ÖFK lyckades bryta den segertorka som rått sedan slutet av april (1-0 borta mot Öster i femte omgången) när man besegrade anrika Örgryte IS (Sveriges äldsta elitserieklubb) med 2-1.

Alla som kan något om idrott vet hur viktig den här trepoängaren är. Nu kan ÖFK gå till sommarlov som ett mittenlag och det ska vi vara glada över.

Förlust? Ja, det hade betytt ett uppehåll fyllt av oro för alla som vi se elitfotboll i Östersund. Visserligen inte lika illa som förra sommaren, långt därifrån. Men tillräckligt!

***

ÖFK gjorde en riktigt bra första halva mot Örgryte, stärkt av den fina starten där Mansour Sinyan pangade in ledningsmålet 1-0 redan efter två minuter och 45 sekunder. Jag vill påstå att hemmalaget kontrollerade de första 45 minuterna med ett stabilt och stundtals fyndigt passningsspel och där Sinyan tillsammans med Erick Brendon på ÖFK:s centrala mittfält bestämde vilket tempo matchen skulle ha. Visserligen hade ÖFK svårt att vaska fram de riktigt glödheta möjligheterna (närmast var det när ÖIS höll på att göra självmål, bollen gick i ribban efter en fenomenal reflexparad av målvakten Mathias Nilsson) av sitt övertag och ibland var man överdrivet försiktiga och blev kvar på den egna planhalvan. Men å andra sidan kunde gästerna inte bryta upp ÖFK:s försvarslinje utan tvingades avsluta från distans och då briljerade Aly Keita vid ett par tillfällen.

***

Men vad hade ÖFK-ledningen stoppat i spelarnas halvtidsdricka?

***

Matchbilden efter paus var så olik den första som den någonsin kan bli. Energin var bortblåst och det tog faktiskt 25 minuter innan hemmalaget lyckades organisera sin första offensiv attack med lite tanke bakom.

Det lilla lyftet ledde dock så småningom till tre raka hörnor och på den tredje tryckte Myroslav Mazur in 2-0 från nära håll sedan Malcolm Stolt varit framgångsrik i duellspelet framför mål.

Men ÖFK hann knappt jubla färdigt så låg bollen i buren bakom Aly Keita, ditplacerad av Marcus Haglind Sangré på straff sedan målskytten Mazur fått bollen på armen i ett försök att blocka ett skott från Isak Dahlqvist.

Och genast var det match igen, känslan blev sådär otäckt nervös med tanke på alla tappade ledningar under senaste tiden...

Men ÖIS kunde inte utnyttja sitt spelövertag, det saknades helt enkelt bett i göteborgarnas attacker.

***

Men avslutningen ställer onekligen frågor om tränaren Magnus Powells ledarskap;

# Som matchcoach

Jag har vid flera tillfällen tagit upp Powells sätt att hantera lagets byten, jag gjorde det många gånger förra säsongen och jag gjorde det så sent som efter förra helgens förlust mot Västerås.

Nu var han där och kluddade igen i ett ytterst känsligt skede av matchen:

Tre minuter efter straffmålet får ÖIS sin sjunde hörna. Då väljer Powell att plocka Malcolm Stolt och André Österholm av banan. Hur tänkte Powell där, tänkte han över huvud taget?

1) Man byter inte vid hörnor emot sig, det är en grundregel att förhålla sig till.

2) Man byter framförallt inte ut de som tillhör lagets starkaste huvudspelare. Om du har möjlighet, kolla igenom matchen och du ser att det är Stolt och Österholm (tillsammans med Mazur) som vinner nickduellerna för ÖFK vid fasta situationer i eget straffområde.

Lägg därtill; ett par minuter in på stopptiden byter Powell ut Erick Brendon (och Chovanie Amatkarijo) fortfarande med pigga ben. Powell har gjort det tidigare i ett antal matcher. Hur tänker han där? Det är ju Brendon som i mångt och mycket avgör hur ÖFK:s försvarsspel ser ut; pressa eller falla? Och dessutom är brassen en av få i ÖFK som kan behålla kylan i ett pressat läge och våga hålla i bollen.

För mig är det här obegripligt.

# Men framförallt också som ledare för gruppen

Alla har vi kunna se hur gula och röda kort har staplats på varandra med avstängningar som följd, såväl förra sommaren som den här. Impulskontrollen tycks saknas hos fler än en ÖFK-spelare. Den här gången var det Mykola Musolitin som tappade huvudet. Efter fyra(!) minuter på banan sänkte han en motståndare (Hampus Dahlqvist) med en dansk skalle. Visserligen var Dahlqvists första tackling inte rumsren på något sätt men någon djävla ordning måste det väl ändå vara. Så där får man inte reagera, Musolitin riskerar ju att förstöra för sig själv men framförallt för laget.

Nu klarade sig Musolitin med ett gult kort av domaren Andreas Dufva-Johansson men där begick domaren ett grovt tjänstefel. Det kortet skulle ha varit rött, faktiskt blodrött!

Jag har sett ett antal skallningar och "skallningsrörelser" (där man måttar men inte träffar) i svensk elitfotboll den här våren. Musolitins är den i särklass grövsta.

Och när den här typen av dumheter upprepar sig match efter match, det är ju faktiskt ett mönster, kan jag inte göra annat är att påstå att det är ett ledarproblem.

Ansvaret, i mina ögon, faller väldigt tungt på Magnus Powell (och naturligtvis sportchefen Stefan Lundin). Det har funnits oceaner av tid att åtgärda otyget!

***

Powells usla matchning (han behöver hjälp, det vet vi nu) och spelarnas dumheter måste vara åtgärdade när ÖFK börjar om den 10 juli på Olympia i Helsingborg. Annars kommer det här inte att sluta väl!

***

Vi kan säkert också räkna med att det blir förändringar i spelartruppen under sommaren. Chovanie Amatkarijo ryktas bort, det är ju han som har högsta försäljningspotentialen och ÖFK är i behov av dom pengarna. Sedan kan vi nog räkna med att klubben avslutar lånekontrakten med Theodore Rask och Calvin Kabuye. Kostnaderna måste sänkas, Rask (även om han varit bra) har ersättare efter uppehållet medan Kabuye visat för lite så här långt. Och där kan André Österholm spela när Simon Kroon saknas, det visade han inte minst mot Örgryte!

***

ÖFK:s bästa mot Örgryte; Aly Keita, Myroslav Mazur och Erick Bredon, tre säkra kort som alltid levererar! Mansour Sinyan öppnade strålande och 1-0-målet var ett mästerverk men norrmannen tappade stinget mitt i första ronden och var rätt blek i fortsättningen (vad hände där?), Ziad Ghanoum fick revansch för några mindre lyckade insatser och Chovanie Amatkarijo gav ÖIS högerförsvar mycket huvudbry under den första halvleken. Dessutom all credd till André Österholm och Malcolm Stolt för deras tunga arbete över hela planen. Så ser riktiga lagspelare ut!

***

Utsikten leder Superettan, i sanning överraskande, fem poäng före Västerås och med Gais som trea. I botten ser det kärvt ut för Skövde AIK som måste göra en ÖFK-are för att reda ut situationen. Helsingborg ligger fortfarande under strecket efter en nattsvart vår. Mellan fyran Jönköping Södra och Örebro SK på 13:e plats skiljer bara sju poäng. Det är trångt i mittens rike där ÖFK just nu parkerar på en åttonde plats.