Årets första match på riktigt, äkta, naturligt och härligt gräs. Jag har inget direkt emot konstgräs, det fyller absolut en funktion, men det är nåt speciellt med att spela på en fin gräsplan. Brunflos plan är dessutom riktigt trevlig och det lätta regnet som kom gjorde att den var alldeles lagom blöt.

Vi har inte börjat den här säsongen så som vi skulle vilja och även om vi var taggade på att ta årets första 3-poängare visste vi att det inte bara är att åka till Brunflo och hämta hem en seger. Brunflo är ett bra lag och vi anade på förhand att det skulle bli en kamp-match. Martin hade också tagit beslut att inför den här matchen gå tillbaka till spelsystemet vi hade förra året med en 3-backslinje som grund. Delvis tror jag det beror på att vi inte fått ut det vi velat med 4-backslinjen men också att vi hade spelarmaterialet som passade för en stabil 3-backslinje idag.

När matchen startade tog vi verkligen tag i den och ägde bollinnehavet till en början, det resulterade tidigt i ett ledningsmål av Emanuel. Fint frispelad av Klas (tror jag) var han kall nog att lobba målvakten och 1-0 var ett faktum i femte minuten. Efter målet fortsätter vi att ligga rätt, spela aggressivt med hög press och hålla i bollen när vi har den. Jag upplever det som att vi har gott om utrymme att spela bollen både i mittfältet och på kanterna vilket vi utnyttjar utan att kanske komma till de vassaste lägena. I den 25'e minuten får Brunflo en frispark som de gör en variant på, jag är lite felplacerad och missbedömer bollen vilket innebär att avslutet seglar in över mig och in i mål. Ett bra avslut, men det är en boll jag borde komma bättre till och kunna värja mig emot.

Vi låter dock inte målet påverka oss utan fortsätter jobba för varandra, i slutet på halvleken blåser domaren straff till oss. Teo Fahlén gör inga misstag utan sätter straffen distinkt och säkert. Vi har också bud på 3-1 i slutsekunderna, men Brunflos målvakt Alex Flemström gör en galen räddning och 2-1 står sig halvleken ut.

Om vi hade spelet i första halvlek är det mer av en ställningskamp i andra. Vi tröttnar något och Brunflo hittar sina positioner lite bättre och spelar med högre press. De ytor på mittfältet som vi hittade i första finns inte längre kvar och det är nog betydligt jämnare i bollinnehav utan att nåt av lagen får någon solklar målchans. Om något är det kanske vi som är närmare att utöka vår ledning men Alex i Brunflomålet fortsätter att briljera och har flera riktigt svettiga räddningar. Ju närmare slutet av matchen vi kommer desto mer ligger Brunflo på, i 90'e minuten får de så lön för mödan när även de får en straff tilldömd efter en glidtackling i straffområdet av Momme. Jag chansar som tur är rätt och lyckas styra straffen till hörna, en oerhört skön räddning. Sekundrarna senare blåser domaren Anna-Linnéa av en match som mot slutet blev rätt grinig men jag tycker att hon höll en jämn och bra nivå på dömandet matchen igenom.

Nu hoppas jag att vi vänt den här säsongen och att vi kan fortsätta med det fina spel som vi hade i första halvlek samt kämpaviljan vi visar i hela matchen säsongen ut. Ragunda borta nästa vecka brukar alltid vara en rolig men svår match, liksom alla långa bortamatcher brukar vara. Spelar vi såhär ska det dock inte vara omöjligt.