Fjärde raka segern, från sista plats till en stabil parkering i Allsvenskans mittskikt (åttonde plats). Det flyter på alldeles fantastiskt just nu, det tar bra när trepoängarna staplas på hög...
ÖFK:s 2–1 mot Falkenberg satte punkt på en överraskande stark augustimånad som gav (med tanke på hur illa det såg ut under så lång tid dessförinnan) smått sensationella 14 poäng. Tack, tack, säger jag – och säkert många andra som håller tummarna för allsvensk fotboll i vårt län. Och nu kommer dessutom ett värdefullt uppehåll på två veckor som, äntligen, ger nya tränarteamet Amir Azrafshan/Pero Kapsevic chansen att jobba med laget lite mer på djupet. Det har ju inte funnits utrymme för detta i den speedmatchning som sommarens coronaserie tvingat fram.
ÖFK gjorde en alldeles utmärkt första halvlek mot Falkenberg och gick till pausvila med 2–0 i ryggsäcken. Det var, precis som i de senaste segermatcherna, rakt, enkelt och väldigt okomplicerat. Felix Hörberg och Nebiyou Perry hade slagläge på varsin kant medan Blair Turgott och Francis Jno-Baptiste sprängde Falkenbergs mittförsvar med sina djupledslöpningar.
Det gav bland annat två snygga fullträffar: # 18:e min: Felix Hörberg trasslar till det och fastnar i en attack på högerkanten, vänder hem och tar hjälp av Ronald Mukiibi. ÖFK-backen tar god tid på sig innan han skruvar inspelet exakt runt Falkenbergs samlade försvarslinje, det är verkligen en boll slagen med millimeterprecision, mot den bakre stolpen där Francis Jno-Baptiste dyker upp med sin skalle och nickar in 1–0. Snyggt, absolut, men också svagt försvarsarbete. Många fanns på plats men ingen såg Baptiste!
# 35:e min: ÖFK-hörna från vänster landar i den bakre delen av straffområdet, Blair Turgott samlar upp, spelar in till centralt placerade Felix Hörberg som klipper till från 25 meter. Hörberg får en sån där träff som alla bara drömmer om men sällan lyckas med och bollen vrider sig in i Falkenbergsmålvakten Johan Brattbergs högra kryss, 2–0. Snyggt, naturligtvis, även det!
Försvarsmässigt var det också full kontroll, inte minst då Falkenberg envisades med att trycka in höga bollar från sina kanter i parti och minut. Visserligen är Gustaf Nilsson stor och tung i hallänningarnas frontlinje men Eirik Haugan och Thomas Isherwood är otroligt svårbesegrade i duellspelet. Och det som rann igenom tog Aly Keita hand om med sitt sedvanligt säkra målvaktsspel.
Men.
Det var där och då i 45 fartfyllda och trevliga minuter. Det skulle komma ytterligare 45 och dom var lika svaga som de första var starka! ÖFK:s andra halvlek höll faktiskt inte allsvensk nivå, organisationen föll mer eller mindre samman och Falkenberg dominerade stort och var bättre i allt. Bara Aly Keitas inspirerade spel (och en stor portion kampmoral) hindrade hallänningarna från att komma ikapp. Ett reduceringsmål orkade man med (Edi Syllsufaj på nick i den 59:e minuten, Keita chanslös), ingen hade kunnat protestera om det blivit ett eller några till! Men det var ÖFK som tog alla poängen! Det gör man när man är i den där välbekanta (flyt)zoonen...
Här är några noteringar:
# ÖFK hade gjort fyra ändringar i startelvan från segermatchen mot Elfsborg. Eirik Haugan och Ludvig Fritzson var tillbaka efter sina avstängningar (ersatte Sam Mansiro och avstängde Isak Ssewankambo), Charlie Colkett tog korsbandsskadade Rewan Amins plats på mitten medan Nebiyou Perry nu var med från avspark (istället för Henrik Bellman).
# Det gav ett stabilt försvarsspel och spets i anfallet. Men också ett något besvärande vakuum på det centrala mittfältet där avsaknaden av Ssewankambos djupledsspel var påtaglig, både med och utan boll. Colketts arbetsradie var även denna gång för liten (någon måste ta ett snack med honom om spelet utan boll, det är helt enkelt för slappt) och Fritzson hade dålig tajming i duellspelet och träffade motståndarna lika ofta som bollen samtidigt som han själv fick en hel del stryk.
# Om någon sagt till mig för några månader sedan att Blair Turgott och Francis Jno-Baptiste tillsammans skulle prestera ett anfallsspel av bra allsvensk kvalitet hade jag nog betraktat vederbörande som mindre vetande. Men det var precis vad de gjorde under den första halvleken. Att de sedan mattades var rätt givet med tanke på deras enorma löpande.
# Turgotts nivåhöjning är faktiskt rätt anmärkningsvärd!
# Thomas Isherwood bara måste älska när spelet blir som i andra halvlek. Vilken krigare. Men när jag kollar statistiken (sofascore.com) så ser jag att kollegan Eirik Haugan är inblandad i lika många dueller. Det såg jag inte riktigt under matchen men så är Haugan heller inte lika yvig i sitt agerande. Men vilken utvecklingen på de här två grabbarna, vilket ansvar de tar!
# De två senaste förvärven, Ahmed Awad (Västerås) och Nikolaos Dosis (FC Djurshölm, division 4) hamnade omgående på avbytarbänken (Awad med bara en ÖFK-träning). Kvalificerade? Knappast redan nu. Men här gällde det att balansera kvoten med ”hemmafostrade” spelare...
# Nästa gång uppträder ÖFK på bortaplan i Norrköping, den 10 september. Då har Noah Sonko Sundberg sonat sin tre matcher långa avstängning. Full pott under den tiden, vem trodde det?
Till sist; Här är ÖFK-betygen (poängskala 1-6): Aly Keita 5 – Ronald Mukiibi 3, Eirik Haugan 4, Thomas Isherwood 4, Kalpi Ouattara 2 – Felix Hörberg (64) 4, Ludvig Fritzson 3, Charlie Colkett (85) 2, Nebiyou Perry (80) 4 – Blair Turgott 4, Francis Jno-Baptiste (89) 3. Ersättare: Henrik Bellman (64) 2, Sam Mensiro (80), Ahmed Awad (80) och Alex Purver (85), betygsätts ej. |