I kväll hade ÖFK sitt årliga kulturevenemang i en fullsatt Storsjöteater. Det var inte bara fotbollsfolk som hade infunnit sig. Bland publiken fanns många som gillar kultur.

Som vanligt blev många nummer en fullträff eller för att citera en tjej från publiken: - Vissa nummer grep tag i hjärtat. Tom Pettersson sång till materielaren "Wåfflan" var ett sådant nummer. Dels för att det var omtyckte lagkaptenen Tom som sjöng. Dels för att hyllningen var tillägnad "Wåfflan". Han är omtyckt av alla. Han har växt ihop med ÖFK. Det kändes som om det var Toms avskedssång till ÖFK. Det grep tag i hjärtat.

ÖFK unnade sig även lite parodi på sig själva.

Tom sång; "spelarna kommer och spelarna går" - den passar bra in på ÖFK:s kultursatsning. Det var inte många spelare kvar sedan förra gången som ÖFK uppträdde på teatern, men kulturen den består.

ÖFK behöver kulturen och kulturen behöver ÖFK. De har blivit samspelta. Kultur och fotboll det är hela ÖFK. Skulle inte ÖFK ha kulturen då skulle det inte vara ÖFK, så viktig är den. Jag skäms nästan för att jag från början misstrodde satsningen.

Nästan aldrig har ÖFK samtidigt haft så många nya och unga spelare i truppen. För varje kulturövning som de gör tillsammans kommer de närmare varandra. De lär känna varandra och kommer att kämpa för och bredvid varandra på plan. De blir ett lag.

En kväll som denna gör att vi som gillar ÖFK kommer en bit närmare våra fantastiska spelare, men även andra i ÖFK. Känslorna fanns där och vi går hem med många funderingar i vårt huvud.

Vi är tacksamma att vi fortfarande har ett allsvenskt lag i Östersund. Tack grabbar!! Det är ni som skall föra ÖFK vidare mot nya framgångar!

Och tack alla som gjorde denna kväll minnesvärd!