Låt oss vara överens om ett par saker;

# Det går tungt för ÖFK just nu. I Örebro kom tredje raka förlusten, 1–2 även den här gången.

# Det blir väldigt stökigt med Patrik Eriksson från Gävle som huvuddomare. Alltid!

Patrik Eriksson först.
Vi har sett honom på Jämtkraft arena flera gånger. Och vi har sett honom på många andra arenor (det här var hans 15:e match i årets allsvenska). Utfallet är nästan alltid detsamma; Eriksson kämpar och sliter, springer som ingen annan domare i Allsvenskan och finns överallt men ändå ingenstans. Och det blir alltid samma resultat: Det finns ingen konsekvens i hans bedömning, det blir alltid en massa oreda och stök därför att spelare, ledare och publik har svårt att förstå hur Eriksson tänker.

Så även denna gång. Jag syftar givetvis på Gävledomarens agerande i matchens 82:a minut när Eriksson först godkände ÖFK:s kvitteringsmål (2–2, Tom Pettersson) för att efter en lång stunds palaver underkänna målet och istället ge Örebro frispark för offside på ÖFK:s målskytt.

Detta hände: Ett inspel når Ludvig Fritzson mitt framför Örebros mål; Fritzson skjuter, bollen träffar en Örebrofot och styrs mot vänster till en offsidestående (knappt) Tom Pettersson som stöter upp bollen i målvakten Oscar Janssons vänstra burhörna.

ÖFK jublar, ÖSK rasar.

”Offside”, vrålar hemmaspelarna och uppvaktar både huvuddomaren och hans assisterande ute vid sidlinjen.

Och visst var Tom Pettersson i offsideläge när Fritzson avlossade sitt skott. Men skottets riktning ändrades radikalt av den Örebrofot som styrde bollen till Tom P. Domaren har då tre saker att beakta; var det en touch, räddning eller aktivt spel?

Uppenbarligen var det här som det krånglade till sig för Patrik Eriksson och hans team, man hade svårt att bestämma sig vad som egentligen hade hänt i röran framför Örebromålet. Till slut enades man om att det inte hade varit ”aktivt spel”, därmed återstod bara alternativet att döma offside. Först där och då, efter typ fyra minuter i kaos..., lyfte den assisterande domaren sin flagga.

Men, och det är väl kanske det allra sämsta i den här soppan; Patrik Eriksson misslyckades tydligen med att kommunicera till ÖFK-kaptenen Tom Pettersson vad han grundade sitt ändrade beslut på trots att ha tog väääääldigt lång tid på sig. Det blir alldeles uppenbart när Tom Pettersson efter matchen får chansen att redogöra för hur han uppfattade situation och hur samtalet med Patrik Eriksson hade utspelat sig.

Nåväl, det var naturligtvis inte bara domaren som stökade till det för sig den här lördagskvällen, det gjorde även ÖFK. En period i andra halvlek var bra, resten var mindre bra. Trots det höll man jämna steg med hemmalaget.

Och då förstår ni att det här inte var någon speciellt bra fotbollsmatch...

I det läge som ÖFK befinner sig efter alla spelartapp så är det av allra största betydelse att trion på ÖFK:s centrala mittfält (Amin, Tekie, Edwards) får möjlighet att styra matcherna. Det är där kreativiteten sitter, dom har nyckeln till ÖFK:s offensiva spel.

Men då måste dom också få en ärlig chans.

Det fick dom inte mot Örebro, definitivt inte. ÖFK:s spelplan var helt enkelt feltänkt. På mitten trängdes nu i stort sett hela laget; bakifrån sköt Ronald Mukiibi upp till höger och Dennis Widgren till vänster, Hosam Aiesh kom för lågt på sin högersida och Frank Arhin föll ned för lågt på vänstersidan. Och Ludvig Fritzson på topp ville gärna också ned och ta hand om uppspelen.

Alltså folk i massor kring och strax ovanför mittlinjen. Och nästan ingen passning längre än tio meter, ofta i sidled eller bakåt, väldigt få framåt... Då är det, som ni förstår, lätt för motståndarna att försvara sig.

Alltså; om ÖFK ska få till något i sin offensiv måste man ge Amin, Tekie och Edwards ytor att operera på. Då ska ni få se på själva fan...

Men om dom ska trängas med nästan alla lagkamrater så är de lika chanslösa som en snöboll i Sahara, det är min bestämda uppfattning.

Några noteringar;

# Tom Pettersson svarade för ÖFK:s kvitteringsmål 1–1 när han först drev upp anfallet från egen planhalva och sedan skarvade Tesfaldet Tekies skottpassning förbi Oscar Jansson. Dessutom var han i högsta grad involverad i det omdiskuterade målet som dömdes bort. ÖFK-kaptenen gjorde verkligen sitt för att besegra Örebro, även i försvarsjobbet!

# Aly Keita gjorde sig illa i samband med Örebros 2–1-mål och tvingades utgå (Andreas Andersson ersatte). Det kan ha varit anledningen till att han inte nådde Nordin Gerzic fullträff. Men att det skottet gick in kan lika gärna har berott på att Keita var felplacerad!

# Dennis Widgren hade en svart minut i samband med Örebros segermål. Med den typen av försvarsspel (två riktiga svaga aktioner i följd) vinner man inga matcher i Allsvenskan.

# Tekie och Curtis Edwards har haft sina passningsfötter betydligt bättre inställda än den här kvällen.

# Hosam Aiesh vill så mycket att det ibland blir tilt i skallen. Och då glömmer han bort att fotboll är ett lagspel och tänker bara på sig själv. Det här var en insats som Aiesh säkert vill glömma fortast möjligt.

# Ian Burchnall saknades på bänken den här kvällen. Han var på bröllop istället.

# Apropå Patrik Erikssons inkonsekvens; Gävledomaren tog tre snabba varningar under matchens första 20 minuter. Det var inga allvarliga saker men okej, han ville sätta nivån. Men när Örebros Albin Granlund kapar Dennis Widgren två gånger på ganska kort tid händer naturligtvis – ingenting... Det är då som vi som tittar på inte riktigt förstår hur Eriksson tänker. Om ni förstår...

# Noah Sonko Sundberg fick sitt tredje gula kort och tvingas nu avstå hemmamötet med Malmö FF den 15 september. Det är tur att det är ett par veckor till nästa match så kanske någon av de skadedrabbade hinner komma tillbaka. Den här gången orkade ÖFK inte ens fylla avbytarbänken...

Till sist; Som ni kanske kommer ihåg skrev jag för några veckor sedan (efter segermatchen mot Kalmar FF, tio raka utan förlust) att det var nu som ÖFK skulle skörda. Efter några sommarmånader med mer strul än någon ska behöva fundera över var allting på plats; Burchnall hade fått hit sina medhjälpare i ledarstaben, spelartruppen var konsoliderad och i stort sett skadefri och man hade åtta dagar (nästan en evighet) på sig att förbereda sig inför nästa match (IFK Göteborg). Efter det har det sett inte sett något vidare ut; 1–2 mot Göteborg, 1–2 mot Gif Sundsvall och 1–2 mot Örebro.
Förlora kan alla lag göra. Men uppenbarligen är det något som har gått fel på vägen.