Det luktade 0–0 lång väg. Och det blev 0–0.

Inte alls konstigt då det var två av Allsvenskans målsnålaste lag förra säsongen som ställdes mot varandra på varsin planhalva.

Men det var ett bra resultat för ÖFK. Poängen mot Kalmar FF på Guldfågeln arena i måndagens allsvenska premiär ska ses som en seger, alla dar i veckan!

ÖFK tog sin poäng efter en hopplös första halvlek där hela laget stod på hälarna och inte lyckades åstadkomma något som helst vettigt på den offensiva delen om mittlinjen men där man växte betydligt efter ett välbehövligt snack till pausfikat.

Det var en match med två vitt skilda ansikten där ÖFK:s uppritade matchplan stämde illa med kartan i 45 minuter men där man kan ta med sig en hel del godsaker från den andra ronden, både ikväll och till söndagens hemmamatch mot Örebro.

Framförallt fick man klart för sig att det är tillåtet att passa bollen till varandra, det ger oftast både tid och rum samtidigt som chansen ökar att vinna mark på motståndarens planhalva. Det kan dessutom ge en och annan målchans som extra bonus.

Även om det inte hade varit speciellt rättvist (Kalmar vann all statistik med överlägsna siffror; 11–4 i avslut, 3–0 i avslut på mål och 10–1 i hörnor) så hade det inte varit helt orimligt att Blair Turgott skjutit ÖFK till tre poäng när han i en snabb omställning efter en dryg timmes spel (elegant pass av Mukiibi!) rundade hemmamålvakten Lucas Hägg Johansson men placerade bollen utanför målburen.

Nära där, om man säger så – i varje fall matchens bästa målchans!

Det var också bra att fixa den här poängen under gällande förutsättningar; med tanke på allt trassel de senaste veckorna där alltför många spelare haft sin tid i rehabrummet istället för på träningsfältet var den här ÖFK-elvan inte riktigt redo för tävlingsspel. Och det straffade sig direkt när Sam Mensiro fick ge upp redan efter en kvart efter en ny smäll samtidigt som Ronald Mukiibi, Isak Ssewankambo och Blair Turgott såg tunga ut i steget efter att ha missat en hel del riktig fotbollsträning i slutspurten inför premiären.

Men å andra sidan; om dessa inte får några nya bakslag efter den här kämpainsatsen så kommer de att vara betydligt vassare redan till helgen! Om vi pratar travspråk så fick de ett lopp i kroppen och det brukar flytta fram formen ett antal steg!

***

Här är några korta noteringar från måndagskvällen;

# I den här typen av matcher är Aly Keita en enorm trygghet. Inga märkvärdiga räddningar (behövdes inte, Kalmar fick verkligen ut lite av sitt enorna spelövertag, 80–20 i bollinnehav första halvtimmen) men en hel del jobb som kräver stabilitet och full koncentration. Jag tror det är många lag i den här serien som är avundsjuka på ÖFK som har Keita i buren. Men det har jag väl skrivit ett antal gånger tidigare?

# Trebackslinjen (Mukiibi, Sonko Sundberg och Haugan) var verkligen svårforcerad för hemmaspelarna. Defensiven satt i förarsätet och sköttes alldeles utomordentligt, här togs heller inga risker med några offensiva utflykter som kunde äventyra säkerheten.

# Felix Hörberg och Patrick Kpozo på kanterna hade inga som helst möjligheter att stötta ÖFK-offensiven i första halvlek, det gick bara inte tillbakatryckta som man var. Annan matchbild efter paus och jag gläds över att Kpozo fick en plats i premiärelvan och att han förvaltade den på bästa sätt!

# Det blev snabbt oreda i ÖFK-organisationen när Sam Mensiro tvingades utgå tidigt, redan där fick Amir Azrafshans uppritade matchplan en knäck. Frank Arhin fick ta över, märkligt i mina ögon med hans svaga defensiv och det blev ingen riktig ordning framför trebackslinjen förrän Arhin flyttades ett hack framåt medan främst Ssewankambo men även Ludvig Fritzson fick ta lägre positioner.

# Apropå Fritzson, som nu blir avstängd två matcher efter utvisningen i förra helgens träningsmatch mot Vasalund; satan så bra han var i den andra halvleken (efter en helvissen första). Så ska det se ut! Ssewankambos första var också bra men sedan var glöden förbrukad för den här dagen.

# Anfallsmässigt? Inte mycket att rapportera om. Turgott utan klipp i steget är ingen märkvärdig fotbollsspelare och Baptiste håller inte allsvensk kvalitet, trots klipp i steget. Den uttagningen kan Azrafshan inte vara nöjd med, det måste finnas andra och bättre alternativ!

# Nebiyou Perry och Simon Kroon fick välbehövlig speltid. Men precis som vid inhoppet i träningsmötet med Vasalund tog de sig an uppgiften som om de vore fulltränade. Det finns inte en chans att det ska fungera, deras dribbingskonster kräver full form. Både Perry och Kroon måste börja med det enkla för att hitta tillbaka till matchrytmen, jag känner ingen i historien som lyckats ta genvägen till full matchform!

# Tio rätt i startelvan i min fredagskrönika (Jerell Sellars inte tillgänglig, Francis jno-Baptiste istället) och en uppställning enligt Azrafshans 3-5-2-modell med Sam Mensiro som säkerhetsvakt framför trebackslinjen, precis som jag förutspådde. Dessutom prickade jag in resultatet 0–0 i några tips på sociala medier. En bra kväll för självförtroendet...

Till sist; här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 4 – Ronald Mukiibi 3, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 3 – Felix Hörberg 2, Isak Ssewankambo 3 (73), Sam Mensiro (16) 2, Ludvig Fritzson 3, Patrick Kpozo 3 – Francis jno-Baptiste 1 (63), Blair Turgott 2. Ersättare: Frank Arhin 2 (16) , Nebiyou Perry 2 (63), Simon Kroon 2 (73).