Men hur ska det gå för ÖFK den här sommaren?
***
Det är frågan som jag ständigt möter; från ”gubbarna på gatan”, under förmiddagens motionsrunda, i affären och vid besöket i spelbutiken. ”Alla” vill veta vad jag tycker, ”alla” är intresserade och väldigt många har åsikter – några väldigt bestämda men de flesta är mest bara oroliga efter alla bekymmer och därpå följande rubriker.
***
Själv är jag bara förvirrad. Det var länge sedan jag gick in i en seriestart med så många frågetecken – dessutom på alla plan. Förutsättningarna har jag redogjort för ett antal gånger och dom känner ni väl igen; frånsett en lyckosam mellanperiod förra sommaren (14 matcher) som räddade kontraktet har ÖFK befunnit sig i en djup formsvacka, såväl poäng- som prestationsmässigt sedan maj månad – 2019! Alltså snart två år... Spelartruppen kan dessutom inte förstärkas den här säsongen efter CAS-domen (Ghoddosaffären), fjolårets främste (i min betygssättning) Thomas Isherwood drog till Darmstadt i den tyska andraligan och Charlie Colkett valde att stanna kvar i England efter julfirandet (bland annat därför att ÖFK vill sänka hans lön), insatserna i tränings- och cupmatcher har varit högst varierande och definitivt inte skvallrat om kommande stordåd samtidigt som skadelistan växt sig lika lång som antalet tågavgångar på Stockholms central...
Lägg därtill att jag tycker att ÖFK-tränaren Amir Azrafshan inte nyttjar sitt material på bästa sätt (givetvis lika störd som vi andra över alla skador även om han inte med en stavelse vill göra någon sådan antydan) samtidigt som jag inte kan se någon riktig struktur i spelet, varken framåt eller bakåt. Små fragment, möjligen om jag ska vara snäll, men ingen helhet. Tyvärr!
***
Jag har heller inte kunnat se att ungdomarna (Bellman, Arhin, Dosis, Karlsson Grach, Stolt, Perry – skadeproblem – och kanske någon till) har tagit några stora kliv framåt av vinterträningen, kliv som är direkt nödvändiga i den situation som ÖFK befinner sig i. Flera av de här killarna kommer att få spela ett avsevärt antal matcher i årets serie, det vet vi redan här och nu.
Av det jag sett så här långt (elva spelade matcher) har jag bara noterat en spelare som höjt sin standard en rejäl nivå; Kalpi Ouattara har gjort en stark vinter. Men han är borta hela säsongen efter korsbandsskadan i cupmötet med Djurgården, ett synnerligen trist konstaterande.
***
Som ni ser, det finns inte mycket att bygga några förhoppningar på. Därför blir mitt svar till dom som frågar att ”det går åt helvete” samtidigt som jag hoppas att jag har jättefel!
***
Nu är det naturligtvis fler än ÖFK som ska känna oro inför de 30 omgångar som väntar, det är många som sitter i samma båt; Örebro, Mjällby, Varberg, Sirius, premiärmotståndaren Kalmar FF samt nykomlingarna Halmstad och Degerfors kan alla få en svettig sommar även om några av dem (som Mjällby och Varberg förra säsongen) säkert kan överraska.
En sak är jag övertygad om, precis som flera gånger tidigare; vi får en skiktad serie även 2021!
***
Jag skrev i december när jag gjorde bokslut för fjolåret att Amir Azrafshan, med det här materialet, borde satsa på en 4-2-3-1-uppställning. Jag vidhåller min uppfattning och skulle ha rest till Kalmar på måndag med följande startelva: Aly Keita – Sam Mensiro, Noah Sonko Sundberg, Eirik Haugan, Ronald Mukiibi – Isak Ssewankambo, Ludvig Fritzson – Felix Hörberg, Jerell Sellars, Patrick Kpozo – Blair Turgott.
Så kommer det givetvis inte att se ut. Flera av de här spelarna (Mensiro, Mukiibi, Ssewankambo, Sellars, Turgott) har dragits med skadeproblem de senaste veckorna, tränat både si och så och kanske inte är matchklara till premiären, i alla fall inte som startspelare.
Dessutom väljer ju naturligtvis ÖFK-tränaren att fortsätta på den inslagna vägen: 3-5-2 och med Mensiro som säkerhetsvakt framför trebackslinjen.
Vad jag tycker om det har jag redan berättat några gånger i vinter...
***
Alla skador, som drabbat ÖFK alltsedan Graham Potter flyttade hem till England, stör mig så oerhört mycket. Rapporterna från rehabrummet är verkligen trist läsning. Fotbollsspelare ska träna fotboll ofta och mycket, inte sitta på en cykel eller jogga runt plan tillsammans med någon ur fysteamet. Allt blir mycket sämre med skadade spelare, inte minst kvaliteten på träningarna sjunker dramatiskt. (Naturligtvis fattar även jag att skador hör till sporten men jag hävdar att som ÖFK har drabbats de senaste säsongerna så är det i en exceptionell omfattning. Möjligen att Helsingborg i öppningen av fjolårets coronasäsong matchade ÖFK:s skadelista, den var inte att leka med).
***
ÖFK:s bästa den här försäsongen;
# Beslutet om tre veckor på läger i Spanien.
# Insatsen mot Mjällby i cupen (1–0-seger på bortamark. 75 minuter högintensiv arbetsinsats, bra försvarsspel och några riktigt vassa målchanser innan Blair Turgott lyckades styra in segerbollen (sista kvarten glömmer vi, den var svag, men Keita var på hugget och därför blev det vinst).
***
Spelare som måste leverera – varje match: Aly Keita (som vanligt och förstås!), Noah Sonko Sundberg, Eirik Haugan, Ronald Mukiibi, Ludvig Fritzson, Isak Ssewankambo, Felix Hörberg, Jerell Sellars, Blair Turgott.
Några av dem kommer att klara den uppgiften, det tror jag alldeles säkert. Men inte alla!
***
Några spelare där vi bara kan hoppas: Sellars (även här, skadeproblematiken är ständigt närvarande), Simon Kroon (har han kropp för elitfotboll?), Nebiyou Perry, Patrick Kpozo (sista chansen till ett genombrott, har sett kanon ut senaste veckorna).
***
Vad kan förväntas av övriga ungdomar?
Det är en bra fråga. Tyvärr hittar jag fler brister än kvaliteter. Malcolm Stolt är den som ser ut att vara mest komplett men har haft ett par tunga månader på slutet där han sett vilsen ut på plan, Henrik Bellman kan säkert vara nyttig i sina inhopp men har fysiken emot sig. Samma gäller Frank Arhin, han funkar bara där det finns stora ytor att röra sig på och i defensiven är han tyvärr hopplöst svag. Nikolaos Dosis är klok men har inte fattat att man måste springa på en fotbollsplan.
***
Sixten Mohlin är naturligtvis en bra back up till Aly Keita, Ahmed Awad ser ut att vara en favorit hos Azrafshan och kommer säkert att få en hel del speltid men i mina ögon är löpsteget för tungt för Allsvenskan. Det kan man inte säga om Francis jno-Baptiste. Han kan skala på i 90 minuter i full fart men saknar tyvärr ganska mycket i sin verktygslåda, Sebastian Karlsson Grach är inte klar för elitfotboll ännu medan Rewan Amin är tillbaka först när serien hunnit en bra bit in på sommaren.
***
Apropå springa. ÖFK löpte minst av alla 16 lagen i fjolårets serie. Det vill jag inte se när vi summerar den här säsongen. (Man var sämst på en del annat också, men kan man inget annat så kan man i alla fall springa!)
***
Malmö FF får de flesta tipsen, precis som vanligt och det är inget fel med det. Bredd och kvalitet finns och blir över. Men med en dåres envishet fortsätter jag att hävda att MFF:s försvarslinje innehåller några svaga kort. Norrköping nämns som het utmanare men precis som Malmö lutar laget kraftigt framåt och dessutom tror jag aldrig på Rikard Norlings lag... Häcken är en ständig outsider (har släppt in minst med mål de senaste fyra säsongerna, det var ett faktum som jag hade missat) liksom naturligtvis de tre Stockholmslagen.
Själv lägger jag min röst på Djurgården; de har en ny målvakt (av den ”gamla stammen”), i sista stund lyckades de täta mittförsvaret (där såg det svajigt ut förra året och även långt in på den här försäsongen), de har en imponerande bredd och spets på mittfältet och även hittat mera speed i anfallet (en skadefri Edward Chilufya, bland annat). Bra balanserat och en supertydlig spelidé!
***
IFK Göteborg? Det är klart att det är namn med lyskraft (Marek Hamsik, hemvändarna Berg och Wendt och kanske även Sam Larsson) som anslutit men skador har stört våren och några av stjärnorna kommer först efter sommarens EM. Nja, jag tror att det tar för lång tid att få fart på den här maskinen men måste medge att ”Änglarna” är svåraste laget att räkna på säsongen 2021!
***
Premiäromgången i Allsvenskan ser ut så här:
Lördag 10 april: Malmö FF–Hammarby, Örebro–IFK Göteborg.
Söndag 11 april: Halmstad–Häcken, Mjällby–Varberg, Elfsborg–Djurgården, Norrköping–Sirius.
Måndag 12 april: AIK–Degerfors, Kalmar FF–ÖFK.
Till sist; det är med största förtjusning jag läser Lars Larssons redogörelse av CAS-domen om Ghoddosaffären här på fotbollz.se. SMS-konversationen mellan Saman Ghoddos och Daniel Kindberg var riktigt underhållande ... jag måste medge att jag log för mig själv när jag läste dom raderna. Dom här grabbarna kan ju sluta ljuga nu och kanske också ÖFK snabbt som ögat ska berätta sanningen om varför dom dömdes till transferförbudet i två ”fönster” och som vi nu ser resultatet av. Det kravet ställde jag för övrigt redan när domen kom i november, bara ordföranden Mathias Rasteby kan svara på varför han valt tystnaden i fem månader. Men om inte Rasteby vill berätta så kommer Lars Larsson att göra det! |