Ingen Perry-effekt i Uppsala förra helgen.

Men i dag!

ÖFK slår Elfsborg, som kom till Jämtkraft arena med ambitionen att ta hand om serieledningen, med 3–1 och jag tror att nye tränaren Per Joar Hansen var mycket nöjd med det han fick se redan i sitt andra försök efter bara 14 dagar med sitt nya gäng.

Det ska han också vara även om det här bara var tre poäng och ett litet steg på den långa vandring som återstår innan ÖFK har hittat till säker mark. Men med Perrys intåg har vi alla fått ett litet hopp; klubben, spelarna och vi supportrar (inte minst).

Glädjen gick nästan att ta på när jag lämnade arenan, det var en väldigt skön känsla!

Men om jag ska vara ärlig; vad fanns egentligen att hoppas på den här eftermiddagen? Förutsättningarna var ju solklara.

# ÖFK: Allsvenskans slagpåse med en poäng på de senaste tio matcherna, 2–17 i målskillnad senaste åtta, nio poäng (två segrar och tre oavgjorda) på de senaste 24 allsvenska matcherna.

# Elsborg: 23 poäng (sju segrar och två oavgjorda) på de senaste tio matcherna, seriens formstarkaste lag på tredje plats i tabellen som vid seger skulle skutta upp till serieetta!

Men statistik är en sak, enskilda fotbollsmatcher en helt annan! Det fick vi ytterligare ett bevis på den här söndagseftermiddagen.

Inte minst i matchinledningen. Efter en kvart var jag tvungen att putta min bänkgranne Hasse Thor (som skriver matchtexten här på sajten) i sidan och påpeka att det här var det bästa jag sett från ÖFK sedan segern mot i Sirius och då pratar vi nästan om på Hedenshös dagar (i maj, före EM-uppehållet); försvarsspelet kändes som att det satt tillräckligt bra för att Elfsborg skulle få bekymmer att hota på allvar och i offensiven var Felix Hörberg riktigt på hugget ute på sin högersida och den som i första hand såg till att gästerna hamnade under press.

Det skulle också ge utdelning i målprotokollet – men kanske inte på det sätt jag hade tänkt mig:

# 22:a min: Elfsborgs mittback Christopher Mc Vey slarvar med en enkel passning i eget straffområdet, sätter bollen på Blair Turgotts måltjuvefötteroch en sådan möjlighet bränner inte ÖFK:s enda riktige skarprättare. Från nära håll sätter Turgott bollen till höger om Elfsborgs målvakt Tim Rönning, 1–0!

Det här var Turgotts sjätte mål för säsongen. Men det vara bara början på en magisk kväll för jamaicanen som nu var tillbaka i startelvan efter ett par matchers frånvaro på grund av avstängning och landslagsspel. Det skulle komma mer, mycket mer!

# 39:e min: Isak Ssewankambo hittar Turgott en bit utanför Elfsborgs straffområdel, Turgott söker skottutrymme och klappar till från drygt 25 meter, det blir en högerslägga som landar i Tim Rönnings vänstra kryss! Tack för den uppvisningen, 2–0!

# 80:e min: Nyss inkomne Marco Weymans skär upp gästernas försvarsblock med en lång svepare från höger ner till vänster. Blair Turgott löper ikapp bollen, avancerar in i straffområdet och skjuter via en touch på Leo Väisenen in 3–0-bollen i Tim Rönnings vänstra burhörna!

Där och då var naturligtvis matchen avgjord, skrällen ett faktum och att Elfsborg på övertid kunde putsa till siffrorna (straff, Samuel Holmén) var bara av akademisk betydelse. ÖFK hade gett sig själva en god portion självförtroende inför onsdagens ack så viktiga möte med bottenkollegan Örebro samtidigt som man stökat till det en hel del för Elfsborg i tätstriden.

Jag tror inte att det var många som såg den utvecklingen komma när vi gick till Jämtkraft arena, jag tror verkligen inte det. De flesta av oss kände nog närmast ångest inför det vi skulle få se även om man sprang ihop med en och annan sann optimist på läktarplats...

***

# Det är klart att det blir mycket fokus på Per Joar Hansen och hans inträde i klubben. Men så måste det bli i det läge som ÖFK befinner sig, ett tränarskifte var sista chansen att ändra färdriktningen när alla andra åtgärder var förbrukade. Och jag är övertygad om att Perry var precis den röst som krisen krävde; med ett helt liv i elitfotbollens tjänst och en ledarstil där ingen behöver tveka på vad han vill ha ut av sitt manskap är färdriktningen knivskarp i alla delar. Men oavsett om Perry lyckas med sin räddningsoperation eller inte så hoppas jag att klubb, ledare, spelare, anställda (och kanske en och annan supporter) suger i sig det den sympatiske och samtidigt vältalige tröndern har att förmedla. Varje match, varje träning, varje möte, varje enskilt samtal är en lektion i elitfotboll!

# Och så här långt; det snackas bara gott om den nye ÖFK-tränaren i korridorerna på Jämtkraft arena. Det är dessutom många som vill berätta, Perry har verkligen satt snurr på det mesta i klubbens verksamhet.

# Blair Turgott och hans tre mål var ju helt magnifikt – klart att han ska ha de stora rubrikerna. Men visst måste man också lyfta fram målvakten Aly Keitas betydelse för den här triumfen. En missad utboxning i första kunde ha trasslat till det men annars var det klockrent med en fotparad i första och en styrning i stolpens insida i början av andra som grädde på moset.

# Mittbackarna Noah Sonko Sundberg och Eirik Haugan. Bombsäkert på såväl marken som i luften!

# Men det som gladde mig allra mest var Felix Hörbergs härliga optimism i sitt spel. Uppvisningen ute till höger (20:e min) med en lång repa och två smarta dribblingar var en av matchens höjdare, det är sådana aktioner som kan lyfta ett helt lag. Efter matchen blev Hörberg rejält omkramad av sin nye tränare och kan det vara så att Perry har hittat den där nyckeln till Hörbergs spel som jag efterlyste? (Jag tror att det till stora delar handlar om självförtroende). I så fall har ÖFK ytterligare ett spetsat vapen i jakten på ett nytt kontrakt!

# Ronald Mukiibi fick ett varmt välkomnande när han kom efter 57 minuter. Men Mukiibis återkomst blev kortvarig, bara 20 minuter. Sedan fick han kliva av med en bristning(?). Det var en chansning som inte gick hem, Mukiibis kropp var uppenbarligen inte redo för allsvenskt tempo. Synd, för han såg verkligen spelsugen ut efter sitt långa uppehåll (sedan Allsvenskan tog EM-paus efter åtta omgångar).

# Värt att notera efter matcherna mot Sirius och Elfsborg om ni inte har förstått det tidigare; Perrys fotboll bjuder inte in motståndarna att vinna boll i närheten av ÖFK:s straffområde. I varje fall är det slut med hasarden!

# Det är också slut med det onödiga tillbakaspelet till backlinjen. Vunnen yta är vunnen yta, då ska bollen framåt!

# Elfsborg fick ute väldigt lite av sin Östersundsresa. Visst hade man övertag i de flesta statistiska siffror (men inte den viktigaste, målen) men var egentligen aldrig nära att få med sig något hem till Borås trots att tränaren Jimmy Thelin försökte spela ut alla kort han hade på bänken. Några korta toppar, visst, men sammantaget visade man inget som berättade att det här var ett lag som ska vara med och slåss om det allsvenska guldet.

# Dessutom; unge Sveinn Aron Gudjohnsen måste väl ha tagit årets mest korkade röda kort (direkt) när han i matchens sista döende sekunder utmanade Noah Sonko Sundberg på en brottningsmatch i ÖFK:s straffområde. Frustrerad, visst, men någonstans måste det väl finnas en gräns innan topplocket försvinner?

# Men som jag skrev tidigare och som tål att upprepas; det här var bara tre poäng. Det viktigaste är att ÖFK kan hantera den här framgången rätt och utföra en lika bra prestation redan på onsdag i Örebro. Och på söndag kommer serieledande Djurgården på besök till Jämtkraft arena!

Till sist; här är dagens mycket generösa (det måste man vara en sådan här kväll) ÖFK-betyg (skala 1-6): Aly Keita 5 – Sam Mensiro (57) 3, Noah Sonko Sundberg 5, Eirik Huagan 5, Patrick Kpozo 4 – Felix Hörberg 5, Isak Ssewankambo 3, Nikolaos Dosis 3, Ludvig Fritzson 4 – Jerell Sellars (69) 3, Blair Turgott 6. Ersättare: Ronald Mukiibi (57-77) betygsätts ej, Simon Kroon (69) 2, Marco Weymans (77) 3.