Det var tuffa förutsättningar när ÖFK cupspelade på anrika Kopparvallen i Åtviidaberg (Sveriges fotbollscentrum under första halvan av 1970-talet, på Ralf Edströms och Rolands Sandbergs tid ni som minns…) på måndagskvällen.
Fysiskt: Det var kallt, det snöade och underlaget hade mycket enkelt kunnat göras om till en skridskobana.
Mentalt: Nog var det många av spelarna som hade tankarna kvar på den underbara torsdagskvällen i London, fortfarande.
Därför var det tur att dagens Åtvidaberg inte håller samma klass som storhetstidens, långt därifrån. ÖFK:s 2–0 var egentligen inte mycket att skriva hem om men bäddar för en spännande fortsättning av Svenska cupen.

ÖFK var klasser bättre än sina motståndare, från första till sista minut. Men när inte arbetet görs med alla maskiner påslagna kan det se ut som det gjorde i kväll; man tvingas kämpa ända in i slutet innan motståndaren definitivt ligger på rygg.
Det kändes inte riktigt nödvändigt, ÖFK kunde ha skött det här lite snyggare. Insatsen såg ut ungefär som den i Härnösand i höstas i cupens inledande omgång: Halvhjärtat men tillräckligt bra för att vinna (även då med 2–0).

Men jag ska inte klaga. Två raka segrar ger ÖFK ett utmärkt utgångsläge inför lördagens gruppfinal mot Kalmar FF hemma på Jämtkraft arena. Oavgjort räcker för gruppseger och en plats i kvartsfinalen.
Hur många är det som redan nu låter tankarna rusa i väg till allt det trevliga vi fick vara med om förra våren…?

Några noteringar från måndagskvällen;

# Oavsett hur ÖFK:s uppställning såg ut på ritbordet blev verkligheten mer offensiv än någonsin. Här räckte det med tre man i backlinjen (ibland bara två då Ronald Mukiibi gärna följde med i anfallen…), tre på mittfältet och fyra forwards (Frank Arhin och Ken Sema på varsin kant, Saman Ghoddos och Dino Islamovic i mitten). Det kunde ÖFK unna sig den här gången när motståndet kom från division 1.
Men trots den enorma tyngden framåt det tog mer än en halvlek innan man hotade hemmaförsvaret på riktigt. Under första 45 var det bara Arhin som visade sitt kunnande. Övriga tre var precis lika bleka som den vita matchdräkten.

# Men Ghoddos fick fart på påkarna och riktningen på skottfoten efter pausvilan. 1–0 dunkade han in från den där ytan strax utanför straffområdet som han verkligen ser ut att älska och framspelningen till Jamie Hopcutts 2–0-mål strax före slutet var lika läcker som de passningar han levererade på Emirates i torsdags.

# Frank Arhin fick inte komma med i målprotokollet, två ribbskott var närmast. Det var synd, Arhin gjorde här ett helt annat intryck än det, visserligen korta men ack så virriga inhoppet, mot Arsenal i torsdags. Men det är klart, Emirates och Europa league är ju något helt annat än Kopparvallen och Svenska cupen.
Liksom motståndet…

# Men bäst, i särklass, var Curtis Edwards. Hans briljanta passningsspel, den här gången från vänsterkanten (han är ju användbar överallt), stack verkligen ut i den här matchen.

# Ett innermittfält med Douglas Bergqvist och Ludvig Fritzson i en match med förväntat kraftigt bollövertag, hur tänkte Potter där? Det var dömt att misslyckas och gjorde det också. Bergqvist bidrar inte med mycket konstruktivt och Fritzson har ingen fart i benen. Så tungt det går. Var är formen? När ska det lossna? Fritzson har ju alla verktygen i sin låda.
Där skulle naturligtvis, i Brwa Nouris frånvaro, Tesfaldet Tekie ha spelat. Alla dar i veckan!

# Backlinjen med Mukiibi, Mensiro och Sonko Sundberg hade en lugn dag på jobbet. Detsamma gäller naturligtvis målvakten Andreas Andersson. Men Andreas får i alla fall en assistpoäng för passningen till Ghoddos före 2–0-målet. Men den tar jag tillbaka för det huvudlösa uppspelet i matchinledningen...

# ÖFK hade sisådär 18-42 stycken hörnor. Alla ofarliga. Här finns mycket att jobba med. Massor!

# Och vem ska skjuta straffar när inte kapten Nouri är på banan? Den här gången brände Ken Sema, oren träff som prickade stolpen. Tidigare har, i närtid, Ghoddos, Hopcutt, Islamovic och Tom Pettersson missat från elva meter. Det känns inte bra.

Som ni förstår; det finns ett och annat att jobba med framöver. Redan på lördag krävs det en betydligt högre insats från många när Kalmar kommer på besök. Som jag skrev efter Arsenalmatchen: Den här Europaresan vill många gärna vara med om ytterligare en gång...