Straffdramatik när ÖFK spelade oavgjort mot Hammarby

Stockholm
De flesta hade nog räknat hem noll poäng för ÖKF och tre poäng för Hammarby.
Men en straff för ÖFK i matchminut 92 gjorde att Gabriel Somi och ÖFK kändes som vinnare i 2-2 fighten på Tele 2 Arena på söndagskvällen.

Matchen startade ungefär som förväntat, Hammarby skapade några halvchanser första 7-8 minuterna, frågan är om inte hemmalaget skulle ha straff när Ronald Mukibi fick bollen på handen. Mukbis handrörelse såg aningen konstig ut och inte särskilt naturlig.
Men domaren stod bra placerad och viftade avvärjande utan att tveka något.
Efter den straffsituationen (som inte blev någon straff) så föll Hammarby tillbaka och ÖFK började sitt bollrullande och kunde gång på gång skapa halvchanser framför straffområdet.
Mukibis gula kort efter 15 minuter var inget att snacka om, han var tvungen att kapa en Hammarbyanfallare som var på väg framåt men mycket farligare än så var det inte för hemmalaget.
ÖFK hade så långt fått matchen precis dit de ville, ett konstant bollinnehav och dessutom bra möjligheter att lirka upp Hammarbys försvar.
Därför kändes det konstigt när Hammarby på en frispark, en bra bit utanför straffområdet fick in 1-0. Frisparken lyftes in i straffområdet, så där som alla lag försöker att få till. Men en tå på bollen fick Pinto iväg skottet som tog i underkanten av ribban och studsade ner innanför mållinjen. 1-0 till Hammarby där var inte rättvist men vem säger att fotboll är en rättvis sport?

Efter 1-0 fortsatte ÖFK sin höga press och när Saman Ghoddos fick iväg ett skott från 25 meters håll var det nog ingen som på allvar trodde att skottet skulle gå in. Men Ghoddos träff var perfekt och bollen gick rätt upp i krysset och 1-1 var ett faktum.

Hammarby hade ett stolpskott i 39:e minuten men i övrigt var spelet helt och hållet på Hammarbys planhalva. ÖFK:s vägvinnande spel kändes igen. Känslan att ÖFK de senaste matcherna i allsvenskan inte har haft det där flytet i spelet var som bortblåst.
Därför var det överraskande att det var Hammarby som satte fart i början av andra halvleken, skadade några halvchanser och såg riktigt starka ut. Men efter en knapp kvart i andra halvlek var det återigen ÖFK som höll i taktpinnen.
Bachirou var glänsande och trebackslinjen med Sotten, Pettersson och Mukibi var otroligt bra. Hade bra koll på Hammarbys anfallare och gav inte Hammarby särskilt mycket utrymme.
Ghoddos var den som utmärkte sig mest i anfallet, Ghero hade svårt att vända och få upp fart, Aiesh kunde inte utnyttja sin kvickhet. Johan Bertilsson kämpade och slet och visade att han är värd mer speltid framöver. Och Samman Ghoddos visade ännu en gång att han är målfarlig.
Domaren Kaspar Sjöberg hade en jobbig match och till slut var han tvungen, eller kändes sig tvungen att blåsa straff när inhoppare Svendsen sköt bollen på Sottes hand inne i straffområdet.
Straffen lades av Hamad som gjorde det enkelt och la den till höger om Keita.
Trots tre byten där Nouri, Sema och Hopcut kom aldrig de där riktigt vassa lägena för ÖFK, men i den 92:a matchminuten pekade domaren på straffpunkten efter att i en tilltrasslad situation hittat en hands på en Hammarbyspelare. På reprisen syns i och för sig en hands men känslan var att ÖFK hade tur som fick med sig en poäng i den här matchen.

Det här var en rolig fotbollsmatch mellan två lag som ville spela fotboll, som ville skapa chanser och som ville ta tre poäng.

Niclas Lidström

Trissen
3 Bachirou
2 Tom Pettersson
1 Samma Ghoddos

Foto: Sune Elmroth

Brwa Nouri framstår alltmer som den säkra målskytten i ÖFK. Här reducerar han på straff till 2-2 och räddar en poäng till ÖFK