Naturligtvis finns det massor som hade kunnat göras bättre men för mig känns ÖFK:s 0–0 mot seriefyran IFK Göteborg i den allsvenska omstarten som en seger.
Jag menar; under de här förutsättningarna!

ÖFK kom till spel med en hel startelva borta sedan Allsvenskan gick till sommarvila för fyra veckor sedan. Utgångna kontrakt (Morrison och Tekie), mästerskapsspel i Afrika (Keita och Mukiibi), avstängning (Islamovic) och så den långa skadelistan som man kan tapetsera en hel fondvägg med (Tom Pettersson, Hopcutt, Sellars, Colkett, Kpozo och Simon Kroon). Det är avbräck som skulle kunna sänka vilken allsvensk förening som helst, tar man dessutom i beaktande de tunga spelarförluster klubben bär med sig i bakfickan sedan förra säsongen blir man nästan mörkrädd över utvecklingen och de möjligheter som tränaren Ian Burchnall har att jobba med.
Burchnall lyckades i alla fall skrapa ihop en startelva plus fem spelare på avbytarbänken (där Marco Weymans var den ende med lite rutin från de här sammanhangen, övriga fyra helt oprövade kort, två platser till och med obesatta...) Det var nu en synnerligen lätt uppgift, alternativen var ju inte så många...
Det hela landade i en 4–3–3-uppställning enligt den här modellen; Mohlin – Mensiro, Haugan, Sonko Sundberg, Isherwood – Amin, Ssewankambo, Edwards – Aiesh, Gero, Fritzson. Den har vi inte sett tidigare!

Som sagt: med de här förutsättningarna ska man inte kunna matcha ett allsvenskt topplag. Men det gjorde ÖFK, gott och väl. Man var inte ett dugg sämre än IFK Göteborg, låt vara att ”Blåvitt” hade en gyllene chans att avgöra matchen i det absoluta slutskedet då inhopparen Emil Holm i sin allsvenska debut fick läget läge men där Sixten Mohlin i ÖFK-målet gjorde en blixtrande fotparad.

Men som helhet var det här en rätt sömnig tillställning utan riktig energi. ÖFK hade sina perioder, Göteborg sina. Men inget av lagen kunde ta kommandot och dominera under längre perioder, passningsspelet var bitvis slarvigt i båda lägren, antalet målchanser lätträknade och den enda riktigt heta var den ovan nämnda. I övrigt hade de båda målvakterna, Sixten Mohlin och Ioannis Anestis, full kontroll över det lilla som utspelade sig i och kring de två straffområdena.

***
Här är några noteringar;
# Ian Burchnall valde att ge Isak Ssewankambo en central roll på mittfältet. Ssewankambo tackade för förtroendet och levererande sin hittills bästa insats i ÖFK-dressen!

# Men om jag hade varit i Burchnalls kläder hade jag efter den första halvleken, med tanke på hur matchbilden såg ut, plockat Sam Mensiro av banan, flyttat ut Ssewankambo till höger och satt in Marco Weymans till vänster på mitten. Mensiro var första 45 den givna uppspelspunkten för ÖFK ute till höger kring mittlinjen (Göteborg brydde sig inte ett dugg om den vikarierande ÖFK-kaptenen) och det gick inget vidare. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen; Mensiros kvaliteter ligger inte på den offensiva sidan om mittlinjen och den här gången blev han rejält avslöjad. Där hade ÖFK sin chans att skaffa sig ett momentum i matchen, att få till lite mera kräm i sitt anfallsspel. Den möjligheten brände man. (Dessutom var Mensiros samarbete med Hosam Aiesh obefintligt, de såg inte alls ut att förstå varandra.)

# Aiesh fick för övrigt kliva av efter 76 minuter. Aiesh såg en aning förvånad ut men det var ett bra beslut av ÖFK-tränaren. Aiesh hade inte sin bästa dag, långt därifrån. Men framförallt slapp Aiesh ta ut det sista ur sina skadedrabbade ben och det var bra för såväl Aiesh som ÖFK om man blickar lite framåt.

# Noah Sonko Sundberg ser ut att ha konserverat sin fina vårform. Utmärkt nästan alla gånger före sommarvilan, lika bra även nu.

# Sixten Mohlin stod rätt placerad de få gånger som Göteborg hotade. Men spelet med fötterna såg lite väl hasardbetonat ut vid några tillfällen, åtminstone enligt min smak.

# 23 nya regler, de flesta behöver vi som tittar på inte bry oss om..., gäller efter den allsvenska omstarten (de flesta ligor världen över startar efter sommaren och där blir det en mera naturlig övergång) och det trasslar naturligtvis till det för spelare, kubbar och funktionärer när det sker mitt i en säsong. Eftersnacket kom att handla en hel del om detta (Göteborgstränaren Poya Asbaghi var upprörd över samarbetet med domaren Kristoffer Karlsson). Det jag reagerade mest på av nyheterna var att ÖFK inte såg ut att ha lärt sig att man vid insparkar inte längre behöver befinna sig utanför straffområdet för att ta hand om bollen från målvakten.

# Förutom Weymans satt reservmålvakten Andrew Mills, Henrik Bellman, Francis Jno Baptiste och 16-årige Pontus Kindberg från den egna akademien på avbytarbänken. I den kvartetten var den samlade allsvenska erfarenheten vid avspark några minuters inhopp av Bellman. Nu fick Bellman känna på allsvenskt tempo i ytterligare en dryg kvart medan Baptiste fick göra ett inhopp i slutet av matchen. Alltid något, sa han som passerade Åmål...

# Det nykomponerade mittfältet med Rewan Amin (i en mer offensiv roll än vi sett honom tidigare), Ssewankambo och Curtis Edwards jobbade hårt för att hjälpa backlinjen att hålla tätt. Det gjorde man alldeles utmärkt. Däremot orkade man inte bidra med tillräckligt mycket i offensiven för att ÖFK skulle kunna hota sina motståndare på allvar.

# ÖFK har haft ett rätt torftigt anfallsspel den här säsongen, det har gällt från första träningsmatchen fram till nu med några få enstaka undantag. 13 mål i Allsvenskan så här långt, ett mål i snitt per match, är rätt avslöjande. Men den här gången tror jag inte att Ian Burchnall prioriterade offensiven, det viktiga var att organisationen höll ihop. Och det gjorde den.

# Dagens resultat betyder att IFK Göteborg fortfarande inte har klarat av att vinna på Jämtkraft arena efter fyra försök (två ÖFK-vinster, två oavgjorda). Anrika ”Blåvitt” gör nu sin 87:e säsong i Allsvenskan, ÖFK sin fjärde. De skiljer alltså 83 säsonger i erfarenhet mellan de två klubbarna, dessutom cirka 3.300 allsvenska poäng!

Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Sixten Mohlin 4 – Sam Mensiro 2, Eirik Haugan 3, Noah Sonko Sundberg 4, Thomas Isherwood (61) 3 – Rewan Amin 3, Isak Ssewankambo 4, Curtis Edwards 4 – Hosam Aiesh (76) 2, Alhaji Gero (90) 2, Ludvig Fritzson 3. Ersättare: Marco Weymans (61) 3, Henrik Bellman (76) 2, Francis Jno Baptiste (90) betygsätts ej.

Fotnot: ÖFK:s nästa match spela mot Sirius (Uppsala) på bortaplan den 6 juli.