Årets cupspel och drömmen om ett nytt Europaäventyr för ÖFK i sommar tog slut, här och nu;

# Djurgården var klasser bättre.

# ÖFK blev ett lätt offer för en övertro på sitt presspel som inte duger när motståndet består av så skickliga bollspelare som årets upplaga av Djurgården innehåller.

Jag tror att alla kan vara överens om att 3–0 var i underkant, det kunde ha blivit betydligt värre i en match där ÖFK bara vaskade fram en enda riktigt het möjlighet, en fast situation som Noah Sonko Sundberg avslutade med att skjuta över i trångt läge. Annars var det Djurgården för hela pengen, man gjorde helt enkelt pulvermos av Amir Azrafshans matchplan!

Jag fick en taskig känsla redan från start när Eirik Haugan och Noah Sonko Sundberg stökade till det för varandra när de skulle stoppa högerflyern Edward Chilufya och Djurgården bjöds på en möjlighet redan i den första minuten.

Den minnesgoda kommer kanske ihåg att jag i min senaste krönika varnade för jist Chilufyas fina cupform, fem mål på de senaste två matcherna, och där påpekade att ÖFK här måste skippa sin trebackslinje och spela med fyra i backlinjen.

ÖFK-tränaren Amir Azrafshan hade naturligtvis full koll hur Djurgården skulle anfalla, stockholmarna har ju spelat efter samma modell hela försäsongen och gjort det framgångsrikt Men istället för att säkra ytan till vänster i försvarslinjen, där Chilufya gärna slår till, satsade Azrafshan på att behålla sin trebackslinje och försöka stoppa Djurgårdens spelplan med ett högt presspel.

Det var naivt och sket sig på direkten!

Bollskickliga hemmaspelare som älskar när ytor uppstår på kanterna och man kan svepa bollar från höger till vänster, från vänster till höger, rundade lätt en ÖFK-press utan struktur, Kalpi Ouattara hamnade på mellis ute till vänster och det blev Eirik Haugan som tvingades ta duellerna med Chilufya.

Det gick inte alls, Haugans rätt tröga fötter hann inte med när den 21-årige zambiern bjöds på ett helt hav att operera på.

Som i den 15:e minuten: Magnus Eriksson satte ut bollen till höger, Chilufya rundade Haugan på ett par steg och serverade Kalle Holmberg vid den bakre stolpen, 1–0 till hemmalaget var som hämtat ur instruktionsboken!

Asrafshan var naturligtvis inte nöjd med sin matchplan efter första 45, kartan han ritat upp stämde dåligt med verkligheten, och gjorde ett par förändringar. Ut med Sam Mensiro och Francis jno-Baptiste, in med Jerell Sellars och Frank Arhin. Förhoppningen var att få ett lag som var mer ”framåtlutat”.

Det blev också en fyrbackslinje...

Men det hjälpte föga. Djurgården arbetade vidare med sin framgångsrika spelmodell medan ÖFK hade, ja, nästan ingenting.

Det gav ytterligare två hemmamål (och en hel del andra chanser);

# 52:a min: Albion Ademi lyfter in bollen från vänster och vid bakre stolpen dyker Edward Chilufya upp med sin skalle, 2–0.

# 70:e min: Curtis Edwards vänder från vänster till höger, Magnus Eriksson rullar vidare till Aslak Fonn Witry på en överlapp och från kortlinjen prickar han Nicklas Bärkroths huvud vid första stolpen, 3–0. (Platsar också på en instruktionsvideo...)

***

Några noteringar;

# Jag ser att Amir Azrafshan säger till Mittmedia att han i paus ändrade från en fembackslinje till en ftrabackslinje. Då påstår jag att vi har olika sätt att räkna till fem...

# Kalpi Ouattara, som haft en stark försäsong, kom fel på det mesta den här eftermiddagen (som vid

Djurgårdens andra mål där han tappade bort Chilufya bakom ryggen) och avslutade med att skada sig själv i samband med slutsignalen. Må det inte vara så allvarligt som det såg ut när han leddes av banan, den här ÖFK-truppen tål verkligen inga fler skador (Isak Ssewamkambo kunde inte medverka den här gången efter sträckningen förra helgen).

# Det här med att pressa högt har sina inneboende komplikationer. Det kan vara framgångsrikt (som exempelvis mot Mjällby med deras stabbiga och inte speciellt passningsskickliga försvarsspelare). Men mot backar med passningsfötter (som Djurgårdens) är det lätt att komma fullständigt fel. Dessutom: Blair Turgott må vara en hejare att löpa av stora ytor men när han stoppar huvudet under armen och bara springer, ja, då förstör han för hela laget.

# Det är klart att Jerell Sellars skulle ha funnits med i startelvan den här gången. Nu fanns det ju ingen som helst tanke när ÖFK skulle angripa i den första ronden (möjligtvis med undantag för några Felix Hörberg-attacker ute till höger).

Till sist; det är naturligtvis som att svära i kyrkan men jag är tjurskallig nog för att upprepa det jag nu skrivit några gånger den här vintern: Amir Azrafshan utnyttjar inte det materialet på bästa sätt, därför är det dags att byta spår. Tillbaka till en fyrbackslinje, två defensiva mittfältare centralt, tre framför (gärna spelare med känsliga fötter och lite hjärna, om man får önska...) och en ensam spets (Turgott). Samt utgå från ett lågt försvarsspel!

Det är inte för sent att ändra sig, en månad återstår till den allsvenska premiären och cupspelet är avslutat, ÖFK behöver inte tävla under den perioden.

Om ni inte sett det tidigare så måste ni ha sett det idag. Djurgården avslöjade alla brister i det som ÖFK säsongen 2021 försöker vara.