Det finns naturligtvis massor att diskutera efter söndagens möte mellan Hammarby och ÖFK (4–3). Men en sak torde vi alla vara överens om efter dramat på Tele 2: Det var en galen match, fullständigt galen!

Vi borde också kunna vara överens om att Hammarby var bättre i allt, alla siffror från matchen berättar det; 32–6 i skott (9–3 på mål), 11–4 i hörnor, 6–0 i klara chanser (allt enligt sofascore.com, men andra statistiksajter berättar samma sak men kanske med något varierande siffror). Och så till sist 4–3 i målprotokollet, det är väl bara där som det inte var alldeles givet att Hammarby skulle vinna det slaget. I alla fall tvingades man komma in på övertiden innan man kunde säkra de tre poängen, dessutom på en straff som blev omdiskuterad och som jag ska återkomma till.

Men vägen fram, mina damer och herrar, vägen fram tål att berättas. Den bjöd på hela innehållsförteckningen ur fotbollens samlade dramaturgi; här fick vi se hårresande försvarstabbar, fyndiga anfallskombinationer, självmål, ett par straffsparkar, en utvisning, fumlande målvakter, spelare som bars ut på bår, spelare med blödande huvuden och en match där David kopplade greppet men Goliat snodde hela skörden.

Vi tar det i tur och ordning;

# Försvarstabbarna: Hammarby började darrigast. När ÖFK gjorde 1–0 (8:e min) och 2–0 (13:e min) var det frukten av två riktige hemmabjudningar som öppnade vägen. Och Hammarbys samtliga fyra mål kom efter taffligt arbete i ÖFK-försvaret. Noah Sonko Sundberg styrde in det första i egen bur, före tvåan sparkade Eirik Haugan hål i luften när han skulle rensa bort ett inspel, Marco Weymans såg till att Gustav Ludwigsson kunde kvittera till 3–3 via en praktfull ”indianare” och Charlie Colkett uppträdde som en korpspelare när han tre minuter in på övertiden gick upp i en luftduell och fick bollen på handen och Hammarby kunde avgöra på straff. (Jag skrev det förra helgen efter Malmömatchen och jag skriver det igen: Colkett är en olycka i det egna straffområdet).

# Fyndiga anfallskombinationer. Då tänker jag givetvis i första hand på ÖFK:s tidiga 1–0-mål där Ludvig Fritzson stal bollen mitt på Hammarbys planhalva. Resten var rena uppvisningen; Fritzson till Felix Hörberg, Hörberg till Malcolm Stolt, Stolt tillbakaspel till Marco Weymans – och pang i Hammarbymålvakten David Ousteds högra burhörna. Otagbart, Weymans första fullträff i ÖFK-tröjan. Sådana kombinationer i närheten av motståndarnas straffområde har vi inte varit bortskämda med den här sommaren!

# Självmålet; Jag tycker att Sonko Sundberg varit en av Allsvenskans absolut bästa att täcka av inspel från kanterna, kanske den allra bäste. Men den här säsongen kommer han inte lika rätt och det måste man naturligtvis försöka reda ut varför. Nu sprang han in bollen i egne bur (det är ju i sig inte alls ovanligt, det händer många försvarsspelare under en säsong) bara sekunder efter ÖFK:s 2–0-mål. Det här målet tog Hammarby in i matchen och det är bara en dryg månad sedan Sonko spelade bollen förbi Aly Keita och gav Sirius tre poäng på Jämtkraft arena. Nej, Sonko har inte marginalerna med sig just nu.

# Straffsparkarna; Aly Keita fällde en framstormande Hammarbyforward i den 70:e minuten och Charlie Colkett fick bollen på armen tre minuter in på övertiden. Båda gångerna blåste Kaspar Sjöberg straff till hemmalaget. Nu är vi alltså där igen, precis som efter förra helgens hemmamöte med Malmö FF; Rätt eller fel? Keitas ”fällning” har jag ingen riktig uppfattning om, jag kan inte avgöra från de bilder jag sett om Keita får foten på bollen eller om han träffar motståndarens fot, kanske både ock men i vilken ordning? Dock kan jag tycka att Keita med all sin rutin inte ska behöva sätta sig i den här situationen. De här duellerna doftar straff lång väg och då måste man handla därefter! När det gäller straffen som Colkett orsakade och som kom att avgöra den här föreställningen ser jag att ilskan i ÖFK-lägret är stor över Kaspar Sjöbergs beslut. Men när jag ser reprisbilderna från situationen är väl den straffen ”solklar”, åtminstone som domsluten sett ut de senaste säsongerna? Det finns ju ingen som kan påstå att Colketts arm befinner sig i ett ”naturligt läge” när bollen träffar. Situationen påminner för övrigt väldigt mycket från ÖFK:s möte med Kalmar FF förra hösten på Jämtkraft arena. Då var det Thomas Isherwood som flaxade till med den ena armen bakom sitt huvud och fick bollen på armen. Kaspar Sjöberg, just det, blåste även då och pekade på straffpunkten. Men som jag skrev förra lördagen; vi kommer att ha dom här diskussionerna så länge som handsregeln ser ut som den gör. Tro absolut inget annat! Eller som Malmötränaren Jon Dahl Tomasson frågade mig för en vecka sedan; ”När är det hands?”. Det var bara att säga ”ingen vet” för det är där vi är!

# Utvisningen; Efter 76 minuter och ÖFK i 3–2-ledning, Sam Mensiro kommer på efterkälken när Hammarby ställer om snabbt och råkapar gamle ÖFK-bekantingen David Accam ute vid sidlinjen. Kaspar Sjöberg drar upp det röda kortet och jag lovar – det kortet var blodrött!

# Fumlande målvakter; Jag kan inte påstå att Aly Keita fumlade, det vore grovt orättvist. Det var trots allt Keita som höll ÖFK kvar i den här matchen ända in på övertiden även om jag, som jag skrev här ovan, tycker att agerandet när han orsakade straffen (som gamle lagkompisen Darijan Bojanic drog i ribban) inte var klockrent. Fumlade gjorde däremot Hammarbys David Ousted när han släppte in Blair Turgotts 2–0-mål (hans tionde) från nästan 30 meter. Även om dagens bollar uppträder oberäkneligt måste man kräva mer av en allsvensk målvakt, den här gick ju i princip mitt i målet och var heller inte någon av Turgotts värsta kanoner i karriären. Mitt gamla målvaktsöga avslöjade brister i tekniken (han måste ju ha kroppen bakom bollen)!

# Spelare ut på bår och blödande huvuden; Jag blir illa berörd när spelare slår ihop sina huvuden (jag har sett fruktansvärda smäller), det är lika otäckt varje gång. Nu var det Hammarbys Astrit Selmani och Noah Sonko Sundberg som skallade ihop strax före pausvilan, Selmani fick bäras ut på bår medan Sonko klarade sig med några stygn och kunde spela vidare.

# David fick se sig besegrad; Det var alltså seriens slagpåse som länge hade det målmässiga greppet om den här matchen. 2–0 och 3–1 är starka papper på Tele 2 mot ett Hammarby framburna av drygt 21.000 hemmafans. Men till sist är det bara att konstatera att det var Goliat som avgick med segern.

***

Några korta noteringar;

# Alla som tragglat sig igenom de matematiska grunderna i skolan inser att ÖFK:s möjligheter att krångla sig ur den här situationen nu är närmast obefintliga. Sex matcher återstår, 18 poäng att spela om. För att sätta in det här i ett rimligt perspektiv så påminner jag om att ÖFK tagit 13 poäng på de senaste 30 allsvenska matcherna.

Resten får ni räkna ut själva…

# Jag hade så gärna gett Marco Weymans ett högre betyg än den tvåa han nu får. Weymans visade många gånger vägen med sitt outtröttliga arbete och fick dessutom göra sitt första ÖFK-mål. Men passningen som gav Hammarby 3–3-kvitteringen var bara för usel (den får helt enkelt inte komma) och dessutom drog han på sig en fullständigt onödig varning i samband med Hammarbys första straff vilket gör att han är avstängd i onsdagens hemmamöte med Häcken. Jag har skrivit det många gånger förr: Sånt har ÖFK inte råd med.

# Två små finesser från Malcolm Stolt bäddade för ÖFK:s starka inledning. Stolts tillbakaspel gav såväl Marco Weymans 1–0 som Blair Turgotts 2–0. Snyggt!

# Turgott hade en något lägre utgångsposition i den här matchen jämfört med tidigare. Det funkade också även om man (precis som tidigt i hans ÖFK-tid där han inte var speciellt framgångsrik) kan se brister i spelet på den egna planhalvan.

# Jag förstod ingenting av ÖFK:s två första byten, Felix Hörberg mot Charlie Colkett och Ludvig Fritzson mot Henrik Bellman. Det skulle vara intressant att veta hur Per Joar Hansen tänkte där, inte minst när ÖFK var i ledning (3–2) och såväl Hörberg som Fritzson svarat för bra prestationer. Men ”Perry” vet naturligtvis något som jag inte har råkoll på (exempelvis matchningen med tanke på det fullständigt hopplösa skadeläget i truppen). Colkett och Bellman hittade aldrig in i matchen samtidigt som det blev väldigt ansträngt i ÖFK-organisationen sedan Mensiro visats av banan strax efter bytena.

Till sist, här är dagens ÖFK-poäng (skala 1–6): Aly Keita 3 – Sam Mensiro 1, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 3, Patrick Kpozo 2 – Felix Hörberg (68) 3, Ludvig Fritzson (74) 3, Nikolaos Dosis 1, Marco Weymans 2 – Malcolm Stolt 3, Blair Turgott 2. Ersättare: Charlie Colkett (68) 1, Henrik Bellman (74) 1, Sebastian Karlsson Grach (82) betygsätts ej.