Hammarby är ett av de lag som ÖFK spelat många matcher mot sedan Superettatiden. Ofta har det varit mycket jämna matcher, men så blev det inte riktigt i dag på Norrtälje IP. Det blev en klar seger för ÖFK och en mycket rättvis sådan. ÖFK var genomgående det bättre laget och hade greppet över matchen. Det var aldrig någon tvekan om utgången. Det blev en "snäll" match med få domaringripanden.
ÖFK ställde upp med ett lag där många spelare tidigare varit startspelare, men det fanns var ett par nya.
Det var riktigt kul att återse Ronald Mukiibi, denna gång spelade han för första gången som defensiv mittfältare. Han lyckades bra. Var mycket passningssäker och kom även fram i anfall och sköt att par skott på långt avstånd. Ny var även Ludvig Fritzon på mittfältet. Han kom inte med i spelet som mycket, men som vanligt står han rätt där det osar mål och de gånger han hade bollen spelade han fyndigt. I övrigt var det ett beprövat garnityr i ÖFK om man möjligen undandrar målvakten Andreas Andersson.
Hammarby ställde upp med ett ganska ordinarie lag, men bytte friskt i andra halvlek när ÖFK började göra mål. Nye dansken Mads Fenger gjorde debut.
Matchen spelades på ett till synes bra gräs med en ganska hård vind snett över planen. Långbollar blev inte prisade.
Det mesta var sig likt i ÖFK. Samma fina bollkontroll, rörlighet och passningsspel och den höga pressen fanns kvar. ÖFK har hittat sitt spel som man förlitar sig på. Det ger trygghet i deras uppträdande på plan.
Öppningen av matchen blev dock Hammarbys innan ÖFK riktigt vaknat. Romolu skickade väg en boll på långt avstånd som tog i ribban och så var det ett inspel framför mål som Romolu sköt över i bra läge. Även Paulsen var framme. Ett par chanser som kunna resultera.
Hammarby var bättre första kvarten, men ÖFK arbetade sig sedan alltmer in i matchen. En bra period hade sedan ÖFK i mitten på första halvlek då man skapade några riktig bra chanser. Mukiibi serverade Ken Sema en bra boll, men skottet gick utanför. Edwards hade ett skott tätt utanför. Halvlekens största chans för ÖFK det var Alhaji Geros. Han erövrade bollen och kom ensam med målvakten. Gero försökte lobba men målvakten nådde bollen. Gero hade även an annan suverän chans som han brände. Halvleken avslutades med ett skott som Nouri försökte pricka krysset med.
I andra halvlek hade Hammarby flyttat upp spelet en aning och var aktiva i början och beredde ÖFK en del problem, men allt eftersom målen föll så mattades Hammarby av. ÖFK:s starka försvar släppte inte till mycket och det hjälpte heller inte mycket att Hammarby bytte in snabbe Pa Dibba.
Nu kom matchavgörandet: I 53:e minuten sköt Saman Ghoddos ett hårt skott på mål. Målvakten stötte ut bollen och där var Ludvig Fransson påpassligt framme och han tvekade inte. Det blev 1-0.
Därefter trädde Saman Ghoddos fram på det sätt som han skämt bort oss med. Ett hårt skott utifrån banan i nättaket och vi skrev 2-0 i 63:e minuten. Kort därefter blev det en ny uppvisning av Ghoddos. Han sprang sig loss på vänsterkanten och passade till Gero framför mål. Gero fastställde säkert slutresultatet till 3-0.
Hammarby var ett snäpp sämre än när ÖFK mötte dem på Jämtkraft arena i seriespelet. Nu hade de perioder som var bra men hade svårt att hitta positionerna och svårt att skapa ihållande anfall. ÖFK vann bollinnehavet klart.
Bra var Alhaji Gero trots målmissarna. Han slet och slet och gav sig med sin tyngd aldrig i närkamperna. Vilket fighterhjärta den karln har. Han hade några skarpa dueller med Degerlund i Hammarby. Det var kul att se. Saman Ghoddos var även han i gammal god form. Det lovar gott för framtiden. Målhungrige Ken Sema var sig lik och ett stort plus till backlinjen som uppträdde säkert. Det går inte att undgå att nämna passningsskicklige Mukiibi som spelade behärskat och nästan aldrig slog bort en boll. Kanske har han hittat sin roll. Framtiden får utvisa.
Brwa Nouri var bra tills han skadade sig och byttes ut. Det såg ut som skadan var av de lindrigare slaget.
Till slut: En riktigt bra genomförd match av ÖFK.
Bilder av Sune Elmroth
|