En poäng är alltid en poäng och den som ÖFK tog mot Hammarby (1–1) kan vara precis så värdefull som man hoppas.

Inte minst för moralen. Det ska löna sig att jobba hårt och det var precis det som gav det här resultatet. Tillsammans med ett alldeles utmärkt försvarsspel, det måste poängteras!

Men, vilket också är viktigt att påminna om. Läget i tabellen är fortfarande lika risigt!

Det var naturligtvis rätt tid att möta ett lag av Hammarbys kaliber. Mitt i Europaspelet kan det vara svårt att få alla cylindrar att tända när man tvingas rotera manskapet för att locka fram så mycket energi som behövs.

Hammarby hade bytt på tre positioner i startelvan från torsdagens segermatch (1–0) mot Maribor nere i Slovenien. Mer var det inte. Men det var tillräckligt för att maskinen skulle hacka. Den första halvleken var inte bättre än att ÖFK kunde stå emot riktigt bra och även sticka fram i några vassa omställningar som gav två skott strax över Hammarbymålvakten Oliver Dovins ribba (Blair Turgott, välkommen tillbaka!, och Sebastian Karlsson Grach).

Samt ett ledningsmål!

# 38:e min: Snabbt utspel av Aly Keita når Turgott på högersidan, bollen in till Simon Kroon som rullar ut den till vänster där Patrick Kpozo bombar in 1–0 med en klockren vänster som Dovin inte kan parera.

Ni med gott minne kommer säkert ihåg vad jag skrivit om Kpozos fina vänsterfot några gånger den här sommaren. Målet måste bara komma efter alla fina försök men där det alltid var något som stått i vägen.

Nu small det. På riktigt! Och det kommer garanterat mer från den foten. Ja, det måste det bara göra! (Det här var Kpozos andra mål för säsongen, det första gjorde han med huvudet).

1–0 till ÖFK i paus tvingade nye Hammarbytränaren Milos Milojevic att agera. In med energiknippet Gustav Ludwigsson (som kan springa sönder de flesta försvarslinjer) och lite rotation i backlinjen (Mohammed Aziz och Björn Paulsen bytte plats) gav en helt annan skjuts i spelet och tre nya byten efter en timme gav ytterligare fart.

ÖFK tappade sin organisation, blev väldigt baktungt när Hammarby skruvade upp tempokranen och den andra halvleken kom mest att likna power play i ishockey! Det var väldigt mycket Hammarby och väldigt lite ÖFK, åtminstone i struturerad form.

Speciellt svårt hade ÖFK att freda sin högersida där man alltför ofta hamnade i numerärt underläge.

Det var också där Hammarby kunde skaffa sig övertaget vid kvitteringen;

# 68:e min: Mohanad Jeahze som vanligt ute vid sidlinjen, kort instick till Almar Sher, lång boll mot bakre stolpen där Björn Paulsen vinner duellen med Kpozo, nick tillbaka mot första stolpen och där smäller det. 1–1, Astrit Selmani! Hans tredje mål för säsongen räddar en poäng till Hammarby.

***

Här är några korta noteringar;

# ÖFK hade fått tillbaka Eirik Haugan och Ludvig Fritzson från avstängningar och Blair Turgott från sin långa landskampsturné med sitt Jamaica. Det gav tränaren Amir Azrafshan betydligt bättre möjligheter, i dessa skadefyllda tider, att ställa en mer konkurrensduglig startelva på benen. Ja, nu kunde han även fylla upp bänken till full styrka!

# Trebackslinje? Eller fembackslinje? Det blev nog mest det sistnämnda den här söndagseftermiddagen. Isak Ssewankambo, Noah Sonko Sundberg och Eirik Haugan tog hand om det centrala jobbet och gjorde det alldeles utmärkt, Sonko dominerade stort i den första halvleken medan Haugan var den som briljerade efter paus. Andra ronden var norrmannens kanske bästa den här sommaren, inte minst vann han många dueller i luften.

# Aly Keita var säkerheten själv i målet. Räddningen på David Accams skott i första halvlek (lågt nere till vänster från nära håll) var mästerlig, likaså den snabbt slagna passningen som öppnade för ÖFK:s ledningsmål. Sånt vill jag se betydligt oftare från Keitas fötter (och händer), snabba utspel som slår ut flera ”linjer” och öppnar för omställningar där motståndarna är i obalans.

# Patrick Kpozo var lagets främste i första halvlek och belönades också med ett mål. I den andra ronden fanns inget utrymme för offensiva utflykter förutom vid ett tillfälle då han tog en riktig långrusch i en helt öppen yta. Men då valde Blair Turgott att blunda och bara tänka på sig själv. Sånt har ÖFK inte råd med!

# Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzson och Simon Kroon hade svårt att få grepp på det centrala mittfältet, det var därifrån som Hammarby bestämde matchbilden. Men ingen kan klaga på arbetsinsatsen.

# Det var skönt att Blair Turgott tillbaka även om jag har sett honom mycket vassare än i den här matchen. Avslutet i första som gick över ribban var varken han eller jag speciellt nöjd med, det kunde ha gjorts betydligt bättre sedan Fritzson serverat bollen på silverfat. Men förspelet till 1–0-målet var utmärkt och det överraskande skottet i andra som Hammarbymålvakten lyckades rädda uppe i sitt vänstra kryss gillades skarpt!

# Jag tycker att ÖFK missbrukade sina möjligheter i den första halvleken att såra Hammarbys vänsterförsvar. Felix Hörberg sattes aldrig i arbete och Blair Turgott borde ha fått chansen att gå på djupet mellan Paulsen och Fjòluson. I det området hade ÖFK överlägsen speed som inte nyttjades.

# David Accam och Williot Swedberg var två Hammarbyspelare med starka band till Östersund som uppträdde på Jämtkraft arena. Det var ju här i ÖFK-dressen som Accam fick sitt genombrott för nio år sedan, det var här hans häftiga fotbollsresa startade. För 17-årige Williot var det första gången på arenan men hans pappa Hans Eskilsson är ju som bekant en av Östersundsfotbollens starkaste namn genom alla tider och de som är riktigt gamla (som jag) minns även Williots farfar Wimmo, duktig målvakt i Hackås, IFK Östersund och Häggenås (där vi var klubbkamrater ett par säsonger för 50 år sedan…). Såväl David Accam som Williot Swedberg kom ifrån Jämtkraft med godkända betyg, Accam (matchvinnare i torsdags i Maribor) byttes ut efter 59 minuter, Swedberg fick vara med i 74 minuter.

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6); Aly Keita 4 – Isak Ssewankambo 3, Noah Sonko Sundberg 4, Eirik Haugan 4 – Felix Hörberg 3, Nikolaos Dosis 2, Ludvig Fritzson 2, Patrick Kpozo 4 – Simon Kroon (61 2 – Blair Turgott 3, Sebstian Karlsson Grach (84) 2. Ersättare: Henrik Bellman (61) 2, Jerell Sellars (84) betygsätts ej.

Till sist; jag skrev efter Halmstadsmatchen några rader om det sviktande publikintresset som kunde skönjas. Det blev några fler själar den här gången, siffran skrevs till 2.298. Men det ska vi tacka Hammarby för som bidrog med cirka 500 supportrar, annars hade det blivit en förfärlig siffra för en match av den här digniteten. Kollar vi in läktarmatchen blir det nästan pinsamt. Hammarbyklacken slog Falkarna med 58–0, typ. Det är kanske den viktigaste signalen när vi snackar om det sviktande intresset för ÖFK:s verksamhet. Här har klubben, och givetvis Falkarna, ett hästjobb framför sig!