Elfsborg–ÖFK 0–1.
Den är väl det som vi om några år kommer att minnas som bragden i Borås?

Ni kan förutsättningarna; Noah Sonko Sundberg, Eirik Haugan och Ludvig Fritzson, tre av dem som spelat mest och bäst i ÖFK den här sommaren, var avstängda, Simon Kroon och Jerell Sellars inte tillgängliga och Nebiyou Perry (i startelvan en timme före avspark) var ersatt av Francis Jno-Baptiste när domaren Fredrik Klitte blåste till spel, dessutom tvingades en knäskadad Rewan Amin bryta redan efter en halvtimme.
Mot serietvåan och formstarka (åtta i rad utan förlust, bara en torsk under hela säsongen) IF Elfsborg – på bortaplan!
Oddsen var verkligen inte på ÖFK:s sida den här söndagseftermiddagen, sju gånger pengarna erbjöds hos ett av våra största spelbolag. Veckans säkraste etta, skrev en av våra mest kända tipsexperter...

Jag påstår inte att det här var ÖFK:s mest överraskande seger under de här fem säsongerna i Allsvenskan. Det är ju svårt att matcha 2–1-segern mot Djurgården säsongen 2017 när Graham Potter bytte ut nio spelare från startelvan mellan hemma och borta mot Galatasaray, det slår det mesta jag varit med om i den här branschen.
Men 1–0 på Borås arena kom verkligen från ingenstans.

Det var dessutom fullt välförtjänt sedan tränarteamet Amir Azrafshan/Pero Kapsevic nyttjat sitt tillgängliga material till, fan tro't, mer än hundra procent!
# Sam Mensiro och Ronald Mukiibi såg till att den ramstarka försvarslinjen förblev ramstarkt även denna dag.
# Och med Blair Turgott och Francis Jno-Baptiste som jagande vargar fick man till säsongens bästa presspel där Felix Hörberg och Henrik Bellman (i sin första allsvenska match från start) gav fint understöd på varsin kant medan Isak Ssewankambo tillsammans med Rewan Amin/Charlie Colkett bromsade hemmalagets möjligheter på det centrala fältet.

Det är bara 14 dagar sedan som Elfsborg vann på Jämtkraft arena (1–0). Jag tror inte att Jimmy Thelin och hans lag hade väntat sig det här motståndet när ÖFK kom till Borås, inte alls. Det var verkligen inte många gånger som hemmalaget lyckades mejsla upp några hål i ÖFK:s försvarsspel.
Här ska dock påminnas om att Elfsborg drabbades av en utvisning (Rami Kaib, två varningar) i öppningen av den andra halvleken och fick spela halva matchen med en man mindre, Det underlättade naturligtvis för ÖFK att vinna den här fartfyllda drabbningen.

Här är några korta noteringar från söndagseftermiddagen;

# Det pratas så mycket om Amir Azrafshan och hans betydelse för den här smått sensationella ÖFK-vändningen, från jumboplatsen till den åttonde och övre halvan – på tre omgångar! Tillsammans med Pero Kapsevic ska Azrafshan under några korta veckor lyckats svetsa ihop gruppen till att utföra underverk. Möjligt, absolut, men sånt är ju knappast mätbart – inte minst då alla signaler under lång tid har berättat om vilken skön harmoni som kunnat avläsas vid träningar och i samband med matcher. Det är lätt att glömma, det är sedan gammalt!

# Däremot, och det är alldeles påtagligt för ögat och dessutom mätbart för alla statistiker. Spelet är annorlunda, helt annorlunda! ÖFK har under lång tid varit på väg att bli ett offer för sitt sätt att spela fotboll. Possession, klubbens DNA, har nu ersatts av rakhet och enkelhet som passar det spelarmaterial som står till förfogande.
I siffror; i dagens match mot Elfsborg hade ÖFK (enligt sofascore,com) 260 passningar. Det är den i särklass lägsta siffran när man kollar de 17 spelade matcherna (685 passningar hemma mot Helsingborg, 0–0 och två skott på mål, samt 632 passningar vid 0–1-förlusten hemma mot Mjällby sticker ut i andra änden).

# Viil man grotta ned sig ännu mer i siffrorna kan man konstatera att snittantalet passningar i de tre senaste och raka segermatcherna landar på 340. Samtidigt har felprocenten blivit större; tidigare gick ungefär 83 procent av passningarna rätt, nu ligger siffran strax över 70. Det tolkar jag bara på ett sätt: borta är de enkla, och många gånger värdelösa, passningarna fram och tillbaka i backlinjen, nu passar man i svårare områden på banan.

# Blair Turgott gjorde mål för andra matchen i rad, det var inte helt lätt at se honom som en potentiell matchvinnare i de här sammanhangen. Men Azrafshan gav Turgott en andra chans, på mer än ett sätt, och den har 26-åringen tagit tillvara på bästa sätt. Förutom ett storstilat pressarbete är han ett ständigt hot mot motståndarförsvaren, Turgott slutar ju aldrig att springa. Förutom 1–0-målet kunde det ha blivit ytterligare ett i en urstark omställning men det skottet gick mitt på hemmamålvakten Tim Rönning.

# Det var verkligen kul att se Sam Mensiro och Ronald Mukiibi tillbaka i startelvan och hur de tog sig an sitt jobb. Mensiro fick ta ytterbacksjobbet och stängde igen sin kant, Mukiibi var klok som en pudel i sitt samarbete med Thomas Isherwood i mittförsvaret.

# Men den största överraskningen i försvarsjobbet var Kalpi Ouattara på vänstersidan. Den defensiva delen är vanligtvis inte hans bästa gren, nu var han väldigt stabil och placeringssäker.

# Rewan Amins knäskada kom från ingenstans. Det var en trist syn när han rullades av banan på bår. Jag vill inte tro det men fruktar det värsta!

# Med Nebiyou Perry, ersatte Henrik Bellman i 56:e minuten, på banan får ÖFK möjlighet till längre anfall.

# Stort jobb, återigen, av Isak Ssewankambo. Men slarvig, återigen, med sitt passningsspel även om det var han som assisterade Turgott vid segermålet.

# Men bäst. för 17:e matchen i rad. var målvakten Aly Keita. Satan vilken säsong han gör! Närspelet har alltid varit vasst, nu ser vi hela registret i målvaktsspelet. (Dessutom slipper han numera delta i hasardpassandet kring det egna straffområdet). Keita är seriens i särklass bästa målvakt. det visar alla siffror. Han är dessutom en av Allsvenskans bästa spelare säsongen 2020!

# ÖFK har nu tagit 16 av sina 21 poäng på bortaplan och ligger tvåa i den tabellen. Det är fullständigt sensationella siffror.

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 5 – Sam Mensiro 4, Ronald Mukiibi 4, Thomas Isherwood 4, Kalpi Ouattara 4 – Felix Hörberg 4, Rewan Amin (30) 3, Isak Ssewankambo 4, Henrik Bellman (56) 3 – Blair Turgott 5, Francis Jno-Baptiste (87) 3. Ersättare: Charlie Colkett (30) 3, Nebiyou Perry (56) 4, Frank Arhin (87) betygsätts ej.

Till sist: Ni som tycker det är roligt att kalla mig för en grinig gammal gubbe har ingen framgång med era oförskämdheter. Jag skriver det jag ser och inte vad ni tycker att jag ska se. Jag skriver vad som är bra, vad som är dåligt och hur man kan göra för att det ska bli bättre. Det har jag gjort sedan mitten av 1960-talet och det kommer jag att fortsätta med!