Det är väl själva fan, inte en dag utan att det ramlar fram ett lik ur ÖFK-garderoben! Och hur många finns där, egentligen?

Kvällens ångestmöte på klassiska Olympia mellan Allsvenskans två stora krisföreningar, Helsingborgs IF och Östersunds FK, är över sedan några timmar tillbaka, Vinst eller förlust för ÖFK känns just nu som fullständigt ovidkommande trots matchens gigantiska betydelse (ÖFK föll med 0–2 efter en rent deprimerande första halvlek, lite bättre efter paus), det är Saman Ghoddos-affären som snurrar runt i mitt huvud.
När den briserade på torsdagseftermiddagen kändes det som en uppercut landade mitt i solar plexus (boxningstermer för er som inte vet...), jag mådde direkt fysiskt illa. Förmodligen var jag inte ensam om den känslan, tar det aldrig slut på eländet?

Jag vet att det var snurrigt när Saman Ghoddos lämnade ÖFK i augusti för ett drygt år sedan, affären drog ut på tiden. Men så dök han upp på bilder från spanska klubben SD Huesca (då nykomling i La Liga) med papper på bordet, penna i hand och leende in i kameran. Några dagar senare (efter hemmamatchen mot Kalmar FF) satt Ghoddos tillsammans med Daniel Kindberg på en presskonferens på Jämtkraft arena och meddelade att ÖFK nu var överens med den franska ligue 1-klubben Rennes FC om en övergång. Och det slutade med att Ghoddos skrev på för Rennes konkurrentklubb Amiens SC...!

Som sagt, snurrigt värre. Och inte blev det bättre av att Ghoddos hade svårt att förklara dom där spanska bilderna (”jag var där och kollade runt lite”) samtidigt som Kindberg ivrigt förnekade att ÖFK varit i närheten av en överenskommelse med spanjorerna.
Men uppenbarligen var uppfattningen en helt annan i Huesca, en stad belägen i den autonoma regionen Aragonien i nordöstra Spanien. Där hävdades att man hade ett giltigt kontrakt med Saman Ghoddos och medan förre ÖFK-stjärnan spelade vidare i Amiens vände sig spanjorerna till det internationella fotbollförbundet, Fifa, för att få ärendet utrett.

Det har nu landat i en Fifa-dom som träffar ÖFK och Ghoddos mitt på hakspetsen; ÖFK får inte handla spelare i de kommande två transferfönstren medan Ghoddos blir avstängd i fyra månader. Och som en missil seglar det även in en bot på fyra miljoner euro (cirka 43 miljoner kronor!) som riktas mot Saman Ghoddos men lika gärna kan träffa ÖFK!
Vill det sig riktigt illa, om domen fastställs till alla delar och det ekonomiska kravet drabbar såväl Ghoddos som ÖFK (och varför inte, Fifa har haft det här ärendet på sitt bord under ett helt år och borde vara väl utrett) kan det vara slutet på Ghoddos karriär – och ÖFK som klubb.

Hur reser man sig efter en sådan här käftsmäll? För ÖFK handlar det dessutom om bara en i raden av ”historier” det senaste året och då har inte den omfattande rättegången mot Daniel Kindberg kommit igång ännu (startar den 5 september i Ångermanlands tingsrätt, Härnösand).

Nu säger ÖFK, som alla andra gånger (suck), att man inte gjort några fel och överklagar domen till idrottens skiljedomstol, CAS. Men oavsett rätt eller fel, jag blir så trött på alla dessa affärer som ständigt tycks landa i någon form av gråzon.
Enligt en artikel på Aftonbladets sajt på fredagen ska Ghoddos ha lurats att skriva på ett papper (på spanska) där han inte förstod innehållet. Det han trodde var resultatet från en fystest var i själva verket ett kontrakt som undertecknades!
Själv vill jag bara att Daniel Kindberg och Saman Ghoddos, rakt och ärligt berättar vad som hände i kontakterna med spanjorerna. Fram med sanningen. För en gångs skull, inget jävla jiddrande som fintar upp medlemmar och supportrar ytterligare en gång på läktaren!
Jag skulle också gärna se att klubbens vd Martin Johansson kom ut på banan. Han har ju varit med på hela ÖFK-resan, i sin roll borde han ha koll på varenda affär, varenda krona som passerat ÖFK:s högkvarter. Det är dags nu, Martin – innan hela skeppet kapsejsar!

***
Det är bara några dagar sedan som ÖFK lanserade halsdukskampanjen ”jag tror på det här” för att täta igen hålen i en läckande kassakista. Ghoddos-affären kunde ha inte ha kommit mera olämpligt!

***
Ja, så var det matchen då?
ÖFK kom till spel med Eirik Haugan och Noah Sonko Sundberg avstängda, dessutom var Sam Mensiro inte tillgänglig och sedan tidigare Ronald Mukiibi och Isak Ssewankambo satta ur spel. Som ni förstår, det rådde brist på försvarsarbetare den här fredagskvällen.
Ian Burchnall valde att spela Thomas Isherwood och Tom Pettersson i mittförsvaret, Rewan Amin till höger och nye Kalpi Quattara till vänster i backlinjen.
”Vi har ett offensivt balanserat lag”, sa ÖFK-chefen före avspark.
Men Burchnalls lagbygge hade varken offensiv eller defensiv i den första halvleken där Helsingborg gjorde både 1–0 och 2–0 efter svaga försvarsinsatser. Det var rent deprimerande att se ÖFK-spelarna hasa sig fram över banan, utan tempo, utan idéer, utan glöd men framförallt utan ansatser till något ordnat anfallsspel. Bara ett par fasta situationer förmådde skaka hemmalaget.
Bättre men utan att det blev bra är facit av den andra ronden. Totalt samlade ÖFK på sig 15 avslut, två av dem var på mål, men i ärlighetens namn var det mest lösplugg som levererades mot skåningarnas målvakt Anders Lindegaard.
Helsingborg hade betydligt bättre bett i sina attacker och ÖFK kan nog tacka Aly Keita, för vilken gång i ordningen?, att siffrorna inte stack i väg till något ännu värre.

Några noteringar;
# Med tanke på matchens betydelse uppträdde ÖFK osedvanligt tamt. Visst kunde man se att Thomas Isherwood brann för uppgiften, absolut, och Rewan Amin jobbade hårt över hela banan i 90 minuter. Men sammantaget var laginsatsen väldigt blek.

# Aly Keta var alltså ÖFK:s bäste men får ta på sig Helsingborgs 2–0-mål (Alhaji Gero). Keita missade ett utspel som var både illa planerat och illa utfört. Här fick vi ytterligare ett bevis på att ÖFK leker hasard när de startar sina anfall. En aggressiv press tvingar ÖFK till misstag, vi ser det i match efter match. Varenda lag i den här serien vet hur man ska agera, trots det fortsätter ÖFK sitt självskadebeteende. Det är i sanning en trist betraktelse!

# Apropå Gero. När han gjorde sitt mål visade han prov på en teknik som vi aldrig såg under hans tid i ÖFK-tröjan.

# Dino Islamovic har hamnat i en avgrundsdjup formsvacka. ÖFK:s bäste målskytt kommer inte ens till några lägen just nu (en möjlighet på Olympia, fint serverad av Charlie Colkett. Men det räcker inte på långa vägar, Dino är ju en av dem som ska bära det här laget i den kris som man befinner sig i).

# Vi fick se sex av de nyförvärv som kom till ÖFK under sommarfönstret, fyra från start, två inhoppare. Bara Kalpi Quattara (från Elfenbenskosuten) höll måttet den här kvällen, övriga var långt ifrån allsvensk kvalitet. Några faktiskt miltals!

# Lagkapten Tom Pettersson efter matchen: ”Det är riktigt tungt, ingenting fungerar varken på eller utanför plan”. Vi har alltså samma åsikt, Tom och jag. Landslagsuppehållet kunde inte ha kommit lägligare!

# I hemmamötet med Kalmar FF får ÖFK klara sig utan Charlie Colkett, avstängd efter sin tredje varning.

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 3 – Rewan Amin 2, Thomas Isherwood 3, Tom Pettersson 2, Kalpi Quattara 2 – Felix Hörberg 1, Alex Purver (46) 1, Charlie Colkett 2, Simon Kroon (64) 1 – Dino Islamovic 1, Blair Turgott 1. Ersättare: Jordan Kadiri (46) 1, Jamie Hopcutt (64) 2, Nebiyou Perry (78) betygsätts ej.

# Till sist; Sundsvall sparkade under fredagen sin tränare Joel Cedergren. Och sent i kväll berättar Expressen att Tony Gustavsson, Ytterhogdalssonen som närmast kommer från jobbet som assisterande förbundskapten för USA:s VM-vinnande damer, tar över som huvudansvarig. I sanning en intressant lösning i jakten på ett nytt allsvenskt kontrakt