.
Så var ÖFK igång igen efter några veckor efter ett kortare semesteruppehåll och en dryg vecka på träningsfältet. 0–0 mot Gif Sundsvall (i Strömsund) är givetvis inget att skriva hem om men man kan ju vara snäll och säga att ÖFK åtminstone ligger några steg före Giffarna inför omstarten i Allsvenskan, resultatet till trots.
Det var, precis som när laget möttes i serien för en månad sedan, klasskillnad. Bara målvakten William Eskelinen höll Sundsvall kvar i matchen när ÖFK radade upp den ena möjligheten efter den andra en bit in i den andra halvleken.
Men oavsett vad som hände ut på mattan; det mest intressanta den här gången var att se hur Björn Hamberg som ansvarig formerade laget när några av de tunga spelarpjäserna (Sema, Ghoddos, Nouri, Aiesh) av olika anledningar inte fanns att tillgå samt att storpappa själv i(Graham Potter) inte finns kvar att luta sig emot.
Jag hade hoppats att Björn skulle ha vågat ta något nytt friskt grepp när han nu fick chansen. Men nej, absolut inte. Björn klev vidare i Potters fotspår och upprepade dom misstag som Potter gjorde när ÖFK-spelet haltade som mest i våras.
Exempelvis:
# Alhaji Gero och Dino Islamovic är en hopplös kombination som anfallspar. Var för sig har de unika kvaliteter, tillsammans fungerar dom inte. Det har vi sett tidigare.
# Douglas Bergqvist räcker inte till i den centrala rollen på mittfältet. Det har vi också sett tidigare (alltför många gånger!)
För min del hade jag gärna sett att Frank Arhin och Patrick Kpozo fått chansen redan från start som offensiva kantspelare, ingen kunde ha klandrat Björn Hamberg om han valt att testa den varianten när nu några ”givna” startspelare inte fanns på plats. Arhin och Kpozo är ju två av dem som haft haft minst med speltid under våren och som kan komma att bli viktiga kuggar i den höst som väntar men som vi vet så lite om.
Men samtidigt, Björn valde den trygga vägen (gjorde som Potter gjort) och riskerade därmed ingenting. Så kan man ju också tänka.
Några noteringar;
# Tesfaldet Tekie var planens gigant.Klok som en pudel och fanns överallt, inte minst i Sundsvalls straffområde där han var inblandad i fyra-fem riktigt vassa avslut.
# Noah Sonko Sundberg ser ut att vara den som ska fylla tomrummet efter Sotirios Papagiannopoulos i mittförsvaret. Stabil insats bredvid Tom Pettersson som inledde darrigt men spelade upp sig i andra halvlek.
# Andreas Andersson och Aly Keita delade på målvaktsjobbet utan att någon behövde smutsa ned sina kläder. Notabelt; Andreas tog den här gången inte en enda risk i spelet med fötterna medan Keita valde att delta i passningsspelet precis som vanligt.
# Nu drar ÖFK till Danmark för en veckas träningsläger Där blir det också matcher mot Vejle och Odense, båda i den danska Superligan. Under den här veckan tar också Ian Burchnall över huvudansvaret för tränarteamet och dessutom ansluter Brian Wake. Hoppas att den nya tränarduon har några bra hörnvarianter med i bagaget. Åtta nya försök den här torsdagseftermiddagen, alla misslyckade. Här finns det mycket att förbättra!
Referat: Agne Svärd
|
Tabell 
Min fotboll
VS 
