# Ian Burchnall och ÖFK är överens om att bryta ett fortsatt samarbete då man har olika åsikter om vilken väg klubben ska gå i framtiden (som det så ofta heter när någon får sparken...).

Fine – det har jag inga problem med att förstå och acceptera med tanke på resultaten. Men jag tillhör dem som inte tror att det blir så mycket bättre med ett tränarskifte. I alla fall finns det inte så många lyckade exempel att peka på.

# Ian Burchnall fortsätter dock att leda laget i Allsvenskan tills en ersättare är på plats.

Här fattar jag ingenting. Kan det vara möjligt att jobba i ett omklädningsrum som verkar vara förlorat?

Jag vill inte påstå att torsdagsförmiddagens besked om att ÖFK och Ian Burchnall går skilda vägar kom som någon större överraskning. Resultaten, och prestationerna, har inte varit tillräckligt bra sedan haveriet mot Hammarby på Tele2 arena i mitten av maj – förra året!

18 poäng på de senast 28 spelade matcherna i Allsvenskan är helt enkelt för dåligt, därtill en radda med svaga insatser.

Men frågan är om det är enbart Ian Burchnalls fel?

Jag ser Burchnall som offer för åtminstone två saker;

# Turbulensen i klubben under de två år som gått sedan han värvades till Graham Potters efterträdare.

# Den fotboll som ÖFK säger sig vilja spela men som alla seriösa betraktare inser att man inte har material till.

Vi tar turbulensen först lite kortfattat; Kindberg-gate med alla turer som det har inneburit i styrelserum, polisförhör, domstolar, omklädningsgarderoben och medierapportering. Oavsett var ÖFK har uppträtt så är det Kindberg som snott uppmärksamheten och, efter det att han satt finkad strax innan Burchnall kom till stan, har det sällan varit till klubbens (och lagets) bästa. Dessutom försvann stjärnspelarna en efter en, ny ledarstab skulle sättas (hade Burchnall något som helst inflytande när den nye tekniske direktören David Webb dök upp på banan och vem var då högst i den interna rangordningen?), under vintern 2019 anlände sju nya spelare (vad hade Burchnall för kontroll på den processen som från sidan såg fullständigt oplanerad ut, Morrison någon?), ett havererat extra årsmöte följt av en kraschad ekonomi, Ghoddos-affären och en nekad elitlicens...

Vem kan åstadkomma resultat under sådana förutsättningar...?

Själv tror jag att Ian Burchnall tappade greppet under fjolårsvintern när det mesta gick åt helvete; ett misslyckat träningsläger på Cypern (bara rester kvar av det gamla Potter-gänget och inga nya på plats), misslyckandet i Svenska cupen (fiaskot i Karlstad) och därpå nästan en hel månad utan planerade träningsmatcher. Visserligen blev starten i Allsvenskan mer än godkänd (elva poäng på åtta omgångar och nära tätkänning) men från mitten av maj kan vi nog enas om att det mesta var ett långt mörker som avslutades med 1–7 i Göteborg..

Ian Burchnall var huvudansvarig för alla misslyckanden, absolut.
Men hur var beslutsordningen, egentligen? Vem raggade fram de nya spelarna, vem bestämde om storleken på kontraktspengarna (där det tydligen fortfarande dyker upp nya överraskningar...). I den röra som rådde var det omöjligt att utifrån kunna bedöma vem som bestämde vad!

Jag är inte ens säker på att en haverikommission kan bringa klarhet i denna soppa!

När det gäller ÖFK:s spelidé (possession, att ständigt vara det bollägande och därmed också spelförande laget) hävdar jag att man fastnat i en god tanke som inte alltid är genomförbar.

Det funkade alldeles utmärkt under de sista Potter-åren med bolltrygga och passningssäkra spelare från målvakt till vänsterytter.

Men sedan Potter flyttat hem och nästan alla stjärnor försvunnit?

Inte alls, vill jag påstå.

# När motståndarna pressar högt stressar det fram misstag på misstag i det egna försvarsområdet, exemplen är ju hur många som helst.

# Och när motståndarna backar hem så har offensiva kvalitén inte räckt till för att få hål på ”den parkerade bussen” (som mot Mjällby i måndags, inte en riktig målchans under matchens 90 ordinarie minuter).

Ian Burchsnalls ansvar här?
Stort givetvis, han var ju chefen. Men hur lätt är det att smita från klubbens DNA (som ständigt har kommunicerats) trots att den som vill också kan se att spelidén inte fungerar med det material som finns att tillgå?

Slutbetyget då?

Ja, jag är inte beredd att, som många andra tydligen är, döma ut Burchnalls insats i ÖFK. Visst kan jag hitta brister i hans rustning (vem har inte det?) men sällan, eller aldrig, har jag sett en tränare ställas inför så dramatiskt förändrade (försämrade) förutsättningar under resans gång.

Burchnall visste att han skulle fylla skorna efter trollkarlen Potter.

Det blev värre, betydligt mycket värre. Ian Burchnall var egentligen chanslös från den dag han satte sin fot i Östersund!

Men jag fattar inte varför han ska leda laget i Falkenberg på lördag. Det är en usel lösning; för Burchnall, för spelarna och förmodligen mest för ÖFK.