…åsså är bollen tillbaka hos Aly Keita!

Känner ni igen er och hur ni tänker? Kanske som jag och suckar tungt…

Va håller dom på med?

När ÖFK spelar fotboll är bollen oftast hos målvakten Aly Keita eller i hans grannskap.

Efter 0–3 i Norrköping, alltså ännu en förlust i raden av så många att de flesta har tappat räkningen, gick topplocket för mig.

Hur fan ska ÖFK kunna vinna fotbollsmatcher när man ständigt sitter fast på den egna planhalvan – av egen förskyllan?

I eftermiddags var det Norrköpings Rikard Norling som gnuggade händerna av förtjusning, i måndags Kalmars Henrik Rydström… Ja, i stort alla motståndarchefer bara väntar på att Aly Keita (eller Sixten Mohlin i måndags) ska börja rulla bollen till någon av sina närmaste backar och passningarna börjar gå kors och tvärs genom straffområdet. Då kommenderar de full press framåt.

Sex, sju man stormar fram och alla vet vi resultatet. Det är plågsamt sorgligt att se hur ÖFK blir av med bollen i sitt eget försvarsområde. Alldeles för ofta, i match efter match.

Ansvarig för eländet är naturligtvis tränaren Amir Azrafshan. Och nu är det det dags att tala klartext: Azrafshan håller inte måttet som taktiker och är en svag matchcoach! Alla med alldeles så lite fotbollskunnande kan se det omöjliga i att försöka spela som Barcelona när man har spelare som håller till i en helt annan division.

Det är inte spelarnas fel, det är Amir som ritar upp spelplanen. Visserligen är minnet kort men jag tror mig inte ha upplevt att någon tränare på den här nivån hållit fast vid något så hopplöst så länge samtidigt som förlusterna staplas på hög.

Tanken må vara alldeles så god.

Men ekvationen är omöjlig.

Det funkar inte!

Därför är det dags för ÖFK-ledningen att agera när Allsvenskan tar ett par veckors landslagsuppehåll och fortfarande 13 matcher återstår att spela, det är faktiskt sista chansen:

# Lyft bort Amir Azrafshan från tränarjobbet. Nu

# Samtidigt ska man också säga tack och farväl till sportchefen Adil Kizil. Som ansvarig för fotbollsverksamheten har han inte tillfört ett piss sedan han anlände, absolut ingenting!

Polarna från Dalkurdtiden är säkert bra grabbar på många vis. Men de har inte kvalitet att leda ett allsvenskt lag, de är på fel spår! Det är därför det ser ut som det gör.

Punkt!

Men det är naturligtvis som att ropa i en tomma tunna (och dessutom vet jag hur det kommer att se ut i kommentarsfältet här nedan men det bjuder jag på…) att kräva de här förändringarna. Om jag fattar saken rätt så har Azrafshan ledningens förtroende, han har också spelarnas enligt vad som läckte ut från det möte ÖFK-ledningen hade med spelarna förra helgen (ordförande Rasteby ville med en handuppräckning se vilka som hade förtroende för sin tränare, suck…vilket var alternativet till att sträcka armen i luften?)

Efter det har läget i tabellen blivit än värre; 0–1 mot Kalmar och 0–3 mot Norrköping och det börjar bli rätt ensamt längst ner i tabellen. Nu är man faktiskt dyngsist och snart finns inga livlinor kvar (finns det några egentligen?) och dessutom förlorade man tre viktiga pjäser (Turgott, Hörberg och Mensiro) när de tappade huvudet i måndagsmatchens slutskede och var avstängda när de så väl hade behövts i dag.

Sett utifrån måste därför konstateras; dagens ÖFK saknar ledarskap i alla delar! Det är därför klubben i ilfart är på väg på stupet. (Då pratar jag bara om det sportsliga, övriga bitar törs jag, som tidigare skrivits, inte tänka på).

Och tycker ni att jag är en besserwisser som alltid tror att jag vet och kan allt så får ni gärna kalla mig för det. Men jag lutar mig bara mot kalla fakta; två segrar på de senaste 23 allsvenska matcherna och dessutom en kryckig försäsong trots bästa möjliga förberedelser (tre veckor i Spanien, enda allsvenska laget som åkte till solen) är fullständigt hopplösa siffror i det här sammanhanget. Och lägg därtill spelare som inte kan hålla huvudet kallt utan beter sig illa...

Amir Azrafshan pratar ofta och gärna om hur spelartruppen utvecklas och så sent som i veckan upprepade han sitt mantra ”det finns intentioner till att det kommer att lossna snart”.

Kolla siffrorna här ovan, Amiri. Det är dom enda som gäller, de enda sanna. Det du snackar om har vi andra inte inte sett speciellt mycket av. Tyvärr.

***

Här är några korta noteringar;

# Anneli Andersén togs i veckan in i staben kring laget med fokus på analys och scouting, alltså med huvudinriktning på ÖFK:s motståndare om jag förstår det hela rätt. Viktigt? Jajamen, men betydligt viktigare hade varit att använda Anneli till att förändra det egna spelet!

# ÖFK kom till spel i Norrköping utan avstängda Blair Turgott, Sam Mensiro och Felix Hörberg (missade första matchen för säsongen). Saknades gjorde även Ludvig Fritzson och Simon Kroon (har någon sett anledningen?).

# Men Jerell Sellars var med från start, hans första den här sommaren. Sellars

spelade nästan hela matchen och var en injektion även om man kan se att tajmingen inte sitter där efter all skadefrånvaro. Dessutom; många ÖFK-spelare såg ut att ha felvallat under skorna och Sellars hade sämsta fästet. Hur kunde det bli så fel i skovalet?

# Första kvarten lovade mera. Noah Sonko Sundberg, Sebastian Karlsson Grach, Patrick Kpozo och Jerell Sellars testade alla skottfoten, dock utan framgång.

# Men sedan havererade försvarsspelet; att Marco Weymans och Charlie Colkett hamnade på efterkälken ute till vänster må vara hänt. Men inspelet ska inte få gå mellan mittbackarna Sonko Sundberg/Eirik Haugan och Aly Keita. Inte en chans, den ytan ska vara stängd. Och när sedan Kpozo hamnade på ryggen på Christoffer Nyman var Norrköpingsledningen ett tidigt faktum (15:e min).

# 2–0-målet (30:e min) kom på en hörna sedan Aly Keita missat en uppspel mitt i banan och Charlie Colkett peggat upp för Jonathan Levi när han nickade in bollen mitt i skottsektorn. Levi fick en drömträff från strafflinjen, absolut, men Keita och Colkett kan inte ha mått bra av sina insatser. Det är sånt om inte får ske om man vill vinna fotbollsmatcher.

# Inte heller vid Norrköpings tredje mål (84:e min, ”Totte” Nyman igen) var försvarsspelet något att hurra över. Haugan förlorade sin duell och Sonko Sundberg tappade bort Nyman framför buren. Sen small det!

# Bästa ÖFK-chansen efter paus hade Jerell Sellars när han i 66:e minuten skaffade sig själv ett kanonläge men sköt snett och högt i ett läge där ÖFK fortfarande hade möjligheten att få kontakt.

# Från andra halvlek minns jag också ett par riktigt fina aktioner av Charlie Colkett; först när han drev över hela Norrköpings planhalva för att avsluta med ett vasst skott och sedan hade han en fullständigt magnifik passning som skar upp hemmalagets högerförsvar. Sånt måste gillas!

# Marco Weymans fick ta högersidan den här gången, stundtals assisterad av Charlie Colkett. Lagets två mest enfotade (vänster) tvingades alltså kampera ihop till höger. Inte enkelt att glänsa under dom förutsättningarna…

# Även om Patrick Kpozo var inblandad i första baklängesmålet och hade en passningsfot som inte var lika välkalibrerad som vanligt måste man beundra det jobb han utför längs hela sin vänsterkant. Han försvarar och han anfaller, i match efter match. Kpozo ser helt enkelt otroligt vältränad ut. (Har jag skrivit det tidigare så tål det att upprepas, det är sällan man ser den här utvecklingen på en spelare som de flesta trodde skulle bli en av alla talanger som inte blev något mer än just en talang).

# Henrik Bellman ”drog en baksida” 20 minuter före slutet. Ja, ni har läst det tidigare, alltså om ÖFK och bristningar i lårets baksida.

# Två veckors uppehåll kan kanske lätta på skadelistan. Men oavsett vilka spelare som kan vara tillbaka är det ovan skrivna som är det viktigaste. ÖFK måste byta skeppare på skutan. Även om jag varit kritisk tidigare mot både ett och annat har jag passat mig noga för att kräva Azrafshans avgång, jag vet under vilka hopplösa förutsättningar han har jobbat. Men när jag nu ser hur illa det matchas kan jag inte hålla tyst längre. Och om det ska finnas en chans att undvika nedflyttning måste förändringen komma nu – inte sen!

# Till sist; här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6): Aly Keita 2 – Marco Weymans 2, Noah Sonko Sundberg 2, Eirik Haugan 3, Patrick Kpozo 4 – Jerell Sellars (86) 3, Nikolaos Dosis 2, Isak Ssewankambo 2, Charlie Colkett (71) 2, Henrik Bellman (71) 1 – Sebastian Karlsson Grach 2. Ersättare: Frank Arhin (71) 1, Malkolm Stolt (71) 2, Ahmed Awad (86) betygsätts ej.