Om det var 21, 23, 25 eller 35 ingripanden har ingen som helst betydelse. Vi kunde alla se att det till sist handlade om målvakten Aly Keita mot Malmö FF och den matchen vann Keita.
Därför lyckades ÖFK spela oavgjort 0–0 mot serieledarna från Skåne och ta en ytterst välbehövlig poäng. Det är sällan, nästan aldrig, som vi får se ett så bra målvaktsspel i alla dess delar som det Aly Keita bjöd på den här stekheta söndagseftermiddagen.
Maximala sex poäng på min börs är ett givet betyg!

Det rådde något annorlunda förutsättningar än de givna när ÖFK tog emot Malmö FF den här gången. Det var varmt på ett sätt som vi sällan, för att säga nästan aldrig, har det på Jämtkraft arena, MFF valde i sitt tuffa spelschema att rotera sin uppställning med sex nya i startelvan jämfört med torsdagens Europaspel i Slovenien och även ÖFK-tränaren Ian Burchnall hade städat i det lag som misslyckades med det mesta nere i Norrköping förra helgen (0–3). Fyra nya fick nu chansen.
Därför var det inte så konstigt att det tog fram till den första extra vattenpausen innan man kunde hitta någon form av struktur i spelet.
Och det var MFF som kopplade det första greppet. Sakta men säkert gled initiativet över till skåningarna samtidigt som vi kunde se att Ian Burchnalls lagbygge hade svårt att kugga samman; inte minst det centrala mittfältet kom ständigt till korta – i både riktningarna.
Men som tur fungerade det desto bättre längst bak i ÖFK-lägret. Trebackslinjen med Eirik Haugan, Noah Sonko Sundberg och Tom Pettersson jobbade hårt och uppoffrande i värmen och det som rann igenom tog Aly Keita hand om med ett par blixtrande parader och några vältajmade störtdykningar framför fötterna på hungriga MFF-anfallare.
Därför stod det också 0–0 i halvtid, men absolut med ett litet plus för laget från Skåneland.

Den andra ronden fick en helt annan karaktär. Redan tidigt i halvleken stod det klart att den pressande värmen hade sugit musten ur många av spelarna, allt färre orkade löpa med de extra meter som man normalt tar alla dagar i veckan. Därför blev också båda lagen relativt ”långa”.

Därmed öppnade också matchen upp sig, det blev lite av ”give and take” över det hela. Det gynnade onekligen Malmö FF.
Och än värre blev det för hemmalaget när Sam Mensiro efter en timmes spel drog på sig sin andra varning för dagen (två ytterst vårdslösa tacklingar, det röda kortet var därför helt givet) och tvingades avsluta matchens sista, som det skulle visa sig, 37 minuter med en man mindre på banan.

Att stå emot MFF i numerärt underläge under så lång tid är i de flesta sammanhang en fullständigt hopplös uppgift.
Men då klev Aly Keita fram med den ena vassa paraden efter den andra. Vi vet ju sedan gammalt att Keita är en alldeles utmärkt närspelsmålvakt, det är i just där han är som allra bäst. Och det var i det spelet han nu fick briljera; Eric Larsson testade ur kass vinkel, Marcus Antonsson hade ett par frilägen och dessutom en sylvass nick efter hörna, Guillermo Molins var framme hur många gånger som helst, Jo Inge Berget testade från nära håll, inhoppande Markus Rosenberg likaså och till sist försökte även Fouad Bachirou (som nästan aldrig tar sig in i motståndarnas straffområde...) med en halvvolleykanon från bara några meter. Ja, jag har säkert missat några MFF-chanser men Keita sprattlade och for – och räddade med alla kroppsdelar. Däremellan såg han till att ta hand om det mesta i luftrummet samtidigt som han fördelade bollar med fötterna till sina lagkamrater.
Det var precis som MFF-tränaren Uwe Rösler så fint sammanfattade efter matchen: ”Keita hade sitt livs dag!”
Så var det säkert. Men faktum är att Aly Keita har en bra säsong bakom sig trots sju missade matcher på grund av skada. Statistiskt (enl sofascore.com) är han fortfarande bäst av seriens ”förstemålvakter” och om man ser till Allsvenskans samtliga keeprar är det bara 17-årige Ian Pettersson (Helsingborg) som kan visa på bättre siffror. Men Pettersson har bara spelat i 51 minuter (ett inhopp i segermatchen mot Sirius)...

***
Här är några noteringar;
# Det måste sägas, Aly Keitas jobb underlättades givetvis av backlinjens uppoffrande arbete. Haugan, Sonko Sundberg och lagkaptenen Tom P är alla väldigt skickliga på att täcka skott, alla tre har fin tajming när de vräker sig fram mot skytten. Dessutom är de svårslagna i höjdduellerna!

# Jag tycker att ÖFK-tränaren Ian Burchnall är väldigt klarsynt i sina snabbanalyser direkt efter slutsignal, våra uppfattningar smälter ofta bra samman. Däremot kan vi ha väldigt olika uppfattningar om laguttagningar. Som exempelvis den mot MFF. Jag kan köpa att Burchnall ville ruska om i gänget efter den helbleka insatsen i Norrköping men Charlie Colkett (tillbaka efter långvarig skada) ihop med Sam Mensiro på det centrala mittfältet var väl som att tappa bort både karta och kompass i orienteringsskogen?

# Apropå Mensiro, hans vårdslösa spel har varit, är och kommer alltid att vara en risk för laget. I backlinjen funkar det oftast, där är arbetsuppgifterna mer renodlade. På mitten fordras en helt annan tajming, där snurrar spelet åt alla håll och Mensiro får då svårt att hålla igen. Den här dagen blev det galet, hela vägen.

# Curtis Edwards sagolika resa i ÖFK-dressen är nu över. Efter 82 allsvenska matcher (mest av alla i laget under de här tre säsongerna), cupspel och Europaäventyr drar han vidare mot nya uppdrag i fotbollens tjänst Det sägs att Djurgården blir hans nya adress (Expressen skrev på söndagskvällen att han har ett 3,5-årskontrakt som väntar hos Stockholmsklubben och vi får säkert veta vad som händer någon av de närmaste dagarna...). Edwards kommer att bli saknad, på alla sätt – av väldigt många!

# Det var en oerhört tung sista del för hemmalaget med den tryckande hettan, en man kort och ett MFF som verkligen gick för tre poäng. Men där fanns ett par perioder som ÖFK gjorde det fantastiskt bra där bolltrygga och passningssäkra hemmaspelare kunde bestämma matchens utseende. Det var imponerande och samtidigt, i mina ögon, avgörande för att en poäng skulle kunna räddas (nejdå, jag har inte glömt Aly Keita...).

# ÖFK har haft en tuff period med dubbelmöten mot IFK Norrköping samt serieledande Malmö FF på besök. Pessimisterna trodde på noll poäng, det blev fyra! Tack, dessa kan visa sig väldigt viktiga när Allsvenskan ska summeras i november...

# Till sist, här är söndagsbetyden (skala 1–6): Aly Keita 6 – Eirik Haugan 4, Noah Sonko Sundberg 4, Tom Pettersson 4 – Ronald Mukiibi 3, Sam Mansiro 1, Charlie Colkett (87) 2, Isak Ssewamkambo (45) 3 – Hosam Aiesh 2, Dino Islamovic 2, Jamie Hopcutt (62) 2. Ersättare: Curtis Edwards (45) 3, Rewan Amin (62) 3, Ludvig Fritzson (87) spelade för kort tid, betygsätts ej.