Även om Mjällby, som brukligt, trivdes ganska bra på Jämtkraft Arena, vann med 2–0 och i praktiken spelade hem ytterligare ett allsvenskt kontrakt tror jag blekingarna är ganska glada över att inte behöva åka till Östersund inom tid vi kan överblicka.

Det här var en resa som sent ska glömmas, det blev helt enkelt en väldigt lång och dramatisk kväll på jobbet;

# På väg till arenan från hotellet på Frösön halkade deras buss av vägen.

# Matchen blev den längsta i klubbens historia (samma för ÖFK, givetvis, och det skriver jag utan att kolla fakta); det som skulle starta kl 19.00 blev på grund av dikeskörningen 19.30, redan efter 20 minuter var domaren Fredrik Klitte tvungen att blåsa av och kommendera ut snöröjningen, i paus kom fordon och skyfflar på nytt till användning och en kvart före slutet var det dags för den sista insatsen för att kunna slutföra matchen.

# Det som vanligtvis skulle ha tagit slut vid kvart i nio-tiden blåstes av kl 22.42 och då hade många i publiken redan givit upp!

Jag har varit med i länge i den här branschen och tycker mig ha upplevt det mesta. Men aldrig det här! Lagom vid ordinarie matchstart började det kräksnöa över Östersund och matcharenan och snöfallet ville aldrig ge sig. Därför blev det som det blev och efter det första avbrottet (som varade en dryg timme!) var det säkert nära att spelet aldrig hade återupptagits den här kvällen. Matchdelegaten, domarna och lagansvariga hade mycket att fundera över innan de tog beslutet att spela vidare.

Men så blir det när vi ska spela fotboll ända in i december och bor på de här breddgraderna, det måste vi räkna med. Kostar det så smakar det…

Men det är inte roligt, inte det minsta. Fotboll ska inte spelas i snö och minusgrader där åskådarna tvingas klä sig i skoteroveraller, den åsikten har jag burit med mig sedan gammalt. Och jag har absolut inget nöje av att se snöröjningsfordon i omgångar köra fram och tillbaka över en fotbollsplan (även om det blir tid över till att gå runt och prata lite strunt med gamla fotbollskompisar och arbetskamrater, sånt som det ofta blir alldeles för lite utav…).

Snöbolls-, förlåt, fotbollsmatchen då?

Ja, det är naturligtvis inte mycket att skriva hem om. Mjällby var hela tiden det bättre laget mot ÖFK:s ”vi-tar-vad vi-har-uppställning” (alltså precis som vanligt, de små förhoppningarna vi hade om att få se några i den långa raden av alla skadade tillbaka på planen inskränkte sig till Jerell Sellars, gott så) och när dessutom Patrick Kpozo drog på sig två snabba gula kort och tvingades lämna planen redan före pausfikat var det i praktiken kört för hemmalaget.

Det var bara en tidsfråga när gästerna skulle spräcka Sixten Mohlins nolla. Sixten som fick ersätta en skadad Aly Keita redan efter 18 minuter.

ÖFK stod emot i en dryg timme. Sedan forcerade Jacob Bergström in två bollar från nära håll på sex minuter (63:e 1–0 på nick och 69:e 2–0 i en rörig situation där bollen for som en oregerlig flipperkula innan den landade i ÖFK-buren). Därmed var det over and out för ett ÖFK som så många gånger tidigare den här säsongen inte uppträdde som ett lag med allsvenska kvaliteter.

Låt vara att omständigheterna den här gången var vidriga (för fotboll). Men när jag ser vad jag ser anar jag framtida besvärligheter av dimensioner som jag nästan inte törs tänka, rent sportsligt. Sportchefen Adil Kizil må gärna hävda att klubben har 17 spelare under kontrakt, det är ju hans jobb att säga så. Men när vi rundat jul- och nyårsfirandet kommer det snacket att vara ihåligare än en schweizerost.

Tyvärr!

***

Några korta funderingar;

# Aly Keita blev ett offer omständigheterna den här kvällen. Han måste ha halkat och dragit på sig en sträckning i något av sina utspel, någon räddning behövde han inte göra under den dryga kvarten han var på banan.

# Sixten Mohlin fick det hett om öronen direkt han klev in i målet. Några av fotparaderna var av högsta klass, målen kunde han inte göra något åt.

# Det kunde däremot Eirik Haugan. Norrmannen, som hade en utmärkt första halvlek, tappade först kontakten med Jacob Bergström vid 0–1-målet (även om man här måste hylla Joel NIlsson för inspelet, bättre kan det inte slås) och före tvåan slog Haugan hål i luften när han skulle rensa undan bollen.

# Det var mycket stök och bök, och bitvis även hetsigt (inte minst i ÖFK-lägret), men så är det nästan alltid med dom här förutsättningarna. Tacklingarna blir gärna ovårdade på halt underlag.

# Den kan tyckas att den andra varningen som Fredrik Klitte gav Patrick Kpozo var i billigaste laget. Men Kpozos satsning i höjdduellen med en arm som träffar motståndaren i huvudet påminde ganska mycket om den situation som kvällen innan gav AIK:s Sebastian Larsson varningen (säsongens tolfte!) som gör att han är avstängd i kommande ack så viktiga toppmöte med Elfsborg.

# För min del får det gärna varnas i dom situationerna. Armar ska inte placeras i fejjan på motståndarna, där har dom inget att göra!

# Men fram till utvisningen var Kpozo ÖFK:s främste!

# Nikolaos Dosis, Erik Haugan, Sam Mensiro och Henrik Bellman bildade ÖFK:s backlinje efter paus. Den kunde man inte se komma när man funderade på hur säsongen 2021 skulle utveckla sig. Men å andra sidan är det inte mycket annat heller som gått som man tänkt sig…

# Jerell Sellars har haft mycket trassel även den här sommaren och inte fått visa den kapacitet han besitter. Nu fick han en dryg halvlek på banan och några läckerheter hann han bjuda på. Men jag tror inte att vi får se så mycket mer av Sellars i ÖFK-dressen, Sellers är en av många med utgående kontrakt och mina källor säger att han tar med sig familjen och flyttar hem till Birmingham i England när säsongen är över.

# Till sist, här är kvällens ÖFK-betyg (skala 1–6); Aly Keita (18) betygsätts ej – Nikolaos Dosis 1, Erik Haugan 2, Sam Mensiro 2, Patrick Kpozo (utvisad 43) 2 – Jerell Sellars (54) 2, Ludvig Fritzson 2, Charlie Colkett 2, Henrik Bellman 2 – Blair Turgott 2, Malcolm Stolt (75) 2. Ersättare: Sixten Mohlin (18) 3, Ahmed Awad (54) 2, Francis Jno-Baptiste (75) betygsätts ej.