Norrköping besegrar ÖFK med 4–2 på Jämtkraft arena och det är inte mycket att säga om det, på papperet var det toppen mot botten och i de flesta fall vinner den starkare.

Men.

Hittills obesegrade IFK Norrköping fick svettas extra mycket för att bärga sin fjärde raka seger i årets komprimerade allsvenska. Och då tänker jag inte bara på högsommarvärmen, ÖFK satte serieledarna under en extrem press när de hade det siffermässiga kommandot fram till matchens 70:e minut. 2–1 till hemmalaget motsvarade verkligen inte hur det såg ut på planen men det har ju ingen som helst betydelse, det är ju målen som räknas.

Där och då, när jag tyckte att Norrköping såg ut att ha tappat mycket av gnistan, small det till tre gånger på drygt 20 minuter bakom Aly Keita i ÖFK-buren, 2–1 blev till 2–4 sedan hemmalaget drabbats av pyspunka i matchens sista del.

Det finns säkert många förklaringar till att ÖFK tappade sin organisation; trötthet, övermod, okoncentration, spelarbyten – eller var det kanske bara så enkelt att det var Norrköpings bättre kunnande som till slut skickade ned hemmaspelarna i gruvan?

Det svaret lär vi aldrig få, kanske var det en kombination av många saker. Det brukar ju oftast vara så,

Men fram till matchminut 70 och Christoffer Nymans 2–2-kvittering så kan man inte säga annat än att Ian Burchnalls matchplan hade fungerat väl. Den påminde väldigt mycket om förra helgens i Örebro som gav en viktig poäng, defensivt var det länge en fembackslinje framför Aly Keita, tre centrala mittfältare, Kadiri och Kroon längst fram.

Det här gav Norrköping ett stort övertag. Det mest hände på ÖFK:s planhalva men trots att Norrköping (och framförallt Sead Haksabanovic, den mannen måste ha en magnet i sina fötter...) hade mycket boll och stundtals pressade hårt mot Aly Keitas målbur kom östgötarna aldrig till de femstjärniga möjligheterna. Det blev skott utifrån och de gånger man kom in i ÖFK:s straffområde så tvingades man ta avsluten ur svåra vinklar, Keita såg ut att ha det mesta under full kontroll.

ÖFK:s enda vapen så långt blev snabba omställningar..Inte så många men plötsligt small det bakom Isak Pettersson i Norrköpings mål. Matchuret hade hunnit fram till den 35:e minuten när Simon Kroon fick tag på bollen på egen planhalva, drev snabbt fram mot Norrköpings backlinje och klippte till från 20 meter. Bollen susade in med full kraft via Isak Petterssons högra målstolpe, 1–0 till hemmalaget.

Det var verkligen inte väntat men desto mera angeläget, årets målnolla var spräckt efter 305 minuter!

Målet blev också signalen till ett mera offensivt hemmalag men strax före halvtidspausen åkte man på ett riktigt tjuvslag. Sead Haksabanovic gick omkull innanför ÖFK:s straffområde i en duell med Charlie Colkett och domaren Fredrik Klitte från Helsingborg pekade på straffpunkten.

Om den säger jag bara; det är såna straffsparkar som bara topplag får och alltid har fått!

Christoffer Nyman skickade Keita till vänster och bollen till höger, 1–1, och Norrköping kunde gå till pausfikat med något lättare steg, ett underläge efter det här spelövertaget hade varit direkt nedbrytande.

Men ÖFK tog motgången på bästa sätt, laddade om sina batterier, bytte ut Felix Hörberg mot Nebiyou Perry och placerade sina vingbackar lite högre upp i banan.

Det gav en högst oväntat scenförändring,
ÖFK fick greppet om matchen, ledningen med 2–1 (ny snabb omställning där Perry frispelade Jordan Attah Kadiri som var klinisk i sitt avslut) och helt plötsligt såg Norrköping ut att ha tappat energin i sitt spel. Det var inte alls samma tryck mot hemmamålett, varken när man hade bollen eller när man skulle vinna tillbaka den.

ÖFK fick lite momentum och kom även till avslut; Kadiri fick en ny chans men pricksköt på Norrköpings målvakt och Simon Kroon tryckte bollen över Petterssons målribba när han hade ungefär samma läge som vid målet i första halvlek.

Men så small det, Isak Bergmann Johannesson utnyttjade passiviteten i ÖFK:s högerförsvar och Chrstoffer Nyman vann duellen framför Aly Keita, 2–2 kom som en blixt från klar himmel, i alla fall hade jag svårt att se den kvitteringen komma.

2–2-målet gjorde Norrköping kunde återta kommandot, några kloka byten gav ytterligare energi. Hemmalaget trycktes ned i det egna straffområdet och till slut rämnade mittförsvaret.

# 90:e min: Simon Thern lämnas obevakad mitt i slottet, får dålig träff men bollen tar i Thomas Isherwoods utsträckta ben och ställer Aly Keita, 2–3.

# 95:e min: I ett sista desperat kvitteringsförsök med hela hemmalaget på offensiven misslyckas Charlie Colkett med en dribbling kring mittlinjen. Och det öppnar för en tre-mot-en-kontring där Sead Haksabanovic bombar in slutresultatet 2–4 från nära håll.

Några noteringar;

# Det blir alltid bra fotboll (vad det nu är...?) och många mål när Norrköping kommer på besök. Så även nu!

# Aly Keita håller formen. Visserligen fyra insläppta, men många fina och säkra ingripanden. Det gav årets högsta ÖFK-betyg på sofascore.se (jag undrar om någon målvakt har fått ett så högt betyg efter att ha släppt in fyra bollar...?).

# ÖFK:s tre mittbackar höll tätt mot Örebro och stod emot Norrköpingspressen i 70 minuter. Men avslutningen var inte imponerande, såväl Isherwood som Eirik Haugan sviktade i avgörandet. Men Noah Sonko Sundberg var stabil matchen igenom, ÖFK:s bäste utespelare!

# Felix Hörberg var åter formlös och byttes ut efter 45 minuter.

# På andra kanten satsade Marco Weymans friskt i några kontringar (jag har lätt att tycka om de initiativen). Men jag blir lika irriterad varje gång inspelen kommer utan någon som helst adress. Och Weymans har sin klara brister i defensiven, det ska gudarna veta.

# Isak Ssewankambo hade ingen bra första halvlek, feltajmad i de flesta dueller. Blev mycket bättre i andra när han fick spela på högerkanten.

# Rewan Amin var bra utan att glänsa men här är det givet att beakta Norrköpings styrka på mitten. Den gjorde också Charlie Colkett till en stadig förlorare. Colketts tröga fötter var ett verkligt handikapp mot det här motståndet!

# Jordan Attah Kadiri och Simon Kroon gjorde varsitt klassmål, det var kanske dagens gladaste ÖFK-budskap. Kadiri var piggare den här gången jämfört med tidigare matcher medan Kroon var där jag vill ha honom; rakare och enklare var han ett ständigt hot när ÖFK ställde om. Tack för det!

# Nebiyou Perry gjorde en bra halvlek när han nu fick chansen och Kalpi Ouattara spelar snart 90 minuter på vänsterbacken.

# Norrköping kommer att fortsätta vinna så länge man kan gå runt på lite folk. På de inledande fyra matcherna har serieledarna använt sig av enbart 13 startspelare, minst i Allsvenskan. Det finns otroligt mycket spets i det manskapet, dessutom kunde nu landslagsmannen Alexander Fransson göra sina första allsvenska minuter för säsongen efter en besvärlig sjukdomsperiod Men Norrköping kommer att få sina problem när det tuffa spelprogrammet kräver sina offer, det tror jag att vi får räkna med. Bredden är inte lika bra som toppen!

Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 4 – Felix Hörberg (46) 1, Noah Sonko Sundberg 4, Thomas Isherwood 3, Eirik Haugan 3, Marco Weymans (62) 2 – Isak Ssewankambo 2, Charlie Colkett 1, Rewan Amin 3 – Jordan Attah Kadiri (88) 3, Simon Kroon (75) 3. Ersättare: Nebiyou Perry (46) 3, Kalpi Ouattara (62) 3, Blair Turgott (75) 1, Brian Martin Pages (88) och Sam Mensiro (88) betygsätts ej.