Så var då årets fotbollssäsong för Ås till ända. Mest troligt så var det nog också en av de längsta säsongerna i Ås historia, i vilket fall var det nog personligen för mig det. Den började med en förlust i DM-serien mot Offerdal i Mars när snön fortfarande låg djup och avslutades i Oktober med en förlust mot Ope i kvalet till division 4 när den första snön precis hade fallit. Där emellan var det en i stort sett snöfri och väldigt rolig säsong med många bra insatser. Jag vet inte om slutsatsen att dra från det är att vi spelar bättre när det är varmt och snöfritt, men klart är i alla fall att vi gjorde en betydligt bättre säsong än vad vi och många andra nog trott på förhand. Enda vi kanske misslyckats med är att dra en publik till våra matcher. Vi har ett publiksnitt på våra hemmamatcher på 25 personer, och då tror jag till och med statistiken är lite i överkant mot för hur det sett ut på matcherna. Det kan bara bli bättre till nästa år!

Jag tänkte försöka ge mig på att sammanfatta säsongen och tänkte då börja med att försöka dela ut några fiktiva priser (budget till nåt annat har vi inte) i några av mig snabbt påhittade men vanligt förekommande kategorier. Jag har på grund av lite skavanker, skador, andra åtaganden och kanske nån annan anledning inte spelat eller varit med alla matchar, så för att få lite hjälp bad jag dels alla i laget rösta på snyggaste målet och viktigaste spelare. Sen satte jag ihop en liten jury för bästa anfallare, mittfältare, försvarare och målvakt bestående av 5 personer som varit med mycket under året. Förutom det är det oerhört mycket som bara är mina oerhört subjektiva åsikter, så skyll inte på någon annan än mig!

Bästa anfallare

Vi har inte gjort flest mål i serien, där spelar Dvärsätt och Ope i en division för sig. Vi har inte heller en dålig målproduktion utan ligger på 43 gjorda mål, vilket ger oss en femteplats i antalet mål. Här har jag räknat in de offensiva mittfältarna också eftersom det faktiskt är Axel Davidsson och Adam Björch som stått för den största målproduktionen. Men att vara anfallare handlar ju såklart mycket mer än bara målproduktionen, en löpning som Emanuel "Manne" Nilsson ofta gör kan skapa en yta för en annan spelare att komma i läge och möjligheten att hålla i bollen i anfallet som Sona Azzam är så duktig på kan vara nog så viktig för att vi ska få mer spel i anfallet.

Vinnare: Manne. I min lilla jurygrupp fick han överlägset flest röster och det är en spelare som både gör de viktiga målen men också som match efter match och situation efter situation ger sitt yttersta. Han tar de jobbiga löpningarna som oftast inte slutar med att han får bollen men som skapar ytor för andra spelare och som gör det svårare för motståndarna att kunna spela med ett uppställt försvar.

Bästa mittfältare

Med vårat spelsystem var det lite svårt att avgöra om yttrarna skulle vara med i kategorin anfallare, mittfältare eller försvarare. Jag valde dock enhälligt och lite diktatoriskt att låta de vara med i mittfältskategorin. Vi har under året, precis som på de flesta andra positioner, använt rätt mycket spelare men ändå haft en rätt solid kärna. Teo Fahlén har varit den ytter som kanske främst varit ett anfallsvapen, med sina kvicka fötter och förmåga att utmana en mot en. Han har också vuxit i sin försvarsroll under säsongen. Robin Hugsson har inte gjort så många matcher under säsongen på grund av att han är ute och reser så mycket, men så fort han är med är han en tydlig ledare på planen som vill saker, lyckas med mycket av det han gör och kommunicerar tydligt och mycket. I mitten har Martin Eriksson och Klas Hermansson kompletterat varandra bra. Martin har varit mycket av vår spelfördelare medan Klas varit kanske den som tagit ett mer defensivt ansvar.

Vinnare: Klas. Även här får han många av juryns röster. Klas har varit våran Håkan Mild. En spelare som aldrig ger upp utan alltid kämpar det där lilla extra både andra, tredje och femte-bollarna. Han är en väldigt fysisk spelare som oerhört brytningssäkert stoppat många motståndare i vad som kunnat blivit farliga lägen. Han har också lyckats spela precis på gränsen och trots sitt fysiska spel inte dragit på sig speciellt många kort.

Bästa försvarare

Kanske den lagdel som jag tycker har fungerat absolut bäst under året, men så är jag kanske också lite partisk som målvakt. Förutom två riktigt bottenmatcher mot Bräcke borta och Hallen hemma har vi varit ett lag som det varit oerhört svårt att göra mål på. Mycket tack vare våra backar. Kärnan i vår trebackslinje har varit Simon Tehyréll, Andreas "GH" Gärdin Hyttsten och Jerk Sjöberg och de tre har tillsammans lyckats vara både stabila och följsamma i försvarsspelet samtidigt som de haft ett bra passningsspel och på så sätt varit grunden till många av våra anfall.

Vinnare: GH. Han har varit en jätte i vårt försvar som hela tiden varit rätt placerad och gjort de viktiga brytningar. I slutet av matcherna när orken börjat tagit slut har vi också fått se vilken fantastisk glidtacklare han är, det hade han kunnat tagit upp tidigare. Det som gör att han, i en oerhört tight kategori, får med sig vinsten är hans offensiva kvaliteter. Han har en målproduktion som gör att han tar sig in på femte plats i vår interna skytteliga.

Bästa målvakt

Såklart en oerhört svår kategori för mig att bedöma eftersom jag helt naturligt blir en av de nominerade själv då vi enbart haft 4 som vaktat målet under säsongen. Tobias "Tobbe" Blomqvist, Thomas Dahlberg, Mohammadi "Momme" Mohammad Aref och Mikael Sundvall. Momme och Mikael gjorde bara ett varsitt inhopp så segern i kategorin står då mellan mig och Tobbe. Vi är egentligen två oerhörda motpoler när det gäller målvaktsrollen, jag har stått i mål hela min blygsamma karriär och är då av naturen mer skolad målvakt och är lite bättre i främst spelet på linjen men kanske helt vad gäller skottstoppandet. Tobbe är en omskolad utespelare och är överlägsen mig med fötterna och har en betydligt bättre och mer proaktiv utgångsposition.

Vinnare: Thomas. Ja, det är svårt att utropa mig själv till vinnare, men utgår man enbart från den knapphändiga statistik som finns i form av antal matcher och antal insläppta mål så har jag under seriespelet spelat 9 matcher och släppt in 8 mål, lite under 1 mål per match medan Tobbe har spelat 8 matcher och släppt in 12 mål, 1.5 mål per match. Intressantare hade varit antalet skott på mål kontra antalet mål, men det är ingen som har stått vid sidlinjen och fört den statistiken tyvärr.

Snyggaste målet

Jag fick in många bra förslag på vilket det snyggaste målet varit under säsongen, men tre mål sticker ändå ut lite extra. Marcus Berglunds pärla i krysset från utanför straffområdet i matchen mot Brunflo, Teos 4-2 mål hemma mot Ragunda samt Mannes mål hemma mot Fåker där han siktar lågt vid bortre stolpen och sätter den ribba in mot närmaste stolpen. Ett tips till framtiden kan ju vara att inte erkänna var det är man faktiskt siktar, det skulle jag i alla fall aldrig komma på tanken att göra när det gäller insparkar.

Vinnare: Marcus. En statistiker sa till mig att den typen av skott som Marcus tog mot Brunflo sätter man bara ca 1 av 20 gånger (eller nåt sånt), och då är det räknat på de som faktiskt har betalt för att spela fotboll. Marcus tog fram det i en situation i en match där vi fortfarande spelade för att gå upp i fyran och var oerhört pressade. Det är inte bara jag som tycker det var en enorm prestation utan även hälften av de som nominerade (även om en trodde att det var borta mot Ope).

Årets buse

Det här blev otippat nog en av de svårare kategorier att över huvud taget hitta några att nominera. Fakta är att vi har oerhört få gula kort för hur det "normalt" brukar se ut när Ås spelar. Över hela säsongen tror jag vi enbart dragit på oss tre röda kort och det är väl då kanske logiskt att det är de tre som också får lov att bli nominerade i den kanske mest negativa kategorin. Så då har vi först Thomas som drog på sig ett rött kort efter 9 minuter (enligt matchrapporten) borta mot Bräcke, Momme som i förlusten hemma mot Hallen tog två snabba gula kort och blev utvisad samt Klas som något oförtjänt fick två gula i sista matchen mot Ope IF 2.

Vinnare: Thomas. Mest på grund av att det är det enda direkt röda kortet vi får i år, men också för att det är början till den största plattmatchen den här säsongen. Jag som hade åkt till Bräcke sjukt laddad och ville verkligen göra en bra match. Men en misstajmad situation, där domaren bedömer att jag bara satsar på spelare och inte boll, resulterar i att jag får gå och duscha efter bara några minuter.

Mest träningsvilliga

Tittar jag på statistiken har vi under året haft 81 träningar från 1'a Januari (det innefattar ju då också de första träningarna i jämtkrafthallen i Ås). Den som har varit mest flitig på träningar är Jack Andersson som har en 94%-ig närvaro. Strax därefter kommer Sebastian Söderberg och Teo på 93% vardera. Själv har jag en bra bit upp på knappa 27%, lite mer än en fjärdedel av alla träningar.

Vinnare: Jack

Årets domare

Det är klart att domarna måste få sig lite beröm också. Jag tycker att vi i division 5 i kallaste och mörkaste Jämtland generellt har riktigt bra domare. Visst kan man svära över en domarinsats efter en snöplig förlust men det absolut viktigaste i vår serie är trots allt att vi har roligt och det tycker jag att alla domare har bidragit till över året.

Vinnare: Joel Störvold. Joel tar för mig hem priset trots att han är den domare som ger mig det snöpliga röda kortet (jag är inte bitter). Men han är en domare som hela tiden är lugn och tydlig. Han tillåter spelarna att reagera på domsluten och förklarar sedan hur han ser situationen. Efter mitt röda kort skickade jag ett mail till honom och fick en rak och tydlig förklaring på varför han dömde som han gjorde. Vi kanske inte är helt överens, men jag respekterar honom verkligen för att ta diskussionen, både under och efter matcherna.

Bästa matchen

Vi har spelat många bra matcher under den gångna säsongen. Faktum är att vi i division 5 enbart förlorat 3 (mot Dvärsätt, Hallen och Bräcke) och spelat 3 oavgjorda. Men några matcher sticker ut, dels på grund av våra insatser, men också tack vare motståndarna. Jag tänker då på matchen mot Alsen 2 i kvalet, enda matchen där det hemmalaget bjudit oss på kaffe innan matchen och där vi som lag står emot bra oerhört bra mot ett både på papperet och på planen bättre motstånd. Jag minns också första matchen mot Norra Lit som vi vann med 0-4 och spelade riktigt fin och bra anfallsfotboll. Sen också hemmamatchen mot Dvärsätt där vi verkligen bjuder upp serie-suveränerna till dans i en match som slutar 2-2 efter mål av bortalaget i sista sparken.

Vinnare: Matchen mot Dvärsätt. Det är alltid extra roligt att spela mot just Dvärsätt, de är trevliga bredvid plan och ett sportsligt lag som vill vinna på planen. Att vi dessutom nog också gjorde årets bästa insats gör det inte sämre.

Skytteligavinnare

Här behövs inga nomineringar eftersom det bara är att räkna antalet mål gjorda på säsongen. Däremot blir det, om man räknar på alla tävlingsmatcher under 2018, en delad seger. Tack vare Adams 2 mål under kvalet kommer han också upp i 9 antalet gjorda mål, precis som Axel. På en hedrande tredje plats kommer Teo med 6 mål.

Vinnare: Adam och Axel

Viktigaste spelare

Kanske den viktigaste kategorin. Värt att notera är kanske att den viktigaste spelaren inte nödvändigtvis måste vara den bästa spelaren.
Här bad jag också spelarna själva nominera den viktigaste spelarna under året och efter resultatet kan jag konstatera några saker. Först verkar alla verkar ha underskattat målvaktens roll för ett lag eftersom ingen har nominerat mig, eller någon annan målvakt heller för den delen. Det måste vi verkligen ta ett snack om när vi startar om igen.

Sen har vi har antingen ett väldigt jämt lag där få personer sticker ut eller ett lag där alla har oerhört gott självförtroende. Ingen av de är på något sätt av ondo, möjligen skulle en annan tolkning kunna vara att det är dumt att ha möjlighet att nominera sig själv i en anonym omröstning. Resultatet blev att alla fick en röst var… Utom två spelare som fick 2 respektive 2,5 röst.

Så. Spänningen är olidlig. Tvåa blev Klas som fick 2 röster och vinnare i den viktigaste kategorin, viktigaste spelare blev *trumvirvler* Axel! Grattis Axel! Jag tycker verkligen att du är en värdig vinnare och har varit en viktig person för laget både på och bredvid planen!

Så vill jag då en än gång säga grattis till alla vinnare av någon kategori, priset är tyvärr bara ära och evig berömmelse. Men det kanske inte är så pjåkigt? Jag vill också särskilt tacka Martin för den gånga säsongen, jag har i alla fall sett fram emot varje träning och match. Inte kanske bara för att få spela fotboll utan också tack vare den stämning som vi haft i laget. Det har varit roligt att träffa alla lagkamrater och roligt både i omklädningsrummet och på planen. När jag skickade ut en liten enkät att ha som underlag för den här sammanfattningen bad jag också spelarna skriva om det var någon specifik situation under året som varit extra rolig eller nånting som hänt som jag absolut inte fick missa. Visst är det många av förslagen som handlar om olika missar av olika slag, som misslyckade straffar eller volley-försök eller insparkar direkt till hörna. Men också om hur vi en träning provade på att spela fotbollstennis och alla Simons fantastiska yttersidor!

Nu tar vi en välbehövlig paus på några veckor och laddar om inför säsongen 2019. Vi veta redan nu att några spelare inte kommer tillbaka, men får vi bara behålla kärnan i det här laget ska vi även nästa år vara med och kriga om uppflyttning till division 4. Ås är en klubb som verkligen borde ha som ambition att i minsta fall ha ett stabilt lag i fyran och också ett andralag i någon lägre division. Det är verkligen någonting att jobba vidare mot!