Ytterligare en värdefull poäng när ÖFK spelade 1–1 mot Sirius på Studenterna i Uppsala. Men det hade blivit tre om inte domaren Mohammed Al-Hakim för, som det känns, femtielfte gången bestämt sig för att jävlas med klubben och ge motståndarna en straff som bara han och några enögda hemmasupporters kunde hitta. Senast det hände var i slutet av oktober förra hösten när ÖFK föll i Norrköping.
Den var så billig så jag nästan skämdes över Al-Hakims beslut.
Lika billigt var det nu; Eirik Haugan satte handen i bröstet på Sam Lundholm när Siriusspelaren utmanade ÖFK-spelaren i straffområdet tio minuter före slutet och Lundholm stöp som en klubbad oxe. Al-Hakim gick på den blåsningen.
Och det sämsta av allt: Al-Hakim har stått alldeles utmärkt placerad när han tagit sina beslut. Själv misstänker jag alltid bristande fotbollskunskap när jag ser den här typen av domslut, Al-Hakim kan sin regelbok men kan inte läsa av situationen.

ÖFK har nu spelat åtta matcher sedan man senast vann, 3–0 mot Helsingborg i slutet av april. Fem har slutat oavgjorda, tre har förlorats. Det är inget katastroffacit men en poäng ger dålig utdelning i tabellen. Men å andra sidan; presterar man en så dålig halvlek som den första i eftermiddags då förtjänar man inga poäng över huvud taget. Försvarsmässigt var det helt okej, anfallsmässigt rent bedrövligt. En snabb kontring där Hosam Aiesh avslutade svagt och en Aiesh-dribbling med misslyckat inspel, det var allt. Resten platsar enbart i papperskorgen!
Så här var det; Sirius (som de flesta andra lag den här säsongen) mördade med sin höga press alla ansatser för ÖFK att bygga upp sitt spel bakifrån, det var inte många gånger som ÖFK lyckades passera mittlinjen med någon form av tanke och organisation. Hemmalaget gjorde Sixten Mohlin, Sam Mensiro och Thomas Isherwood till spelförare, det har dom inga fötter till att klara – åtminstone inte den här gången. Och någon plan B hade ÖFK, trist nog, inte att bjuda på i den första ronden.

Det blev bättre i andra halvlek, klart mycket bättre. Marco Weymans ersatte en otajmad Isherwood på vänsterkanten (Isak Ssewnkambo tog backplatsen med Weymans framför sig) Curtis Edwards fick en lägre utgångsposition och kunde därifrån sköta uppspelen med sin sköna passningsfot. Och längst fram kröp Dino Islamovic och Alhaji Gero närmare varandra.
Genast hade vi ett nytt ÖFK-lag på banan som spelade fotboll på Sirius planhalva istället för i och kring Sixten Mohlins straffområde!
Det gav bland annat det här:
# 46:e min: Dino Islamovic frispelar Alhaji Gero men Gero lyckas på ett närmast mirakulöst sätt skjuta utanför Siriusmålvakten Lukas Jonssons vänstra stolpe (hur gick det till?).
# 51:a min: Gero får sin revansch när han, åter framspelad av Islamovic, ställs öga mot öga med Lukas Jonsson. Geros första fullträff för året ger ÖFK ledningen med 1–0.
# 58:e min: Hosam Aiesh serverar Islamovic ett kanonläge men där visar Islamovic inget som påminner om en potentiell skyttekung. Det finns ingen som helst beslutsamhet i agerandet när han vinklar bollen långt utanför med sin vänsterfot. Visserligen blir ÖFKforwarden störd bakifrån men där ska det faktiskt bara smällla!
# 83:e min: Bara tre minuter efter Sirius straffkvittering får Alhaji Gero ännu ett friläge. Den här gången skjuter han rakt på Siriusmålvakten.

***
Här är några noteringar;
# Sixten Mohlin använder sig av många okonventionella metoder i sitt målvaktsspel. Det ser inte säkert ut, snarare tvärtom, men det viktiga är trots allt att han står i vägen för bollarna...

# Noah Sonko Sundberg var grinigare än vanligt den här eftermiddagen. Men jag förstår varför – alla som möter Siriusfowarden Philip Haglund tappar humöret...

# Eirik Haugan orsakade Sirius straff. Men å andra sidan svarade han för matchens brytning när han i mitten av andra halvlek fångade in nämnde Haglund i fritt läge framför Sixten Mohlin.

# Thomas Isherwood är långt ifrån den form han visade i början av serien, den halvlek han fick vara med var verkligen inte bra. Dessutom drog han på sig ytterligare ett gult kort, hans sjätte för säsongen, och är därmed avstängd (för andra gången!) i hemmamötet med Norrköping nästa söndag.

# ÖFK:s mittfält (samma gubbar som senast mot Göteborg) hade ingen riktigt bra dag, åtminsone som enhet. Curtis Edwards var den ende som såg till att passningarna gick till en medspelare, Rewan Amin jobbade hårt med varierande framgång medan Isak Ssewankambo var lika blek den här gången som han var bra mot Göteborg. Han kom helt enkelt aldrig in i matchen.

# Jag blev jätteglad när Alhaji Gero äntligen fick göra ett mål (jag hade dömt ut honom totalt minuterna innan när han brände sin första möjlighet...) men jag inser att han aldrig kommer att bli att lita på som målfabrikör. Han har inte de egenskaperna. Men han har en del andra, absolut!

# Dino Islamovic behövde en halvlek på sig för att komma igång efter sommarvilan och avstängningen senast. Förutom två genialiska instick till Gero (bland annat) hjälpte han Sixten Mohlin att freda det egna målet när Marco Weymans styrde bollen åt fel håll efter en Siriushörna.

# Högersidan är just nu ÖFK:s offensiva sorgebarn. Sam Mensiro (återigen vikarierande lagkapten) passar nästan alla bollar till sina kompisar i backlinjen och bidrar inte med ett smack framåt samtidigt som Hosam Aiesh åter gjorde en blek figur. Kan det vara så att Aiesh behöver få en annan högerkompis än Mensiro för att fa fart på sitt spel? Det här funkar i varje fall inte.

# Här är betygen (skala 1–6): Sixten Mohlin 3 – Sam Mensiro 2, Eirik Haugan 3, Noah Sonko Sundberg 4, Thomas Isherwood (46) 1, Rewan Amin 3, Isak Ssewankambo 2, Curtis Edwards 4 – Hosam Aiesh 1, Dino Islamovic 3, Alhaji Gero 3. Ersättare: Marco Weymans (46) 2.

***
Till sist; ÖFK:s ekonomiska läge blev den här veckan föremål till förgiftad debatt (vilken gång i ordningen de senaste åren?) sedan sponsorn Nils-Åke Hallström (Industrikoncernen Hallströms) i en intervju med LT:s Jens Stenman uttryckt sin oro över läget och varnade för en framtida konkurs. Givetvis fick Hallström, LT och ÖP (där texten också publicerades) på käften av de ÖFK-talibaner som alltid rycker ut till klubbens försvar. Och ÖFK:s styrelse fann sig föranlåten att komma med ett uttalande på klubbens hemsida där man hävdar att kritikerna (Hallström och andra) inte begriper skillnaden mellan föreningsdriven verksamhet (exempelvis elitfotboll) och vinstdrivande bolag.
För att riktigt understryka att det är ordning i kassaboken skriver man ”ÖFK är en av få elitklubbar i Sverige som per 2018-12-31 inte hade någon checkräkningskredit”.
Fan vore väl annat när klubben under de senaste två åren cashat in drygt 73 miljoner på sitt Europaspel och dessutom under 2018 sålde spelare för 67 miljoner kronor. Sammanlagt 140 miljoner (utöver den sedvanliga intäktsmassan som är betydande i de här sammanhangen)!

Men redan när vi gick in i det här året såg alla som har minsta kunskap om föreningsekonomi att ÖFK:s budget var underfinansierad, dessutom helt beroende av spelarförsäljningar (20 miljoner). Och sedan dess har verkligheten slagit brutalt mot klubben; sponsortapp (kommunen och Östersundshem exempelvis) och minskade publikintäkter ger direkta och tuffa effekter i kassakistan samtidigt som klubbens kostym såväl sportsligt spm administrativt är för stor.
Och när vi nu hunnit halvvägs in på 2019 har, vad jag fått veta, ÖFK redan tvingats två checkräkningskrediter på sammanlagt fyra miljoner för att klara av att hantera utgifterna. Och det räcker ändå inte; spelarnas junilöner kom inte när de skulle (åtminstone inte för alla, några var dessutom tvingade att ta hjälp av sina respektive agenter för ut att få pengarna), verksamheter i samband med ÖFK:s hemmamatcher har inte fått betalt för sina insatser, klubben har haft skulder till Skatteverket som påverkat att några av de utländska spelarna inte kunnat få svenskt personnummer (och då blir deras tillvaro rätt krånglig...) inom rimlig tid.

Till och med jag, som inte är någon ekonomisk expert, begriper att när man inte kan betala räkningarna, åtminstone inte i tid, så är läget bekymmersamt. Nu är det visserligen en ganska vanlig företeelse i sportens värld men när det gäller ÖFK så har ju förutsättningarna för en sund och stabil ekonomi varit osedvanligt goda de senaste åren med tanke på de 140 miljonerna, då ska man inte kunna hamna i den här situationen.
ÖFK-styrelsens inlaga i den här frågan tyder på en bristande självinsikt. Men antingen vet den något som vi andra inte känner till eller så inser den inte digniteten på problemet. Och då brukar det, förr eller senare, gå åt helvete!
Jag tycker att det finns all anledning för ÖFK att ta Nils-Åke Hallströms varnande ord på största allvar istället för att undersöka möjligheten att industri-vd:n ska ha uppträtt illojalt mot det sponsorkontrakt han tecknat med klubben. Det gagnar definitivt ingen.

.