# Årets första trepoängare!

# Första segern i Kalmar (i femte försöket)

# Rewan Amins första mål i Allsvenskan när man några minuter före slutet sköt segermålet 2–1 på straff.

Det finns naturligtvis massor att glädja sig över sedan ÖFK besegrat Kalmar FF på Guldfågeln arena. Triumfen var absolut nödvändig för att inte hamna på efterkälken i det allsvenska köracet (det går fort när det inte blir några segrar...), Aly Keita visade att storformen sitter i med många säkra ingripanden och framför honom bjöd inte försvarslinjen hemmalaget på speciellt många målchanser.

Sånt känns skönt att ha i ryggen när Mjällby och Falkenberg står närmast på programmet, ÖFK kan ta sig an de ack så viktiga uppgifterna utan att behöva känna kniven mot strupen (vilket de definitivt hade haft vid en negativ utveckling i Kalmar).

Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg mitt i glädjeruset; det var mycket som var dåligt. och som måste förbättras. ÖFK vann den här matchen därför att man jobbade lite hårdare än hemmalaget och dessutom hade de berömda marginalerna på sin sida, inte för att man var bättre!

Det som störde mig mest?

# Det i stort sett obefintliga, organiserade, anfallsspelet. Nästan allt passningsspel sker i eget försvarsområde (suck, jag har verkligen svårt att uppskatta allt bollande i backlinjen, jag ser inte meningen i det). på andra sidan mittlinjen går det bara på vinst och förlust.

# Detaljerna (tappade bollar över linjen, misslyckade passningar på egen planhalva som öppnade för snabba Kalmaromställningar, dålig bollmottagningar som bäddade för svårigheter...) Det var på tok för många tekniska fel, det var slarvigt och det var okoncentrerat. Här finns en oändlig förbättringspotential och det gäller varenda spelare i laget.

Det här blir extra tydligt när man, som den här gången, har ett övertag i bollinnehavet. ÖFK är inte i den sitsen att man kan bjuda sina motståndare på så många misstag, i alla fall när man gör dem utan press.

Nog med gnäll, ÖFK vann ju och här är några andra noteringar;

Jag skrev att ÖFK hade marginalerna med sig. Då tänker jag framförallt på tre saker.
# Kalmar fick i andra halvlek vid ställningen 1–1 ett mål bortdömt för offside efter en läcker frisparksvariant. Det var vaket (och förmodligen korrekt) av domarteamet. Men hur många sådana där situationer, spelare i skottbanan, ser man blir godkända under en säsong? Hundra, tvåhundra, trehundra...

# ÖFK:s straff i den 88:e min, Jordan Attah Kadiri går omkull i duell med hemmabacken Henrik Löfkvist. Domaren Adam Ladebäck pekade på straffpunkten. Jag tyckte att Ladebäck gjorde rätt men jag lovar att halva domarkåren hade friat!

# Rewan Amins straffspark. Det var inte speciellt bra slagen och Kalmarmålvakten Lucas Hägg Johansson var fullständigt förtvivlad när han släppte bollen under sin utsträckta högerarm.

# Apropå Amin. Han borde ha spräckt sin allsvenska målnolla redan i den första halvlekens 35:e minut när Hägg Johansson serverade bollen på silverfat i ett misslyckat utspel. Men Amin sköt utanför. Där och då kände jag att den där Amin kommer aldrig att göra mål i den här serien...

# ÖFK spelade vidare på sitt koncept med tre mittbackar. De fick jobba hårt, speciellt i höjdduellerna, då hemmalagets vassaste anfallsvapen var de långa inkasten! Men Sonko, Isherwood och Haugan är svåra att besegra i luften, där tror jag att smålänningarna lurade sig själva.

# Ludvig Fritzson fick chansen från start men fick bara vara med en halvlek sedan han oturligt styrt in Kalmars ledningsmål bakom Aly Keita strax före pausfikat.

# ÖFK:s kvitteringsmål, 1–1, påminde mycket om ledningsmålet 2–1 mot IFK Norrköping i lördags; en 3-mot-2-situation där Simon Kroon drev bollen mot Kalmars försvarare, Isak Ssewankambo följde med till höger, Kadiri till vänster. Kroon serverade bollen till Ssewankambo och så small det från strafflinjen. Snyggt och otagbart. Ssewankambo har en riktig bössa i sin höger och kan också hålla ned skottet. Synd bara att han lossar den alltför sällan.

# Jag har klagat på Felix Hörbergs svaga form så här långt och jag såg ingen förbättring den här gången heller. Han spelar helt utan självförtroende och passningsfoten är ständigt felriktad (utom när han spelar bollen tillbaka till Sonko Sundberg). Alltså, här måste Ian Burchnall hitta en annan lösning!

# Kalpi Ouattara var en frisk injektion på vänstersidan när han kom in efter paus (Hörberg kan ju låna lite av hans självförtroende...)

# Simon Kroon och Kadiri jobbade hårt i främsta ledet. Men det hade en tuff uppgift när de oftast hade dåligt med stöd av sina lagkamrater.

Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 4 – Felix Hörberg 1, Noah Sonko Sundberg 3, Thomas Isherwood 3, Eirik Haugan 3, Isak Ssewankambo (85) 3 – Ludvig Fritzson (46) 2, Charlie Colkett (75) 2, Rewan Amin 3 – Jordan Attah Kadiri 3, Simon Kroon (81) 3. Ersättare: Kalpi Ouattara (46) 3, Nebiyou Perry (75) 2, Blair Turgott (81) och Sam Mensiro (85 betygsätts ej.