Efter 3–1 mot Landskrona och samma siffror nere i Skövde förra helgen fanns anledning att hoppas på en framgång även när serietvåan Brommapojkarna kom på besök.

Det såg också bra ut, 2–1 i halvtid efter riktigt lovande spel i den första ronden och full kontroll på matchbilden även en bit efter paus.

Men sedan sket det sig, fullständigt, och efter en kvalificerad felträff av Erlend Sivertsen kunde BP bjudas att avgöra i matchens sista spark.

2–3 och så halkade ÖFK efter igen.

Var det här som tåget gick och ÖFK blev kvar på perrongen?

***

Jag tror att den här smällen tog betydligt hårdare än vad managern Magnus Powell ville påskina direkt efter slutsignalen. Han pratade där om ”trötta och desorienterade spelare” i matchens slutskede men att mötet med BP var en ”bonusmatch där jag inte gör någon stor grej av resultatet, vi möter ett skickligt lag” och ”vi jobbar hårt i träning på måndag och tar det därifrån”.

Hmmmm…vad är det för skitsnack?

Powells lag ligger ju dyngsist i tabellen och möjligheten att rädda sig kvar blir bara mindre för varje match som förloras. Då finns det inga ”bonusmatcher”, allrahelst som BP kom till Jämtkraft arena med föga imponerande nio poäng på nio matcher och minusmålskillnad i bortafacit. På förhand var väl möjligheten att vinna den här matchen uppenbar, den insikten måste väl ha funnits med i veckans hela förberedande preparering?

Det är hemma på Grimsta som BP tar sina poäng, 26 på tio matcher efter åtta segrar och två oavgjorda. Det är därför man ligger tvåa i serien och kan känna en doft av Allsvenskan, inte för sitt bortaspel!

***

Jag kan hålla med Powell om ”trötta och desorienterade” hemmaspelare den sista halvtimmen där BP vände och vann matchen. Men det är väl Powells ansvar att se till att hans spelare orkar 90 minuter (vi är i slutet av augusti nu...) och att det finns organisation som funkar hela vägen, även när man gör en massa byten?

Det där med trötta ÖFK-spelare har vi kunnat se ganska länge nu (inte bara den här sommaren utan i flera säsonger, det kan jag naturligtvis inte lasta Magnus Powell för, tro inte det).

Och en organisation i kaos i matchernas slutskede har vi också sett alltför många gånger #säsongen22.

Men det är ett ämne som jag inte tyckt mig ha haft anledning att kommentera tidigare eftersom ÖFK-ledningen (Powell & fotbollschefen Stefan Lundin) i mina ögon inte haft tillräckligt med verktyg att jobba med.

Nu har dom det men fortsätter att misslyckas och då måste det sägas;

Powells bytesbonanza slog fullständigt fel mot Brommapojkarna och det var därför man förlorade den här matchen. Ja, jag vet – det är ute på plan som de flesta matcher avgörs. Men så här illa får man inte leda sitt lag, det är i varje fall det enklaste sättet att förlora såväl matcher som ett omklädningsrum! Även folk med ringa fotbollskunskap kan se det, jag lovar.

***

Här är ÖFK:s (och Magnus Powells) lördagshaveri i korthet:

# När Powell i den 58:e matchminuten (i ÖFK-ledning 2–1) plockade Malcolm Stolt av banan och satte in Sadmir Zekovic var det starten på resan utför. Stolt kan se lite sävlig ut i sitt presspel men har ett vägvinnade löpsteg och täcker stora ytor bara genom sin smartness. Zekovic (som kom från Eskilstuna för några veckor sedan) visade redan i sin debut mot Landskrona att han inte var redo för tävlingsspel på den här nivån. Och om jag fattat saken rätt har det varit ytterligare en del bekymmer sedan dess och nu var det kola i påkarna redan från start, en kroppshållning som berättade att han inte var villig att anstränga sig i onödan och Zekovic var trött redan efter 20 minuter!

Om nu Powell absolut ville byta ut Stolt fanns Sebastian Karlsson Grach tillgänglig på bänken och av KG vet man i alla fall vad man får; hårt arbete!

# Fem minuter minuter senare tvingades Simon Kroon ge upp, omlindad högt upp på ena låret. In kom Henrik Bellman. Ett byte rakt av kan tyckas men så blev det inte. Bellman hamnade mycket längre ned i banan. Där Kroon (tillsammans med Amatkarijo, Brendon/Fritzson) hade stöttat Stolt i presspelet snurrade Bellman kring mittlinjen och BP hade inga som helst problem att spela loss bollen ur sitt försvarsområde och sätta hemmalaget under press. ÖFK blev här, precis som under första halvan av serien, väldigt baktungt. Och då är man ett ganska dåligt fotbollslag!

Visste Bellman sin uppgift eller eller var det matchbilden som tvingade honom ner i banan?

# När Yannick Adjoumani och Erick Brendon byttes ut i den 81:a minuten blir det egentligen ett dubbelfel, därtill delvis tvingad av regelverket (max fem byten vid tre tillfällen). Att Adjoumani skulle av planen var givet, han kunde inte spela vidare med sin kramp. Problemet; ÖFK tvingades ta bytet i samband med en fast situation (hörna) emot sig och eftersom det var ÖFK:s sista byteschans (det tredje) åkte Brendon med av bara farten.

Dubbelfelet? Gör aldrig ett byte när du har en hörna emot dig, det är sedan gammalt (exempelvis Lex AIK från 1999 när man i 1–0-ledning i slutminuterna i Champions league-mötet med Barcelona på Råsunda schabblade till det med ett dubbelbyte i samband med en hörna och Barca kunde kvittera, och sedan även trycka in ett segermål).

Och varför skulle Powell plocka Brendon av banan? Sett från sidan var det fullständigt obegripligt.

***

Sammantaget tar den avslutande halvtimmen, ovan nämnda samt Erlend Sivertsens snedspark som bjöd BP på segermålet, bort allt det fina som ÖFK bjöd på under den första timmen. Visst går det att påminna sig om de offensiva läckerheter som gav såväl 1–0 som 2–1, Simon Kroons spelglädje, Chovanie Amatkarijos härjande på sin vänsterkant, Erick Brendons totala dominans på mitten som också får Ludvig Fritzson att höja sig ett par snäpp samt ett stabilt försvarsspel som inte gav BP speciellt många målchanser.

Absolut, det var riktigt bra. Vi var många som applåderade det spelet.

Men lika förbannat stod det 2–3 på tavlan och ÖFK halkade efter ytterligare i tabellen!

Då säger jag som Cesar Weilid när han summerade insatsen efter ytterligare en motgång: ”Det känns som man dras ned i ett mörkt hål”.

I mina ögon ligger Weilid betydligt närmare verkligheten än hans chef!

***

Andrew Mills står kvar i buren, han gjorde nu sin tolfte match från start, och Aly Keita sitter på bänken. Nu börjar jag bli riktigt misstänksam…såvitt jag kan förstå tränade Keita som vanligt i veckan som gick. Det kan väl inte vara möjligt att Mills går före Keita (jag vet att det finns stollar som framfört det på olika sajter den senaste tiden, suck…) om ÖFK-kaptenen är spelbar? Det får inte vara så, snälla, lova det.

Dags för Powell & Lundin att berätta hur landet ligger!

***

Erlend Sivertsen, som jag trodde var den stabilaste pjäsen av alla de nya som kom i vintras, har inte haft någon kul tid i ÖFK. Sivertsen var en av Powells norska prestigevärvningar. Han kostade, enligt mina källor, en rejäl slant när han hämtades från Kristiansund. Skadad direkt och har inte haft form någon gång under säsongen. Nu inbytt en kvart före slutet och direkt olycklig när han med en riktig snedspark skickade bollen fram till Richie Omorowa och BP:s segermål i den 98:e (!) spelminuten.

***

Tio omgångar kvar; tre poäng upp till Dalkurd, fem till Jönköping Södra, Norrby (en match mindre) och Västerås (tog nyss en poäng i Halmstad, serieledarna kvitterade i fjärde övertidsminuten…). Seriefyran Öster borta på lördag. Det är kalla ÖFK-fakta inför närmaste fortsättningen. Brrrrrrrrr!