0–2. 0–3, 1–3, 1–2. Och så 1–2 på söndagseftermiddagen.
Det är ÖFK:s trista svit när AIK kommer till Jämtkraft arena i allsvenska ärenden; fem raka förluster och 3–12 i målskillnad.
Noll poäng, AIK är verkligen ÖFK:s skräckmotståndare på hemmaplan. Överlägset!
Det var två form- och försvarsstarka gäng som ställdes mot varandra: ÖFK med åtta matcher utan förlust (fem segrar, tre oavgjorda), uppgraderade AIK med kryss mot Malmö FF samt segrar mot Hammarby och Mjällby.
Men det var också två gäng med samma problem:
Offensiven. ÖFK och AIK var de två lag som gjort minst mål, skjutit minst på mål och skapat minst med klara målchanser, statistiken var överväldigande. Det var upplagt för en målsnål historia, stark defensiv mot svag offensiv.
Hur det blev?
Inte alls som man kunde förvänta. Visserligen var det ingen match det slog gnistor om men det var en match som hade puls från start till mål. AIK inledde bäst, ÖFK tog över innan innan pausfikat och behöll kommandot i öppningen av andra innan avgörandet föll;
# 64:e minuten, ställningen 1–0 till AIK: Bollen i ÖFK:s ägo långt ned i högerförsvaret, hög AIK-press när Eirik Haugan spelar hem bollen till Aly Keita som på ett tillslag söker Charlie Colkett utanför straffområdet. Filip Rogic (ÖFK-spelare säsongen 2013) läser Keitas passning, snor bollen, frispelar Henok Goitom och tvåan sitter i tom bur!
Där och då känns matchen körd, AIK har ju genom åren utvecklat förmågan att försvara en ledning till en alldeles egen konstart.
Men ÖFK hade ytterligare en växel att peta in sedan Amir Azrafshan/Pero Kapsevic stoppat in alla offensiva vapen som fanns att tillgå. Visserligen var det inte särskilt strukturerat alla gånger och det slarvades med detaljerna när möjligheterna att skada AIK uppstod.
Simon Kroon hade bästa möjligheten när han en kvart före slutet nickade från nära håll, AIK-målvakten Budimir Janosevic räddade och Kroon forcerade returen på fel sida stolpen. Då kändes det kört.
Chansen skulle dock komma när Thomas Isherwood nådde högst på en hörna och nickade in 1–2 (äntligen mål på hörna) i den 87:e minuten. Men tiden var för knapp för att det skulle hinna bli något mer, visserligen var det rörigt några gånger i AIK:s straffområde men den där riktigt giftiga kvitteringschansen kom aldrig den här gången.
Här är några noteringar;
# Den stora snackisen var givetvis Aly Keitas ”indianare” som sänkte hemmalaget den här gången. Vi som följt Keita genom åren vet ju att den här typen av misstag har hänt med jämna och ojämna mellanrum (jag vet inte hur många gånger jag skrivit att ÖFK-målvakten spelar med lite väl små marginaler...). Den här sommaren, i alla fall sedan ÖFK ändrade sitt sätt att spela, har den här typen av tabbar varit bortsuddade. Nu kom den och ingen vet bättre än Keita själv att den passningen var verkligen inte okej.
Men som alla vet: Keitas säspng har så här långt varit alldeles fantastisk! Det är bara att glömma och gå vidare.
# Noah Sonko Sundberg (avstängd), Nebiyou Perry (knäskadad) och Francis Jnp-Baptiste (på bänken) saknades från startelvan i segermatchen mot Helsingborg förra helgen. Sonko saknades mest, han hade behövts vid hörnan där AIK tog ledningen redan i den sjunde minuten. Sonko vinner otroligt många dueller i röran framför Aly Keita, inte minst i samband med fasta situationer. Och mot AIK är det tuffare än nästan alla andra gånger, Sebastian Larssons känsliga högerfot är verkligen inte att leka med, han skjuter ju prick på sina medspelares huvuden!
# Simon Kroon var tillbaka i startelvan efter lång frånvaro. Kroons spelglädje gick inte att ta miste på, speciellt inte sedan han flyttade över från vänster- till högerkanten och slapp hålla reda på Mikael Lustigs offensiva utflykter. När Kroon fick en lättare motståndare (Eric Kahl) briljerade han i några tekniska nummer som sånär hade gett utdelning.
# Samtidigt satte Felix Hörberg stopp för Lustigs anfallslusta och det förändrade matchbilden (tillsammans med att AIK tvingades byta ut en skadad Nabil Bahoui). Hörberg bjöd också på matchens rökare när han i mitten av den första halvleken tvingade AIK:s målvakt till en prakträddning. Matchens två bästa prestationer!
# Sotirios Papagiannopoulos var tillbaka på Jämtkraft arena, nu i AIK:s färger. ”Sotte” var sig lik, tryggheten själv när det blåser emot. AIK värvade klokt när det som bäst behövdes!
# Värd en liten extra blomma: ”Sottes” mittbackspartner Per Karlsson blev målskytt när han förbättrade sitt eget AIK-rekord i antal matcher. 323 matcher, det är respekt!
# Trots att ÖFK:s fina svit på åtta förlustfria matcher bröts tycker jag att man framförallt ska ta med sig att man den här gången hade ett mer kontrollerat anfallsspel än många gånger tidigare.
# Nu tar Allsvenskan en liten paus för landslagsspel. 18 oktober spelar ÖFK nästa gång, i Uppsala mot Sirius. Då tror jag att Jerell Sellars än redo att kliva in från start!
# Men frågan är om Thomas Isherwood då är kvar i klubben. Isherwood har en superstark säsong bakom sig, har just den profil (på många sätt) som många internationella klubbar söker och enligt mediauppgifter sent på söndagskvällen har hugade spekulanter höjt sina tidigare bud. Har ÖFK råd att tacka nej?
Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 2 – Sam Mensiro (63) 3, Eirik Haugan 3, Thomas Isherwood 4, Kalpi Ouattara 4 – Felix Hörberg (63) 3, Isak Ssewankambo (68) 2, Ludvig Fritzson 3, Simon Kroon 4 – Charlie Colkett 3, Blair Turgott (80) 2. Ersättare: Jerell Sellars (63) 3, Ronald Mukiibi (63) 3, Francis Jno-Baptiste (68) 2, Ahmed Awad (80) betygsätts ej |