GIF Sundsvall - ÖFK 4-0 (4-0)

Ingen från gårdagens startuppställning i truppen, bra bredd javisst men nåt annat än att skrapa ringrost från ett flertal konstanta bänkspelare gav väl inte tillställningen. Kristin Freyr Sigurdsson, Peter Wilson och Jonathan Morsay snurrade friskt med ett otajmat ÖFK-försvar och 1-0 redan efter fyra minuter på frispark genom Lars Krogh Gerson. 2-0 efter en kvart genom Morsay förbi en aningen passiv Aly Keita.

Även 3-0 efter 23 minuter såg lite enkelt ut. Giffarnas spanska nyförvärv David Batanero, spelklar i dagarna, lyfte överraskande bollen från långt håll över Keita sedan Jamie Hopcutt strax innan noterats för ÖFK:s första giftigare angrepp. Just Hopcutt tillsamman med ghananen och provspelaren Frank Arhin var väl behållningen för gästerna under första rundan.

Gerson och Sigurdsson fortsatte att oroa i hemmalaget innan Peter Wilson satte 4-0 i 34:e minuten efter veritabel oreda i ÖFK-försvaret. Sigurdsson med ny möjlighet innan de rödsvartas bästa chans till nätkänning men strax utom. Sundsvall med fyra byten direkt i andra och delvis en ny match med mer bollinnehav för ÖFK enligt gammal beprövad metod. Någon farlighet återigen med Hopcutt-Arhin i huvudrollerna.

Graham Potter gjorde några rockader, in med Bobo Sollander på topp, ned med Hopcutt på mitten och Sebastian Lundbäck tillsammans med Sam Mensah i mittförsvaret. Douglas Bergqvist ut som en förmodad säkerhetsåtgärd med tanke på skadeproblematiken och Frank Ahrin i stolpen efter bra tryck från ÖFK.

Nya byten i The Potter team, ut med Johan Bertilsson och Hosam Aiesh och in med IFK-lånet Henrik Dillner och James Risbrough från Ytterhogdal, Henrik Lööf, Frösön, också med några minuter i stället för Jamie Hopcutt. Som sagt en aningen spretig elva med en inte helt lätt uppgift mot ett i stort sett ordinarie GIF Sundsvall.

Svårt att som sagt säga vad Potter får ut av en sån här tillställning mer än värdefull speltid på en hel del fötter. Tycker dock att Tim Björkström tog för sig på backen och med en del offensiva raider och Sebastian Lundbäck jobbade hårt. Darijan Bojanic var väl inte helt lyckad som nån sorts nav framåt men har en del inneboende potential.

Från min personliga utgångspunkt var behållningen Frank Arhin, signa honom om jag får bestämma. Utmanar hela tiden med sina snabba fötter och med inte oäven blick för spelet i övrigt. Sen är det härligt att se att min gamla favorit Jamie Hopcutt verkar helt fit for fight. Något som säkerligen hela ÖFK-garnityret kommer att vara in för stundande holmgångar, när och fjärran.

.