ÖFK fortsätter sitt segertåg, nu tredje raka segern genom att besegra Djurgården på bortaplan med 2-0 genom mål av Ronald Mukiibi och Dennis Widgren. -Jag tycker att våra spelare visar karaktär i den här matchen, säger tränaren Ian Burchnall.
Upp och ner. Ner och upp.
Ja, så där har både ÖFK och Djurgården presterat under det här året. Djurgården började riktigt bra och helt plötsligt pratade alla blåränder om SM-guld. ÖFK började knackigt men sedan följde en svit på tio raka utan förlust och alla jämtar, och andra som håller på ÖFK, började drömma om nya framgångar. Men verkligheten har, efter diverse försäljningar, kommit ikapp båda lagen och inför mötet på Tele 2 skiljde bara tre poäng mellan lagen till fördel för ÖFK. Ian Burchnall hade gjort fyra förändringar i startuppställningen jämfört med segermatchen mot BP, in bland annat med ALy Keita i målet och Keita visade att han håller otroligt hög klass redan efter knappt tio minuters spel efter ett underbart skott från Jonathan Augustinsson. Keita låg länge i luften och precis när vi tänkte anteckna 1-0 till hemmalaget var Keita där med ena näven och boxade ut bollen till hörna. ÖFK kom faktiskt inte över mittlinjen mer än en gång och då bara några sekunder första 12 minuterna. Pressen från Djurgården var konstant och varje gång riktigt farligt. Men ÖFK gjorde det ingen trodde i deras första riktiga anfall, en härlig passning från Hosam Aiesh in mot bortre delen av straffområdet och där dök Ronald Mukiibi upp och med en vacker bredsida satte in 1-0 till ÖFK bakom Andreas Isaksson. Försvaret i Djurgården titta på boll och glömde bort Mukiib som inte är känd för någon stor målskytt. Faktum är att Mukiibi bara tidigare gjort tre mål i seriespel för ÖFK, alla tre första säsongen i Allsvnskan. Lägg därtill tre mål i Svenska cupen så förstår ni att Mukiibi inte kommer vinna någon skytteliga. Men målet var förlösande för ÖFK. Helt plötsligt satt passningarna rätt, alla spelare sprang rätt och mottagningarna var i stort sett 100 procentiga. Djurgården föll tillbaka och nu förstår man vad ett mål kan betyda. Mukiibi hade förresten en liten ny roll i ÖFK. Han utnyttjades mer offensivt än defensivt och det passade tydligen honom och ÖFK bra. Mukiibi har blommat ut rejält sedan Ian Burchnall kom till klubben. Han har fått förtroende och hans självförtroende har växt och helt plötsligt känns Mukiibi som en spelare som borde ingå i startelvan. -Bra lyftning av Hosam mot mig och jag fick en fin träff, sa Mukiibi och log. Hosam Aiesh jobbade och slet, Curtis Edwards var stundtals riktigt bra och Dino Islamovic hade inte riktigt turen på sin sida men hela tiden nära nära till att komma förbi Djurgårdens bleka försvar.
Samuel Mensiro byttes ut i paus och in istället med Ludvig Fritzson och det dröjde inte många minuter innan Fritzson slog en passning, snett in mot straffområdet men bakom alla Djurgårdsspelare och bakom ÖFK-dito. Men längst bort i andra delen av straffområdet kom Dennis Widgren med ett skott som letade sig in bakom Andreas Isaksson och 2-0 till ÖFK var ett faktum. ÖFK-klacken började då ropa 4-0, 4-0 och tänkte nog tillbaka på matchen i London mot Arsenal. Vilka minnen förresten!! Djurgården var inte ofarliga sen, Alou Badji hade två riktigt bra möjligheter att reducera ÖFK:s ledning men nickade och sköt utanför. Rätt snabbt fanns tankarna där att bara det här inte blir en repris på Malmömatchen där ÖFK ledde med 2-0 och imponerade men sedan föll med 2-3.
Visst blev ÖFK tillbakapressade resten av matchen. Visst blev det närmare 35 minuters försvarsinsats. Men ÖFK stod emot pressen och visade, precis som tränare Burchnall sa, karaktär. -Det var viktigt att vi fick första målet, menade 2-0 skytten Dennis Widgren. Jag tycker att vi gör en bra insats som står emot deras tryck. ÖFK fick dock några tunga skador genom att Douglas Bergqvist fick utgå med huvudskada, samma sak med Amin vilket innebar att ÖFK spelade sista tio minuterna med tio spelare. Och redan i paus fick Samuel Mensiro utgå med befarad knäskada.
Det var lite drygt 14 000 biljetter sålda till gårdagens match på Tele 2 Arena men bara drygt 10 000 dök upp. Djurgårdsklacken lät som vanligt hela matchen men till antalet var de bara några få fler än ÖFK-klacken. Otroligt imponerande hur fansen åker land och rike runt och följer laget. Jo, jag vet att det är många utflyttade jämtar som bor i Stockholm som var där också.
En snabb tillbakablick ett år tillbaka på en laguppställning för ÖFK från slutet av september 2017 när ÖFK vann hemma mot Hertha Berlin visar att sju spelare i startuppställningen inte finns kvar i laget. Gero, Ghoddos, Sema, Somi, Sotte, Bachirou och Nouri har alla lämnat laget och att då fortfarande prestera så bra som ÖFK ändå gör är en bragd tycker jag. Nu väntar Dalkurd hemma innan det blir dags för landslagssamling igen och två veckors matchvila. Det passar nog ÖFK bra med tanke på de skador som många spelare just nu har. Något säger mig att det kommer att bli en rolig höst för ÖFK och dess supportrar. Känslan är bra och många nya spelare visar att de vill vara med och bjuda på överraskningar. Niclas Lidström
Trissen 3 Ronald Mukiibi Här är en spelare som sällan får uppmärksamhet och som dessutom många ansåg vara en säkerhetsrisk i försvarsarbetet i våras. Men sedan Graham Potter lämnade har någonting hänt med Mukiibi. Han har fått delvis en ny roll lite mer offensiv och har tagit chansen på ett fantastiskt sätt. Mukiibi är helt plötsligt en spelare som gör det mesta rätt. Häftigt och lite oväntat.,
2 Aly Keita Wow, vilka räddningar han gjorde i den här matchen. Enhandsräddningen vid 0-0 var häftig att se, benparaden i andra halvlek var nästan ännu värre. Keita visar att han är ÖFK:s bästa målvakt just nu.
1 Tom Pettersson Pettersson fortsätter att leverera och imponera. Han har fått nya lekkamrater i backlinjen men hans mentorskap för Sonko Sundberg och de andra som är relativt nya där bak imponerar. Någon som just nu saknar Sotte? |