ÖFK kan definitivt inte skylla på sina målvakter för att det gick som det gick och att man nu tvingas lämna Allsvenskan efter sex säsonger.
Aly Keita får högst betyg av samtliga under säsongen 23 betygsatta ÖFK-spelare. Och Sixten Mohlin har gjort ett utmärkt jobb de gånger han fått chansen.
Det är dags att syna och summera ÖFK-spelarnas insatser den så trista säsongen 2021 där så mycket gått galet. Det gör jag genom att kolla igenom betygen jag satt i var och en av de 30 matcher som avverkats.
Och då är det lätt att konstatera att sex spelare höjer sig över sina lagkamrater, åtminstone i mina ögon; målvakterna Keita och Mohlin, Ronald Mukiibi (som får sitt betyg på de sju inledande matcherna), Noah Sonko Sundberg, Patrick Kpozo och Eirik Haugan. Den uppmärksamme ser här att det, förutom målvakterna, handlar om de försvarsspelare som inledde ÖFK:s seriespel med åtta poäng på åtta matcher före EM-uppehållet och det fortfarande såg ut att finnas förhoppningar…
Nästa man på listan är för övrigt Felix Hörberg och då har ni den kompletta fembackslinje som spelade då.
Högsta snittbetyget får Aly Keita, 3,65 (betygsskalan var som bekant 1–6 där 1 är underkänt och 6 världsklass). Det är något högre än fjolårets. Lite förvånande kan tyckas, man vill ju komma ihåg förra sommaren som fenomenal men då glömmer man bort att Keitas avslutning inte var speciellt bra. Därmed föll också snittbetyget rejält.
Här är årets hela lista:
1) Aly Keita 3,65
Stabilt spel säsongen igenom. Visst finns några mindre lyckade insatser men desto fler starka; inte minst i serieöppningen där ÖFK-kaptenen radade upp kanoninsatser och var kraftigt bidragande till de poäng som togs med supermatchen i Malmö som topp. Där belönades han med en sexa (högsta på min betygsskala). 34-årige Keita har varit ÖFK trogen sedan Hedenhös dagar (2014), har kontrakt och är rotad i Östersund med sin familj. Men jag tror att han är väldigt sugen på ytterligare ett par säsonger på högsta nivå och målvaktsjobbet är ledigt i såväl Hammarby som IFK Göteborg! – 23 matcher betygsatta.
2) Ronald Mukiibi 3,57
Mukiibi inledde på bästa sätt till höger i en trebackslinje (som ofta var en fembackslinje…), faktiskt hans bästa tid i ÖFK. Han lyckades dessutom trycka in två bollar efter hörnor men efter EM var hans kontrakt med klubben över och det blev bara sju matcher. Han kom visserligen tillbaka ( som kontraktlös), gjorde några minuter i segermatchen mot Elfsborg innan han gick sönder och dök inte upp förrän i årsfinalen mot Degerfors. – Sju matcher betygsatta.
3) Sixten Mohlin 3,43
Ständigt i skuggan av Aly Keita, det måste ha varit ett par hopplösa säsonger för Sixten Mohlin. Men reservkeepern har hållit modet uppe och presterat de gånger han fått chansen. Nu blev det sex matcher från start och ett tidigt inhopp (snömatchen mot Mjällby) och han har gjort det bra nästan alla gånger. Men å andra sidan har han också fått spela det målvaktsspel som han gillar allra bäst, det finns inte många målvakter i Allsvenskan som matchar Mohlin i närstridsspelet! – Sju betygsatta matcher.
4 Noah Sonko Sundberg 3,25
ÖFK:s klippa i mittförsvaret som alltid gör sitt jobb och oftast lite till. Men Sonko har inte haft marginalerna på sin sida den här sommaren, gjort ett par självmål, och såg dessutom ut att tappa något av motivationen när den som bäst hade behövts. Jag tror att Sonko, av det som han uttryckte i media, inte gillade höstens byte av tränare. ”Jag är chockad”, sa Sonko när Amir Azrafshan fick lämna och i förra veckan riktade han stark kritik mot klubben i en radiointervju. ”Någonting har gått sjukt fel, det känns skönt att lämna”. Sonko fortsätter nu sin karriär i Levski Sofia i Bulgarien. – 24 betygsatta matcher.
5) Patrick Kpozo, 3,17
Säsongens stora, kanske också den enda, överraskning. Här gjorde Amir Azrafshan sin bästa insats i ÖFK när han gav Kpozo ytterligare en chans. Jag tvivlade men ghananen visade redan under försäsongen att han var en spelare för startelvan. Och när han väl fått den förvaltade han förtroendet på bästa sätt. Kan spela på alla positioner på vänstersidan (ja, även till vänster i en trebackslinje), har mest haft en defensiv roll men jag påstår fortfarande att hans spetsegenskaper gör sig bäst i offensiven! Två mål och två assist kunde ha varit betydligt mera. – 29 betygsatta matcher.
6) Eirik Haugan 2,97
ÖFK:s största kämpe sedan Thomas Isherwood lämnade i vintras. Började urstarkt, mattades något efter EM och har sett lite sliten ut på slutet. Men med det tryck som ÖFK så ofta haft emot sig har Haugan gjort en bra säsong om man ser till helheten. – 29 betygsatta matcher.
7) Felix Hörberg 2,67
En klar uppryckning från förra säsongen men min känsla är att här finns ytterligare ett par växlar att plocka fram. Hörberg ser sig själv (enligt en artikel på en stor fotbollssajt i somras) som en framtida kandidat till den nu vakanta högerbacksplatsen i Janne Anderssons landslag men jag tror inte att ÖFK-spelaren finns bland de översta namnen på den listan. Hörberg har, och det har jag skrivit ett antal gånger, många fina egenskaper i sin verktygslåda – speciellt i offensiven. Men han måste tuffa till sig i duellspelet (det är sällan han delar ut en tackling) och han måste också inse att en fotbollsplan är betydligt större än bara den korridor ute till höger som han helst håller till i. Ett mål borde ha varit några till, likaså tre assist! – 27 betygsatta matcher
Nebiyou Perry 2,67
Han var en av de spelare som skulle driva ÖFK-offensiven. Av och till före EM-spelet, sedan helt frånvarande. Det tog ett bra tag innan klubben berättade vad som hänt för alla som undrade. Men Perry hade opererat en ljumske och var tillbaka först i slutet med två korta inhopp. Av säsongen 2021 blev absolut ingenting. Men här finns resurser, det vet jag! – Nio betygsatta matcher.
9) Isak Ssewankambo 2,61
Ytterligare en som inte kunnat prestera som jag hade hoppats. Ssewankambo fuskade med träningen efter avslutat seriespel (enligt vad som berättats hade han helt andra tankar än att spela i ÖFK den här sommaren men kommenderades till Östersund efter nyår) och kom aldrig ikapp, drog tidigt sönder en baksida (Mjällby borta i cupen) och sedan har det inte blivit någon riktig kontinuitet i hans spel. Bara en riktig toppinsats, MFF borta i tredje ronden. I övrigt mest mellanmjölk. Ssewankambo hittade aldrig det löpsteg han behöver för att hävda sig på den nivå jag vill se honom. Kort sagt; en besvikelse! – 18 betygsatta matcher.
10) Simon Kroon 2,36
Här har vi bara sett sporadiska framträdanden och nu vet vi varför. Kroon berättade för ett par veckor sedan att han drabbats av MS, en svår sjukdom i det centrala nervsystem, och det var ett besked som han fick redan för mer än ett år sedan. Men några gånger har han kunnat vara med och vi har fått se glimtar av hans kvalitet. Ett mål och två assist blev hans facit. Bra så, mer går naturligtvis inte att begära. – Elva betygsatta matcher.
11) Blair Turgott 2,33
ÖFK:s ende riktige målgörare och överlägsen med sina tio fullträffar. Men här finns plats för reflektioner; sex av målen har kommit i två matcher (tre vardera mot Örebro respektive Elfsborg), det betyder alltså fyra mål på övriga 22 matcher. Det tror jag inte är siffror som imponerar på potentiella köpare som är ute efter en målskytt. Jag är heller inte imponerad av hans spel i övrigt, i mina ögon växte egot lite för mycket efter fjolårets fina höst och vårens försäsong. Engelskjamaicanen såg hellre till sig själv än sina lagkamrater (en passningspoäng…) och det ger inga bra betyg i min bok. Inte heller hans landskampsresor var bra för formen, det såg vi klart och tydligt. – 24 betygsatta matcher.
12) Jerell Sellars 2,33
Här har vi ytterligare ett offensivt vapen som försvann redan innan allvaret började. Kom tillbaka efter EM med några inhopp men det var först i slutet av augusti som han kunde leverera på allvar. Men det vara bara i några matcher, sedan var han borta igen innan han fick ett par inhopp här på slutet. Sellars har inte haft någon kul tid i Östersund, skadan i Eskilstuna säsongen 2019 har förstört det mesta och nu flyttar Sellars och hans familj hem till Birmingham i England enligt uppgifter som jag har. Synd, jag gillar verkligen hans sätt att spela fotboll – och tänka fotboll! – 12 betygsatta matcher.
13) Malcolm Stolt 2,29
Uppenbarligen inte Amir Azrafshans favorit (en start, sex gånger på bänken) men efter Per Joar Hansens tillträde har det blivit rejält med speltid. Nio matcher från start och Stolt har absolut klarat sina svåra roll på ett godkänt sätt. Ett mål (kunde ha varit några fler), två assist men framförallt massor av hårt jobb kan han lägga till på sitt CV. Kommer att vara viktig i ”nya” ÖFK. – 14 betygsatta matcher.
14) Ludvig Fritzson 2,12
Kraftigt på G under försäsongen men vad hände sedan? Nej, den här sommaren vill Fritzson inte ta med sig vidare i karriären. Tillsammans med Kalpi Ouattara dominerade ”Ludde" på vänsterkanten i flera cup- och träningsmatcher. Men så försvann Ouattara med sin knäskada, Fritzson blev grinig, utvisad och avstängd i en betydelselös träningsmatch och sedan hittade han aldrig den form jag hade hoppats på. Samma hur mycket han stånkade på, upp och ner, fram och tillbaka på mitten, så hände liksom ingenting. Han var bara tung i steget och sen in i duellerna. Sammantaget; här hade jag hoppats på mycket mer! – 24 matcher betygsatta.
15) Marco Weymans 2,08
Seglade under radarn med sina skador förra säsongen och borta länge även nu. Weymans var inte aktuell förrän i augusti när serien hade passerat hälften. Det är mycket energi i Weymans spel men det händer egentligen inte så mycket. Ofta godkända insatser men sällan något mer. Nja, det här tror jag inte är framtiden i ÖFK, tyvärr för jag gillar egentligen den här typen av spelare. – 13 betygsatta matcher.
16) Sebastian Karlsson Grach 2,06
Precis motsatsen till Malcolm Stolt i samma roll; KG fick stort förtroende av Azrafshan, betydligt mindre av Hansen. Jag förstår att många ÖFK-fans gillade KG:s energi men det behövs mer för att lyckas i Allsvenskan. Jag gav KG bra betyg i tre av hans matcher, i övrigt var det inte mer än godkänt och i några fall underkänt. Det är naturligtvis aldrig roligt att dela ut låga betyg till en 20-åring men i det här sammanhanget försöker jag vara så rättvis som det bara går. KG har potential, han har ett bra löpsteg och tar för sig i höjdduellerna, men där stannar jag i min bedömning.– 16 matcher bedömda.
17) Nikolaos Dosis 2,00
Ännu en 20-åring som fått betydligt mer speltid än förväntat när spelartruppen varit så vingklippt. Och bitvis uppträder Dosis som en etablerad och rutinerad allsvensk spelare för att sedan somna in på stället. Men det tillhör väl ungdomen? Dosis har dessutom en rätt såsig still och måste få till ett bättre klipp i steget för att höja sin nivå och Superettan kan nog vara nyttig för hans utveckling. – 21 betygsatta matcher
Frank Arhin 2,00
Här är väl en talang som ser ut att stanna vid att vara just en talang. Han har ju försökt några år nu, både i ÖFK och i andra klubbar, men utvecklingen har verkligen stått still. Arhins kontrakt går nu ut och han lär säkert hitta en ny arbetsgivare. Men knappast på högsta nivå om jag ska sia om framtiden. – 18 betygsatta matcher.
19) Sam Mensiro 1,95
Mensiro är så mycket ÖFK man kan bli. Men här har verkligheten hunnit ikapp tiden och den glade kämpen spelar verkligen på övertid, åtminstone när vi pratar om Allsvenskan. Mensiro har fått sin speltid mest i brist på alternativ, det måste jag vara ärlig att påstå. Några få toppar, absolut, men oftast har det varit rätt svaga insatser. – 22 betygsatta matcher
20) Henrik Bellman 1,86
Bellman är verkligen en vattendelare. Hans entusiasm gillas av många ÖFK-fans. Jag ser också den, liksom en fin passningsfot (tre assist), men i mina ögon räcker det inte på den här nivån. Jag skulle önska det, han verkar vara en ytterst trevlig prick som dessutom är vältalig, men Bellman väger helt enkelt för lätt. Möjligen att Superettan passar bättre? – 22 betygsatta matcher.
21) Charlie Colkett 1,86
Dök upp först i augusti sedan han bestämt sig för att stanna hemma på de brittiska öarna efter jullovet. Det var samma Colkett som kom tillbaka som vi tidigare hade sett; liten arbetsradie och med en fin vänsterfot som inte gav något i utdelning den här gången heller. Förra säsongen en assist, den här noll assist. Hmmm. Ingen kan påstå att Colkett inte haft möjligheterna, inblandad i de flesta fasta situationer som han varit. Men sällan har en så profilerad värvning uträttat så lite, bara trist enligt mitt sätt att se på saken. – 14 betygsatta matcher.
22) Francis Jno-Baptiste
14 matcher varav åtta från start. Jag kan ha jättefel om Baptiste som fotbollsspelare, jag ser för mycket kvist i fötterna. Men lika förbannat blev det två mål och ett assist trots begränsad speltid. Lika var det förra sommaren, då blev tre mål på få minuter… Man jag fortsätter att insistera: Baptiste ska spela på en lägre nivå! – 11 betygsatta matcher
# Speltid har även Ahmed Awad och Kalpi Ouattara fått. Awad har gjort nio inhopp varav tre har betygsatts. Det är för få tillfällen för att komma med på listan här ovan. Ouattaras 20 minuter mot IFK Göteberg efter sin långa rehab slutade som alla vet i rena katastrofen då både korsband och ledband rök i höger knä!
# Kollar jag mina betyg och jämför med vad statistiksajten sofascore.se har registrerat så sammanfaller det mesta men på några spelare skiljer det rejält. Sofascore ger högst betyg till Aly Keita, Ronald Mukiibi och Noah Sonko Sundberg. Blair Turgott (framförallt) och Francis Jno-Baptiste rankas betydligt högre av datorn än av mig, mål brukar ge den utdelningen, medan på Hörberg, Haugan, Mohlin och Sellars ligger vi ganska lika. Min uppskattning av Patrick Kpozos insatser delas dock inte av datorn!
# Tittar man lagmässigt på betygen hamnar 5–0-segern mot Örebro SK i den andra omgången som särklassig etta. Det ska den också göra, även om utdelningen i förhållande till vad som skapades var exceptionell; fem avslut, fem mål! Men hela insatsen tog mina tankar tillbaka till ”Europatiden”. Nu blev det inte så många fler upplevelser av den digniteten men höga betyg delades också ut efter 3–1 mot Elfsborg, 1–1-mötet i Malmö samt 3–0 hemma mot Sirius, det var insatser av bra allsvensk kvalitet.
Bottennappen var desto fler och ni får själva utse vilka insatser som var sämst. Elfsborg (0–3), Varberg (0–3), Häcken (0–5), Göteborg (0–4) och Djurgården (0–3 är några av kandidaterna…
# När nu ÖFK startar sitt omfattande renoveringsarbete tycker jag att klubbledningen mycket väl kan göra ett studiebesök i Bodö i norra Norge för att hämta inspiration. Det ligger visserligen långt åt helvete, 73 mil från Östersund och norr om Polcirkeln, men bara resan dit slår det mesta och förutsättningarna för att bedriva elitfotboll är ungefär likvärdiga. Städerna är dessutom ungefär lika stora.
FK Bodö/Glimt har varit med betydligt längre än ÖFK. Klubben, som bildades 1916 och därmed har 80 år mer på nacken än ÖFK, spelade sin första säsong i högsta ligan 1977, har spelat 684 matcher i Elitserien (tidigare Tippeligan) och ligger på plats 14 i maratontabellen. Bodö/Glimt tog sitt första mästerskap förra säsongen (nytt Norgerekod med 81 poäng och 103 gjorda mål), ser ut att vinna även i år när man leder med tre poäng före Molde inför sista omgången och gör dessutom bra ifrån sig i Europaspelet (slog José Mourinhos Roma med 6–1 hemma på Aspmyra för några veckor sedan). Två cupguld och ytterligare tre cupfinaler finns på klubbens CV. Alltså inte så olikt ÖFK, bara betydligt mera.
Glimt, som de gärna kallar sig själva, spelar också en fotboll, i Norge benämnd Rosenborg 2.0, som är väl så attraktiv som den Potter-fotboll som så många ÖFK-supportrar drömmer om. Bara lite mera direkt mot mål.
Och man gör det, till skillnad mot ÖFK, med nästan bara egenproducerat eller från närområdet!
# Jag var med i tidigt 2000-tal när ÖFK presenterade sin första ungdomssatsning i en lokal som sedermera skulle ingå i Stadsdel norr och jag vågar påstå att dåvarande ordföranden Rolf Lohse inte möttes med någon större entusiasm från stadens övriga klubbar. Det var precis tvärtom, en isande kyla spred sig i lokalen efter Lohses besked. Jag har sedan det där mötet haft många tankar, samtal och funderingar om varför det aldrig kommer fram några som tar sig hela vägen till A-laget ur den här satsningen.
Nu vet jag!
Som en blixt från klar himmel fick jag på fredagen fullständigt klart för mig vad som gått snett:
Det är Daniel Kindbergs fel, ingen annans!
Istället för att träna fotboll har Kindberg kommenderat ut en hel armé av ungdomar i rött och svart (ingen har visserligen sett dem, förmodligen i skydd av mörkret…) som sprungit runt på Stadsdel norr med hacka och spade och skottat tonvis med jordmassor, enorma mängder med tanke på faktureringen, upp i traktorskopor (fordon ägda av en flyttgubbe från Sollefteå men ingen har sett traktorerna heller. Förmodligen skedde jobbet i kolsvart mörker…) som sedan fyllt en flotta av lastbilar (samtliga oregistrerade och ägda av samma flyttgubbe, naturligtvis har ingen sett dom. Det var nog för mörkt även då…) tankade med diesel (som ingen vet var den har inhandlats, det finns inga kvitton och fordonen har dessutom med största sannolikhet tankats i skydd av nattens mörker…). Jordmassorna har sedan körts till bullervallar (ingen har sett lastbilarna köra omkring på Stadsdel norrs område, det var naturligtvis mörkt även då…) som redan var byggda av Peabs mannar.
På det här sättet har Daniel Kindberg knäckt årskull efter årskull, speciellt mellan åren 2013–2017, förmodligen även några tidigare årgångar.
Pojkarna, vid den här tiden fanns det bara pojklag i ÖFK, blev grovjobbare (den illasinnade skulle nog kalla det för barnarbete) istället för fotbollsspelare. Klart att grabbarna inte hade någon kraft över till fotbollen sedan de skottat jordmassor för miljoner och dessutom hunnit anlägga gräsmattor till alla nyinflyttade.
Jag sänder härmed en tacksamhetens tanke till hovrätten i Mellersta Norrland som äntligen fick mig att begripa varför inte ÖFK lyckats fostra någon egen fotbollsspelare av klass på 15 år.
Efter fredagens dom är det ju solklart. Här finns inget utrymme för något alternativt händelseförlopp. Det är ju ställt utom allt rimligt tvivel…
Eller hur, Daniel?
Till sist; det här blir min sista ÖFK-krönika på fotbollz, i varje fall i den här formen. Efter sex år och cirka 300 krönikor tackar jag för mig. Jag kommer i fortsättningen koncentrera mig på några andra uppdrag som också kräver sin tid. Med största ödmjukhet bugar jag för alla glada tillrop och gillanden för mina bokstäver. Jag tackar också för buropén även om jag blir oerhörd störd av alla fegisar som döljer sig bakom pseudonymer i sina påhopp. Att inte stå för sin åsikt är inte min stil.
För att runda av det hela vill jag framförallt tacka Haldo Jonsson för att han ville ha med mig på den här resan när det blev möjligt och sedan, ofta nattetid, suttit och väntat in mina texter. Imponerande, det har ju gått en tid sedan han lämnade ungdomsåren. 84 år gammal är Haldo Jonsson fotbollz och har så varit sedan starten 2008. Det är ett enormt jobb har gör på sin fritid, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. En sån här verksamhet stannar aldrig av.
Haldo lär knappast få en staty för sin insats, han vill säkert inte ha någon heller. Men ett stort tack från oss som gillar fotboll ska han ha! |