# Första segern mot AIK på Friends arena i Solna.

# Och första segern (i åttonde försöket) för nya tränarteamet Amir Azrafshan/Pero Kapsevic.

Klart att det fanns flera anledningar för ÖFK:s anhängare att vara glada i kväll. 1–0-segern betyder också att laget lämnade den så förhatliga jumboplatsen och även om det är tätt därnere i tabellen så känns det betydligt mera angenämt att ligga inbäddad på en tolfteplats när Allsvenskan nu har nått till halvtid..

Men, som sagt, det är trångt i köstriden och därför var den här trepoängaren av största vikt och kan ÖFK nu följa upp med ytterligare en kraftinsats på måndag när Kalmar FF kommer till Jämtkraft arena så skaffar man sig lite manöverutrymme, åtminstone i några omgångar framåt.

Men eftersom den enkla sammanfattningen av ÖFK:s första halva av säsongen 2020 är att hemma har varit borta (två poäng) medan borta har varit hemma (13 poäng) – så ta inga segrar för givet...

Det har varit mycket snack om det nya ÖFK sedan Amir Azrafshan ersatte Ian Burchnall på tränarbänken.

Jag har hävdat att det bara varit snack, ingen verkstad, i de sex första matcherna, däremot en klar antydan i mötet med Elfsborg i söndags även om det blev förlust (0–1).

DET HÄR var dock ett annorlunda och nytt ÖFK.
# Rakt och enkelt, inget trasslande med passningsspelet i och kring det egna straffområdet, inte åttahundra passningar fram och tillbaka i backlinjen, inte sjuhundraelva bollar tillbaka till Aly Keita.

# Inte en chans för motståndarna att pressa fast laget på den egna planhalvan, att inte bjuda ipå enkla bolltapp som leder till målchanser.
# Pang. bom – undan med bollen när AIK försökte sno den högt och ta fajten om andrabollarna på andra sidan mittlinjen – och spela därifrån.

# Statistiken är också väldigt avslöjande; bara 371 passningar den här gången. Det är cirka 300 färre än när ÖFK bollat runt som allra värst. Man behöver inte passa för passandets skull, vilket jag försökt förmedla att antal gånger vilket säkert den minnesgode kan erinra sig...

Jag påstår dock inte att ÖFK, med den här fotbollen, gjorde en lysande insats spelmässigt, det fanns mycket som hackade när man inte var noga med de små detaljerna. Därför finns det en enorm förbättringspotential...

...men det gav en matchbild som passade ÖFK långt mycket bättre än ett krisande, krampande och skadeskjutet AIK, åtminstone i den första halvleken och det var då som den här drabbningen avgjordes.
Att AIK sedan dominerade stort i den andra ronden var väl ungefär enligt manuskriptet. Men försvarsblocket var ramstarkt och det som rann igenom tog Aly Keita hand om på bästa sätt. Keitas lysande form håller i sig, match efter match!

Här är några korta noteringar;

# Nebiyou Perry visar nu upp det spel vi kunde se i några av de tidiga träningsmatcherna i februari. Hans första halvlek var rent lysande, förspelet till Ludvig Fritzsons segermål lika lysande medan han försvann bitvis i den andra halvleken när ÖFK hamnade i skyttegraven. Perry har många fina verktyg i sin låda och när det stämmer är det skön fotbollskonst som bjuds!

# När det gäller förarbetet till 1–0 ska vi inte glömma Isak Ssewankambos insats innan bollen hamnade hos Perry. Ssewankambo jobbade bort Felix Michel med både kraft och speed innan Perry fintade upp Daniel Granli på läktaren. Två utmärkta individuella ÖFK-prestationer!

# Ludvig Fritzson är nu ÖFK:s bäste målskytt (tre). Det var inte alldeles lätt att räkna ut på förhand. Men mycket välförtjänt för en slitstark lagarbetare! Och det här avslutet går inte att klaga på, en distinkt bredsida från nära håll mellan benen på AIK-målvakten Jakob Haugaard.

# Dagens absolut mest lysande ÖFK-insats signerades av mittbacken Thomas Isherwood. Han måste bara älska den här typen av krigarinsatser. Men samtidigt måste jag säga att AIK verkligen spelade den här matchen i händerna på ÖFK-försvaret när de gång på gång matade in bollarna framför Aly Keita.

# Jerell Sellars fick börja på bänken den här gången (matchas försiktigt efter sin långa skadefrånvaro) men ersatte Blair Turgott i den 74:e minuten. Det var ett bra byte, ÖFK hade svårt att få fast bollen på AIK:s planhalva under andra halvlekens första halvtimme men med Sellars blev bilden en annan. Och för andra matchen i rad tvingades en motståndare ta en målchansutvisning när Sellars var på väg igenom, Elfsborgs Simon Strand i söndags, AIK-veteranen Per Karlsson den här gången när han hamnade på efterkälken.

# Det var inte bara Per Karlsson som fick syna domaren Kaspar Sjöbergs röda kort. Det fick även Noah Sonko Sundberg i en stökig situationen i matchens döende sekunder. Det betyder att Sonko är avstängd i måndagens hemmamöte med Kalmar FF. Det var svårt att riktigt se vad som hände men Sonko lär ha stämplat sin motståndare utanför planen. Om så var fallet så var det fullständigt huvudlöst – i den situationen och i det läget! Sonkos insats var annars värd en femma, nu drog jag en pinne...

Här är mina ÖFK-betyg (skala 1–6): Aly Keita 5 – Noah Sonko Sundberg 4, Eirik Haugan 4, Thomas Isherwood 5, Kalpi Ouattara 3 – Felix Hörberg (84) 3, Rewan Amin 3, Isak Ssewankambo 4, Nebiyou Perry (91) 5 – Ludvig Fritzson (84) 4, Blair Turgott (74) 2. Ersättare: Jerell Sellars (74) 4, Sam Mensiro (84), Ronald Mukiibi (84) och Henrik Bellman (91) betygsätts ej.