Yes!
Yes, yes yes!
Östersunds FK– Galatasaray SK 2–0. Just det, blixten slog ned även på Jämtkraft arena!

Jag skrev det tidigare i veckan och jag skriver det gärna igen: Det går att rubba dom stora fotbollselefanterna bara förutsättningarna är dom rätta. Jag har sett det hända så många gånger tidigare på Lerkendal i Trondheim och nu fick jag se det igen. På hemmaplan i Östersund.

Det är nästan för bra för att vara sant. Men nu är det sant. Och det är magiskt!

Förutsättningarna var verkligen passande i går kväll: Galatasaray var inte preparerade för en tävlingsmatch på den här nivån, det var ÖFK. Underlaget gynnade hemmalaget, den svinkalla kvällen (och blåsten, isande nordvästan) gjorde det inte speciellt trivsamt för turkarna (kanske inte heller för hemmalaget om man ska vara ärlig men vanan har dom i alla fall…). Och så var Galatasaray, precis som många andra är när de möter en mindre klubb på främmande mark, dåligt pålästa.
Jag vågar påstå att Graham Potter lurade sin kollega Igor Tudor å det grövsta när han valde en ganska defensiv uppställning. Potter offrade Curtis Edwards för att ställa upp en fembackslinje i utgångsläget (Mensiro, Mukiibi, Papagiannopoulus, Pettersson och Widgren). Det blocket hade Tudor inte förväntat sig och han kunde inte under 90 minuter hitta någon metod att spräcka det.
Kort sammanfattat: Potter vann slaget vid ritbordet och hans spelare gjorde det ute på planen. Det var dessutom mycket rättmätigt!

Det fanns naturligtvis många hemmahjältar den här kvällen. Min störste var, utan tvekan, lagkaptenen Brwa Nouri. Jag har ibland tyckt att det blir för mycket Nouri i matcherna, att han överarbetar bollhållandet och transporterandet, tröttar ut sig själv och försvinner ur matchbilden sista halvtimmen.
Den här gången var det annorlunda, Nouri dominerade från start till mål, var klok som en pudel och höll huvudet iskallt hela vägen. Det syntes att han njöt av situationen, det formligen lyste form om ÖFK-kaptenen.
Nästan lika bra var mittbanekollegan Fouad Bachirou. Matchbilden, och något trögfotade turkiska motståndare, passade slitvargen som handsken.

Den här ÖFK-segern väcker naturligtvis stor uppmärksamhet i hela fotbollsvärlden, Galatasaray är ju inte vilken dussinklubb som helst. Med 20 ligatitlar, 17 cupsegrar och vinnare av Uefacupen år 2000 har man skaffat sig miljontals följare, inte bara på hemmaplan utan i hela världen. Klart att 0–2 mot en okänd klubb långt upp i kalla Norden ger reaktioner.
Nu tror säkert de flesta att turkarna kan vända det här på hemmaplan.
Men jag är inte lika säker. Ett ÖFK-mål i Istanbul och Galatasaray måste göra minst fyra för att vinna i sammandraget. Det är inte det lättaste, Galatasaray i-mitten-av-juli-form gör inte fyra mål på beställning på ett så bra lag som ÖFK. Det är min bestämda uppfattning.

Dessutom tror jag att det går att krama ur ytterligare några procent ur ÖFK-spelarna (ni ser, kammen växer fort). Många prestationer var lysande, inte minst i det defensiva jobbet. Men framåt finns mer att göra, det fattades lite i exaktheten kring Galatasarays straffområde. Och så fanns en högerkant som ofta var ren (Mensiro hade hur mycket yta som helst) men glömdes bort i den första halvleken.
Men trots det bjöd hemmalaget på två klassmål (båda uppkomna på just högersidan…). De gjorde mig, många jämtar och härjedalingar samt säkert alla fotbollsvänner i hela Sverige överlyckliga. Och det lever vi gott på i minst en vecka!

Några noteringar;
# Naturligtvis skulle det, trots ett massivt säkerhetspådrag, dyka upp ett par stollar som stormade in planen en bit in på den andra halvleken. Om jag fattat saken rätt ska det ha rört sig om en manifestation för en fängslad kurdledare.

# Oavsett om ÖFK tar sig vidare eller inte så har klubben lärt sig ofantligt mycket redan av Europaspelet, för oss som står bredvid är det omöjligt att förstå hur mycket som krävs av klubbar på den här nivån. Och här är ÖFK riktiga nybörjare men man har klarat den första utmaningen med beröm godkänt, inte minst tack vare hjälp från andra klubbar. Malmö FF, IFK Norrköping och Häcken är några av dem som bidraget med värdefull kunskap, enligt ordföranden Daniel Kindberg.

# Egentligen är det väl bara strulet med biljetter som har varit plumpen i protokollet. Det räckte, tyvärr, hela vägen in i mål. Det fanns gott om plats på den ombyggda södra ståplatsläktaren då Galatasarayfansen inte kom i de skaror som förväntades. Där hade många hemmasupportrar, som nu blev utan biljett, kunnat få plats. Publiksiffran, 5.407, var dagens enda lilla besvikelse.

# Det var på dagen tio år sedan Jämtkraft arena invigdes. Jag var på plats och, herregud, av någon anledning medverkade på scenen. Jag brukar ha gott minne för detaljer men här har jag faktiskt ingen aning vad vi pratade om (mer än att jag till min lättnad kunde svara på några frågor om ÖFK…). Men jag är helt säker på att vi inte berörde något framtida Europaspel, inte med ett enda kommatecken!