Vem var bäst? Och vem var sämst?

Naturligtvis har vi alla olika åsikter om hur ÖFK:s spelare presterat den här säsongen. Men här nedan kan ni ta del av hur jag sett på spelåret 2019.

Listan baserar sig på mina betyg från 29 av ÖFK:s 30 allsvenska matcher (jag kunde av olika anledningar inte se bortamatchen mot Elfsborg i augusti). Samtliga 15 hemmamatcher har jag sett på plats på Jämtkraft arena (och kommenterat i RadioJämtlands webbsändningar), bortamatcherna har jag följt via Cmores sändningar.

Betygen som jag presenterar är snittet på de betygsatta matcherna och bara spelare som fått betyg (skala 1–6) vid sex tillfällen och flera är med.

Här är betygen med en kommentar om varje spelares prestation;

1) Curtis Edwards 3,29

Försvann under sommaren för att bli svensk mästare i Djurgården (tio gånger i startelvan, två gånger på bänken), vilken fortsättning på den osannolika sagan! Engelsmannen var ÖFK:s jämnaste spelare under seriens första halva. Ingen riktig toppinsats men oftast väldigt bra trots att han alltför många gånger fick agera i positioner som inte var hans allra bästa. Jag har alltid hävdat att Edwards ska ha en offensiv roll på det centrala mittfältet, att han är som allra bäst mellan mittlinjen och motståndarnas straffområde. Den rollen fick han i Djurgården, alltför sällan i ÖFK! (14 betygsatta matcher)

2) Aly Keita 3,23

Keita är en stabil pjäs i ÖFK-målet. Som allra bäst när det är lite stökigt runt omkring honom i straffområdet och som närstridsmålvakt är han förmodligen bäst i Allsvenskan. Svagheten ligger mest i att han tappar fokus när motståndet inte är det allra vassaste, då kommer det en och annan miss i spelet med fötterna (övermod?) och tabben i cupfiaskot mot Karlstad glömmer jag inte. Har noterat lagets enda sexpoängare under sommaren, 0–0-matchen hemma mot Malmö FF. Där var det världsklass, bättre än så kan man inte prestera! (22 betygsatta matcher)

3) Sixten Mohlin 3,14

Mohlin fick hoppa in i den sjunde omgången sedan Aly Keita skadat sig i matchen mot Helsingborg i slutet av april. Mohlin startade med en succématch i Kalmar, svarade för ytterligare fyra starka insatser men två ettor (den kollektiva mot Hammarby samt hemmaförlusten mot Örebro) drog ned hans snitt. Blir förmodligen nummer 1 om Aly Keita hittar något nytt äventyr. (Sju betygsatta matcher)

3) Tom Pettersson 3,14

Lagkaptenen kan lämna ÖFK gott samvete, Tom P har man kunnat lita på nästan varje gång! Fick sitt högsta betyg (en femma) redan i premiären mot AIK på Friends arena och har belönats med en fyra vid sex tillfällen. Missade ett par månader av säsongen efter en tidig skada i bortamatchen mot Hammarby men kom tillbaka lagom till segermatrchen mot IFK Norrköping och har under hösten varit en högst bidragande orsak till att ÖFK räddade kontraktet. (21 betygsatta matcher).

5) Noah Sonko Sundberg 3,11

Nästan alltid bra, åtta fyror och en femma, men ett litet formtapp i avslutningen drar ned Sonkos slutbetyg. Fick ta ett stort ansvar när Tom Pettersson skadades med ständigt nya spelare runt omkring sig i backlinjen. Och nya formationer... Sonko stred som en tiger i match efter match, inte minst var han framgångsrik i att skära av motståndarnas inspel från kanterna och i huvudspelet. (27 betygsatta matcher)

6) Eirik Haugan 3,00

Det tog lite tid innan den unge norrmannen hittade in i laget. Men när han väl fick chansen tog han den – med besked. Haugan var under den varma delen av sommaren en av lagets formstarkaste, med stor energi gick han in i varje duell. En skada gjorde dock att Haugan missade sista delen av säsongen men med facit i hand var norrmannen årets bästa ÖFK-värvning! (Elva matcher betygsatta)

7) Ravel Morrison 2,83

Årets prestigevärvning, talangen som stannat vid att vara en talang efter massor av strul i alla klubbar där han fått chansen. Och i ÖFK skulle det fortsätta att strula...även om klubben gjorde sitt bästa för att vi inte skulle få veta. Redan i den tredje omgången, bortamatchen mot Malmö FF, saknades Morrison i laguppställningen. ”Han mår inte riktigt bra efter att ha fått en antibiotikakur av tandläkaren”, förklarade tränaren Ian Burchnall. Men det var inte hela sanningen. Morrison hade fått tänder utslagna av en lagkamrat efter en tuppfight i omklädningsrummet! Och när Morrison reste hem till England efter sina fyra månader i Östersund lämnade han efter sig obetalda p-böter på 25.000 kronor... Spelmässigt var det dock helt okej de få matcher han spelade. Men ingen succé! (Sex betygsatta matcher)

8) Rewan Amin 2,63

Han skulle vara gjuten som ersättare till Brwa Nouri, navet i laget. Trodde jag när Amin anslöt till ÖFK förra sommaren. Så blev det inte, verkligen inte. Som balansspelare på det centrala mittfältet hittade Amin inte rätt och han hade bitvis svårt att försvara en plats i startelvan. Men så dök han plötsligt upp som ”nummer tio”, en roll som man inte hade förväntat sig att få sen honom i. Men där presterade han sin bästa fotboll så här långt i ÖFK-tröjan. Med sin energi blev han en viktig kugge i den första pressen och var i avslutningen en av lagets formstarkaste. (19 betygsatta matcher)

9) Alhaji Gero 2,56

In och ut i startelvan, och högst blandade insatser när han väl spelade. Geros energi gjorde honom till en favorit bland supportrarna, targetspelet kring mittcirkeln var bäst i serien (han är ju stark som en oxe). Men därutöver blev det inte så mycket, i varje fall var Gero inte den anfallsspelare som ÖFK var i behov av. I spelet kring motståndarnas straffområde hade han svårt att övertyga och när chanserna dök upp var tajmingen ofta för dålig. Lämnade för spel i konkurrenten Helsingborg – och där har han haft större framgång! (Nio betygsatta matcher)

10) Thomas Isherwood 2,53

Drog in som en frisk fläkt tidigt på säsongen och med sin energi såg han ut att dominera i ÖFK:s backlinje. Men skenet bedrog, Isherwood hade svårt att hålla koll på sitt yviga spel där viljan besegrade tanken och han hamnade ofta i positionstrubbel. Platsen i startelvan var länge inte given och det var först i slutet av säsongen han var tillbaka till det vi såg i början. Jag tror att Isherwoods bästa plats är i mittförsvaret (som mot Hammarby för några veckor sedan) och han kan mycket väl bli en viktig pusselbit i framtidens ÖFK. (17 betygsatta matcher)

11) Isak Ssewankambo 2,50

Missade första delen av försäsongen (anslöt till truppen i samband med cupmatchen i Karlstad) och hade svårt att övertyga om sin storhet när han spelade på kanten. Men när han väl fick chansen på det centrala mittfältet fick vi se vilka kvaliteter han har; en av få spelare i Allsvenska som ensam kan så ut sina motståndare mellan de båda straffområdena. Är enormt löpstark, har bra speluppfattning och kan dessutom skjuta. Ssewankambo är en spelare som ÖFK kan få mycket glädje av de närmaste åren! (24 betygsatta matcher)

11) Felix Hörberg 2,50

Anslöt till ÖFK under sommarupphållet men hade svårt att övertyga om sin storhet i inledningen. Men Hörberg har hela tiden tagit viktiga steg i utveckling och avslutade serien i bästa stil. I slutspurten var han en av ÖFK:s allra bästa även om man hade hoppats på lite vassare insatser i motståndarnas straffområde. Möjligheter har funnits men där har Hörberg inte varit tillräckligt distinkt. I varje fall har det alltid kommit en motståndare i hans skottbana. Men Hörberg är, precis som många andra i ÖFK-truppen, bara i början av sin karriär. (Tio betygsatta matcher)

13) Charlie Colkett 2,48

Engelsmannen har begåvats med en av Allsvenskans vassaste vänsterfötter. Den visade Colkett gärna upp i inledningen. Men tyvärr inte så mycket mer, hans arbetsområde var långt in i serien väldigt begränsat. Det såg ofta ut som han var nöjd med att ha levererat sin eleganta passning och glömde att jobba vidare. Men när han fick en något offensivare arbetsuppgift (i samarbetet med Ssewankambo) växte Colkett som spelare. Jag ger inte upp hoppet om honom, jag är övertygad om att här får vi se fortsatt utveckling. (23 betygsatta matcher)

14) Dino Islamovic 2,42

Hade en stark inledning av säsongen och var fram till uppehållet en av ÖFK:s absolut viktigaste spelare. Intresse fanns därför från flera olika håll men när de här klubbarna var på plats för att kolla ÖFK:s målspruta presterade han som allra sämst! Dino tappade helt enkelt formen under sommaren och hittade aldrig tillbaka. Fick ingen ordning på avsluten under de senare halvan av säsongen, trots mängder av möjligheter. Dino försvinner förmodligen i vinter och i rätt omgivning kan han att göra succé. Potentialen finns! (26 betygsatta matcher)

15) Tesfaldet Tekie 2,33

Jag hade länge stora förhoppningar på den här bollbegåvningen men tvingas inse att hans verktygslåda inte innehåller allt som behövs för att lyckas på en fotbollsplan. Hans defensiv är helt enkelt för svag. Lämnade ÖFK under sommaren för att återvända till Gent i den belgiska ligan. Där bröt han per omgående sitt kontrakt och återfinns numera hos Fortuna Sittard i nederländska Eredivisie. Det som gör mig mest förundrad är att Tekie inte utvecklades en millimeter under sin tid i Östersund trots att han fick alla chanser i världen.. Vad hände där, egentligen? (Tolv betygsatta matcher)

16) Simon Kroon 2,30

Kom i spel först i säsongen sista tredjedel efter ett år fyllt av skadetrassel; drog baksidan tidigt förra hösten, tvingades till en meniskoperation under vintern och hann även med några dagar på sjukhusets hjärtavdelning under försäsongen (det har ÖFK inte kommunicerat...). Klart att det är svårt att prestera under sådana betingelser. Men Kroon hann i alla fall visa att klippet i löpsteget är tillbaka och det är hans viktigaste vapen. Det fanns en optimism i hans spel som jag gillade. Däremot måste Kroon lära sig när han ska dribbla och när han ska avstå och spela bollen vidare. Nu blev han, i mitt tycke, alldeles för självisk. Eller var det bara så att han ville visa allt på en gång när han äntligen var tillbaka? (Tio betygsatta matcher)

17) Sam Mensiro 2,24

Backkrigaren fick ovanligt mycket speltid med tanke på skadehistoriken. Och till höger i en fyrbackslinje försvarar han mer än väl en startplats. Men Burchnalls val att placera Mensiro som en balansspelare på mitten köper jag inte en enda dag i veckan, för mig är det hål i huvudet. Om Mensiro fått spela enbart som försvarare hade slutbetyget blivit högre! (17 betygsatta matcher)

18) Marco Weymans 2,23

Kom olyckligt in i ÖFK med en trasig lårmuskel redan efter 25 minuter i den tidiga cupmatchen mot Halmstad. Men jag gillade vad jag såg under den korta tiden, ett frejdigt kantspel och en vass inläggsfot. Men tyvärr var det en synvilla. Weymans hade svårt att övertyga när han väl var tillbaka och precis som Isherwood hade han svårt med positionsspelet när ÖFK försvarade sig. Efter bortamatchen mot Elfsborg, där Weymans var inbladad i diverse schabbel, hamnade han i frysboxen och tinade fram först på slutet när skador och avstängningar öppnade en ny möjlighet. Och den tog han, inhoppet mot Hammarby smakade onekligen mera! (13 betygsatta matcher)

19) Hosam Aiesh 2,14

Nu hör jag protesterna... Men Aiesh gjorde en skitvår i ÖFK! I mina anteckningar finns bara två riktigt bra insatser, bortamötet med Malmö FF och hemma mot IFK Norrköping där han blev hjälte med matchens sista spark. Men Aiesh var tidigt på språng mot nya äventyr, under januarifönstret fanns ett ryskt bud på 23 miljoner (som avvisades) och dribblingskungen hade svårt med såväl motivationen som koncentrationen, tankarna fanns på något helt annat än ÖFK och Östersund. Det landade till slut i att han flyttade hem till Göteborg och Blåvitt, ÖFK fick fem miljoner att stoppa i en snustorr kassakista. Det var naturligtvis inte vad som förväntats. Men samtidigt var klubben av med ett problem; Aiesh skapade under sin tid i Östersund ett stort antal bekymmer för klubben och i spelargruppen, det ska gudarna veta. Ni kan ju försöka gissa vem som placerade Morrison i tandläkarstolen... (14 betygsatta matcher)

19 Kalpi Ouattara 2,14

Sista förstärkningen innan sommarfönstret stängde, en 20-årig råtalang från Elfenbenskusten. Det blev sju matcher innan även han drog en baksida tidigt i mötet med Hammarby. Jag tror många ÖFK-supportrar gillade vad de såg av Ouattara optimistiska backspe. Den dag han får ordning på sitt passningsspel (det var väldigt slarvigt) kan det bära en bra bit i karriären. Ouattara hade bara ett korttidskontrakt men om jag fattar Ian Burchnall rätt så vill ÖFK gärna förlänga. (Sju betygsatta matcher)

21 Jamie Hopcutt 2,07

ÖFK:s engelske veteran, åtta säsonger i i klubben,, har inte haft någon vidare rytm i sitt spel, ständigt plågad av diverse småskador. Det har återspeglat sig i prestationerna på plan, säsongen 2019 är ganska långt ifrån det vi hade hoppats få se. Nu tackar Hopcutt för sig, en sann ÖFK-hjälte lämnar för nya äutmaningar i en osäker fotbollsvärld. Hopcutt rapporterades för några veckor sedan klar för Häcken men det är tydligen inte aktuellt längre. Mina källor säger att Jamie längtar hem till England, det är väl bara att vänta och se vad som händer. (15 betygsatta matcher)

22) Ludvig Fritzson 2,00

Nej, inte heller den här säsongen blev Ludvig Fritzsons. Annars trodde jag att han skulle greppa chansen när det stundtals var ganska tunt i konkurrensen om de offensiva platserna i startelvan. Men mer än en lojalt grovjobbade lagspelare fick vi inte se, dessvärre. Men jag undrar fortfarande varför Fritzson aldrig fick chansen att testa i den defensiva rollen på mittfältet (den tesen framförde jag redan förra sommaren) när så många andra gavs den möjligheten? Jag tror fortfarande på idén, den är i varje fall oprövad! (Nio betygsatta matcher)

23) Ronald Mukiibi1,89

Fotskadad redan i första riktiga fotbollsträningen tidigt i januari och sedan ständigt plågad av nya motgångar. Ronald Mukiibi, som var en av dem som Ian Burchnall ville bygga laget kring, skrev på en nytt treårskontrakt och fick en riktig skitsäsong. Betyget är egentligen ingenting att bry sig om, Mukiibi fick aldrig chansen att visa att han är så bra som många i och kring ÖFK hävdar. Det är bara att bryta ihop och komma igen! (Nio betygsatta matcher)

24) Jordan Kadiri 1,70

Den unge forwardstalangen från Nigeria kom på provträning i somras och fick ett korttidskontrakt. Ses som en ytterst spännande spelare för framtiden, gjorde tre mål, men jag vill se mer innan jag ropar hurra! Jag har varit snål i min bedömning av hans prestationer och är medveten om att jag kan ha jättefel. Men den risken tar jag.

(Tio betygsatta matcher)

24) Blair Turgott 1,70

Lika snål är jag i mitt betyg till Turgott som också anslöt till ÖFK under sommarrfönstret. Här var jag tveksam redan från början; även om meritlistan innehåller en hel del smått och gott så ringer min varningsklocka när en 25-åring har avverkat 12 klubbar sedan 2012. Turgott har mycket att bevisa innan jag tror på det här.! (Tio betygsatta matcher)

***

Som ni ser; här saknas ett snittbetyg för Nebiyou Perry, Jerell Sellars, Francis Baptiste, Henrik Bellman och Alex Purver. De har alla betygsatts men så få gånger att det inte blir speciellt rättvist sett över en hel säsong. Douglas Bergqvist (i norska Haugesund hela säsongen), Patrick Kpozo och målvakten Andrew Mills har inte fått några betyg alls, inte heller ungdomskvartetten Gustav Wikstrand, Pontus Kindberg, Isac Häggman och Robin Wikberg.

Fotnot: När jag jämför mina betyg med de datorbaserade bedömningarna som sajten sofascore.se gör och som bygger på ett stort antal parametrar (mål, målgivande passningar, lyckade passningar, långa passningar, crossbollar, brytningar, dribblingar, varningar, utvisningar...ja, ni förstår) så sammanfaller de över nästan hela linjen. De som får högsta betygen av mig har också högsta rankingen i sofascores skala. Med två undantag; Dino Islamovic och Jordan Kadiri hamnar betydligt högre upp. Men det beror till största delen på att mål belönas rikligt när datorn gör sin ranking. Islamovic och Kadiri är ju ÖFK:s två bästa målskyttar med sina sju respektive tre mål.