Det var här som ÖFK hade en gyllene chans att skaffa sig ett fantastiskt utgångsläge inför fortsättningen, bättre än någonsin under klubbens sexåriga allsvenska resa..
Men det blev pannkaka av alltihopa.
ÖFK–Varberg slutade 1–2 efter en första halvlek där hemmalaget presterade mycket litet och en andra halvlek där man inte presterade någonting alls och bara blev en trist påminnelse av den hemska avslutningen förra hösten.
Ingen energi, felkalibrerade passningsfötter (i offensiven) och en usel coachning av Amir Azrafshan gav årets första förlust.
Efter 1–1 mot Kalmar FF, 5–0 mot Örebro och senast 1–1 på bortaplan mot Malmö FF fanns det all anledning att se fram emot söndagseftermiddagens möte med Varbergs Bois (en poäng bara och nästan inget spel, bara sparka och spring i de inledande omgångarna) med viss tillförsikt.
Vi harde ju bjudits på cynisk perfektionism, härlig kampmoral och en del teknisk grannlåt i såväl Kalmar som Malmö, champagne när Örebro krossades på Jämtkraft arena och därtill en effektivitet som sällan skådats i de här sammanhangen.
Nu kändes det mest som vi serverades avkokt risvatten…
Jag tänker inte på något sätt förringa det Varberg presterade. De vann mycket rättvist, statistiken på fotbollförbundets hemsida berättade om 18-3 i avslut i hallänningarnas favör och vi som var där såg att det till slut var bara Aly Keita som höll ÖFK kvar matchen. Men även han tvingades kapitulera för övermakten, en minut in på övertiden.
Varberg skulle naturligtvis ha avgjort det här mycket tidigare. Givetvis för att dom gjorde ett antal saker riktigt bra men mest beroende på att ÖFK förmådde nästan ingenting den här eftermiddagen.
När ÖFK efter en första rond som slutade 1–1 (om det hade varit en brottningsmatch skulle båda lagen ha drabbats av passivitetsvarning…) trodde och hoppades jag att hemmalaget skulle trampa på gaspedalen efter pausfikat.
Vad fick jag se?
Två värdelösa korthörnor, fem byten och ett ofarligt avslut från Sonko Sundberg några minuter in på övertiden.
Ingenting mer, absolut ingenting mer. Det var för dåligt.
I andra änden av banan kämpade Aly Keita med alla delar av kroppen (ett närskott räddade han med huvudet) för att ÖFK skulle få med sig åtminstone en poäng från den här matchen. Han var nära att lyckas. Men när det blev räknefel i backlinjen (Ronald Mukiibi fick två spelare att ta hand om och tvingades släppa den bakom sig) måste även Keita ge sig; Oliver Stanisic kunde med huvudet från nära håll styra Albin Mörfelts inspel utom räckhåll för hemmamålvakten.
Men, som sagt, det vara inte frågan om Varberg skulle sätta ett segermål. Bara när!
Det var också i den här delen av matchen som ÖFK-tränaren Amir Azrafshan avslöjade sina svagheter som matchcoach. Visst har jag sett ett antal konstigheter tidigare men när han i den 70:e minuten slog till med ett trippelbyte (Francis jno-Baptiste, Nikolaos Dosis, Sebastian Karlsson Grach in – Nebiyou Perry, Felix Hörberg och skadade Henrik Bellman ut) måste det ha brunnit en säkring.
Här påstår jag att ÖFK-tränaren grovt överskattade kapaciteten hos delar av sitt material, det var verkligen inte ett begåvat beslut.
Baptiste, Dosis och Karlsson Grach kan mycket väl, var för sig, gå in och göra en insats, i bästa fall (ett önsketänk) även förändra en matchbild.
Men alla tre samtidigt? Det behöver man inte vara raketforskare för att begripa att det inte skulle gå.
Och det gjorde det inte heller. Det bidrog istället till att alla tre poängen skickades till västkusten! (Jag ser att Azrafshan i eftersnacket säger sig vara missnöjd med hur hans lag hade uppträtt på plan, han kunde mycket väl ha lagt till sitt eget misstag i matchningen, den kändes mer som ett sätt att värna ”familjen” än ett strategiskt drag mot tre poäng).
***
Några korta noteringar:
# Ronald Mukiibi blev återigen målskytt när han gav ÖFK ledningen redan efter nio minuter. Och på nytt var det en hörna som resulterade; Ssewankambo slog in, Sonko Sundberg nickade fram och Mukiibi styrde bollen över linjen. Tre hörnmål på fyra matcher, sensationellt sett med ÖFK-ögon och till historiken!
# Varberg gjorde sina båda mål på nick. Inget konstigt med det, Hallänningarna har ett av seriens längsta lag och ÖFK var definitivt förvarnat.
# Många hemmaspelare såg väldigt sega ut. Mest märktes det på Blair Turgott som inte hade någon speed alls i benen den här dagen, han vann ju inte ens löpduellerna med Varbergs tröga mittbackar. Lägg därtill att tajmingen inte var på plats (som när han missade bollen på Kpozos perfekta inspel i den första halvleken, en Turgott på hugget bränner inte en sån chans) och insatsen var nog den sämsta så här långt i ÖFK-dressen. Ett vasst skott strax utanför men mer måste man kunna begära. Mycket mer!
# Samarbetet med Nebiyou Perry var heller inte det bästa, jag noterade bara det som gav skottchansen. Perry var betydligt mer involverad i spelet men återföll alltför ofta till ett överdrivet dribblande; en gubbe blev två som även blev tre… Det gick naturligtvis inte!
# På mitten var Henrik Bellman pigg – i en kvart. Sedan blev han ett lätt byte för Varbergs fysik. Isak Ssewankambo var en av de tröga och såg dessutom oinspirerad ut mest hela tiden medan Ludvig Fritzson behövde en timme på sig för att hitta in i matchrytmen efter sin avstängning. Fram till dess var det mesta dåligt!
# Apropå oinspirerad. Felix Hörberg tog sannerligen inte många offensiva grepp på sin högerkant före paus, om ens något. Bättre efter pausvilan – men då blev han utbytt!
# Mer löpvilja till vänster men Patrick Kpozo borde ha nyttjats mycket mer i den första halvleken, här fanns gott om plats att såra Varbergs högerförsvar. När han sedan sattes i spel hade han dålig träffprocent på sina inspel. Överraskande, med den vänsterfoten.
# Fyra ÖFK-byten men Simon Kroon blev kvar på bänken. Vi är många som undrar!
# Bäst i ÖFK var trebackslinjen med Noah Sonko Sundberg som topp. Samt Aly Keita i buren, förstås, även om han inte kunde upprepa superinsatsen från Malmö förra helgen. Men ett par räddningar var högkaratiga!
Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6); Aly Keita 5 – Ronald Mukiibi 3, Noah Sonko Sundberg 4, Eirik Haugan 3 – Felix Hörberg (70) 2, Henrik Bellman (70) 1, Isak Ssewankambo (93) 2, Ludvig Fritzson 2, Patrick Kpozo 3 – Blair Turgott 1, Nebiyou Perry (70) 2. Ersättare: Francis jno-Baptiste (70) 1, Nikolaos Dosis (70) 2, Sebastian Karlsson Grach (70) 1, Malcolm Stolt (93) betygsätts ej. |