Vad var det jag sa...?

Nej, jag tänker inte ta en så billig poäng när Kiarash Livani tvingades lämna tränarjobbet i ÖFK på tisdagsmorgonen. Men efter ett helt liv på och kring en fotbollsplan känner jag när det skaver.

I det här fallet skavde det redan från dag ett och det var snö på marken. Rejält!

Kiarash Livani var helt enkelt för mycket, löftet var att ÖFK skulle ockupera motståndarlagets planhalva i 90 minuter men verkligheten blev ett snurrande kring det egna straffområdet där en målvakt med klumpfot skulle vara spelmotor.

Ja, jävlar så fel det blev.

"Katastrofalt", skrev jag på den här sajten den 28 mars efter tio träningsmatcher och det var examensdags. Målvakternas fipplande gav lätta baklängesmål, på mitten fanns ingen broms vid tappade bollar och det så omtalade presspelet var osynkroniserat och lämnade oceaner av yta för motståndarna att operera på. Det var verkligen inte mycket som hängde ihop.

Där och då borde klubben ha dragit i nödbromsen, alla med minsta fotbollskunskap kunde se att spelidé och manskap inte korrelerade.

***

Men Livanis process fick fortsätta, spelarna - alla som fick chansen att uttrycka sig- gav tränaren sitt starka stöd ("vänta bara, resultaten kommer"). Nu är vi där efter nästan 40 matcher (träningsmatcher, cupspel och 26 serieomgångar), processen pågår fortfarande och ÖFK riskerar ytterligare ett kvalspel när fyra omgångar återstår.

Dessutom; källor med mycket god insyn berättar om ett bristande ledarskap, det är andra som fått göra jobbet när Livani varit frånvarande.

ÖFK-styret har noterat men inte agerat, inte förrän efter 1-6-smällen mot Västerås SK i lördags. På måndagen tvingade man Livani att flyga upp från Stockholm för att berätta hur han tänkte sig att vända den negativa trenden. ÖFK-tränaren ritade och berättade i flera timmar men efter mötet konstaterade ledningen att det där hade man hört och sett tidigare och på tisdagsmorgonen gav man Livani sparken.

***

Att ÖFK åter känner sig tvingade att göra sig av med sin huvudtränare under brinnande seriespel (det har ju hänt några gånger för mycket sedan Potter-tiden) är naturligtvis ett misslyckande - för ledningen, för sportchefen Stefan Lundin, ja, för hela klubben. Att göra sig av med sin skeppare när bara fyra omgångar återstår och så mycket står på spel är naturligtvis ett enormt risktagande.

Men från mig får klubben fullt stöd, det borde bara ha gjorts så mycket tidigare. Jag kände Azrafshan-vibbar ganska direkt när Kiarash Livani anlände till Östersund. Den nye ÖFK-tränaren tog in mycket luft när han snackade men precis som för Amir Azrafshan (ÖFK-tränare 2020-2022 och fick sparken två gånger!) var innehållet väldigt många tomma ord.

***

Det blir nu Tor-Arne Fredheim som får försöka ta ÖFK i mål på bästa sätt den här sommaren. Där har ÖFK-ledningen gjort ett bra jobb; ingen behöver tvivla på Fredheims fotbollskunskaper. Han har levt hela sitt liv i den svenska elitfotbollen, både som spelare och som tränare, han kan fotbollens ABC. Fredheim kan med stort lugn kliva in i omklädningsrummet och presentera ett grundspel som räcker för att ÖFK ska överleva även denna säsong i Superettan, han behöver inte bygga något luftslott.

***

Fredheim fanns förmodligen inte på så mångas radar när det spekulerades om vem som skulle bli Livanis ersättare. Jag skulle nog betrakta honom som en av tränarkårens grå eminenser, känd och respekterad av den inre kretsen men knappast för den breda fotbollspubliken. Många ÖFK-vänner drömde givetvis om en arbetslös Graham Potter (tänk att så många fortfarande ser Potter som en återvändare - hallå, han spelar på helt andra arenor numera där en eller annan rispa i lacken inte har någon betydelse) och själv hade j Lars Lagerbäck som ett möjligt alternativ. Den gamle förbundskaptenen är visserligen skriven i Solna men trivs allra bäst på hemgården i Ovansjö på Ånge-skogen och dit är det ju bara armlängds avstånd.

Men lösningen fanns alltså närmare än så. Tor-Arne Fredheim bor sedan en tid tillbaka på Odensalagatan i Östersund och arbetar med fotboll på en gymnasieskola i stan.

Det var nog den riktigt stora överraskningen när ÖFK:s jakt på Livanis ersättare var över.

***

Hemmamatcher mot Brage och Trelleborg borgar för att ÖFK har sitt öde i egna händer. Jag tror att man krånglar sig ur det här på något sätt. Men det förutsätter att ett antal spelare, ja, helst hela bunten, steppar upp några pinnhål. Större delen av hösten har varit synnerligen energifattig.

***

Med en ny tränare räknar jag med att Erick Brendon plockas fram ur frysboxen och finns med i startelvan när Brage kommer på besök nästa lördag. Livanis behandling av den brasilianska mittfältseleganten är den mest skamlösa jag upplevt under mina drygt 60 år i fotbollens tjänst. Vuxenmobbning, de luxe!

Att ingen i klubben har slagit näven i bordet är lika skamlöst. En haverikommission borde tillsättas!

***

Lycka till, det behöver både Fredheim & klubben!

Tänk, ikväll släppte egentligen inte ÖFK till en enda kontring, och varierade sitt presspel. Det bidrog till att Forsell egentligen inte behövde göra ett enda ingripande i första halvlek. ÖFK:s spel var inte sprudlande men effektivt, och det kunde ha blivit ett par mål ytterligare, om t ex Marklund hade använt sitt friläge bättre. Han var annars en av lagets två bästa spelare, tillsammans med den alltmer fantastiske Ayanwu.

Jag hoppas att detta markerade en vändning vad gäller Livanis ledarskap, för då kan det börja hända saker med ÖFK. Jag har hela tiden hävdat att det finns tillräckligt spelarnaterial i ÖFK för att slåss om en allsvensk plats, och att det hämmats av ett alltför oflexibelt spel. Nu kan jag naturligtvis ha fel även här, och att det var slump eller spelarnas eget agerande som gav mig den bilden, men jag har svårt att tro det. Jag tror att det var Livani som dirigerade detta, på eget eller spelares initiativ.

Nu ser tabelläget plötsligt mindre kritiskt ut, och förhoppningsvis tar inte Utsikten tre poäng mot Landskrona imorron. Tyvärr finns det inte så mycket att sikta mot uppåt, men varje poäng och varje seger framåt kommer att skapa nya förutsättningar inför framtiden.

Ett bekymmer var Alis agerande inför straffen, där han uppenbart försökte att sno den från den utsedde straffläggaren, och det är ett beteende som kan skada lagmoralen. jag kan därför inte se honom som en matchens lirare, även om jag tyckt att han i övrigt var tillräckligt bra för det, vilket jag för övrigt inte gör.

Kvällen betyg;

Forsell 3 - I denna match svårt för honom att få högre poäng, då han inte fick tillfälle att visa sina egenskper, men han fortsätter att ge ett stabilt intryck.

Enemark 3 - En av hans bästa matcher i ÖFK-tröjan.

Ayanwu 5 - Vilken pärla ÖFK hittat, även om bollhanteringen framåt fortfarande kan utvecklas.

Suljic 3 - Stabil, men inte så involverad.

Adjoumani 3 - Väldigt ojämn idag, och snälla, börja inte ligga ner för mycket igen.

Marklund 5 - Tillbaka på allsvensk klass, trots missat nästan givet mål. Perfekt straff, trots situatioen med Ali innan.

Sporrong 3 - Nästan blek idag. Onödig varning. Knapp trea.

Granström 4 - Blandar också och ger, men någonting riktigt bra är nära.

Edqvist 3 - En komplementspelare som gjorde sitt, och fastnade mindre än i de senaste matcherna.

Amatkarijo 4 - Oj så mycket som skulle kunna komma ut från honom. Borde ha fått fler bollar med sin snabbhet. Men försvinner emellanåt.

Ali 3 - Nyttig ikväll, men det blandas och ges även här. Och agerandet inför straffen drar ner. Skönt ändå att han fick göra målet därefter, som dessutom var en riktigt bra prestation. Och rätt använd är han verkligen en tillgång.

Hopcutt 2 - Hände inte så mycket och ett par felbedömningar.

Jag vill avsluta med ett par rader om en annan s k tränare, nämligen Jon Dahl Tomasson. Där har vi en person som jag uppfattar som nästan en översittartyp som helt sitter fast i ett sätt att tänka där laget är underordnat vissa "stjärnor", utan att man tänker på hur laget ska kunna fungera som just lag, och dessutom tror att det räcker med en defensiv spelare på egen planhalva, förutom målvakten. Jag brukar aldrig kräva en tränares avgång, även om jag kan antyda en åsikt åt det hållet, men i detta fall skulle jag göra det om inte grundtanken ändras ordentligt i kommande två kvalmatcher.

"Processen", Kiarash Livanis projekt med ÖFK:s lagbygge, är på väg mot ett fullständigt haveri, 1-3 i lördagseftermiddagens derby mot Gif Sundsvall var bara en i raden av undermåliga insatser den här sommaren.

När resultaten skulle komma, det lovade ju såväl Livani som hans lojala spelare, har istället förluster och svaga prestationer staplats på hög, sedan den 1 juni har ÖFK vunnit en av nio matcher, man har tagit sex poäng av 27!

Utveckling har blivit avveckling.

***

Kom inte och säg att jag tidigt varnade. Alla med ett någorlunda tränat fotbollsöga kunde se redan under försäsongen att Livani-fotbollen inte korrelerade med spelarmaterialet. Inte ens några lättförtjänta gratispoäng i serieinledningen kunde dölja detta faktum.

Efter dagens förlust råder rena orkanstyrkan i skitstormen på sociala medier. Jag förstår det, synd bara att det skulle ta så lång tid för supportrarna att reagera. Men nu är det hög tid att Daniel Molander, ordförande i såväl fotbollsklubben som elitbolaget, kallar in tränaren Kiarash Livani och hans chef Stefan Lundin (som är minst lika skyldig till misslyckandet) och slår näven i bordet.

Det är möjligt att Molander inte kan ett skit om fotboll (jag har faktiskt ingen aning). Men eftersom det saknas fotbollskompetens i hela ÖFK-ledningen (och har så gjort under på tok för lång tid) är det han som sitter med den samlade makten.

Hur han utnyttjar den struntar jag högaktningsfullt i. Bara att han gör något.

Kraftfullt!

***

Daniel Molander kan exempelvis klargöra för herrar Livani & Lundin...

# ...vem som är chef för vem i den sportsliga ledningen (tidigare, i nästan tre år, var det Magnus Powell som körde över Lundin, nu är det Kiarash Livani)

# ...att Lundin som första åtgärd ställer krav på att Livani omedelbart avbryter sin "process" och hittar en spelmodell som passar spelargruppen

# ...att nu får det, en gång för alla, vara slut med hasarden i och kring det egna straffområdet som kostar baklängesmål i var och varannan match.

# ...och att det inte finns utrymme att konstra - det här en order och ska ske nu!

***

Jag har för länge sedan skrivit om Livanis behandling av Erick Brendon, bland annat i en krönika den 27 maj, där jag bedömde ÖFK-tränarens placering av den bollskicklige brassen i frysboxen som ren och skär mobbning.

Efter det har vi inte sett Brendon i startelvan, knappt heller på avbytarbänken (en start och tre på bänken så här långt, 19 matcher in på serien!).

Och när Livani bestämmer kommer Brendon att fortsätta sitt ÖFK-liv i frysboxen. Tro inget annat (vid onsdagens träning när det spelades elva mot elva fick Brendon inte ens med utan tvingades jogga vid sidan tillsammans med några juniorer enligt rapporten på op.se).

Men jag tänker så här;

# Stefan Lundin var sportchef även när Erick Brendon värvades från allsvenska IFK Värnamo mitt i säsongen 2022.

# I 2,5 säsong (med Lundin som chef...) bar Brendon det här laget och jag påstår att ingen enskild spelare i Superettan under den perioden var så viktig för sitt lag som Erick Brendon var för ÖFK.

# Nu skulle Brendon, som dessutom är en av de klubbens bäst betalda spelare (och fortfarande med Stefan Lundin som chef) inte ens platsa i ett B-lag...

Alltså; hur fungerar Stefan Lundin som närmare än någon annan kunnat se Erick Brendons betydelse för ÖFK under så lång tid samtidigt som han accepterar att samma spelare placeras i frysboxen bara för att det kommer en ny tränare med vilda idéer utan förankring i verkligheten?

***

Det enda rimliga i det här läget är, som ni säkert nu har fattat, att Stefan Lundin tar det befäl över den sportsliga verksamheten som han är satt att göra.

Och att Livani accepterar läget,.

Om inte är det bara för honom att ta tåget söderut till nya jaktmarker (på en annan nivå).

***

Om jag tror på det här?

Naturligtvis inte. Daniel Molander har jag knappt sett till sedan han klev på sin dubbla ordföranderoller under senvintern, Stefan Lundin tar inga konflikter med sina underordnade och Kiarash Livani kommer att fortsätta på spåret som leder till avgrunden.

Men det känns viktigt att röra om i grytan, få verkar ju våga göra det trots att sakernas tillstånd är alldeles uppenbara.

För nu går tiden fort och tid är det minsta som ÖFK-ledningen (Daniel Molander) har för att styra den här skutan mot rätt kurs.

Debatten i forumet har gått het efter matchen mot Landskrona, då ÖFK spelade mycket under sin förmåga.

Det finns många åsikter om det, både de som är kritiska och de som inte är det.

Vi är väl eniga om att det är tränarens uppgift att till match ställa upp ett lag som är väl förberedda för en bra insats. Samtidigt är det spelarna som har ansvaret för att ha inhämtat vad tränaren har lärt ut och översätta det i praktiken.

Allt går ut på att vinna matcher, men det finns olika sätt på att göra det på. Tränaren Kiarash Livani har sitt sätt att spela. Det är ett spelsysem som tidigare aldrig använts i ÖFK.

Det man kan undra över är, att ÖFK var bättre i början av serien, då man låg på övre halva och nära övre kvalplats. Nu när halva serien har gått, och spelarna borde vara mer förtrogna med det nya spelsystemet, så ligger ÖFK nära det nedre kvalstrecket. Det är med andra ord svårförståeligt och motsägelsefullt.

Vi har gång på gång fått läsa om den tuffa träningen, och att ÖFK aldrig tränat i så hårt som nu, ja, till och med haft högre fart än vad allsvenska Djurgården har, men ÖFK har inte alltid kunnat översätta den höga farten och viljan till matchtillfället.

Det finns anledning att tro, att flera spelare kan vara övertränade och tack vare det inte orkar genomföra en hel match.

Överträning ger minskad prestation, koncentration, trötthet, minskat självförtroende och ökad skaderisk och muskeltrötthet.

Jag har följt fotboll i många årtionden, och aldrig hört att man ska öka träningsmängden under det aktiva matchperioden för de har man igen senare.

Man kan ställa frågan, när uppkommer effekten? Risken finns att den kommer för sent och att man åker ut Superettan och ner i div1 och då har man mindre nytta av den hårda träningen.

Jag följde Graham Potters träning nästan varje dag under flera år och lärde känna honom och hans sätt att träna.

Om man ska ha Graham Potter som ett riktmärke och föredöme, så tränade han inte hårt under spelsäsongen.

Han ägade sig mest åt att förbättra tekniken, passningsskickligheten och samspelet.

Jag ringde för några dagar sedan en spelare jag känner, som för några år sedan gick från en lägre division till ett allsvenskt lag.

Han berättade, att han var seg i benen i minst ett halvår innan det släppte och han kunde orka med det allsvenska träningstempot.

Av dagens spelare så kommer många från lägre divisioner och en del är unga. Det kan vara så att även de känner sig "sega" i benen?

En erfaren tränare som jag idag pratade, uttryckte sig så här - Om någon klarar 50kg i bänkpress kan man inte efter någon månads träning inte kräva att han ska klara 80. Det kan ta åratal av träning.

Jag instämmer i vad Per Lagerbäck skrev i sin senaste krönika i fotbollz.se att ÖFK måste få igen spelglädjen.

Lagerbäck: Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

ÖFK kan få igen spelglädjen om det kommer utvilade till match. Jag tror det är så enkelt.

Då får man gratis ny inspiration, kraft, självförtroende, positivt tänkande och vinnarskallen får ny näring.

Till slut, det gäller inte bara att springa.

Det viktigaste är att spela sig fram till målchanser och göra mål. Det gäller att vinna matcher. All träning måste utgå från det, men kanske gör man det om man springer mycket. Jag är osäker.

Träningen måste vara anpassad till nuet. Inte vad som kommer att hända längre fram.

Då kan det vara för sent.

Än finns hopp!

Jag har alltid trott på ÖFK och gör det även nu. Det står på ryggstödet på min tidigare sittplats på arenan. Jag har bytt sedan ifjol.

Einstein sa att upprepa samma sak och tro på förändrat resultat är definitionen på galenskap. Där är ÖFK idag.

Det måste ske något nytt. Flera spelare fungerar inte i det önskade spelsystemet. I matchen mot Landskrona var det minst fem spelare i startuppställningen som inte borde ha varit på plan.

Det går inte att skapa en verklighet/dröm med ett spelarmaterial som inte motsvarar de kraven. I det militära sas det att om inte kartan stämmer med terrängen gäller terrängen. Här någonstans bör ÖFK ledningen landa och utgå ifrån. Dvs utgå från det spelarmaterial som finns och inte från en dröm.

Denna match störde mig betydligt mer än förlusten mot Örgryte. Då mötte man ett lag på topp som utnyttjade svagheter i ÖFK. Idag var Landskrona måttligt bra och det kändes som om alltför många av spelarna inte förmådde, eller orkade, jobba som lag. Jag var dessutom förundrad över att Bonnah, som inte alls rosade marknaden senast, startade samtidigt som Marklund satt på bänken. Sporrong verkade trött och Perry körde fast sig själv nästan konsekvent. Suljic spelade fram till 1- 0 och försvaret hade som så ofta halvdan hjälp från mittfältet i kritiska lägen.

Det smyger sig in en känsla att spelarna känner sig osäkra såväl på sina roller på plan som på hur man ska förhålla sig till medspelarna, och de som får chansen efter en tid på sidan verkar inte bekväma. Nu är jag antagligen för kritisk, men det var inte bra idag. Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

Jag ska inte fördjupa mig mer just nu, då besvikelsen över dagens match är som störst, men uppenbart är att vi åter får rikta in oss på kampen om att slippa nedflyttning. Men jag bedömer fortfarande chansen att hänga kvar som god. Men det krävs en del jobb.

Betygen:

Otieno 3 - Gjorde väl en ok insats.

Johansson 2 - Kändes inte säker defensivt, men ok när han klev framåt.

Suljic 2 - Får ta på sig visst ansvar för första målet, och verkade lite håglös även i övrigt.

Anyanwu 3 - Fortsatt säker i brytningarna, och visade tydlig fighting spirit.

Ghanoum 3 - Hans defensiv ger trean. Verkar lite obekväm med bollen ibland.

Bonnah 1 - Tycker han gör en riktigt svag insats.

Sporrong 2 - En av hans svagare matcher.

Perry 2 - Blev inte många rätt.

Amatkarijo 2 - Såg tyvärr väldigt lite av honom, trots att han jobbade hårt.

Hopcutt 2 - Försökte skapa, men det blev inte så mycket.

Edqvist 2 - Gjorde en del hyfsade försök, men det räcker inte längre.

Adjoumani 2 - Tog inte riktigt chansen idag heller, men jag tycker att det är dags att han får starta, så att han känner lite trygghet. vi vet vad han kan.

Marklund 3 - Här har vi en spelare som verkligen försöker skapa något, och han blev en injektion, som dock kom av sig lite.

Abdihakim 3 - Såg lite bättre ut denna gång, men har en del att bevisa.

Croon 4 - Två väldigt bra ingripanden, och egentligen inga misstag.

Mörfelt 2 - Fick knappt bollen, så att sätta betyg är inte rättvis.

Granström 2 - Vet inte varför, men verkar inte komma upp till den förmåga han torde ha.

Återigen så vill jag nu trycka på att det viktigaste uppdraget för alla runt laget och i föreningen, från ordförande vidare över sportchef, lagledare och tränarstab m fl, är att skapa glädje i laget, och inte prestationskramp.

Näe, det gick inte den här gången heller!

Visserligen, jag skulle i normalfallet, faktiskt alla dar i veckan, vara nöjd med en ÖFK-poäng när anrika Helsingborgs IF, sjua i den allsvenska maratontabellen med 69 säsonger i vår högsta serie, kommer till Jämtkraft arena. Men efter lördagens 2-2-match är det än en gång något som skavar.

Den 17:e seriematchen påminner om så många andra den här sommaren; en period som är bra men alldeles för kort, svackan (hela den andra halvleken där så mycket blev bara knas) är på tok för lång. Och då är det svårt att vinna fotbollsmatcher.

Därför är ÖFK i högsta grad inblandad i striden om den negativa kvalplats som för tillfället inte är abonnerad.

***

Men vi tar det från början, det måste man en sådan här gång när ÖFK skulle revanschera sig för den svarta förra lördagen på Gamla Ullevi i Göteborg (0-6 i rumpan mot Örgryte).

Då blir det 0-1 efter åtta minuter, 0-2 efter 16...

Det skulle ju inte kunna hända.

Men det hände på samma sätt vi sett så många gånger: en schabblande målvakt och en snabb omställning där ÖFK inte hade något försvarsspel.

# För målvakten Max Croon var det naturligtvis en mardrömsstart i sin nya klubb när han placerade bollen framför fötterna på Alexander Johansson som enkelt kunde rulla in Helsingborgs etta i tom bur. Slarvigt av unge Max, naturligtvis, men eftersom det bara var en upprepning av det hans fyra(!) föregångare i ÖFK-målet tidigare gjort i sommar så handlar det om ett systemfel som jag berättat om så många gånger och allt fler, av kommentarerna, också tycks förstå.

# Vid 0-2 var ÖFK-försvaret på villovägar när Helsingborg ställde om snabbt och precist, Adam Akimey utmanade hemmabacken Christian Enemark vid strafflinjen och knackade in bollen i Croons vänstra burhörna. Anmärkningsvärt; i pärmen som innehåller instruktioner för hur man försvarar sig står det redan på första bladet att anfallande spelare ska hållas på utsidan. Enemark hade uppenbarligen glömt det mest elementära, lät Akimey ta insidan och så small det.

***

Men ÖFK:s uppryckning var anmärkningsvärd, det ska sägas. Jamie Hopcutts styrning i nät på Chovanie Amatkarijos inspel tre minuter senare gav hemmalaget precis den energi som behövdes för att komma tillbaka in i matchen och när Hopcutt åter höll sig framme och pressade in kvitteringsbollen strax före pausfikat var ÖFK resultatmässigt i kapp och spelmässigt förbi. Hemmalaget hade, högst oväntat efter inledningen, skaffat sig momentum i matchen. Det finns få saker i fotboll som kan vara så knäckande som ett mål i baken när man går till halvtidsvila, inte minst sedan man tappat ett fast grepp om matchen. Det brukar kunna bli en hel del oro i det omklädningsrummet...

***

Men kunde nu ÖFK förvalta sitt mentala övertag?

Naturligtvis inte! Istället bjöds på en synnerligen andefattig andra halvlek där så mycket blev bara fel. Den tempofyllda fotbollen från avslutningen av första halvlek med spring i benen som gav såväl mål som grepp om matchen var som bortblåst, det blev tempofattigt och chansfattigt där ÖFK-tränaren Kiarash Livani dessutom fick dålig utdelning på sina många byten.

Den som inte håller med mig kan gärna kolla igenom matchsammandraget som HBO Max klippte ihop. Nej, just det; från den andra halvleken får vi bara se när domaren Erik Mattsson blåste av matchen, något mer tyckte streamingtjänsten inte var värt att visa...

***

Jag är jäkligt nyfiken på vad som sägs i ÖFK:s omklädningsrum i halvtidspausen, det är inte första gången vi ser laget göra en slätstruken andra halva när vi hoppats på något helt annat. Man hade ju onekligen stoppat ned sina motståndare i säcken...

***

Det hände en hel del i ÖFK-truppen i förra veckan som gjorde spelreglerna ganska oklara inför "Yranmatchen", Philip Bonde flyttade till seriekonkurrenten Västerås SK, målvakten Tyree Griffiths slet av hälsenan på träningen och den väldige (202 cm) Jabir Abdihakim Ali anslöt från Västerås där han senast spelade i maj.

# Griffiths skada betydde att unge Max Croon, 19-åriga lånet från Djurgården, fick ta över ansvaret i målet, ÖFK:s femte startmålvakt den här sommaren (låter i mina öron som någon form av rekord). Med tanke på den bedrövliga starten måste jag tillstå att det var starkt att resa sig från den smällen och klara fortsättningen med godkänt betyg. Men att orutinerade Croon ska bära hela lasset under hösten är inte rimligt att begära. Målvaktstränare Arnold Origi får nog vara beredd på ett antal inhopp även i fortsättningen, det måste han för att det här ska gå vägen.

# Värvningen av Ali har jag svårt att förstå. Visserligen sätter han naturligtvis skräck i de flesta motståndarförsvar i den här serien med sin blotta uppenbarelse och mål har han alltid tillverkat.

Men hur kommer han in i Livanis energifotboll, hur ska det gå till?

Ali fick nu 23 minuter i avslutningen men sprang verkligen inte många meter och vann heller inga dueller. Han såg helt enkelt inte ut att vara redo för spel på den här nivån, det var inte rättvist mot varken Ali eller laget.

Firma Stefan Lundin & Kiarash Livani får gärna övertyga mig om att de har satsat på rätt häst. Men jag kommer inte att tro det förrän jag ser det! Och då lägger jag mig platt...

# Det jag framförallt tar med mig från den här eftermiddagen (förutom att Jamie Hopcutt visade sin styrka som straffområdesspelare där han fick dubbel utdelning på sina fina bollträff) var Sunday Anyanwus sätt att tackla jobbet som Philip Bondes ersättare i backlinjen. Starten var visserligen darrig (liksom för många andra) men som han växte med uppgiften! Sunday ser ju inte ut som en traditionell mittback, men smartness ersätter ofta bristande fysik! Och spelare som använder huvudet får plus i min bok.

# Jamie Hopcutt toppar nu den interna skytteligan med sina fem mål. Simon Marklund är poängbäst, fyra mål och fyra assists.

Fler måste bidra med både mål och poäng!

***

Landskrona Bois borta på lördag. Sex poäng står på spel, skåningarna tillhör också ett av de lag som i dagsläget ska sända åtminstone några tankar kring den där lediga negativa kvalplatsen som ingen vill ha...

***

Till sist, för den som hunnit glömma; ÖFK ligger på 33:e plats i den allsvenska maratontabellen efter sina sex säsonger och 213 inspelade poäng. Senaste klubben att passera var Brommapojkarna. I närtid finns ingen som hotar bakifrån.

I en vecka fick man känna någon form av hopp om en bättre höst än vår; övertygande seger (3-1) mot Falkenberg, en i stort sett skadefri spelartrupp och Chovanie Amatkarijo tillbaka för att sätta spets på ett så här långt andefattigt anfallsspel.

Men så kom det en svart söndag på klassiska Gamla Ullevi mot lika klassiska Örgryte IS; 6-0 i baken betyder fyra (!) bortspelade poäng (tre för förlusten och en för målskillnaden) och så är ÖFK kvar i smeten kring de negativa kvalplatserna (att klubben ska riskera direkt nedflyttning finns dock inte i min sinnebild så länge Örebro SK och Umeå FC vägrar att vinna).

***

Rapporterna inför Ullevi-matchen var enbart positiva; sista träningen var ju högexplosiv rapporterades bland annat på den här sajten och serieledarna från den södra delen av stor-Göteborg skulle allt få sig en omgång.

Jo, tjena!

Örgryte var bättre i allt, 6-0 kunde lika gärna ha varit 10-0 och ÖFK-tränaren Kiarash Livani skämdes, spelarna likaså.

Om jag är överraskad? Inte det minsta - jag har bara väntat på den här minan. Hela ÖFK:s spel har under Livanis ledning präglats av en aningslöshet som gränsar till det som närmast kan betraktas som korkat. Jag har skrivet om det tidigare - fumlande målvakter, tappade bollar på mitten och ett osynkat presspel som gett motståndarna enorma möjligheter till snabba omställningar.

När ÖIS nu blåste ÖFK av banan kan jag inte lägga någon skuld på målvakten Tyree Griffiths (han gjorde så gott han kunde men hade inte många marginaler på sin sida) men gänget på mitten spelade med huvudet under armen samtidigt som den höga pressen havererade, därmed fick ÖFK också ett försvarsspel som rasade samman.

Serieledande Örgryte hade ett hav att operera på i stort sett från start till mål och gjorde det förbaskat bra. Hela vägen, både framåt och bakåt. Det doftade Allsvenskan lång väg om den här insatsen även om vi bara hunnit drygt halva vägen.

***

Anledningen till ÖFK:s kraschlandning?

Mentalt, trodde Kiarash Livani när han i tv analyserade 0-3 efter första ronden.

Möjligt. Men varför skulle Gamla Ullevi, knappt 4.000 på läktaren och en motståndare som man besegrade för några veckor sedan skrämma skiten ur det här ÖFK-gänget som har som mål att dominera alla fotbollsmatcher, kommer från en seger som smakade mumma och bra träningsveckor?

Det jag misstänker kan ha spelat in, förutom att det enligt min uppfattning har varit svajigt hela säsongen, är att den sista träningen inför Göteborgsresan (enligt samstämmiga rapporter) var lite väl tuff - lägg därtill i den värme som rådde.

Det är givetvis en killgissning, men så här energifattigt var det länge sedan vi såg ett ÖFK-lag uppträda. Lagkaptenen Ali Suljic tog knappt en hundraprocentig löpning på hela matchen (det var lika halvhjärtat som i vårens träningsmatcher), arbetsmyran Simon Marklund var blek som hårfärgen, Nebiyou Perry fuskade i hemjobbet, Adrian Edqvist fanns bara i matchprogrammet, Albin Sporrong satte foten fel vid tre tillfällen i egna straffområdet vilket resulterade i två baklängesmål plus en straffspark (också mål) ... ja, listan på svaga insatser blir tyvärr lika lång som laguppställningen.

Dessutom, det måste sägas; Livanis matchplan var inte den mest begåvade, i varje fall för den här uppgiften. Offensiv men aningslös blir mitt betyg (men det kanske finns någon i hallelujah-kören som tyckte den var bra, vad vet jag).

***

Men nu måste ÖFK snabbt upp på hästen igen, Helsingborg väntar i den så kallade Yran-matchen (lördag kl 13 på Jämtkraft arena) och fram till dess har Kiarash Livani och hans medhjälpare i tränarstaben ett tufft jobb, kanske årets viktigaste, att lägga det här magplasket bakom sig och då gissar jag att den mentala biten blir viktigare än den fysiska.

Det ska bli intressant att skåda.

Det ska också bli spännande att se om ÖFK-tränaren gör några rockader i startelvan, den har ju varit rätt statisk under första halvan av serien. Jag skulle kunna tänka mig ett rejält yxhugg (det borde ha kommit för länge sedan) men tror inte att det blir så.

Ghanoum och Amarkarijo från start, Enemark och Edqvist på avbytarbänken? Något mer avancerat skulle förvåna.

***

Till sist; visst är det väl märkligt att oavsett vilken av de fyra målvakter (Benediktsson, Stople, Origi, Griffiths) som ÖFK använt sig av i sommar så har samtliga efter drygt 20 spelade minuter fått ont i det högra benet och tvingats till behandling. För att några minuter senare ohejdat skickat iväg bollen 60-70 meter med samma "skadade" högerben. Hon måste ha magiska händer, den där fysion...

Men för att vara allvarlig; den här typen av "fuskskador" har blivit ett gissel i den moderna fotbollen. Alla snackar om det, ingen har någon bra lösning. Tyvärr.

ÖFK fortsätter att underprioritera ett defensivt ytterbacksspel, och när inte mittfältet heller fungerar defensivt så blir det uppenbart såhär. Mycket tittande både på boll och motspelare och väldigt lite markering, störande av motspelare och jävlar anamma. Visst var Örgryte riktigt bra idag, men det ska inte behöva se ut så här ändå.

Dessutom verkar det tyvärr som att några av Livanis självklara startspelare inte anser att de behöver anstränga sig särskilt mycket för att behålla sina platser. Naturligtvis kan en gjuten startelva ge trygghet, men det kan också skapa en känsla av att man inte behöver anstränga sig. Jag tycker inte att man ska rotera mycket mellan matcherna, men någon eller ett par ändringar torde vara rimligt, av flera skäl. Spelare i truppen som ligger nära en startplats behöver just få starta någon gång emellanåt.

Mittbackarna och målvakten gör enligt mig en godkänd insats, trots det skrämmande resultatet, men hade naturligtvis kunnat göra det bättre. Ghanoum och Amatkarijo är också godkända i andra halvlek. Men resultatet är naturligtvis en katastrof. Örgryte var självklart bra, men inte otroligt bra, annat än på att utnyttja ÖFK:s svagheter denna dag.

Naturligtvis ska Livani vara ärlig när han pratar om sina spelares insatser vid intervju i TV, men att helt lämna eventuella egna eventuella misstag åt sidan ger en lite dålig smak i munnen. Som tränare ska man absolut ta på sig ett delansvar för en svagare insats. Risken är annars att det sätter sig lite i spelartruppen, om den ansvarige ser sig som ofelbar.

Betyg:

Griffiths 3 - Hade inte så stor chans på målen enligt mig.

Johansson 1 - Klev sällan in ordentligt och spelade åskådare alltför mycket denna gång.

Suljic 3 - Får ändå godkänt.

Bonde 3 - Också godkänt, en svag trea.

Enemark 1 - Ska kunna betydligt mer.

Bonnah 2 - En av hans svagaste insatser i år.

Sporrong 3 - Funderade på en tvåa, men det blir en trea.

Marklund 3 - Tyckte han ändå försökte, men ett stort kliv ner sedan förra matchen.

Edqvist 2 - En svag tvåa.

Perry 2 - Och den är snäll. Tappade nästan helt sitt tidigare goda defensiva jobb, och det tog stopp även framåt.

Hopcutt 2 - Fick inte mycket att jobba med och förvaltade inte det han fick i särskilt stor utsträckning.

Ghanoum 3 - Jag tycker att han gjorde en godkänd insats.

Mörfelt 2 – Nära en trea, då han verkligen försökte få lite fart.

Amatkarijo 3 – Visade många glimtar av vad det skulle kunna bli.

Granström 2 – Syntes knappt.

Kirby 2 – Inget inhopp som skrämde motståndarna.

Låt oss nu se en helt annan insats den kommande helgen mot Helsingborg. Ni kan så otroligt mycket bättre än så här. Och detta gäller även ledarstaben. Dock bra med tre byten i paus, även om lyftet inte blev avgörande.

ÖFK gör alltså en i huvudsak stabil insats, med vissa skönhetsfläckar, men det riktigt roliga är utvecklingen åt rätt håll i flera avseenden. Vi kan konstatera ett mål efter en snabb vändning (hörnmålet), ett mål efter en rejäl och exakt lång crosspassning från Suljic och ett efter ett perfekt presspel av Marklund/Granström. Det var dessa tre områden, samt frånvaron av överdriven risktagning på den bakre fjärdedelen av planen, som verkligen lade grunden till denna härliga start på höstsäsongen. Snabba vändningar och precisa långa crossbollar har inte hört till vanligheterna annars. Och risktagningarna har varit alldeles för många.

Jag bör också säga att jag är förvånad över att Falkenberg, precis som Sundsvall, har tagit så många poäng som de gjort. Jag tycker att båda dessa lag visar på flera svagheter. Mot Falkenberg utnyttjade ÖFK många av dessa på ett riktigt bra sätt, och det var ju ytterst nära ytterligare tre mål.

Jag anser fortfarande att det finns ytterligare utvecklingspotential hos ÖFK, och lyckas man skapa en positiv trend är det fortfarande fullt möjligt att gneta sig sakta uppåt. Jag håller alla tummar för att den utvecklingen sker.

Det som skapar många funderingar hos mig är vem i truppen som ska kunna blomma ut fullt som målgörare, trots dagens framsteg. Idag gjorde Hopcutt och Kirby varsitt snyggt mål, men efter fantastiska passningar där bollen bara ska sitta. Personligen skulle jag vara nyfiken på en skadad spelare som snart bör vara tillbaka, och väl som värvats som back, nämligen Nsa. Han är hänsynslös mot sig själv och verkar beredd att gå in i vilka närkamper som helst. Skulle kunna vara ett alternativ framåt. Navassardian har jag sett alldeles för lite av.

I dagens match ser jag Marklund som absolut topp. När han är på detta spelhumör är han en otrolig tillgång. Mittbackarna också riktigt bra, men ytterbacksspelet defensivt kändes lite darrigt.

Betygen:

Griffiths 3 - Befriande med de nödvändiga befriande sparkarna. Hade annars ganska lugnt.

Enemark 3 - Svag trea, då jag upplever att det är för lätt att ta sig fram på båda kanterna.

Suljic 4 - Efter några svagare insatser blev det riuktigt bra idag.

Bonde 4 - Nosar på en femma.

Johansson 3 - Var även här inne på en tvåa, men hans enorma jobb måste uppmärksammas.

Marklund 6 – Jag sätter säsongens första sexa. Jag tycker att han gör en fantastisk insats, i såväl pressen som konstruktivt framåt.

Sporrong 4 – Också väldigt bra.

Bonnah 3 – Inte alls långt från en fyra.

Perry 4 – Njuter av de gånger han direktpassar. Blir faktiskt fler.

Edqvist 3 – Jobbar som en slav, men gör både en del missar, samtidigt som en del läckerheter dyker upp.

Hopcutt 4 – Gör sin bästa insats i år.

Granström 3 – Syns att det finns kapacitet, men kom inte helt in i spelet.

Kirby 3 – Gör återigen mål, men syns lite för lite för att lyfta i betygskalan.

Mörfelt 3 – Syntes inte heller så mycket, men både han och Granström har tid på sig att lyfta.

Ghanoum 4 – För mig given som ytterback.

Anyanwu 3 – Som vanligt kanonbra brytningar men lite ogenomtänkta passningar ibland. Slipas det senare av blir han riktigt bra.

Är kanske lite knäppt att börja tänka så, men jag anser att det finns kapacitet i truppen för att sakta klättra i tabellen. Fortsätter utvecklingen i hur matcherna hantera så kan hösten bli riktigt rolig. Ja, man kanske t o m ska kunna vara med och slåss om en kvalplats uppåt. Hade vi inte bjudit på så många onödiga baklängesmål genom riskfyllt agerande med bollen under kontroll hade vi redan varit med i den kampen.

Vi kunde alla se hur Tyree Griffiths fipplade med bollen, bjöd Giffarna på 1-1-kvitteringen och ytterligare två poäng flög därmed bort i sommarvinden.

Överraskad?

Inte det minsta (den här gången heller...). Redan när Griffiths tidigt i vintras skrev på för ÖFK fick jag rapporter från söder att med den 22-årige skåningen i buren kunde vi räkna med en och annan bjudning. Det är så han spelar, han tar sina risker. Och jag måste erkänna att jag log för mig själv när han i sitt första framträdande i ÖFK-dressen (träningsmatchen mot Umeå i Krokoms nya inomhushall i månadsskiftet januari/februari) efter bara några minuter tunnlade en motspelare. Som siste man. I mittcirkeln...

Det gör ingen "vanlig" målvakt, det kan jag lova. Spektakulärt brukar det kallas.

***

Men sedan blev Griffiths skadad och det var först förra helgen (mot Utsikten) som vi fick se honom tillbaka i ÖFK-målet. Han gjorde då en mycket bra match. Men, det måste sägas, bland räddade frilägen och nedplockade höjdbollar bjöd han även på ett antal våghalsiga aktioner. Som slutade väl - den gången...

...men i Sundsvall gick det åt helvete. Flera gånger om. Att Griffiths (och ÖFK) straffades vid bara ett tillfälle var bara med Guds försyn. Ingenting annat!

Det var helt enkelt ett förfärligt målvaktsspel (och då spelar det ingen roll att han vann alla dueller i luften).

***

Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp problemet med dom fumlande ÖFK-målvakterna. Men jag bjuder gärna på en repris av några rader jag skrev redan den 5 april, efter 3-3 mot Landskrona i den andra omgången:

"Hur länge ska ÖFK:s målvakter tillåtas fippla med bollen i det egna straffområdet? Eller kanske mera rätt; uppmuntras att fippla med bollen i det egna straffområdet?

Överraskad? Inte det minsta! Så här har det sett ut hela våren oavsett vem som vaktat buren och nu hände det igen ... det här är ju ett mönster med Livani som regissör. Inget lag i hela världen har råd med den här typen av misstag. Det kostade ÖFK två poäng den här gången. Hur många blir det innan det är slut på tokerierna?"

***

Ja, och nu hände det alltså återigen. Om jag tror att Kiarash Livani byter strategi efter sommarvilan? Inte en chans! Vi kommer att få se ÖFK-målvakter (oavsett vilken) fippla bort många poäng så länge som Livani (och sportchefen Stefan Lundin inte att förglömma, han har ju varit med i snart fyra år och bestämt färdriktningen) styr ÖFK-skutan.

***

När jag efter tio omgångar (en tredjedel av serien) summerade ÖFK:s insats, 15 poäng och en sjätteplats i tabellen, påstod jag att man fått bättre betalt än man presterat. Det gillade inte hallelujahnissarna, givetvis, men fyra omgångar senare med två poäng av tolv möjliga så har förhoppningsvis några av mina mest högljudda kritiker ändrat uppfattning, de brukar ju mjukna när tabellplaceringen närmar sig nedflyttningsstriden...

Och där är ÖFK nu när serien hunnit (nästan) halvvägs. Och då kan också jag ändra min formulering; ÖFK har den placering (12) som man förtjänar efter det man presterat.

Bättre än så här har det inte varit; höjdpunkterna har varit för få och för korta - svackorna för många och för långa.

Och dessutom:

En seger på de senaste åtta omgångarna (sex poäng av 24) borde väl rimligtvis ta död på Livanis snack (och även spelarnas, suck) om den pågående processen och utvecklingen. Men när ÖFK-tränaren i lördagens tv-sändning från Sundsvall summerade säsongen så här långt bjöd han på ytterligare en rad floskler som möjligtvis imponerar på de närmast frälsta och en klubbledning som inte begriper vad elitfotboll handlar om.

Men för mig var det bara tomma ord.

# För ÖFK gäller det att vinna fotbollsmatcher.

# För ÖFK gäller det att överleva.

Allt annat är av underordnad betydelse efter en så lång period med misskötsel av så mycket där det definitiva slutet varit så nära alltför många gånger! Någon gång måste klubben landa på fötterna och det absolut enklaste sättet att komma en bit på vägen är att vinna fotbollsmatcher.

***

Jag tycker därför att det är hög tid att ordföranden Daniel Molander kallar in Kiarash Livani (och naturligtvis även hans närmaste chef, för det är han väl?, Stefan Lundin) på kontoret för ett kvartssamtal innan andra halvlek rullar igång den 19 juli (Falkenberg hemma). Molander måste förklara allvaret.

Bland annat kan ÖFK-ordföranden berätta för Livani/Lundin att i hans klubb är det poängen som räknas och för att ta dom poängen använder vi våra bästa spelare. Jag tänker givetvis på behandlingen av Erick Brendon, klubbens i särklass främste spelare de senaste tre säsongerna (och dessutom, vad jag förstår, den bäste betalde...), som konsekvent hållits utanför laget under hela våren. Det blir ju närmast löjeväckande när Livani i tv samtidigt beklagar sig över de många skador och en tunn trupp som försvårat den första halvan av säsongen.

Då framstår ju hanteringen av Brendon ännu mer obegriplig, närmast patetisk. Eller som jag skrev för några veckor sedan; om ren och skär mobbning!

***

Ja, jag vet.

Erick Brendon kan vara en ickesak när serien startar om, brassen kan då vara på en helt annan plats i livet än ÖFK och Östersund.

Men trots allt; 14 matcher har spelats, Brendons skicklighet har använts minimalt och ÖFK är indragen i bottenstriden!

(Jag kunde inte låta bli att understryka detta faktum, vissa har ju fortfarande inte fattat vidden i den här frågan...)

***

Trevlig sommar

ÖFK snäppade upp ett steg idag, och visade framför allt hur det skulle kunna se ut, när man glimtvis snabbt vann mark och hittade varann med snabba passningar. Detta till skillnad mot den bollhållande fotboll utan markvinnande som etablerats större delen av tiden på slutet.

Jag tycker det var länge sedan ÖFK visade upp en vägvinnande och rolig fotboll, och har ofta drömt mig tillbaka till Örgrytematchen. Nu dök den dock upp igen. Bitvis. Och målet var ett skolexempel på hur ÖFK kan vinna mark snabbt framåt.

Dessutom höll ÖFK ganska rent defensivt. Men Griffiths, som fick högst besök senast, får lägst idag. Detta då han orsakade baklängesmålet, och nära orsakade ett par-tre ytterligare.

Här hamnar vi då i funderingar kring hur vi ska hantera de mindre bra insatserna i ÖFK, och för mig handlar det om misstag som INTE handlar om dålig skicklighet, utan dåliga beslut och/eller dåliga direktiv. Om jag ansett att Griffiths inte kan bättre än han visade i beslutstaganden i Sundsvall hade jag varit försiktig och mer funderat på valet av målvakt. Nu handlar det om dåliga beslut, och det kan man lätt förbättra.

Jag anser att ÖFK efter sommarpausen aldrig mer ska passa bollen inom 20 meter från straffområdet på ett sätt som riskerar att ge motståndarna en given målchans. Jag bryr mig mycket mindre om att man eventuellt förlorar bollen på motståndarnas planhalva, särskilt i matcher där man dominerar spelet i övrigt. Även om ÖFK är bättre ska man naturligtvis inte ge motståndarna ett eller två mål gratis i var tredje match. det skapar problem i tabellen. Om ÖFK inte givit en enda sådan gåva i årets serie hade kampen nu stått minst om en allsvensk kvalplats. Det är bara att konstatera.

I tillägg tycker jag inte att "anfallsspel" på den egna planhalvan är varken roligt eller effektivt. Anfallsspel blir sällan effektivt förrän man är tämligen nära MOTSTÅNDARNAS straffområde. Och kommer man dessutom tämligen snabbt dit från eget mål har inte motståndarna hunnit gruppera sig. Målet i Sundsvall är ett utsökt exempel på det. Jag hoppas att alla i och runt laget kan ta till sig det. Känns nästan löjligt att skriva, men så är det.

Det jag sett en del framsteg i från ÖFK är att utnyttja fasta situationer till just anfallsspel, men ännu alldeles för sällan. Snabba frisparkar och inkast framåt ger ofta målchanser om alla i laget är vakna.

Trenden i svensk fotboll att spela sig framåt meter för meter, med återkommande passningar bakåt, från eget mål kommer att klinga av inom kort. Men för många tränare krävs det mod att ta det steget. Frågan är vilka som har det modet.

Betyg;

Griffiths 2 - Fick kanske hybris senast, men MÅSTE spela med marginaler. Pondusen i luften positiv.

Enemark 3 - Blandade insatser, men godkänd.

Suljic 3 - Klart bättre än senast, och nära fyra.

Bonde 3 - Stabil.

Johansson 3 - inga allvarliga misstag, och löper bra i lägen. Kvar är att utnyttja dom.

Sporrong 3 - Gör vad han ska, men inte tillräckligt snabb i agerandet ibland.

Bonnah 4 - Klart bättre än senast, fantastiskt förarbete till målet.

Edqvist 3 - Var med och satte fart ibland, men vill se mer initiativ.

Marklund 4 - Får fyran mycket för jobbet.

Perry 4 - Övervägde en femma. Tittar upp mer och vinner mer mark, men vid åtminstone ett tillfälle borde bollen spelats vidare.

Kirby 3 - Målet med löpningen motiverar trean.

Hopcutt 4 - Gör sitt bästa inhopp enligt mig.

Anyanwu 3 - Klart godkänd.

Ghanoum 3 - Gjorde sitt.

Alla supportrar samlas runt fotbollen av samma anledning, gemenskap, lojalitet och inte minst kärleken till det egna laget. Fotboll är för många en konstant faktor i en fragmentiserad värld, enligt forskaren Aage Radmann, och supportrarna ser sig ibland som fotbollsklubbarnas kärna: spelare och tränare kommer och går, men supportrarna består. ”Supporter är en person som stöder en organisations verksamhet utan att direkt vara en del av den. Begreppet förknippas ofta med någon som har ett stort engagemang för en idrottsförening. En organiserad grupp med supportrar som är hängivna som lag kallas ofta supporterklubb.” Källa: Wikipedia

Tyvärr tar sig engagemanget ibland obehagliga uttryck. Vi har i Sverige stundtals problem med hur supportrar beter sig. Maskerade (ibland) tänder de bengaler, kastar bangers, kastar föremål på domare och spelare samt startar slagsmål sinsemellan. Sådant hör absolut inte hemma på en fotbollsarena.

Jag drar mig däremot med glädje till minnes ÖFK:s matcher i Europa League 2017-2018. Jag såg nästan alla matcher på plats. Såväl hemma som borta. I Bilbao var det cirka 600 ÖFK supporters. I Berlin 2000 och i London över 5000. Mig veterligt inträffade inte en enda allvarlig incident. Polischefen i Bilbao lär till och med ha skickat ett meddelande till polisen i Östersund om vilka fantastiskt trevliga supportrar ÖFK har. I hemmamatchen mot Arsenal cirka 8.500 inlösta. Under den allsvenska tiden var publiksnittet runt 6.000. Vad jag minns så förekom det inga allvarliga incidenter över huvudtaget. Inte då, inte senare och inte nu.

I de allsvenska matcherna då och nu kan det däremot bli stökigt. Särskilt i Stockholmsderbyna. Jag har bekanta som är genuina supportrar till sina lag, men derbyna går de inte på pga risken för bråk och stök.

Att besöka en fotbollsmatch skall vara en positiv emotionell upplevelse. Bråk och stök skall bort. Hur är dock den stora frågan. En sak jag tycker mig notera är att medelåldern på ÖFK:s supportrar synes vara högre relativt de flesta klubbarnas diton. Rätt eller fel. Jag vet egentligen inte om det objektivt förhåller sig så.

En mänsklig hjärna anses fullt utvecklad i 27-årsåldern vad avser konsekvensanalys. Så uttrycket ungdomligt oförstånd har faktiskt sin grund i forskning. Studerar vi supportrar som beter sig på ett oacceptabelt vis tenderar deras ålder knappast vara i närheten av pensionsåldern, utan istället tenderar den vara nära ungdomlig ålder.

En klubbchef i en svensk elitklubb uttryckte att en tydligare konsekvens vid supportrars misskötsel borde vara att låta den klubben få poängavdrag. Detta blir då en påtaglig och allmänt känd konsekvens, som dessutom lever över tid och som rimligtvis borde leda till att andra supportrar och klubben i sig, tar krafttag mot huliganerna. Kanske något att ta till sig.

Vad jag däremot har konstaterat, över tid, är att incidenter av det slag jag ovan nämner inte förekommer bland ÖFK supporters. Vare sig vid hemma eller bortamatcher. Det gläder mitt hjärta. Låt oss hoppas att det består, men det gör sig knappast självt. ÖFK som klubb måste aktivt arbeta så att dåliga beteenden inte uppstår. Det vet jag dock att klubben gör. En annan sak som har stor betydelse är spelarnas ständiga beröm över ÖFK:s supportrar. Det skapar en psykologisk positiv förväntan och stolthet. Förutsättningarna ur detta perspektiv är alltså mycket goda, för att ett besök på Jämtkraft Arena skall bli en positiv upplevelse.

Sorry, "Tilo" och alla andra ÖFK-anhängare som tycker att jag är en pessimistisk gamma surgubbe - semestern var kort och nu är jag tillbaka!

***

Fyra segrar, tre oavgjorda, tre förluster och 15 poäng efter tio spelade omgångar. Det är dags att summera ÖFK:s första tredjedel av Superettan.

Fågel eller fisk? Bra eller dåligt?

Jag landar någonstans mittemellan. Precis som ÖFK. Poängmässigt (och placeringsmässigt som åtta) är det bättre än vad jag trodde ÖFK skulle mäkta efter en försäsong som till stora delar doftade surströmming, men spelet har inte motsvarat det som nye tränaren Kiarash Livani lovat att bjuda på.

Jag vill nog påstå att ÖFK har fått bättre betalt än vad man presterat.

Visst, första halvlek mot Landskrona (3-3 till slut efter en blek andra rond där man skänkte bort två poäng), hemmasegern mot Örgryte (2-1 med två bra halvlekar), bortavinsten mot Brage (2-0, kraftfull offensiv efter pausvilan - för att vara ÖFK på bortamark - efter såsiga första 45) samt nu i lördags stabila 3-1 mot ett Örebro som förefaller vara på dekis gjorde naturligtvis många ÖFK-vänner glada. I övrigt; rätt torftig fotboll men där en hel del tur, inte minst med domsluten där bedömningen av den så omdiskuterade handsregeln varit på ÖFK:s sida och gett såväl straffar som extrapoäng!

***

Hallelujahnissarna påstår att det är så himla roligt att se ÖFK #2025. Men jag hävdar att här finns mer att önska, betydligt mer!

***

Det kommer aldrig att bli riktigt bra så länge man fortsätter med hasardspelet i och kring det egna straffområdet, marginalerna fortsätter att vara för små alltför många gånger även om det mot såväl Västerås som Örebro har sett något annorlunda ut. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om ämnet (i diverse sammanhang), vi har ju sett det här under några säsonger nu, men Kiarash Livani har tagit risktagandet till ytterligare en nivå. ÖFK:s samtliga målvakter måste ju ha hämtats från rouletteborden i Casino Cosmopol innan det stängdes.

Och där fanns garanterat nästan bara förlorare...

***

Av väldigt många anledningar föredrar jag spel på motståndarnas planhalva, inte runt det egna målet. Främsta skälet (det tror jag att alla förstår); den som ska sköta uppspelen (målvakten) har alltid (utan undantag) lagets sämsta passningsfot!

***

Det kommer heller inte att bli riktigt bra förrän ÖFK har löst nummer 9-rollen; James Kirby har spelat mest (sju från start, en av dessa i annan position) men inte bäst, Kalipha Jawla hann med tre från start innan han kallades hem till sitt Djurgården i skadekris medan Edgar Navassardian fått en chans från avspark.

Facit för trion så här långt; två mål, noll assist.

Det är för dåligt!

Och än värre; de har inte varit i närheten av så mycket mer!

***

Men den viktigaste frågan om årets ÖFK och som alla tassar runt utan att ställa; vad är det som Erick Brendon, lagets i särklass viktigaste spelare de tre senaste säsongerna, inte förstår i Kiarash Livanis spelmodell?

Uppenbarligen handlar det om en ren petning, skadad tycks han ju inte vara för han finns med på alla träningar och i matchtruppen (utom senast).

Men spelar gör han väldigt lite. Brendon hade bara fått göra några futtiga minuter i två inhopp innan han fick spela från start när Livani tvingades rotera i laguppställningen mot Västerås (omgång 9). I övrigt har Brendon varit parkerad på avbytarbänken trots att ÖFK:s skadelista har varit lika lång som antalet startande i Vasaloppet och Livani ofta nyttjat samtliga fem tillåtna byten.

Det räckte heller inte för Brendon med en bra insats i Västerås (högsta ÖFK-betyget i sofascorerankingen), i lördags mot Örebro hamnade brassen på läktaren och i tv-sändningen mumlade Livani något om den tuffa konkurrenssituationen när han motiverade petningen.

Alltså, om man räknar samman alla de här namnen skulle det betyda att Kiarash Livani tycker sig ha två fulla startelvor som står före Erick Brendon i kön när han ska formera sitt lag. Det är ju fullständigt orimligt och låter närmast som ett dåligt skämt, det måste finnas plats för den spel- och passningsskicklige brassen även i Livanis ÖFK. Bra spelare kan spela alla sorters fotboll, det påstår jag med eftertryck efter ett helt liv i den världen.

I mina ögon handlar ÖFK-tränarens placering av Brendon i frysboxen om ren och skär mobbning, det gör mig både besviken och förbannad!

***

Bäst så här långt;

# Den arbetsmoral som spelarna visat. Absolut topp i serien!

***

Mer som bör hyllas:

# Arnold Origi ska naturligtvis vara förstemålvakt (det skrev jag redan innan serien började) även om han är gammal (41) och klubbens målvaktstränare. Nu har kenyanen spelat för att skador och sjukdomar tvingat in honom i buren. Tre utmärkta insatser (inte minst i lördags) men en något sämre i 2-2-matchen mot Sandviken.

# Stabilt försvarsspel där lagkaptenen Ali Suljic & Philip Bonde måste vara ett av seriens mest svårforcerade mittblock.

# På mitten gör Ahmed Bonnah (årets absolut största överraskning) och Albin Sporrong ett hästjobb tillsammans med den lite mer offensive Simon Marklund (fyra mål så här långt) och på kanterna löper Adrian Edqvist (vilken evighetsmaskin) och Nebiyou Perry upp och ned som skållade råttor.

# Kul att Perry fick bryta sin långa måltorka i lördags. Äntligen! I min bok ska Perry kunna bidra med fem-sex mål, tio assist och fem straffsparkar varje säsong. Han har dom kvaliteterna. Mysteriet är ju varför det har stått noll i dom kolumnerna vid varje bokslut under hans relativt sett långa ÖFK-karriär.

# Perrys mål var dessutom en delikatess, både avslutet i "fel" hörn och Edqvists direktpass på mittplan som öppnade vägen.

# Apropå snygga mål; Marklunds klack på hörnan som gav 1-0 var inte så pjåkig den heller! Zlatan-klass var det någon som skrev. Kanske det, lite tur naturligtvis men framförallt härlig tajming och fin bollkänsla!

# Vänsterbacken Theodor Johansson är lagets assistkung så här långt, tre målgivande (ett mål dessutom). Johansson är en bra lagspelare som smyger under radarn, han är jätteduktig att hitta fria ytor att operera på.

***

Till sist; ett problem som skaver - den långa skadelistan under våren. Svårmatchat, givetvis. Men också svårtränat. Det är nästan omöjlighet att få kvalitet när så många rehabbar.

Jag har under de senaste matcherna saknat inläggen från kanterna.

Om det ingår i Livanis taktik så böjar jag för detta. Om det inte gör det, så finns det anledning att fundera på hur man kan och om man vill ändra på det.

Jag upplever att inspelen från kanterna, är något som ÖFK tidigare med fördel använde sig av. Det skapar oro i motståndarförsvaret och kan öppna för mål. Ofta år någon spelare vid inläggen omarkerad och som kan göra mål.

Jag måste tillstå, att jag är förtjust i publikfavoriten Yannick Adjoumanis frejdiga spel på vänsterkanten och hans förmåga att slå inlägg.

Jag kan tänka mig att även Ali Suljic har saknat Yannick. Som det är nu söker Suljic synbart någon att spela upp bollen till. När Adjoumani finns på plan, då slår han vid uppspel ofta bollen till honom.

Om uppfattningen är den Adjoumani inte täcker riktigt bra bakåt, så låt Theodor Johansson spela back och Adjoumani får agera som offensiv ytter kanske med inläggningsuppgift.

Han får då ersätta Nebiyou Perry som med fördel kan husera i offensivt läge på mittplan och när det bereds möjlighet gå in med bollen i straffområdet. När han kommer med sina offensiva dribblingar blir backlinjen villrådig och Perry drar till sig försvarare och öppnar för andra spelare.

På högerkanten spelar Adrian Edqvist. Inte heller han bidrar så ofta med inlägg.

Istället för att bredda spelet, går han med bollen in mot mitten av plan där det redan är trångt. Om Edqvist istället strävade framåt vid sidlinjen för att slå inlägg från kanten, skulle han, enligt min mening, vara effektivare.

Okey, det finns en chans att man tappar bollen vid inläggen, men den risken får man ta.

Några ord om James Kirby.

Han har tagits till ÖFK för att göra mål.

Det är vi nog alla överens om, men han gör för få mål.

Kirby är en stor och stark och positiv spelare som kan skjuta, men för att göra det måste han ha bollen. Det får han inte nu. Det kan vi i flera matcher konstatera.

Han ska inte själv behöva jaga bollen. Det är inte hans uppgift. Han ska som striker befinna sig i straffområdet och få bollar av mittfältet och av andra forwards och dundra bollen i mål.

Mittfälttarna måste öva upp sin förmåga att vara konstruktiva och slå passningar som öppnar för målchanser. Jag hoppas Gideon Granström, när han kommer riktigt kommer i gång, visar sig vara en spelare med den förmågan.

Jag tror Erick Brendon skulle kunna vara det, om han fick en mera offensiv uppgift än han tidigare har haft.

Jag kommer ihåg mittfältaren Alexis Mendiola från Mexico, som för c:a 10 år sedan spelade i ÖFK i ett par år. Han var en mästare på att slå öppna passningar så att publiken häpnade och applåderade.

Alex Mendiola. Foto; Haldo Jonsson

Alla ser att det brinner. Utom den som tände på!

Visst, det finns saker som var alldeles utmärkt när ÖFK spelade oavgjort 3-3 mot förväntade topplaget Landskrona Bois - en riktigt bra första halvlek, ytterligare en poäng och att inledningen på serien gett bättre utdelning än vad vi kunde förvänta oss efter en trist försäsong.

Men mest är jag nog förbannad över sättet som ÖFK tappade greppet om den här matchen där man gick till halvtidsvila med 2-0 och ett Landskrona nedtryckt i skorna.

# Vad sas egentligen i pausen?

# Och hur länge ska ÖFK:s målvakter tillåtas fippla med bollen i det egna straffområdet? Eller kanske mera rätt; uppmuntras att fippla med bollen i det egna straffområdet?

***

Ansvaret för både det ena och det andra lägger jag givetvis tränaren Kiarash Livani.

# På den första frågan: Naturligtvis har jag och ingen utanför den innersta kretsen en susning om hur snacket gick i ÖFK:s omklädningsrum under pausvilan. Men med 2-0 i ryggen, bra spel, full kontroll på matchen och en motståndare som tappat hakan ner på bröstkorgen kan det inte vara svårt att behålla energin, snarare tvärtom, och dessutom få chansen att prata ihop sig om fortsättningen. Och vad fick se sista 45? Jo, ett hemmalag som trampade vatten och knappt orkade simma över mittlinjen. Två hörnor och ett mål är enda noteringarna i fotbollsförbundets matchrapport från den andra halvleken. Trots det fortsatte sina fruktlösa försök ÖFK att spela bollen hela vägen från eget mål...

Det tog 28 minuter innan Livani reagerade och agerade med två byten. Då hade Landskrona redan hunnit resa sig ur skorna, haft sju avslut, tre hörnor och prickat in den första reduceringen (en halvt misslyckad frispark som smet igenom den glesa ÖFK-muren).

# Och värre skulle det bli när ÖFK-målvakten Frank Stople (i 81:a minuten) snuvades på bollen av Xavier Odhiambo som prickade in kvitteringen 2-2.

Överraskad? Inte det minsta! Så här har det sett ut hela våren oavsett vem som vaktat buren och nu hände det igen. Visst, Stople visade dåligt omdöme när han missbedömde situationen men det här är ju ett mönster med Livani som regissör, ÖFK-tränaren vill ju uppenbarligen att målvakten ska sköta uppspelen i både tid och otid.

Inget lag i hela världen har råd med den här typen av misstag. Det kostade ÖFK två poäng den här gången. Hur många blir det innan det är slut på tokerierna?

***

Det är dags att släcka den här branden, Livani. Gör det nu, gör det innan du nästa gång pratar om "pågående processer". Vi som tittar på och har ett litet hum om hur fotboll ska spelas skiter fullständigt i "processerna" så länge ni fortsätter att spela in bollen i den egna buren...

Eller blir det som doktorn sa, "operationen lyckades men patienten dog" ("processen lyckades men vi förlorade")...

***

Några korta noteringar;

# Frank Stople blev olycksfågel med sitt misstag. Men annars gjorde han sitt bästa framträdande i ÖFK-dressen så här långt kryddat med en straffräddning i slutskedet.

# Den där muren som släppte igenom Landskronas första mål var inte bra, faktiskt sällan man ser att det händer på den här nivån.

# Adrian Edqvist springer mycket och fick rättvis utdelning på sitt enorma slit när han spelade fram Kalipha Jawla till 3-2-målet. Men samtidigt; Edqvists försvarsarbete strax senare imponerade inte i förspelet till Landskronas 3-3-mål. Det fanns ingen anledning att backa långt in i straffområdet när Edi Sulisufaj vandrade in från vänster, där fanns redan gott om folk.

# Mot Umeå i nästa omgång måste Jawla, lånet från Djurgården, få chansen från start längst fram. James Kirby må vara en grovjobbare men det händer inte mycket på motståndarnas planhalva.

# Albin Sporrong och Ahmed Bonnah jobbade hårt och framgångsrikt på mitten och båda belönades med varsin fullträff. Det var mycket välförtjänt!

# ÖFK:s höga och intensiva press gav verkligen utdelning i första ronden, då var Landskrona lika blekt som hemmalaget var i andra halvlek.

# Dessutom, även skåningarna bjöd på ett mål efter huvudlöst spel i eget straffområde! (Va' fan pratar dom om på tränarutbildningarna numera?)

# Till sist; trots gnället så är tabellen trevlig läsning. Men mycket vill ha mer! Den här gången borde det ha varit en trea men å andra sidan fick ÖFK ett par gratispoäng i Trelleborg förra helgen. Men man kan också uttrycka det så här; 45 bra minuter mot Landskrona och 25 mot Trelleborg har gett fyra poäng och en andraplats i utdelning. Och plötsligt blir perspektivet ett annat...

Det finns lika många sätta att spela fotboll på som det finns klubbar, det är alldeles uppenbart. Ämnet är ständigt aktuellt, inte minst bland ÖFK-vänner efter nye tränaren Kiarash Livanis ankomst till stan.

Livani utlovade ju snabbt en attraktiv och aggressiv fotboll där man var spelförande och vid bolltapp skulle återerövringen vara omedelbar.

Det här har blivit något av ett mantra under försäsongen.

I träningsmatcherna har det inte fungerat något vidare eller inte alls. Men i söndagens seriepremiär i Trelleborg gav det full utdelning, 1-0-seger sedan Jamie Hopcutt prickskjutit en straff på övertid.

Dock; det förväntade höga presspelet blev allt lägre ju längre matchen framskred för att under den andra halvan av matchen hamna strax utanför det egna straffområdet.

Högt försvar, lågt försvar - eller någonting mittemellan? Ja, det är skillnad på försvar och försvar!

***

Om jag inte är helt dum i huvudet så vill Kiarash Livani att ÖFK ska spela med hög press, ju högre upp man kan vinna bollen desto bättre. På så sätt är det sedan lättare, och framförallt, snabbare att attackera motståndarmålet.

Det här är en spel som ställer höga krav spelarna, allt måste vara synkroniserat. Om någon länk sviktar blir man väldigt sårbar.

Det har Livani och hans spelare fått erfara i träningsmatcherna. Stundtals har det varit osynkat, enkla bolltapp och motståndarna har snabbt kunna ställa om och komma till målchanser.

***

Men det här är ett svårt spel där även de allra bästa kan misslyckas, kapitalt!

För snart ett år sedan var jag på Stamford Bridge i London och såg derbyt mellan Chelsea och West Ham där bortalagets höga press slutade i rena misären. Chelseas backlinje bollade runt med attackerande West Ham-forwards samtidigt som West Hams försvarare inte vågade kliva upp så högt som skulle ha behövts då risken var uppenbar att de skulle bli straffade av hemmalagets vindsnabba forwards. Det gav enorma ytor på mitten för Chelseas passningsskicklige mittback Thiago Silva att gång efter annan spela bort den första pressen och hitta världsstjärnorna Caicedo, Gallagher och Cole Palmer. Därifrån var det sedan full fart framåt med alla maskiner påslagna och innan förnedringen var över stod det 5-0 på resultattavlan.

Det var i sanning en imponerande uppvisning i konsten att spela bort en misslyckad hög press. West Ham-supportrarna lämnade tidigt arenan när managern David Moyes matchplan slogs i spillror och en vecka senare fick han sparken...

***

Nu fick vi inte se så mycket av den höga pressen i ÖFK:s seriepremiär. Visserligen testades den i början men var utan bett och efter målvakten Frank Stoples "taktiska skada" redan efter 17 minuter såg det annorlunda ut. Under "behandlingen" fick man chansen att snacka ihop sig, försvarsspelet blev lägre utan att sjunka för lågt och ÖFK kunde ta kontroll över resten av den första halvleken.

Det var ÖFK:s bästa del i den här matchen, stabil fotboll i en svår bortamatch på ett besvärligt underlag.

***

I andra halvlek sjönk ÖFK:s försvarsspel till sist ända ned till det egna straffområdet. Det gick det också, Trelleborg fick aldrig hål på muren även om det var lite stökigt vid några tillfällen under den sista kvarten.

Och det är väl det som är den stora risken med ett så lågt försvarsspel (som uppenbarligen blir alltmer vanligt även i de största ligorna, inte så sällan ser det ut som en handbollsmatch...), antalet "tillfällighetsmål" blir fler. Det kan studsa både hit och dit i ett överbefolkat straffområde.

Dessutom är det väldigt långt till motståndarnas mål när man vinner bollen!

***

Hög press eller en "parkerad buss"? Själv föredrar jag något däremellan; uppfostrad i en 4-3-3-fotboll (som sedan blev 3-4-3) började vi försvara oss 10-15 meter in på motståndarnas planhalva samtidigt som vi tryckte upp backlinjen så högt vi vågade. Det gällde att bjuda på så lite yta som möjligt på mittplan och försökte motståndarna slå långt hade vi alltid en målvakt med offensivt utgångsläge.

Det är korta avstånd och lätt att hjälpa varandra. Dessutom kan modellen med lätthet flyttas både framåt och bakåt.

Och kanske det viktigaste. Den förstås av alla.

Jag gillar den fortfarande

Jag trodde det inte. Men ÖFK-tränaren Kiarash Livani hade verkligen en plan B!

Med ett försvarsspel som såg helt annorlunda ut jämfört med den hönsgård som presenterats i vårens träningsmatcher, mindre hasard i de egna uppspelen och en arbetsinsats utöver det vanliga bärgades tre ytterst viktiga poäng i seriepremiären i Trelleborg, 1-0 där veteranen Jamie Hopcutt blev matchhjälte när han på övertid placerade en straff bakom hemmamålvakten Andreas Beck Larsen.

Det var precis den start som ÖFK, ja, hela stan, såväl behövde.

***

Försäsongen har varit bedrövlig, det har alla med minsta kunskap om den här sporten kunnat konstatera; fipplande målvakter, förlorade bollar på mitten som lett till enkla baklängesmål, en offensiv som bara funnits på papper och förluster som staplats på hög.

Nästan allt det där var som bortblåst när det blev skarpt läge. Att anfallsspelet inte var mycket att skriva hem om (det är det sällan när man rapporterar från Vångavallen, inte minst när vi bara är i slutet av mars och gräsmattan är upptrampad redan efter tre minuter) ger mig inga sömnlösa nätter.

Men resten. En sexa på den sexgradiga betygsskalan!

Satan så det jobbades på samtliga positioner.

Låt vara att flera av spelarna sprang på fotknölarna i slutet av matchen. Men där fanns i alla fall tillräckligt med kraft för att hålla ett forcerande hemmalag stången - samtidigt som man i sista tilläggsminuten orkade med en omställning som gav straff, mål och en start på seriespelet som vi bara kunde drömma om.

Det här var verkligen en laginsats som blev belönad.

***

Jag har inte gillat det jag sett i träningsmatcherna, jag skrev om det tidigare i veckan (och blev kallad gnällgubbe...). Jag tycker inte om att målvakter med kvist i fötterna ska sköta uppspelen (jag ser det alldeles för ofta numera och på alla nivåer), det leder alldeles för ofta till elände. Jag blir frustrerad när bollar tappas på mitten och det inte finns något som helst skydd framför backlinjen, likaså när organisationen spricker i den höga pressen (det är ett svårt spel som kräver mycket av spelarna).

Det är så jag sett ÖFK de här månaderna under ledning av Kiarash Livani.

På söndagseftermiddagen var det ett helt annat ÖFK, Livani hade alldeles uppenbart stuvat om i sin matchplan; målvakten Frank Stople tog oftare än tidigare det säkra före det osäkra och skötte sig i stort sett klanderfritt även om jag, det ska erkännas, höll andan vid några tillfällen. Men håller man nollan så håller man nollan - det är sedan gammalt.

Framför Stople var det ett väl sammanhållit lag som inte bjöd hemmalaget på några gratismillimetrar, det fanns alltid en kamrat beredd att täcka upp där luckor uppstod. Att det stundtals såg ut som en parkerad buss vid strafflinjen var inget som störde mig i den här matchen. Christian Enemark var en fin förstärkning på högersidan i backlinjen (imponerande stabil i första ronden, mattades något efter paus), lagkaptenen Ali Suljic hade tagit på sig tävlingskostymen och var, som väntat, en helt annan spelare jämfört med träningsmatcherna, Philip Bonde växte ju längre matchen framskred och gav dessutom nye Theodor Johansson (ersatte en frånvarande Yannick Adjoumani) värdefullt stöd ute till vänster.

På mitten sprangs det som galningar, framförallt var man beredd att ta det så viktiga hemjobbet; Adrian Edqvist och Nebiyou Perry skalade upp och ned på sina respektive kanter medan Albin Sporrong, Ahmed Bonnah och Simon Marklund stred i mitten. De var alla framgångsrika i försvarsjobbet, mindre i offensiven där James Kirby blev lite av en kringskuren kung. Men Kirby bidrog fint i defensiven och syntes flera gånger hårt kämpande i det egna straffområdet. Här var det verkligen en för alla, alla för en.

Det gav också välförtjänt utdelning, den här typen av segrar är oftast dom roligaste...

***

Kul också att de byten som gjordes (eller rättare sagt, tvingades göra när mjölksyran slog till) gav effekt; Kalipha Jawla och Ziad Ghanoum var inblandad i förspelet till straffen, Jamie Hopcutt blev matchvinnare och Erick Brendon bidrog till ett lugn i bollhållningen när ÖFK sviktade som mest i slutskedet.

***

Matchens, och även säsongens överraskning; utan tvekan Ahmed Bonnah. Jag dömde ut honom efter förra säsongen. Jag såg hans verktygslåda men han fick ju inte ihop delarna, inte på något sätt och sågade honom i höjd med fotknölarna.

Bonnah ser ut som en helt ny spelare, det ska villigt erkännas. Men om det är i den här rollen han ska verka är jag inte helt övertygad om, han är förmodligen ännu bättre med en lite högre utgångsposition.

***

På lördag väntar nytt Skånemostånd, Landskrona Bois kommer till Jämtkraft arena.

Helt nya förutsättningar - och ett annat ÖFK-spel?

I början av veckan, efter några oroliga dagar, kom beskedet; ÖFK har fått fram de pengar som behövs för att kunna genomföra årets säsong.

Grattis till klubben men framförallt till Daniel Molander som ledde jakten på dom nya stålarna, drygt elva miljoner är som bekant inte kattskit. Molander har nu tagit på sig en tung roll (ordförande i såväl Transferintressenter som Elitbolaget) att bringa ordning i den röra som alldeles uppenbarligen råder, och har rått en längre tid, i Östersunds FK.

Jag säger bara lycka till, väl medveten om att uppgiften är långt mycket besvärligare än de flesta ens kan föreställa sig.

Därmed är det nu dags att riva av nästa plåster; den sportsliga biten!

***

Nye tränaren Kiarash Livani tog in ordentligt med syre när han när han anlände till Östersund i början av året. Här skulle spelas en "attackerande och uttrycksfull fotboll" - förlorad boll skulle omgående återvinnas och ÖFK skulle styra matchbilden.

"Attackerande fotboll" förstår jag naturligtvis vad det är, det gör väl alla.

Men "uttrycksfull fotboll" låter för mig som snömos, något man kastar ur sig när man inte vet vad man ska säga. Som låter bra men ingenting betyder.

När vi nu är framme vid examensdags, seriepremiär i Trelleborg på söndag, kan vi konstatera är vi inte sett någonting av det Livani utlovade. Möjligtvis en höjning av aggressiviteten sedan fjolåret men då måste man också tillägga; den har varit fullständigt oorganiserad!

Försäsongen har helt enkelt varit katastrofal.

# En seger på nio träningsmatcher.

# Dessutom dåliga prestationer nästan varje gång. Bara en kvart här och tio minuter där har varit godkända men så bygger man inte ett fotbollslag som kan vinna matcher på den här nivån. Ett så här svagt ÖFK har jag inte sett sedan tiden före Potter (2011) och då fattar ni vad jag tycker!

***

# Målvaktsspelet har varit generande svagt. Nye Tyree Griffiths gick sönder efter en halvlek och vad han går för har vi ingen aning om, islänningen Adam Ingi Benediktsson är en pokerspelare utan omdöme (såg vi redan ifjol), inlånade Frank Stople (från norska Strömsgodset) ser ut att ha gått i samma skola och unge Christopher Lundhall är lovande men inget för den här serien. Målvakter måste man kunna lita på, det är huvuduppgiften i det jobbet, inte att agera speluppbyggare med klumpfötter. Det här gänget skulle jag inte låna ut en spänn till.

Egentligen ser jag bara en lösning på det här problemet; sätt in målvaktstränaren Arnold Origi i buren så att han får göra skäl för sitt apanage.

# Försvarsspelet har väl varit okej utan att imponera. Lagkaptenen Ali Suljic verkar tycka att det är skittråkigt med träningsmatcher (såg vi även när han kom till ÖFK förra våren), oinspirerad så här långt men vaknar väl till liv när det blir allvar, Philip Bonde och Yannick Adjoumani ser båda ut att vara störda av allt snack om nya arbetsgivare och Ziad Ghanoum (som spelat mest på högerbacken) säger sig trivas med den nya spelplanen men förmår inte visa varför den är så kul.

Jag hoppas att sent inlånade Christian Enemark (från danska Hobro IK) blir pusselbiten som får backlinjen att bli den lagdel som bär ÖFK genom den här sommaren. Men som sagt, jag kan bara hoppas eftersom Enemark nyss anlänt till stan.

Men det är väl i alla fall den lagdel som jag är minst bekymrad över, åtminstone just nu.

***

# På mitten har det varit rörigt med många olika konstellationer som varken fungerat framåt eller bakåt. Erick Brendon, som burit det här laget i ett par säsonger, ser ut att sitta i frysboxen, och då fattar jag inte vem som ska vara navet i det här gänget. För övrigt; är det någon som begriper vad som är tänkt på mitten där många bollar har tappats och ingen broms har funnits när motståndarna gjort snabba omställningar?

***

# Anfallsmässigt? Rena natta så här långt. Även om åtta mål på nio matcher inte säger allt så berättar det om allvarliga problem. Jag ser på sociala medier att många sätter sitt hopp till att Nebiyou Perry ska blomma ut till det som han lovat så länge. Själv har jag gett upp efter noll mål och noll assists (på 21 matcher) förra säsongen. Fjolårets spetsar (Karlsson-Grach & Ordonéz) är borta och ersättarna (James Kirby & Edgar Navassardian) har väl inte besökt motståndarnas straffområde på tre månader...

Torsdagens besked att ÖFK lånar Kalipha Jawla från Djurgården är naturligtvis glädjande men att en 18-åring ska vara lösningen på måltorkan (och anfallsspelet) är väl att tro för mycket. Men hoppas kan man ju alltid!

***

ÖFK:s trupp (när det här skrivs på torsdagskvällen, det kan komma fler...) innehåller tio nya ansikten. Vad dom kan har vi sett väldigt lite utav, då menar jag både kvalitativt och till numerären. Jag begriper att sportchefen Stefan Lundin har ett närmast hopplöst jobb men när han nu gör sin fjärde säsong i klubben är det dags att ställa sig frågande till hans fotbollsöga. Lundin har varit med och plockat hit ett 40-tal spelare (tio per säsong, typ), väldigt få av dessa har varit kvalitetsspelare och än färre har utvecklats i ÖFK-miljön!
Men det kanske vi får leva med i en klubb där det viktigaste, kunskap om elitfotboll, lyser med sin frånvaro? (Här har Daniel Molander en av sina första och viktigaste uppgifter även om han säger sig ha brister i den sportsliga biten...).

***

Med ovan skrivna påstår jag att Kiarash Livani satte en spelidé utan att ha koll på vilka spelare han skulle jobba med. Det är därför det sett ut som det gör. Men här finns det inga pojkar med tjocka plånböcker som kan göra en blixtutryckning och rädda situationen, jag vet ärligt sagt inte hur den orutinerade ÖFK-tränaren ska kunna slingra sig ur den mardrömssituation han satt klubben i.

På söndag skjuter vi skarpt och jag har ingen aning om hur det kommer att se ut, det har ingen efter den här försäsongen. Jag kan inte ens se konturerna av ett spel som ska fungera i Superettan. Jag hoppas verkligen att Livani har en plan B i bakfickan men tvivlar att så är fallet.

***

Till sist 1; Jag har svårt att se varför inte ÖFK tog chansen att hämta tillbaka Malcolm Stolt när han nu gav upp sitt österrikiska äventyr. Stolt är ingen märkvärdig fotbollsspelare men i Kiarash Livanis ÖFK skulle han passa utmärkt, Stolts främsta egenskap var just presspelet (skickligare än de flesta) och dessutom 10 mål i garanti. Nu hamnade han i Kalmar FF istället där han ska fylla luckan efter förre ÖFK-aren Dino Islamovic (numera tillbaka i Rosenborg).

***

Till sist 2; Ska jag gissa på en premiärelva blir den så här: Benediktsson - Enemark, Suljic, Bonde, Adjoumani - Edqvist, Marklund, Sporrong, Bonnah, Perry - Kirby. (Målvaktsvalet beror på att Stople inte tränade i onsdags och valet av spetsforward att Kalipha Jawla blev spelklar först under torsdagen, jag gissar att han behöver några dagar på sig att lära känna sin nya omgivning innan vi ser honom i en startelva).

Till att börja med så är det givetvis beklagligt att ÖFK återigen befinner sig i den situation som nu är uppenbar. Det är också förklarligt om förtroendekapitalet för de ansvariga i föreningen och elitbolaget har varit och är fortsatt svagt.

Det finns dock ljuspunkter. Daniel Molander har, sedan någon vecka tillbaka, tillsammans med Erik Sundström, båda från Transferintressenter, dragit igång ett försök att en gång för alla och på kort tid finna lösningar på detta hittills återkommande problem. Något som styrelsen i föreningen och för elitbolaget borde ha gjort för länge sedan. Ambitionen har säkert funnits där men engagemanget har nog brustit. Kanske med några undantag. Att uppgivenhet och trötthet har börjat sprida sig, som en konsekvens därav, och prägla investerare, sponsorer, Transferintressenter med fleras vilja att stödja ÖFK är förvisso förklarligt.

Daniel Molander och Erik Sundström har däremot sett till att detaljerade och väl genomarbetade likviditetsbudgets och löpande prognoser på dito för 2025, samt motsvarande när det gäller resultatutvecklingen under 2025 för elitbolaget har tagits fram. Detta i syfte att ligga till grund för ekonomiska förslag till lösningar. Ett gediget arbete som jag faktiskt har fått tagit del av. Jag kan konstatera att det finns teoretiska möjligheter att få detta på rätt köl. Först måste likviditeten lösas, så att tillräckligt kapital finns för att finansiera hela 2025. Sedan ska resultatet för 2025 säkras så det inte blir förlust detta år. Jag ser möjligheter till positiva lösningar i bägge fallen, med utgångspunkt från nämnda budgets och prognoser.

I samband med nämnda budgeringar har det framkommit ett minsta behov av elva miljoner kronor i kapitaltillskott. Förslaget är att ett nytt bolag skall bildas, som skriver avtal med ÖFK:s elitbolag om att dela nettovinsten mellan elitbolaget/nya bolaget vid samtliga spelarförsäljningar upp till en avkastning för nya bolagets investering på 50% av gjord investering och/eller under viss avtalad tid.

I dagsläget vill Daniel Molander ha intresseanmälningar från personer och företag, som vill vara med och finansiera detta, Denna lösning kommer att ha företräde framför Transferintressenters nuvarande lösning med ÖFK. För närvarande kan ett givet lån om cirka fem miljoner kronor till elitbolaget konverteras in i det nya bolaget, Då återstår sex miljoner kronor vilket i så fall blir det resterande kapitalbehovet för 2025, enligt den senaste likviditetsprognosen.

Alla som vill ha ett elitlag i fotboll I Östersund bör nu starkt överväga att medverka till att lösa den uppkomna situationen. Uppnås inte elva miljoner i det nya bolaget så återgår kapitalet till investerarna, men då dör också ÖFK. Något som verkligen skulle svida i hjärtat. Detta är dessutom en möjlighet till avkastning på insatt kapital.

Om vi antar att nämnda lån om femmiljoner konverteras så återstår alltså sex miljoner. Minsta insats är 100.000 per investerare. Då behövs bara 60 investerare. Större belopp minskar givetvis antalet investerare. Länet borde med sin befolkning och företag kunna lösa detta.

Jag är övertygad om att du ställer upp. Jag har meddelat Daniel Molander att jag bidrar med 100.000 kronor till att börja med. Nu är det din tur att visa din goda vilja.

Du som är medlem har säkert redan fått info via e-post om hur du går till väga. Ni andra kan kontakta ÖFK för info.

ÖFK har haft en trasslig säsong, Simon Kroon likaså. Men båda fick avsluta på bästa sätt;

# ÖFK besegrade Lunds BK i två raka; torsdagens 2-0-seger nere i Skåne följdes nu upp med 3-2 hemma på ett vinterskrudat Jämtkraft arena. Sammanlagt 5-2, kontraktet fixat och Superettan även nästa sommar (tror vi väl?).

# Och Simon Kroon fick, i sin sista insats som fotbollsspelare på elitnivå, hamra dit den sista spiken i skåningarnas kista med ett mål som vi förmodligen kommer att snacka om ett antal år framöver.

Så vackert, både hur det utfördes och som det var regisserat.

***

Kval är alltid kval, här står ordet "dramatik" redan på första raden i alla manus - det fick man lära sig innan man kunde multiplikationstabellen. Och även om ÖFK kopplade greppet direkt om dubbelmötet med Lunds BK, tvåa i den södra division 1-serien, kunde man aldrig slappna av med tanke på den skånska rivstarten på söndagseftermiddagen med 1-0 redan efter fyra minuter (straffmål, Viktor Ekblom). Det finns större elefanter än ÖFK som tagit räkning efter en sådan snyting.

Och med tanke på de yttre förutsättningarna. Svinkyla och drivsnö är yttre faktorer som knappast uppskattas av fotbollsspelare i kortbrallor och där bollen inte alltid är så enkel att se (det var den för övrigt heller inte när Sverige mötte Österrike, 3-3, i snökaoset i Gelsenkirchen 1973, en klassiker i vår fotbollshistoria - då spelade man med en vit boll med svarta prickar...jag mindes den som orange men har kollat tv-klippet!)

Såväl på Parkstadion som på Jämtkraft arena kunde vad som helst hända...

***

Även om ÖFK snabbt var tillbaka i förarsätet efter två snygga mål (Simon Marklund, 16:e min, och Jamie Hopcutt, 26:e min) levde den här matchen ända till dess att klockan var framme vid 90 och ställningen var 2-2. Lund fick en frispark på ÖFK:s planhalva och satsade alla sina resurser i ett sista försök att försöka komma ikapp hemmalaget. Men ÖFK vann slaget kring strafflinjen och Simon Kroon, som varit på banan i sju minuter, kunde från egen planhalva driva bollen 50 meter genom snömassorna, hålla jagande motståndare bakom sig och placera den neonfärgade kulan bakom Lunds målvakt Lamin Sarr.

3-2 i matchen, 5-2 sammanlagt och kvaldramat var över!

***

Det var en omställning som hämtad ur instruktionsboken och ett vackert avslut på en fantastisk karriär (Kroon har bland annat två SM-guld med Malmö FF, ett danskt mästerskap med Midtjylland och två gruppspel i Champions league på sitt CV) men där de senaste åren präglats av den tuffa kampen mot en mycket svårare motståndare än han någonsin mött på en fotbollsplan, den kroniska nervsjukdomen multipel skleros, ms.

***

Nu orkar Simon Kroon, 31, inte kämpa på den här nivån längre. I flera intervjuer den senaste veckan har vi kunna läsa och höra att han tycker att det ska bli skönt, att få ett avslut.

Och snyggare än så här kan man inte sätta punkt för ett liv i fotbollens tjänst. Tack till den manusförfattare som skrev in den här slutscenen!

***

Jag tycker att ÖFK mycket rättvist gick segrande ur den här kvaldramat. Första halvtimmen nere i Lund bestämde utfallet; dels gjorde ÖFK jobbet på bästa sätt medan Lund fick en usel start ("likblekt" var beskrivningen av hemmalagets första halvlek på skånesport.se).

Det jag inte tyckte om: ÖFK:s "panikfotboll" i andra halvlek nere i Skåne när man hade stoppat ner sina motståndare i säcken och det kändes verkligen inte som ÖFK var riktigt på plats när Joakim Östling blåste igång söndagens möte på Jämtkraft.

Men skitsamma; det är ÖFK som spelar i Superettan nästa säsong medan Lund får ta ytterligare ett varv i division 1.

***

Återstår att se om ÖFK klarar förbundets granskning av klubbens ekonomi. Där tror jag att vi bjuds på ytterligare en rysare!

**

Kvaldrama var det även i Sundsvall där Giffarna säkrade sin plats i Superettan mot Stockholm Internazionale - men först efter två mål på övertid i en match som innehöll allt; förutom fem mål även tre straffar, tolv varningar och två utvisningar... Grattis Sundsvall, det här var en bra dag för Norrlandsfotbollen!

***

Till sist: här kommer min ranking, med betyg och kommentarer, av ÖFK-spelarnas insatser #2024 (betygsskalan: 6 världsklass, 5 svensk toppklass, 4 utmärkt, 3 bra, 2 godkänd, 1 underkänd):

1) Erick Brendon

Inte lika bra som säsongerna 2022 och 2023 men fortfarande ÖFK:s överlägset främste spelare, en riktig lagspelare! Poängskörden, två mål och tre assist, är naturligtvis en missräkning med tanke på brassens känsliga och välriktade högerfot. Men jag tänker så här: Brendons passningsspel är fortfarande av högsta klass (kolla bara framspelningen till Karlsson Grach när ÖFK kvitterade till 1-1 i söndagsmötet med Lunds BK) men den här sommaren har det inte funnits någon mottagare i djupled (förutom i de få matcher där Jamie Hopcutt fungerat - och det är inte så många), varken Karlsson Grach eller Ordónez har varit lätta att hitta.

Mitt betyg; en stark fyra!

2) Ali Suljic

Mittbacken, prestigevärvningen från AFC Eskilstuna, gjorde inte mycket väsen av i inledningen av säsongen men ett par fullträffar på hörnor fick tuppkammen att växa och Suljic blev den försvarschef som ÖFK hoppades på. Var som allra bäst under högsommaren men inte lika dominant under hösten när det mesta gick i baklås för hela laget. Tar en plats i startelvan när statistiksajten sofascore.com summerar Superettan. Men så bra har han inte varit! Fyra mål av en mittback (ÖFK:s näst bäste målskytt. delad med Ordónez) ger dock bra utdelning när datorn summerar alla möjliga och omöjliga detaljer.

Mitt betyg; en fyra.

3) Yannick Adjoumani

ÖFK-fansens egen lilla kelgris och visst är det lätt att fängslas av hans energifyllda spel på vänsterkanten. Stark i offensiven (tre mål, fyra assist som borde ha varit betydligt fler med tanke på alla välriktade inspel) men den observante hittar naturligtvis brister i försvarsspelet. Här finns en hel del att jobba med för att Adjoumani ska ta nästa steg i karriären. Dessutom behöver impulskontrollen justeras och skådespeleriet i samband med "skador" är bara usel amatörbuskis.

Mitt betyg: en svag fyra.

4) Philip Bonde

Inte aktuell för startelvan i seriens inledning men när han väl fick chansen (sedan många andra inte hållit måttet) tog han den på bästa sätt. Bonde var en kille att lita på! Den 20-årige mittbacken har nu ögonen på sig från klubbar på högre nivå och lär knappast bli kvar i Östersund. Och eftersom ytterligare två år återstår på kontraktet kan ÖFK räkna med att casha in en hygglig slant vid en försäljning.

Mitt betyg; en stark trea.

5) Simon Marklund

Hade svårt att få fart på den här säsongen men formen kom med sommarvärmen. Härlig optimism i sitt spel men väger lite för lätt för att bli det offensiva hot han skulle kunna vara. Två mål och fyra assist i seriespelet är helt okej men med sin fina högerfot finns potential för vassare siffror. Det såg vi i dagens kvalmatch, läckert 1-1-mål - bara en klasspelare fixar ett sånt avslut!

Mitt betyg; en trea.

6) Andrew Mills

Målvakten som mitt i säsongen försvann till den nordirländska klubben Glentoran FC. Eller rättare sagt, Mills tvingades söka en ny klubb sedan ÖFK-ledningen meddelat att han inte skulle få spela några fler matcher på grund av kostnadsskäl! Mills hade nämligen, förutom sitt grundkontrakt, betalt per match och nu blev han för dyr... Men så länge Mills var här gjorde han sitt jobb även om det var en del hasard i hans spel med fötterna.

Mitt betyg; en trea

7) Albin Sporrong

Länge en alibispelare som till sist vågade ta för sig, fick förtroende och blev en viktig kugge i jakten på förnyat kontrakt. Lagets verkliga slitvarg som springer tills han stupar. Men här finns saker som behöver utvecklas för att han ska ta nästa steg som fotbollsspelare, framförallt blir han "åskådare" lite för ofta .

Mitt betyg; en trea.

8) Adam Benediktsson

Den 22-årige islänningen hämtades från frysboxen i IFK Göteborg när ÖFK drabbades av målvaktskris under högsommaren. Han ser verkligen ut som en modern målvakt, han tar det mesta i höjdduellerna men med sin längd borde han kunna vara bättre på linjen. Jag upplever honom som osäker var han ska placera sig, uppträder överdrivit nonchalant och är en säkerhetsrisk i spelet med fötterna. Sammanfattningsvis, en målvakt som jag inte skulle satsa på!

Mitt betyg; en svag trea.

9) Mykola Musolitin

Om man ska prata om ojämna prestationer så får Musolitins #2024 bli ett lämpligt exempel. Stekhet vid några tillfällen, iskall däremellan. Här finns potential men vi ser den alltför sällan. Två mål (med det skottet) och två assist (efter otaliga inspelsförsök) är alldeles för dåliga siffror. Men plus för hans lojala arbetsinsats!

Mitt betyg; en svag trea.

10) Sebastian Karlsson Grach & Arquimides Ordónez

I Malcolm Stolts sjukfrånvaro blev spetsrollen den mest omdiskuterade i ÖFK den här sommaren; Karlsson Grach eller Ordónez? KG fick flest chanser, 19 starter, medan Quimi var startspelare vid åtta tillfällen - KG gjorde sex mål, Quimi fyra. Jag tänker inte ta ställning mellan de två, i mina ögon duger ingen av de två på den här nivån även om KG fick till en bra final på söndagseftermiddagen.

Målskörden räddar deras betyg; en svag trea.

12) Chrisnovic N'sa

En frisk fläkt men som firma Powell & Lundin inte förstod att utnyttja på bästa sätt. N'sa användes oftast som back utan att ha några större defensiva färdigheter (han var stundtals rena säkerhetsrisken!) och var iblandad i alldeles för många av baklängesmålen. Fick chansen i en offensivare roll i första kvalmötet mot Lunds BK och blev matchvinnare (mål och assist) innan han tvingades utgå skadad.

Mitt betyg - en stark tvåa.

13) Jamie Hopcutt

Vi som hoppades på att Hopcutt skulle kunna bära ÖFK:s offensiv hade glömt bort att det faktiskt gått nästan tio år (innan han i den allsvenska debuten 2016 bröt benet) sedan engelsmannen var riktigt bra! Men som jag antydde här ovan; de gånger han glimtat till har ÖFK gjort sina bästa matcher. Ett mål och två assist på 24 matcher (16 gånger från start) är för dåligt med tanke på hans verktygslåda. Men dagens 2-1-mål var ju läckert!

Mitt betyg; en tvåa.

14) Jakob Hedenquist

Back som har samma siffror som Hopcutt... Det finns mycket energi i Hedenquists spel men dessvärre för lite tanke, det kan bli lite hur som helst och det är ju ingen bra egenskap hos en försvarsspelare. Har inte utvecklats som jag trodde när han kom till ÖFK inför förra säsongen även om han idag avslutade på bästa sätt.

Mitt betyg; en tvåa.

15) Simon Kroon

Tyvärr, med en kropp som inte längre håller för spel på den här nivån kan man inget begära., bara glädja sig över de dagar det funkar. Kroon har kämpat det han förmått men utan att kunna bidra den här sommaren. 13 matcher i Superettan blev det varav åtta från start men dessvärre inga poäng. Nu är det slut med elitsatsningen, karriären har varit fantastisk men tiden i Östersund har kantats av motgångar. Avslutningen blev dock magnifik, det kan inte sägas tillräckligt många gånger!

Mitt betyg; en tvåa.

16) Nebiyou Perry

Talang som ser ut att stanna vid att vara talang. En av årets stora besvikelser med tanke på de egenskaper han besitter. Här finns teknik, snabbhet, skottfot, spelsinne...men han får sällan ihop de olika bitarna och uppenbarligen har ingen i tränarstaben kunnat hjälpa honom. Noll poäng på 21 matcher (elva från start) är ju för dåligt, brände två superchanser i eftermiddags mot Lund när han kom in. Bara första halvleken mot Helsingborg (bäst på plan) är värd att lägga på minnet, så borde det kunna se ut vid många fler tillfällen.

Mitt betyg; en tvåa.

17) Kevin Jablinski

En av Magnus Powells första värvningar som aldrig lyckades övertyga om sin storhet (förutom längden). Men med trasiga knän var det en chansning som inte gick hem. Gav upp efter nio matcher under våren och flyttade hem till Norge (satt på bänken i dag när Jerv kvalspelade till division 1, förlust på övertid mot Mjöndalen).

Mitt betyg; en svag tvåa.

18) Ziad Ghanoum

Ytterligare en missräkning, jag trodde att Ghanoum skulle få ett riktigt genombrott den här sommaren. Han har ett modernt försvarsspel i sig men varje gång han fått chansen har det trasslat till sig och, precis som med N'sa, utgjort en säkerhetsrisk.

Mitt betyg; en svag tvåa.

19) Henrik Norrby

Mittfältare med mycket ambition men tveksamt kunnande för den här nivån. 15 gånger i laguppställningen men bara tre från start - det skulle inte ha varit fler heller!

Mitt betyg; en svag tvåa.

20) Michael Oluwayemi

19-årig talang från Nigeria som hann visa prov på fin teknik och ett bra löpsteg men inte så mycket mer (tio matcher, fem från start) under första halvan av säsongen. Han var inte mogen den här uppgiften ännu.

Mitt betyg; en etta.

21) Ahmed Bonnah

Årets märkligaste värvning! 24-åringen, som avverkat en mängd olika klubbar (kolla in på transfermarkt.com), är ju bara resultatet av bristande sportslig kompetens i ÖFK-ledningen. Och än värre; Bonnah har fått 17 matcher (sju från start) i Superettan, det är för mig helt obegripligt. Resultat: noll mål, noll assist. Vad är det jag har missat?

Mitt betyg; en etta.

***

Följande spelare får inga betyg (av olika skäl). Aly Keita (ni som förstår, ni förstår), Arnold Origi (målvaktstränare, två matcher), André Nader (få matcher), Albin Winbo (få matcher) och Malcolm Stolt (få matcher)..

***

Fotnot: Spelare med utgående kontrakt (31/12 2024) enligt fotbollstranfers.com: Jakob Hedenquist, Ziad Ghanoum,, Mykola Musolitin, André Nader, Simon Kroon, Mansour Sinyan, Sebastian Karlsson Grach, Quimi Ordónez.

Det är med hög puls och högt blodtryck vi närmar oss årets fotbollsavgörande för ÖFK. Fortsatt spel i Superettan eller nedflyttning till division ett norra? Det är frågan ( som Hamlet sa). Lunds BK står för motståndet och det i två matcher. Fotbollsmässigt är en sak, men vad kan hända i övrigt med ÖFK vid en eventuell nedflyttning? Låt oss kika på detta ur ett ekonomiskt perspektiv.

Först lite bakgrundsfakta. När vi i allmänt tal nämner ÖFK som klubb så avser nog många både den ideella föreningen Östersunds FK och Östersunds FK Elitfotboll AB och det då sammantaget. Något som i så fall inte är med verkligheten överensstämmande. Aktiebolaget styrs visserligen formellt av den ideella föreningen Östersunds FK genom regeln om minst 51% röstmajoritet. Båda är dock två oberoende juridiska personer. Det innebär till exempel, att det som drabbar den ena inte nödvändigtvis behöver drabba den andra. I bolaget Östersunds FK Elitfotboll AB är det de facto där som Superettan spelet har bedrivits. Annan verksamhet bedrivs dock huvudsakligen inom den ideella föreningen.

ÖFK:s ekonomi har varit en följetong genom åren. Det har då mest handlat om Östersunds FK Elitfotboll AB:s stora förluster, erhållandet av Elitlicensen, styrelseledamöternas och andras företrädaransvar för bolagets utgifter. Det senare uppstår (enligt Aktiebolagslagen) när mer än halva aktiekapitalet är förbrukat och inga åtgärder vidtas. En sådan åtgärd däremot är att upprätta en så kallad kontrollbalansräkning, och det vid misstanke om förbrukat aktiekapital. En kontrollbalansräkning möjliggör också vissa andra värderingsmöjligheter av tillgångarna, relativt vad som är tillåtet i den löpande redovisningen. Detta kan då visa sig höja det egna kapitalet till godkänd nivå eller över och frågan om förbrukat aktiekapital kan i så fall avföras från agendan. En kontrollbalansräkning skall i normalfallet revideras av revisorn och beslutas på en så kallad kontrollstämma, där ägarna är representerade.

2024-10-01 hade Östersunds FK Elitfotboll AB kontrollstämma ett, där det framlades en kontrollbalansräkning som visade på att aktiekapitalet var förbrukat. Då finns två beslutsalternativ; att träda i likvidation eller fortsätta driften. Det senare ger en frist på maximalt åtta månader att ”läka” bristen och det utan att det personliga företrädaransvaret utlöses. Detta blev också beslutet. Östersunds FK Elitfotboll AB har alltså en formell respit till och med 1:a juni 2025, när kontrollstämma två senast ska vara genomförd. Kvarstår då bristen är det likvidation/konkurs som gäller, eller fortsatt drift med personligt och solidariskt ansvar för bolagets företrädare, och det avseende bolagets samtliga utgifter. Det senare tvivlar jag på är ett realistiskt alternativ och då blir likvidation eller konkurs istället det troliga utfallet.

Låt oss återgå till vad som direkt händer ur ett formellt ekonomiskt perspektiv vid nedflyttning. Faktiskt ingenting. Däremot minskar sannolikt möjligheterna att ”läka” bristen om förväntade framtida intäkter minskar och att intresse från andra att ekonomiskt bidra också minskar. Problem angående erhållande av Elitlicens blir då en icke fråga i den form den nu är för Superettan och Allsvenskan. Däremot krävs numera en form av elitlicens även i division ett. En elitlicens som visar på att det finns betalningsförmåga för skulderna. Summa summarum så förutom sportsliga negativa konsekvenser existerar den ekonomiska verkligheten teoretiskt sett helt fritt från det sportsliga. Det finns alltså inget omedelbart orsakssamband mellan eventuell nedflyttning och konkurs. Däremot finns alltid risk för att fordringsägare och Skatteverket begär företag i konkurs om de inte betalar sina skulder.

Nu får vi sannerligen hoppas att nedflyttning inte blir aktuellt. Jag skall själv övervara matchen på Jämtkraft Arena. Hade jag inte redan varit inbokad på konferens under torsdag och fredag hade jag rest till Lund. Nu gäller det att verkligen visa på ”Att vi ger oss aldrig”.

Katten sägs ha nio liv, ÖFK har ytterligare några!

Men visst trodde jag, och säkert många med mig, att det var såväl morsning som goodbye när Brages Adil Titi sköt 1-0 i matchens 85:e minut i ett läge där ÖFK hade gått på knäna i en stor del av den andra halvleken.

Men ett par byten, ett skott i stolpen av Mykola Musolitin, en hörna från höger av Simon Marklund och en volleyträff av Philip Bonde och masarnas ledning var kvitterad och ÖFK lever vidare, åtminstone ytterligare ett par veckor.

Jävlar, så spännande det var!

***

Nu väntar ett rafflande kvalspel för att rädda en plats i eliten och klubbens fortsatta existens. Lunds BK, tvåa i den södra division 1-serien, står för motståndet. Torsdag den 21 november i Skåne, tre dagar senare på Jämtkraft arena.

För två år sedan var ÖFK i samma läge, då med Falkenberg som motståndare. Då gick det bra sedan ÖFK avgjort på hemmaplan (2-0) efter oavgjort i första ronden.

Min analys; jag tror det blir tuffare den här gången. Inte för att jag har någon större koll på motståndet. Men ÖFK #2024 är sämre än #2022.

Lördagseftermiddagens möte med Brage var ytterligare en i raden av skitmatcher den här hösten!

***

Annars lovade inledningen efter sommarvilan gott, segrar mot Degerfors och Varberg fick oss och ÖFK att både segla och snegla mot den övre delen av tabellen, ja, vi såg att det fanns en möjlighet att haka på i striden bakom de allra bästa...

Men som alla nu vet, det var bara en chimär. Sanningen kom rasande snabbt ifatt oss; usla insatser i matcher som verkligen var av betydelse (Gif Sundsvall, Gefle, Oddevold...), lagkaptenen Aly Keita fick avsked på grått papper efter att ha avslöjats med ett vitt pulver och en väska med misstänkt svarta pengar, spelarna gjorde myteri mot tränaren Magnus Powell som drog till Färöarna, klubbledningen var helt vilse i den påföljande krishanteringen och konkursen hotade runt hörnet när Skatteverket ville ha sina tre miljoner...

Ja, ni förstår. ÖFK har haft det tufft i många år, faktiskt ända sedan Daniel Kindberg finkades en aprilmorgon 2018 har man befunnit sig i en storm av besvärligheter.

Men frågan är om inte de senaste månaderna har varit de värsta (jag har en känsla av att jag skrivit dom raderna några gånger tidigare...).

Nu räddades man, åtminstone tillfälligt, av gonggongen. Eller på papperet; i 89:e minuten av Philip Bondes volleyträff med högerfoten på en hörna slagen av Simon Marklund!

***

Jag har skrivit det några gånger i olika sammanhang den här säsongen. Årets ÖFK-upplaga håller bra klass när man använder sig av hög energi som i segermatcherna mot exempelvis Degerfors och Helsingborg.

Men bara då och alldeles för sällan.

Mestadels har det sett ut som i matchen mot Brage där det verkligen inte hände mycket. Första halvan var helt okej utan att det slog några gnistor om något av lagen, efter pausfikat somnade ÖFK in som man gjort så många andra halvlekar den här sommaren. Sakta men säkert hade Brage kopplat greppet om matchen utan att behöva anstränga sig och när 1-0 kom i matchens 85:e minut hade jag inga som helst förhoppningar om att ÖFK skulle kunna resa sig och vända på utvecklingen.

Med tanke på hur hösten sett ut, det var kört!

***

Men ett par snabba byten (Simon Kroon och Quimi Ordónez in - Nebiyou Perry och Henrik Norrby ut) gav ny energi; en hörna från vänster, ett skott i stolpens insida (Musolitin), en hörna från höger och så kvitteringsbollen 1-1 som fick nätet att stå som en strut.

Allt på två minuter samtidigt som Gefle säckade ihop i Sundsvall och spelar i division 1 nästa säsong!

***

Till sist; för ett par veckor sedan var jag helt övertygad om att det var Gif Sundsvall (då på en cementerad plats under nedflyttningsstrecket) som skulle få göra Skövde sällskap ner till ettan sedan man på ett högst osannolikt sätt lyckats schabbla bort en given trepoängare i hemmamötet med Örgryte. Se här; efter en dryg timmes spel tog Giffarna ledningen med 1-0 (i spel elva mot tio, ÖIS fick en man utvisad i 39:e minuten) och i 86:e minuten fick ÖIS ytterligare en spelare utvisad samtidigt som Giffarna tilldömdes en straff (som brändes...). Men med bara nio man på plan lyckades ÖIS fixa en kvittering i matchens sista spark (i sjunde övertidsminuten...). Att Giffarna reser sig efter den knocken, slår Sandviken borta med 2-1 och sedan klappar dit Gefle med 3-0 i en direkt avgörande match, är i sanning imponerande!

Fotnot: Mina betyg på samtliga ÖFK-spelare ska ni få efter kvalmatch #2 mot Lund!

Det är fantastiskt bra att det löste sig ekonomiskt för ÖFK. (Här och nedan avses det med ÖFK, Östersunds Fotbollsklubb Elitfotboll AB). Detta var inte tack vare Östersunds kommun, utan av välvilliga utomlands boende supporters , dito länsbor och företag. Det som jag är väldigt negativ till är den inställning Östersunds kommun uppvisade när ÖFK bad om ett lån på två miljoner, dvs det handlade de facto inte om ett bidrag. Visserligen innebär ett lån en kommunal risk beroende på ÖFK:s betalningsförmåga och de säkerheter ÖFK kan ställa upp med, men Östersunds kommun uppvisade inga kreativa försök till lösningar utan sa bara nej.

Bedrövligt ur ett socialt perspektiv. Dessutom affärsmässigt och matematiskt korkat, men inte förvånande för en myndighet som inte har gått grundkursen i samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Låt oss ta en titt i ÖFK:s årsredovisning för 2023 och göra antagandet att motsvarande situation gäller under 2024. ÖFK betalade under 2023, exklusive kostnader för VD, 11.680.121 kr i löner. Kommunalskatten (Östersunds kommun+region J/H) var i Östersund 2023 = 33,72 % varav regionen 11,70. Dvs 22,02 % till Östersunds kommun. Om vi gör några matematiska förenklingar såsom att inga anställda i ÖFK betalar statlig skatt och vi utgår från att 2024 års löner är i 2023 års nivå. Kommunalskatten är oförändrad, vilket är sant. Dessutom inte tar med VD:s lön samt att alla betalar full kommunal skatt så blir de årliga skatteintäkterna för Östersund cirka 2.600.000 kronor. Något kommunen riskerade att förlora om ÖFK skulle gå i konkurs. Till detta tillkommer dessutom kommunens minskning av tränings- och matchersättningar från ÖFK. Ändå är man inte villig att medverka till en lösning. Till detta skall även läggas de skatteintäkter region J/H årligen skulle förlora som minst uppgår till 1.300.000 kronor.

Utöver detta så finns det en mängd negativa kommunala och regionala dynamiska effekter som är svårare att mäta konsekvenserna av, såsom allmänt bristande framtidstro, lokalt förlorade idoler och förebilder, att stadens rykte som sportstad får sig en törn och förlorade multiplikatoreffekter inom den näringsverksamhet ÖFK:s verksamhet genererar i kommunen. Till exempel inom hotell, restaurang och resebranschen. I tillägg till detta alla de pengar ÖFK:s anställda dagligen spenderar i staden.

Att Östersund kommun inte förstår detta är för mig obegripligt och får mig att fundera både på kompetensnivån hos den kommunala administrativa ledningen, såsom den politiska. Nej samhällsekonomi är nog helt enkelt inte dessa personers ämnesområde.

Jag har en person i min närhet som i flera år uttryckt sig så att varje match ÖFK spelar är en nervpärs. Nu är ÖFK i ett tabelläge där detta uttryck verkligen gör sig gällande. Å andra sidan vinner laget de kvarvarande fyra matcherna, så landar man på 40 poäng, vilket då är något mindre än fjolåret men kommer att räcka för säker plats i nästa års Superetta.

Jag har funderat mycket över varför ÖFK inte lyckats ta speciellt många poäng mot de sämre tabellplacerade lagen. Samtidigt har jag reflekterat över tränarbytet. Vad låg bakom det och varför har vi ännu inte sett en reell effekt av det?

När jag blickar tillbaka på hur Graham Potter agerade kan jag konstatera att han hade en spelidé, till vilken han sökte och fann spelare som passade in. Han fick tid att bygga laget och var lyckosam med det. Den stora och markanta skillnaden mellan honom och övriga tränare var dock hans förmåga att få samtliga spelare i truppen att hela tiden känna sig uttagningsbara till nästa match. Jag påminner mig särskilt om den vecka det var en Europa League match mitt i veckan, och efterföljande lördag var det allsvensk match mot Djurgården hemma på Jämtkraft. Graham bytte då ut nio (9) spelare i startelvan från Europa League-matchen i matchen mot Djurgården. Ändå vinner ÖFK mot Djurgården. Med sådan inställning från ledningen, så blir det garanterat kvalité på träningarna och sannolikt sedan bra resultat på matcherna.

Magnus Powell hade ett annat läge när han kom och ett annat sätt att hantera spelartruppen. Jag återkommer till det längre ner. Han räddade visserligen laget från nedflyttning första året och det andra året så blev det en femteplats. Det senare är alltså förra säsongens tabellplacering. I år har det gått tyngre.

Visserligen har det skett några justeringar i spelartruppen inför säsongen 2024 såsom att Weilid, Stolt, Kabuye, Jonsson, Mills, Winbo, Jablinski, Rask och Österholm har lämnat/slutat . Sulic, Bonde, Oluwayemi, N´Sa, Ogbu, Bonnah, Norrby , Ordonez, Sunday, nygamla Hopcutt och Perry har värvats plus att Christopher Lundhall har flyttats upp från akademien. Under säsongen 2024 uppstod dessutom debaclet med Keita och Adam Benediktsson värvades som en konsekvens av det. Kvar från 2023 blev i övrigt Sinyan (långtidsskadad), Novak (lågtidsskadad), Jakob Hedenqvist, Ziad Ghanoum, Adjoumani, Brendon, Marklund, Musolitin, Nader, Kroon, Sporrong och Karlsson Grach. Det vill säga tio icke skadade spelare. Lägger man därtill Keita så är det elva.

Summa summarum så har det från 2023 års trupp försvunnit åtta tänkbara startspelare. Winbo oräknad. Tillkommit har det, i mina ögon, fem tänkbara startspelare. Dessa inklusive de kvarvarande från 2023 borde i mina ögon prestera minst lika mycket som 2023 års upplaga. Det är någon annanstans vi får söka svaret på frågan vad som hänt.

Powell hade ett annat synsätt på vilket lag han skulle ha på matcher jämfört med Potter. Powell ville ta fram en startelva som han trodde på i match efter match. Det var uppenbart så när han på träningar i lagspel alltid hade kommande laguppställning i ena laget och övriga i andra laget/lagen. Så givetvis även på matcher. Skador har varit den huvudsakliga anledningen till om något skifte har skett. Detta förfarande har förekommit under en längre tid. Om man som tränare använder den metoden, så tar man en risk med spelartruppens bänknötare. Så länge det går bra så händer det i regel inget, men är man inte, som ledare, vaksam på detta när resultaten uteblir kan det bli revolt. Något som också skedde i ÖFK för några veckor sedan och som fick Powell att avgå.

En annan sak jag också undrar över med Powell är den känsla jag fått av hur han hanterat vilket spelsystem som skall användas. Jag uppfattar det som att hans idé om spelsystem har varit styrande och vägledande i hans tankesätt. Ett spelsystem han varit lyckosam med någon annanstans. Det vill säga att spelarna har fått anpassa sig och inte tvärtom. Med andra ord, att det befintliga spelarmaterialet inte ligger till grund för det spelsystem som bör användas.

Powell har ju haft den situationen att det roterats en hel del i spelartruppen under hans tid som tränare i ÖFK. Han har säkerligen haft ett stort inflytande på vilka spelare som skall värvas när andra försvinner. Det framgår ganska tydligt tycker jag, att motsvarande spelartyper har värvats relativt dem som lämnat. Frågan kvarstår ändå om spelsystemet hade kunnat ha varit annorlunda och mer vägvinnande om han utgått från spelarmaterialet istället. Det hjälper ju inte med nya spelare av samma typ som de som går om spelsystemet inte fungerar från första början.

Jag anser nämligen att många i truppen, i dagsläget, är begränsade i sitt matchspel. Lite inlåst i ett sätt att bete sig på plan. Till det kommer en brist på energi, vilja och bristande självförtroende. Det som jag ser som mest akut är ju en förbättring av självförtroendet hos samtliga spelare. Något som gör att de vågar göra det lilla extra och inte är rädd för att göra fel. Det skall helt enkelt vara kul att spela fotboll och de ska känna sig trygga i sitt utövande. Det ska inte bara vara ett jobb man går till. Här gäller det då att spelsystem och taktik stöttar och inte begränsar.

Ett rykte har nått mig att det är just detta som skall ske, och det under innevarande vecka. Laget skall genomföra teambuildingövningar på annan ort. Jag hoppas innerligt att det får avsedd effekt. Dessutom är jag förvissad om att det är fullt möjligt att ta erforderliga poäng under de kvarstående matcherna, men då krävs det; ”Alla för en, en för alla” och ”Vi ger oss aldrig”.

Den första halvleken var förfärlig med några få undantag, den andra var förfärlig utan undantag!

Välkommen till Östersund, Thomas Gabrielsson. Men hur fan ska du få ordning på det här?

***

ÖFK spelade oavgjort, 0-0, och fick med sig en poäng från bortamötet mot Gefle. Men det var en sån usel fotbollsmatch att det inte borde ha utdelats några poäng, det är min bestämda uppfattning.

Ja, jag vet - det finns lag som ligger sämre till i tabellen när sex omgångar återstår att spela. Men frågan är om något har lika dålig form som ÖFK? Och svackan har varit långvarig, faktiskt ända sedan månadsskiftet juli/augusti och hemmasegrarna mot Degerfors och Varberg.

Därefter råder ett kompakt mörker om man undantar insatsen mot Helsingborg (1-0) för några veckor sedan med absoluta bottennapp den senaste veckan, (1-2 mot Sundsvall i onsdags och nu 0-0 i Gävle).

Var finns energin? Var finns idéerna? Var finns glädjen? Och hur står det till med dom tekniska färdigheterna, misstagen är ju så många och vi räknar in dem i match efter match.

Just nu ser jag bara ett gäng hängskallar (med några få undantag, det är verkligen inte många ögon som glöder) som precis samlats efter semesterveckorna över jul och nyår.

Hur kan ett lag dyka så djupt efter insatsen mot Helsingborg, slukade attacken mot Magnus Powell så mycket energi ur gruppen att man inte orkar prestera på planen? Eller är man så dåligt tränade att man inte pallar det tuffa spelschemat, tre matcher på tolv dagar? (Det sistnämnda vill jag verkligen inte tro på men alla stenar måste vändas medan det fortfarande finns tid)

Frågorna är många och måste ställas när vi nu ser det vi ser. Och dom måste ställas till spelargruppen när vi inte längre kan skylla på Magnus Powell!

***

Det är i det här läget som Thomas Gabrielsson landar i Östersund för att leda laget tillsammans med Fredrik Aasmund Eliassen. Jag hoppas att Gabrielsson kan blåsa ny energi i det här gänget men tror givetvis inte att han är någon mirakelman (var hittar man sådana?). CV:et är inget som imponerar i de här sammanhangen, han råkade bara vara tillgänglig, sportchefen Stefan Lundin hade koll på honom från tiden i Sandviken och dessutom hade han rätt licens.

Jag kan bara säga lycka till men kommer inte att lägga någon press på hans axlar (det vore ju bara löjligt) - nu är det spelarna som måste ta ansvar för hur det här dramat ska sluta!

***

Tisdagskvällens möte på Gavlevallen blev för övrigt en konstig match som aldrig tog sig efter den tidiga (4:e minuten) smällen mellan Ali Suljic och hemmalagets Jacob Hjelte, det var som att det aldrig blev någon rytm, bara ständiga avbrott. Visst är långa inkast ett vasst vapen men det tar ju en evinnerlig tid när en spelare (Gustav Friberg) ska springa kors och tvärs över banan och inte blir tempot högre när en av målvakterna (ÖFK:s) måste förbereda sig lika minutiöst som Stefan Holm gjorde på sin tid för att svinga sig över 2,35 för att sparka en boll till mittlinjen.

***

ÖFK var något bättre första 45, hade några chanser (Simon Marklund) men lyckades inte överlista Mathias Nilsson i hemmaburen. ÖFK-tränaren Eliassen tyckte i tv-intervjun i halvtidspausen att det fanns en hel del lovande tendenser i offensiven och nu skulle man bara skruva på några detaljer för att få utdelning.

Hmmm, i mina ögon måste norrmannen ha skruvat igen kranen för i andra halvlek hände verkligen inte mycket i offensiven. I händelserapporten på förbundets hemsida finns bara en offensiv notering, Philip Bonde på övertid.

***

Jag var tuff mot ÖFK:s isländske målvakt Adam Benediktsson efter Sundsvallsmatchen. Och den kritiken står jag för alla dar i veckan. Men den här kvällen var han bäst i ÖFK, höll nollan och den ende som får överbetyg även om han kom undan med blotta förskräckelsen när han försökte dribbla bort (helt huvudlöst) Anton Lundin i första halvlek. Men räddningen på Leo Englunds nick strax före pausfikat var magnifik, varken mer eller mindre!

***

När jag sent ikväll läser på op.se hur Fredrik Aasmund Eliassen sammanfattar ÖFK-insatsen förstår jag att klubben har problem, stora problem. "Jag tycker att vi ser ut som ett bra fotbollslag", säger ÖFK-tränaren - förmodligen utan att rodna.

Eliassen och jag har verkligen inte sett samma match, vi kan inte ens ha varit på samma planet dom här timmarna.

Det enda vi kan ena oss om är att varje poäng är viktig i det här läget.

***

Oddevold hemma på måndag, ännu en ångestmatch väntar. Och då är Suljic och Jamie Hopcutt avstängda!

En mitt i prick analys Agne. Jag såg matchen på plats och nu är det dags för oss alla att få en förklaring till varför startelvan såg ut som den gjorde, vad motiverade sedan bytena och varför byttes det som det gjordes? Vilken var speltaktiken? Den var omöjlig för mig att förstå. Varför trycker t ex Mysolitin ihop högerkanten i anfall istället för att bredda och slå inlägg? Energi, spel och målsinne saknas också hos flera spelare. Nej, denna kväll var eftersmaken bitter. Oron för fortsättningen handlar om spelare och ledare förstår vad som skall rättas till. Dessutom är det affärsmässigt tråkigt att laget beter sig som de gjorde i matchen inför årets största publik. Matchen var ingen bra reklam för att många återkommer. Jag är alltså är riktigt frustrerad av många skäl. Förluster är aldrig skojiga, men kan förstås om man spelar bra, men ändå förlorar mot ett bättre lag. Matchen mot Sundsvall innehöll mängder av fel och spelare och ledare skall skämmas. Nu är det allvar. Spelare som ligger bakom misstroendet mot Powell, måste upp till bevis. Annars vete fan hur det går.

Man fick ju vara glad en gång i alla fall (i fredags kväll, 1-0 mot Helsingborg och tre riktigt sköna poäng i en turbulent tid).

Men efter onsdagskvällens 1-2 i derbyt mot Gif Sundsvall sjönk ÖFK några steg ner mot träsket ytterligare en gång. Efter fredagsfesten (alldeles utmärkt första halvlek) var ÖFK tillbaka där klubben varit några gånger tidigare den här sommaren.

Drygt 4.000 på plats bjöds på en synnerligen energifattig och torftig ÖFK-fotboll. Det var bara tråkigt. Jag vill påstå att de flesta i hemmalaget, både de som var på planen och de som satt på bänken, hade en dålig dag på jobbet och därför är det dags att plocka fram motorsågen.

***

Jag skickar första kängan i baken på tillfällige(?) tränaren Fredrik Aasmund Eliassen, med rätta hyllad efter segern mot Helsingborg.

Nu ska norrmannen ha kritik för...

# ...valet att starta med Ahmed Bonnah (som väl inte gjort en enda bra sak sedan han kom till Östersund) istället för Nebiyou Perry. Fredagens succéman (äntligen var han där jag vill se honom) hade åter förvisats till avbytarbänken, snacka om att kapa ett nyvunnet självförtroende.

#...taktiken. Det frejdiga presspelet (med bra organisation) som lade grunden till den fina första halvan och segern mot Helsingborg (skåningarna hamnade verkligen på hälarna i inledningen) var nu utbytt mot en defensiv som gjorde att hemmaspelarna blev passiva och vi som tittade på somnade. Och när ÖFK vid några tillfällen försökte sig på en hög press blev laget långt, ihåligt och osynkat. "Tack", sa gästerna från Sundsvall som inte hade några som helst problem att spela sig igenom ÖFK:s försvarslinjer. Jag har skrivit det några gånger tidigare och låter väl som en papegoja; ÖFK är som bäst när man uppträder framåtlutat med mycket energi, ett ÖFK som såsar sig genom större delen av de 90 minuterna har inte vunnit många poäng och kommer heller inte att vinna några poäng!

#...bytena. Herregud, jag trodde att Magnus Powell hade smugits in av ÖFK-ledningen för att någonstans i bakgrunden hjälpa till med matchcoachningen... Nej, det där var kanske elakt sagt...men här syntes det att Eliassen gått i Powells skola. Det blev fel hela vägen. Och jag har svårt att se varför Jamie Hopcutt skulle in på banan en halvtimme före slutet, engelsmannen (som varit skadefrånvarande en längre tid) såg ju ut som han inte hade tränat på en månad. Dessutom kan man ju se det bytet (ersatte Bonnah) som ytterligare en snyting till Perry (som fick vänta på spel till minut 84). Och, nu är papegojan tillbaka; jag kommer aldrig att begripa varför man plockar Erick Brendon av banan (76:e minuten). I det här gänget! För mig är det bara hål-i-huvudet!

***

När jag nu fått upp farten är det lika bra att passa på, här får spelarna sin beskärda del;

# Nye målvakten Adam Benediktsson har fått mycket beröm för sitt sätt att dominera luftrummet och det ska han ha. Men, för mig räcker det inte. Jag blir skakis så fort bollen närmar sig ÖFK-målet då islänningen uppträder med överdrivet självförtroende, nästan nonchalant, har halvdåliga fötter och dessutom ofta är felplacerad. Som i kväll. Visserligen var det två riktiga projektiler han fick släppa förbi sig (båda i krysset...) men vid 1-1 ställde han sig mitt bakom frisparksmuren istället för tjuva mot sin bakre del av målet (och låta muren ta huvudansvaret för den främre). Även om målet var vackert så var skottet inte otagbart - med rätt utgångsposition. Och när Pontus Engblom i matchens slutskede pricksköt Giffarnas segermål från dålig vinkel täckte Benediktsson i stort sett ingenting - trots sin storlek. ÖFK-målvakten mäter nästan två meter men det ser man inte mycket av i spelet på linjen, Benediktsson är verkligen byggd som en modern målvakt men använder den tillgången bara när han ska jobba på inspelen, tyvärr.

# Apropå ÖFK:s försvarsmur. Jag tycker inte om när spelare ur backlinjen ställer sig i muren. Visserligen har Ali Suljic och Philip Bonde värdefull storlek men det är spelare som ska användas till andra uppgifter. Murjobbet ska tas av spelare som är svaga i försvarsspelet, det är sedan Hedenhös dagar!

# Suljic gjorde ingen av sina bättre försvarsinsatser när han förlorade duellen mot Pontus Engblom vid 1-2-målet. Han har heller inte samma form som för ett par månader sedan även om han fortfarande vinner det mesta i luften.

# ÖFK har många spelare som presterar väldigt ojämnt. Men ingen så ojämnt som Mykola Musolitin. Lysande vid enstaka tillfällen, bara seg och tråkig däremellan, som i kväll. Varför är det så?

# Jag var här ovan tuff mot Ahmed Bonnah. Egentligen är jag förvånad att han inte lyckas bättre, han ser ju ut som en riktig fotbollsspelare. Men ikväll kom jag på varför Bonnah inte får ihop den välfyllda verktygslådan; han saknar tajming. Och då blir det fel trots att det borde bli rätt.

# Sebastian Karlsson Grach är ÖFK:s vassaste målskytt men skulle göra betydligt fler mål den dagen han inser att han inte är så duktig fotbollsspelare som han tror. I mina ögon är KG en ren straffområdesspelare. I spelet ute på plan blir det inte många rätt, för mycket kvist i fötterna (det har jag också påpekat tidigare...).

# Albin Sporrong, Philip Bonde och Simon Marklund är de som tagit flesta pinnarna på utvecklingsstegen under året men mycket mer finns att göra. Att Marklund ikväll fick spräcka målnollan med en läcker frispark (men Gif-muren var väl felställd?) var mycket välförtjänt.

# Överlägset bäst är Erick Brendon. Men jag förstår att många inte förstår och det bjuder jag på!

# Jag vill minnas att jag skrivit vid åtminstone ett tillfälle att Nebiyou Perry och Yannick Adjoumani inte ska spela på samma kant, att de stjäl jobbet från varandra där ute till vänster. Där hade jag tokfel, det såg vi i fredags. Som dom dominerade den första halvleken mot Helsingborg. Ikväll fick de aldrig chansen.

***

Med kvällens resultat bjöd ÖFK in Giffarna i matchen, hemmaseger och det hade varit en mycket tuff resa till kusten tillsammans med många dystra tankar. Båda klubbarna får dock räkna med en svettig höst innan bokslutet görs några veckor in i november., det är ju alldeles uppenbart. Men, med efterklokhetens sylvassa skärpa, det kunde man nästan räkna ut redan i påskas när klubbarna möttes i Sundsvall (1-0 till Giffarna efter sent segermål även då). Den matchen var förfärlig, kvällens något bättre men ingenting att bygga avslutande delen av serien på.

Här måste det bli bättre på många fötter. Där tror jag att alla kan vara överens.

Som jag uppfattat situationen; spelarna gjorde myteri, förklarade sig ha tappat förtroendet och därför är Magnus Powell inte längre ÖFK:s tränare.

Den som har koll på sina sociala medier har fattat det. Men andra?

De serveras bara en massa mumbo-jumbo där styrelseordföranden i elitbolaget (avgående) Tom Pripp och sportchefen Stefan Lundin framstår som de förvirrade konstaplarna Kling och Klang, de har ingenting hört och ingenting sett.

Att det ska vara så förbannat svårt att säga som det är?

***

ÖFK har under många år, ja, alltsedan Potter/Kindberg-eran tog slut, varit sämst i Sverige - förmodligen även i hela världen - i ämnet krishantering trots att man tränat mest av alla. Gång på gång, oavsett vem som suttit vid rodret, har man kört i diket sedan man trasslat in sig i lögner och halvsanningar istället för att berätta vad som hänt.

Den här veckan hände det igen. Det räckte med en artikel i Expressen där det påstods att tränaren Magnus Powell skulle få sparken för att ÖFK-ledningen skulle drabbas av kollektiv härdsmälta.

Hur hamnade man där? I sanning imponerande...

***

Stefan Lundin, som sportchef väldigt nära laget, måste ju haft fullständig insyn i att spelarnas förtroende för Magnus Powell var på väg att rinna ut efter en höst med motgångar. Han måste också ha vetat att spelarna nu (när säsongen går in i sitt slutskede...) äntligen lyckats få till ett spelarråd och på så sätt kunde sätta kraft bakom sina åsikter.

Och efter en möte i måndags stod det också klart att spelarna inte längre hade förtroende för Magnus Powell, "man ville ha förändringar" (det vittnade föreningens ordförande Bengt Olofsson om i går kväll i en artikel på op.se).

Men oavsett; det här måste Stefan Lundin, trots att han då var i Malmö på sportchefsmöte, haft koll på - det här är ju stämningar som inte uppstår över en natt. Tom Pripp, som i sin position befinner sig längre från spelarna, borde också ha vetat vad som var på gång - längre är inte dom här ledningarna (Bengt Olofsson visste ju...).

När Powell fick klart för sig vad spelarna tyckte kastade han in handduken och under torsdagen gick klubben och tränaren skilda vägar.

***

Att som Pripp, Lundin och även Olofsson i det här läget lägga skulden för den uppkomna situationen på media är naturligtvis ett lågvattenmärke, närmast löjligt. Det kan aldrig vara budbärarens fel att ÖFK fortfarande inte har en plan för krishantering trots att man tränat så ofta. Men å andra sidan, de kommunikatörer man haft anställda har ständigt blivit överkörda av klubbens ledande funktionärer när deras kunskaper har behövts som bäst. Jag har hört de flesta tokerierna...

***

Rätt eller fel det som händer? Det kan naturligtvis bara framtiden utvisa. Men oavsett, trist för alla inblandade - här har alla misslyckats.

Hur Powell är som tränare har jag ingen susning om, det finns säkert tusen sätt att driva ett fotbollslag. Man kan vara bra utan att vara framgångsrik och man kan vara framgångsrik utan att vara bra. Det som fungerar i en klubb fungerar kanske inte alls i en annan...här finns inga facit.

Men, och det har jag skrivit typ arton-fyrtio gånger under de snart tre år Powell haft ansvaret;

Som matchcoach har han gjort ett uselt jobb, faktiskt det sämsta jag sett under mina snart 60 år i fotbollens tjänst!

Det tror jag till sist även några av de ledande spelarna fattade. Inte minst efter senaste hemmamatchen, den mot Skövde AIK för några veckor sedan där ÖFK inte klarade av att försvara sin 2-1-ledning trots att man var så mycket bättre. Skövde kvitterade på övertid sedan Powell gjort några fullständigt huvudlösa byten i matchens slutskede som gjorde laget fullständigt obalanserat. Man kan inte ha en tränare som alldeles för ofta gör förändringar (det jag ofta benämnt "bytebonanza") som kostat ÖFK många förlorade poäng.

Där tappade Powell spelarnas förtroende definitivt, det är min bestämda uppfattning. Det var ett poängtapp som sved och som försatte ÖFK i ett läge som efter några segrar (Degerfors och Varberg) några veckor tidigare inte såg ut att kunna uppstå. Då sneglade man på toppen, nu var man nere i skiten. Igen!

***

Men det skulle egentligen inte behövt ha gått så långt, i varje fall inte om det funnits någon sportslig kompetens i klubben, ett sportråd som kunnat stötta men även utmana Powell och hans team. Det skulle ha tillsatts redan under krissäsongen 2022, Powells första år. Vi var många som såg att det inte funkade.

***

Nu är vi där vi är, sprickan mellan spelarna och Powell kunde verkligen ha kommit lägligare. Inför slutspurten tar assisterande tränaren Fredrik Aasmund Eliassen över matchningen tillsammans med Stefan Lundin, åtminstone i matcherna mot Helsingborg (fredagskvällen) och Gif Sundsvall (på onsdag). Vad som händer därefter verkar skrivet i stjärnorna.

Men det tunga ansvaret faller dock på spelargruppen som försatt klubben i det här läget, det är dags att steppa upp om det här ska kunna gå vägen. Det är faktiskt många som har mycket att bevisa

Har kort om tid, och ingen wifi till datorn, så det får bli en kortare betraktelse med hjälp av tfn.

Idag såg jag en match mellan två disciplinerade defensiva lag i en match som inte sprakade. ÖFK var det lite bättre laget, men hade oerhört svårt att utnyttja hörnor och frisparkar. Saknar också återigen att få se ÖFK oftare göra det oväntade. De blir alltför lätt att läsa.

Tyvärr leder denna grymma förlust till att det nu bara är kvar att bevaka avstånden till strecken nedåt. En poäng på de tre senaste matcherna förstörde allt hopp om kvalplats till Allsvenskan.

Idag var ingen spelare riktigt bra, men de flesta ok. Många var ojämna, och blandade högt med lågt.

Försök till betygsättning;

Benediktsson 3 - Många bra insatser blandade med någon felbedömning och fortsatt osäkerhet på fötterna.

Adjoumani 3 - Också ojämn.

Suljic 4 - Åter bland de bästa.

Bonde 3 - Tämligen stabil.

Nsa 4 - Tveksam fyra, men han gör ibland det oväntade och skapar oro i disciplinen hos motståndarna.

Musolitin 3 - Lite slätstruken Idag.

Sporrong 4 - En riktigt bra match.

Hopcutt 2 - Ville sig inte riktigt

Marklund 4 - En av de bättre i laget.

Karlsson Grach 3 - Nja, vill se bättre insatser där.

Perry 2 - Fortsätter att fastna för mycket.

Ordonez 3 - Fick inte riktigt till det.

Palmernas stad i Sverige mot det nordligaste Superettan laget.0

Det är inte Ystad utan Trelleborg som är Sveriges sydligaste stad om nu någon trodde annat. På sommaren är dessutom Trelleborgs västra infart kantad av palmer. Då infinner sig definitivt en kontinental känsla när man kör in i Trelleborg.

Traditionerna skiljer sig alltså mellan nämnda landsändar. I Jämtland är det kosläpp på våren emedan det i Trelleborg är palmsläpp. Den 25:e maj i år så sattes det ut över 100 palmer i staden. Dagen firades också med artistframträdanden och diverse upptåg.

Låt oss nu hoppas att ÖFK spelarna inte förblindas av denna upplevelse utan håller fokus på matchen. Tre poäng vore inte fel.

Det var påsk när ÖFK åkte till Sundsvall för att öppna årets seriespel och vi visste sannerligen inte hur Magnus Powells lagbygge #2024 skulle fungera. Var det fågel, fisk eller kanske mittemellan?

Känslan efter en lång försäsong var att det kändes "oklart".

Premiären gjorde, åtminstone inte mig, särskilt mycket klokare;,1-0 till Giffarna som avgjorde på övertid i en synnerligen usel fotbollsmatch där ÖFK dessutom bjöd hemmalaget på segermålet.

Nu har vi hunnit ett par månader längre fram, elva omgångar är avgjorda och Superettan tar en liten paus på ett par veckor.

Vet vi mer om ÖFK i dag än vi gjorde när mars blev april?

Inte mycket! Lagbygget känns fortfarande "oklart".

***

Efter tre segrar, tre oavgjorda och fem förluster parkerar ÖFK på en 13:e plats i tabellen. Det kunde ha varit bättre men det kunde lika gärna varit ännu sämre i en serie där det är synnerligen svårt att räkna på prestationerna, Efter dryga tredjedelen kan man bara påstå en sak med säkerhet och det är att Landskrona har varit bäst och leder serien med klar marginal (fem poäng) till närmast jagande Degerfors, Öster och Utsikten.

***

ÖFK har så här långt inte gjort en enda riktigt bra match, sett till helheten. 1-0 i första hemmamatchen mot Trelleborg var visserligen hundra gånger bättre än premiären i Sundsvall (då förstår ni vad jag tyckte om den) men utan att det slog gnistor om insatsen, 1-1 hemma mot Örebro där gästerna kunde kvittera på en sen straff lovade bitvis mera och 70 minuter och ledning 3-1 efter en dryg timme mot Gefle kändes tryggt och bra när försvarsspelet rasade samman och gästrikarna kunde både reducera och kvittera innan Erick Brendon skickade in sin andra straff för kvällen och segergivande 4-3. Tack för den! (Vi fick i alla fall valuta för entréslanten, den som gillar dramatik fann här ett välskrivet manus...).

Men i övrigt?

Ojämna prestationer i såväl enskilda matcher som över tid, Någon halvtimme nu och då har varit okej men alltför ofta har man fallit igenom och då ganska rejält. Det är därför ÖFK befinner sig i bottenträsket när en dryg tredjedel av serien har avverkats.

***

Magnus Powell gör nu, tillsammans med sportchefen Stefan Lundin, sin tredje säsong som ansvarig för ÖFK:s truppbygge. Plus/minus tio spelare har hämtats in varje år, i runda slängar alltså ett 30-tal. Av ekonomiska skäl (förstås) har Powell/Lundin tvingats leta spelare från de nedre hyllplanen men jag är förvånad att man träffat så illa i sitt sökande och haft så dålig utveckling på så många som kommit. Brassen Erick Brendon var naturligtvis ett fynd, Yannick Adjoumani har tagit steg framåt och blivit en publikfavorit (han levererar i alla fall varje gång även om det finns att slipa på, inte minst i defensiven där han väger ganska lätt och dessutom har lite svårt att hålla koll på det som händer bakom hans rygg - ni som var observanta såg var Sandviken satte in sina attacker i lördags...), mittbacken Ali Suljic har kommit igång efter en anonym start medan Myroslav Mazur och Chovanie Amotkarijo drog vidare till bättre jaktmarker.

Men sedan? Kolossalt jämngrått!

Det finns en hel bunt, faktiskt de allra flesta, i den här truppen som måste steppa upp både ett och två steg för att det här ska sluta väl.

***

Min bestämda uppfattning, när jag summerar det här, är att det saknas tillräckligt med kvalitet (jag vet att det finns många som tycker annorlunda, full respekt för er som tycker så). Det är så mycket som görs så dåligt och så slarvigt.

Största bristerna så här långt;

# Det saknas en lekkamrat till Erick Brendon på det centrala mittfältet. Många har fått chansen - alla har misslyckats! Det borde egentligen var omöjligt eftersom Brendon öppnar i stort sett alla vägar som finns med sitt löpande och sin passningsfot.

# Anfallsspelet centralt är under all kritik. Alla kan se att det saknas en målskytt i Malcolm Stolts frånvaro. Men lika illa; det finns heller ingen som kan sticka in en boll i straffområdet när Simon Kroon, Jamie Hopcutt och Simon Marklund inte levererar i det kreativa.

# Powells spelplan är inte gjord för det här materialet! Det är hög tid att kasta passandet runt det egna straffområdet på soptippen en gång för alla, laget blir baktungt och det är bara undantagsvis som man får med sig tillräckligt många spelare för att skapa ett tryck i offensiven. När man lyckas (som sagt, det händer) är ÖFK som bäst!

***

Några korta noteringar;

# Mitt i dom sportsliga motgångarna - i år verkar det dessutom vara struligare än vanligt vid sidan om. Att det är kärvt med ekonomin är vi vana med men nu tycks det vara värre än någonsin (vdn Peja Lindholm tog sin keps och gick när han och styrelsen såg olika på saken), den där bakterien som slog ut Malcolm Stolt besvärade tydligen många andra och det var ju inte så lätt att räkna in, Kroon och Hopcutt har haft viktigare saker (barnafödande) att fundera på och missat matcher medan lagkaptenen Aly Keita tog en oväntad time out när han behövdes som allra mest.

Det finns dom som har det lättare på kontoret än Magnus Powell och Stefan Lundin...

# Mitt enkla råd till styrelsen och akademichefen Camilla Eriksson som nu får det operativa ansvaret i klubben efter senaste krislarmet om ekonomin och Pejas avhopp: Släck branden - en gång för alla!

Det betyder att verksamheter måste skalas bort när kostymen uppenbarligen är för stor. Här får det inte finnas några heliga kor, ömma tår måste bli trampade på.

Annars går det här åt helvete och det klarar inte länets fotboll.

***

Men å andra sidan; det här budskapet har jag förmedlat några gånger tidigare utan att någon har lyssnat...

***

Apropå ingenting men nog så allvarligt. ÖFK har spelat elitfotboll i elva år och inte producerat en enda egen elitspelare, inte en enda! (Dennis Widgren och Bobo Sollander fostrades i andra klubbar och när ÖFK befann sig längre ned i seriesystemet)!

***

När ÖFK besegrade Gefle fick man två straffar på 47 minuter (Erick Brandon satte båda). Förra säsongen spelade man 30 matcher (45 timmar) utan att få en enda!

***

Jag blir bekymrad när jag kollar hur Trissen (här på fotbollz) fördelas. På listan efter elva matcher så har Erick Brendon lyckats skrapa ihop två "poäng". Elva (11!) lagkamrater har fler...det ska ju inte vara möjligt. Utan Brendons spel på mitten skulle det här ÖFK-laget vara lika stabilt som ett korthus. Tittar man på statistiken (sofascore.se där en dator ställer samman allt, och då menar jag verkligen allt, som presteras under en match) har Aly Keita bästa ÖFK-betyget (7,46 i snitt, ett av Superettans högsta så här långt) men även Ali Suljic och Erick Brendon ligger högt på listan (7,30 respektive 7,28). Det stämmer betydligt bättre överens med prestationerna än Trisslistan (och betygen i LT/ÖP, för övrigt).

***

När jag efter premiären påstod att såväl Gif Sundsvall som ÖFK skulle få en besvärlig säsong om man inte presterade bättre kom ett antal hånande kommentarer (tack för dom).

Hmm, läget just nu; ÖFK på negativ kvalplats, Giffarna sist i tabellen och gjorde sig i helgen av med tränaren Douglas Jacobsen (andretränaren Ion Doros ersätter).

Som Lucas Sahlin mycket riktigt konstaterade i Sundsvalls-Tidning på söndagskvällen efter 1-3 hemma mot Helsingborg: "Det är ett mörker som Gif Sundsvall har framför sig den närmaste tiden".

Det såg jag redan på påskafton!

***

Trevlig sommar!

AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ), nedan AU, är det företag som tillsammans med Captigenics Capital AB under 2023 stöttade ÖFK med aktier för flera miljoner kronor. ÖFK kunde sedan omsätta dessa aktier i pengar. Aktieaffären var synnerligen viktig för att ÖFK skulle kunna behålla elitlicensen 2024.

AU, med CEO Roar Adelsten, styrelseledamoten Charlotta Larsson och CFO Lars Larsson var på plats på Jämtkraft Arena vid ÖFK:s match den 5:e maj 2024 mot Örebro. AU är ett medicinskt forskningsbolag. Forskningen sker under ledning av professor Moustapha Hassan vid Karolinska institutet i Stockholm. Bolaget har lyckats med något som ingen tidigare gjort, dvs stabilisera acetylsalicylsyra i flytande form. Något som möjliggör helt nya medicinska användningsområden. Lösningen är givetvis patentsökt.

Huvudägare i AU ör Captigenics Capital AB, som i sin tur ägs av Roar Adelsten. Därutöver har AU i dagsläget cirka 600 aktieägare.

AU planerar, att inom ett till två års tid från nu, starta kommersiell produktion av sina medicinska preparat i Östersund. Bolaget har under mer än ett års tid tillbaka haft ett nära samarbete med Östersund kommuns näringslivskontor i syfte att finna en lämplig plats för denna produktion. Exakt var och hur är ännu inte helt klart, men det blir nog beslutat inom kort enligt CEO Roar Adelsten.

Syftet för AU med besöket på Jämtkraft Arena den 5:e maj var att slå två flugor i en smäll. Både bevista en ÖFK match och ge information till ett antal jämtländska aktieägare om vad som komma skall. Arenan har faktiskt möjligheter att avskilt kunna göra sådant.

Väl att notera är att både CEO Roar Adelsten och styrelseledamoten Charlotta Larsson på plats inhandlade ÖFK halsdukar. Östersundsbördige CFO:n Lars Larsson var sedan tidigare givetvis redan försedd med ÖFK halsduk. Med andra ord så har ÖFK inte bara blivit pekuniärt stöttad utan även fått två nya supportrar.

Foto Lars Larsson

Fr.v Roar Adelsten, Charlotta Larsson, Lars Larsson

Spelmässigt? Fjorton gånger bättre än senast i Sundsvall, minst!

Men framförallt; årets första trepoängare bärgades när Trelleborg besegrades med 1-0.

Tack för den!

***

ÖFK reste sig snabbt efter den bleka insatsen i premiären på påskafton. Det här var en helt annan prestation och hastigt och mycket lustigt var matchprotokollet smockfullt med roliga ÖFK-noteringar; exempelvis 16 avslut och elva hörnor. Låt vara att det var mycket som var felriktat eller laddat med knallpulver men naturligtvis skulle Yannick Adjoumani gjort mål ( 60:e min) när han fångade upp en retur och och från nära håll pricksköt på Trelleborgsmålvakten Andreas Beck Larsens vänstra stortå(!) när målet vad vidöppet och Jamie Hopcutts eleganta vändning och snabba skott strax senare (63:e min) var också värd lite mer än ytterligare en vacker Beck Larsen-räddning.

***

Men ÖFK skulle få sin välförtjänta utdelning i den 76:e matchminuten. Adjoumani fångade upp en boll ute till vänster, tog sig ned till kortlinjen och därifrån prickade hans inlägg Jakob Hedenquists huvud och då kunde inte ens den duktige Trelleborgsmålvakten hålla bollen på rätt sida linjen. 1-0 och alla var glada på Jämtkraft arena, det var verkligen en förlösande fullträff.

***

ÖFK hade två riktigt starka perioder i matchen. Öppningen var energifylld och tvingade motståndarna från Skåne på hälarna; man anföll till höger och man anföll till vänster, det var fart på både boll och ben. Hela agerandet doftade revansch, lång väg, från Sundsvallsmatchen, och redan där skulle ÖFK kunna ha avgjort den här matchen. Men avsluten höll inte samma klass som spelet och Trelleborg kunde slingra sig ur det kraftfulla hemmagreppet.

Efter pausfikat kom ÖFK ut fulltankat med ny energi och den här gången kunde man pressa tillbaka sina motståndare under en dryg halvtimma och den anstormningen gav också utdelning till sist och tre ytterst värdefulla poäng.

***

Det är märkligt att det kan skilja så mycket mellan två prestationer med i stort sett manskap. Magnus Powell hade gjort bara två förändringar (Aly Keita var åter i buren och på topp spelade Jamie Hopcutt i stället för Ahmed Bonnah).

Men det mesta som var dåligt i Sundsvall var bra på Jämtkraft arena. Det gäller inte minst kantspelet. Mykola Musolitin gjorde nu sin bästa insats i ÖFK-dressen när han dominerade sin högerkant i 90 minuter (överraskande så bra han sköter sina defensiva plikter) och på andra sidan blev Yannick Adjoumani bara bättre ju närmare slutsignalen vi kom. Såväl Musolitin som Adjoumani bjöds stora ytor att operera på, det utnyttjade servitörerna på mitten (Erick Brendon och Albin Sporrong, även han gjorde sin bästa ÖFK-match) på ett förnämligt sätt.

Skillnad var det också i motståndarnas straffområde. I Sundsvall var det öde och tomt i 90 minuter, nu trängdes röd-svarta hemmaspelare för att få ta avsluten. Till den skaran hörde mittbacken Jakob Hedenquist som ofta följde med hela vägen och det gav till sist också välförtjänt utdelning när han nickade in segerbollen.

***

Några andra noteringar;

# Nebiyou Perry var vassaste kniven i anfallslådan och gjorde väldigt många rätt. Men i straffområdet blev det gärna en touch för mycket och skotten blockades. Om han klipper till direkt så kommer det säkert ett och annat mål även från Perrys fot!

# Mittbacken Ali Suljic satte några riktig fina förstapass som slog ut ut Trelleborgs höga press och öppnade för snabba omställningar.

# Det hade inte hans kollega Kevin Jablinski. Norrmannens svaga passningsspel blev nu ett av Trelleborgs farligaste vapen. Ajabaja, där behövs ett kvartssamtal på Powells kontor. Bättre marginaler krävs kring det egna straffområdet!

# Jamie Hopcutt och Simon Kroon bidrog till helheten utan att glänsa. Men deras tid kommer!

***

Varbergs Bois borta väntar om en vecka. Allsvenskan förra året, två raka förluster i Superettan så här långt. Men det är alltid en tuff uppgift!

Tänkte börja med att tala om att krönikan är skriven på en liten telefon, så finns risk att jag missar lite stavfel och liknande.

Jag tycker att det fanns en hel del positivt att ta med sig från dagens match. De första 20 minuterna fanns det bara ett lag på planen, nämligen ÖFK. Även andra halvlek startade bra. Backlinjen skötte sig utmärkt med Hedenqvist som topp, och Suljic gjorde en riktigt bra match. Mittfältet skötte sina defensiva uppgifter utmärkt, men det blev mycket plotter framåt. Kroon var inte helt lyckad, Brendon kan bättre och Sporrong tillförde väldigt lite framåt. I första halvlek var Musolitin klart bäst på mitten. Perry har en fantastisk bollkänsla, men behöver lyfta blicken såväl mot öppna ytor för egen del liksom för att se sina medspelare. Samtidigt visade få upp sin vilja att få bollen i produktiva offensiva ytor, och jag tappade totalt räkningen på Bonnahs offsider.

Men återigen, en bra defensiv, med få misstag, där ett dock blev helt avgörande. Jag hoppas dock att återkomsten av Stolt och/eller Karlsson Grach ger ett bättre flyt i offensiven.

Dagens betyg:

Otieno 3 - Lugn och säker fram till att han har bollen vid fötterna. Då bara lugn. Alltför lugn.

Jablinski 3 - Nära en fyra då jag knappt såg något misstag, men saknade hans vanliga pådriv och bara någon enstaka öppnande passning.

Suljic 4 - Det bästa jag sett av honom hittills.

Hedenqvist 4 - En riktigt stark fyra. Måste ha säkrat startplatsen en tid framåt.

Adjoumani 3 - Blandar oerhört strålande ingripanden med dumheter. Måste också sluta spela skadad.

Brendon 3 - Säker som vanligt, men åter lite anonym. Ändå alltid bland de bättre, och ska han bytas ut ska det vara mot någon som kan axla hans position.

Musolitin 4 - Fantastiskt bra första halvlek, åt båda håll. Lite mer anonym i andra.

Sporrong 2 - Kan säkert betydligt bättre.

Perry 3 - På många sätt värd en fyra med bl a sjukt bra mottagningar. Men det blir på något sätt inte så mycket av hans briljans med bollen. Lyft blicken!

Kroon 3 - Roligt att han är tillbaka i spel, men behöver bli bättre för att säkra startplats. Och visst skulle han ha använt vänsterfoten vid chansen i inledningen.

Bonnah 2 - Gör en hel del bra saker, men leder inte till så mycket. Och springer man ständigt offside får man till slut inga bollar.

Hopcutt 2 - Gjorde inget som övertygar.

Marklund 2 - Hände tyvärr inte mycket för honom heller.

Norrby 2 - Tjatigt, men jag såg honom väldigt lite.

Sammanfattningsvis inga byten som gjorde att ÖFK skapade något mer, men inte lätt att komma in så sent och förändra matchbilden.

Surt att starta serien med en derbyförlust, och på ett så oerhört onödigt sätt. Finns en hel del positivt att ta med sig, men offensivt måste det till nya idéer och emellanåt snabbare och rakare uppspel. Och låt inte alltid motståndarna helt samla ihop sig vid frisparkar och inkast. Överraska någon gång.

Det fanns tider, ja, det är faktiskt inte alltför länge sedan, när man visste vad man kunde förvänta sig av ÖFK. Med spelare som Sema, Ghoddos, Bachirou, Sotte, Nouri och ytterligare ett dussin plusvarianter var en plats på den övre halvan i Allsvenskan rätt given. Det fanns till och med någon säsong där klubben skulle kunna utmana om mästartiteln. I förhandssnacket - det var när stjärnorna lyste som starkast och trollkarlen Potter placerade dom rätt på banan.

ÖFK #2024?

Inte en susning, faktiskt. Är det någon som har det efter årets tre första månader där det såg så lovande ut med i stort sett hela truppen satt och tidigt på plats men där mycket har gått snett med sjukdomar och skador efter lägret i Spanien.

Superettan rullar igång på lördag (påskafton, avspark kl 13.00) med match i Sundsvall. Oavsett utgång, jag tror att vi alla gör ett klokt val om vi avvaktar några veckor innan vi betygsätter den här ÖFK-upplagan!

***

Mycket är nytt i årets ÖFK. Tio spelare enligt listorna där några av gamla bekanta - Jamie Hopcutt (inte minst) och Nebiyou Perry känner vi väl sedan tidigare och Yannick Adjoumani räknas tydligen också som ett nyförvärv trots att det blir hans tredje säsong på raken i ÖFK-dressen.

Sju har försvunnit. Av dem saknar jag mittbacken Myroslav Mazur. Mycket! Mazur var klippan i det försvar som var ett av seriens mest svårforcerade förra sommaren. Men andra jaktmarker lockade och det får vi leva med.

Av dom övriga? Jag har gärna sett att André Österholm hade stannat kvar. Det tog sin tid men Österholm hade en positiv utvecklingskurva och var som potatisen - användbar till det mesta!

***

Nytt är definitivt typen av spelare som anslutet, här finns mycket teknik och rappa fötter. Det är saker som saknats i firma Powell/Lundins två tidigare lagbyggen. Där har andra egenskaper prioriterats, många av dom nya som hämtats hit har varit stöpta i samma form och det har sett rätt stabbigt ut. Resultatet har blivit en slags brottarfotboll där man försökt slå sin motståndare med löpkraft och styrka men väldigt sällan med finess. Att vinna en-mot-en-dueller och skaffa sig en numerärt övertag har inte varit ÖFK:s signum, om man säger så. Chovanie Amatkarijo (numera allsvensk i Gais) är väl det senaste exemplet på den spelartyp som jag här pratar om, dessutom ett av väldigt få sedan rutschkanan utför började för några säsonger sedan.

Ändring den här säsongen? Förutsättningarna finns, absolut. Men vi har sett väldigt lite av det så här långt (första halvlek mot Skövde förra helgen var ett lysande undantag i just den detaljen) av olika orsaker. Många av de nya har varit rätt bleka när de har fått chansen att visa upp sig, det är i varje fall min uppfattning.

***

Mitt bland alla frågetecken som återstår att räta ut finns dock några saker som vi kan spika fast på väggen;

# Jag gissar att samtliga motståndare är avundsjuka på ÖFK:s starka målvaktsbesättning. Ingen kan matcha Aly Keita, Andrew Mills och målvaktstränaren Arnold Origi där Keita, för mig, fortfarande är den givna ettan (om påkarna är i fullt trim).

# Erick Brendon kommer att bära laget även den här säsongen, Superettans MVP (mest värdefulla spelare).

Dessutom den bäste!

# Yannick Adjoumani tar nya steg i sin utveckling.

# Nebiyou Perry ser ut att få en fin sommar. Är det han (tillsammans med Simon Kroon när han kan medverka) som har nyckeln till ÖFK:s offensiv?

***

Spelare som tar stora steg i utvecklingskurvan?

# Ziad Ghanoum. Det måste vara hans tur den här sommaren. En modern försvarsspelare som har det där lilla extra.

# Mykola Musolitin har lovat mycket men sällan fått ihop helheten. När den sitter kommer också målen.

***

Min svåraste huvudvärk just nu:

Vilka mittbackar ska spela?

Och hur många?

Hur jag än vrider och vänder på dom som är aktuella så blir jag bekymrad, det är trots allt ryggraden vi snackar om och här saknar jag kvalitet. Mazur har dragit, Theodore Rask likaså och Kristian Novak är skadad. Nye Ali Suljic från AFC Eskilstuna (som väl är tänkt som en prestigevärvning?) har inte visat något extra så här långt, Kevin Jablinski ser ut att ha tagit en ledarroll men är ju i grunden en begränsad fotbollsspelare med dåliga knän... Ja, ni förstår, här finns problem att lösa.

Mitt förslag just nu: Ett lågt försvarsspel (glöm snacket om den höga pressen, ÖFK har inte det materialet) med en trebackslinje som snabbt blir en fembackslinje när motståndarna har bollen.

***

Huvudvärk #2:

Anfallsspelet så här långt har varit mer än lovligt torftigt. Malcolm Stolt måste komma i form, snabbt, efter sin sjukdomsperiod. Men det är väl mer ett önsketänk än en möjlighet?

***

Vid serieupptakten för en dryg vecka sedan fick Öster och Degerfors de flesta rösterna av presspacket när Superettan 2024 tippades, Varberg trea och ÖFK fyra.

Min röst landar på Degerfors.

I Värmland är optimismen stor. Där tror man på en snabb återkomst till Allsvenskan och jag stöttar den tanken. Degerfors är ett stycke svensk fotbollshistoria men en humla som egentligen inte ska kunna flyga när vi nu har hunnit fram till 2024.

***

Glad Påsk!

Det är sällan jag blir så irriterad som idag, (lördag 23/3), när jag såg matchen Skövde AIK vs ÖFK. Då handlar det givetvis om ÖFK, men har egentligen inget med själva matchresultatet att göra, utan istället om ÖFK:s oförmåga att göra mål. Jag gillar däremot lagets ambition att spela possessionfotboll och det sköter ÖFK hyfsat. Försvarsspelet är också okay, men i sista tredjedelen på offensiv planhalva är det bedrövligt. Där är spelet under all kritik.

Följande exempel på dumheter sker innanför och strax utanför motståndarens straffområde; Få inlägg i förhållande till inläggstillfällena, passningar sker till medspelare som har ryggen mot motståndarmålet, passningar sker på 1-2 meters avstånd, spelare söker sig inte mot bollbanan när inlägg slås och när målchanser uppstår så missas de konsekvent. Speciellt tänker jag på när Adjoumani skjuter över från 1,5 meter, när han har öppet mål. Nu skulle det eventuella målet ändå inte ha blivit ett godkänt mål på grund av offside, men det symboliserar oförmågan att göra mål.

Det skapas visserligen målchanser, vilket naturligtvis är bra, men några mål blir det inte. Ett par av målchanserna och främst Naders nick i första halvlek skall bara vara mål. I sanningens namn finns det två saker som jag anser är väldigt viktiga i fotboll. Det är spel- och målsinne. Spelsinnet besitter visserligen några av ÖFK:s spelare, men målsinne saknas. Spelsinne är att kunna förutse vad som händer på planen i nästa skede kunna utnyttja det. Kallas även att kunna läsa spelet.

En bra målskytt måste ha både spel- och målsinne. Gerd Muller var en känd tysk målskytt. Han var inte speciellt teknisk, men mål gjorde han. Han hade förmågan att innanför straffområdet vara där bollen kom och sedan skicka den i mål. Han hade både spel- och målsinne. Målsinne är förmågan att göra mål och är en särskild förmåga. I psykologin sägs det att du skall se bollen gå i mål. Försök inte placera den utan bara se den gå i mål och agera snabbt. Jag tror tyvärr att många idag som fick chansen att göra mål gjorde framförallt två fel. Man sökte ett bättre läge, (som aldrig finns), och man försökte placera bollen så målvakten inte skulle kunna nå den. Då hamnade bollen utanför målramen istället.

Nu är det bråttom. Det är uppenbart behov av någon eller helst några som har både spel- och målsnne och det omgående.

Det gläder mig att läsa om den positiva stämning som verkar ha infunnit sig bland deltagarna på ÖFK:s båda årsstämmor. Dels hos Elitbolaget, dels hos föreningen. Sannolikt har det sitt ursprung från det ekonomiska utfallet. Äntligen verkar det som om föreningen och elitbolaget, (som är ett aktiebolag) har fått kontroll på tillvaron. Men kom ihåg att mycket av resultatet räddades på grund av extraordinära bidrag och affärer. Fortfarande finns det alltså stora framtida utmaningar att bemästra och nu krävs det en proaktiv styrelse och ledning för att klara av detta. Verksamheten måste helt enkelt försörja sig själv.

En styrelse ska leda verksamheten på ett så bra sätt som möjligt och den viktigaste uppgiften är att ha fokus framåt. Detta gäller både föreningen och elitbolaget . Det finns dock en väsentlig skillnad mellan en ideell förening och ett aktiebolag. Det senare skall eftersträva vinst. Något som inte gäller den ideella föreningen. Däremot bör ekonomin vara i balans. Idrottsaktiebolag likt elitbolaget styrs dessutom av ett speciellt regelverk.

Alla aktiebolag, liksom elitbolaget, måste dessutom ha en styrelse. Styrelsen fattar beslut om företagets förvaltning, ekonomi och strategi. Detsamma gäller även för föreningen. Styrelsen tillsätter och avsätter VD, ger instruktioner till VD, om VD är aktuellt. Det är dock inget krav att ha en VD, men innebär att styrelsen då delegerar det operativa arbetet. Har styrelsen väl beslutat om att ha en VD för att leda det operativa arbetet, så styrs det av regler enligt Aktiebolagslagen.

Styrelsens uppdrag är att bereda olika frågor, förvalta de beslut som årsmötet fattat, leda föreningens arbete samt representera bolaget, alternativt föreningen, i olika sammanhang. Styrelsen ser också till att bolagets organisation och förvaltning sker på rätt sätt och att bolaget/föreningen fungerar som det ska.

Med detta sagt så skall nu ÖFK:s nya styrelser alltså se till att den ekonomiska ökenvandringen är över, och att medlemmar och aktieägare kan se framtiden an med förhoppning om ekonomisk och sportslig framgång. Det gör sig dock inte självt utan nu måste det tas krafttag och uppkavlade skjortärmar

Jag har ju blivit tillfrågad i kommentarsfälten att belysa Jämtland/Härjedalens damfotbolls utveckling, med lite speciellt fokus på ÖDFF och tiden därefter. Jag tycker dock att det då är lika viktigt att ta med hela utvecklingen från damfotbollens födelse med riksomfattande seriespel i mitten av 70-talet. Dock särskilt från 1983, då seriesystemet blev någorlunda enhetligt och jämförbart i Sverige. Detta för att ge en så bred bild som möjligt.

Möjlighet till utveckling framåt?

Det finns många tankar och åsikter kring hur damfotbollen i JH ska kunna utvecklas positivt, och vilka möjligheter och hinder som finns. Personligen har jag alltid ansett att det ska finnas goda möjligheter, under förutsättning att så många föreningar som möjligt satsar på att hålla såväl bredd, som satsning mot så höga höjder som möjligt igång. De tider som det mest handlat om en enda satsande förening, som uppmanar andra att backa upp dem, har det ofta gått åt fel håll. ÖDFF:s historik har ju också visat att det först var när dom helt utgick från sig själva och sina egna resurser som framgångarna kom, och detsamma har gällt även på herrsidan enligt mig. Så länge det tjatas om att ”alla i Jämtland” ska stötta en enskild förening skapar det mer motsättningar och då ofta påföljande tillbakagång. Alla föreningar ska ta sina egna beslut, och välja hur man satsar framåt, och det är enligt mig viktigt även i framtiden.

Intressant på damsidan blir också att t ex se hur ÖFK nu hanterar att man fick en gratisplats i div 2. Hittills har jag inte hört något om detta, men många är nyfikna. Kör man vidare med den trupp som var ett mittenlag i div 3 kommer det nog att bli kämpigt i tvåan. Börjar man aktivt att rycka spelare från landsortslag så hamnar man nog i samma position som andra, som ordentligt retat upp omgivningen. Det säkraste första steget vore nog att hitta några ytterligare rejält rutinerade spelare i distriktet som kan backa upp på planen.

Oavsett förening som satsar tydligt uppåt, så måste vi vara väldigt medvetna om att det är ekonomiskt oerhört mycket mer krävande att ta sig till de två högsta divisionerna i Sverige nu än någonsin tidigare, och möjligheten att hitta uthålliga sponsorer kommer i så fall att vara avgörande för att kunna lyckas. Men flera föreningar i distriktet ska kunna bli stabila i division 1, även om detta nu också är ekonomiskt krävande utifrån reseavstånden. Men det var inte framtiden som skulle nagelfaras denna gång.

Den tidiga utvecklingen

Det går ju att ha en massa synpunkter på hur utvecklingen sett ut historiskt, sedd ur olika synvinklar, men om vi i huvudsak håller oss till tråkig sifferfakta som ett första steg, så kan vi konstatera att JH under den tidiga damfotbollshistorien låg riktigt bra i fas med övriga Sverige. Ope var t o m formellt sett näst bäst i Sverige 1976 då de spelade SM-final mot Jitex. Något som kanske alla inte ens känner till idag.

Under 70-talet och fram t o m 1987 så fanns ingen Allsvenska, utan högsta divisionen var geografiskt indelad i olika serier, med så småningom påföljande slutspel. Från 1983 till -87 fanns dock bara två div 1-serier (alltså då högsta serien), varför jämförelsesiffrorna från dess måste anses som högst relevanta.

Faktum är att från seriesystemets födelse på 70-talet fram till bildandet av ÖDFF inför säsongen 2002 (först under namnet Ope/Frösön under två år) hade främsta JH-lag som sämst varit nummer 43 i Sverige, och alltid varit bland de nio första i Norrland. Seriemässigt var Hackås bäst i Jämtland 76, 77 och 79. I övrigt delade Ope (17 st) och Frösön (6 st) på förstaplatserna.

Om vi blickar från 1983, då alltså seriesystemet blev likvärdigt över hela Sverige, så låg vi hyfsat bra med. Om vi delar upp det i femårsperioder 1983- 1997 var genomsnittsplaceringarna för det främsta JH-laget under de tre perioderna 25, 27 och 28. När sedan placeringarna blev 34, 34 och 43 de följande tre åren, (och att segrande lag i div 3 JH nekade uppflyttning fem år i rad 97- 01, vilket visade på en riktig kris för damfotbollen i distriktet) så värkte ledare i Ope och Frösön fram det s k elitlaget. Under tiden gjorde Ope en något bättre säsong 2001 med en 31:a plats. Ope fick sedan lämna sin plats till det nybildade laget och starta om i div 3, och var också officiellt farmarlag de tre första säsongerna. 2005 valde man sedan att bli ”självständiga” igen.

ÖDFF:s inledande år

Dock blev Ope/Frösön inte alls någon succé första året 2002, då man hamnade på den absolut sämsta placeringen någonsin, som JH:s bästa lag, nämligen på 64:e plats. 21 platser sämre än tidigare bottennotering. En uppryckning skedde dock året efter med seger i div 2 och en 37:e plats i Sverige, och då plats 35 påföljande år, fast man direkt åkte ur div 1. Dock hade dessa placeringar bara en gång tidigare i historien varit sämre (förutom det egna första året), nämligen den då usla placeringen nr 43 år 2000, som startade hela diskussionen om ett ”elitlag”. Och det dröjde ända till 2014, under sin trettonde säsong, innan ÖDFF gjorde en bättre säsong än Ope gjorde 2001. Sista året utan ÖDFF.

Under namnet ÖDFF radades sedan placeringarna 64, 64, 73 och 55 upp. Då förde jag en diskussion på nätet där jag var kritisk mot ÖDFF, som under en lång period enligt mig uppenbart nöjde sig med att vara bäst i Jämtland, och hela tiden hävdade att man spelade på något man kallade ”elitnivå”. Vad som sedan hände var att två andra föreningar, nämligen KD och Frösön, började att satsa ordentligt, trots stor kritik från ÖDFF:s tillskyndare. Man hävdade t o m att det skulle vara döden för damfotbollen i Jämtland att en konkurrerande satsning gjordes. Men detta tvingade istället ÖDFF att ta helt nya grepp. Mest troligt för att fortsätta att vara bäst i Jämtland.

Uppstickarna KD och Frösön anser jag därmed istället nästan räddade damfotbollen i JH, som helt höll på att tappa all kraft dessförinnan. Under de fjorton år innan ÖDFF bildades, efter Allsvenskans start 1988, spelade minst ett Jämtlandslag i näst högsta serien tolv av fjorton säsonger. Under ÖDFF:s första 11 år (innan Elitettan skapades) spelade man endast två år i näst högsta serien.

Åter en framgångsrikare period

Sedan först Frösön, och sedan KD, på riktigt allvar utmanade, tvingades ÖDFF alltså satsa på ett helt nytt sätt. KD hade satsat på utländska importer, med Tabitha Chawinga som största talang. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte helt trodde på att hon skulle hålla som absolut elitspelare, men ack så fel jag fick. Hon spelar nu i en av världens bästa klubbar, nämligen PSG, och kan snart ses i kvartsfinalen i Champions League mot uppstickarna Häcken.

ÖDFF började successivt aktivt värva spelare utifrån, både svenska och utländska, på ett sätt som aldrig gjorts tidigare i JH. Det ledde till att placeringarna förbättrades, men med en minoritet av startspelarna från distriktet. Toppen nåddes under ÖDFF:s tre sista år, då man placerade sig som nr 20, 22 och 25 i Sverige. Sedan 1983 har Ope vid tre tillfällen haft en bättre placering än ÖDFF:s bästa, nämligen 1984 och -85 då man spelade i en av de två högsta serierna i Sverige, med en 17:e plats, samt säsongen 1993 med en 19:e plats, då man bara var ett par poäng från att nå Allsvenskan.

2015 blev alltså ÖDFF 8:a i Elitettan, men föll ner ett par platser året därpå för att falla ur serien 2017. ÖDFF satsning sina tre sista säsonger krävde uppenbart så mycket arbete från de styrande att orken inte räckte till för en fortsättning. Jag tror att det då också var på gång med nya krav för kontrakt med spelare utifrån, vilket skulle kräva en ännu större ekonomisk insats.

Vad hände sen?

Att det sedan blev närmast en kollaps för den Jämtländska damfotbollen när ÖDFF lades ner var inte så konstigt. Det var bara några enstaka spelare från ÖDFF:s trupp som fortsatta att spela i Jämtland/Härjedalen och luften hade gått ur KD bara ett par år innan. Som kuriosa kan jag nämna startelvan de två sista ÖDFF-matcherna; Hillmo, Hedqvist, Ehn, Nimani, Stiever, Lagerström, Mc Farlane, Steiner, Rexhi, Syme och Kurtz. Inte många som hade sitt ursprung inom JH-distriktet. Det var väl de tre förstnämnda.

KD hade som bäst varit 44:a och Frösön 46:a under deras perioder av satsning, vilket som andralag var bättre än fem av ÖDFF:s säsonger som bästalag. Dock hade IFK Östersund precis börjat att satsa hårdare på damfotbollen under ÖDFF:s sista säsonger, och de blev också de som kunde dra lite nytta av ÖDFF:s nedläggning.

ÖDFF hade alltså bl a placeringarna 64 och 73 under sina första år. De sämsta placeringarna för IFK Östersund under de första åren efter ÖDFF:s nedläggning var något sämre, nämligen 69 och 75. ÖDFF (Ope/Frösön) var en elitsatsning när de startade upp, medan IFK Östersund spelade i stort sett vidare med en något påfylld trupp, så det anmärkningsvärda är att skillnaderna inte var större.

Nu har dock åter en positiv utveckling skett resultatmässigt, även om även IFK Östersunds satsning kanske mattats av något. IFK:s bästa placering efter ÖDFF:s nedläggning har varit nr 35 säsongen 2022. Under ÖDFF:s 16 år var man bättre än så sina fyra sista år, med den starkt internationella satsningen, samt år 2010. Därför bör man kanske betrakta just ÖDFF:s fyra sista år mer som en positiv parantes i den moderna JH-damfotbollens era. Frågan är om det finns ekonomi för en likadan satsning i framtiden inom distriktet. Men jag hoppas det.

Åter till framtiden

Jag tror dock fortsatt på utvecklingen, men naturligtvis krävs det, som tidigare nämnts, oerhört mycket mer ekonomiskt idag för att nå t ex Elitettan. Det innebär resor över hela Sverige och med en majoritet lag i Götaland, och lagen i Elitettan behöver då självklart en rejäl uppbackning ekonomiskt från sponsorer för att ha en chans att driva verksamheten. Det blir också allt fler av Sveriges stora föreningar som sakta tar över damfotbollens toppskikt. Malmö FF kliver in som en av favoriterna i årets Elitetta efter att i stort sett vunnit alla matcher från div 5 till div 1, sedan laget nybildades. Hammarby tog guldet 2023. Häcken, Norrköping, Djurgården, BP och AIK spelar också i Allsvenskan 2024. IFK Göteborg, Elfsborg, Helsingborg, Halmstads BK, Värnamo m fl är på väg uppåt. Västerås SK är kvar i div 2, medan Kalmar FF och Mjällby är de två herrallsvenska lag som helt saknar damlag.

Jag anser att det sker en positiv utveckling av spelare på flera håll i Jämtland/Härjedalen, och särskilt där en viss stabilitet råder. IFK Östersund ligger främst till idag, Ope har något intressant på gång, Brunflo presterar bra och Frösön är tillbaka på allvar. ÖFK gör ett försök i tvåan detta år. Sveg gjorde för några år sedan en riktigt bra säsong i div 2, och Järpen gjorde ett positivt försök 2023. KD är tillbaka i seriespel. Dessutom lever fotbollen i t ex Vemdalen, Offerdal, Ragunda och Strömsund år efter år.

Till sist vill jag åter framhålla att jag anser att alla föreningar ska ta sina beslut efter sina ambitioner, resurser och andra förutsättningar. Samarbete ska ske mellan parter som litar på varandra, har förmåga att sätta sig in i andra parters situation och som ger alla parter fördelar. Eventuellt stöd från andra kan man bara förtjäna genom sitt eget sätt att agera. Jag tror att press på föreningar att rätta in sig i någon form av led alltid riskerar att ge negativt resultat. Och det anser jag är viktigt för ÖFK att tänka på vad gäller framtiden för sin eventuella damsatsning. ÖFK:s framgångar på herrsidan startade egentligen samtidigt som man slutade att prata om stöd från övriga föreningar i Jämtland, och istället helt koncentrerade sig på att den egna verksamheten skulle bli så bra som möjligt.

Först vill jag framhålla att ÖFK har en trupp som skulle kunna blomma ut till något riktigt bra, men idag var det lite för segt och brist på kreativitet på flera håll. Punktvis ser det bra ut, men jag önskar verkligen fler tillfällen då spelare vågar bryta mönstret och göra snabbare inkast, ta med sig bollen snabbare framåt och vågar ta tidiga löpningar.

Bakåt är det också blandat, särskilt när det blir tidig press från BP och vid inlägg. Det händer att spelare tappas bort, som vid det enda målet, och kommunikationen brister. Dock tycker jag att såväl Jablinski som Hedenqvist gjorde bra insatser bakåt. Sinyan kan vara på gång på mitten. Perry glimtade till ibland och Musolitin gjorde mycket rätt.

När Norrby kom in tänkte jag först "vilket fynd", men sedan kom väl några onödiga felbeslut. Det kan dock bli något riktigt bra. Nsa är jag också nyfiken på att se mer av.

Mot bättre vetande ska jag också göra ett försök till betyg, med sedvanlig sexgradig skala.

Keita 3 - Gjorde ett par riktigt bra räddningar, men också ett par underliga beslut.

Jablinski 4 - Inte en tydlig fyra, men rappare och säkrare än innan skadan, och en kämpe.

Suljic 2 - Känns lite osynkad ibland, och nästan lite loj. Men det blir väl bättre hoppas jag.

Adjoumani 3 - Som vanligt en rejäl blandning av högt och lågt. Men jag gillar honom. Oftast.

Hedenqvist 3 - Låg länge på en självklar fyra, men tappade lite på slutet.

Brendon 3 - En av hans mer medelmåttliga instaer.

Musolitin 4 - Tycker att det händer mycket positivt runt honom.

Sinyan 3 - Nära en fyra. Han bryter mönstret på ett positivt sätt, men strular till det ibland.

Bonnah 3 - Löper bra, men blev inte så mycket av det.

Perry 3 - Glimtar verkligen till ibland och härlig bollkänsla. Kommer att bli högre betyg framåt.

Karlsson Grach 3 - Ganska stabil, men skulle kunna visa sig mer.

Norrby 3 - Kan bli en storspelare, men lite valpig.

Hopcutt 3 - Syntes för lite.

Nsa och Nader spelade för kort.

Sammantaget är jag kanske för negativ med tanke på att motståndet ändå var Allsvenskt, men jag vill ha upp farten på spelet och hitta ett säkrare försvarsspel. Men förutsättningarna finns verkligen för att det ska bli en framgångsrik säsong.

Det är dags att summera 2023 och blicka fram emot 2024. Jag vill i det sammanhanget göra några reflektioner runt ÖFK. Jag håller mig dock runt Herrar A och den verkställande ledningen. Först förutsättningarna inför 2023, sedan hur det gick och till sist en titt i spåkulan inför 2024.

Inför 2023

1. Med tanke på fotbollsåret 2022, då ÖFK bragdartad höll sig kvar i Superettan, så var det en hel del att undra över inför 2023...Paniken var ju väldigt närvarande hela hösten 2022. De stora frågorna inför 2023 blev ju sedan Elitlicensen, ekonomin, tränare och hur blir det med spelartruppen? Kanske återkommande frågeställningar för ÖFK, men ändå.
2. ÖFK får i början av 2023 en ny VD i Peja Lindholm. En person med erfarenheter från högsta internationella nivå som curlingspelare och ledare. Världsmästare som juniorspelare en gång. Världsmästare som ledare för Sverige seniorer tre gånger. Utöver detta flera pallplatser i VM, EM och nio gånger svenska mästare. Dessutom har Peja varit förbundskapten i curling för både Sverige och Kina. Peja har också spelat fotboll i IFK Östersund som ungdomsspelare, vilket kanske inte är lika känt. Fotboll är alltså ingen obekant idrott för honom. Frågan blir ändå hur han skall klara denna uppgift.
3. Publiksnittet 2022 för ÖFK var 1522.
4. Matcharrangemangen var i mina ögon bristfälliga under 2022 och det har jag skrivit om tidigare här på fotbollz. Det kändes stundtals som jag var på Hofvallen för ett halvsekel sedan och såg IFK mot Matfors med endast en kiosk öppen. Det skall vara fest att gå på fotboll.
5. Sponsringen är en viktig inkomstkälla för alla idrotter och naturligtvis även för ÖFK. ÖFK:s intäkter har dock stadigt sjunkit sedan Potter åren.
6. Transferintressenter AB har dykt upp som en finansieringskälla och räddare för ÖFK. Det i utbyte mot andel i spelarförsäljningar. Bland annat sedan tidigare via ett arrangemang med preferensaktie.

Året 2023

1. Det visade sig att spelartruppen blev väldigt intakt plus en del nyförvärv. Elitlicensen erhölls för 2023. Tränarna stannade kvar, men ekonomin är fortsatt i fokus. Åter blir det problem och en kontrollbalansräkning måste upprättas i juni för att klara ut ansvar enligt aktiebolagslagens krav. Spelartruppen kan i det sammanhanget uppvärderas vilket räddar det egna kapitalet, men 31/8 skall Licensnämnden ha sin rapportering inför Elitlicensen 2024, och då får inte spelartruppens eventuella värde medräknas. Det fattas då cirka åtta miljoner i det egna kapitalet.
   
   Det hela löses genom ett antal aktiviteter, där bolagen Captigenics Capital AB och AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ) kommer att spela en stor roll. ÖFK erhåller av Captigenics Capital AB 110.000 aktier i AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ), av vilka 88.000 aktier vidareförsäljes och inbringar 4.280.000 kronor, som innebär att både kassa och resultat förbättras med motsvarande belopp. Akademihuset säljes för knappa tre miljoner, vilket ökar kassan med det beloppet emedan resultatet bara ökar med en miljon. Detta eftersom det finns en tidigare uppskrivning på cirka två miljoner. Utöver det ett antal aktiviteter som täpper igen det som ytterligare behövs upp till de åtta miljonerna. Elitlicensen erhålls och laget slutar på femte plats i Superettan och är klar för fortsatt spel 2024.
2. Peja kan nu summera sitt första år som VD. Det kan objektivt konstateras att ÖFK skött sina åtaganden mot fordringsägare och det sportsliga utfallet har förbättrats och det känns utöver detta som ett lugn och tillförsikt har lagt sig över ÖFK. So far so Good.
3. Publiksnittet 2023 blev 2226. Mycket bättre än 2022, men enligt min uppfattning fortfarande för dåligt. Jag vill att publiksnittet åtminstone skall vara minst ett tusen fler. Det har hänt förut i Superettan och varför skall det Inte kunna upprepas? Visserligen har ingen annan lagidrott i Jämtland högre publiksnitt, men på Jämtkraft finns det plats för fler.
4. Matcharrangemangen 2023 var ett nytt positivt universum i relation till 2022. Jag vet att det är något som VD Peja har jobbat hårt med. Det är sannolikt en del i den 50%-iga höjningen av publiksnittet från 2022. Öppningen av Hörnsparken på alla matcher tycker jag är ett lysande exempel, men det är bara en pusselbit i ett stort pussel. Den sportsliga bättre prestationen har givetvis också stor positiv inverkan på att dra publik.
5. Sponsringen däremot är 2023 års misslyckande. Att som Superettan lag bara skrapa ihop fem miljoner är inget annat än skamligt dåligt. ( Reserverar mig dock om detta förbättrats under hösten). Det är dessutom cirka hälften av det budgeterade beloppet och en stor del av årets ekonomiska problem. VD Peja kan knappast lastas för detta. När han började så borde det mesta av sponsringen för 2023 redan ha varit säkrat.
6. Transferintressenter är fortsatt en viktig del för ÖFK och var även under 2023 en stor faktor i att lösa de ekonomiska utmaningarna 31/8 inför redovisningen till Licensnämnden.

Inför 2024

1. Målsättningen verkar vara att försöka nå Allsvenskan, vilket jag anser är en bra målsättning. Det är inte omöjligt, men trots hittills gjorda nyförvärv och ny assisterande tränare anser jag att det framförallt behövs fler målskyttar.
2. Peja fortsätter som VD och sitt arbete med att utveckla organisation, struktur, matcharrangemang, sponsring mm. Jag ÄR övertygad om att Peja kommer att utstråla positivism och fortsätta utveckla ÖFK i en riktning som återigen kommer att öka fotbollstemperaturen hos alla i Östersund och Jämtlands län.
3. Publiksnittet blir 3050.
4. Matcharrangemangen vet jag att Peja prioriterar. Detta tillsammans med sportsliga utfallet är de faktorer som kommer att avgöra om publiksnittet kommer att öka. Något som jag är övertygad om kommer att ske.
5. Sponsringen är det jag är mer osäker på om man ens når sin egen målsättning under 2024 om cirka tio miljoner. Jag anser definitivt att det är möjligt, men det kräver att arbetet redan är igång och att det sker med full fart de närmaste månaderna.
6. Transferintressenter AB kommer att fortsatt visa intresse och stödja ÖFK, men ÖFK måste börja uppfylla sina åtaganden gentemot Transferintressenter AB, så att de inte förlorar gnistan.

Det var verkligen LAGET ÖFK som ordnade en fin femteplats i årets Superetta. Stort jobb av alla och kanske särskilt beröm till Origi som fick hoppa in mellan stolparna. Laget fungerade också framåt, så det finns inget att klaga på vad gäller helheten.

Ska bli spännande att se vad som händer med truppen under vintern inför nästa säsong. Till skillnad från en del andra har jag hela säsongen ansett att årets trupp håller bra superettaklass, men för att ta steget till Allsvenskan så behövs ett par-tre spetsspelare. Återkommer till det om några dagar.

Betygen idag;

Origi 4 - Efter förutsättningarna skulle det vara en femma, men visst syntes lite ringrostig.

Weilid 4 - En stabil insats och härligt jobb.

Rask 4 - Hans bästa match på länge.

Ghanoum 3 - Vägde lite lätt i vissa lägen.

Hedenquist 4 - Ett riktigt bra och disciplinerat jobb.

Brendon 4 - Mer än godkänd.

Österholm 4 - Jag tycker han utvecklats till en riktigt viktig spelare.

Sporrong 3 - Ett par farliga beslut håller ner betyget.

Kabuye 4 - Visst hade han ett par svackor, men härligt jobb och snyggt mål.

Musolitin 4 - Jag tycker att omställningsspelet lyfts med honom.

Stolt 4 - Läckert mål och fler positiva ageranden, och viktig vid defensiva fasta situationer.

Marklund 3 - Kommer inte riktigt till.

Adjoumani 4 - Gör det mesta rätt under den korta tid han var inne.

Det finns säkert en möjlighet, fortfarande, att ÖFK kan åka ur Superettan om man kör det återstående spelprogrammet, fyra omgångar, i en kalkylator.

Men i verkligheten?

Inte en chans! 1-0 på övertid mot Helsingborg var precis vad som behövdes för att de flesta i den stora flocken (Brage, Gefle, Trelleborg, Örebro, Jönköping Södra, Helsingborg, Gif Sundsvall, Örgryte, Eskilstuna och Skövde - tio lag!) får jaga förgäves.

36 poäng efter åtta segrar, tolv kryss och bara sex förluster (och en överlägsen målskillnad jämfört med de nu sämst placerade) gör att spelare och ledare kan sänka axlarna inför avslutningen och bara njuta av det som är kvar; serietvåan Gais (b), tian Örebro (h), fyran Öster (h) samt ettan Västerås på bortamark. Tuffa matcher - men roliga att spela!

***

Malcolm Stolt har haft en tung höst åtminstone om man kollar på det som spjutspetsen presterat i motståndarnas straffområde. Innan lördagsmötet med Helsingborg hade han gått mållös av banan sju matcher i rad där han inte haft någon som helst ordning på varken boll eller fötter när han behövt det som bäst.

Men när det nu var som allra viktigast slog han till med ett riktigt klassmål;

# 0-0, andra övertidsminuten och hörna från höger. Erick Brendon slår serven som landar sju-åtta meter framför Helsingborgs målbur, Stolt tajmar upphoppet bättre än tre Skåneförsvarare, nickrörelsen är som hämtad ur skolboken, placeringen av bollen likaså (lågt). Skicklige Helsingborgsmålvakten Kalle Joelsson är visserligen på bollen men chanslös att få den utanför målramen.

Det målet kan ÖFK använda som instruktionsvideo till sina akademispelare, så perfekt är det utfört!

***

Jag tycker att ÖFK, till skillnad mot många andra bedömare, gjorde en stark insats i lördags. Visst, det slog inga gnistor om anfallsspelet den här gången heller och försvarsspelet var darrigt den första kvarten och där kunde det ha varit kört.

Men efter det? En stark laginsats där man inte gav ett formstarkt Helsingborg många möjligheter att briljera och klasser bättre än den sega soppan i Jönköping för en vecka sedan. Det tycker jag är värt att uppmärksammas.

***

Det är heller ingen tvekan om att det är ÖFK:s försvarsspel som ligger bakom årets resultat så här långt. 32 insläppta mål (varav fem på bortamark mot jumbon Skövde...) är starka papper, bara tre lag är bättre i den grenen (Gais, Västerås och Utsikten - de tre i topp). En fyrbackslinje i grunduppställningen har ofta blivit en svårforcerad fembackslinje när man varit tillbakapressade, Myroslav Mazur har varit en jätte i mitten, Aly Keita bättre i buren än vad många vill göra gällande (även om han vid några tillfällen sviktat i höjdspelet, det ska erkännas) och inte minst Erick Brendons förmåga att avgöra om ÖFK ska falla eller attackera. Det är imponerade att kollla in hur brassen arbetar, han nyttjar verkligen planens alla ytor. Både med och utan boll!

***

Myroslav Mazur, Theodore Rask, André Österholm, Erick Brendon, Jakob Johnsson, Kalpi Ouattara och Anton Berg.

Det är spelarna vars kontrakt går ut vid årsskiftet. Hur ÖFK - och spelarna - resonerar har jag ingen susning om. Givetvis är det viktigast att komma överens med Mazur och Brendon om en fortsättning men jag är inte dummare än att jag förstår att det är just det som är problemet.

Att Brendon över huvud taget hamnade här i Östersund (kom från IFK Värnamo mitt i förra säsongen) har jag aldrig förstått, han hör ju hemma på en helt annan hylla än Superettan och Mazur har naturligtvis span från många ögon efter två starka säsonger i ÖFK.

***

Oaktat vad som händer med namnen här ovan; ÖFK måste förstärka sin offensiv för att ta nästa steg. På min önskelista: En som fyller "Simon Kroon-rollen" (jag har svårt att se Kroon komma tillbaka till den nivå han själv och alla vi andra vill se honom, tyvärr, och jag är heller inte helt övertygad om att nye Simon Marklund har den kapaciteten sett över en hel säsong) samt två kantspelare med snabba fötter och bra teknik.

Då gör Malcolm Stolt 15 mål nästa sommar. MInst!

***

Till sist; här är mina tips i slutstriden:

Till Allsvenskan: Västerås och Gais

Till allsvenskt kval: Öster

Till negativt kval: Jönköping Södra och Örgryte

Åker ur: Athletic Eskilstuna och Skövde

Facit har vi om en dryg månad!

En poäng är alltid en poäng, särskilt på bortaplan, och när tabellen ser ut som den gör kanske man ska vara nöjd med 1-1 på Stadsparksvallen i Jönköping. Det brukar ju bli oavgjort när dom här två lagen stöter på varandra.

Men det är jag inte.

ÖFK:s första halvlek var bedrövlig, den andra usel. Bara en fumlande motståndarmålvakt gjorde att ÖFK kunde resa hem med en pinne i bagaget.

Den var rena stölden, den här måndagskvällen förtjänade man absolut ingenting! En frispark från distans i stolpen (Mazur) och ett nickläge efter hörna (Kabuye) på 90 minuter, det var allt för det är väl ingen som kommer ihåg något mer...?

***

33 poäng när fem omgångar återstår bör vara säker mark men i den här branschen kan man aldrig ta saker och ting för givet. Men det finns många i den här serien som ligger sämre till om man säger så, det kan vi alla vara överens om.

Jag har under sommaren tyckt vid några tillfällen att fasen också, ÖFK hade ju kunnat vara med i striden om en allsvensk plats.

Möjligheterna har ju funnits, poäng har ju kastats bort både till höger och till vänster. Tänk om...

Men ju längre vi kommit in i hösten så har jag blivit övertygad om att jag, precis som många andra, har försökt lura mig själv; Magnus Powells och Stefan Lundins lagbygge är en bräcklig skapelse. Här saknas massor av kvalitet.

Insatsen i kväll är bara en bekräftelse av min känsla.

En jävla massa kämpa, absolut. Men dessvärre väldigt lite fotboll; inga linjer, inga idéer, inget tempo där det såsas hela vägen från Aly Keita och framåt. Och en hel drös med spelare som saknar grundläggande tekniska färdigheter, det ser man direkt när de passerar mittlinjen. Jag blir bara ledsen när jag ser hur Malcolm Stolt behandlar bollen (den senaste månaden har han varit helt formlös, bollen har studsat på en kvistig stam och då räcker det inte att han sliter som ett djur i match efter match), Cesar Weilids passningsspel (han har ju en klumpfot i högerdojjan), André Österholms likaså, Sporrong, Jonsson...det är verkligen inte kvalitet - bara stånk och stök.

När så Calvin Kabuye och Simon Marklund, friska fläktar under den tidiga hösten som båda bidrog till att det såg både bättre och roligare ut vid några tillfällen, i någon sorts högmod över sin egen förträfflighet dribblar tills dom stupar, blir det som det blir med anfallsspelet. Det vill säga ingenting!

Nån kan väl berätta för dem att det går bättre om man passar ifrån sig bollen, åtminstone några gånger!

***

Många tycker säkert att jag överdriver. Men kolla bara hur det ser ut på ÖFK:s högersida, dom här siffrorna berättar vad jag är ute efter; där har Cesar Weilid, André Österholm och Jakob Jonsson spelat 63 matcher tillsammans varav nästan 50 från start. Resultatet så här långt: ett mål (Österholm) och en passningspoäng (Johnsson). Trots hur många möjligheter som helst men bollarna har nästan alltid fel adress, det är bara för trist att det inte ens fungerar när vi hunnit igenom nästan hela säsongen.

***

ÖFK har bara två spelare av högsta klass. Erick Brendon är bra varje gång och Myroslav Mazur måste vara en av seriens bästa försvarsspelare. I kväll var han grym på Stadsparksvallen.

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen; Magnus Powell måste få hjälp med matchcoachningen, det är verkligen inte hans bästa sida. Och dom han har med sig på bänken är inte bättre.

# Jakob Jonsson skulle ha varit utbytt redan i halvtid, helt utanför matchbilden och dessutom varnad i första halvlek (varför ta risken att spela vidare?). Jakob har inte visat form sedan i april och är ingen startspelare just nu. Han får komma igen nästa sommar.

# Powell kunde ha plockat Sporrong samtidigt. Det här var inte superettanklass, långt därifrån.

# Istället tog han Erick Brendon av banan när han skulle skifta på centrala mitten (78:e min). Hur tänkte han där? Brendon är ju den ende som i ett pressat läge törs hålla i bollen och dessutom kan passa den till en medspelare. För mig är det fullständigt obegripligt när Brendon tvingas kliva av (om han inte är skadad).

# Och i den 86:e minuten bytte han in Ziad Ghanoum när J-Södra hade en hörna. Och naturligtvis blev det mål... För femtielfte gången; byt aldrig när du har en fast situation emot dig - det blir alltid knas i organisationen. Som nu!

***

För övrigt tyckte Magnus Powell att det var en bra poäng tagen under svåra omständigheter. Ja, så kan man kanske se det som tränare.

Men vi som tittade på såg en svag prestation och tackar David Celic för att han var hygglig och lyfte på foten!

***

Jo, bara en sak till och den är viktig; hela ÖFK-gänget ska ha all credd för att dom onödiga gula (och röda) korten är borta sedan en tid tillbaka. Tack!

I matchen mot Skövde AIK blev det alldeles uppenbart att ÖFK måste bli bättre på många områden. I nämnda match handlade det inte om att enskilda spelare misslyckades utan i stort sett samtliga.

Nu är jag dock övertygad om att spelarna och ledningen vill revanschera sig och det redan på onsdag. Trots det vill jag lyfta fram sådant som jag anser är tydliga förbättringsområden.

Några reflektioner som jag noterade, men även har noterat tidigare:

1. Spelsinnet brister hos de flesta alternativt saknas. Möjligtvis med undantag av Simon Marklund och Eric Brendon. Detta handlar om att läsa spelet och förstå vad som sker i nästa moment och använda sig av den kunskapen i matcherna. Tyvärr är detta en talang och inte så lätt att träna upp. Endera har man det eller så inte. I matchen mot Skövde så blev avsaknaden av detta tydligt vid varje inspel i Skövdes straffområde. I nästan samtliga dessa situationer var aldrig en ÖFKare i närheten av bollen.
2. Målsinne är också en talang besläktad med spelsinne, men skillnaden är förmågan att göra mål. Däremot så krävs ett gott spelsinne för att möjliggöra målsinnet. Dvs alltid vara på rätt plats och kunna se bollen gå i mål. Här var Sinyan trots allt undantaget i matchen mot Skövde. Han var på rätt plats och visade målkänsla med sin nick.
3. Spelförståelse däremot har med intelligens att göra och går delvis att träna upp. Detta innebär att kunna förstå vad som måste göras för att förbättra sig i matchen. Det innebär också att du skall veta vad du skall göra med bollen när du får den. Dvs inte fundera på detta efter bollmottagandet. Här brister det framförallt i det offensiva spelet, vilket får till konsekvens att speltempot går ner. Kabuye måste t ex lära sig använda sina medspelare istället för ett överdrivet dribblande som mestadels misslyckas. Sinyans galna dribbling som renderade 2-0 målet är ett annat exempel på vad man inte skall göra..
4. Försvarsspelet är inte alls acceptabelt. Varför går fler än en spelare till attack mot en motspelare? Risken finns att motståndaren löser det och då blir motståndarlaget i antalsmässigt övertag. Press med understöd är rimligtvis en bättre lösning. Arbetet i eget straffområde är dessutom underkänt. Ständiga markeringsmissar, oklart vem som skall göra vad, motståndare får fritt närma sig på centrumlinjen och i skottsektorn, strul vid erövring av boll och eget uppspel mm
5. Utöver dessa allmänna reflektioner finns det ett stort utrymme för förbättringar på individnivå. Jag tar här upp några av många: Weilid måste lära sig slå inlägg. Kabuye måste lära sig skjuta med vänster fot. Man får inte missa ramen från fyra meter. Stolt är ingen target player. Han har inte den nödvändiga bollbehandlingsförmågan. Rask och Mazur är inga speedkulor, men då måste de vara spelintelligenta för att kompensera detta. Tyvärr har de ännu inte visat sig klara av detta fullt ut.

Med anledning av frågeställningar här på fotbollz.se om värdering av de aktier ÖFK har erhållit från Captigenics Capital AB vill jag göra några klargöranden.

Vad som skapar ett värde är vad marknaden är villig att betala. Det hela styrs av tillgång och efterfrågan, om det är en fri marknad. Därför kan ett större hus ha ett lägre marknadsvärde än ett mindre. Det kan bero på mycket, men läget är viktigt när det gäller bostäder.

Ofta hjälper fastighetsmäklarna till med värdering av bostaden inför en tänkt försäljning. Värderingen används sedan som bas för utgångspris. Mäklarna baserar i normalfallet sina värderingar på tidigare försäljningar, av motsvarande bostäder i området, bostadens standard, ränteläget mm. I slutändan är den korrekta värderingen dock alltid den prisnivå där köpare och säljare är överens.

Detsamma gäller för aktier. Tillgång och efterfrågan styr i grunden alltid priset på aktierna. Dvs värdet på en aktie är det pris som marknaden är villig att betala.

När det gäller värdering av ett bolag finns det företag som utifrån vedertagna metoder gör sådana bolagsvärderingar. Dessa ligger sedan till grund för bolagets prissättning av sina aktier, vid t ex en emission. Om marknaden sedan är villig att betala det pris bolaget erbjuder så har marknadspris för aktien uppstått. Det har ingen betydelse om bolaget inte har någon försäljning av varor och tjänster, bara kostnader, om marknaden ändå är villig att betala ett givet pris för en aktie (eller flera), trots detta faktum.

Det finns många bolag som, över tid, har värderats till enorma belopp med accept för det på marknaden, fast de löpande har redovisat monumentala förluster. Ett exempel på det är Spotify.

De aktier ÖFK nu har erhållit är aktier i ett företag som heter AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ). Bolaget har redan cirka 300 aktieägare, så visst har det skett aktietransaktioner och det även på samma prisnivå som ÖFK:s aktier.

Sommaren har nu äntligen kommit på riktigt allvar och vi har alla i Sverige fått känna på den. Den dröjde dock länge innan sommaren besökte Jämtland och Härjedalen till skillnad från när den anlände till södra Sverige.

I väldigt unga år tog alltid min mamma mig och mina två yngre bröder med sig på Inlandsbanans tåg från Östersund till Munkfors i Värmland, och det så fort skolan slutade. Hon var uppvuxen i Munkfors, som är ett litet värmländskt brukssamhälle sex mil norr om Karlstad. Där våldgästade vi vår morfar hela sommarlovet varje år.

Jag förundrades då alltid över den klimatskillnad som det verkade vara mellan Östersund och Munkfors. Där var det till och med varmt när det regnade. I alla fall upplevde jag det så. Så småningom började jag förstå att den högplatå Jämtland och Härjedalen utgör påverkar länets klimat. Det sägs att varje 200 meter över havet sänker årsmedeltemperaturen med en grad jämfört med motsvarande geografi på samma breddgrad, men på havsnivå. Östersund ligger på cirka 300 meter över havet, beroende var i stan man befinner sig. 300 meter över havet innebär rimligtvis då en årsmedeltemperatur som är en och en halv grad lägre än t ex Sundsvall. Enligt ”climate-data” skiljer det sig faktiskt till och med 2,1 årsmedeltemperatursgrader. Relativt värmländska Karlstad skiljer det sig, enligt samma källa, hela fyra årsmedeltemperatursgrader, men vad har då detta resonemang med ÖFK att göra?

Alla ÖFK-are fick nyligen reda på, efter en så kallad kontrollstämma, att det återigen krävs cirka tio miljoner kronor innan den sista augusti i år, för att klara elitlicensen. Det egna kapitalet var dock inte, vid kontrollstämman enligt Aktiebolagslagens regelverk förbrukat. I kontrollbalansräkningen hade nämligen spelartruppen uppvärderats vilket ökade det egna kapitalet så mycket att Aktiebolagens krav för eget kapital var uppfyllt. Bolaget konstaterades alltså ej vara likvidationspliktigt. Däremot så accepteras inte spelarvärderingar i den balansräkning som skall ligga till grund för prövningen av att få erhålla elitlicens inför säsongen 2024. Utan denna uppvärdering uppstår ett ”hål” på tio miljoner i balansräkningen. Detta enligt ledningen för Östersunds FK Elitfotboll AB. Krafter måste alltså till för att lösa detta. Tio miljoner måste in innan sista augusti.

Det känns på något vis som den i unga år upplevda Östersundskylan åter infunnit sig. Fast nu i form av en mental kalldusch. Inte nu igen, men jovisst är det så. Åter skall nerverna dallra likt tänder vid stark kyla. Kommer detta att lyckas? För varje ÖFK supporter är det nu en tid av oro vi har framför oss. Samtidigt känns det som att allt gammalt strul har börjat erodera bort och att en ny era har påbörjats. Skall nu detta förstöras? Nej, vi måste gemensamt samla våra krafter och det än en gång med målsättning att lösa detta. Att få känna lugnet, harmonin och den inre värmen av att ha elitlag i fotboll i Östersund.

De klimatmässiga utmaningarna med att bedriva elitfotboll i Östersund har ju ÖFK genom åren visat sig bemästra och det med hjälp av Jämtkraft Arena. Både spelmässigt och i övrigt. En slutsåld arena 15/2 2018 i minus tre grader mot Arsenal är ett bevis om något på detta. Dessutom spelade Tom Pettersson i kortärmat. Kyla behöver alltså inte var något negativt. Man skall mentalt använda sig av det lite kyliga klimatet som att det är det bästa som kan hända. För motståndarna är det sannolikt alltid ett större problem. Trots det så finns den där lilla djävulen på min vänstra axel och som hela tiden spyr pessimism.Låt oss nu istället likt Gunde Svahn, när han skulle tävla och såg att regnet vräkte ner, se detta som en fördel. Det sannolika är nämligen att konkurrenterna ser det på ett annat vis och då har man ett mentalt övertag. Så resonerade Gunde Svahn och sannolikt även Tom Pettersson när han i kyla valde att spela med kortärmat. Det gjorde han faktiskt i många matcher.

Därför är denna ekonomiska utmaning det bästa som har hänt. Nu samlas vi alla för att återigen inte bara rädda ÖFK utan även göra ÖFK ekonomiskt starkt. Och det på alla sätt och vis. Låt oss i många år framöver kunna säga följande för att citera Österundskomikern Patrik Zackrisson:
”Välkomna till Östersund. Staden där det är kallare att gå på fotboll än ishockey”

Tack vare en spelarvärdering på 15 miljoner klarade Östersunds Fotbollsklubb kontrollbalansräkningen med en liten marginal. Men för att få elitlicens för 2024 måste man skaka fram åtta miljoner till 1 augusti. Licensnämnden kräver nämligen ett delbokslut utan spelarvärderingar.

Det framkom vid måndagens konrollbolagsstämma. 14 aktieinnahavare fanns på plats och var helt eniga om att driva klubben vidare. Inte bara för att siffrorna medgav det utan för att en avbruten säsong skull skapa oreda i Superettan eftersom alla matcher skulle strykas. Östersunds FK har tillräckligt svårtvättad bakgrund bland övriga lags supportrar. Något som märktes av i ÖIS-arna hejaramsor i söndags. Kindberg-ränderna går tydligen aldrig ur.

Men i klubben finns ingen uppgivenhet inför den fortsatte motbacken. Varken hos ordföranden Tom Pripp, vd Peja Lindholm eller någon av de närvarande vid stämman på Gamla Teatern.

Det finns viss anledning till lugnet trots att man inte kan snyta fram miljoner ur rockärmen. Nu har man i alla fall fått klubbens utgifter i balans, dvs man följer årsbudgetens kostnadssida. Det minus man har på fyra månader 4,3 milj kr (mot beräknade 2,5) Härrör från minskade sponsorintäkter (-1,6) däremot har publikintäkterna ökat med 0,9 milj i förhållande till budget.

Kanske är det lätt att förstå sponsorunderskottet För det första har sponsorer och investerare mjölkats mycket hårt under de senaste åren. För det andra har kampen om sponsorerna blivit hårdare när ÖIK tagit steget upp i hockeyallsvenskan. Redan tidigare finns stora sponsorbehov i de två basketlagen som spelar i högsta serien. Företagens tillgängliga sponsormedel är ju inte obegränsade. I viss mån kan den sviktande konjunkturen spel viss roll.

Hur de åtta miljonerna skall plockas fram är väl oklart. Om det blir ett miljonbelopp för Chovanie Amatkarijos övergång till ett kroatiskt lag vet bara de närmast inblandade. Värdet enligt Transfermarket uppges till 2,5 milj kronor. Kanske stannar det på lägre nivå, inte minst genom att han bara hade ett halvår kvar på kontraktet. Dessutom brukar det inte vara gynnsamt att av ekonomiska skäl känna sig tvingad sälja. Ett problem som ÖFK haft i fyra år. I trängt läge blir det köparens marknad.

En liten summa att justera balansräkningen med finns också den så kallade baracken. Den övermaga tremiljonersvärderingen är sedan länge avskriven och det bokförda värdet nu är noll. När den börjar ge överskott kan värdet av resursen (inte precis byggnaden) kanske skrivas upp till kanske en halv miljon.

Avskriven är även vidareförsäljningspengarna på Ghoddos och Sema, 1,8 miljoner som tidigare nedskrevs till hälften. Hur pengarna kunde dirigeras om till Portugal kommer jag nog aldrig att förstå. Fast jag har mina misstankar.

Men det är totalt åtta miljoner som måste in. Investerarna kan i och för säga nu får det vara nog. Men utan tillskott blir deras redan gjorde investeringar utan värde. Tillskjuter man mer pengar tror jag fortfarande inte att man kan räkna med pengar i återbäring, men om ÖFK lever vidare blir ju alla satsningar inte förgäves. Östersunds FK är ju av värde inte bara för fotbollen utan Östersund och hela länet.

Just det får mig att tro att man lyckas.

Kanske blir det slut på den långa ökenvandringen. Ända sedan för fyra år sedan har ÖFK:s bolagsstyrelse varit vad man kan likna vid konkursförvaltare.

Grundfelet var att det inte blev kvar mer pengar efter glansåren 2017 - 2018 och att kostymen var tolv nummer för stor när man gick in i 2019 och årsunderskottet blev 53 miljoner. Troligen ett allsvenskt rekord om man räknar i förhållande till omsättningen.

Låt oss hoppas att önskan om åtta miljoner är det sista nödropet!

THORD ERIC NILSSON

ÖFK lyckades bryta den segertorka som rått sedan slutet av april (1-0 borta mot Öster i femte omgången) när man besegrade anrika Örgryte IS (Sveriges äldsta elitserieklubb) med 2-1.

Alla som kan något om idrott vet hur viktig den här trepoängaren är. Nu kan ÖFK gå till sommarlov som ett mittenlag och det ska vi vara glada över.

Förlust? Ja, det hade betytt ett uppehåll fyllt av oro för alla som vi se elitfotboll i Östersund. Visserligen inte lika illa som förra sommaren, långt därifrån. Men tillräckligt!

***

ÖFK gjorde en riktigt bra första halva mot Örgryte, stärkt av den fina starten där Mansour Sinyan pangade in ledningsmålet 1-0 redan efter två minuter och 45 sekunder. Jag vill påstå att hemmalaget kontrollerade de första 45 minuterna med ett stabilt och stundtals fyndigt passningsspel och där Sinyan tillsammans med Erick Brendon på ÖFK:s centrala mittfält bestämde vilket tempo matchen skulle ha. Visserligen hade ÖFK svårt att vaska fram de riktigt glödheta möjligheterna (närmast var det när ÖIS höll på att göra självmål, bollen gick i ribban efter en fenomenal reflexparad av målvakten Mathias Nilsson) av sitt övertag och ibland var man överdrivet försiktiga och blev kvar på den egna planhalvan. Men å andra sidan kunde gästerna inte bryta upp ÖFK:s försvarslinje utan tvingades avsluta från distans och då briljerade Aly Keita vid ett par tillfällen.

***

Men vad hade ÖFK-ledningen stoppat i spelarnas halvtidsdricka?

***

Matchbilden efter paus var så olik den första som den någonsin kan bli. Energin var bortblåst och det tog faktiskt 25 minuter innan hemmalaget lyckades organisera sin första offensiv attack med lite tanke bakom.

Det lilla lyftet ledde dock så småningom till tre raka hörnor och på den tredje tryckte Myroslav Mazur in 2-0 från nära håll sedan Malcolm Stolt varit framgångsrik i duellspelet framför mål.

Men ÖFK hann knappt jubla färdigt så låg bollen i buren bakom Aly Keita, ditplacerad av Marcus Haglind Sangré på straff sedan målskytten Mazur fått bollen på armen i ett försök att blocka ett skott från Isak Dahlqvist.

Och genast var det match igen, känslan blev sådär otäckt nervös med tanke på alla tappade ledningar under senaste tiden...

Men ÖIS kunde inte utnyttja sitt spelövertag, det saknades helt enkelt bett i göteborgarnas attacker.

***

Men avslutningen ställer onekligen frågor om tränaren Magnus Powells ledarskap;

# Som matchcoach

Jag har vid flera tillfällen tagit upp Powells sätt att hantera lagets byten, jag gjorde det många gånger förra säsongen och jag gjorde det så sent som efter förra helgens förlust mot Västerås.

Nu var han där och kluddade igen i ett ytterst känsligt skede av matchen:

Tre minuter efter straffmålet får ÖIS sin sjunde hörna. Då väljer Powell att plocka Malcolm Stolt och André Österholm av banan. Hur tänkte Powell där, tänkte han över huvud taget?

1) Man byter inte vid hörnor emot sig, det är en grundregel att förhålla sig till.

2) Man byter framförallt inte ut de som tillhör lagets starkaste huvudspelare. Om du har möjlighet, kolla igenom matchen och du ser att det är Stolt och Österholm (tillsammans med Mazur) som vinner nickduellerna för ÖFK vid fasta situationer i eget straffområde.

Lägg därtill; ett par minuter in på stopptiden byter Powell ut Erick Brendon (och Chovanie Amatkarijo) fortfarande med pigga ben. Powell har gjort det tidigare i ett antal matcher. Hur tänker han där? Det är ju Brendon som i mångt och mycket avgör hur ÖFK:s försvarsspel ser ut; pressa eller falla? Och dessutom är brassen en av få i ÖFK som kan behålla kylan i ett pressat läge och våga hålla i bollen.

För mig är det här obegripligt.

# Men framförallt också som ledare för gruppen

Alla har vi kunna se hur gula och röda kort har staplats på varandra med avstängningar som följd, såväl förra sommaren som den här. Impulskontrollen tycks saknas hos fler än en ÖFK-spelare. Den här gången var det Mykola Musolitin som tappade huvudet. Efter fyra(!) minuter på banan sänkte han en motståndare (Hampus Dahlqvist) med en dansk skalle. Visserligen var Dahlqvists första tackling inte rumsren på något sätt men någon djävla ordning måste det väl ändå vara. Så där får man inte reagera, Musolitin riskerar ju att förstöra för sig själv men framförallt för laget.

Nu klarade sig Musolitin med ett gult kort av domaren Andreas Dufva-Johansson men där begick domaren ett grovt tjänstefel. Det kortet skulle ha varit rött, faktiskt blodrött!

Jag har sett ett antal skallningar och "skallningsrörelser" (där man måttar men inte träffar) i svensk elitfotboll den här våren. Musolitins är den i särklass grövsta.

Och när den här typen av dumheter upprepar sig match efter match, det är ju faktiskt ett mönster, kan jag inte göra annat är att påstå att det är ett ledarproblem.

Ansvaret, i mina ögon, faller väldigt tungt på Magnus Powell (och naturligtvis sportchefen Stefan Lundin). Det har funnits oceaner av tid att åtgärda otyget!

***

Powells usla matchning (han behöver hjälp, det vet vi nu) och spelarnas dumheter måste vara åtgärdade när ÖFK börjar om den 10 juli på Olympia i Helsingborg. Annars kommer det här inte att sluta väl!

***

Vi kan säkert också räkna med att det blir förändringar i spelartruppen under sommaren. Chovanie Amatkarijo ryktas bort, det är ju han som har högsta försäljningspotentialen och ÖFK är i behov av dom pengarna. Sedan kan vi nog räkna med att klubben avslutar lånekontrakten med Theodore Rask och Calvin Kabuye. Kostnaderna måste sänkas, Rask (även om han varit bra) har ersättare efter uppehållet medan Kabuye visat för lite så här långt. Och där kan André Österholm spela när Simon Kroon saknas, det visade han inte minst mot Örgryte!

***

ÖFK:s bästa mot Örgryte; Aly Keita, Myroslav Mazur och Erick Bredon, tre säkra kort som alltid levererar! Mansour Sinyan öppnade strålande och 1-0-målet var ett mästerverk men norrmannen tappade stinget mitt i första ronden och var rätt blek i fortsättningen (vad hände där?), Ziad Ghanoum fick revansch för några mindre lyckade insatser och Chovanie Amatkarijo gav ÖIS högerförsvar mycket huvudbry under den första halvleken. Dessutom all credd till André Österholm och Malcolm Stolt för deras tunga arbete över hela planen. Så ser riktiga lagspelare ut!

***

Utsikten leder Superettan, i sanning överraskande, fem poäng före Västerås och med Gais som trea. I botten ser det kärvt ut för Skövde AIK som måste göra en ÖFK-are för att reda ut situationen. Helsingborg ligger fortfarande under strecket efter en nattsvart vår. Mellan fyran Jönköping Södra och Örebro SK på 13:e plats skiljer bara sju poäng. Det är trångt i mittens rike där ÖFK just nu parkerar på en åttonde plats.

De fem inledande omgångarna smakade onekligen fågel, 11 poäng av 15 gav snudd på serieledning och en hel del att gotta sig åt.

De sex följande har inte varit lika lyckosamma, tvärtom. Här har det doftat fisk lång väg. 2 poäng av 18 ger en läskig påminnelse av fjolårets långa ökenvandring och det är heller ingenting som visat att man förtjänat något mer.

Jo, insatsen i söndagseftermiddagens 1-2 när Västerås kom till Jämtkraft arena var värd ett bättre slut.

***

Tyvärr kom domaren Rinon Hasani (från Ronneby) att spela huvudrollen när ÖFK tappade sin 1-0-ledning i matchens slutskede. Hasanis beslut i den 79:e matchminuten att ge Theodore Rask en andra varning, och därmed ett rött kort, är så nära ett haveri man kan komma som fotbollsdomare. Och den gav definitivt Västerås en extra chans att vända matchen.

Rasks förseelse var en bagatell! (Samlat ÖFK-försvar och fasthållning på en felvänd motståndare närmare mittlinjen än det egna målet).

Frispark? Javisst. Gult kort? Inte en chans.

Dessutom; ÖFK hade dragit på sig tre frisparkar mellan Rasks första och andra varning. På 28 minuter! Det var alltså inte så att det blåste hett om Hasinis öron och han behövde finna en anledning att stämma i bäcken, här blev det så fel det bara kan bli!

***

Jag har full förståelse för ÖFK-tränaren Magnus Powells ilska efter matchen. Rinon Hasani gav inte hans lag en fair chans. Det är en ytterst svårhanterlig känsla för den som har ansvaret vid sidan om, nästan omöjlig att bemästra.

Men samtidigt;

Powell hjälpte också Västerås på vägen när coachingen var tillbaka till fjolårets låga nivå då han (och Stefan Lundin) gav bort massor av poäng i slutet av matcherna genom dåliga byten.

Nu är vi där igen.

# I onsdags bytte han ut Malcolm Stolt, Erick Brendon och André Österholm under matchens sista tio och Brage kunde avgöra (2-1) på övertid.

# I dag bytte han på fem platser sista halvtimmen; ut med Jakob Hedenquist, Mansour Sinyan, Calvin Kabuye, Malcolm Stolt och André Österholm. Och Västerås kunde vända 0-1 till 2-1, segermålet på övertid...

Powells bytesbonanza ger ÖFK sämre kvalitet, sämre organisation och, kanske framförallt, minskad längd. Utan Hedenquist, Sinyan, Stolt, Österholm (och utvisade Rask) är man ytterst sårbara i utrymmet framför Ali Keita och det är ingen tillfällighet att det var två förlorade nickdueller (båda med Cesar Weilid inblandad) som gav Västerås båda målen (en passning och en direkt i nät).

***

Ja, jag vet. Byten måste göras; skador, trötthet eller av taktiska skäl. Hedenquist fick sin tredje match på en vecka efter långt uppehåll och hade säkert mjuka ben när han ersattes, samma med Kabuye som inte har så många minuter seriespel i kroppen och nu fick chansen från start medan Österholm fick lämna med kramp.

Men Sinyan?

Och Stolt?

När man ska försvara en ledning och är satt under press. Obegripligt!

***

Speciellt irriterad blir jag när Powell öppnar låset på mitten Brendon & Sinyan. Det är dom som tätar framför backlinjen och det är dom som ger laget en chans att vila med bollen och kanske även göra något vettigt framåt.

Lika obegripligt!

***

Spelmässigt var Västeråsmatchen en klar bättring efter några riktigt trista veckor. Trelleborg borta (0-1) var hemskt, Eskilstuna borta (1-1) var bara segt, mot Utsikten hemma (1-2) fick man aldrig chansen efter Mazurs tidiga utvisning och ingen kan påstå att det slog några gnistor om ÖFK i veckans bortamöte mot Brage (1-2).

Jag varnade tidigt (efter den framgångsrika starten...) att det skulle kunna komma kärvare tider framöver, det räckte med att studera listan över alla varningar för att begripa det. Nu blev det värre än så, förutom alla avstängningar tillkom såväl sjukdomar som skador och bräckligheten i ÖFK-bygget var avslöjad när kontinuiteten bröts.

Jag har ett svagt minne av att staketexperterna på den här sajten häcklade mig för dom raderna... Några var för övrigt riktigt oförskämda. Jag gissar att dom håller käften efter två poäng på sex matcher och rutschkana i tabellen!

***

Ledningsmålet mot Västerås var för övrigt en riktig goding; lång boll från Weilid till Stolt, vidare till Kabuye och så ett läckert instick till Österholm. Pang och Österholm hade gjort sitt första seriemål i ÖFK-dressen.

***

Bästa betygen; Cesar Weilid (den här gången till väster i backlinjen, Adjoumani avstängd) kan ju inte rå för att han är så kort och inte räcker till i luften i hettan framför Aly Keita, han kämpade som en galning matchen igenom, Theodore Rask höll ihop försvaret när Myroslav Mazur för en gångs skull sviktade betänkligt, Erick Brendon som vanligt och André Österholm som gjorde sin bästa insats hittills i ÖFK, därtill målskytt.

***

För övrigt; Såväl Sebastian Karlsson Grach (nick) som Chovanie Amarkarijo (skott) var sånär att sänka Västerås strax innan västmanlänningarna avgjorde till sin fördel. Det är små marginaler i den här sporten...

***

Jag ser att röster höjs för att byta ut Aly Keita mot Andrew Mills i buren. Jag skriver som jag gjorde förra säsongen när debatten var densamma; ni har fel! Keita har under sina tio år i klubben aldrig varit någon mästare i luftrummet och kommer aldrig att bli. Däri finns ingen större skillnad. Men de nickmål ÖFK har släppt in den här våren har inte varit Keitas bollar, dom måste uteförsvaret ta hand om. I dagens fotboll, där inläggen oftast är hårt pressade, är det omöjligt för målvakten att hinna ut. Det gick möjligen på den gamla goda tiden när allting gick så mycket saktare, trafiken inte alls lika intensiv och inläggen luftpastejer som singlade ner från luften. Glöm därför snacket om målvakter som "äger straffområdet", Kalle Svensson gjorde det möjligen men det är 75 år sedan...

Ska man kritisera Keita får man gör det för de vinkelskott han släppt in (som exempelvis mot Eskilstuna). Där har det inte sett hundra ut, det ska erkännas.

***

När vi nu går mot sommarlov (bara söndagens hemmamatch mot Örgryte återstår) parkerar ÖFK på den nedre halvan av Superettans tabell, plats 10, men där avståndet till den nedre delen är betydligt närmare än till den övre.

Det trodde vi inte för några veckor sedan.

Om vi har anledning att vara oroliga?

Det tycker jag absolut. Det måste man alltid vara när ingenting rullar ens väg och det gör det inte för ÖFK just nu, absolut ingenting!

Därför är det dags för ÖFK att börja flyga igen!

Det känns ovanligt svårt att börja att skriva idag, men man kan väl säga att ÖFK gjorde en katastrofalt vimsig första kvart, som efterföljdes av ett imponerande disciplinerat försvarsspel med en man mindre resten av halvleken. T o m bättre än borta mot Öster. Man lyckades hålla Utsikten mer borta från chanser då än under första kvarten.

Sedan blir jag imponerad av Utsikten, på både ett tydligt positivt sätt, men även på ett direkt negativt sätt. Positivt pressade dom ÖFK till den vimsiga och osäkra starten. ÖFK tycktes inte tillräckligt förberedda på detta, utan hamnade i tidsnöd och gjorde ett flertal riktigt dåliga beslut. ÖFK ska vara glada för Keitas kanonräddning, och faktiskt Mazurs risktagning som ledde till utvisning. Just det beslutet kan jag inte direkt klaga på, även om det inte var solklart. I övrigt lade domaren successivt en nivå som starkt gynnade Utsiktens sätt att spela. De använder armarna i väldigt stor utsträckning, och som jag skrev i en kommentar syntes det att Utsikten snabbt anpassade sig efter att ha testat nivån. Och de gjorde det vid ganska riskfria tillfällen. Därutöver påverkade de domaren hela tiden, och det snackades med honom efter nästan varje avblåsning. Detta gör de på ett sätt som tydligt gynnar dom i första halvleken. Naturligtvis är det på ett sätt imponerande, men oerhört tråkigt för matchen, ur allas ögon förutom deras egna. Och tyvärr stävjar domaren aldrig snacket, och nästan aldrig handpåläggningarna.

Att ÖFK sedan tog ledningen kändes oerhört skönt, och där får vi väl tacka Utsiktenförsvararen som plötsligt slutade brottas med Hedenqvist, eller om det faktiskt var väldigt starkt av honom att ta sig fri, och målvakten som totalt missbedömde bollbanan i blåsten.

Jag köper att ÖFK efter utvisningen, och under resten av första halvleken drar ut på tiden, även om det provocerar domaren, för disciplinen i övrigt höll i princip till 100%. Däremot blir det för mycket fokuserat på det i andra halvleken, och jag tror att det bidrar att man ibland tappar fokus när tröttheten blir tydligare. Disciplinen släpps vid några tillfällen, och det resulterar i två liknande mål från varsin sida, när det saknades understöd för spelare som gick lite vilse. Dessutom njöt nog Utsiktenspelarna när dom kunde betala tillbaka med samma mynt efter sitt 2- 1-mål.

Nu gäller det att ta till sig av det positiva, och lära sig av det som hände särskilt första kvarten. Matchen var på ett sätt oerhört viktig, då en seger skulle ha gett ett läge endast en poäng från ledarlaget, men förlusten innebär tre, jag kanske bara två, poäng över negativ kvalplats när dagen är slut, då jag ser att Örebro leder med 1- 0 i skrivande stund.

Betyg känns också svårt, då matchen hade så olika ansikten, och jag känner mig klart påverkad av resultatet denna gång, men jag gör ett försök.

Keita 3 - Ett par fantastiska räddningar, men åtminstone första målet kanske han borde ha kunnat stoppa.

Weilid 3 - Blandade och gav. Flera fina ageranden, men ofta svaga inlägg.

Ghanoum 2 - En riktig katastrofal start, med rejäla misstag, men blev bättre.

Mazur 2 - Ska egentligen inte ha betyg då han bara spelade 13 minuter, och borde egentligen "straffas" för sin utvisning, men jag har förståelse för hans beslut i det läge ÖFK var. Men första kvarten var inte laget bra, och det påverkar hans betyg mer.

Adjoumani 2 - Definitivt inte någon av hans bättre matcher. Många snedsparkar, och blev lite lätt bortspelad ibland.

Hedenqvist 4 - Bäst i ÖFK idag som jag ser det, och hade varit det även utan målet. Hade det blivit poäng hade jag antagligen höjt ännu ett steg. Härligt också att höra att han styr medspelarna på ett vettigt sätt.

Brendon 4 - Gör en riktigt bra match.

Sinyan 3 - Gör väldigt många härliga insatser, särskilt i första halvlek, men kommer totalt bort mot slutet av matchen, och gillar inte hans kroppsspråk då.

Johnsson 3 - Har kommit av sig lite, men ändå godkänd.

Amatkarijo 3 - Blir positivt förvånad över hans defensiva egenskaper.

Karlsson Grach 2 - Ingen lätt uppgift för honom efter utvisningen, men han tycks fortsatt vara bäst som inhoppare.

Österholm 3 - Gör en efter förhållandena en godkänd insats.

Sporrong 3 - Samma som ovan.

Kabuye 2 - Kommer inte till, och borde ha jobbat lite mer för att faktiskt få sina tillfällen. Inte produktivt att göra ett par onödiga hands.

Ja, så var ÖFK:s nolla i förlustkolumnen ett minne blott. 1-0 i baken på Vångavallen mot ett krisande Trelleborgs FF är inget som vi kommer att minnas när vi summerar Superettan framåt senhösten. Möjligen då som en påminnelse om att det var måndagen den 15 maj som vi landade i verkligheten. Och att insatsen var riktigt usel!

***

Jag gjorde efter 3-3-matchen mot Jönköping Södra en notering om ÖFK låg risigt till i "varningsligan". sju spelare fanns inför resan till Trelleborg noterade med vardera två varningar och riskerade att bli avstängda vid ytterligare gula kort.

I mina ögon kändes det skakigt.

Men för tränaren Magnus Powell var det inga problem, i varje fall uttryckte han sig så i en helgintervju i ÖP/LT. "Vi har en bred och bra trupp sa vi kan hantera det", sa Powell.

Han kanske måste säga det men förr eller senare kommer verkligheten ifatt. Den här gången dröjde det bara ett par dagar innan han stod med brallan neddragen. Plötsliga febertoppar på Erick Brendon och Jakob Johnsson under matchdagen samtidigt som Theodore Rask tvingades vila efter förra helgens hjärnskakning och med Mansour Sinyans fortfarande avstängd berättade sanningen. ÖFK den här måndagskvällen hade inte mycket att visa upp. Startelvan hängde inte ihop på något sätt.

# De nya som fick chansen höll inte måttet.

# Och de rutinerade som skulle bära det något vingklippta laget höll heller inte måttet när de ställdes inför nya roller och andra uppgifter.

***

För så här är det;

Sedan slutet av augusti förra året har ÖFK haft en fantastisk period. 15 serie- och två kvalmatcher har resulterat i åtta segrar, åtta oavgjorda och bara en förlust (hemma mot AFC Eskilstuna), alltså bara en torsk på 17 matcher. Det är starkt alla dar i veckan.

Men man har kunnat göra det med med i stort sett samma spelare i match efter match, firma Powell & Lundin har kopierat startelvan (som varit ytterst välbalanserad i en 4-2-3-1-formation, det ska sägas) och så har det rullat på. Vecka efter vecka, månad efter månad. Det enda som hänt under snart åtta månader är att Ludvig Fritzson (nu i Brommapojkarna) har ersatts av Mansour Sinyan på mittfältet och att Theodore Rask (inlånad från IFK Norrköping) tagit plats i backlinjen när Kristian Novak blev skadad.

Variationerna har alltså varit väldigt få, i årets sex inledande omgångar före resan till Trelleborg närmast obefintliga: Keita, Weilid, Rask, Mazur, Adjoumani, Brendon, och Kroon hade startat samtliga matcher, Sinyan, Jonsson, Amatkarijo och Stolt i fem matcher. Ghanoum, Österholm, Musolitin och Karlsson Grach var övriga startspelare, en match vardera.

***

Den bredd som Magnus Powell pratar om finns helt enkelt inte. Just nu, men förmodligen på sensommaren/hösten då spelare som Sporrong, Hedenquist, Ouattara, Kabuye, Mills och kanske någon till hunnit ikapp efter skador och annat trassel.

Då kan man ta några smällar.

Inte nu, avslöjandet på måndagskvällen blev brutalt; ett lag med möjlighet att ta klivet upp på andraplatsen i tabellen ska inte behöva hålla på i 87 minuter innan man lyckas skapa sin första, och enda riktiga vassa, målchans när man ställs mot en klubb i trubbel efter en skakig inledning.

***

Som ni förstår av raderna här ovan; ÖFK:s anfallsspel var verkligen inte mycket att skriva hem om den här trista måndagskvällen. Låt vara att slutstöten hade en viss tyngd men så mycket mer än ett antal hörnor blev inte utdelningen. Det var idéfattigt och slarvigt, inspelen från båda kanterna saknade adress vid varje tillfälle.

Det är i sådana här matcher som Simon Kroon måste kliva fram och bära laget. Men i den ambitionen slår han knut på sig själv och trots att han nu varit med i elitfotbollen sedan Hedenhös dagar uppträder han som en dribblingskåt junior och kör fast i stort sett varje gång.

Jag skriver det igen: Kroon måste spela enklare (då blir det mycket bättre för laget!).

***

Jag fattar inte att Chovanie Amatkarijo fick vara kvar på banan matchtiden ut. Amatkarijo spelade pojkfotboll och tog inte en duell på 90 minuter. Bara trist i mina ögon.

***

Av de "nya" som kastades in i startelvan ger jag klart godkänt till André Österholm för berömvärt arbete, inte minst i egna straffområdet (avvärjde två ytterst farliga hemmaattacker före paus). Mykola Musolitin har jag så här långt inte alls sett storheten i och Calvin Kabuye slocknade snabbt efter en lovande inledning.

***

Sebastian Karlsson Grach är alltid mycket vassare som inhoppare än som startspelare. Varför är det så? Fanns väl bara med i laguppställningen den här gången, jag såg inget som var bra.

***

Mittbackarna Ziad Ghanoum och Myroslav Mazur hade ingen lätt uppgift den här gången då det läckte som ett såll framför dem. Godkänt, absolut, men inte så mycket mera. Samma blir betyget till ytterbackarna Cesar Weilid och Yannick Adjoumani. Båda har i alla fall en härlig inställning till jobbet!

***

Aly Keita var faktiskt den ende ÖFK-aren den här kvällen som höll sedvanlig klass. Räddningen uppe i hans vänstra kryss på Haris Brkic mäktiga högerslägga i den 28:e minuten var matchens höjdare och egentligen det enda som ÖFK ska ta med sig från den här Skåneresan.

***

Apropå det här med varningar; Cesar Weilid drog på sig sitt tredje gula kort och är, precis som Mansour Sinyan, avstängd i nästa omgång (Eskilstuna borta på söndag).

***

Till sist; Nu kanske alla förstår Erick Brendons betydelse för ÖFK:s spel, både framåt och bakåt!

Ja, så var ÖFK:s nolla i förlustkolumnen ett minne blott. 1-0 i baken på Vångavallen mot ett krisande Trelleborgs FF är inget som vi kommer att minnas när vi summerar Superettan framåt senhösten. Möjligen då som en påminnelse om att det var måndagen den 15 maj som vi landade i verkligheten. Och att insatsen var riktigt usel!

***

Jag gjorde efter 3-3-matchen mot Jönköping Södra en notering om ÖFK låg risigt till i "varningsligan". sju spelare fanns inför resan till Trelleborg noterade med vardera två varningar och riskerade att bli avstängda vid ytterligare gula kort.

I mina ögon kändes det skakigt.

Men för tränaren Magnus Powell var det inga problem, i varje fall uttryckte han sig så i en helgintervju i ÖP/LT. "Vi har en bred och bra trupp sa vi kan hantera det", sa Powell.

Han kanske måste säga det men förr eller senare kommer verkligheten ifatt. Den här gången dröjde det bara ett par dagar innan han stod med brallan neddragen. Plötsliga febertoppar på Erick Brendon och Jakob Johnsson under matchdagen samtidigt som Theodore Rask tvingades vila efter förra helgens hjärnskakning och med Mansour Sinyans fortfarande avstängd berättade sanningen. ÖFK den här måndagskvällen hade inte mycket att visa upp. Startelvan hängde inte ihop på något sätt.

# De nya som fick chansen höll inte måttet.

# Och de rutinerade som skulle bära det något vingklippta laget höll heller inte måttet när de ställdes inför nya roller och andra uppgifter.

***

För så här är det;

Sedan slutet av augusti förra året har ÖFK haft en fantastisk period. 15 serie- och två kvalmatcher har resulterat i åtta segrar, åtta oavgjorda och bara en förlust (hemma mot AFC Eskilstuna), alltså bara en torsk på 17 matcher. Det är starkt alla dar i veckan.

Men man har kunnat göra det med med i stort sett samma spelare i match efter match, firma Powell & Lundin har kopierat startelvan (som varit ytterst välbalanserad i en 4-2-3-1-formation, det ska sägas) och så har det rullat på. Vecka efter vecka, månad efter månad. Det enda som hänt under snart åtta månader är att Ludvig Fritzson (nu i Brommapojkarna) har ersatts av Mansour Sinyan på mittfältet och att Theodore Rask (inlånad från IFK Norrköping) tagit plats i backlinjen när Kristian Novak blev skadad.

Variationerna har alltså varit väldigt få, i årets sex inledande omgångar före resan till Trelleborg närmast obefintliga: Keita, Weilid, Rask, Mazur, Adjoumani, Brendon, och Kroon hade startat samtliga matcher, Sinyan, Jonsson, Amatkarijo och Stolt i fem matcher. Ghanoum, Österholm, Musolitin och Karlsson Grach var övriga startspelare, en match vardera.

***

Den bredd som Magnus Powell pratar om finns helt enkelt inte. Just nu, men förmodligen på sensommaren/hösten då spelare som Sporrong, Hedenquist, Ouattara, Kabuye, Mills och kanske någon till hunnit ikapp efter skador och annat trassel.

Då kan man ta några smällar.

Inte nu, avslöjandet på måndagskvällen blev brutalt; ett lag med möjlighet att ta klivet upp på andraplatsen i tabellen ska inte behöva hålla på i 87 minuter innan man lyckas skapa sin första, och enda riktiga vassa, målchans när man ställs mot en klubb i trubbel efter en skakig inledning.

***

Som ni förstår av raderna här ovan; ÖFK:s anfallsspel var verkligen inte mycket att skriva hem om den här trista måndagskvällen. Låt vara att slutstöten hade en viss tyngd men så mycket mer än ett antal hörnor blev inte utdelningen. Det var idéfattigt och slarvigt, inspelen från båda kanterna saknade adress vid varje tillfälle.

Det är i sådana här matcher som Simon Kroon måste kliva fram och bära laget. Men i den ambitionen slår han knut på sig själv och trots att han nu varit med i elitfotbollen sedan Hedenhös dagar uppträder han som en dribblingskåt junior och kör fast i stort sett varje gång.

Jag skriver det igen: Kroon måste spela enklare (då blir det mycket bättre för laget!).

***

Jag fattar inte att Chovanie Amatkarijo fick vara kvar på banan matchtiden ut. Amatkarijo spelade pojkfotboll och tog inte en duell på 90 minuter. Bara trist i mina ögon.

***

Av de "nya" som kastades in i startelvan ger jag klart godkänt till André Österholm för berömvärt arbete, inte minst i egna straffområdet (avvärjde två ytterst farliga hemmaattacker före paus). Mykola Musolitin har jag så här långt inte alls sett storheten i och Calvin Kabuye slocknade snabbt efter en lovande inledning.

***

Sebastian Karlsson Grach är alltid mycket vassare som inhoppare än som startspelare. Varför är det så? Fanns väl bara med i laguppställningen den här gången, jag såg inget som var bra.

***

Mittbackarna Ziad Ghanoum och Myroslav Mazur hade ingen lätt uppgift den här gången då det läckte som ett såll framför dem. Godkänt, absolut, men inte så mycket mera. Samma blir betyget till ytterbackarna Cesar Weilid och Yannick Adjoumani. Båda har i alla fall en härlig inställning till jobbet!

***

Aly Keita var faktiskt den ende ÖFK-aren den här kvällen som höll sedvanlig klass. Räddningen uppe i hans vänstra kryss på Haris Brkic mäktiga högerslägga i den 28:e minuten var matchens höjdare och egentligen det enda som ÖFK ska ta med sig från den här Skåneresan.

***

Apropå det här med varningar; Cesar Weilid drog på sig sitt tredje gula kort och är, precis som Mansour Sinyan, avstängd i nästa omgång (Eskilstuna borta på söndag).

***

Till sist; Nu kanske alla förstår Erick Brendons betydelse för ÖFK:s spel, både framåt och bakåt!

Det känns tungt att ladda till denna text, efter en match som tveklöst måste klassificeras som ÖFK:s sämsta i årets Superetta. En lovande start första tio minuterna dog bara ut, och relativt svaga Trelleborg kunde styra och ställa utan att störas i tillräcklig grad.

Frånvaron av Brendon blev för stor, och jag förstår inte riktigt tanken med Kroon och Kabuye så långt bak i banan, då Weilid fanns att tillgå. ÖFK lyckades inte få till något lugn i hanteringen av bollen i uppbyggnadsskedet. För svagt, även om det delvis går att skylla på en dålig skånsk naturgräsplan.

Det kom en forcering på slutet, men avsluten togs chansartat i halvdana läge. Förutom ett antal hörnor så såg vi inte till någon riktig klar chans. Sammantaget kan laginsatsen bara ges en riktigt svag tvåa.. Nu är det bara att ladda om till nästa match, och greppa tag i möjligheten att hänga på i toppen.

Betyg:

Keita 3 - Gör enligt mig en klart godkänd insats.

Adjoumani 2 - Dom fina inläggen och brytningarna fanns inte där ikväll.

Ghanoum 2 - Kändes inte helt säkert.

Mazur 2 - Också lite klumpigt ibland.

Weilid 3 - Jobbar bra och gör vad han kan för att få fart på laget.

Österholm 2 - Nä, absolut inte hans match.

Kroon 2 - Snuddar vid en trea, men axlar inte alls Brendons blick.

Amatkarijo 2 - När det går tungt ser det inte alls ut som han trivs.

Musolitin 2 - Syns att det finns mycket i honom, men blev för ojämnt ikväll.

Kabuye 2 - Kändes inte som han fick någon chans med hans utgångsposition.

Karlsson Grach 2 - Lika mycket som jag gillar honom som inhoppare, lika svårt har jag att förstå varför inte motsvarande sker när han startar.

Sporrong 2 - Såg inte mycket av honom.

Stolt 3 - Lite snäll trea, men han visade verkligen att han vill.

Zekovic 2 - Kanske t o m lite snällt. Verkar trots sin storlek inte riktigt vilja slåss om bollar i luften.

Outtara 3 - Visar vilja och bollsäkerhet den kvart han spelade.

Senare, eller en annan dag, kommer lite mer input.

Calle Jensen, Sara Wåglin med Unni och Iris från Falkarna Syd stöttade på plats

Bedrövade spelare tackar supportrarna efter matchen

Måndag den 15/5 har ÖFK sin nästa match i årets Superetta. Nämligen den sjunde. Matchen är på bortaplan mot Trelleborg FF. Ett Trelleborg FF som haft det tungt i säsongsöppningen och inför matchen mot ÖFK till och med sparkat sin tränare. Laget förväntades ju inför seriestart tillhöra topplagen, men befinner sig nu, som synes, i ett lite panikartat läge, som det verkar. Först dock något helt annat.

Trelleborg som stad är faktiskt känd för något som bara förekommer i Trelleborg och ingen annanstans i Sverige. Notera dessutom att det inte är Ystad utan just Trelleborg som är Sveriges sydligaste stad. På sommaren är detta tydligt eftersom stadens västra infart är kantad av riktiga palmer. Då infinner sig definitivt en kontinental känsla när man kör in i Trelleborg. Det har jag själv erfarit.

I Jämtland är det kosläpp på våren. I Trelleborg är det palmsläpp. 2023 års palmsläpp är det 46:e i ordningen. Palmsläppet sker lördagen 27:e maj. Tyvärr missar därför ÖFK-spelare och ledare att få uppleva den kontinentala känsla som palmerna för med sig.

Så här skriver Visit Trelleborg om palmsläppet:
” När vi firar att stadens palmer har släppts ut från sina växthus, då invigs också sommaren. För, den är alltid först i Trelleborg! Palmsläppet 2023 bjuder på morgondopp, Trellebelle Ukulele Orchestra, barnens favorit Pidde P, palmsläppserbjudanden och en korgfestival.”

Palmernas och Sveriges sydligaste stad mot det nordligaste Superettan laget. Ett Trelleborg FF i botten av tabellen mot ett ÖFK i toppen. Ett Trelleborg som vunnit en match, men förlorat samtliga övriga matcher mot ett obesegrat ÖFK. Hur kommer det att sluta?

Idag (fredag 12/5) besökte jag Hissmovallen för att få en inblick i hur jag skulle uppleva spelarna under träning på naturgräs. ÖFK tränade i Krokom och på Hissmovallen. Planen var i gott skick. Visserligen några skönhetsfläckar här och där, men inte så konstigt när det var två decimeter snö på plan, bara för två veckor sedan. Detta enligt planansvarige Michael Olofsson, som måste ha gjort ett fantastiskt arbete, med tanke på de förutsättningarna.

Jag var dock tvungen att avvika 45 minuter in i träningen, men det jag såg dittills var mycket lovande. Spelarna syntes ha väldigt roligt, vilket jag anser är oerhört viktigt för lagmoralen. Dessutom var det hög energi och riktig kamp i spelsituationerna. Vi kan nog hoppas på något riktigt trevligt i kommande matcher.

ÖFK spelade oavgjort 3-3 när Jönköping Södra besökte Jämtkraft arena på lördagseftermiddagen. Det betyder att ÖFK fortfarande, efter sex omgångar, inte vet hur det känns att förlora en seriematch den här våren.

Men samtidigt; jag förstår till fullo besvikelsen i ÖFK-lägret efter två förlorade poäng. Det här var en match som visserligen svängde fram och tillbaka men det var ingen tvekan om att det var hemmalaget som var det bättre.

Absolut!

***

Men när utdelningen inte blev den bästa får vi plocka fram ett antal russin ur kakan;

# ÖFK slingrade sig ur J-Södras grepp vid tre tillfällen; 0-1 (redan innan matchklockan hunnit fram till två spelade minuter), 1-2 och 2-3. Sånt är, precis som förra helgens kämpaseger nere i Växjö, ytterst välgörande för moralen!

# Vi är många, inte minst ÖFK-arna själva, som varit besvikna på att inspelen från kanterna (och de är rätt många) har givit så dålig utdelning. Nu fick vi se två hemmamål sedan Yannick Adjoumani serverat Chovanie Amatkarijo (2-2) och Sebastian Karlsson Grach (3-3) varsin välriktad passning från vänsterkanten.

# Apropå Amatkarijo, efter ett par tama insatser var han tillbaka där jag vill se honom. Två fullträffar där den vältajmade löpningen in bakom J-Södras backlinje vid 1-1-målet var något som man kan visa som instruktionsfilm för klubbens alla ungdomar (för att inte tala om Erick Brendons genomskärare, den återkommer jag till).

# Jag vill också uppmärksamma backklippan Myroslav Mazurs passning som öppnade för ÖFK:s andra fullträff den här eftermiddagen; en 30-metersboll längs vänsterkanten som slog ut hela J-Södras första press och gjorde jobbet lite enklare för firma Adjoumani & Amatkarijo. Pass-pass-nick och bollen hade flyttat sig 80 meter på några sekunder och in bakom en chanslös motståndarmålvakt.

Sånt gillas!

***

Två insläppta mål på fem matcher - nu tre på 90 minuter. Ska vi vara oroliga?

Tycker jag inte! Det är sånt som kan hända i fotboll utan att man behöver söka efter fel i strukturen.

# 0-1; inspel från höger som går över hela backlinjen blir till ett stenhårt inspel från vänster och en volleystöt från Robin Books högerfot rakt upp i Aly Keitas högra kryss. Grattis J-Södra till ett riktigt klassmål (men räkna inte med någon repris den närmaste tioårsperioden...)!

# 1-2; inlägg från höger som passerar Theodore Rasks huvud och där Ziad Ghanoum inte orkar med Pashang Abdulla i duellen där bakom. Inte mycket att säga om, Ghanoum vägde helt enkelt för lätt. Men, och det tål att sägas, målet påminde väldigt mycket om det Skövde gjorde på Jämtkraft för några veckor sedan.

# 2-3; Misslyckad J-Södra-hörna från höger ska rensas bort av Simon Kroon. Men Kroons högerfot är feltajmad, han sparkar framåt men bollen går rakt bakåt(!) och blir en målgivande passning till en mycket förvånad Robin Book (inte heller här kan J-Södra räkna med någon repris inom överskådlig tid, det vete fan om jag sett någon så felriktad spark under snart 60 år i fotbollens tjänst...).

***

Om jag nu ska ha några synpunkter på försvarsspelet hamnar dom på målvakten Aly Keita. Duellspelet i luften ser inte stabilt ut. Jag tycker han gjorde rätt när han stod kvar på linjen och lät Rask/Ghanoum ta matchen med Abdulla vid 1-2-målet (här ser jag att det många som har tyckt annorlunda) men när han tio minuter senare sänkte Rask blev det så fel det nu någonsin kan bli.

***

Jag skrev förra sommaren sedan jag sett Erick Brendon första gången att ÖFK:s chanser att rädda nytt kontrakt var att brassen fick vara skadefri. Det fick han och han bar sedan laget genom den framgångsrika hösten, Brendon var helt enkelt klassen bättre än alla andra.

Det är han även den här säsongen. Det är sällan man ser en spelare dominera ett lag som Brendon gör, lördagens insats var bara en i raden av femstjärniga insatser.

Brendon är överallt på banan; han har bollen mest, han passar den bäst (det kan alla se med blotta ögat utan att bläddra i statistiken) och därtill kryddad med delikatessen som öppnade för Amatkarijos 1-1-mål (och lite annat), Dessutom, ÖFK:s hörnor och frisparkar utgör numera ett verkligt hot sedan Brendon tog hand om servarna.

Men Brendons betyg från mina kollegor är ofta rätt ljumma (kolla bara "Trissen" på den här sajten, fyra "poäng" på sex matcher varav jag gav honom tre i matchen mot Skövde...). Jag måste erkänna att här fattar jag ingenting! (Jo, det gör jag naturligtvis men det vill jag inte skriva...)

***

En liten notering; så här långt (innan tisdagens Skånederby mellan Landskrona och Helsingborg) har ÖFK tagit lika många poäng (12) som de tre Skånelagen i serien - tillsammans!

***

Om det ser bra ut i tabellen, ÖFK ligger fyra just nu, så är det sämre i varningsligan. Hela sju man (och där ingår inte Mansour Sinyans utvisning förra helgen) har dragit på sig två gula kort och riskerar avstängning.

***

I Sinyans frånvaro fick Cesar Weilid vikariera på det centrala mittfältet, ett givet val då Weilid testats där under våren och fick ta den ack så viktiga rollen när ÖFK tvingades stuva om i uppställningen efter utvisningen mot Öster. Enligt tränaren Magnus Powell är nye Mykola Mysolitin också tänkbar bredvid Erick Brendon. Själv funderar jag på en tredje kandidat, André Österholm!

Det kan finnas ytterligare några då vi sett väldigt lite av ett par av nyförvärven (skadedrabbade).

Till sist; Vi har ju alla kunnat konstatera att kvaliteten på domarna i den här serien kan variera. Därför var det roligt att se Erik Mattssons prestation i lördagens match. Gävledomaren är relativt färsk i de här sammanhangen, han hade fyra "provmatcher" i Superettan förra säsongen och mötet mellan ÖFK och J-Södra var hans fjärde i årets serie. Gävle har i många år fostrat bra domare (Bosse Nilsson, Sven-Olov Thunman, Bosse "Shopping" Persson, Bertil Andersson, bröderna Strömbergsson...) och gemensamt för dem alla var deras goda speluppfattning, dom hade/har koll på grejerna. Erik Mattsson ser ut att fullfölja den traditionen. Den här killen dömer i Allsvenskan om några år!

Man kan vinna fotbollsmatcher på många sätt, exempelvis som ÖFK gjorde på lördagseftermiddagen mot serieledande Öster på bortamark.

# En satans stridsmoral.

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Det räckte för att ÖFK skulle vinna toppmötet i Växjö med 1-0, fortfarande vara obesegrade efter fem omgångar och parkera på andraplatsen i Superettans tabell!

Håll med om att bollen rullar ÖFK:s väg just nu.

Vi tar det punkt för punkt;

***

# En satans stridsmoral.

Efter en första halvlek med stök och bök där ett tillbakapressat ÖFK inte presterade så mycket mer än dåligt humör och slutade med att Mansour Sinyan tappade huvudet och fick ett rött kort av domaren Per Melin tvingades man spela lite mer än en halvlek med en man mindre.

Mot serieledande Öster som kom till spel med fyra raka segrar. På bortaplan. Det var ju att göra uppgiften onödigt svår.

Men det fixade ÖFK-spelarna galant. Som man sprang, som man kämpade, som man hjälpte och pushade varandra, som man kastade sig för att blocka skott och nicka bort bollar, som man...

Hemmaspelarna ställdes mot en för dagen vitskrudad mur som var nästan omöjlig att forcera.

***

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

Jag tyckte att Aly Keita var ovanligt darrig i segermatchen mot Skövde i måndags. Nu var det en helt annan skärpa. Visserligen hamnade han i trubbel när Öster kastade långt eller slog inåtvridna hörnor mot första stolpen i första halvlek och hade lastat in halva laget framför ÖFK-buren men när det gällde var han som allra bäst. Räddningen ett par minuter in på övertiden höll världsklass, hur fasiken fick han stopp på den bollen (som sedan Ziad Ghanoum kunde rensa undan)?

***

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

Jag tycker att Magnus Powell agerade snabbt och smart när Mansour Sinyan blev utvisad, det är trots allt en pressad situation som dyker upp från ingenstans. Men Powell tänkte fort; en blek Chovanie Amatkarijo plockades av banan, Jakob Jonsson blev lite mer defensiv till höger när Cesar Weilid flyttades till centrala mittfältet och in med Ziad Ghanoum som förstärkning i backlinjen. Det blev ett starkt försvarsblock! Dessutom bytte han ut Sebastian Karlsson Grach i rätt tid (67:e minuten) och gav Calvin Kabuye den fullständigt omöjliga uppgiften som ensam jagande forward.

Det blev faktiskt rätt hela vägen!

Dessutom, och nu gissar jag grovt; visst måste Powell har gett spelarna en riktig hårtork i pausvilan, skogstokig över alla dumheter i första halvlek. Efter paus var uppträdandet föredömligt!

***

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Mot Skövde fick Malcolm Stolt hjälp av en motståndare vid 1-1-kvitteringen och den här gången var det Simon Kroons segermål i den 83:e minuten som lite turligt styrdes över linjen via Daniel Ljungs vänsterfot. Målet rubricerades först som ett självmål på svenskfotboll.se men jag ser att det ändrats under lördagskvällen. Därmed har Simon Kroon spräckt sin målnolla!

***

Jag ser att Per Lagerbäck i sin krönika inte kunde dela ut några betyg den här gången. Jag gör ett försök i hans ställe!

# Aly Keita 5; Som ni ser här ovan, jag gillade det jag såg den här gången. En Keita med skärpa är ju seriens bäste målvakt!

# Cesar Weilid 3; Oj så han kämpade och så hade han en snygg yttersida i Österribban i andra halvlek. Men tyvärr var passningsfoten illa kalibrerad den här eftermiddagen, det drar ner mitt betyg.

# Theodore Rask 4; Tillbaka i samma form som i Sundsvallsmatchen. Stark i duellspelet framför ÖFK-buren och behöll lugnet när det blåste som allra värst.

# Myroslav Mazur 4; Åter en stark insats, stod i vägen för många Österattacker.

# Yannick Adjoumani 3; Övertänd som en dopad iller i första halvlek och bara en tillåtande domare räddade honom kvar på banan. Lugnade ned sig efter pausfikat, ägnade sig åt att spela fotboll och då blev det mycket bättre.

# Erick Brendon 4; Liten annan roll den här gången då ÖFK fick ägna mycket tid åt att försvara sig. Men var lika bra som vanligt, klok som en pudel och täckte ännu större ytor när ÖFK blev tio man.

# Mansour Sinyan 1; Efter två lysande insatser blev det ett riktigt bottennapp. Svag första halvlek innan han tappade humör och huvud och blev utvisad. Får nu vila minst två matcher. Här är det dags för ett allvarligt kvartssamtal på Powells kontor, vi har sett Sinyans bli förbannad (i onödan) tidigare. Nu satte han sitt lag i en svår sits.

# Jakob Jonsson 3; Massor av löpmeter i båda riktningarna. Lyckosam på egen planhalva, mindre lyckosam på Östers.

# Simon Kroon 4; Målskytt som jobbade över stora ytor. Var en viktig pjäs när ÖFK tvingades försvara sig i andra halvlek.

# Chovanie Amatkarijo 1; Nej, här är det inte mycket som bli rätt för dagen. Vinner inga dueller, kommer inte till avslut och trasslar till det på egen planhalva.

# Sebastian Karlsson Grach 2; Som ersättare för Malcolm Stolt (sjuk) kämpade han storstilat i en hopplös uppgift som ensam forward. Men KG var inget hot mot hemmaförsvaret, därtill var ÖFK lite för baktungt den här gången.

# Ziad Ghanoum 4; Fick hoppa in strax före pausvilan och var ÖFK:s stora utropstecken. Gjorde nästan allt rätt när han nu fick chansen och uppträdde riktigt rejält när det hettade till i egna straffområdet.

# Calvin Kabuye 3; Bästa så här långt i ÖFK-dressen under den halvtimme han ersatte KG. Jobbade hårt och den som serverade Simon Kroon bollen vid segermålet.

# André Österholm, Mykola Musolitin och Sam Mensiro fick alla tio minuter på slutet men betygsätts ej.

***

Öster behåller, trots förlusten, förstaplatsen i tabellen. Växjölaget såg inte ut som några serieledare den här eftermiddagen, framförallt visste man inte riktigt hur man skulle utnyttja sitt numerära övertag i den andra halvleken. Men på sikt tror jag att Öster kommer att vara ett av topplagen, här finns en tyngd i offensiven som kommer att ge utdelning även om man gick tom mot ÖFK.

***

Elva poäng och bara två insläppta mål på fem matcher; jag gissar att det inte är bara jag som är överraskad av dom ÖFK-siffrorna med tanke på hur illa det såg ut i mars. Nu är det mycket roligare - och det finns mer att plocka ur det här laget!

***

Jönköping Södra hemma på Jämtkraft arena på lördag. Det är nästa uppgift.

ÖFK gjorde en fantastisk kämpamatch, och hade för en gångs skull rejält med flyt. Efter några minuters jämnt spel i starten styr Öster spelet helt, men ÖFK är hela tiden obekväma och i förhållande till spelfördelningen skapas inte så många chanser. Till skillnad från Skövdematchen så klarade dock inte flera spelare att hålla huvudet kallt, och tyvärr drog Sinyan på sig en utvisning. Ingen aning om den var rimlig eller inte. Sedan blev trycket ännu större.

ÖFK jobbade än mer disciplinerat efter utvisningen, och i andra halvlek parkerades i stort sett bussen. Weilid stack emellan med en smekning i underkant av ribban, som var någon cm från att resultera. Jag satt sedan och längtade efter slutsignalen och en poäng, men en aktion från Kabuye och ett ganska flackt skott från Kroon styrdes in. Riktigt, riktigt häftigt, och jublet blev totalt. Tänk att ÖFK har flyt! Hoppet stiger, och jag ser fram emot matchen mot Jönköping och en spännande fotbollsvår. Men först några dagar i Berlin.

Inga betyg idag, då jag ofta inte var säker på vilken spelare som gjorde vad, med endast en tämligen liten telefonbild, och ett par gånger internetavbrott.

Jag ser att kollega Per Lagerbäck är förbannad. Jag förstår hans upprördhet, Skövde var ett riktigt skitlag (i varje fall den här kvällen och på den här nivån) och domaren höll ungefär samma nivå.

Men samtidigt tycker jag att Lagerbäck är en aning orättvis.

ÖFK är också en stöklag med jämna mellanrum (även i går), det är bara att kolla kortutdelningen såväl förra sommaren som den här (13 varningar på fyra matcher, snart kommer några avstängningar...). Och domaren är inte dum alla gånger, tro inte det!

***

Kanske var det förutsättningarna; snö och minus, ett lag i poängnöd efter en blek start (Skövde kom till Jämtkraft arena med en futtig pinne i kappsäcken) och ett hemmalag fyllt av sötma efter 3-0 i Sundsvall men som omgående hamnade på hälarna och såg ut att fullständigt sakna matchplan första tjugo.

Vad vet jag, en fotbollsmatch kan ta vägen åt många olika håll!

Den här blev bara skräp men räddades av att Skövde spelade in ÖFK:s kvitteringsboll i egen bur och hemmalaget lyckades samla ihop tillräckligt mycket lugn för att ta kommandot och till sist även snickra till ett mycket rättvist segermål.

Men att det blev som det blev får nog samtliga inblandade ta på sig; hemmalaget, bortalaget, spelare och ledare samt en domare som mest uppträdde som en adrenalinfylld konstapel som skulle försöka reda ut ett hederligt gammalt gängslagsmål som inte ens ville ta slut trots att han blåste av matchen...

Som ni förstår; det har spelats roligare fotboll på Jämtkraft arena!

***

I Sundsvall, för en vecka sedan, uppträdde ÖFK bättre än på många god dag, åtminstone för att vara på bortaplan. Man var bollförande med massor av fyndiga passningslösningar som gav såväl chanser som mål. Och när Sundsvall hade bollen var den tidiga pressen så mycket mer synkroniserad än vad som bjudits tidigare, den ställde ofta hemmalaget utan lösningar.

En femma på en sexgradig betygsskala, åtminstone i min bok.

Mot Skövde blir laginsatsen en tvåa, varken mer eller mindre. Alldeles för mycket gjordes utan skärpa, både framåt och bakåt!

***

I trissen delade jag ut toppbetygen till Erick Brendon, Mansour Sinyan och Myroslav Mazur. Bolltrygga firman Brendon&Sinyan kommer att äga många mittfält den här sommaren och Mazur håller ihop försvaret på bästa sätt. Den här kvällen hade han också sin vänsterfot rätt kalibrerad (det är inte alla gånger). Hur många 40-50-metersbollar tvärs över banan landade han på Cesar Weilids fot? Åtta? Tio? Ännu fler? Läckert var det i varje fall!

***

Apropå Brendon. ÖP/LT berättade innan match om besöket av dottern Emily, mamma Marciana och pappa Edson från Brasilien. Den storyn rörde i alla fall mitt hjärta. Och så landade de mitt i helgens snökaos...

***

Jag ser att Jakob Johnsson har många anhängare på diverse forum och visst ska man glädja sig över att en hemmaspelare har slagit sig in i startelvan, det är vi inte bortskämda med. Men jag är inte helt såld, ännu. Det kanske jag blir när han får lite mer hår på bröstet. I mina ögon är det lite för tamt när han närmar sig motståndarens straffområde.

Tillsammans med Cesar Weilid har dock Jakob stärkt upp ÖFK:s högersida så här långt, absolut. Nu gäller det bara att få till inspelen också!

***

Ni har säkert sett det själva. ÖFK har, precis som förra året, haft usel utdelning på sina inlägg. Det gäller från båda kanterna. Men å andra sidan; det är jäkligt svårt att se några linjer i vilka löpningar som tas i straffområdet. Så vi ska inte bara skylla på kantspelarna...

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Ju sämre motstånd desto mer ofokuserad är Aly Keita. Gårdagskvällens insats var en av de sämre jag sett från ÖFK-kaptenens sida. Tur att han hade så lite jobb!

***

Två besvikelser i går; Theodore Rask och Chovanie Amatkarijo. Rask var inte ens nära att vinna duellen när Skövde tog ledningen och var allmänt darrig medan Amatkarijo inte såg ut som han tyckte det var roligt överhuvudtaget.

***

Simon Kroon har ännu inte hittat tajmingen i sitt spel. Han vill så mycket men så här långt krånglar han bara till det för sig själv och sina lagkamrater. Spela enklare är det bästa rådet jag kan ge!

***

Tre hörnmål på två matcher, det tar sig sa pyromanen.

***

På lördag väntar serieledande Öster i Växjö. Gårdagens insats kommer inte att räcka till några poäng, däremot kan spelet i Sundsvall ge full utdelning!

Matchen mot Sundsvall var av en annan kvalité än tidigare matcher. Då menar jag inte att de tidigare matcherna har varit direkt dåliga, men målfabrikationen har t ex inte varit på plats.

I matchen mot Sundsvall så vann ÖFK ”skott på mål statistiken” med åtta mot ett enligt Sofa score och målen med tre mot noll. Det var länge sedan vi skådat sådant i en tävlingsmatch med ÖFK som statistikvinnare. Dessutom med tre olika målskyttar. Något jag tycker är bra, dvs att flera spelare kan göra mål.

Det fanns mängder med positiva saker i denna match relativt tidigare matcher:

1. Först och främst de tre målen.
2. Att de åstadkoms beror nog på den avslappnade attityden hos många av spelarna och det i kombination med den med stort självförtroende genomförda speltaktiken. Ett självförtroende som rimligtvis nu har växt lite till.
3. Det förändrade spelet på högerkanten, där den konditionsstarka Weilid nu fick hjälp av Jakob Johnsson och därmed själv slapp springa flera 100 meters race på eget bevåg Nu blev högersidan mer lik vänstersidans Adjoumani/Amatkarijo.
4. Naturligtvis att ÖFK äntligen verkar ha funnit ett fungerande mitt mittfält, där Sinyans färdigheter verkligen har kommit fram.
5. Sedan vill jag lyfta fram samtliga spelares aggressiva press och tuffhet i närkamperna.
6. Sist men inte minst fungerade det defensiva spelet mycket bättre än tidigare.

Sammantaget mycket positivt. Nu bör det dock noteras att detta faktiskt bara är en enstaka match. Upprepar laget detta spel mot Skövde i nästa match, så har vi däremot en trend, som lovar väldigt gott.

Väderleksutsikterna synes tyvärr inte vara fotbollsvänliga inför måndagens match. Kyla och snö väntas. Det borde dock inte hindra publik och ÖFK spelare, som rimligtvis är mer van vid detta än spelare och fans från Skövde. Östersundare är ju normalt frekventa besökare på skid- och skidskytte tävlingar och det vädret och det på måndag lär inte skilja sig nämnvärt. Det är bara att klä sig varmt och heja fram ÖFK.

Oavgjort 1-1 mot Gais efter en sen kvittering, oavgjort (0-0) i Örebro där prestationen var bättre än resultatet och så 3-0 mot Gif Sundsvall på bortamark där man var bättre i allt än sina motståndare.

ÖFK:s start smakar fågel i min mun, förmodligen även i många andras. Den är också bättre än vad jag kunde hoppas på efter en hygglig träningsupptakt men där vägen in mot seriestarten lämnade ett antal frågetecken efter sig.

Jag var faktiskt riktigt orolig innan premiären; hade jag tagit så fullständigt fel när jag i vintras påstod att ÖFK stod på stabil grund efter förra höstens så starka spurt, de flesta spelade vidare och truppen var kryddad med ntressanta nyförvärv?

Nej, min känsla där och då var korrekt. Det vet jag efter gårdagskvällens Norrlandsderby i Sundsvall.

***

Det är alltid svårt att jämföra, inte minst när vi varit bortskämda med sex raka allsvenska säsonger och ett succéartat Europaspel för inte så länge sedan. Men visst måste ÖFK:s insats på tisdagskvällen vara en av de bästa på bortaplan på väldigt lång tid (allting är ju relativt, inte minst tid...); ÖFK var det bollförande laget, hade chanserna och gjorde målen.

Allt tillkommit efter ett många gånger stabilt passningsspel med stundtals riktigt fyndiga lösningar. I mina ögon var man bättre än Giffarna i allt den här kvällen (om man undantar en sista kvarten i första halvlek).

När såg vi det senast? Har vi sett det överhuvudtaget sedan klubbens färd i rutschbanan utför startade?

Ett är då säkert. Vi har inte varit bortskämda med den här sortens insatser!

***

Jag tyckte att de inledande två kryssen (Gais och Örebro) var en bra start att bygga vidare på och när jag i förra veckan noterade att i stort sett hela spelartruppen var i träning förstod att det skulle kunna komma en bra insats i Sundsvall. Det har jag lärt mig efter ett helt liv i idrottens tjänst; inget är så välgörande för prestationen som när det är full fart på träningsfältet. Med alla på plats blir det en helt annan intensitet, ingen får chansen att fuska sig genom övningarna för då är det någon annan som snor platsen i startelvan!

Därför vågar jag påstå att sportsligt mår ÖFK riktigt bra för stunden och närmast väntar nu en hemmamatch mot Skövde AIK (på måndag).

***

Det här var också matchen där den 23-årige norrmannen Mansour Sinyan presenterade sig själv på allvar för den breda fotbollspubliken. Att det var Sinyan som skulle ta hand om den vakanta platsen bredvid Erick Brendon på ÖFK:s mittfält när Ludvig Fritzson drog till Brommapojkarna och Allsvenskan var ingen större överraskning, han gjorde ju ett antal inhopp på den positionen redan förra säsongen. Men som han greppat den här chansen!

I går kväll var han bäst på planen när han med bollen klistrad vid fötterna ständigt bröt sig igenom Sundsvalls olika försvarslinjer och gav ÖFK tryck i offensiven. Jag såg honom göra det i cupspelet mot AIK för snart två månader sedan och nu gjorde han det i seriespel när "hela" fotbolls-Sverige tittade på (Giffarna-ÖFK var tisdagskvällens enda match av dignitet i den svenska fotbollen...).

***

Men man ska komma ihåg att han har brassen Erick Brendon bredvid sig. Brendon gör alla runt omkring sig till bra fotbollsspelare. Jag tycker han är grym.

Alltid!

***

Jag blev jäkligt orolig när Kristian Novak skadade sig före seriestarten, där kändes det som försvarschefen försvann. Jag är inte lika orolig längre, Theodore Rask (från IFK Norrköping) har fyllt luckan på bästa vis. Rask jobbar med små medel men viktigast av allt; samarbetet med Myroslav Mazur i mittförsvaret fungerade klanderfritt när Giffarna knappt hade en målchans (två skott i målställningen från långt utifrån och ett vasst avslut strax utanför på att klassiskt snett-inåt-bakåt-inspel, det var väl allt).

***

Apropå Mazur; målskytt för första gången i sin 35:e match i ÖFK:s färger när han nickade in 2-0 på Erick Brendons välriktade hörna. NI vet, en sån där som jag tjatat om ungefär sjutusentrehundfemtioåtta gånger i mina krönikor; hårt pressad inåtvriden mot första stolpen, Mazur vann duellen och Gif-målvakten Gustav Molin var chanslös. Målvakter är alltid chanslösa på den typen av hörnor!

***

Malcolm Stolt nickade in 1-0 på Jakob Jonssons fina inspel. Stolts första för säsongen men det kommer mer. Det kunde det ha gjort redan den här kvällen - en nick smet strax utanför och en räddades mästerligt av Gustav Molin (även om den borde ha placerats lite bättre).

***

ÖFK:s 3-0-mål på övertid har sin absoluta poäng; André Österholm till Calvin Kabuye till Ziad Ghanoum och så till sist Sebastian Karlsson Grach som kämpade upp bollen i nättaket. Alla fyra byttes in i matchens slutskede (liksom Mykola Mysolitin). Ett riktigt avbytarmål!

***

Matchens storkämpe: Yannick Adjoumani (men det var ju ingen överraskning).

***

Men som ni säkert förstår efter 3-0 på bortaplan mot Sundsvall är det ju med beröm godkänt till alla! Skönhetsfläckarna får vi ta en annan gång!

Riktigt bra säsongstart

ÖFK får mer än godkänt för dagens match, trots en del tafatta aktioner och oerhört onödiga gula kort. Ja, inte var första och sista kvarten särskilt optimistiska heller, men det mesta däremellan visar att ÖFK har alla möjligheter att titta uppåt i tabellen. Man skapar en hel del framåt och kändes mer säkra i det defensiva spelet, över hela planen. Bitvis bra samordnat och effektivt presspel, och få farliga bolltapp.

Sett till chanserna så skulle ÖFK ha avgått med segern, men man ska samtidigt vara nöjda med att man slapp en straff mot sig, och tacka Keitaför en riktig kanonräddning.

Efter att ha sett matchen i efterhand på telefonen så känns betygsättandet lite tveksamt, men jag gör ett försök.

Keita - 4 Räddningen ger honom en fyra, men prova att sätta bollen snabbare i spel åtminstone vid några tillfällen per match.

Weilid - 3 Spelet definitivt värt en fyra, men inläggen ofta slarviga.

Rask - 4 Stabilt.

Mazur - 4 Samma sak här, stabilt.

Adjoumani - 2 Lite för vimsigt idag, och flera felbedömningar, på olika sätt.

Amatkarijo - 3 Kom inte till idag, men ger ändå beröm för fina passningsintentioner.

Brendon - 4 Bidrar till lugn, och idag bättre defensivt än senast.

Sinyan - 4 Blir nog ett av årets utropstecken.

Johnsson 4 - Riktigt bra insats. Jobbar rätt och är ständigt obekväm.

Kroon - 2 Går lite trögt.

Stolt - 2 Idag bara en tvåa.

Övriga spelade för kort tid.

ÖFK obesegrade efter två omgångar, och det finns mer att hämta ur killarna, så jag ser med tillförsikt fram emot fortsättningen.

Det är med en dåres envishet jag lyfter den här frågan. Varför lyckas ÖFK så sällan göra mål i sina matcher? Åtminstone är det så hittills i år.

Den 2/4 möter ÖFK, på hemmaplan, ett GAIS med stort självförtroende. GAIS har, detta år, vunnit mot Allsvenska motståndare i såväl tävlings- som träningsmatcher. Bland annat mot lokalkonkurrenten IFK Göteborg i Svenska Cupen samt mot Degerfors och Varberg i träningsmatcher. Av årets totalt nio spelade matcher har GAIS vunnit åtta. Den enda som de förlorat är i Svenska Cupen mot IFK Norrköping med noll gjorda mål mot ett för IFK Norrköping. Det är dessutom den enda matchen av nio där GAIS inte gjort mål.

ÖFK:s motsvarande facit är åtta spelade tävlings- och träningsmatcher. En vinst i träningsmatchen mot GIF Sundsvall med tre mål mot noll, en oavgjord i träningsmatchen mot IFK Norrköping som slutade med noll gjorda och noll insläppta. Utöver det en oavgjord i Svenska Cupen mot Västerås SK på bortaplan med resultatet två gjorda och två insläppta. I övriga fem spelade matcher plus matchen mot IFK Norrköping har ÖFK inte åstadkommit ett enda mål och dessutom förlorat samtliga utom den mot just IFK Norrköping. Senast ÖFK gjorde mål var den 6/3 mot Västerås SK på bortaplan. Mot denna samlade bakgrund är det förståeligt, att den svenska mediasfären inte hyser tilltro till ÖFK. ÖFK tippas ju sist i Superettan av dessa förståsigpåare.

Det är dock glädjande att tränare Magnus Powell i ett uttalande i ÖP 27/3 inte håller med om detta, men det är nu allvaret börjar och det är nu som det är upp till bevis. Den 2/4 spelas den första Superetta matchen hemma mot GAIS. Nu måste ÖFK hitta nyckeln till att låsa upp denna utmaning med målskyttet.

Nu fortsätter ÖFK sin uppbyggnad inför seriestarten i Superettan. Som vanligt träningsspelar ÖFK mot norska lag som är bra sparringpartners. Det har blivit en fin tradition och bra värdemätare.

I nästa match på söndag möter ÖFK Levanger på Jämtkraft Arena. Det gjorde man även i fjol. Då vann ÖFK med 2-1 med mål av Henrik Bellman och André Österholm.

Startelvan bestod då av Aly Keita, Myroslav Masur, (62), Peter Amoran, (69), Cesar Weilid, (62) (69) in igen, Ziad Ghaniom, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon, Henrik Bellman, (62) Simon Kroon, (45), André Österholm, Jordan Attah Kadiri.

Saknas från den elvan gör Peter Omoran, Henrik Bellman, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon och Jordan Attah Kadiri. ÖFK har fyllt på med andra spelare som gjort riktigt bra ifrån sig, så saknaden av de flyktade spelarna har inte blivit kännbar.

Är 2001, då ÖFK var i allsvenskan, mötte ÖFK ett då försvarsstarkt Levanger på Jämtkraft Arena. Då förlorade ÖFK med 2-1. Målskytt den gången var Ludvig Fritzon.

Startelvan då : Aly Keita, Alex Purver, Ronald Mukiibi, Thomas Isherwood, Pontus Kindberg (61 Robin Hallstensson) Isak Ssewankambo, Ludvig Fritzson, Henrik Bellman (72 Robin Wikberg) Nebiyou Perry (72 Malcolm Stolt), Francis Baptiste, Felix Hörberg.

Levanger FC spelar i norska andradivisionen.

Laget består till stor del av inhemska spelare. Jag kan bara hitta en spelare med utländskt påbrå om man undantar Sverige. Det är tysken Sanel Bojadzic.

I truppen finns svensken och anfallaren Bo Henriksson som man har värvat från Trelleborg. En annan svensk är Ermal Hajdari. Han är bördig från Karlskoga.

Levanger har spelat tre träningsmatcher med bra resultat. Det har blivit vinst med 6-0 mot Byåsen, 3-0 mot Alesund 2, och slutligen förlust med 3-2 mot Ranheim.

Micke Olofsson har varit sympatisk mot mig och fotblllz.se. Han har med kort varsel tagit på sig att skriva referatet, eftersom jag fortfarande är förhindrad att göra det..

I Östersund bor 100% av Sveriges skidskytteelit och i addition till det nästan alla landslags åkare i skidor på damsidan. Dessutom finns två lag i basketens högsta divisioner, ett lag i fotbollens Superetta och ett lag i Hockeyallsvenskan. Även flera i eliten av långdistansåkare på skidor och vintersport freestyle bor i Östersund. Sedan tillkommer konkurrens från all annan lokal idrottsaktivitet.

Alla dessa konkurrerar om sponsormedel. Både lokalt och nationellt. Om vi fokuserar på den lokala marknaden så är det givetvis en tuff situation att locka till sig marknadsmässig uppmärksamhet. Sedan också en utmaning att rätt prissätta den.

En grundförutsättning är att göra det lätt för sponsorer att kunna veta vad som kan köpas och hur köpet kan genomföras. Nu sätter jag på mig sponsorglasögon och ser hur ÖFK lyckats med detta.

Jag loggar in på www.ostersundsfk.se med avsikt att köpa något sponsorpaket och hur jag kan göra det. Notera att jag kan befinna mig var som helst i världen, men med en vilja att sponsra ÖFK. När jag hamnar på hemsidan finns ingen anvisning var jag som tilltänkt sponsor skall ta vägen. Det finns inga paketerade erbjudanden och inga hänvisningar vart man skall vända sig.

Det finns teoretiskt minst två sätt att sälja. Dels genom aktivt uppsökande verksamhet, dels genom passiv försäljning av paketerade erbjudanden via t ex hemsida eller i butik. Idag kan jag konstatera att det senare ägnar sig inte ÖFK åt. Huruvida ÖFK arbetar med aktiv försäljning vet jag inte, mer än att ett avtal är slutet med Wecall för att medverka till det.

För ett antal år sedan meddelade jag ÖFK att kontakta ett företag i Stockholm ägt av en av Sveriges rikaste familjer. Jag angav direktnumret till företagets VD samt meddelade att det var förankrat hos densamma, så manegen var alltså krattad. Varför företaget var intresserat var beroende av de aktiviteter som ÖFK då pysslade med, såsom kulturprojektet och regnbågscertifieringen. Notabelt var att de inte sponsrade några fotbollslag i Stockholm. Lite av samma strategi som vissa Östersundsföretag hade under den tid när IFK och Ope konkurrerade som värst.

Ringde ÖFK. Svar nej. Varför är fortfarande obegripligt och jag vet alltså inte varför. Det jag kan konstatera är att ÖFK verkar sakna kompetens eller vilja att skaffa sig sponsorer utanför länet och kanske även inom. De ekonomiska utfallen de senaste åren visar ju på begränsade sponsorintäkter. Marginellt mer än de fem miljonerna som årligen inhämtades innan ÖFK klev in i den svenska elitfotbollen.

ÖFK lyckades alltså under tiden innan Superettan årligen dra in cirka fem miljoner kronor. Marknadsvärdet i Superettan borde rimligtvis möjliggöra betydligt högre belopp. Det sker dock inte med automatik utan det krävs ett gediget arbete. Dessutom är, som sagt, konkurrensen lokalt hård. Här krävs därför taktisk planering, paketering och ett gediget säljarbete. Klarar ÖFK detta?

Två cupmatcher, tillika tävlingsmatcher, är nu spelade för ÖFK och två förluster har det blivit. Båda mot allsvenska lag. Normalt inget att rimligtvis erinra emot eftersom ÖFK befinner sig i en serie längre ner. Det som däremot får mig att ändå höja på ögonbrynen är Västerås framfart i den gemensamma cupgruppen, och det faktum att ÖFK inte gjort något mål på sina två cupmatcher. Det börjar ringa en varningsklocka.

Västerås resultat i svenska cupen sätter lite ribban på vad ÖFK kommer att förvänta sig i Superettan. Det blir därför synnerligen intressant att studera hur ÖFK tar sig an matchen mot Västerås. Nu är det upp till bevis. En förlust kanske inte är en katastrof, men bör i så fall lända till åtgärder. Mål bör däremot produceras och det är dessutom dags att visa seriekollegan var skåpet skall stå. Annars börjar jag bli tveksam på vad ÖFK är kapabel till. Är det fågel eller fisk? Just nu känns det väldigt mycket som fisk. Detta trots att många anser att matchen mot AIK gav en hel del positivt.

Vinsten i träningsmatchen mot ett stukat och, från Allsvenskan, nedflyttat GIF Sundsvall börjar blekna bort. Detta i efterdyningarna till de svaga resultaten mot Varberg och AIK. Samtidigt som seriekollegan Västerås står upp på ett helt annat vis mot dessa lag.

Västerås gör mål både mot AIK och Varberg. ÖFK lyckas inte alls med att göra mål mot något av dessa lag. Västerås har nu erövrat fyra poäng i cupgruppen mot ÖFK:s noll. Inte att undra på att jag blir orolig. Dessutom 180 minuter utan mål. Inte bra. Det spelar ingen roll att bollen tar i virket och att det därför är nära, som mot Varberg. (Jag brukar säga att det är svårare att träffa virket än området innanför målramen).

Det är visserligen tidigt på säsongen, men så är det också för alla andra lag. Det är bättre att reagera nu och åtgärda bristerna innan serien startar. Jag har fått en känsla förmedlad om att det råder harmoni i laget och att det är bra aktivitet på träningarna. Tävlingsresultaten så här långt visar dock på ett dåligt facit. Inga mål i cupmatcherna och två tydliga förluster. Den så kallade harmonin och de goda aktiviteterna på träningarna verkar inte ge resultat när det kommer till skarpt läge och tävlingsmatcher. Jag hissar gul flagg. Det är dags att ladda om med ny ammunition.

Efter söndagseftermiddagens 0-3 mot AIK är ÖFK:s cupäventyr över för den här gången. Visserligen återstår bortamötet mot Västerås nästa helg men chansen att avancera är borta efter två raka förluster och 0-4 i målskillnad mot allsvenskt motstånd.

Helt okej i mina ögon.

Insatsen mot AIK var årets bästa så här långt, synd bara att domaren Enzo Vesprini från Köping inte gav ÖFK chansen att utmana på allvar samtidigt som. Straffen (0-1) mitt i den första halvleken var åt helvete och naturligtvis var förspelet till AIK:s tredje mål lika mycket åt helvete. Alla som kan det minsta om fotboll ser ju att AIK:s John Guidetti sänker Myroslav Mazur i luftduellen innan bollen hamnar hos Viktor Fischer och i ÖFK:s mål.

Med det sagt; AIK var det bättre laget och vann mycket rättvist. Men jag tycker att ÖFK stod upp riktigt bra långa stunder.

***

Vi kan nu summera de första två månaderna av säsongen och jag står fast vid det jag skrev i sammanfattning av det mardrömslika fjolåret; ÖFK har helt andra förutsättningar 2023.

Här finns något att bygga på, det är bara att fortsätta på det spår man hittade förra hösten. Materialet är i stort sett intakt (det var nästan så jag log för mig själv när jag kollade in startelvan i första träningsmatchen mot danska Köge under träningslägret i Turkiet), nu gäller det att hitta spelarna som ska krydda truppen.

Nya har visserligen kommit men vi har sett väldigt lite av dem så här långt. Förvånansvärt lite i mina ögon.

***

Fyra matcher (0-2 mot Köge, 3-0 mot Gif Sundsvall, 0-1 mot Varberg och så 0-3 mot AIK) är vad vi har att bedöma. Klart att 3-0 mot Giffarna sticker ut, det var en bra prestation men mot en klubb som såg ut att vara rejält på dekis. Därför tycker jag att söndagens insats är den bästa, det här var en riktig tävlingsmatch!

Magnus Powell kan räkna in mycket som är bra fastän vi bara har hunnit till slutet av februari, absolut. Men anfallsspelet lämnar en hel del att önska;

# Varken instick eller inspel från kanten sker med någon större precision.

# Malcolm Stolt ser bara tung ut sedan han tvingats lägga mycket (för mycket?) energi i den första försvarsuppgiften. Presspelet måste förändras så att Stolt har lite kräm kvar till sin viktigaste uppgift (att göra mål).

# Chovannie Amatkarijo fungerar bara när det blir stora ytor att operera på (som mot Varberg).

# Och när Simon Kroon inte är med (och han har vi inte sett så mycket så här långt) saknas idéerna, allt blir så förutsägbart - inget överraskar.

Kort sammanfattat; ÖFK:s spel på den "sista tredjedelen" har varit, med några få undantag, väldigt fattigt så här långt.

***

Men ramen är absolut lagd;

# Andrew Mills har spelat mest men Aly Keita är snart tillbaka i buren.

# Kristian Novak och Myroslav Mazur kommer att bilda ett stabilt mittlås i försvarslinjen.

# Yannick Adjoumani eller Kalpi Ouattara på vänsterbacken? Adjoumani har spelat mest så här långt men min gissning är att platsen är Ouattaras. Om han håller ihop?

# Till höger i backlinjen? Ja, där känns det öppet så länge vi får vänta på några av de nya. Ziad Ghanoum och Cesar Weilid konkurrerar just nu men kanske nye Jakob Hedenquist (från Utsikten) är den långsiktiga lösningen?

# På centrala mittfältet är brassen Erick Brendon gjuten och jag gissar att Mansour Sinyan blir hans partner. Jag tycker att Sinyan haft en sisådär-öppning på säsongen (alldeles för få löpmeter och dessutom lite för dåligt humör, ofta arg på såväl domare som motståndare) men mot AIK var han riktigt bra. Visst var det onödigt slarvigt vid några tillfällen men sättet som han slog ut hela AIK:s mittfält med sina 30-metersruscher imponerade på mig, det var faktiskt lite av matchens behållning sett med ÖFK-ögon. Det var i varje fall norrmannens bästa insats i ÖFK-dressen så här långt.

# Om inte Weilid spelar i backlinjen så tar han positionen till höger på mitten. Kaptensbindeln (i Keitas frånvaro) talar om hög status i truppen!

# Till vänster spelar Amatkarijo. Men här finns mer att hämta, mycket mer! Med den verktygslådan...

# På topp är naturligtvis Stolt & Kroon det givna paret. Men som ni förstår av det jag skrev här ovan, här finns problem, av varierande art, att lösa.

***

Om det finns några bubblare?

Inte som jag ser det, i varje fall inte just nu. Då måste det hända något de närmaste veckorna. Jag kan inte se att någon av Karlsson Grach, Zekovic, Österholm eller Johnson närmat sig en startplats under vintermånaderna. Och, som sagt, de nya vet vi väldigt lite om.

***

Till sist; Jag har alltid haft svårt för John Guidetti, där har det i alla år varit "jaget" för "laget". Och när han nu i Cmore-sändningen förklarade hur han blev "hakad" av Cesar Weilid när domaren blåste straff blir det ju enbart löjligt.

Tror han verkligen att vi är idioter allihopa?

Ovärdigt & respektlöst är min uppriktiga mening, vi måste kunna begära mer av våra så kallade stjärnor än att det uppträder som pajaser, inte minst när de hunnit passera 30.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om AIK:s "Guidetti-projekt" skiter sig fullständigt

Som jag tidigare skrivit har ÖFK väldigt mycket bättre förutsättningar att göra en riktigt bra säsong 2023, men jag tror att laget tjänar på att ha förväntningarna på en rimlig nivå, men visst kan vi lite i hemlighet hoppas på att finnas med strax under den absoluta toppen. Jag har bara sett delar av de båda träningsmatcherna, men det såg riktigt bra ut i Sundsvall. Främst känns det tryggare i passningsspelet, men jag hoppas fortsatt att grunden ligger i att inte riskera onödiga baklängesmål. Då kommer även målen framåt med de spelare som redan nu finns till hands. Flera av nyförvärven kan visa sig vara små guldklimpar, om de trivs i lag, förening och stad.

Att börja tävlingsmatchandet mot ett lag som Varberg borta känns också bra. Hemmalaget har all press på sig, och ÖFK kan gå ut med känslan att allt finns att vinna, och en förlust är inte hela världen. Dessutom har inte Varbergs försäsong sett särskilt bra ut, och satsningen på cupen kanske inte är hundraprocentig. Dock har de en riktigt kompetent tränare, som ofta trollar med knäna.

Jag vill se ett mittfält där det både finns ett tydligt defensivt ansvar, men samtidigt tydliga blickar mot spelare som kommer med fart framåt. Jag tror att ÖFK i år kan sätta ett spel som överraskar motståndarna, men samtidigt sätter defensiv säkerhet högt.

En eventuell seger mot Varberg skulle skapa ett stort intresse för AIK-matchen, som då kan locka en rejäl publikskara (naturligtvis lite beroende på vädret).

Sedan känns det skönt att en stor del av den mest svingande kritiken mot föreningen avtagit, och jag tror att Peja Lindholm kommer att vara en relativt öppen VD. Jag börjar att tro på att vandringen tillbaka mot en trygg avsats för vidare utveckling nu är tagen.

Jag har under oktober till december 2022 fått kännedom om två tilltänkta sponsorer som inte har kunnat få kontakt med ÖFK, i syfte att spontant sponsra. Det handlar sammantaget om flera hundratusentals kronor. Det kanske inte är avgörande för ÖFK:s ekonomi, men vore sannolikt ett stort bidrag. Nu löser det sig nog i det ena fallet tack vare att fotbollz.se har sett till att medverka till kontakt. (Det handlar dock om en annan person på fotbollz.se än undertecknad). I det andra fallet vet jag att det inte blir någon affär.

Detta är bara några exempel som jag uppenbarligen känner till. Man kan undra om det finns fler. Varför jag funderar kring detta beror framförallt på hur ÖFK:s hemsida är utformad och utifrån händelserna med de nämnda tilltänkta sponsorerna. Om du är sponsor och vill sponsra ÖFK, så är det nämligen svårt att på hemsidan navigera sig fram till vad du kan köpa och vilken eller vilka du skall vända dig till. Det finns nämligen ingenting på första sidan som riktar sig till sponsorer.

Den som känner till hur människor agerar vet att ”signaler” på en hemsidas första sida är synnerligen viktigt. Annars riskerar man att vederbörande tappar intresse och surfar vidare. Alla som arbetar med marknadsföring och aktivt sälj vet detta. För dem som redan har kontakt och/eller en pågående interaktion har detta dock marginell betydelse, men för spontana aktörer/besökare är det oerhört viktigt med pedagogiska budskap och enkel navigering på hemsidan. Årskort finns det dock budskap om på hemsidan, samt hur den affären skall hanteras, men budskap riktade till sponsorer saknas helt.

ÖFK backas ju upp av en investerargrupp, som bland annat satsade åtta miljoner hösten 2022, för att ÖFK skulle få elitlicensen. Jag undrar om denna investerargrupp gjort ÖFK ”fat and lazy”. Det vill säga att ÖFK inte fokuserat på att sälja, utan haft vetskapen av att kunna ”luta” sig mot dessa investerare vid behov. Dessa har ju investerat tidigare och vid ekonomisk kris ”måste” de ju fortsätta investera för att ”rädda” de tidigare investeringarna.

Jag är övertygad om att det för ÖFK finns en stor förbättringspotential inom marknadsföring och sälj. Bara ett besök på hemsidan gör detta klart. Var och en kan ju själv leka sponsor och försöka navigera sig fram till något att köpa och vem man skall vända sig till.

Vi kan dock starta med en liten tillbakablick på 2022, som startade på ett sätt som hur jag än försöker aldrig kommer att glömmas. Nästan ett helt lag borta, oklart på en massa olika sätt, och en tränarduo som knappast var kompatibla med varandra. Successivt tvingades ledarteamet ändå försöka att få ett gäng spelare med blandade kvalitéer, och inkommande från en massa olika håll, att fungera fotbollsmässigt på planen. Det gick väl sådär, trots en del riktigt bra insatser. Möjligen hade allt sett bättre ut om det blivit seger i första matchen mot Skövde, men det kan vi bara spekulera om. Trots detta så höll ÖFK sig på rätt sida kvalstrecket fem- sex omgångar, men sedan rasade det ihop, och väldigt många tog för givet att det skulle bli respass för andra året i rad. En segerlös svit på tretton matcher, om jag räknat rätt, var förödande. Bl a jag fick en del skit för att jag höll tron på möjligheten att hänga kvar öppen, även om jag pratade halmstrån rätt länge. Men en fantastisk inställning hos den absoluta merparten av spelarna gav sjutton matcher med bara fyra förluster och en räddad kvalplats.

För min egen del sitter Mansur Sinyans fantastiska mål i slutminuterna borta mot Utsikten som fastetsat i mitt medvetande. En formidabel prestation i ett sanslöst pressat läge. Han borde få betydligt mer uppmärksamhet för detta. I princip alla utom spelarna hade gett upp, men dom gav sig aldrig!

Jag inleder mina funderingar framåt med att hylla Ludvig Fritzson för allt han gett ÖFK under en rad av år. Han har aldrig varit dominerande på planen, men alltid kämpat väl, och såvitt jag kan komma ihåg har ingen som lämnat ÖFK varit så tydlig i att han kan tänka sig att komma tillbaka. Utnyttja den möjligheten om den uppstår.

Otroligt viktigt att spelare som Stolt och Adjoumani fortsätter. Jag tror fortfarande också mycket på Karlsson Grach. Blir Outtara spelbar är det en riktigt bra spelare. Novaks utveckling lovar också gott.

En spelare som behöver utvecklas är Amatkarijo, och då vad gäller inställningen till medspelarna. Det räcker inte med att vara den bästa på ett antal saker, om inte rätt inställning finns till lagspelet. Tänk hur han skulle kunna explodera som viktigaste spelaren i laget om det sitter. Jag tror att Ghanoum kan bli riktigt bra. Brendon blir fortsatt en av de allra viktigaste spelarna. Jag hoppas att Mazur, liksom alla andra Ukrainare, får uppleva fred och uppbyggnad av landet. Jag tror att hans något vingliga form mycket har sin förklaring i att det inte är så lätt att alltid fokusera på fotbollen när mängder av nära och kära ständigt lever under risk att förlora sina liv. Han är för mig en mycket viktig spelare när han fungerar som bäst. Kan Kroon få lagom med speltid, och då utnyttjas som bäst kommer han att göra väldigt mycket nytta. Därutöver har Weilid en riktigt bra högstanivå, men nådde dit lite för sällan under 2022. Vi har också två av de bästa målvakterna i Superettan genom Keita och Mills. Det finns fler att nämna, men här ser jag kärnan bland klara spelare.

Kan Stefan Lundin sedan hitta tre spelare som lyfter truppen, genom övergångar eller lån, så ser säsongen riktigt rolig ut. Det enda tydliga önskemål jag har är en arbetshäst med spelsinne på mittfältet. I övrigt tycker jag att personligheten är viktigare än positionen. Det ska vara spelare som är beredda att ge allt, och har förmågan att göra sina medspelare bättre.

Gott Nytt År alla läsare av Fotbollz och alla styrelsemedlemmar, ledare och spelare som gav oss en fortsättning på sagan ÖFK!

Larsa Sjödin och hans hustru Ingrid tyckte att besöket i Östersund varit givande och att Opes satsning på att bli ett topplag såg intressant ut.

– Vi kunde mycket väl tänka oss ett par år i Östersund. Nu har vi bott här i 50 år, sa Larsa Sjödin när vi träffades en vacker sommardag för ett halvår sedan ute på Torvallen.

Men nu finns inte Larsa kvar längre. Ett par dagar för jul orkade inte hans trasiga hjärta något mera

Lars Sjödin avled på Östersunds sjukhus, 75 år gammal.

Vi pratade om slutet av 1960-talet och Ope IF hade bestämt sig för att göra en storsatsning på sitt fotbollslag.

Kay Wiestål med erfarenhet från bland annat Allsvenskan och den nystartade amerikanska proffsligan anställdes som klubbdirektör/tränare/spelare/marknadschef och utnyttjade sitt breda kontaktnät när han jagade förstärkningar i hela landet.

Lars Sjödin, i fotbollssammanhang nästan alltid kallad Larsa, i Sirius (Uppsala) var en av dem han ringde.

– Efter några samtal bestämde vi oss för att åka upp till Östersund och kolla vad Ope hade att erbjuda. Kay och Stig Bergström tog väl hand om oss, vi gillade det vi såg av Östersund och Ope IF tycktes vara en familjär förening. Och Kay hade jag ju koll på, han kunde vara som en tok på planen men vid sidan var han mycket trevlig och såg till att alla kring honom mådde gott, sa Larsa när han mindes 50 år tillbaka i tiden.

Året var 1972 när flyttlasset gick från Uppsala till Östersund och ytterligare en viktig pusselbit i Opes satsning mot eliten var lagd!

Larsa Sjödin fick sin fotbollsuppfostran i Domsjö IF (Örnsköldsvik), vid den tiden på 1960-talet en maktfaktor i den norrländska fotbollen med bland annat åtta säsonger i division 2 Norrland (nivån under Allsvenskan). Larsa var en tidig talang med spel i såväl juniorlandslaget (tillsammans med spelare som Ronnie Hellström och Staffan Tapper) och ungdomslandslaget (med legendaren Orvar Bergmark som ansvarig ledare).

Här fick han också vara med att skriva ett stycke svensk fotbollshistoria…

Det var säsongen 1967 när Domsjö kämpade med näbbar och klor för att undvika nedflyttning. Inför sista omgången, mot IFK Luleå, var förutsättningen glasklar; Domsjö behövde vinna och man måste hämta in nio (!) mål på Sandvikens AIK.

Domsjö vann med 10–1…och Larsa Sjödin gjorde fem av målen!

– Då hamnade man på förstasidan i Expressen, berättade Larsa och skrattade gptt åt minnet..

Men samtidigt gick snacket i fotbolls-Sverige; det måste väl ha varit en läggmatch, 10–1 när det behövdes nio mål…?

– Inte en chans, sa matchhjälten själv om det påståendet. Det är faktiskt sånt som kan hända i fotboll.

I sluttabellen hamnade Domsjö och Sandvikens AIK på samma poäng och samma målskillnad (30–31). Domsjös 1–0-seger i Sandviken under våromgången avgjorde, Domsjö klarade kontraktet, SAIK åkte ur serien…

Säsongen 1969 flyttade Larsa Sjödin till Uppsala för studier men framförallt spel i då storsatsande allsvenska nykomlingen Sirius.

PUB Bergström hade petat åtskilliga miljoner i föreningen och fått ihop en startelva med landslagsstatus; Arne Arvidsson, Hasse Mild, Torsten Furukrantz, Roland Grip, Hans Selander, Leif Eriksson – och inte minst Kay Wiestål.

Men ballongen sprack omgående. Sirius slutade sist i tabellen.

– Vi hade ett fantastiskt lag men klubben saknade fotbollskultur, sa Larsa om praktfiaskot, ett av de största i den svenska klubblagsfotbollen.

Kay Wiestål drog till Östersund och Ope IF och efter ett par säsonger i division 2 tyckte sig även Larsa Sjödin färdig med Uppsala och Sirius. Gefle IF var ett alternativ, Larsa hade en kompis som spelade där, men när gamle lagkamraten Kay och Ope kom sina inviter föll valet på Östersund.

Och starten kunde inte ha blivit bättre. Ope, som förutom Larsa hade gjort ytterligare några starka värvningar (Tommy Stenborg, också från Sirius och Torbjörn Svensson från Örebro för att nämna några) gick fram som en stenkross i sin division 3-serie. Inte minst hemma på Torvallen var man fullständigt överlägsna alla sina motståndare; elva raka segrar, 35–1 i målskillnad och 22 poäng lade grunden till en solklar serieseger.

Det definitiva avgörandet kom tre omgångar före slutet då Sund besegrades med 5–0 i en ren seriefinal.

– Och om jag minns rätt så gjorde jag fyra eller alla fem målen, berättade Larsa.

Efter ett lyckat kvalspel var division 2-platsen säkrad samtidigt som klubben tagit kommandot i den ständigt pågående kampen mot IFK Östersund om ”bäst i distriktet”…

Det skulle bli fyra säsonger division 2 för Ope med debutåret 1973 som det bästa med en tiondeplats.

– Vi hade ett jättebra lag. Jag vill minnas att vi i någon match hade en startelva där alla hade erfarenhet från spel i Allsvenskan.

– Men många av ”hemmaspelarna” utvecklades också under de här åren, spelare som Bertil och Gunnar Danielsson samt Janne Håkansson för att nu nämna några.

Larsa var med de tre första men efter säsongen 1975 (under Ulf Schramms ledning) tackade han för sig.

– Den säsongen var inte rolig, Schramm lyckades förstöra allt som Kay och föreningen hade byggt upp, sa Larsa och ruskade på huvudet åt det dystra minnet.

Efter avslutad karriär fortsatte Larsa att arbeta inom Ope IF, framförallt som tränare för sonen Niklas pojklag under många år där peaken var kvartsfinalen i junior-SM 1986 mot Malmö FF på bortaplan. Ope hade ledningen med 2–1 (efter två mål av Niclas Jönsson) tolv minuter före slutet men där skåningarna spurtade bäst och vann med 3–2.

Vid sidan om fotbollen hade Larsa även ett vanligt jobb att utföra. Det började som assistent hos Kay Wiestål på föreningens kansli, fortsatte som lärarvikarie och sedan vidare till landstingsborgen på Frösön för att till slut jobba med arbetsmarknadsfrågor i en mängd olika funktioner.

Efter sin pensionering fick Larsa problem med hälsan, det var hjärtat som krånglade.

– Några fler ruscher längs högerkanten kan vi nog inte räkna med från min sida, den tiden är förbi, skojade Larsa när han blickade ut över Torvallens gröna gräsmatta.

Och ett par dagar före jul orkade Larsas hjärta inte längre och en av Opes tidiga hjältar gick ur tiden, 75 år gammal.

Han sörjes närmast av makan Ingrid samt barnen Niklas och Malin med familjer.

Agne Svärd

Fotnot: Den här texten har under hösten varit publicerad i Ope IF:s hundraårsmagasin samt i Idrottshistoriska föreningens skrift "Idrottsminnen".

"Några fler ruscher på högerkanten blir det inte", sa Larsa Sjödin när han i somras blickade ut över Torvallens läckra gräsmatta.

Foto: Agne Svärd

Den sportliga delen av dramat avgjordes och avhandlades för några veckor sedan. Den ekonomiska fick sitt avslut i måndags; ÖFK vann båda!

Det betyder att jultomten kom ovanligt tidigt, åtminstone till länets fotbollsälskare; ÖFK är en del av svensk elitfotboll även kommande säsong.

Tack för den julklappen!

***

Det har varit några fina veckor för Östersunds FK, ja, sportsligt handlade det faktiskt om flera månader. Höstspurten var imponerande stark och den kunde vi dessutom följa från första parkett.

Svårare är det naturligtvis att hänga med i de ekonomiska turerna. Visst har den som velat se förstått att det var illa ställt, snudd på dramatiskt där ett konkurshot hotat runt hörnet.

Men å andra sidan; så har det väl sett ut sedan sommaren 2019!

***

Jag kunde inte låta bli ett kolla igenom mina krönikor från de senaste tre åren. Där hittade jag halsdukskampanjer, aktieförsäljning, Fjällfonden, licensnämnden, överklagandenämnden, 15 cypriotiska fuskmiljoner, mystiska saudiska sponsorpengar, FIFA-domar, CAS-förhandlingar, uppräkning av spelarnas värde, konkurshot, kontrollbalansräkningar...

Kort sagt; det ekonomiska kaoset har pågått hela tiden.

När nu Tom Pripp, nyligen inkastad ordförande i Elitbolaget, dagen efter kvalsegern mot Falkenberg, berättade att klubben behövde tio snabba miljoner inför mötet med Licensnämnden blev jag naturligtvis inte överraskad.

Åtgärdsplanen var densamma som flera gånger tidigare; swish (nytt grepp...) från supportrarna, givmilda sponsorer gav en extra slant och ytterligare åtta miljoner kom från räddningsplankan Östersunds Transferintressenter AB.

Alltså, intet nytt under solen!

Hedervärt? Absolut och mycket mer än så!

Nödvändigt? Javisst! (Annars hade det varit morsning och good bye).

Men det här måste väl ända vara sista gången som klubben kan mjölka supportrar och gynnare på nya miljoner?

Och det är väl sista gången som Licensnämnden lyssnar på och godkänner ÖFK:s handlingsplaner? Åtminstone i närtid...

***

Den här processen har givetvis stulit värdefull tid av klubben inför säsongen 2023. Och den är inte särskilt långt borta; cupstart den 18 februari (Varberg borta) och seriestart kring 1 april (Gais hemma). Innan dess måste spelartruppen vara förstärkt, matchdräkten fått sina sporsorloggor och reklamskyltarna finnas på plats. Plus tusen andra saker.

Cashen måste in och det med blixtens hastighet!

***

Sportsligt tror jag det går att fixa, utgångsläget jämfört med fjolåret är miltals bättre; tränaren Magnus Powell på plats och 16 spelare under kontrakt (ÖP/LT berättade i tisdags att även Yannick Adjoumani är klar). Det här tror jag att sportchefen Stefan Lundin kan reda ut även om han, åtminstone för tillfället, sitter med en tom plånbok.

På min önskelista;

# En mittback med speed i fötterna.

# En forward med spets i boxen, kort sagt en gammaldags hederlig måltjuv (det vill väl alla ha...?)!

***

Däremot måste nog organisationen redas ut, årets med sportchefen som assisterande tränare är inte hållbar på den här nivån.

Vem utkräver ansvar av vem när saker måste åtgärdas, typ assisterande tränaren sparkar huvudtränaren när resultaten går snett?

Det funkade den här sommaren (som var alldeles speciell eftersom Lundin & Powell kastades rakt in i en verksamhet som var fullständigt demolerad) men det kommer inte att funka en gång till!

Dessutom; Stefan Lundin måste bygga upp en sportslig stödorganisation som kan se på verksamheten lite utifrån (ju fler ögon, desto bättre). Magnus Powells bästa egenskap så här långt är som lagbyggare (annars hade ÖFK aldrig rett ut den situation som man försatte sig i) men som matchcoach var det illa alltför många gånger (bytesbonanzan höll på att göra mig galen) och dessutom misslyckades han med att utveckla några av spelarna. Cesar Weilid och Chovanie Amatkarijo var ett par av dem som tilläts göra samma misstag i november som i början av säsongen (alla med ett någorlunda friskt fotbollsöga kunde se dem...) och det är naturligtvis inte godkänt.

***

Styrelsefolk har kommit och gått, samma gäller de som slagit sig ned i vd-stolen (vilken omsättning, huvva). Bristen på kontinuitet och kunskap om branschens särart är naturligtvis bidragande orsaker till alla de bekymmer som drabbat klubben.

Nu bjuds vi på ytterligare en ny vd, Tommy Holmgren tar över men bara fram till årsmötet i mars.

Men välkommen till elitfotbollens vardag som gäller även lördag och söndag och dygnets samtliga 24 timmar!

***

Jag har ofta under de här stökiga åren klagat på ÖFK-ledningens brist på fotbollskunskap (och då menar jag inte spelet på planen). Den har varit ytterst besvärande. När det vid årsmötet i början av mars stod klart att Bosse Johansson skulle bistå klubben som "bollplank" tändes ett litet hopp.

"Bosse Bank", en av Sveriges mest meriterade idrottsledare under 2000-talet med 13 år som ordförande i IF Elfsborg samt tre år som ordförande i Svensk Elitfotboll, hade flyttat hem till Sveg och var beredd att ställa sin breda kunskap till förfogande.

"Jag har många kontakter, kan fotbollsekonomi och ställer upp med det de vill", sa Bosse efter årsmötet.

Resultatet av det "samarbetet" vad jag erfar: Noll samtal från ÖFK-ledningen (däremot har valberedning hört av sig vid några tillfällen).

Sedan marsårsmötet har Bosse hunnit väljas till ordförande i Brynäs IF. (Bara som ett apropå till att ta vara på kunskap...)

***

Som ni förstår av ovan; i dagsläget jag tror att ÖFK har goda möjligheter att få till en bra sportslig lösning men jag är tveksam till att klubben fixar det nödvändiga kringjobbet på ett bra sätt. Det är så mycket som behöver styras upp.

Jag förstår att Tommy Holmgren koll på det men vad hinner göras på några månader?

När samtidigt, som jag skrev här ovan, cashen ska in...

***

God Jul - och lycka till, alla inblandade!

Peter Svensson heter Sandviken IF:s (SIF) ordförande. I gårdagens (5/12) Gefle Dagblad står det att läsa följande med anledning av att Licensnämnden beslutar ge ÖFK Elitlicens.

”– Utifrån det jag vet om ekonomi känns det väldigt märkligt, säger SIF:s ordförande Peter Svensson.”

Det hör till saken att SIF hade fått platsen i Superettan om ÖFK nekats Elitlicens. Sportsligt lyckades ju SIF inte, eftersom de föll i kvalet till Superettan. Besvikelsen lär ju vara dubbel. Först fallerar man sportsligt. Sedan hoppas man på att få en ”gratisplats” pga att ett annat lag tvingas bort. Något som alltså inte sker.

I SvFF:s stadgar antagna 5:e juni 2022 står beskrivet vad som gäller för Licensnämnden:

”50 § Licensnämnden

Licensnämnden utgörs av ordförande och sex övriga ledamöter, ska som första instans handlägga och besluta i ärenden enligt dels Förbundets reglementen för elitlicens, dels UEFA:s klubblicens.

Nämnden utser vice ordförande inom sig.

Av nämndens ledamöter, som alla ska vara insatta i verksamheten inom elitfotbollen, ska två ha ekonomisk och två juridisk sakkunskap. Ordföranden ska ha föreningserfarenhet och besitta ekonomisk sakkunskap. Licensnämnden är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande. Vid omröstning ska vid lika röstetal ordföranden ha utslagsröst.

Part som är missnöjd med Licensnämndens beslut får, inom två veckor från dagen för Licensnämndens beslut, överklagas hos Överklagandenämnden”

Det ställs alltså krav på både juridisk och ekonomisk sakkunskap hos flera ledamöter samt att samtliga ledamöter skall vara kunniga inom elitfotboll.

Peter Svensson, SIF synes ha ekonomisk utbildning och bakgrund. Han skall dessutom ha medverkat till att sanera SIF:s ekonomi, så viss kompetens kan han nog besitta. Trots det faktumet bör han nog besinna sig, när han ifrågasätter Licensnämndens kompetens inom ekonomi.

Richard Johnsson, Licensnämndens ordförande svarar följande, (i Gefle Dagblad) på Peter Svenssons kritik:

”– Jag kan förstå om man som tredje man kan tycka det. Problemet är att som tredje man har man inte all den information som vi som i licensnämnden har som vi har bildat vårt beslut på. Det är många som tycker saker, regelverket fungerar på det här sättet, den info som vi har fått bekräftad i form av intyg och så visar att det finns en plan som inte är orealistisk.”

Det är sannolikt såsom Licensnämndens ordförande uttalar, dvs att Peter Svensson inte kan ha samma information som Licensnämnden. Att då, utifrån bristande insikt om sakernas tillstånd antyda, att Licensnämnden inte har ekonomiska kunskaper motsvarande hans egna är nog att betrakta som ett utslag av hybris i kombination med frustration.

Idag vet vi att över tio miljoner kronor i likvider har säkrats, och det var ju vad styrelseledamoten i Östersunds FK Elitfotboll AB, tillika advokaten Tom Pripp, ansåg nödvändigt för att kunna redovisa en trovärdig ekonomisk plan för Licensnämnden. Något som sannolikt har blivit aktuellt på grund av att årsredovisningen för 2021 visade på ett negativt eget kapital om 10,3 miljoner. Då krävs enligt licenskraven att vederbörande upprättar ett periodiserat bokslut per 31:a augusti för innevarande verksamhetsår. Det periodiserade bokslutet får inte, enligt elitlicens kraven i punkt 2.1, redovisa negativt eget kapital. Något som Östersunds FK Elitfotboll AB ändå har redovisat genom det självvalda, men formellt tvingande för att undvika personligt ansvar, beslutet om att upprätta kontrollbalansräkning per 2022-08-31.

Ovan nämnda kontrollbalansräkning visar på ett negativt eget kapital på 17,8 miljoner. Det behövs därför minst 18,3 miljoner för att återställa det egna kapitalet till nominellt belopp och minst cirka 18,1 miljoner för att inte vara fortsatt likvidationspliktigt. Till det kommer att även hantera de ekonomiska effekterna för tiden efter 2022-08-31. Det hör dock till saken att i nämnda kontrollbalansräkning finns inga spelarvärden medräknade. Ej heller någon skattefordran. Detta negativa egna kapital kan vara ett problem för att beviljas elitlicens, såvida inte Licensnämnden fått ett annat bokslut per 31:a augusti sig tillhanda. Något jag inte håller för troligt.

”Förening med representationslag i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan som i tillämpliga delar inte uppfyller de av SvFF föreskrivna A-kriterierna, art. 2.1, 3.2.2 samt 3.4, ska inte beviljas licens, såvida inte föreningen kan visa att det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl avses omständigheter som föreningen inte kunnat förutse eller på annat sätt kunnat råda över – såsom myndighets åtgärd eller underlåtenhet, nytillkommen eller ändrad lagstiftning, konflikt på arbetsmarknaden, blockad, brand, översvämning, olyckshändelse av större omfattning, epidemi, huvudsponsors konkurs, ekonomisk brottslighet eller liknande händelse – och som orsakat att föreningen inte kunnat uppfylla berört kriterium.” Källa: Svenska Fotbollförbundets reglemente för Elitlicens

Det är nog inte osannolikt att de dryga tio miljonerna, möjlighet att uppta värdet av spelartruppen i balansräkningen och med revisorernas goda minne även en skattefordran på flera miljoner, löser de ekonomiska utmaningarna i dagsläget. Detta föranleder mig dra slutsatsen att taktiken inför mötet med Licensnämnden har varit att:

1. Förklara varför kontrollbalansräkning är upprättad
2. Hur man omgående anser sig kunna återställa det egna kapitalet
3. En redovisning för hur ekonomin och likviditeten i närtid säkerställs
4. Redovisning av en trovärdig budget avseende 2023
5. Och framförallt hävda att situationen idag i mångt och mycket är skapad av extraordinära situationer utanför egen kontroll, såsom pandemieffekter och myndighetsbeslut med konsekvens av minskade intäkter. Förlusten 2021 var ju 19,8 miljoner. Även senare ändrade myndighetsbeslut med påföljande återkrav från bland annat Tillväxtverket har påverkat resultatet negativt.

Ja, självklart är det inte, men visst finns möjligheten till ett positivt beslut från Licensnämnden.

Ett knappt dygn fick man i alla fall vara glad men sedan var ÖFK snabbt ute på banan och berättade om den ekonomiska misären.

Tio miljoner måste skakas fram på en vecka, åtminstone på papperet, för att man i ett första steg ska lyckas blidka Licensnämnden vid ett möte kommande nästa måndag.

Efter den sportsliga ångesten som plågat alla ÖFK-supportrar är det alltså dags för den ekonomiska. Inte det minsta överraskande för alla som velat se, men fortfarande lika trist.

Ska vi nöja oss med att konstatera att de kommande veckorna blir minst lika spännande som den sportsliga hösten och där utgången är minst lika oviss?

***

Efter söndagens lyckade upplösning av kvalspelet lovade jag att återkomma med årets betyg. Även om jag inte skrivit lika mycket som under de sex allsvenska åren (det finns cirka 300 krönikor någonstans här på sajten för den som vill se...) så har jag haft full koll, det var bara hemmapremiären mot Skövde som jag missade på grund av resa.

Här är mina betyg (de sportsliga!) - på föreningen, på tränarna och på spelarna (skala 1-6 där 1 är underkänt och 6 hög nationell klass)!

***

# Föreningen, betyg 1

Ja, det kan inte bli annat än ett bottenbetyg. ÖFK får helt enkelt inte ställa sig i den situation som man gjorde förra säsongen vid tillsättandet av ny sportchef. Anställningsförfarandet var en katastrof, sportchefens arbetsinsats var en katastrof. Resultatet blev att ÖFK vid nyår stod med en handfull spelare tillgängliga (förutom ett antal långtidsskadade). Det är så uselt så man inte tror att det är sant, jag gissar att det aldrig tidigare har hänt i svensk elitfotboll, åtminstone inte i modern tid. Och den enda slutsatsen jag kan dra är att den sportsliga kompetensen i föreningen var obefintlig när ingen reagerade. Där grundades årets alla problem! Dessutom; hanteringen av sparkade Amir Azrafshan var verkligen ingen hit. Visserligen ville klubben säkert ha ut någon form av prestation för hans lön men att sätta in en tränare som fått foten i teamet kring laget i en underordnad roll är ytterligare ett bevis på att styrelsen inte visste vad man sysslade med.

***

# Tränarna, betyg 3

Här blir det ros och ris i en salig blandning. Magnus Powell och Stefan Lundin tvingades utnyttja alla gamla kontakter för att få ihop en spelartrupp värdig namnet och lyckades ragga fram 15 nya spelare, ros för det. Men ris när det visade sig att kvaliteten inte visade sig hålla hos alltför många. Mer ris för att spelplanen inte harmonierade med materialet. ÖFK blev väldigt baktungt när man parkerade på den egna planhalvan och där försvann halva säsongen. Men absolut massor av ros för att man fyndade i sommarfönstret (läs brassen Erick Brendon från IFK Värnamo i första hand) och därifrån kunde bygga ett annat spel som vände ett till synes hopplöst läge till räddat kontrakt. Det var starkt, jag tror också att Powells & Lundins ledarskap passade den här gruppen som pucken i plocken! Slutresultatet blir bra med ett litet plus - men till utmärkt (en fyra) räckte det inte, därtill var den första halvan alltför svag!

***

# Spelarna, betyg 6

Nej, till nationell toppklass nådde givetvis ingen. Då spelar man inte i botten av Superettan.

***

# Spelarna, betyg 5

Här placerar jag Erick Brendon, utan att tveka. Jag gillade direkt det jag såg när han mitt i sommaren anlände från IFK Värnamo. Här hade ÖFK hittat det nav man saknat sedan Brwa Nouri drog till Indonesien; Brendon har en verktygslåda som innehåller nästan allt som en bra fotbollsspelare ska ha (även om hans huvudspel inte är mycket att skryta med, han tillhör dem som faktiskt blir kortare när han hoppar...). Brendon läser spelet som få andra, ser alltid till att skaffa sig själv (och därmed också sina lagkamrater) både tid och utrymme, passningsfoten är känslig och välriktad, skottet vasst och arbetsradien stor, han vet när han ska pressa och när han ska falla. I mina ögon en komplett lagspelare. Det enda jag funderar över varför han spelar på den här nivån?

***

# Spelarna, betyg 4

Aly Keita håller fortfarande hög klass i buren även om gubben börjar bli gammal (fyller snart 36) och skadorna har blivit allt fler. Därför blev det "bara" 17 matcher i serien samt en av kvalmatcherna. Men såvitt jag förstår har Keita fortfarande ambitionen att spela på högsta nivå (Afrikanska mästerskapen nästa år) och är han så bra som i söndags platsar han även där. Men, och här vill jag vara tydlig; Keita måste lägga av med sitt satans maskande! Fem varningar den här säsongen kunde ha varit några till och även någon utvisning. Det är bara domarnas flathet som gjort att Keita fått vara kvar på planen i några matcher. Han driver med hela systemet och det är inte värdigt en lagkapten!

Simon Kroons kropp orkade med 18 matcher från start den här sommaren och det är mer än vad jag trodde att han skulle mäkta med. Och med Kroon på banan blir det skillnad; ÖFK får en stabil och bolltrygg pjäs att bygga sina anfall kring, dessutom fem mål (tre från straffpunkten) från sina fina skottfötter och tre målgivande passningar. Hade garanterat varit ännu bättre siffror utan återkommande skadeavbrott men som jag skrivit några gånger; jag gläds med alla framgångar som Kroon kan få på en fotbollsplan!

Myroslav Mazur är den som hållit ihop ÖFK:s försvarsspel om man ser säsongen som helhet, det visar också statistik som jag tagit del av. Mazur har varit jämnheten själv från start till mål, en riktig krigare även om det ofta ser lite kantigt ut då han bara kan använda sin vänsterfot. De få gånger han tvingas använda sin höger ser det konstigt ut. Stel som ett kylskåp skulle jag vilja säga, lite smidighetsträning skulle göra gott på den kroppen!

Ludvig Fritzson kvalade in till det här betyget med en bra höst i allmänhet och en urstark spurt i synnerhet. Med Erick Brendons intåg fick "Ludde" en lekkamrat på mitten som han stortrivdes med. Från att ha varit, precis som förra säsongen, seg och sur under hela våren har vi fått se den Fritzson som jag hoppats på under flera säsonger här i höst. Och det var jäkligt rättvist att "Ludde" fick bli matchhjälte när kontraktet säkrades i söndags, han har jobbat hårt och länge för en riktig fullträff i ÖFK-dressen!

***

# Spelarna, betyg 3

Andrew Mills har i Aly Keitas skadefrånvaro fått spela 13 matcher i Superettan och dessutom den första i kvalet mot Falkenberg. Det är säkert långt fler än Mills hade räknat med när säsongen rullade igång. Och han har gjort det bra som Keitas back up. Inte överraskande, Mills har alltid levererat när han fått chansen. Ibland riktigt bra men även några gånger, som i kvalet, lite skakigt.

Chovanie Amatkarijo toppar ÖFK:s poängliga med sina sju mål och tre assist och är nog den med störst potential i ÖFK-truppen att bli något riktig bra. Men vägen dit är faktiskt ganska lång, han har fortfarande massor som måste utvecklas. Inte minst att värdera när han ska dribbla och när han ska passa sin lagkamrater. Amatkarijo har tekniken, steget och skottet, den dag har får ihop detaljerna kan det bli extraextra! Men då måste även huvudet med...

Malcolm Stolt har inte fått någon riktig chans att visa sitt register då skador har förstört det mesta och tvingat honom att gnaga på hörntänderna de gånger han kommit till spel. Nio matcher från start i serien och två i kvalet utan att kunna förbereda sig ordentligt, bara för att laget behövde honom. Bra kämpat, Stolt är en krigare som ger och tar. Men den här sommaren fick han ingen ärlig chans, dock viktig i jakten på nytt kontrakt!

Kristian Novak kom under "sommarfönstret" men fick en trög start i sin nya klubb. Hans fatala misstag i hemmamötet med Jönköping kostade två mycket värdefulla poäng och den bilden kom att följa norrmannen långt in på hösten. Men med större ansvar, kanske också bättre tränad?, fick vi se en betydligt bättre Novak och när allt skulle avgöras var Novak som bäst. Men han fick jobba hårt för sin trea, det ska sägas.

Lille Yannick Adjoumani är ju lagets stora energiknippe, som han lubbat upp och ned på vänsterkanten. Många i laget har jobbat oerhört hårt, men ingen så hårt som Adjoumani! Det är därför som han får den här trean. Bitvis har han tappat huvudet i defensiven och framåt har han inte fått någon ordning på sina inspel trots många försök. Men två mål gjorde han och det ska han ha all credd för.

Cesar Weilid har gjort 26 matcher från start i serien och startade även i den första kvalmatchen. Det är väldigt lätt att ryckas med av hans energiska stil ute till höger. Men ju längre säsongen har gått desto mer tveksam har jag blivit till hans kvaliteter så trean är svag, det ska sägas. Jag gillar ju egentligen försvarare som är aggressiva i sin stil men det måste kunna kombineras med när man istället måste avvakta och bara täcka ut sin motståndare. Weilid saknar den förmågan, han bara smäller på och det kostade ÖFK dyrt under våren. Tre passningspoäng borde ha varit några till, så många chanser har han haft till inspel.

Felix Hörberg skulle ju dra ett tungt lass i den här ÖFK-upplagan men istället drog han till Trelleborg efter halva säsongen. I spelstil påminner han och Weilid om varandra, defensiva spelare som är bäst när de får anfalla. Även Hörberg får en svag trea efter elva matcher från start och så mycket bättre tycks det inte ha gått hemma i Skåne, bara sju matcher från start utan större avtryck.

***

# Spelare, betyg 2

Peter Amoran var den stora talangen som här skulle få sitt genombrott. Men så blev det inte, mest för att han aldrig fick chansen att visa sitt kunnande när laget gick som allra sämst under våren. Nio matcher blev det från start innan han tog flyget till Italien för att utveckla sina färdigheter i en betydligt tuffare miljö. Lycka till, tvåan ska bara ses som ett steg på väg mot något mycket bättre!

André Österholm fick ingen vidare fjutt på sin första tid i Östersund, det var bara segt och tråkigt. Men uppryckningen kom under hösten och när allt ställdes på sin spets såg han riktigt bra ut. Det räddade tvåan och jag tror att här finns det utveckling!

Kevin Jablinsky värvades som någon slags försvarschef men hade länge svårt att övertyga om sin storhet. Och när han väl fick ordning på sitt yviga spel kom skadorna. 17 matcher hann det bli innan han tvingades ge upp säsongen och det är väl stora frågetecken hur hans framtid ser ut som fotbollsspelare. Jablinskys sargade knän får det tufft på en fotbollsplan. Men norrmannen är en kämpe utöver det vanliga, kan han ta sig tillbaka ännu en gång?

Ziad Ghanoum hade svårt att hänga med på den här nivån och fick åka hem till Ö-vik för att få lite speltid. Och när han kallades tillbaka på senhösten kom han som en ny spelare. Avslutningen var stark liksom den godkända tvåa som blir bedömningen för helåret. Men Ghanoum är framtiden, absolut!

Om Ghanoum har sitt bästa framför sig så gäller motsatsen för Sam Mensiro. Han har den här säsongen mest används som en ledarresurs men de gånger han spelat, fem från start, har han skött sina kort på ett godkänt sätt. Någon gång även med ett litet plus i kanten!

Henrik Bellman har fått jobba betydligt hårdare, 17 matcher från start och fem inhopp. Men Bellman har inte fått till det den här säsongen heller. Han vill så mycket men det blir så lite. Tvåa. Men inget mer!

Mansour Sinyan har inte fått så många chanser. Visade ingen form under den tuffa våren och när det började likna något slogs han med Brendon och Fritzson om en plats på det centrala mittfältet. 26 matcher i serien, 19 av dessa startades på bänken. Men Sinyan sköt det 3-3-mål mot Utsikten som gav ÖFK chansen när allt såg ut att vara kört och resten är fotbollshistoria. Precis som med Ghanoum kan även Sinyan vara framtiden.

Sebastian Karlsson Grach har spelat en hel del, visat massor av glöd men inte fått den utveckling som jag trodde var möjlig. Han fick trots allt smaka på en del i Allsvenskan förra året och den erfarenheten borde ha betalat sig i den här serien. Men nix, KG:s energispel har bara gett ett mål i utbyte. Det borde ha blivit mera för han har jobbat sig till en hel del möjligheter. Nja, här vete tusan vart utvecklingen tar vägen.

***

# Spelare, betyg 1

Nikolaos Dosis var en annan ungdom som jag trodde skulle kunna hävda sig i den här serien. Men trots ett kanonmål i öppningen mot Skövde, fyra matcher från start och fem inhopp blev det inte som jag trott, mest intetsägande insatser. Och när sommaren kom flyttade han karriären till Cypern, hur gick det till?

Erlend Sivertsen var en prestigevärvning från Kristiansund i Norge som kom med massor av erfarenhet i bagaget men aldrig fick en chans. Skadad på direkten och sedan har vi inte sett någonting som berättar om hans kvaliteter. Det enda jag minns från hans tio matcher (fem från start, fem inhopp) är snedsparken i sista sekunden som gav Brommapojkarna tre poäng (3-2-målet) hemma på Jämtkraft. Årets missräkning #1.

Jordan Attah Kadiri kom tillbaka till Östersund och ÖFK för att göra målen. Det visade sig att han inte utvecklats ett smack sedan han var här senast, tvärtom. Tre mål i en träningsmatch mot Dalkurd, typ, är vad han åstadkom innan han kallades tillbaka till Belgien. Årets missräkning #2.

Kamal Issah var ytterligare en värvning som sket sig. Hittades under träningslägret i Turkiet, kom försenad och dåligt tränad till Östersund och skulle sedan vara navet som ÖFK:s spel snurrade kring. Jo, tjena. Issah vägrade springa en meter extra, varken framåt eller bakåt, i sin centrala roll och skickades hem efter åtta matcher. Årets missräkning #3.

***

# Spelare utan betyg

Sadmir Zekovic (två matcher från start, åtta inhopp), Haris Avdiu (tre inhopp) samt Uche Sabastine (två matcher från start, fem inhopp) har spelat för kort tid för att få några betyg!

Ja, en sån här eftermiddag vet jag inte var jag ska börja. Det är nästan omöjligt att samla ihop tankarna efter månader, ja, nästan ett helt år av ångest.

Fotbollsångest!

ÖFK-ångest!

Men till slut, efter rader av sorger och ännu fler bedrövelser blev det omöjliga möjligt. 2-0 mot Falkenberg på söndagseftermiddagen betyder att ÖFK behåller sin plats i Superettan, att Östersund är en plats där det även nästa sommar spelas elitfotboll och att väldigt många jämtar och härjedalingar har något att samlas kring även när vårsolen gjort sitt jobb.

Fotboll är både stort och viktigt, större och viktigare än de flesta av oss hade en aning om när ÖFK tog steget in i fotbollens finrum för tio år sedan.

Nu vet vi!

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Det ÖFK presterat den här hösten ska inte vara möjligt, åtminstone inte på elitnivå. Nio poäng och dyngsist efter 17 omgångar, det ska fan i mig vara omöjligt att resa sig ur den misären. Efter ett helt liv i fotbollens tjänst kan jag inte plocka fram ur min hårddisk att det tidigare har hänt. (Visst kan jag ha fel men i så fall bjuder jag på det).

Men 22 poäng på de avslutande 13 omgångar räckte precis för att skutta upp över nedflyttsstrecket, sedan 1-1 och 2-0 mot Falkenberg i direkt avgörande kvalspelet.

Hela hösten har varit fylld av "cupfinaler", det har varit "måstematcher" varje vecka och ÖFK har vunnit nästan alla.

Det indiska reptricket lyckades. Grattis!

***

När allt ställdes på sin yttersta spets plockade ÖFK fram sitt yttersta; söndagens första halvlek var spelmässigt en av den absolut bästa den här säsongen och Falkenberg blev mer eller mindre tillplattade. Åtminstone bortspelade och söndersprungna, nu var det ett framåtlutat hemmalag vi fick se till skillnad mot det ängsliga och baktunga som uppträdde i torsdagens 1-1-möte.

ÖFK:s spel gav dock bara en handfull chanser men inga mål. Visserligen låg bollen och dansade på Falkenbergs mållinje vid ett par tillfällen och Simon Kroon hade ett väl avvägt skott från strafflinjen som smet strax utanför krysset.

Men 0-0 är 0-0 och så small det i Aly Keitas målribba, det var i 41:a minuten som Taylor Silverholt visade att laget från havet också var inne i matchen.

***

Och när lagen kom ut efter pausfikat blev det riktigt svettigt;

# 46:e min: Erick Brendon sålde smöret och tappade pengarna vid egen strafflinje, Godwin Aguda fick fritt fram och bara en strålande fotparad av Aly Keita hindrade Falkenberg från att koppla greppet om matchen.

# 53:e min: Yannick Adjoumani gick fullständigt vilse i eget straffområde och bjöd Linus Borgström fritt fram. Men Aly Keita gjorde en ny prakträddning och när Robin Hofsö skulle rulla in returen var Keita i vägen igen. Phuuu, där var det svettigt...

***

Men så kom avgörandet;

# 57:e min: Falkenbergskaptenen Tobias Karlsson var för vidlyftig med sin vänsterarm i en höjdduell med Ludvig Fritzson, "Ludde" gick i backen och domaren Viktor Wolf pekade på straffpunkten. Simon Kroon var stensäker från elva meter, målvakten i ena hörna och bollen i det andra, 1-0!

# 69:e min: ÖFK-frispark i vänsterläge, Erick Brendon lyfter in och i röran framför Falkenbergsmålet är Ludvig Fritzson både snabbast och tuffast när han nickar in 2-0.

***

Återstoden av matchtiden blev den förväntade. Falkenberg kopplade på turbon men hade inte många idéer hur man skulle dyrka upp hemmaförsvaret. Det blev mest lycka till-bollar in mot ÖFK:s straffområde och bara vid ett tillfälle (i 88:e minuten när Aly Keita fumlade med bollen) blev det riktigt farligt men då fanns Kristian Novak som en räddade ängel på mållinjen.

***

4.257 fanns på plats på Jämtkraft arena den här vackra men kylslagna novembersöndagen. Jublet visste inga gränser när Viktor Wolf blåste av matchen efter sex övertidsminuter. Hemmaspelarna hyllades som de hjältar de nu är. Vi ska inte jämföra med cupguldet och de gyllene upplevelserna vid bjöds på i Europaspelet, det var på en helt annan nivå. Men på det sätt som de här länge uträknade grabbarna rest sig under hösten är de värda alla applåder som finns.

Och utan att sitta inne med facit vad som hade hänt om klubbens ras fortsatt ned ytterligare en serienivå (den frågan är ju numera bara hypotetisk!) är jag helt övertygad om att den här spurten och dagens kvaltriumf är helt avgörande för ÖFK:s överlevnad.

Nog för att jag sett det mesta i den här branschen men aldrig att någon har stoppat pengar i ett svart hål!

***

Mina hjältar den här dagen;

# Målvakten Aly Keita var tillbaka i buren och gjorde dom där räddningarna som måste göras för att man ska vinna fotbollsmatcher. De var visserligen inte så många. Men ack så viktiga!

# Ludvig Fritzson som under senhösten visat det som jag trott han vara kapabel till men alldeles för sällan visat. Fullpumpad med energi jobbade han stenhårt och framgångsrikt från kortlinje till kortlinje, tog duellspelet på såväl marken som i luften. Dessutom matchhjälte då han fixade straffen (1-0) och nickade in 2-0-bollen. Bättre än så blir det inte!

# Simon Kroon fick göra ett nytt och viktigt straffmål och jag jublar inombords varje gång Kroon lyckas på fotbollsplanen. Hans skott i första halvlek hade också kunnat få gå innanför målramen, det var så satans snyggt utfört i alla dess beståndsdelar.

# Erick Brendon styrde för femteelfte matchen i rad spelet på mittbanan. Låt vara att hans tabbe i öppningen av den andra halvleken kunde ha blivit kostsam, där blev han räddad av kapten Keita, men det kompenserade han med massor av fotbollsgodis. Bland annat den frispark som Fritzson nickade i mål!

# Medans jag kommer ihåg det; Brendon och Fritzson är otroligt starka tillsammans!

***

Ett par riktigt glada överraskningar;

# Kristian Novak har gått från en halvsovande start i ÖFK-dressen (han såg nästan otränad ut när han kom) till en backklippa när allt skulle avgöras. Nästan felfri i årets viktigaste match!

# Ziad Ghanoum gjorde en helt fenomenal första halvlek med genomspelningen till Ludvig Fritzson som topp. Ghanoum har höjt sig flera klasser under den här sommaren.

***

Myroslav Mazur hade också kunnat kvittera ut ett toppbetyg. Starten på den andra halvleken var dock så svag att jag blev riktigt orolig för vad som var på väg att hända. Det blev fel varje gång han var i närheten av bollen, det var Mazur och hans dåliga beslut som gav Falkenberg chansen att ta sig in i den här matchen.

Men, sett över hela sommaren är det Mazur som hållit ihop ÖFK-försvaret. Statistiken är tydlig, Mazur har varit en av seriens bästa försvarare!

***

Straff eller inte när Tobias Karlsson var oförsiktig med sin arm mot Fritzson? Jag är övertygad om att domaren Viktor Wolf lade ihop ett plus ett; Karlsson var i första halvlek inblandad i två dueller med Malcolm Stolt (också innanför straffområdet) där armen placerades i ÖFK-spelarens ansikte utan åtgärd. När det blev tredje gången gillt blåste Wolf. Och Wolf hade full koll på händelsen från sin position!

***

Jag tycker att Magnus Powell tog ett bra beslut när han satsade på André Österholm från start istället för en formsvag Cesar Weilid. Det gav en väldigt stabil högersida.

***

Samtidigt ska det sägas att Weilid gjorde ett väldigt bra inhopp när han ersatte Österholm sista 20!

***

Falkenberg blev ett offer för sin egen självbild. Sällan har jag läst så många uppblåsta kommentarer före en match. De målade upp sig själva som oslagbara, efter 1-1 i torsdags (utan att imponera) skulle de åka till Östersund och bara köra över hemmalaget!

Jaha, hur tänkte dom där?

Jag väl aldrig hört något lag åka till minerad bortamark och se det som en fördel.

Och mycket riktigt, när det blev allvar hade de bara lösplugg att bjuda på!

Förblindade av framgångarna i division 1 visste Falkenberg inte riktigt vad de gav sig in på i det här kvalspelet, det är min enkla summering av ÖFK:s motståndare.

***

När vi pustat ut efter den här sportsligt så dramatiska, och framgångsrika, hösten är det dags för nästa match.

Ekonomin!

Min gissning att den spelplanen där är minst lika komplicerad och jag får säkert anledning att återkomma i ärendet, förmodligen i närtid.

***

Men innan dess kommer jag att dela ut årets betyg på spelare och ledare och det blir både ris och ros, naturligtvis. Kommer inom kort som det heter på bio.

Innan dess, sug på karamellen; ÖFK fixade kontraktet och det är en bragdartad prestation med tanke på förutsättningarna!

***

Till sist; ÖFK får en tuff start på nästa säsong. Motståndarna i Svenska cupens gruppspel blev också klara under söndagen; Allsvenska femman AIK, Varberg (som klarade allsvenska kontraktet efter kvalseger mot Öster) samt ÖFK:s seriekollega Västerås svarar för motståndet. Start helgen 18-19 februari.

Jag kommer att uppdatera denna korta betraktelse senare. Vi kan konstatera att ÖFK gjorde en enorm uppryckning sedan i torsdags och visade sig vara ett betydligt bättre lag än Falkenberg. Men att då släpps till fyra solklara chanser, som normalt gett två-tre mål i baken, kändes onödigt.

Men alla i ÖFK ska ändå ha ett stort beröm, med ett extra omnämnande till Keita, Ghanoum och kämpen Fritzson. Även stort plus till Stolt som bäddade för att det till slut nästan måste komma en straffavblåsning.Första halvlek var lysande, förutom svårigheterna att skapa riktigt bra chanser. Starten på andra var hemsk, men efter Kroons straff var kämpatakterna totala och ÖFK skulle bara segra.

Jag tackar jämtarna för publikstödet, och vi kan nu se fram emot kommande säsong med tillförsikt. Det finns mycket mer att skriva, men det kommer senare.

Starten var fantastisk med ett tidigt ledningsmål, spelet den första halvtimmen helt okej men resten kan vi stoppa i en sopsäck och skicka till förbränning.

Det är min korta sammanfattning av torsdagskvällens ÖFK-insats nere i Falkenberg.

Kvaldramat rullar alltså vidare och ska avgöras på Jämtkraft arena på söndag, 1-1 efter första 90 minuterna ska ÖFK se som en seger även om Falkenberg inte var speciellt mycket bättre. Men dom vare bättre!

***

Det var en regntung och slipprig gräsmatta, blåsten var besvärlig. På läktaren sköts fyrverkeripjäser, en av linjemännen blev halt och tvingades bryta medan Aly Keita fick en skadekänning redan före avspark och aldrig kom till spel.

Ja, vill man vara riktigt elak kan man nog påstå att dramatiken var större vid sidan om banan än på.

För det var en riktig skräpmatch, inte minst från ÖFK:s sida.

***

Annars fick ÖFK en drömstart. Redan i den sjätte minuten skickade Erick Brendon in ledningsmålet. Brassens inspel från vänsterkanten letade sig hela vägen in i nätmaskorna sedan Ludvig Fritzsons misslyckade flygförsök att nå bollen grundlurat hemmamålvakten Nadeem Omar.

Billigt kan tyckas men det är sådana här mål som man faktiskt kan se en hel del av under en säsong.

***

Målet gav ÖFK grepp om matchen, inte för att det gav något i utbyte mer än att den förväntade hemmaoffensiven lät vänta på sig väldigt länge. ÖFK kunde kontrollera tempot men när man hellre spelade bakåt än framåt kunde Falkenberg sakta med säkert flytta fram sina positioner och till slut satt kvitteringsbollen bakom Andrew Mills.

# 41:a min: Erick Brendon förlorar en duell på mittplan, ett snyggt överhopp grundlurar Myroslav Mazur och en frispelad Godwin Aguda placerar till höger om ÖFK-målvakten.

Ett riktigt snyggt fotbollsmål, det måste sägas!

***

I den andra halvleken fick ÖFK ingen fyr på sin panna; de individuella misstagen var alldeles för många för att man skulle få till något som liknade ordnat spel. En frispark från Chovannie Amatkarijo mitt i famnen på hemmamålvakten och ett avslut utanför målställningen från Simon Kroon var allt som ÖFK orkade med i offensiven.

Det handlade betydligt mer om hemmalaget som med vindens hjälp kunde trycka ned ÖFK i försvarsställning.

Men även Falkenberg var synnerligen tandlöst. Det blev bara bök & stök i och kring ÖFK:s straffområde och inga skarpa avslut.

***

Om det var få ÖFK-avslut i andra ronden så var de ännu färre första 45. Brendons inläggsmål är faktiskt en noteringen i förbundets matchrapport. Och då kan ni förstå att anfallsspelet var inte ÖFK:s bästa gren den här kvällen.

Tvärtom, det var nästan så att jag fick vibbar från den fullständigt värdelösa första halvan av serien. Det var tungt, segt och fantasilöst när man passerat mittlinjen.

***

Å andra sidan; har det inte sett ut så här varje gång som ÖFK spelat i Falkenberg?

***

Men det är just den här detaljen som gör att jag kan känna en viss oro inför söndagens avgörande slag, intrycket från serieavslutningen mot Norrby bara förstärktes den här kvällen; Malcolm Stolt har tunga ben, detsamma gäller speedkulan Chovannie Amatkarijo som inte längre förmår sprinta ifrån sina motståndare. Och när Cesar Weilid ute till höger bara springer utan minsta tanke på vad han ska göra blir anfallsspelet väldigt taffligt för stunden.

Simon Kroon får nu ta hela det kreativa ansvaret när dom andra bara krånglar till det.

Hm, det kan gå.

Men risken är alldeles uppenbar att ÖFK bara har lösplugg att erbjuda när allt nu ställs på sin absoluta spets.

***

Jag noterade att ÖFK-tränaren Magnus Powell var mer nöjd med avslutningen än inledningen på matchen.

Det är alldeles uppenbart att man kan se fotboll på olika sätt...

***

Försvarsmässigt kan jag inte klaga på insatsen, absolut inte. Myroslav Mazur tycks tåla hur mycket stryk som helst och Kristian Novak behåller sin fina höstform. På kanterna spelade såväl Ziad Ghanoum som Yannick Adjoumani både vårdat och förståndigt.

Men ÖFK:s styrka sitter den här hösten i det centrala mittfältet. Visst tabbade sig Erick Brendon när han förlorade bollen vid Falkenbergs kvittering men dribblingen gjordes högt upp i banan med gott om täckning bakom sig. I övrigt drog han tillsammans med Ludvig Fritzson ett oerhört tungt lass även denna gång, dessutom målskytt!

***

Andrew Mills fick ett sent besked att han skulle ersätta Aly Keita i buren. Det var naturligtvis ingen optimal förberedelse och kan ha bidragit till att det nu såg darrigt ut mest hela matchen. Mills uppträdde utan sedvanlig skärpa i alla delar av spelet, det måste sägas!

***

En kort analys inför söndagen; jag vill tro ÖFK att sitter i förarsätet. Att få med sig ett kryss på bortamark brukar räcka långt när avgörandet ska ske i hemmaborgen. Och jag är helt övertygad om att ÖFK kan höja sin prestation åtskilliga nivåer jämfört med det man visade i kväll, det måste jag tro.

Men kan Falkenberg det?

Svaret får vi strax före klocka 15 på söndagseftermiddagen.

Här följer en kort betraktelse över en match som spelmässigt blev en besvikelse för mig, men resultatet är jag relativt nöjd med.

Jag blir förvånad över hur hackigt och slarvigt ÖFK:s spel blev i denna viktiga match, både offensivt och defensivt. Många felpass över hela planen, och alltför lössläppta Falkenbergsspelare. Men det var endast periodvis som Falkenberg fick ordning på sitt eget spel. Först trodde jag att det tidiga ledningsmålet skulle bidra till att ÖFK släppte loss, men det blev istället ängsligt.

Det är svårt att veta vad matchplanen var, och hur mycket den långa resan störde. Det borde inte ha varit alltför mycket nerver som störde, så jag är konfunderad över insatsen. Falkenberg är ett lag som visade upp många fina intentioner och var ofta oförutsägbara. Därför Viktigt att inte ta något för givet inför returen. Trots allt nu en klar fördel att avsluta hemma inför stor publik. ÖFK har ett något bättre lag enligt mig, och nu gäller det att inte bli ängsliga. Jag vet att ÖFK kan så mycket mer än vad som visades idag. Därför är jag tämligen säker på att det blir en bättre match på söndag.

Betyg:

Mills 3 (Gör i stort vad han ska)

Ghanoum 3 (En hyfsad match med relativt få misstag)

Novak 3 (En svag trea, då han var ett uns stabilare än sin mittbackskollega)

Mazur 2 (En av hans svagare matcher i ÖFK-tröjan)

Adjoumani 3 (Stämde inte som det brukar, men godkänd)

Brendon 3 (Skänker även i denna match ett lugn med sin bollsäkerhet)

Amatkarijo 3 (Jobbade hyfsat, men sådär insats)

Fritzson 3 (Inte heller här någon stark trea)

Weilid 2 (Syntes inte så mycket positivt)

Kroon 2 (Tappade ofta boll, och kom inte till)

Stolt 3 (Jobbade inledningsvis och oroade, men syntes allt mindre)

Österholm 3 (Gjorde nog det han skulle)

Bellman 3 (Tveksamt godkänd)

Katten har nio liv, ÖFK har tio!

Därför har klubben fortfarande den ena foten kvar i elitfotbollen. 1-0 hemma mot Norrby efter straffmål av Simon Kroon var precis vad som behövdes för att få chansen att kvala sig kvar i Superettan medan det blev morsning och goodbye för såväl Norrby som Dalkurd.

Ska vi säga att det indiska reptricket lyckades?

Ja, det måste man säga oavsett vad som väntar i kvalet mot Falkenberg (borta på torsdag, hemma på söndag).

***

Backar vi bandet till mitt i den svenska högsommaren var det garanterat inte många som var beredd att satsa en slant på att ÖFK skulle klara den här uppgiften;

# 3 augusti, 1-0 i baken mot Brage på bortamark, fyra poäng på de senaste 13 matcherna, nio poäng efter 17 spelade omgångar och dyngsist i tabellen.

Ingen kan klandra dem som misströstade, läget var kolsvart. Och det värsta av allt, ÖFK förtjänade heller inget mera!

***

Men bättre tider skulle komma. Ett par segrar (3-1 mot Landskrona och samma siffror mot Skövde) betydde i alla fall kontakt med lagen närmast ovanför i tabellen samtidigt som prestationerna gav hopp ytterligare framgångar. Med brassen Erick Brendons (från allsvenska IFK Värnamo) ankomst under "sommarfönstret" fick vi se ett nytt ÖFK i alla delar.

Det är sällan, för att inte säga aldrig, jag sett en enskild spelare förändra karaktären på ett helt lag.

Brendon har spelat 15 matcher i ÖFK-dressen. Han har varit bra i alla, i många har han varit superp!

Och när vi nu summerar: 22 poäng på de avslutande 13 omgångarna är starka papper av ett lag som länge betraktades som seriens slagpåse. Det räckte precis att ÖFK skulle ge sig själva chansen att kvala sig kvar i elitfotbollen och mer än så kunde vi inte begära när det var som allra mest dystert. Sett med hemmaögon är det närmast en bragdartad prestation.

Tack för den!

***

Lördagskvällens möte på Jämtkraft arena var som en direkt avgörande cupfinal med den lilla skillnaden att ÖFK behövde vinna medan för Norrby skulle det räcka med kryss.

Och som jag ser det var det mycket rättvist att ÖFK stod som segrare när dramat var över. ÖFK var det bättre laget och hade mycket väl kunnat sänka Norrby i inledningen då såväl Simon Kroon som Cesar Weilid brände femstjärniga möjligheter.

Nu fick vi vänta till den 55:e minuten innan ÖFK kunde avgöra.

# Straff sedan en Norrbyförsvarare tagit bollen med handen efter en hemmahörna: Simon Kroon skjuter bollen i ena hörnet medan Norrbykeepern Anton Cajdoft dyker i det andra!

***

Om det finns någon rättvisa i den här världen är det helt givet att Simon Kroon blir ÖFK:s hjälte en sån här kväll. I varje fall om det är jag som skriver manuset!

***

Efter Kroons straffmål var Norrby tvingat att rita om sin spelplan när man inte längre kunde luta sig emot resultatet. Det gick sådär. Visserligen hamnade bollen ofta på ÖFK:s planhalva den sista halvtimmen och det blev stirrigt vid några tillfällen i hemmaförsvaret. Men jag kunde inte se att Aly Keita behövde anstränga sig vid ett enda tillfälle för att hålla sin nolla när boråsarna jagade kvitteringsmålet.

***

Naturligtvis ska alla i hemmalaget ha högsta betyg för den arbetsinsats som lagt grunden till att man lyckades hiva sig över nedflyttningsstrecket. Som det har kämpats! Nu krävs ytterligare två kraftprov - på kort tid...

***

Erick Brendon (belönades som årets spelare i länet på fredagskvällen, har det någonsin hänt efter bara en halv säsong?) var mästerlig även denna gång, detsamma ska sägas om Ludvig Fritzson. "Luddes" höst har varit stark och det var nära att han kröna den här insatsen med ett mål men hans nick i 71:a minuten gick på fel sida stolpen.

***

Avstängningen av Myroslav Mazur tvingade ÖFK-ledningen till att stuva om i sin backlinje. In kom Sam Mensiro i mittförsvaret och hans första timme var den bästa på mycket länge, lite svajigare blev det i slutet när benen såg trötta ut.

***

Kristian Novak blev nu försvarschef och gjorde sin bästa match hittills i ÖFK! Han såg ut att trivas med det nya ansvaret.

***

Ziad Ghanoum studsade tillbaka snabbt efter den svaga insatsen förra helgen och hans första 45 måste också det ha varit de bästa minuterna sedan han kom till klubben.

***

Om man ska gnälla på något så får det bli att ÖFK utnyttjade sin vänstersida alldeles för lite i första halvlek trots att där fanns ofta oceaner av yta att spela på, att Malcolm Stolt kom till spel med blytunga ben och inte heller Chovanie Amatkarijo hade det sedvanliga klippet i steget. Det gjorde att vaken Stolt eller Amatkarijo förmådde brotta ned Norrbyförsvaret så värst många gånger den här kvällen.

***

...men vad gör väl egentligen det med facit i hand?

***

Här måste det dock tankas så mycket ny energi som bara är möjligt fram till nästa uppgift på torsdag. Det gäller naturligtvis för hela gänget. Falkenberg, tvåa i den södra division 1-serien, är en tuff kvalmotståndare - allrahelst på bortaplan!

***

4.378 på plats för att stötta. Det tycker jag är en bra siffra när svinnovember gjorde sig påmind för första gången. Och jag tror att alla var nöjda och glada när de drog hemåt i höstmörkret.

***

Om jag skriver att det är en kvalfylld vecka som väntar alla ÖFK-vänner så har jag väl täckt in det mesta?

Vi ger oss aldrig...

Ni känner igen ÖFK:s mantra, ni har säkert hört det tusentals gånger genom åren.

Och det gäller fortfarande! Men medge att i eftermiddags var det nära att det gått i graven, kanske för tid och evighet. Phuuuu, vilken jäkla pärs! Så nära att allt var över.

***

Förutsättningarna vare glasklara sedan Norrby klappat till Öster med 2-0 lagom till ÖFK:s avspark på Bravida arena på Hisingen mot Utsikten. Det måste bli minst en ÖFK-poäng för att man skulle få chansen till ett direkt avgörande mot Norrby hemma på Jämtkraft arena nästa lördag.

Uppdraget lyckades när Mansour Sinyan konstsparkade in kvitteringsbollen 3-3.

# I matchens 90:e minut.

# Sinyans första ÖFK-mål.

# ÖFK:s första hörnmål den här sommaren (om jag minns rätt) i försök 39.568, typ.

***

Jag måste medge att det kändes inte alls bra när Norrby tidigt på lördagseftermiddagen sänkte Öster som trots allt var på jakt en då möjlig allsvensk plats men var fullständigt usla i Boråslagets straffområde.

Ett kryss var nog max vad Norrby skulle mäkta med. Trodde jag. Nu blev det tre poäng som satte stenhård press på ÖFK. Här fanns helt plötsligt inga marginaler att spela på, förlust och allt hade varit dött och begravet.

Kanske för alltid när klubben står inför en skuldberg högre än K2!

***

Men jag tyckte att ÖFK tog sig an uppgiften på Bravida på bästa sätt med tanke på omständigheterna. Det var visserligen ingen fotboll som det slog gnistor om men det var tryggt och säkert, Utsikten gavs inte många möjligheter och själva vaskade man i alla fall fram ett par högkaratiga chanser.

Men så brast alla för dämningar;

40:e min: Erick Brendon servade perfekt och banans minste (Yannick Adjoumani) hoppade högst, 1-0 till ÖFK. Så bra!

42:a min: Ziad Ghanoum slarvade, Predrag Randjelovic tog med sig bollen med handen(?) och bankade från 20 meter in kvitteringen 1-1 via Aly Keitas utsträckta vänsterhand. Helvete också!

45:e min: Chovanie Amotkarijo tryckte en frispark i underkant på ribban (sicken smäll) och Malcolm Stolt vräkte sig fram och nickade ribbreturen i öppen kasse, ÖFK till pausvila med 2-1. Härligt!

***

Men det roliga var snabbt förbytt till det oroliga när Utsikten kvitterade till 2-2 redan 56 sekunder in på den andra halvleken genom Albin Skoglund och när samme man 20 minuter senare skickade in 3-2 ur taskig vinkel (ett av Aly Keitas sämre ingripanden under hela hans ÖFK-tid) blev det kolmörkt. Där och då luktade det division 1 lång väg, allrahelst som det som var stabilt i första ronden nu var helt bortblåst.

Och även om ÖFK-ledningen agerade och bytte allt som kunde bytas var det inte mycket som bättre, det såg helt enkelt kört ut...fram till matchminut 90;

# ÖFK-hörna från höger, inbytte Henrik Bellman lyfter in och inbytte Mansour Sinyan, konstsparkar kvitteringsbollen 3-3 upp i Mikica Georgievskis högra kryss.

Så vackert! Men framförallt så viktigt!

***

Det här betyder att Norrby har tre poäng tillgodo på ÖFK (målskillnaden är densamma, -13) inför det avgörande slaget på Jämtkraft arena nästa lördag. ÖFK måste vinna, det är enda sättet att passera Norrby och landa på den sista kvalplatsen.

Visserligen kan Dalkurd fortfarande utmana om den men då måste det bli full pott mot Jönköping Södra (i morgon söndag) och i avslutningen borta mot Skövde samtidigt som man också måste plocka in nio mål vid ÖFK-seger.

Inte troligt i mina ögon, inte alls!

***

Några korta noteringar;

# Erick Brendon var fullständigt lysande i den första halvleken. Hela tiden spelbar och jag tror inte att han slog bort en enda passning. ÖFK:s överlägset främste den här eftermiddagen även om han, precis som samtliga lagkamrater, drabbades av syrebrist efter pausfikat.

# Yannick Adjoumani vinner en nickduell i motståndarnas straffområde och bollen går dessutom i mål, vad var oddset på det? Men Adjoumani var ju på sin hemmaarena (han är ju inlånad från BK Häcken) och ville säkert visa sin klubb att han gjort framsteg under sin ÖFK-period. En frisk fläkt som varit starkt bidragande till ÖFK:s höstspurt, utmärkt i dag.

# ÖFK-mål på hörna och ÖFK-mål på frispark. Det har väl inte hänt den här säsongen. Nu både ock - i samma match. När det som behövdes som allra bäst. Tack för det!

# Amatkarjos bössa i ribban (som gav 2-1 när Stolt stack fram huvudet på returen) var inte att leka med.

# Ziad Ghanoum kunde inte upprepa sina fina insats från förra helgens segermatch mot

Trelleborg. Det var skakigt i ÖFK:s högerförsvar den här eftermiddagen.

# Mazur varnad, Sinyan varnad och Österholm varnad. Och om jag förstått det rätt är alla tre avstängda i avgörandet mot Norrby. Onödiga varningar har varit ett gissel för ÖFK hela säsongen och man håller stilen in i det sista. Den här gången var det Sinyan som tappade huvudet efter sitt kvitteringsmål.

# Sämst blir givetvis att undvara Mazur i mittförsvaret, det vimlar ju inte av mittbackar i ÖFK-truppen. Sam Mensiro får väl rycka in och göra ytterligare en insats för klubben i hans liv.

# Nästa lördag smäller det, avspark kl 17.00. Samling på arenan!

***

Till sist; Brommapojkarna blev allsvenskt i förra omgången, Halmstad i dag. Öster kvalar mot trean från slutet i Allsvenskan (Varberg just nu)

Äntligen en vecka där man kan känna lite medvind när bollarna plötsligt rullade rätt väg; efter snygga 2-0 mot Trelleborg fick Dalkurd på nöten i Västerås (1-4) i söndags och när Jönköping Södra skickade in segerbollen (2-1) på övertid i måndagens möte med Norrby log jag lite snett för mig själv.

Det betyder att råttracet förmodligen kommer att fortsätta hela vägen ända in i kaklet; ÖFK, Dalkurd, Norrby - två ska bort! En får ytterligare en chans men det finns ytterligare några "om" innan vi är där.

Men som jag skrivit några gånger nu; jag tror det först när jag ser det!

***

Mera positivt. Jag har inte sett några bakslag noterade i veckan på varken Simon Kroons eller Malcolm Stolts medverkan i lördagens match mot Trelleborg och i den bästa av världar finns såväl Kroon som Stolt med på plan när domaren blåser till spel i lördagens match mot Utsikten på Bravida arena (Hisingen i Göteborg).

ÖFK blir fan så mycket bättre med Kroon och Stolt i startelvan!

Anfallsmässigt ger det fler alternativ, försvarsmässigt vinner man också då Stolt är lagets skickligaste presspelare och dessutom gör stora nytta i det egna straffområdet vid fasta situationer.

Men när det gäller två så skadedrabbade spelare kan man aldrig vara riktigt säker, där är det bara att hålla tummarna att det ska hålla några veckor framöver.

***

Ska vi tro på den här startelvan på lördag; Keita - Ghanoum, Novak, Mazur, Adjoumani - Weilid, Fritzson, Brendon, Amotkarijo - Kroon, Stolt.

Jag skulle kunna tänka mig Österholm (bra i lördags) till höger på mitten med Weilid bakom som högerback. Det beror alldeles vad ÖFK vill med den här matchen; går man för seger eller kan det räcka med att försöka säkra en poäng?

***

När det är avspark på Bravida (kl 15.00) vet ÖFK-ledningen vad som gäller, då har mötet mellan Norrby och Öster precis avslutats. Raffinerat, eller hur?

***

I mina ögon är den 14:e platsen (sista kvalplatsen) vi kan snacka om för ÖFK. Det skulle betyda spel mot tvåan i Ettan södra. Där ligger just nu Falkenbergs FF. Gais (leder med sex poäng när två omgångar återstår) och IK Oddevold (nu trea, fyra pinnar efter Falkenberg) är "möjliga" men knappast troliga tvåor.

Speldatum är satta till 10 respektive 13 november, division 1-laget börjar hemma.

***

Dalkurd inte bara förlorade i Västerås (1-4), har klubben stött på motstånd från delar av fotbolls-Sverige tidigare så gjorde man det inte lättare för sig när man uppträdde som man nu innan avsparken på Iver Arena.

När Västerås SK skulle hedra minnet av en stor av klubbens stora hjältar, tränaren Lennart "Liston" Söderberg som avled för ett par veckor sedan 81 gammal, valde Dalkurds spelare och ledare att lämna banan.

- Vi som klubb har tagit beslutet att de får hylla sina legendarer hur mycket det vill, sa Dalkurds tränare Amir Azrafshan (jodå, förre ÖFK-tränaren) i Discovery Plus.

- Men vi vet också vad personen i fråga har stått för och därför har klubben tagit beslutet att vi fokuserar på vårt.

***

Ser vi inte här bilden av det splittrade Sverige? Hjälte i ena lägret, sedd som en rasist hos det andra.

Men vad vet man i Dalkurd om vad "Liston" stod för, egentligen? Han verkade ju i en helt annan tid. Dalkurd FF bildades först 2004, samma år som var "Listons" sista som tränare!

***

Jag tänker inte försvara "Liston" för alla grodor och plumpheter som hoppat ur hans mun genom åren, de är ju rätt många och kostade honom en hel del i slutet av hans karriär. Jag är dock övertygad om att han ville inget illa, däremot snackade han fortare än han tänkte. Men i Västerås glömmer man inte att han som tränare var med och tog klubben till Allsvenskan vid två tillfällen (1978 och 1997), ingen har haft så stor betydelse för fotbollen i Västerås som "Liston" Söderberg.

***

Det finns för övrigt många som snackar fortare än de tänker utan att bli stämplad som rasister!

***

Jag har haft god koll på "Liston" genom åren, både som spelare i AIK (och en landskamp) och som tränare. I slutet av 1960-talet gjorde han Ljusdals IF till en av de starkaste klubbarna i Norrland (min bror tränade då med laget), i början av 1980-talet då jag var tränare i Ope IF var han under ett par säsonger min motståndare i IFK Eskilstuna (att slå ett "Liston"-tränat lag med 6-1 hemma på Torvallen är en av mina roligaste segrar...) och vid ett tillfälle (1984) fick jag ett par timmar i bilen med "Liston", bara han och jag, när jag körde honom från "Fotbollsforum" på Vemdalsskalet till flyget på Frösön.

Så, ja! Han var verkligen inte rumsren alla gånger. Men jag tänker inte berätta vad han sa när han hörde Marie Fredrikssons låt "Ännu doftar kärlek" i bilradion på väg genom vårt landskap en vacker söndagsförmiddag i november. Det får bli min och "Listons" lilla hemlighet.

Som sagt, inte rumsren alla gånger...

***

Tre gamla ÖFK-lirare gör succé i den norska fotbollen;

# Eirik Haugan flyttade hem till Molde på den norska västkusten i vintras och spelar sin bästa fotboll i karriären. Seriesegern i högsta ligan är säkrad sedan länge och klubben kan mycket väl gå till slutspel i European Conference League (möter Djurgården i kväll). Och Haugan är en klippa i försvaret, match efter match såväl i ligan som i Europaspelet.

# Tom Pettersson har inte spelat på grund av skada de senaste två månaderna. Men innan dess var han urstark och starkt bidragande till att hans Lilleström länge var med och fightades om tätplatsen, Toms betyg på sofascore.com var sensationellt bra. Men när Tom försvann från plan gick det sämre och Lilleström får nu vara glad om man kan sno tredjeplatsen (i kamp med Rosenborg) och en plats i Europaspelet.

# Curtis Edwards håller till i den norska andradivisionen (Obos-ligan) sedan han vid nyår lämnade Djurgården och flyttade till Osloklubben Stabaek. Men nästa säsong blir det högsta ligan igen, Stabaek har säkrat andraplatsen inför helgens sista omgång, tre poäng och 16 mål till trean KFUM Oslo (Brann från Bergen är överlägsna vinnare). Curtis har spelat alla matcher från start förutom tre då han varit avstängd (tre varningar + en direkt utvisning).

***

Ny krönika efter lördagens dramatik!

Efter två insatser (Eskilstuna och Dalkurd) som fått både mig och många andra att tvivla studsade ÖFK tillbaka till den fina höstformen.

2-0-segern mot Trelleborg var precis vad som behövdes för att hålla grytan kokande ytterligare en vecka även om Dalkurd och Norrby i skrivande stund har den 28:e omgången ospelad.

Men när det var absolut nödvändigt uppträdde ÖFK som ett riktigt fotbollslag. Det var helt enkelt väldigt mycket som var bra den här lördagseftermiddagen när prestationen utfördes med kniven mot strupen.

***

I en krönika som jag skrev sent på fredagskvällen ställde jag ett antal krav på ÖFK för att det skulle gå väl när Trelleborg kom på besök. Krav låter naturligtvis pretentiöst (för det är väl ingen som bryr sig om "en gammal surgubbe" som någon kallade mig för några månader sedan...), det var väl närmast för att provocera fram en reaktion efter de sömnaktiga insatserna på slutet.

Men vi kan väl checka av listan på krav och utfall;

# Andrew Mills måste vara lika bra som under våren när han nu efter månader utan matcher ska ersätta Keita i buren.

Mills svarade upp på mina förväntningar, mer än väl även om han klantade till det i inledningen med ett uppspel som kunde ha förstört hela festen. Men en nolla är alltid en nolla för en målvakt och några räddningar var riktigt skarpa!

# Novak och Mazur måste hitta tillbaka till samspelet i mittförsvaret.

Absolut, här fanns inte mycket att anmärka på. Novak och Mazur var rena betongen den här eftermiddagen!

# Ludvig Fritzson var urstark mot Dalkurd när han var tillbaka efter sin avstängning. Det krävs ytterligare tre sådana matcher för att "Ludde" ska rädda sitt ytterst ojämna 2022.

Visst, Fritzson kan bocka av ytterligare en stark prestation. Han var precis lika bra som i Uppsala och dessutom högst delaktig i målen; spelade fram läckert till Simon Kroons 1-0, sköt det skott som via en motståndare letade sig fram till Amatkarijo och 2-0-målet!

# Yannick Adjoumani måste få tillbaka den energi han hade för några veckor sedan på sin vänstersida.

Check på den! Kanske inte så yvigt som tidigare, däremot mer balanserad och därmed också en stabilare defensiv - för hela laget!

# Apropå energi; tycker Chovanie Amatkarijo att det är kul att spela fotboll i ÖFK? Såsar omkring en dryg timme mot Eskilstuna och en hel match i Uppsala. Jag fattar verkligen ingenting.

Nja, en klar uppryckning mot senast men formsvackan finns där.

# Sebastian Karlsson Grach skapar sig själv många fina lägen med sitt hårda jobb men har dålig skärpa i avsluten.

Inga lägen att bränna den här gången. Men massor av nyttigt jobb!

# Det är dags att André Österholm visar lite kräm efter att ha segat sig igenom snart en hel säsong här i Östersund.

Plötsligt fick jag se lite av det register som jag tror att Österholm bär på, bästa insatsen så här långt i ÖFK-tröjan.

# På Erick Brendon ställer jag bara ett krav och det att han ska vara lika bra som han varit nästan alla gånger sedan han kom i somras.

Det infriade han naturligtvis, Brendon är ÖFK:s nav och får spelet att pulsera på ett helt annat sätt än under första halvan av serien. Och hans långa bollar bakom motståndarnas backlinje är en fröjd att skåda.

# Och ett sista litet krav, eller i alla fall ett önskemål: Snälla, kan jag få ett mål på en hörna?!

Nej, det gick inte heller den här gången. Men bara fyra försök, inget var nära.

***

Sammantaget fick jag ett bättre svar än jag förväntat mig, mycket bättre! Det är naturligtvis också en del av förklaringen till 2-0-segern och att ÖFK sprattlar vidare i den dramatiska bottenstriden.

***

Men i sammanhanget är det två spelare som jag lyfta fram;

# Simon Kroon var tillbaka från start efter ytterligare två månaders skadehelvete. Det var inte planerat, Kroon var illa förberedd för en insats på den här nivån. Men ÖFK-ledningen chansade när Henrik Bellman inte vara brukbar. Det var en chansning som höll! 1-0-målet doftade klass när han löpte in bakom Trelleborgs backlinje och bombade in bollen ovanför målvaktens huvud. Med Kroon på planen fick ÖFK in ytterligare en bolltrygg spelare, nog så viktigt för att kunna odla ett eget spel.

# Andrew Mills har heller inte spelat på två månader men det beror inte på skada, bara på att Aly Keita är en bättre målvakt. Men efter en karriär som stoppats i flera omgångar av en elakartad knäskada tror jag att Mills är ganska nöjd med att vara där han nu är och det här var hans 13:e (inget otursnummer den här gången...) match från start i årets serie. Och så håller han nollan!

Det är få saker som gör mig så glad som när spelare som Kroon (med ett CV som innehåller så mycket elände sedan han kom till ÖFK) och Mills får bära betydande roller i en så viktig seger!

***

Låt mig från den här eftermiddagen bara tillägga att Ziad Ghanoum stod pall för trycket när han nu fick chansen från start på högerbacken, att Malcolm Stolt fick en värdefull halvtimma efter skadefrånvaro när han ersatte Simon Kroon och tränaren Magnus Powell matchade sitt manskap på bästa sätt. Det är inte alltid jag gillar det han gör men bättre än så här kan det inte bli.

Ytterligare en glädjande notering; inte en ÖFK-varning! (När hände det senast? Sju senast mot Dalkurd...)

***

Till sist; trots segern och den fina prestationen så vidhåller jag det jag skrev före matchen: Jag tror inte på det här förrän jag ser det! Jag måste inta den inställningen så länge ÖFK inte har saken i egna händer. Förhoppningsvis kan det ha svängt sent på måndagskvällen när jag summerar hela omgången...

Det har snackats hela hösten, ja faktiskt längre än så efter den blytunga inledningen på serien.

Men det är lika bra att säga det direkt; Nu tror jag inte på det längre, inte förrän jag ser det!

***

Ni förstår säkert att det handlar om ÖFK:s överlevnad i svensk elitfotboll såväl sportsligt som ekonomiskt. Vilket bekymmer som är störst? Svaret är givetvis en smaksak, men i mina ögon ser det hopplöst ut på båda fronterna, tyvärr.

***

Ekonomin kan vi strunta i för dagen, just här och nu gäller det att vinna tre matcher på raken med början på lördagseftermiddagen när Trelleborg kommer till Jämtkraft arena. Det kanske inte räcker med nio poäng men då har ÖFK i alla fall gjort sitt för att nypa den ena kvalplatsen (att räkna med något mera blir bara fånigt). Det kan gå även med ett sämre utfall och för mig räcker det långt att nå fram till ett direkt avgörande i den avslutande omgången hemma mot Norrby. Det vore ju kul om ÖFK lyckas hålla liv i det här dramat in i det sista, gott så!

***

Läget är ju känt inför avslutningen; ÖFK (24) och Dalkurd (25) ligger på nedflyttningsplatserna, Norrby (28) på den sista kvalplatsen. Och för ÖFK:s del är det bara Dalkurd och Norrby vi behöver snacka om, Västerås, Örgryte och Jönköping Södra som ligger närmast ovanför kommer att rinna undan på ett eller annat sätt.

***

Det brukar ju alltid vara intressant i sådana här lägen att prata om, just det, om; för mig handlar det om fyra matcher och läget hade varit ett helt annat:

# 22 juli, Jönköping hemma: Stabil 1-0-ledning när mittbacken Kristian Novak i slutskedet gör ett misstag som man annars bara ser i korpen (kanske inte ens där), Jönköping får straff och kan kvittera till 1-1, två ÖFK-poäng kastade i Storsjön.

# 20 augusti, Brommapojkarna hemma: Även här en uddamålsledning i slutet som blir till 2-3-förlust sedan Erlend Sivertsen i matchens sista (sned)spark serverat BP segermålet. Ytterligare en pinne i Storsjöns vatten.

# Och så de två senaste insatserna (efter en höst med många fina och stabila prestationer och som verkligen gett hopp om ett liv efter jul): Det jag sett mot AFC Eskilstuna (0-2) och Dalkurd (1-1) har gjort mig bekymrad. Visst, starten mot Eskilstuna lovade verkligen mera (i tio minuter), men fortsättningen var rent bedrövlig precis som insatsen i Uppsala förra helgen. När ÖFK verkligen hade gett sig själv chansen var man tillbaka på samma nivå som under den usla våren, bristen på kvalitet var närmast häpnadsväckande.

Sammantaget: Åtta poäng åt helvete och ÖFK har ingen att skylla på än sig själv!

***

För att det här trolleritricket ska kunna lyckas måste det bli en kraftig uppryckning på många fötter. Det här ÖFK-laget innehåller bara två klasspelare, Erick Brendon och Aly Keita (avstängd mot Trelleborg, huvva), det finns potential på en del håll medan viktiga spelare som Simon Kroon, Malcolm Stolt och veckans äss ur rockärmen Nebiyou Perry (som vi inte sett röken av sedan förra året och som jag trodde var avskriven för länge sedan) kommer från skadeperioder och knappast kan vara bärande pjäser de här ack så avgörande veckorna.

***

Här är några av mina krav inför Trelleborgsmatchen;

# Andrew Mills måste vara lika bra som under våren när han nu efter månader utan matcher ska ersätta Keita i buren.

# Novak och Mazur måste hitta tillbaka till samspelet i mittförsvaret. De senaste två matcherna har deras samarbete inte funkat, inte alls!

# Ludvig Fritzson var urstark mot Dalkurd när han var tillbaka efter sin avstängning. Det krävs ytterligare tre sådana matcher för att "Ludde" ska rädda sitt ytterst ojämna 2022.

# Yannick Adjoumani måste få tillbaka den energi han hade för några veckor sedan på sin vänstersida. Och snart måste väl något av hans många inspel träffa en lagkamrat?

# Apropå energi; tycker Chovanie Amatkarijo att det är kul att spela fotboll i ÖFK? Så mycket talang, så mycket speed i fötterna, så funktionell teknik och dessutom utrustad med en skottfot som får de flesta att bli gröna av avund. Och så såsar han omkring en dryg timme mot Eskilstuna och en hel match i Uppsala. Jag fattar verkligen ingenting.

# Sebastian Karlsson Grach skapar sig själv många fina lägen med sitt hårda jobb men har dålig skärpa i avsluten. Nu måste bollarna innanför målramen, KG, det finns inte längre plats för att vara ofokuserad när chansen kommer!

# Jag gissar att André Österholm ersätter avstängde Cesar Weilid på högerkanten. Och som jag skrev om Amatkarijo, det är dags att Österholm visar lite kräm efter att ha segat sig igenom snart en hel säsong här i Östersund. Jag kan ana att här finns betydligt mycket mer i verktygslådan än han förmått bjuda på så här långt.

# Henrik Bellman har jag gett upp hoppet om, han ramlar ju så fort en motståndare tittar på honom. Match efter match ligger han där och vädjar mot domaren, "nu var dom stygg med mig igen..." Snart har han slösat bort hela sin talang, tiden rinner iväg snabbt i den här branschen. Ja, jag vet, det är elakt sagt. Men någon gång måste han inse att det här spelet inte räcker på elitnivå, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Om ingen i ÖFK-ledningen kan ta honom i örat så gör jag det. För Bellmans skull!

# På Erick Brendon ställer jag bara ett krav och det att han ska vara lika bra som han varit nästan alla gånger sedan han kom i somras. Som jag skrev här ovan, Brendon är en klasspelare!

# Och ett sista litet krav, eller i alla fall ett önskemål: Snälla, kan jag få ett mål på en hörna (det går ju att nicka under ribban åtminstone en gång den här säsongen...ingen kan ju komma och säga möjligheterna inte funnits!)

***

Till sist; Om inte alla har fattat det så är det allvar nu. På riktigt. På lördagseftermiddagen (eller på måndag om jag ska vara riktigt korrekt, när Norrby möter J-Södra på bortaplan) kan allt vara över när det gäller den sportsliga biten. Och då har vi det ekonomiska moraset kvar...

I denna krönika har jag gjort det lätt för mig, och i huvudsak citerat regelverket för Elitlicensen. Huvuddragen för att erhålla Elitlicens är angivna nedan och är, enligt min bedömning, tydliga nog att förstå. Kriterierna som beskrivs är indelade i två olika kategorier. A och B.

I första instans är det Licensnämnden som prövar ansökan. Licensnämnden har möjlighet att bevilja Elitlicens, även om A-kriterierna inte är uppfyllda, men då krävs särskilda skäl. Med det avses till exempel, huvudsponsors konkurs, brottsligt förfarande som föreningen eller IdrottsAB drabbats av eller andra välgrundade och förmildrande omständigheter. Dit räknas dock inte sedvanligt risktagande.

I nästa krönika, som presenteras efter seriens avslut, så tar jag upp den framtida planen.

Notera att nedanstående är ett utdrag ur ”Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier. (2019)”.

”Detta graderingssystem, som utgör grunden för hela licensprocessen, syftar till att underlätta för klubbarna. De olika kategorierna av kriterier är graderade enligt följande. Observera att både A- och B- kriterierna är obligatoriska.

• A - kriterier: Om sökanden inte uppfyller ett A-kriterium beviljas inte den licens som berättigar till deltagande i aktuell serie (Allsvenskan, Superettan eller OBOS Damallsvenskan), såtillvida inte särskilda skäl föreligger. Bedömning av om särskilda skäl föreligger görs av Licensnämnden.

• B - kriterier: Om sökanden inte uppfyller ett B-kriterium kan en påföljd utdömas, men sökanden beviljas ändå licens som berättigar till deltagande i aktuell serie. I korthet innebär ekonomikriterierna följande:

A – kriterier:

• Varje elitklubb ska ha minst en godkänd eller auktoriserad revisor. Detsamma gäller i förekommande fall för IdrottsAB.

• Räkenskapsår och verksamhetsår ska följa kalenderår.

• Senast den 16 mars ska den av styrelsen och revisorerna samt årsmötet godkända och underskrivna årsredovisningen, inklusive förvaltnings- och revisionsberättelse vara Licensnämnden tillhanda; • Förening får inte ha negativt eget kapital i årsredovisningen per den 31 december Vid negativt eget kapital måste föreningen senast den 31 mars nästföljande år till Licensnämnden ge in en handlingsplan som beskriver hur föreningen under innevarande kalenderår avser att eliminera det negativa egna kapitalet; Se vidare Kapitel 7, Ekonomiuppföljning och åtgärder vid negativt eget kapital

• Inga klara och förfallna skulder får finnas per 31 augusti avseende betalningar, inklusive tjänstepensionsbetalningar, till professionella spelare, och i förekommande fall klubbdirektör, ekonomichef, medieansvarig, läkare, fysioterapeut, säkerhetsansvarig, SLO-ansvarig, ansvarig för tillträde till arenan mm för personer med funktionshinderfunktionshindrade, huvudtränare A-lag, assisterande tränare A-lag samt ungdomsansvarig, till SKV avseende skatter och arbetsgivaravgifter, till SvFF, SDF eller annan medlemsförening och till utländska klubbar avseende spelarövergångar, som inte kan kvittas mot klara och förfallna fordringar;

• Senast den 1 oktober ska, det av styrelsen, underskrivna uttalandet att klubben inte saknar ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten under hela nästkommande år vara Licensnämnden tillhanda. Underskrifter ska ske 24 september -1 oktober.

B – kriterier:
• Senast den 31 mars ska den av SvFF fastställda ekonomirapporten avseende det gångna verksamhets- och räkenskapsåret vara SvFF tillhanda;
• Räkenskaperna ska följa en av Förbundsstyrelsen föreskriven kontoplan”
Källa: Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier. (2019)

Så var det åter dags för en ny ekonomisk sanering av Östersund FK Elitfotboll AB. Jag kommer i några krönikor att bevaka vad som sker i nämnda bolag med anledning av den uppkomna situationen. Detta är den första och den handlar om vad Aktiebolagslagen föreskriver. Utöver det finns regelverket runt Elitlicensen. Sist men inte minst så handlar det om den faktiska planen för att lösa bristen i det egna kapitalet hos Östersund FK Elitfotboll AB. Till de två senare återkommer jag.

Styrelsen föe Östersund FK Elitfotboll AB anser alltså det nödvändigt att upprätta en kontrollbalansräkning och kalla ägarna till kontrollstämma ett. Styrelsen anser sig ha funnit att mer än halva aktiekapitalet är förbrukat. Aktiebolagslagen kräver då att styrelsen, för att bolagets ställföreträdare skall undvika personligt ansvar, för samtliga av bolagets skulder, upprätta en så kallad kontrollbalansräkning. Styrelsen kommer på den extra bolagsstämman (= kontrollstämma ett) att därför redovisa en framtagen och av revisorerna genomgången kontrollbalansräkning. Aktiebolagslagen gör det möjligt för Östersund FK Elitfotboll AB är att driva bolaget vidare under de maximalt åtta månader som lagen tillåter, innan kontrollstämma två senast skall ske. På kontrollstämma två måste bristen vara avhjälpt annars är bolaget skyldigt att träda i likvidation. Om så ändå inte sker inträder personligt ansvar. Det är alltså inte förbjudet att driva ett aktiebolag med förbrukat eget kapital, men då med personligt ansvar för bolagets ställföreträdare avseende bolagets samtliga skulder. Ägarna kan också, under vissa förutsättningar, bli inblandade.

Till skillnad mot den i bokföringen löpande redovisade balansräkningen, får bolaget i en kontrollbalansräkning göra vissa andra värderingar. Det kan medföra att det därefter inte finns ett förbrukat eget kapital. Ett tydligt sådant exempel är lagertillgångar. I ordinarie balansräkning skall de tas upp till anskaffningsvärdet, emedan de i en kontrollbalansräkning får tas upp med marknadsvärdet istället. I normalfallet innebär det en förstärkning av det egna kapitalet med mellanskillnaden av marknadsvärdet relativt anskaffningsvärdet.

Om det ändå uppstår brist efter värdekorrigeringar i kontrollbalansräkningen, så gäller det jag ovan beskrivit om vad Aktiebolagslagen föreskriver. I Östersund FK Elitfotboll AB verkar styrelsen redan ha noterat att brist kvarstår, efter att de har upprättat kontrollbalansräkning. Bristen har i media angivits uppgå till arton (18) miljoner kronor. Samtidigt anges att likviditeten är god, vilket kan synas märkligt för gemene man. Faktum är dock att så kan det vara.

Det egna redovisade kapitalets storlek är det samlade resultatet av följande:

Det ägarna har skjutit in i bolaget i form av aktiekapital, villkorade och ovillkorade tillskott.

Det kan också finnas olika typer av fonder som t ex uppskrivningsfond, utvecklingsfond, överkursfond och reservfond. Notera att dessa fonder inte utgörs av särskilt avsatta medel, utan de är rent redovisningstekniska.

Till detta skall sedan läggas det balanserade resultatet över tid plus innevarande års vinst eller förlust. I årets vinst eller förlust förutsätter jag här att hänsyn tagits till bolagets samlade obeskattade medel.

Likviditet handlar däremot om vad som finns i kassan och det som på kort sikt kan omsättas i pengar. I normalfallet skall dessa samlade medel ställas i relation till vad som finns i kortfristiga skulder, dvs sådant som skall betalas i närtid. Ett långfristigt lån på, låt oss säga, hundra miljoner ökar kassan med motsvarande belopp. Däremot ökar inte nödvändigtvis de kortfristiga skulderna och likviditeten blir alltså kraftigt förbättrad. Det egna kapitalet påverkas inte alls av en sådan upplåning och finns det brist i det egna kapitalet så kan bolaget ändå vara likvidationspliktigt. Kontrollbalansräkning kan alltså vara nödvändigt att upprätta, trots den goda likviditeten.

Det påstås, i lokala media, att styrelsen för Östersund FK Elitfotboll AB har angivit att bristen på arton miljoner måste vara löst inom fyra månader. Räknat från sista augusti i år. Med andra ord löst senast sista december innevarande år. Antagligen har styrelsen baserat sina siffror och analys på utfallet per sista augusti i år, samt att bristen måste vara löst när bokslutet skall upprättas. Det vill säga väsentligt tidigare än vad Aktiebolagslagen kräver.

Det finns ju också ett annat regelverk, som hänsyn skall tas till, och det är regelverket runt Elitlicensen. Jag kommer inte i denna krönika att gå närmare in på det regelverket, än att jag är övertygad om att kravet på lösning av bristen i det egna kapitalet innan sista december i år är kopplat till kraven för att få Elitlicens. Bokslut är där en av de ekonomiska ingredienserna i SvFF:s Licensnämnds bedömningar. Jag kommer att senare återkomma till detta, men i denna krönika förhåller jag mig enbart till Aktiebolagslagen regelverk relativt den aktuella situationen hos Östersund FK Elitfotboll AB.

Visst kan styrelsen för Östersund FK Elitfotboll AB ha som ambition, att senast i kommande bokslut ha löst bristen. Inget hindrar ju att bristen löses innan åtta månaders perioden är till ända. Jag invänder mig dock emot att 18 miljoner kronor skall ”in”, om det med det avses inbetalda medel innan årsskiftet. Givetvis är likvida medel som kan bokföras mot eget kapital välkommet. Det finns även andra insatser, som redovisningstekniskt kan lösa bristen eller medverka till det. Det kan exempelvis bestå av frivilliga ackord på skulder eller sådant som åtminstone kan införas i det kommande bokslutet som fordringar och bokas mot eget kapital. Löften om villkorade och/eller ovillkorade ägartillskott är exempel på sådana åtgärder och som kan ges efter 31/12 i år, men bokföras per 31/12. Detta är ett bra verktyg att använda sig av och fungerar även utan begäran om företräde vid utdelning. Bra på så vis att när man summerar alla andra insatser i början på nästa år och eventuellt finner att det behövs mer, så kan några kapitalstarka personer eller företag utställa dessa löften. Det gäller dock att finna dessa garanter redan nu, så bolaget vet i vilken utsträckning det kan förlita sig på detta, om nödvändigt.

Det finns många idrottsliga saker att just nu glädjas åt i idrottsstaden Östersund. Ta till exempel alla i staden bosatta vinteridrottare, som i senaste OS tog mängder av medaljer. Tillsammans med Åreborna nästan hälften av alla svenska OS-medaljer.

Igår (28/9) vann ÖIK över AIK i hockeyallsvenskan med 6-2. Grattis till andra raka segern och därmed ligger ÖIK nu tvåa i hockeyallsvenskan, efter två spelade omgångar. Inledningsvis var laget rankat, av ligans alla tränare, som seriens sämsta lag. Visserligen återstår väldigt många matcher, men det är en inledning av serien, som definitivt borde ge ÖIK spelarna råg i ryggen.

Sedan finns två av Sveriges främsta basketlag i Östersund. Jämtlands herrar och damerna i Östersunds basket. Båda lagen deltar i rikets högsta serie. Dessutom var båda bland landets främsta i förra säsongens slutspel.

Så har vi då också ÖFK, som har haft stora framgångar, men nu spelar i Superettan efter flera år i Allsvenskan, samt ett exceptionellt tidigare framgångsrikt deltagande i Europa League. Laget kämpar faktiskt numera med att få spela kvar i Superettan.

Det jag nu reflekterar över är de stora publiksiffrorna som hockeyn och basketen har, och som ÖFK har haft, men tappat. Naturligtvis hör det delvis ihop med hur idrottsprestationen har varit och är. ÖFK har dock, från en bedrövlig start i årets serie, fått hyfsad ordning på målskytte och poängskörd.

En viktig del i en idrottsklubb är att säkerställa och generera intäkter. Dessa är i sin tur beroende av lagets attraktionskraft och förmåga att dra publik. Något som ger reklamintäkter, sponsorspengar, tv- intäkter och intäkter från entréer. En förutsättning för fortsatt framgång.

Det finns onekligen en betydande potential att locka publik i Östersund. Det har historien och även nuet visat. ÖIK, basketklubbarna, vinteridrotterna och ÖFK har, över tid, försett sin publik med diverse event utöver själva idrottsaktiviteterna. Exempelvis VIP- hantering av sponsorer, restaurang och bar möjligheter för övrig publik, souvenirförsäljning, underhållning, maskotar som peppar publiken mm.

Nu meddelas det att kommande hemmamatch för ÖFK mot Halmstad är den sista matchen denna säsong som restaurang Hörnsparken är öppen. Vad är det som händer? Nu är det dags för ledningen i ÖFK att besöka Tegeltemplet under basketmatcher och Östersunds Arena när ÖIK spelar eller skidskyttestadion under världscupen. Detta i syfte att lära sig vad som attraherar en publik. Ett kunnande som ÖFK hade för några år sedan, men som synes ha tappats bort på vägen till idag.

Att inte ha restaurang och/eller en allmän bar är en oacceptabel försämring. Att inte ha ”Fejen ” på matcherna är stor saknad. Vad som bekymrar mig mest är att det inte verkar finnas någon förståelse för detta. Laget behöver publikstöd och då måste allt som kan generera mer publik skapas. Jag ser inte att den viljan finns. Är det så att praktiska problem föreligger, dvs för ett fortsatt öppethållande, så se till att åtgärda dem.

Det känns lite som ett företag som lever på att köpa in fotbollar. Sedan sälja dem vidare och på mellanskillnaden göra bruttovinst. Plötsligt upptäcker företaget att det har en stor kostnad i inköp av fotbollar. Utöver det har företaget i uppdrag att det måste minska sina kostnader och de lyckas uppfylla kostnadsminskningen genom att sluta köpa in fotbollar. Resultatet med att reducera kostnaderna lyckas över förväntan, men affären och företaget dör. Intäkterna försvinner men kostnaderna för att driva verksamheten är kvar. Så går det när förnuftet inte finns med. När jag hör detta om att restaurang Hörnsparken skall stänga, så är det just som att denna logik verkar ha fått styra.

Var är förresten ÖFK:s VD? Han har länge varit osynlig i det offentliga. Han om någon borde förstå betydelsen av restaurang och barverksamhet.

Pumpade vi upp ÖFK-ballongen för hårt?

Nja, jag vidhåller det jag skrev i förra krönikan att det finns klubbchefer och tränare som behöver oroa sig mer än Graham Potter och Daniel Kindberg. Det gäller även efter premiäromgången.

Men.

0–1 på Örjans Vall mot nykomlingen Halmstad var inte den start som jag drömde om, definitivt inte önskade mig. Den sätter onekligen myror i huvudet på mig och många andra även om det bara handlar om en enskild match och dessutom årets första förlust efter tio segrar och en oavgjord.

Jag väljer att skylla på (man måste ju alltid skylla på något när man har fel i sina förutsägelser…) underlaget. ÖFK:s bollhållande och passningsorienterade fotboll var inget segerrecept denna lördag eftermiddag.

# Bollen rullar inte lika fort på naturgräs i vårligt tillstånd i jämförelse med konstgräs.

# Den uppför sig definitivt inte som på konstgräs; spelarna tvingas till flera tillslag för att få den under kontroll. ”Kluddandet” medför per automatik att tempot sjunker.

Mer behövdes faktiskt inte för att ÖFK:s possesion-spel skulle få bekymmer när Halmstad parkerade sin ”buss”(som det numera heter när man samlar sitt försvarsspel) på egen planhalva. Det gick helt enkelt för sakta!

Nu var det givetvis inte första gången det här inträffade. ÖFK (och andra lag med liknande spelfilosofi, jodå, det finns fler…) har ställts inför det här problemet tidigare och misslyckats. Och det är väl här som jag efterlyser en plan B, något som bryter mönstret.

Jag vill helt enkelt se lite längre bollar, kalla det gärna desperation, som tvingar motståndarna att släppa ned sin backlinje ett antal meter.

Bara att motståndarna känner det hotet gör att ”bussen” blir lite längre och därmed lättare att spela sig igenom!

Nåväl, det var fler lag än ÖFK som inte presterade som jag hade förväntat mig i första ronden. Djurgårdens 0–2 mot nykomlingen Sirius var det som överraskade mest. Djurgården har handlat ungt, gammalt och dyrt, några nyförvärv ramlade faktiskt in precis före avspark. Men resultatet, och spelet, avslöjade att Djurgården helt enkelt glömde bort att bygga grunden i jakten på snabbköpta framgångar.

Kalmar FF:s 1–5 mot Elfsborg var överraskande, inte att boråsarna vann utan siffrorna. Förre ÖFK-aren Alex Dyer var högst delaktig när Elfsborg vände matchen med fyra mål på 19 minuter och fem under sista halvtimmen.

Noterbart i övrigt; Stockholmslagen hade alla, alltså inte bara Djurgården, en blek start.. AIK mäktade bara med 0–0 hemma mot Häcken efter en tam insats och Hammarby föll i Norrköping (precis som väntat).

För ÖFK väntar nu just Norrköping på söndag (och på skärtorsdag, cupfinalen). Det blir svettigt; Norrköping har de senaste säsongerna varit ett absolut topplag (mästare 2015, trea förra säsongen) med ett mycket stabilt och effektivt grundspel. Årets upplaga ser också bra ut, om än något tunnare spelartrupp än de senaste säsongerna. Andreas Johansson (backlinjen) och Daniel Sjölund (mittfältet) är ju två kontinuitetsbärare som får alla klubbchefer att dregla av avund och längst fram hittar vi allsvenskans intressantaste och målfarligaste anfallspar; Sebastian Andersson och Kalle Holmberg.

Se upp!

Sebastian och Kalle har gjort mål på ÖFK tidigare, inte minst här på Jämtkraft Arena. Förra året blev det två vardera, Sebastian sänkte ÖFK i 2–0-segern och Kalle satte två underbara strutar när han i Örebros svartvita dress var med och besegrade ÖFK med 4–2 tidigt på säsongen.

Som sagt; varningen är utfärdad.

Till sist 1; ÖFK knöt i sista stund Djurgårdens Tim Björkström till sig. Det såg jag inte riktigt komma. Men förmodligen är frågetecknen kring några i högerförsvaret (skadorna på "Sotte", Mukibi, Douglas, Mensiro) lite större än vi anade.

Till sist 2; I min förra krönika dristade jag mig till att ha synpunkter på Mittmedias ÖFK-bevakning. Det var givetvis, och det hade jag naturligtvis förutsett, som att sticka in pinnen i en myrstack. Lika givet var att tidningarnas försvarsadvokat Stefan Nolervik skulle dyka upp i kommentatorsfältet. Däremot var det ingen som uppmärksammade berömmet till Sportbladet och deras ”Fotbollsbibel”. Jag visade där på ett exempel hur jag tycker att media kan arbeta, bara möjligheter ges, och hur bra det kan bli. Det handlar givetvis inte om medarbetare A, B och C på ÖP/LT (även om bristerna på fotbollskunskaper är besvärande för några) utan om vilken strategi man valt, i stort och smått.

Till sist 3; Signaturen ”inte mittmedia” var bekymrad över att jag inte fick vara kvar på sporten. Jag kan lugna skribenten med att jag lämnade sporten helt frivilligt när man 2008 bestämde sig för att slå ihop LT:s och ÖP:s sportredaktioner (zport.se, ÖP:s initiativ, tro inget annat). Jag tyckte det var helt huvudlöst vilket jag också meddelade ÖP:s vd Göran Henriksson som var den som ledde projektet (på uppdrag av andra starka ÖP-krafter, tidnings-vd:ar brukar väldigt sällan lägga sig i redaktionella projekt…). Jag avslutade mina 50 år på LT (32 år som arbetsledare, bara åtta som sportchef) med fem år som nattchef, för tredje gången…

Bara två dygn återstår till ÖFK:s allsvenska premiär i Halmstad på klassiska Örjans Vall. Och jag kan lova att det är många tränare och klubbchefer i vår högsta serie som sover sämre än Graham Potter & Daniel Kindberg.

Mycket sämre!

Sällan eller aldrig kan ett lag kliva in i seriespelet och vara i sådan medvind som Östersunds FK.. Visserligen är det svårt att kolla bakåt i historien hur förberedelserna sett ut för dom allsvenska klubbarna men det ÖFK presterat så här långt efter nyår kan inte göras så mycket bättre; elva spelade tränings- och cupmatcher, tio vunna, en oavgjord, 31 gjorda mål och bara sju insläppta, 2,82 poäng i snitt (bara två tappade pinnar av 33) Låt vara att motståndet har varit gott & blandat men hur tror ni att det sett ut för övriga 15 lag i serien?

Nej, även där har träningsmotståndet bestått av en salig blandning av högt och lågt. Det är inte så att Malmö FF, AIK, Djurgården och andra ”storheter” matchat mot Barcelona eller Roma var och varannan vecka. Ingalunda, Degerfors, Brommapojkarna, Molde och Odense (för att ta några exempel) har stått på andra sidan. Trots det har prestationerna varit högst varierande, både resultat- och spelmässigt.

Dessutom;

# ÖFK har klarat sig, åtminstone och man tittar på lagets offensiva arsenal, alldeles utmärkt bra på skadesidan, lite tuffare i försvarsblocket utan att man behöver ana en kris runt hörnet. Det finns dubbel täckning (minst!) på alla positioner, oavsett hur Potter formerar laget (och det vet vi, som bekant, aldrig...).

# Långtidsskadade Sotirios Papagiannopoulos och Jamie Hopcutt är tillbaka. Kanske inte i full matchform redan till helgen men inte långt borta. Hopcutt är att ses som ett nyförvärv som kommer att blir en obehaglig överraskning för många försvarsblock (vi kan ju bara drömma om hur bra det kan bli med vassa avslutare som Saman Ghoddos, Johan Bertilsson och Hopcutt tillsammans i motståndarnas straffområde, draam on…)

# Jag tycker också att premiärmotståndet är alldeles lämpligt. Nykomlingen Halmstad skrämmer verkligen inte (avstigningskandidat tillsammans med likaledes nya AFC Eskilstuna) och är dessutom ett lag som måste vara lätt för Potter och hans team att kartlägga; en klassisk 4-4-2-uppställning med en stor och tung forward tillsammans med en liten och kvick (ungefär som alla svenska lag såg ut under många. många år). Den här uppgiften ser ut att passa ÖFK som handsken. Bara ett taskigt naturgräs (det är ju väldigt tidigt på våren) kan bli en fälla.

# Och, inte minst, alla pratar så gott om ÖFK! Beröm kommer från hela fotbolls-Sverige. varje dag, överallt; Potter är Sveriges bäste tränare(överlägset) tycker fansen, laget spelar allsvenskans attraktivaste fotboll säger avundsjuka konkurrenter, mångfaldsarbetet och kulturprojekten väcker uppmärksamhet långt utanför arenor och tidningarnas sportsidor. Ja, klubben framstår som rena reklampelaren för Östersund, det är bara att slicka i sig sötsakerna. Det var ju omöjligt att se för bara några år sedan, fullständigt omöjligt. Tänk gärna på det.

Hur långt kan det då räcka?

Ja, det är naturligtvis inte möjligt att räkna ut. Årets upplaga av Allsvenskan kan bli en svettigt oviss historia. Mästarna Malmö FF får de flesta tipsen men AIK kommer välrustade, Norrköping ser bra ut men måste klara sig utan skador (tunn trupp för att vara ett tippat topplag), många tror att det äntligen ska bli Häckens år och Djurgården har plockat hem dom namnkunnigaste (och äldsta…) nytillskotten. I det här blocket ska ÖFK kila sig in.

Möjligt? Absolut!

Troligt? Jajamensan!

Överoptimistiskt? Tror jag inte alls!

Min uppfattning är att årets ÖFK-upplaga är betydligt starkare än det som startade fjolårets serie och bättre än det ÖFK som avslutade i höstas. Lagets spel utvecklades markant efter EM-uppehållet, framförallt i och kring motståndarnas straffområde. Den utvecklingen har fortsatt under årets förberedelser. Nästan tre mål i snitt på hittills spelade matcher är kalla fakta, det kan ingen snacka bort.

Till sist 1; jag har den här veckan med största förtjusning plöjt igenom Sportbladets ”fotbollsbibel” inför säsongsstarten. Informativt, visst, men framförallt snyggt, genomtänkt. och genomarbetat. Så kan det se ut när skrivare, fotografer och redigerare flår möjlighet att lägga ned tid på sitt arbete. Alltså raka motsatsen till den smörja (snabbköpsjournalistik, ”sätt upp en kamera och håll fram en mikrofon så blir allmogen nöjd”) som ÖP och LT (Mittmedia) skickar till våra brevlådor och datorer.

Till sist 2; inte en bokstav om braksuccén i Svenska cupen och finalen mot IFK Norrköping den 13 april. Jag gör som ÖFK – det är nästa match som gäller. Bara nästa match! Och den spelas i Halmstad på lördag eftermiddag.

Ja, jäklar!

Det går att vinna fotbollsmatcher på många olika sätt. Visst trodde jag att möjligheterna var goda att ÖFK skulle besegra Häcken på Bravida Arena, det måste man ju tro efter den starka öppningen på den här säsongen.

Men inte på det här sättet.

Definitivt inte.

Det här var ingen ÖFK-fotboll, långt därifrån. Det var kämpa-till-sista-blodsdroppen--där-vi-ger-fan-i-hur-det-ser-ut-bara-vi-vinner.

Men, som sagt, det går att vinna även sådana matcher.

ÖFK skrev fotbollshistoria när man klappade till Häcken med 3–1, spelade sig vidare till finalen i Svenska cupen och tog ännu ett steg närmare Europa utan att vara i närheten av att prestera vad man kan.

Förutom att man visade upp en imponerande moral.

ÖFK vägrade helt enkelt att vika ned sig trots att man efter Häckens reducering (1–2 i den 32 minuten) fångades i en strypsnara och tappade i stort sett hela sin identitet. Det är en viktig egenskap att lägga till övriga kvaliteter när vi närmar oss allvaret; cupfinal, 30 allsvenska drabbningar och kanske också Europaspel.

Saman Ghoddos stjäl, med all rätt, ofta hjälterubrikerna. Det är ju en målskytts privilegium. Lördagskvällen blev inget undantag, Ghoddos pangade in två bollar bakom Häckenmålvakten Peter Abrahamsson. Jag vågar påstå att Ghoddos är en av landets hetaste anfallare den här våren. Och vilka mål han gör, träffen vid 2–0-skottet är så klockren att den borde skickas ut som instruktionsfilm till alla fotbollsskolor.

Det här tar jag också med mig från lördagskvällen på Hisingen:

# Aly Keita var, något överraskande, tillbaka i målet. Och när man trodde att Andreas Andersson vunnit kampen om förstaplatsen kontrade Keita med en helt suverän insats. Flera räddningar var direkt matchavgörande. Starkt jobbat!

# Tom Pettersson och Sam Mensiro höll ihop försvarsblocket på ett suveränt sätt. Tom blev dessutom målskytt när han redan efter sex minuter nickade in en hörna.

# Att ÖFK fick utdelning på just en hörna gör mig extra glad, genom åren har det ju varit en av lagets sämre egenskaper. Men det är just så här, hårt pressad och inåtvriden mot första stolpen, som dom ska slås. Den typen av bollar är svår att försvara sig emot, för en målvakt är det nästan omöjligt. Fråga Peter Abrahamsson, han hamnade sist i kön när Tom Pettersson kom farande med skallen. Det göra alla målvakter!

# När vi får den här typen av matchbild där motståndarna nästan bara satsar på långa uppspel (Häckentränaren Mikael Stahre ville skapa kaos kring ÖFK:s strafflinje) försvinner spelare som Bachirou och Nouri. Det är inte deras cup-of-tea.

# Sköna bilder som når oss från Bravida Arena där spelare och ledare firar tillsammans med tillresta supportrar efter segern. Snygg gest av klubben att bjuda ett hundratal på resan till Göteborg.

Nu ser vi fram mot söndagskvällen så vi får reda på vem som blir ÖFK:s motståndare i finalen den 13 april (skärtorsdag), IFK Norrköping eller Brommapojkarna? Och som jag skrev för ett par veckor sedan; vilken fotbollsvår vi fick och vi har inte börjat påriktigt ännu.

Ja, jäklar!

Att spekulera i hur favoritlaget ska spela, uppställning och system, är det roligaste en fotbollssupporter vet. Alla är ju (staket)experter med givna och starka synpunkter. Inget är så viktigt, ja, förutom resultatet förstås.

För tränare är det en viktig pusselbit i arbetet att ha kartlagt sina motståndare. In i minsta detalj,. ofta med hjälp av avancerad videoteknik.

ÖFK:s supportrar vet sedan några år tillbaka att de mycket sällan kan lista ut hur Graham Potter formerar sitt lag, de har aldrig rätt. Och för motståndarlagets hjärntrust är det bortkastad tid. Trollkarlen Potter lurar dem varje gång.

När ÖFK besegrade Hammarby med 1–0, säkrade gruppsegern och en plats i Svenska cupens kvartsfinal drog Potter till med en 4–3–3-uppställning (ja, det är väl den sifferkombination som ligger närmast till även om 2–3–2–3 också skulle vara en användbar beskrivning) med Fouad Bachirou som högerback, Douglas Bergqvist centralt på mittfältet och Hosam Aiesh i mitten av ett tremannaanfall. Bland annat.

Räck gärna upp handen alla ni som hade räknat ut det på förhand. Jag förstår, det blev inte så många. Förmodligen ingen…

Och Hammarbys nye tränare, dansken Jakob Michelsen, kunde direkt efter avspark kasta sina taktiska dispositioner i papperskorgen. Det syntes också ute på planen att Hammarby inte hade läst läxan (inget konstigt, det går ju inte); ÖFK kopplade ett snabbt grepp om händelserna, rullade boll på sitt sedvanliga och publikfriande sätt.

Första 45 var imponerande starkt av ÖFK, så stabilt, så bra. Hammarby fick ägna större delen av första ronden med att bara jaga boll och hemmaspelare.

Det gav också utdelning i målprotokollet redan efter fem minuter.

Också det så typiskt ÖFK; Edwards till Bertilsson, tillbaka till Edwards, på djupet till Bachirou och ett inspel till Aiesh. 1–0 i öppen bur.

ÖFK göra bara snygga mål, har ni tänkt på det?

Efter pausvilan fick vi en helt annan matchbild. Hammarby satsade på det långa spelet (här fick Bachirou problem på sin backplats, chanslös i luftduellerna, och bytte plats med Douglas Bergqvist) och pressade högt. ÖFK tappade beslutsamheten och spelet. Det kändes nästan som den bistra kylan även drabbade hjärnverksamheten, allt blev så mycket omständligare. Det till synes enkla blev inte så enkelt längre, snarare väldigt mycket krångligare.

Men om man vill vara positiv kan man ju konstatera att defensiven trots allt stod pall när det inte fungerade något vidare framåt. Hammarby lyckades aldrig spela till sig några möjligheter att hota hemmalagets avancemang.

ÖFK har varit cupens bästa lag så här långt med tre raka segrar och nio poäng, det är man ensamt om. Det tycker jag är värt att notera, det förstärker dessutom bara intrycket jag fick av spelet i höstas och i dom inledande träningsmatcherna. Allt blir ju så mycket enklare att jobba vidare för Potter och hans lag när spelet rullar på och segrarna ramlar in.

Några små noteringar från söndagseftermiddagen:

# Andreas Andersson vaktade målet igen och har stått samtliga cupmatcher. Visst ser han ut att vara etta för stunden.

# Sam Mensiro var tillbaka i backlinjen efter sina bekymmer. Han var utmärkt.

# Tom Petterssons första 45 gillade jag skarpt.

# Curtis Edwards, Johan Bertilsson och Hosam Aiesh hade många fyndigheter tillsammans före paus. Hade kunnat bli ytterligare mål om Edwards haft sin högerdoja rätt inställd.

# ÖFK rullade bort sina motståndare med Ken Sema, försäsongens spelare, på bänken.

# Domaren Bojan Pandzic från Göteborg behöver ytterligare några matcher innan han håller allsvensk form. Åtta varningar i en snäll match. Nej, det var trist att se.

# Hammarby har en hel del att jobba med i offensiven innan seriestarten.

ÖFK lottades nu mot Trelleborg i helgens kvartsfinal, på hemmaplan. Lotten var tur, superettanlaget från landets sydligaste spets är på papperet det svagaste av de åtta som är kvar. Däremot förtjänade man att få hemmaplan, den fick man ju i kraft av insatserna i gruppspelet.

Tänk att vi fick en så kul start på fotbollsåret. Redan innan säsongen började!

Vi skriver lördagen den 18 februari och ÖFK spelar sin sjätte match.
Jo, ni läser rätt.
Mötet med Varberg i Svenska cupen (seger med 2–1) var match nr sex efter nyår och vi har bara passerat den första sportlovsveckan.
Backa tiden några decennier, det är verkligen inga evigheter sedan, så siktade länets ledande fotbollsklubbar på årspremiär kring 10 mars…
Det är nya tider som gäller. På alla sätt!

Drygt 1200 (alla klädda som om de var på väg till en pimpelfisketävling) hade kommit till Jämtkraft Arena för att kolla in den första tävlingsmatchen. Nyfikenheten på årets ÖFK-upplaga är stor efter fjolårets imponerande debutsäsong i Allsvenskan och, inte minst, efter insatserna i de fem inledande träningsmatcherna (fyra segrar och ett oavgjort resultat, överlägset bäst i Sverige enligt en genomgång i tidningen Expressen). Och jag tror att de flesta gick hem ganska nöjda med vad de serverades även om det dröjde till matchens sista spark (Saman Ghoddos) innan man lyckades sänka sina motståndare från Superettan.
När såg vi ett lag prestera en lika vass första halvtimme som ÖFK:s på dom här bredgraderna? I mitten av februari.
Jag lovar; det har aldrig tidigare hänt.

Det gav ett mål (ett sånt där typiskt ÖFK-anfall som får alla fotbollsälskare att ställa sig upp och vråla ut sin glädje; Mukibi till Edwards till Aiesh och slutligen Ghoddos i öppen kasse), några riktigt vassa möjligheter samt en missad straff (tur det, hur fan kan domaren blåsa där?).
Men där och då tappade ÖFK farten den här eftermiddagen. Den återstående timmen var man inte ett dugg bättre än sina motståndare. Därför får vi nog anse Ghoddos segermål (stötte upp bollen i krysset på Dennis Widgrens inspel) på övertid som ren bonus.

Jag har följt ÖFK under hela den här 20-åriga resan. Många säsonger riktigt nära, några på behörigt och nödvändigt avstånd (för båda parter…). En sak är jag dock tvärsäker på: Så här väl förberedd (alltså i det här skedet av säsongen) har klubben aldrig varit inför en säsong. Det känns som att alla bitar redan är på plats. Kolla bara in lördagens bänkspelare; Keita, Bojanic, Gero, Fritzon, Bobo Sollander, Widgren och Samuel Mensiro. Det är startspelare (i olika roller) alla dar i veckan.

Mot Varberg fick vi se fyra av klubbens nya spelare i hemmadebut. Andreas Andersson från Gefle ska slåss med Aly Keita om målvaktsjobbet. Andreas gjorde en mycket stabil insats och kunde inte göra något som helst åt hallänningarnas kvitteringsboll. Tom Pettersson (från IFK Göteborg) bildade trebackslinje med Ronald Mukibi och Douglas Bergqvist och var varken bättre eller sämre än sina kollegor. Men jag tror inte att det blir det försvarsblock som Graham Potter väljer att satsa på så många gånger när det blir riktigt allvar, det är i varje fall min känsla.
Johan Bertilsson, anfallare från Gefle, kan mycket väl bli årets stora utropstecken i ÖFK. En typisk matchvinnare som seglar under radarn stora delar av tiden men alltid finns på plats när det brinner till framför motståndarmålet.
Darijan Bojanic, mittfältare från Helsingborg, fick bara tio minuter på plan den här gången. Det blir mera så småningom

Men formstarkast så här långt är utan tvekan Ken Sema och Saman Ghoddos, två bländande fotbollsspelare som tydligen mådde mycket gott av januariresan med landslaget. Båda är bra varje gång, så även mot Varberg.
Om två veckor (5 mars) kommer Hammarby på besök. Det gillar jag redan!

En mycket märklig känsla framför datorn och nånting som inte går att likna vid nåt annat inför Östersunds Fotbollsklubbs historiska entré i Allsvenskan. Dryga trettiotusen grönvita anhängare på Tele 2 Arena unisont sjungandes Hammarby-hymnen. Ett ÖFK, “dissat” på en del håll men i huvudsak sett som en spännande nykomling i princip utan hämningar och med en benhård tro på det egna förmågan.

Sånt kan sluta med en total kollaps inför omständigheterna men herregud, vad är det som sker. Lite vilset kanske första minuterna men sen: högerkanten Ronald Mukiibi-Ken Sema drar igång dansen, bjuder upp Samman Ghoddos och Alex Dyer i ett virvlande klapp-klapp på “Bajens planhalva. Tre-fyra högkaratiga tillfällen men vad händer, 1-0 till hemmalaget via en fast situation och lite väl handfallet i ÖFK:s bakre regioner.

Saker som kan knäcka vem som helst men inte dom helröda den här gången. En utomordentlig Mukiibi sätter upp ett nytt notställ och Fuad Bachirou och Brwa Nouri börjar komplettera allt mer på golvet. Helt rättvist också 1-1 genom Ghoddos, en genialisk attack signerad Dyer. Den senare har en förmåga att hela tiden lyfta sig i takt med lagets behov. Suveräna direktspel och instick.

Hammarby ett annat lag efter paus. Kanadensiska ishockeylag tämjde förr ett spelmässigt överlägset Tre Kronor med fysik, ibland en bit över regelbokens råmärken. Inga jämförelser i övrigt men “Söderbröderna” gick in betydligt tuffare och lät domaren sätta ribban. Ett antal varningar åt bägge håll men också tre skador i Graham Potters uppsättning varav inbytte Jamie Hopcutts befarade underbensfraktur inte var vad som behövdes. Bara att hoppas att engelsmannen är tillbaka fortast möjligt. Ibland kan den första diagnosen vara väl dyster.

Även det jämtländska stålet biter, tycker att Dennis Widgren visade att han håller på den här nivån och tillsammans med Gabriel Somi organiserades friska attacker även från vänsterkanten.

Personligen är jag trots allt nöjd med 1-1. Hammarby hade ett antal “fasta” i slutskedet och likt en nybliven MFF-tränare valde jag att titta bort. Det mentala är en viktig pusselbit, speciellt för en nykomling och här visade ÖFK att man för att använda en sliten klyscha: “pallade trycket”. Hemmapremiär på torsdag mot AIK, tanken svindlar….

Har haft för vana att göra en liten sammanfattning från “my point of view” av den gångna säsongen. Ville även vänta in kvaluppgörelserna för att få en fullständig bild. Just Ljungskile IF:s vidare öden och äventyr intresserade.


Ljungskile, laget som till viss del “massakrerade“ ÖFK i serieupptakten därstädes och senare gav mej en av dom mer bedrövliga fotbollsupplevelserna. Laget som mot alla odds stadigt parkerade i toppen på “Superettan” genom säsongen men gav “fegspelet” ett stabilt ansikte vid returen på “Arenan”. En förväntad toppmatch som därmed blev till en kvalificerad ökenvandring.

Naturligtvis förtjänar laget creed för att med små medel lyckas bra, men samtidigt är man ett topplag i en serie bjuder man upp till dans. En “trea” mot ÖFK hade förmodligen räckt för Allsvenskan. Hypotetiskt naturligtvis men samtidigt ett scenario som fastnat i skallen. Men nog om detta, det här skall ju handla om ÖFK.

Andra året i en högre serie skall ju vara tuffare än det första, men inga regler utan undantag och trevligt för oss att dom rödsvarta kunde räknas in bland undantagen. En blek inledning, mycket beroende på “holmgången” ovan, men efter hand hittade ett delvis nykomponerat ÖFK stilen. Två uppställningar potentiella startspelare och en hel del nytt att svetsa ihop.

Tycker “Supertettan” genomgående håller hög klass och det känns fortfarande som en dröm att Östersunds Fotbollsklubb lyckas dra tillräckligt med kvalificerade lirare hit upp långt från dom stora allfarvägarna. Petter Augustsson, som jag i en skrivning benämnde som ÖFK:s bäste keeper hittills fick konkurrens av Connor Ripley från den brittiska övärlden. En kraftfull sista utpost som trots några mindre skönhetsfläckar gjorde avgörande insatser.

Avlöstes under senare delen av Aly Keita, en helt annan typ men också han en bollmotare av rang. Mycket nytt i uteförsvaret där Jonathan Azulay smält väl in i konceptet. Douglas Bergqvist, omdiskuterad men samtidigt en spelare som satte nivån, både för den egna omgivningen och motståndarna. Sådana spelare är alltid nyttiga. Tomas Peciar växte efter hand. Duktig huvudspelare och bra passningsfot. Dennis Widgren är numera etablerad på den här nivån, ett gott betyg åt den lokala verksamheten.

Brwa Nouri tog över dirigentrollen på mitten från fjolårets kung Ammar Achmed. Ammar med lite skadeproblem av och till lyckades väl bara i enstaka matcher nå upp till sin fulla potential. Än mer konkurrens blev det när den lille fransmannen Fouad Bachirou dök upp inför hösten. Trots sin ringa storlek en ”duellspelare” av rang. Teknik, rörlighet och arbetskapacitet, där finns hela registret.

Modou Barrow har det skrivits mycket om och han är väl den som drog igång den självförtroendeprocess som varje lag behöver inför varje säsong. Jamie Hopcut fortsatte sin utveckling även om han kroknade en del mot slutet. I övrigt är väl offensiven och målgörandet ett litet problembarn. Emir Smajic har sannerligen inget flyt i sin skadeprocess och hann väl bara glimtvis visa om han är en man som fortsättningsvis sätter dit bollarna.

Seon-Min Moon har utvecklats ett snäpp till och blir väl rimligen nästa stora export, men däremot Alexis Mendiola stannade till, delvis med skadeproblem i inledningen och sedermera inte riktigt hemtam i Graham Potters startelva. Alex Dyer är väl värd ett eget litet kapitel. Välutbildad och med ett pannben utöver det vanliga. En Steve Burton-typ som hela tiden gör sitt jobb oavsett placering och gör det jäkligt bra, i passningsspelet inte minst. Kanske ÖFK:s nyttigaste spelare.

Lite högst personliga värderingar naturligtvis och som en liten avrundning en del om dom ”två stora” från ÖFK-ledet, David Accam och Modou Barrow. Har funderat över vem som egentligen har störst potential? Barrow har debuterat i Premier League. Accam är fortfarande kvar i Helsingborgs IF låt vara att han nu vill lämna.

Har följt Accam nästan slaviskt via streaming av HIF:s matcher. David är beroende av ytor. Modou skapar dom själv. Det tror jag är en väsentlig skillnad som också agenter och scouter har upptäckt. Accam kan försvinna helt beroende på matchbilden. Ett försvar med spelförståelse kan skära av honom rejält. Barrow har en riktningsförändring med boll i trånga situationer som är unik. Men framtiden får utvisa. Roligt i alla fall att vi fått njuta av bägge två här uppe. Kanske nån ny export till högre nivå uppenbarar sig under 2015, vem vet.

Ända sen ÖFK bildades och det första matchandet i den svartröda tröjan inleddes 1997 har jag varit en trogen besökare, både å “arbetets” vägnar och som ren supporter. Först på Hofvallens träsmaksdoftande men charmiga “långbänkar” till modernare faciliteter på nuvarande Jämtkraft Arena.

Mot anrika Öster senast var det faktiskt första gången som jag inte kände “giftet” i kroppen. På nåt vis gick luften ur efter insatsen i Jönköping och det definitiva avskedstagandet till toppstriden i Superettan. Dessutom fanns ju möjligheten att “streama” fighten på min ålderstigna HP.

Vädret var emellertid utmärkt och ju närmare avspark desto större “feeling”. Ingen Widgren, ingen Moon och inget kärnkraftverk (Bergqvist) men en ny favorit i Bachirou så Toyotan styrdes i vanlig ordning mot dom nordvästra delarna av staden.

Lite snack med gamla bekanta ur samma hängivna kategori och så dags för match. Det syntes direkt att Öster var laget som hade mest att spela för, ingen ”buss” framför eget mål utan tuff press över hela banan.

Jag vet att många inte håller med mej men det fanns en hel del glimtar av den allsvenska touchen i gästerna spel inledningsvis. Distinkta passningar, teknik och bra rörlighet. En hel del oro i ÖFK:s bakre regioner och Graham Potter tvingades till några rockader.

In med Azulay i mitten (en helt annan spelare i den positionen), högerkanten för Dyer och ut med Peciar på andra, naturligt för den vänsterfotade slovaken. ÖFK fick grepp på ett helt annat vis. Lite smolk dock med en fotskada på Ahmed i första halvleks epilog.

Andra halvlek något trevligare ur ren underhållningssynpunkt. Mendiola kom in lite mer i spelet och därmed en och annan öppnande smörpassning. En heroiskt löpande Morgan ut och Smajic i hans ställe och mer kreativitet längst fram. Tyvärr dock ingen nätkänning och i varje fall smålänningarna kan väl känna en viss tillfredsställelse.

I en krönika kan man väl få tycka och tänka lite utanför referatets mer strikta ramar och utveckla lite spelarprestationer hit och dit. Aly Keita, vilken tajming den killen är utrustad med. Finns så gott som alltid på rätt plats i och utanför sitt målområde. Jonathan Azulay, som sagt, mittback kort och gott. Funkade bra ihop med i mitt tycke underskattade James Baldwin (mycket säker i luften)

Fouad Bachirou, vad skall man säga? Hur har han hamnat här uppe? Måste vara för lingonplockning, abborrfiske eller nån annan för honom exotisk verksamhet. Inte kan det väl vara av ekonomiska skäl? Borde rimligen platsa på någon av dom större arenorna betydligt längre söderut.

Superettan sliter, märker det framför allt på Jamie Hopcut, från dag ett en av mina stora favoriter. Inte samma lätthet i steget, inte samma enorma jobb i bägge riktningarna, inte samma aviga genombrott. Roligt emellertid att se inhoppande Robert Hammarstedt, lite missflyt i passningarna stundtals men för framtiden viktigt med offensiva försvarskrafter.

Det återstår tre omgångar och enligt uppgift har slutplaceringen ekonomisk betydelse så det är bara att kavla upp ärmarna igen. En fin morot borde ju vara Hammarby på Tele 2 Arena, bortåt 20 000 åskådare och kanske möjlighet att avgöra ”Söderbrödernas” vidare öde. Hursomhelst, säsongen är snart till ända men solen går som vanligt upp i öster (!) även 2015 med nya möjligheter.

,

Måste erkänna att det var med många stora frågetecken i den grånade skallen som man tog plats på Jämtkraft Arena på lördagseftermiddagen denna tredje dagen i månaden maj 2014. En månad som verkligen inte visat sig från sin bästa sida hittills och nordvästan ven genom märg och ben. Som sagt, en mycket osäker känsla rent fotbollsmässigt huruvida ÖFK-upplagan detta år egentligen klarar av den svåra utmaningen andra året i en serie.

En mycket olycklig inledning med ett nästan osannolikt skadeelände och en hel del svarta rubriker om både fotboll och annat i en blodtörstig lokalpress. Därför så mycket skönare att kunna konstatera efter 95 minuter mot ett pånyttfött Varbergs BoIs att ÖFK är tillbaka på banan. Trots ett lag, fortfarande åderlåtet på tongivande ingredienser, men ändå med tillsynes samma frejdighet i tempo och passningsspel.

Receptet? Tja, Graham Potter verkar enligt min mening ha “rättat mun efter magsäcken” Insett att allting startar med ett bra försvar och tätat ihop den lagdelen via en gammal klassisk fyrbackslinje där dom spelkompetenta men något sega i mina ögon, mittbackarna Peciar och Peric slapp agera på alltför stora ytor. Fint kompletterade nu på kanterna av Baldwin och Azulay.

Bergqvist som fått löpa gatlopp i kommentarsfälten också i en passande roll strax framför. Unge Douglas har ledaregenskaper och kan bli viktig i denna position något högre upp i banan. ÖFK:s lille store lirare dock den här eftermiddagen Nouri. En Achmed-kopia som är guld värd nu när denne är satt ur spel. Dessutom med en rörlighet över banan som knappast ens Ammar besitter. Barrow är kantspelare och med Smajics comeback i fronten får vi hoppas att den förre varbergsspelaren blir kvar där.

Sjöberg har växt ut sen i fjol. Verkar ta chansen när han äntligen fått den. Rappa fötter och svårhanterlig för motståndaren, viktigt i dagens fotboll. Hoppas bara att Potter inte åter öppnar frysboxen när lagets skadebekymmer är över. Tycker även att Dyer kommer mer och mer in i tempot. En klassisk "vattenbärare" i ordets mest ljusa bemärkelse men med en inte oäven syn för öppningar i passningsspelet. Kul också att Moon är tillbaka, en “gubben i lådan” typ som tillför i olika situationer.

Mitt i allt positivt tänkande tycker jag lite synd om Augustsson som tydligen degraderats till det tredje alternativet mellan stolparna. Har tidigare framfört åsikten att Petter är ÖFK:s tryggaste burväktare genom historien och framtiden får väl utvisa huruvida dom framförvarande konkurrenterna aspirerar på den titeln. Ripley var i alla fall enligt mitt tycke klockren den här gången.

Nästan 2000 personer i det ruggiga vädret får väl anses som helt okej. Dessutom en hel del ökat spontant engagemang från läktarplats. En storbildsskärm på södra kortsidan gav en hint om reprisbilder men istället ytterligare en reklamvariant. Men den som väntar på nåt gott ………

Okej, många blåögda eller varför inte rödsvarta tankar kanske, men “from my point of wiew” är “Superettan” det bästa som hänt fotbollen häromkring. Förhoppningsvis också för alla som vill ha en positiv utveckling i denna i övrigt marginaliserade landsända.

Träffade en gammal domarkollega i en inrättning med grön skylt på Lillänge köpcentrum i förra veckan. Eftersom denne fotbollsentusiast i likhet med mej har ÖFK varmt om hjärtat kom samtalet direkt in på det spåret:

-Lite knepigt med så mycket nytt folk, tyckte han.
-Precis när man lärt sig alla namn får man tänka om igen.
När jag studerade matchtruppen inför cupfighten mot Elfsborg innehöll den ju också nio nya jämfört med det manskap som avslutade höstsäsongen. Mer än hälften alltså.

Är det bra eller dåligt? Naturligtvis har vi ju inte svaret förrän nån gång sent i höst. Att ledningen vill byta ut lagdelar där det brister är ju naturligt lika väl som att konceptet med att förädla spelare för vidare färd mot större uppgifter också är en naturlig situation för en klubb i dom nedre regionerna av Svensk Elitfotboll.

Eftersom jag inte är så väldigt intresserad av att hänga på träningar, det är pulsen i matcher jag eftersträvar, har jag inte nån riktigt klar uppfattning på statusen så här långt gällande det rödsvarta ÖFK-garnityret. “Streamade” i alla fall matchen på Borås Arena mot Elfsborg och det “eldprov” som den enligt mitt sätta se det innebar. Västergötlands gulsvarta stolthet var ju för inte så många månader sen svensk representant i “Euroleague” och erfarenheterna och matchtempot därifrån kunde väl inte helt ha blåst undan under några korta vintermånader.

Med det i åtanke tycker jag ÖFK gjorde en helt okej insats. Ambitionen att “hålla bollen inom laget” var densamma och det skapades stundtals en hel del också offensivt. Dom farhågor jag och en del andra skribenter hyser är väl gällande försvarsspelet. Av det jag hittills sett har man värvat ett antal “fyrtorn” i mina ögon och ingen egentlig ersättare för “städgumman” Sam Mensah.

Vill man prioritera passningsspelet där många är delaktiga förutsätter ju det att även backlinjen involveras. Ju högre upp man kommer i banan, ju högre backlinje. Då är det superviktigt med koncentration för att undvika en omställning från rättvända motståndare. Där hade Mensah en oerhört viktig roll som jag ser det. Ett stort antal “brandkårsutryckningar” från ghanesens sida som kanske inte alltid registrerades till fullo.

Flyktade Rasmus Lindkvist hade många kvalitéer på kanten men där tror jag att det finns större möjligheter att kompensera i befintlig trupp och Modou Barrow tror jag blir en attraktion på Arenan trots lite ojämna insatser hittills. Ammar Ahmed var duktig mot Elfsborg, säkert pushad av lagkaptensrollen och den kanske viktigaste pusselbiten i den typ av spel som ÖFK förordar.

Som sagt lite defensiva farhågor, men som nån tänkare sagt en gång: ”Rom byggdes inte på en dag” och med numera två driftiga coacher från fotbollens hemtrakter hoppas jag man löser dom knutarna. Insatsen i Borås visar i varje fall enligt mitt sätt att se det att Potter & co blir att räkna med även framöver. ”Keep up the good work!”

Ser att det är en dryg månad sedan jag tillförde något under den så kallade “Hammaren”. Vet inte hur pass stor abstinens det är ute i den eventuella läsekretsen men okej, vi provar ännu en gång. I och med ÖFK:s framgångar både hemma och borta har man följt laget så fort tillfälle givits både på Arenan och annorstädes. Fotboll på webben har ju på senare år öppnat en helt ny värld.

Jag följer även med en dåres envishet mitt kära Helsingborgs IF:s samtliga matcher och tiden att kolla övrig länsfotboll på plats har helt enkelt inte funnits. Kan ibland sakna brandkårsutryckningarna som reservmurvel för den blå varianten av ortstidningarna. Åsvallen, Tigervallen, Hissmovallen, Sportfältet, Stuguns IP, Lövsta med flera. Tyvärr inte heller Åkreäng av ovan nämnda skäl. Har dock varit inne på BFK:s hemsida och informerat mej ett stort antal gånger. Dessutom har tränare Adam försett fotbollz.se med initierat material från matcherna.

I söndags slog jag i varje fall ett rekord, tittade på fyra olika tillställningar i hemmets lugna vrå. Till saken hör väl att det fick kapas lite här och där av sociala skäl. Söndagsmiddagens skapare ville gärna ha ett ord med i laget, av och till är det förhållandet inte att leka med. “Superettan” på TV4 har ju blivit ett måste när ÖFK:s konkurrenter förevisas ibland flera gånger i veckan. Började med Giffarna-Brage, sedan ÖSK-Gais, Helsingborg-Kalmar på webben och avslutningsvis S:t Etienne-PSG. Puh!

Tycker TV4 sköter allt väldigt bra med kunnigt folk bakom mikrofonerna. Bisittare Martin Åslund, med inte oävna meriter från planen har jag dock lite synpunkter på. Glenn Hysén är en talpedagog jämfört med denne Martin. Skall det var så svårt att ge varje bokstav i en mening ett eget liv? Killen är ju duktig, vågar sticka ut hakan, ibland med analyser som går på tvärsan med dom egna, (kan ju i många fall inte vara nån nackdel…). Hade för övrigt nöjet att kolla på farbror Sanny på Råsunda under en fem veckors vistelse i huvudstaden på sjuttiotalet.

I sammanhanget är dock min stora favorit Jens Fjellström. Har harangerat honom förut i den här spalten, en veritabel mysgubbe i studion och klockren i det mesta enligt min mening, dessutom norrlänning. Tycker om att återanvända i mitt tycke lyckade formuleringar så var så god ännu en gång: “Hade jag haft en giftasvuxen dotter och hon presenterat en presumtiv livskamrat i stil med Jens hade jag gladeligen betalat både bröllop och bröllopsresa.”

En “bubblare” i mina ögon är stockholmskisen Jon Persson med BP som senaste klubbadress. Suverän koll på det mesta under matcherna och behaglig, avslappnad röst. Naturligtvis också Anders Andersson, inga stora åthävor men rejäl fotbollskunskap. Dessutom skåning, dock från fel stad…… Sen kan jag tycka att det är synd att Lasse Granqvist verkar ha lämnat den gamla ångradion för gott, hoppas jag har fel. Väldigt duktig i TV men oslagbar i radio.

Nu laddar vi för ÖFK:s 30:e och sista match i “Superettan” för den här gången. Kanske ytterligare en webbsändning om inte nån har andra tankar……

Fem matcher återstår av ÖFK:s debutsäsong i Superettan, en sjättedel om inte mina synnerligen bristfälliga matematiska gener spelar mig ett spratt. 32 poäng i skrivande stund tycker jag är helt okej, på pappret många bra spelare inför säsongen men teori är en sak och praktik i många fall en helt annan. En stor del av laget hade gjort resan via norrtvåan och division 1 och nu ställdes man mot motstånd i det som i dagligt tal kallas svensk elitfotboll.

Så här när höstmörkret och en betydligt kyligare ”nordvästavinn” tagit över tycker jag och säkert många med mej att vi skall var stolta över vad Graham Potters garnityr presterat. Framförallt på det sätt som laget tagit sig an uppgiften. Inget “gnet” utan från dag ett fotbollsspel med betoning på spel. Detta har inte undgått fotbolls-Sverige utan Östersund har förutom ett grönt Storsjöodjur också presenterat en rödsvart fotbollsmundering.

Måste erkänna att jag i somras hade mina tvivel efter ommöbleringarna i laget. “Vi kommer att ha ett starkare lag i höst” basunerades ut av ordförande Kindberg. “Fan tro´t” tänkte jag. En av mina personliga favoriter försvann, Juanjo Hervias. Från skrivarens horisont en helyllekille och på kort tid etablerad i den jämtländska myllan. Dessutom med förbluffande svenska språkkunskaper och en hustru också som hittat en verksamhet. Ryan Gilligan, oerhört viktig på den egna planhalvan och oberäknelige Tobi Joseph som jag tyckte gjorde helt okej insatser när han väl fick chansen.

Fryklundsbröderna, reducerade av sjukdom och skador flyttades ner till IFK tillsammans med Viktor Ageskär och sex nyförvärv införskaffades. Frånsett skotske målvakten Lee Robinson som fick chansen direkt men kom snett in i det från början har ju övriga enligt min mening lyft laget. Craig Barr, ännu en skotte, har inte bara axlat Gilligans roll, han har utvecklat den och hittills personifierat ordet felfri. Kollegan i mittförsvaret, Hammarby-fostrade Marcus Törnstrand, lite varningsbenägen men med hög kapacitet.

Sinan Ayranci också med förflutet i huvudstaden tror jag i likhet med engelsmannen Jason Walker kommer att sätta en del bollar på sluttampen. Walker var förresten ytterst nära senast mot Ängelholm, på rätt plats men en motståndare i vägen. Taylor Morgan också ett nytt ansikte offensivt, inget tekniskt underverk men snabb och irrationell. Det jag kan sakna från våromgången är Alexis Mendiola och hans förmåga att hitta passningsvägar offensivt. Det tjusigaste i fotboll enligt min mening är en boll i djupled på en tom yta som välter ett helt försvar på ända. Där var Mendiola mästerlig. Undrar förresten vart han tagit vägen.

Landsmannen Eder Lopez som varit här ett tag blev spelklar och svarade för en en strålande debut. Lite “Beckenbauer-light” i sin eleganta framtoning. Dock kanske inte riktigt på samma nivå fortsättningsvis. Petter Augustsson längst bak har jag poängterat hela säsongen och det är alltid kul när profetiorna bär frukt. Vill nog påstå att ödmjuke Petter var den så kallade tungan på vågen senast. Roligt också att Dennis Widgren fått chansen. Trots sin ungdom vågar han göra saker med bollen vilket är viktigt i det spel ÖFK förordar. Mycken chauvinism ovan kan tyckas men det är så förbaskat roligt att få ta del live av ett skådespel som i många år bara var en from förhoppning.

Dom övriga klubbarna närmast hjärtat, Brunflo FK och Helsingborgs IF har också glatt under året. Gulsvart har jag av olika anledningar inte kunnat följa i år men där har tränare Adam svarat för en utmärkt uppdatering här på fotbollz.se. Rödblå HIF hade jag nöjet att se på Olympia för en knapp månad sen och i kväll är det derbyt med stort D. Malmö FF på hemmaplan, fullsatt med dryga 16000 i inramning. Efter en strålande första halva har dock lirarna från “Sundets Pärla” kroknat lite och känslan av “underdog” den här gången finns där. Kommer att sitta klistrad framför dataskärmen med den något tajta matchtröjan stramandes över “kaggen”. Det är bara att ladda för upplösningen på alla fronter.

Fy fasen vad viktigt, ÖFK:s tre poäng mot mer eller mindre avsågade IK Brage. Poängtapp hade inneburit fortsatt placering under kvalstrecket och fortsatt rejält med knädaller. Nu var fighten verkligen inte mycket att skriva hem om men som nån stor tänkare sagt: tre poäng med dåligt spel är betydligt bättre än den raka motsatsen. Speciellt under den resultatinriktade verksamhetens hårdföra stjärna som den rödsvarta fotbollsklubben har att leva.

ÖFK inledde superettansejouren väldigt svajigt i premiären mot Assyriska IF. 0-1 relativt snabbt men efterhand hittade grabbarna in i tempot och främst genom Thomas Boakye på högerkanten sårade man Södertälje-laget. Sedan rullade serien på med kanske lite för många kryss men ett klart anständigt bollinnehav mot vilket motstånd det än vara månde. Ända fram till returen förra omgången borta mot Assyriska.

En hel del nya ansikten att spela in men framför allt, enligt min mer eller mindre vederhäftiga mening en återgång till att “matcha truppen” från hedersmannen Graham Potter. Att “toppa laget” tycker jag är en självklarhet och en förutsättning för ett lyckat utfall. Petter Augustsson är förmodligen den bäste keepern sen ÖFK startades. Inte för nån förmåga att flaxa runt i kryssen utan just för hans sätt att vara en del av försvaret. Jamie Hopcut tycker jag är en “lightversion” av tyvärr långtidsskadade May Mahlangu i Helsingborgs IF. Löpstark i båda riktningarna, rapp i fötterna och med ett icke oävet spelsinne.

Därför var det så oändligt skönt nu mot Brage att se att enligt min mening bästa möjliga lag verkligen startade. Var extra nyfiken på forwarssduon Walker-Ayanci. Jason Walker verkar vara ett litet yrväder som kan dyka upp var som helst med en imponerande spänst trots lin längd. Sinan Ayanci lite mer svårtolkad men fullt ös i alla närkamper och blir säkert nyttig med tiden. Craig Barr (passande namn här uppe i granskogarna) verkar axla flyktade Ryan Gilligans roll i defensiven där mitt stora utropstecken dock var Marcus Törnstrand.

En enormt fin mittbackstyp och kanske den gladaste av många glada efter den lyckade matchavslutningen. Kramade om allt och alla vilket tyder på känsla inte bara för kamraterna på planen utan även för märket på bröstet. Hatten av för den värvningen. Nu är det bara att köra på, Ammar Achmed tillbaka igen i bortamötet mot Landskrona BoiS och varför inte tre nya poäng även om det går ut över ett Skåne-lag………

Så var den då över, Östersunds Fotbollsklubbs segerlösa sexveckorsperiod i Superettan. Lite på känn faktiskt med tanke på dom förutsättningar som grönklädda Ljungskile SK hade inför matchen. Nu skall ÖFK på intet sätt förringas, efter en stabbig inledning där ett hårt pressande LSK klart störde ÖFK hittade man tillbaka till dom grunder som fanns i inledningen av seriespelet. ÖFK gör bara snygga mål och 1-0 ännu ett i raden där Seon-Min Moon fick avsluta ett one-touch-genombrott. Förlösande för dom rödsvarta och inte minst för Moon själv.

Lite överraskande med Jamie Hopcut på bänken och Jonas Desai i startelvan. Man försöker i “staketpositionen“ alltid att sätta sig in i hur lagledningen tänker och i Jonas fall förmodligen för att tillföra tyngd och inte bli alltför fastlåst på bänken. Västerbottningen verkade inte helt bekväm i matchen men är övertygad om att längre fram i den långa serien blir Jonas kvalitéer viktiga och inhopp i startelvan stärker alltid motivationen.

Glädjeämnet den här gången tycker jag främst var försvarsspelet där Petter Augustsson snyggt revanscherade sig för den mindre lyckade aktionen vid Örgrytes 2-0 mål senast. Två blixtrande parader efter LSK frilägen bl.a. Inte lika stressigt och inte lika djupt ner i boxen och fin tajming mellan Ryan Gilligan och Steve Burton. Ammar Achmed övertygar alltmer med sin vägvinnande bollbehandling och tillsammans med alltid sevärde Alexis Mendiola ett viktigt nav i det spelsystem som ÖFK förordar. Däremot tycker jag inte att Thomas Boakye är ett lyckat alternativ centralt på topp. Ghananen verkar lite vilsen enligt mitt tycke och har sina kvalitéer efter långlinjen när han får skära in.

Bobo Sollanders comeback i ÖFK-tröjan har debatterats flitigt i kommentarsfältet och min personliga åsikt är denna: Bobo är naturligtvis en förebild i alla sammanhang med sin fotbollshistorik och personlighet. Stötte för ett par år sen på en till synes något jäktad Bobo på parkeringen innanför grindarna på “Arenan”. Hade några spörsmål rörande laget, inga problem, en leende Bobo svarade lugnt och tillmötesgående.

Sen är ju den stora frågan om det är så lyckat att efter nästan åtta månader utan fotbollskontakt, dock till synes fysiskt väl förberedd, helt plötsligt hoppa in på topp i en match på Superettan nivån? Dessutom i ett läge med 26 minuter kvar, ledning 2-1 och försvar av tre poäng. Oceaner av yta i omställningarna, inte direkt Bobos “cup of tea” där kvalitéerna främst ligger i att “kötta” i boxarna. Tyckte faktiskt synd om denne gentleman i det höga matchtempot.

Nåväl, allt sånt är Graham Potters nattlektyr och facit efter olika tankegångar får vi när den 30:e omgången är färdigspelad i höst. Sist men inte minst hatten av för Ljungskile SK. Stora problem innan matchen och under matchen men ställde hela tiden svåra frågor i 93 minuter till ett i stort sett ordinarie hemmalag. Inget tjongande utan löste svårigheterna med smart passningsspel. Hoppas alla unga lirare på läktarna tar åt sig vad som krävs för att hålla nivån i denna härliga serie.

Att kunna följa ÖFK live via datorn på bortamatcherna är en spännande och trevlig företeelse. Okej, leverantörens tekniska del tillhör väl inte den mest intrimmade, en hel del “buffring” eller vad det heter i datavärlden, men med 49:- för enstaka matcher får man väl vara beredd på att hjälpa till en del hemifrån.

Efter fem obesegrade omgångar har det nu gått lite grus i det inledningsvis relativt väloljade ÖFK-maskineriet. Med en dåres envishet fortsätter jag att hävda att omdisponeringen av laget mot “Giffarna” inledde den nu betydligt tyngre resan. “Ändra aldrig ett vinnande lag” även om motståndarna på andra sidan mittlinjen kommer från Allsvenskan. ÖFK har en mittplanstrojka i Hopcut, Achmed och Mendiola som står sig mycket väl i seriekonkurrensen och att experimentera med Moon från start var inte lyckat “from my point of view”.

Seon-Min Moon är naturligtvis en jättetalang som har sin framtid utstakad och med varsam matchning av Graham Potter också kommer att tillföra det rödsvarta gänget mycken glädje framöver. Sen har ju en hel del skador ställt till det också, speciellt på lirare i nyckelpositioner. Att spelare går sönder är ju tyvärr nåt som drabbar alla lag och “bänken” är i många fall den kanske viktigaste lagdelen.

Tycker ändå att senaste fighten mot serieledande Örebro SK på en relativt välfylld “Behrns Arena” var ett så kallat fall framåt. Man fullföljde sin spelidé med mycket boll inom laget, problemet är, och det är ju inget litet problem egentligen, att omsätta det hela i högkaratiga målchanser. Tobi Joseph har jag haft stora förhoppningar på, en snabb, kraftfull powerforward som länge saknats på dom här breddgraderna.

Tobi inledde matchandet helt okej men efterhand allt mindre involverad. Likt en lång skåning i Paris, inga jämförelser i övrigt, tror jag att Tobi är beroende av att ha en hel del boll. Allteftersom motståndet läst av ÖFK.s spel har man samtidigt isolerat toppforwarden. Engelsmannen tycker jag definitivt jobbar för att hitta position men ibland lite väl ambitiöst och offrar mycken onödig kraft vilket visat sig i slutet av matcherna.

Viktor Ageskär gjorde ett spännande inhopp senast, har ingen aning om hans kvalitéer i luften men längden finns ju där och han skulle kunna vara ett alternativ som “target” (likt Robin Simovic i allsvenska serieledarna Helsingborgs IF) för att få lite mer variation framåt. Dessutom en chanstagare på “fifty-fifty bollar”. Överhuvudtaget finns det ju en del mer eller mindre outnyttjat material i Potters spelarsäck så än skall vi inte tappa sugen. Det är en härlig resa med många fina stationer kvar.

Ändra aldrig ett vinnande lag! Möjligen är det en svensk företeelse för nu gjorde ÖFK-tränaren Graham Potter ändå det. Naturligtvis är det lätt att med facit i hand tala om hur saker och ting skall vara men förstår uppriktigt sagt inte vitsen med att plocka ut Tobi Joseph. Okej, engelsmannen hade väl inte sin bästa eftermiddag senast mot Jönköping men är med sin snabbhet och tyngd ett orosmoment längst fram. Skulle han ändå ersättas vore väl Filip Rogic ett mer naturligt val.

Då hade man haft kvar Jamie Hopcut i en central position tillsammans med Alexis Mendiola. Hopcut i mina ögon den kanske jämnaste ÖFK-aren hittills. Ett stort jobb över hela banan och dessutom en ung kille som utvecklas i varje match. Näst intill ett helgerån att sätta ut honom på kanten tycker jag. I likhet med min gamle vän Hasse Andersson på Östersundstidningar menar jag också att Seon-Min Moon och Ammar Achmed är för lika i sin spelstil, båda offensivt inriktade.

Alexis Mendiola kommer bäst till sin rätt i en “nr 10” roll med sina känsliga fötter och kreativitet. Den här gången fick han både hämta bollar och försöka avsluta eftersom ÖFK mer eller mindre verkade strunta i renodlade anfallspelare. Petter Augustssons skada var naturligtvis olycklig och även om alla har fullt förtroende för talangfulle ersättaren Viktor Hansson smyger det sig in ett icke kalkylerat faktum i laget.

Nu är det inget som säger att jämtarna med en ograverad uppställning rått på ett för dagen synnerligen taggat ex-allsvenskt GIF Sundsvall. Men det hade varit skoj att få veta. Sen är det alltid skönt att få skriva av sej när man nu har fått det här uppdraget. Första tanken när lagen ställde upp innan matchen var: Var f-n är Tobi? Skadad, sjuk? Bänkad, det fanns inte på min karta. Potter är en klok man som säkert har en tanke bakom allt han gör, det återstår ju 24 omgångar och alla behöver ju inte tycka lika, det är det som är det fina i vår demokratiska värld.

ÖFK, Superettan, 5-0. Om någon innan seriestarten rent hypotetiskt förklarat att laget skulle vinna någon av dom 30 matcherna med nämnda siffror skulle jag betrakta den personen som mer eller mindre från vettet. Visst, man har ett talangfullt lag innehållande dom flesta verktygen, men Superettan är dock Superettan, massor av klubbar och spelare med hur mycket allsvensk rutin som helst. Talang och kunnande måste anpassas till ett rådande tempo. Men med facit efter fem matcher, ÖFK har mer eller mindre chockat inte bara jämtlänningar utan kanske hela fotbolls-Sverige.

Personligen vill jag dela upp anhängare i tre kategorier:

1. Dom som njuter av det rena kampmomentet

2. Taktik"nördarna" som fascineras av sättet att förflytta olika lagdelar i ena eller andra riktningen. Oftast relativt framstående aktiva eller före detta aktiva som genom åren analyserat motståndare utan och innan.

3. Vi vanliga dödliga som njuter av individuella prestationer. En målvakt som mer eller mindre spikar igen, en mittback som bryter i allra sista sekunden eller en offensiv där en oväntad passning sätter ett helt försvar på ändan.

ÖFK hade tidigare en spelare i den senast nämnda kategorin. Kyle Hawthorne. Det var en sorgens dag när han bestämde sig för att, av för mej outgrundliga skäl, flytta tillbaka till sitt hemland. I sina bästa stunder bjöd engelsmannen på skön underhållning. Nu är han dock glömd, en ny favorit har uppenbarat sig, Alexis Mendiola.

En påtagligt slimmad mexikan har efter tveksamma inledningsminuter i premiären vuxit ut till dom rödsvartas kreativa nav enligt min mening. Förmågan att hitta ytorna bakom backlinjen med superkänsliga pass. Utsidor, insidor, klackar, ja hela registret. Okej, marginalerna är ofta minimala men skapar samtidigt stora hot för motståndaren och påtaglig uppskattning från läktarplats.

Petter Augustsson längst bak har i frågasatts på den här sajten. Tycker personligen att han är den klart bästa målvakt som representerat ÖFK. Inga så kallade “TV-räddningar” men en rejält hög lägstanivå vilket för mej är det viktigaste hos en keeper. Det skapar stabilitet rätt igenom hela laget. Dessutom till synes en reko människa med vinnarskalle, detta inte minst i intervjun efter Landskrona-matchen.

Steve Burton i backlinjen får sällan nån större uppmärksamhet och personligen undrade jag om han skulle räcka till, ingen vinthund direkt. Rutin, placeringsförmåga och spelförståelse kompenserar dock hittills och ett fint komplement till dom mer spektakulära Hervias-Mensah-Gilligan. Rasmus Lindqvist tar för sig alltmer på vänsterkanten. Inspelet till Thomas Bakayes 3-0 var en delikatess i ett svårt läge.

Jamie Hopcut utvecklas hela tiden, det är en fröjd att se hans löpsteg och rörelseförmåga, ett rejält hot i det omställningsspel som till stor del präglade matchen mot Jönköping. Smålänningarna alls inget oävet lag, lite initiativlösa framåt men ändå hotande i andra halvlek innan ÖFK punkterade via 3-0. Sedan frustration, utvisning och ytterligare två mål i baken.

Tobi Joseph kom inte till riktigt i boxen den här gången men gör ett stort jobb i det inledande försvarsarbetet. Thomas Boakaye får av nån svårförståelig anledning stora ytor på sin högerkant match efter match, förutsättningar som han utnyttjar på bästa sätt.

En inledande tyst minut för Ivan Turina. Fint mitt i all bedrövelse att fotbollsfamiljen enas, att förhoppningsvis alla inser att det finns mer övergripande saker som sker än den lek vi håller på med trots den pengarullning det handlar om runt omkring. En blomma också avslutningsvis till ÖFK som även utanför planen alltmer börjar växa in i arrangörskostymen.

Nu är det snart dags att dra igång säsongen även för jämtlandslagen i div 2. De spelar alla i den mellersta Norrlandsserien mot lag från Ångermanland och Torpshammar från Medelpad. Det var tolv lag som skulle delta, men Modo drog sig ur serien sent, så ett lag får stå över varje omgång. Det ska bli riktigt spännande att se hur våra lag står sig mot alla de obekanta lagen. Ja, några bekanta finns det, men inte så många. Av våra egna räknar jag med att Frösön och Ope kommer att vara med och slåss om seriesegern, medan Häggenås blir ett mittenlag. Brunflo och IFK Östersund kommer däremot att få kämpa för att slippa hamna i botten. Av Ångermanlandslagen verkar Härnösand vara det bästa. De vann förra helgen sin egen Vårcup, bl a före de tre div 1-lagen Timrå, Alnö och BIK. Det borgar för god klass. De hävdar själva att de har ett ungt lag, och visst har de många unga spelare, men även ett antal som i damsammanhang måste kallas för riktigt rutinerade. De har också en målspruta av rang, 22-åriga Sanne Petterson, som gjorde majoriteten av lagets mål i Vårcupen. Det blir ngn att hålla ögonen på för jämtlandslagen.

Naturligtvis blir även Remsle farliga med sin mångåriga rutin från div 2. De har oxå blivit ngt av ett spöke för Ope. Ngt som det är dags att ändra på denna säsong. De har dock ett mkt ungt lag, yngre än Härnösand om jag uppfattat saken rätt. Därutöver kommer oxå Moliden och Själevad 2 att knipa poäng här och där. Dessa lag tror jag dock kommer att göra ganska ojämna resultat. Moliden för att man är beroende av ett fåtal riktigt bra spelare och Själevad just för att de är ett andralag, vars laguppställning kommer att variera mellan hemma- och bortaplan, och beroende på läget i A-lagstruppen. Långsele tror jag kommer att starta trögt, beroende på mindre träningsdos än andra lag, men sakta göra bättre och bättre ifrån sig. Torpshammar är ett lag som är farligare än de flesta tror. De var inte dåliga förra året och har nu tagit emot rätt många duktiga spelare från Stöde, som vilar sin damverksamhet detta år.

Ope har tappat några riktigt viktiga spelare, som t ex Maja Öst, Angelica Häreby, Caroline Dübbel och Kickan Magnusson. Dessutom har Gry Tjärnström time out. Men ersättarna är inte direkt dåliga de heller. Caroline Kurzawa är ett mkt starkt kort i mål. Malin Boije, Felicia Tengdahl, Pernilla Nilsson m fl kommer att fylla ut luckorna ute på planen på ett bra sätt. Ope kommer att vara ett självklart topplag. Allt annat än topp tre är en stor besvikelse, men seriesegern kommer inte att vara lätt att nå.

Där hotar tillsammans med Härnösand och Remsle alltså främst Frösö IF. Frösön var ett väldigt osäkert kort under vintern, men i takt med att Lövsta smält fram så har även spelarna dykt upp. Flera kännbara förluster även för dem, t ex Matilda Grönlund-Falk, Rebecka Bill, Caroline Eckerdahl, Emma Högberg och Frida Norén. Men de har fått behålla t ex Christine Thelin och Elin Åberg, samt fått rutinerat tillskott i form av BK Björnens Anna Rosenau och Nathalie Olander. De spelare som kommit upp från deras duktiga 96-lag kommer oxå att visa framfötterna. Och de har en mkt kvalificerad tränare i Peter Boije. Frösön ska oxå hamna topp tre.

Häggenås har tappat några av sina bästa spelare, som Katarina Larsson och Kina Sundelin, och var ett tag på väg att dra sig ur serien. Men idogt jobb av Margareta Handler och Leif Ersson har fixat till en riktigt slagkraftig trupp. Men precis som för Långsele kanske träningsintensiteten inte varit riktigt på topp. De kommer nog inte att bli ett topplag, men vilket topplag som helst kan tappa poäng mot dem.

Brunflo har ett lag med många kvaliteter och med fysiskt spel. De är obekväma att möta och kommer att bli besvärliga för de flesta lag. Men frågan är om de räcker till i längden. Troligen får de kämpa med Långsele om att ha fler än ett lag bakom sig. Jag tror och hoppas att Brunflo tar hem den striden.

IFK Östersund hade nog hoppats på att ÖDFF:s trupp skulle vara bredare idag. Ett antal avhopp och skador har dock omöjliggjort en överflyttning av spelare från ÖDFF till IFK, vilket var tanken bakom deras samarbetsavtal. Därmed har IFK tyvärr en alldeles för svag trupp för denna serie. Jag hoppas att dom kan bevisa att jag har fel, men oddsen för det är inte så bra.

Idag tippar jag denna tabell, men med hopp om en annan serieetta när säsongen är över:

1. Härnösand

2. Ope

3. Frösön

4. Remsle

5. Moliden

6. Häggenås

7. Torpshammar

8. Själevad 2

9. Brunflo

10. Långsele

11. IFK Östersund

Dan före dan, före dan, före dan före “dopparedan” Nu är den nära, den riktiga julaftonen för fotbollen i norrlands inland. Några inbitna pessimister har även pratat om “depparedan” och själv har jag väl funderat enligt hela registret. Först seriesegern i division 1 norra i höstas, den minnesvärda dagen på Studenternas i Uppsala. All upprymdhet efter det, bra träningsläger utomlands med meriterande triumfer, en helt okej match sen på hemmaplan mot Selånger därefter några inte särskilt förtroendeingivande insatser innan en förlösande aktion senast mot Umeå FC.

Egentligen är alla spekulationer innan serien av noll och intet värde. När det blir dags för tävlingsmatcher är det allra viktigaste enligt min mening att man är fysiskt och mentalt förberedd för uppgiften. Den rent fotbollsmässiga biten finns i kroppen i samklang mellan dom egna individuella idéerna och tränarnas intentioner. Lag kan gå som tåget i träningsmatcherna för att sedan falla ihop rejält och vise versa.

Det tycks i alla fall som om Östersunds Fotbollsklubb gjort det mesta rätt runt laget rent förberedelsemässigt. Samtliga nyförvärv verkar tillföra nånting och skall jag för egen personlig del framhålla några så får det bli Ammar Ahmed och Tobi Joseph. Ammar är kreativ och har ett “one touch” spel som jag tror kommer att passa bra i en högre division. Tobi har potential för det viktiga spelet i den offensiva boxen, kraftfull och kvick. Verkar dock ha en tendens att vilja lite för mycket vilket kan kosta energi i dom avgörande momenten.

Dock tror jag, om man ser allting i ett långsiktigt perspektiv, att det viktigaste är att Östersund hamnat på den svenska och för all del även internationella fotbollskartan. Att hårdsatsande fotobollsungdomar kan se att även uppe i fjälltrakterna syns man och kan få en gedigen skjuts i sitt utövande. Blev alldeles varm i hjärtat när jag läste om Brian Wake och hans pimpelfiske.

Brian, definitivt ingen ungdom, men kanske en av dom mest lyckade importerna nånsin och en stor del i ÖFK:s återupprättelse. Firad hjälte under division 2 året. Bänkad och utlånad i Ettan men tillbaka som både aktiv i IFK Östersund och med en ledarroll i ÖFK Detta tycker jag tyder på den styrka som ÖFK-konceptet kan innebära. Inte bara eventuella slantar på banken utan även genuin livskvalité. Det senare nåt som jag tror helyllekillen Brian tagit till sig.

Apropå skjuts i karriären kan man ju inte undgå att nämna David Accam, två mål för Helsingborg i premiären och ett snäpp till i utvecklingskurvan. Minns när han kom in i andra halvlek mot Sirius förra säsongen och drog igång publiken med gester och sin sagolika speed. En ödmjuk kille, perfekt ambassadör och förhoppningsvis i den bästa av världar kanske innebärande ytterligare ett ekonomiskt tillskott för ÖFK.

Det bästa rent kortsiktigt är dock att alla samlas på Jämtkraft Arena både i med och motgång. Rätt utövad och i rätt miljö är fotboll nåt av det bästa som finns. Den övertygelsen har funnits ända sen man i början av femtiotalet stod på ståplatsläktaren på Olympia i Helsingborg, höll morfar i handen och hejade på dåtidens hjältar, Kalle, Sven-Ove, “Butti" och "Luma". Nu kör vi!!!

Gott Nytt Fotbollsår alla läsare av Fotbollz! Det blir ett spännande år för många av klubbarna i Jämtland. Fem lag i nya div 2 Mellersta Norrland och två lag i nya div 1. Idag tänkta jag fundera lite kring ÖDFF:s och KD:s chanser i div 1 Norra Svealand.

I den serien finns inte mindre än tre lag som ramlat "ner" från förra årets etta, men två av dem tror jag inte kommer att hota ÖDFF i kampen om seriesegern. Det kommer däremot definitivt det tredje att göra. Jag håller fortsatt satsande Bollstanäs som förstahandsfavorit till segern, men jag tror att det bör vara ÖDFF som är det största hotet. Mina frågetecken är om styrelsen klarar att ta hit ett par-tre kvalificerade nyförvärv redan innan seriestart, och om nye tränaren Peter Andersson har tålamod om det går emot från början. ÖDFF har inte råd att tappa alltför många poäng under april och maj. Den befintliga truppen kommer nog inte att räcka till en serieseger, då jag har på känn att det kan bli en del svackor utan ett par riktigt pushande spelare utifrån.

KD tror jag kommer att hamna strax ovanför nedflyttningsstriden, om man klarar sig från alltför många skador. Det finns ett positivt grundspel, fart och 6- 8 riktigt bra spelare. Men försvinner hälften av dessa spelare så är det tveksamt hur många lag man klarar att ha efter sig.

Efter Bollstanäs och ÖDFF tror jag att Huge, Tierp och Täby kommer att husera. Huge har några intressanta nyförvärv till sin redan kompetenta trupp och Tierp och Täby är lag på uppgång. De lag som KD kommer att kämpa med i mitten och strax därunder tror jag blir Bele/Barkarby, IFK Gävle och Korsnäs. Bele/Barkarby har länge haft en lovande ungdomsverksamhet, men jag tror att de egna talangerna blivit för hårt drivna av ledare som ibland kanske saknat ödmjukhet och psykologiska insikter. Korsnäs har också många duktiga tjejer, och där jag tror att glädjen satts högre och därför tror jag också på större chans för dem att skrälla. IFK Gävle är ett osäkert kort. De har tappat några riktigt bra spelare, men ersatt dem ganska bra. De kommer nog ändå att vara ett av de lag som riskerar nedflyttning.

Nedflyttning riskerar dock främst nykomlingarna Roslagsbro och faktiskt de båda nedflyttade lagen Gustafs och Vasalund. Av dem håller jag faktiskt Roslagsbro främst, då de gjorde väldigt bra ifrån sig i kvalet till div 1, men varför tror jag då inte på Gustafs och Vasalund? Ja för Gustafs del kämpar de just nu med att överhuvudtaget få ihop en någorlunda fulltalig och slagkraftig trupp, även om de har många duktiga yngre spelare. Vasalund har tagit ett anmärkningsvärt steg, som man kan betrakta som både modigt och dumdristigt. En del skulle kalla det förkastligt, men jag tycker att det är ganska spännande. De låter nämligen sitt väldigt duktiga 98-lag representera föreningen i div 1, möjligen kryddade med några få 97-or. Vad säger ni om det alla ni som anser att 15-åringar är för unga att spela i div 3 Jämtland/Härjedalen? Det kan bli katastrof, men vi får se. Jag tror dock inte att de spelskickliga tjejerna riktigt räcker till för ett nytt kontrakt, men nog kommer de att knipa poäng här och där.

Jag återkommer senare med lite funderingar runt ungdomsfotbollen (från 13 år) inom vårt distrikt, som jag tycker är alldeles för lite tävlingsinriktad. Vi i Jämtland behöver tjejer som blir mentalt bättre rustade för att kunna mäta oss på nationell nivå. Och vi måste låta de mer ambitiösa tjejerna ta mer plats. Tyvärr verkar inte våra inhemska journalister tycka så. Och så kan jag inte låta bli att avsluta med att skriva att konkurrens inom JHFF också är oerhört viktigt för att en utveckling ska ske. Sedan bör naturligtvis de konkurrerande föreningarna samarbeta när möjligheter och ömsesidig vinst finns.

Då var det dags för ett nytt år och nya serier för damfotbollen.

Den nya div 1 serien blir intressant att följa. Man tror ju att lagen ifrån södra Sverige ska vara bättre pga att det finns flera fotbollsspelare där. Men det är även större konkurrens med andra sporter och lag som spelar i högre serier.

Det som kommer att vara tuffare för K/D och ÖDFF är resorna.

Framför mentalt att vara borta varannan helg. Orka med skola jobb, träning och matcher. Det krävs mera diciplin av varje spelare.

Och frågan är ju om det finns 40 spelare i detta län som vill underkasta sig det som krävs.
Sedan kommer kostnaderna att bli betydligt högre pga resor övernattningar

Det är inte bara spelarna som måste bekänna färg utan styrelserna och de som drar in pengar måste vara beredd på de högre kostnaderna. Annars rent sportsligt är det kanon och nivåhöjande.

Läget i de två klubbarna ser bra ut på tränarsidan. Tommy Martinsson och Micke Staf för K/D, Peter Andersson, Anders Burman, Maria Hestner för Ödff. För K/Ds del skulle man behöva bredda truppen med några spelare.

Frågan är om dessa spelare finns i Jämtland. Vet att klubben kontaktat en del spelare men det är få som vill åka till Krokom och träna i en liten gymnastiksal och lägga ner de dagar som krävs för denna nivå.

Annars har K/D en bra stomme med rutinerade spelare som Cillan Bäckvall, Pernilla Arvidsson, Carolina Arvidsson, Angelika Forsberg mm. Sedan finns några yngre spelare födda 96-97 som inte kommer att göra bort sig om de får chansen.

Enligt tränare Tommy Martinsson så kommmer de att spela lite annorlunda jämfört med tidigare.

Istället för 4-3-3 kommer de att ev spela en typ av 4-4-2. Det kan vara positivt för en del och negativt för andra.

Jag hoppas att K/D får några tillskott i truppen och då kan de överraska i denna tuffa serie

För ÖDFFs del så är det ett lyft att få Peter Andersson som tränare. Man såg redan i somras när han kom in och styrde upp deras försvarsspel. Det var ett helt annat Ödff i slutet på serien och i kvalet.

Om Ödff har målet att klättra i seriesystemet så gäller det att alla måste bli proffsigare på allt. Spelare, ledare, styrelse mm.
Vilket lyft för jämtlandsfotbollen om man lyckas med att bygga upp en bra grund för att ta nästa kliv.

Rent sportsligt behöver ÖDFF bredda sin trupp precis som förra säsongen med några spelare utifrån. Man behöver en spelare i varje lagdel. Varför inte locka hem Frida Sjöberg och Madde Ersson ifrån Sundsvall.

Ödff behöver snabbare spelare på kanterna i både försvar och anfall för att hänga med i toppen.

Div 2 kommer att bli en kanonserie för de yngre spelare för att utvecklas.
Vi kommer säkert att se många 15-17 åringar här.

Det kommer att bli ett snepp bättre än förra årens div3 som varit något blek och ojämn.
Hur går det då för jämtlandslagen:
Ope kommer att hålla till i toppen.
Häggenås och Frösön kommer att vara på övre halvan
Unga IFK kommer att hålla till i mitten av serien
Brunflo får nog räkna med att vara på undre halvan fast jag hoppas på en överaskning

Sist och viktigast för damfotbollen skall utvecklas är att hitta ett bra samarbete mellan klubbarna så att spelare får möjlighet att spela på den nivå de förtjänar utan att utarma varandra

ALLA SKA HA ETT LYCKA TILL OCH EN GOD FORTSÄTTNING

MICKE FORSBERG

Jag har av FotbollZ blivit tillfrågad att fortsätta mina krönikor även under kommande säsong, vilket jag tackat ja till. Det kommer dock att bli lite annorlunda för mig, då jag inte längre har något ansvarsuppdrag i Ope IF. Kanske att jag just därför kommer att bli ännu mer enögd till deras fördel, nu när jag inte direkt behöver stå till svars annat än som privatperson. Men ni väljer ju själva om ni läser vad jag skriver eller inte.

Nu har de flesta föreningarna som kommer att möta lag från andra distrikt löst sina ledarfrågor, men dock återstår det väl för åtminstone Frösön att presentera sina nya ansvariga. Det som är riktigt roligt är att det nu i Jämtland verkar vara minst lika lätt för damerna som för herrarna att hitta riktigt kvalificerade träningslösningar. För alla de sju lagen blir det många nya spännande motståndare, samtidigt som det blir ett stort antal härliga derbyn i nya div 2.

ÖDFF plockade ihop de sista pusselbitarna häromdagen, och det blir alltså den sympatiske men försiktige Peter Andersson som tar på sig huvudansvaret för att försöka föra laget mot högre höjder. Till sin hjälp har han Janne Netzler, Maria Hestner och mindre kände Anders Burman. Det skulle inte förvåna mig om det så småningom dyker upp ytterligare något namn. Det som blir spännande att se blir om detta tränargäng fixar den sociala biten lika bra som John-Rune och om fler tjejer än vanligt blir kvar i ÖDFF. Inte sedan 2005 har färre än tio spelare lämnat ÖDFF under/inför en enskild säsong.

KD var snabba att presentera sin nya huvudtränare Tommy Martinsson, samtidigt som Micke Staf fortsätter. En lösning som nog kommer att slå väl ut. KD behöver dock bredda sin trupp, och har på senare år inte haft samma återväxt i Västjämtland som tidigare. Om de inte kan presentera ett par dugliga nyförvärv kan 2013 bli en jobbig säsong, om det uppstår några skador. Vad som är synd i just Västjämtland är att Offerdal, som var så på uppgång, verkar ha tvingats ge upp damfotbollen för tillfället.

Ope har just nu en verklig ”flow”. Nye huvudansvarige John-Rune Wikén verkar lysa av tillförsikt i samband med sina välbesökta träningar. Vid sin sida har han Thomas Andersson och som mv-tränare Janne Pettersson. Elisabet Nathanaelsson fortsätter i den viktiga rollen som lagledare. Enligt uppgift hör många nya spelare av sig, vilket naturligtvis också är inspirerande. Att sedan utvecklingslaget i div 3 har så kvalificerade tränare som t ex Robban Wassdahl och Magnus Backman, och att flicklagen närmast under dessa båda lag visat framfötterna på många sätt, borgar naturligtvis för en lika trevlig fortsättning kommande säsonger.

Häggenås bygger vidare på sitt framgångskoncept med ”Myggan” Handler vid rodret. Däremot är det inte helt klart om Leif Ersson kan fortsätta utifrån hans arbetssituation. Trots framgångarna fortsätter de med devisen att det är viktigast att ha roligt, och med en ”lagom” träningsdos, men det kommer att räcka långt även i år. Jag tror att de hade vunnit kvalet till nya div 1, om de deltagit och tagit det på allvar. Men de ledande i spelartruppen är inte beredd att satsa så mycket på nytt. Men det är riktigt roligt att de i alla fall är beredd att ta några resor till Ångermanland och Medelpad. Häggenås tappar dock troligen ett par av sina mest meriterade spelare och har enligt ”Myggan” en ganska tunn trupp för tillfället. Men de kommer nog ändå att kunna sno poäng mot de flesta lag i tvåan, när det stämmer för dem.

Frösön är det ganska tyst om, och jag har för tillfället inga tillförlitliga uppgifter om hur det kommer att se ut runt laget. Risken är att flera spelare söker sig därifrån om inte årets upplägg presenteras in om kort. Många talangfulla spelare finns, liksom en hel del rutin. Men det gäller att få ihop detta till en enhet, och det kan bli en utmaning.

Brunflo beslutade sig till slut för att satsa på div 2, med vad jag förstått, samma ledning som i år. Rätta mig om jag har fel. Brunflo kommer att få kämpa hårt om poängen, då denna serie inte har något lag där det bara är att hämta hem en seger. Fysiskt kommer de att stå emot bra, men det gäller att hitta ett fungerande lagspel.

IFK Östersund ska ha någon form av samarbete med ÖDFF. Jag har dock ingen aning om hur det kommer att se ut. Anders Burman har tagit klivet till ÖDFF från IFK, och jag känner inte till om ledarbiten är löst ännu för IFK-tjejerna. Men på hemsidan står Larsa Norlén och Peppe Johansson som tränare. Oavsett detta så kommer det att krävas lite injektion utifrån på spelarsidan för att kunna hänga kvar i div 2, och det kanske ÖDFF ska stå för.

Nu var det ett tag sedan den senaste krönikan, men nu är det dags igen. Sen sist har kvalspelet till Elitettan färdigspelats och ÖDFF överträffade mina förväntningar genom att pressa Älta ända in på målsnöret. Nu blir det dock till att inrikta sig på spel i nya div 1 tillsammans med KD. På gott och ont har de båda lagen, beroende på att Sund dragit sig ur serienivån, flyttats från Norrlandsettan till Norra Svealand (definitivt besked inom kort). Resorna kommer att bli något enklare, men sportsligt sett tror jag att serien blir svårare. Detta med motstånd som Bollstanäs, Vasalund och Gustafs t ex. Och det finns definitivt inga enkla motståndare. Då Medelpadslagen flyttas norrut blir närmsta bortamatchen utanför länet i Gävle.

ÖDFF kommer ändå att tillhöra seriefavoriterna, men de kommer knappast att vara förstahandsfavoriter. Medan KD tidigt hade sitt på det torra avs tränare, så jobbar ÖDFF fortfarande på med detta. Det ska bli spännande att se om de lockar hit något intressant namn utifrån, eller om det kommer att lösas med i länet tidigare kända ansikten. KD är i full gång med träningarna och de försöker att locka till sig nya spelare till den något tunna trupp de för tillfället förfogar över. ÖDFF är enligt uppgift mer inne på att krympa sin trupp något jämfört med de senaste åren. De ska även försöka att få tillbaka någon eller några av de amerikanska tjejer som lyfte laget 2012. När pusselbitarna hamnat på plats kommer det att vara lättare att sia om lagens chanser.

I nya div 2 Mellersta Norrland kommer fem JH-lag att spela, nämligen Häggenås, Frösön, IFK Östersund, Ope och Brunflo. Här kommer Häggenås självklart att tillhöra topplagen även 2013, liksom Ope. Frågan är hur Frösön lyckas lösa sitt prekära läge med en krympande A-trupp, som inte haft så mkt kontakt med de lovande tjejerna underifrån. Får de ihop detta på ett bra sätt, så att de kan behålla sina spelare är de oxå ett självklart topplag. IFK Östersund tror jag kommer att tvingas locka till sig ett par duktiga spelare för att slippa kämpa för att hålla sig kvar, vilket oxå gäller Brunflo. Ope kommer nog att bli favoriter i serien, med John-Rune Wikén som ny tränare, men det kommer att kunna bli ett getingbo däruppe tillsammans med främst Remsle, Häggenås och Frösön. Utmanare blir kanske Långsele, Härnösand och Torpshammar. Övriga lag i serien är Moliden och Själevad 2. Dessa båda lag kommer att glimta till ibland och kan ta poäng mot alla lag, men däremellan även göra bottennapp. Möjligen tillkommer ett tolfte lag från Ångermanland eller Medelpad. Modo är kvalificerade, men verkar inte vilja ta platsen. Höga Kusten står närmast i tur. Om inget av dem tar platsen kan ytterligare ett lag från Medelpad flyttas över från Södra Norrlandsserien.

I div 3 Jämtland/Härjedalen väntar vi på vilka lag som till slut ställer upp. Klara hittills är Järpen, KD 2, Ås, Ope 2, Myssjö/Oviken och Vemdalen. Säkerligen tillkommer en handfull lag ytterligare, men någon div 4 kommer det knappast att bli 2013. Jag hoppas att många lag tar chansen. Det vore väldigt tråkigt ifall Sveg ger upp även div 3. Strömsund tar jag för givet att de kör vidare. Mer tveksamt är väl om Orrviken eller Offerdal kommer tillbaka redan 2013. Och Björnen verkar inte längre ha någon som orkar hålla i ledarskapet, vilket är väldigt synd. Ope IF misslyckades att på ett bra sätt införliva föreningen i sin verksamhet, vilket väl åter bevisar svårigheten att få farmarlag eller kombinerade lag att fungera på sikt. En förening som BK Björnen behövs inom damfotbollen. Annars kanske Berg/Rätan eller Stugun/Ragunda kan ställa ett lag på benen. Sedan är frågan om Häggenås, IFK Östersund, Frösön och/eller Brunflo anmäler andralag.

Det har gått några veckor sen den euforiska söndagen för jämtländsk fotboll nere i Uppsala. Personligen har jag ännu inte fattat att vi häruppe har ett lag med bland dom 32 bästa i landet, Svensk elitfotboll. Visst har “Superettan” gång på gång figurerat som nån sorts avlägsen vision i fjärran under den relativt korta tid som ÖFK existerat men att vi nu är där känns ändå på gränsen till overkligt.

Följde matchen mot Sirius via webb-TV men klarade inte av bilderna sista halvtimmen utan förlitade mej på min gamle kompis Niclas Lidströms radioreferat. En fantastisk händelse som sagt men det som för alltid finns kvar i medvetandet är den oerhörda glädjen efteråt på plats med tillresta supporters, segerrusiga spelare och ledare. Speciellt en lirare, Sam Mensah, som utstrålade i hela sin uppenbarelse en glädje som gjorde att världen på en gång inte kändes så stor och skrämmande.

En ung lovande spelare, kanske ÖFK:s över tid jämnaste och där man kan tro att det rödsvarta garnityret bara är ett litet delmål på resan mot större uppgifter. En kulturell bakgrund som förmodligen har mycket litet gemensamt med vårt messmörsrike men att då få uppleva den till synes helt äkta kärleken både till klubben och allting runt omkring var stort, mycket stort.

Naturligtvis blir det ett jätteäventyr nästa säsong och hur utfallet blir kan man ju bara spekulera om. Helt klart finns ju potentialen i laget, sammanhållningen och lagandan verkar vara på topp men sen är det ju som alltid spelare som försvinner och nya tillkommer. David Accam försvann inför hösten och med honom chansen till avancemang trodde många men istället fick laget en ny dimension, ansvaret fördelades på flera fötter.

Lika viktigt som ett slagkraftigt lag är att organisationen bakom är solid och där tror jag Östersunds Fotbollsklubb ligger i framkant. ÖFK har blivit ett begrepp i fotbollssverige, en intressant plattform för unga talanger. Bra träningsmöjligheter trots en kanske inte alltför gynnsam geografisk belägenhet. Sen är det ju till syvende och sist dom ekonomiska realiteterna som styr, att balansen mellan inkomster och utgifter hålls konstant för den långsiktiga verksamheten.

Vill gärna också lyfta den här krönikan till nationell blågul nivå. Först den helt osannolika upphämtningen till 4-4 mot Tyskland i Berlin sedan premiären på "Friends Arena"i huvudstaden där det stora intresset kanske mest låg på ett byggnadstekniskt plan men där sammanfattningen fick helt andra ingredienser. Okej, först som sist, har aldrig varit någon oförbehållsam Zlatan-diggare. Detta trots hans sätt att spela fotboll med alla oförutsägbara aktioner som gör det hela till skön konst. Den gänglige skåningen har i mitt tycke alltför ofta verkat på en självpåtagen nivå jämförbar med Gud Fader allsmäktig.

Efter träningslandskampen mot England har jag kapitulerat fulltständigt. Dels för tre fantastiska mål plus ett som jag trots alla synonymlexikon inte hittar rätta ordet för. Men, kanske framförallt för intervjun efteråt i den direktsändande TV-kanalen där Zlatan utstrålade all den ödmjukhet som alltid är den sista pusselbiten för att kallas riktigt stor. Passerade med sina mål Helsingborgs-ikonen "Henke" Larsson i landslagsstatisiken, men det gör inget. Dom är ju skåningar båda två......

Idrotten är allt som oftast en helt underbar företeelse men kan också vara nåt alldeles fruktansvärt. Jag minns 1971 som lagledare i Brunflo IF som härbärgerade fotbollen på den tiden. Vi låg bra till i division 5 och hade på hösten match mot Kälarne IK på bortaplan. En fullpoängare var oerhört viktigt, vi ledde matchen men hemmalaget pressade och sista kvarten vågade jag inte enas titta på utan gick och gömde mej bakom en lada och gluttade fram med ett öga ungefär var femte minut.

Det gick bra till slut. Likadant mot Argentina i VM 2002, “dödens grupp” som Sverige hade chans att ta hem via ett bra resultat mot sydamerikanerna. Samma där som sagt, sista kvarten låste jag in mej på toaletten närmast TV:n med händerna för öronen och med endast små brottstycken av kommentatorernas förehavanden. Nu på söndag blir det kanske samma emotionella holmgång igen. Till råga på allt sänds matchen på webben gratis o franko, skall man våga titta överhuvudtaget?

För det första, trots alla optimistiska visioner genom åren sen bildandet av Östersunds Fotbollsklubb har jag varit relativt skeptisk till dagens situation. Kunna etablera sig i “Ettan“, okej, men därifrån till att ha avgörandet till “Superettan” i egna händer inför sista omgången var egentligen för mej rätt långsökt. Därtill var vi placerade alltför långt ut i obygden med ett begränsat upptagningsområde.

Nu har ju saker och ting hänt i klubben som ingen väl egentligen kunde drömma om för ett par år sen och nu är vi där. Har inte minsta lilla kännedom om dom ekonomiska förutsättningar som gjort det hela möjligt men förmodligen en kombination av intresserad företagsamhet och fingertoppskänsla hos ansvariga i föreningen. Dessutom ett storartat stöd från en fotbollstörstande allmänhet vilket alltid gör saker och ting lättare.

Blir det klang och jubel på söndag då är allt frid och fröjd, i varje fall fram till att allvaret sätter i gång nån gång i april 2013. Men hur är planen om IK Sirius tar poäng och BK Forward eller IK Frej rusar förbi? Går det att ladda om? Framgångsrika lag får alltid ögonen på sig, hur många finns kvar nästa år? Daniel Kindberg är en organisatör utöver det vanliga sett från min utomstående position och kanske intressant för företag långt ovanför dom jämtländska grantopparna?

Okej, det här är naturligtvis något av ett skräckscenario men samtidigt någonting som gör matchen till ett litet h-e att behöva utstå. Givetvis har ÖFK en plan B och att det skulle gå så här bra som nykomlingar är väl förmodligen bara så kallat "grädde på moset". Många spelare har långa kontrakt och det fina kontaktnät Kindberg och Graham Potter har finns ju kvar. Dessutom, jag har hela tiden tippat med hjärtat och varit alltför optimistisk i sajtens eget “Plazatips” och det har väl inte gått nåt vidare. Nu frångår jag den principen, kanske ett gott omen.

En intressant debatt blommar av och till upp i kommentatorsfälten rörande trebackslinjens vara eller icke vara. Personligen är jag ingen stor vän av alltför taktiska uppstyrningar av fotbollen. Tror den blir allra bäst när den enskilda kreativiteten får största utrymmet. Men sen, är det egentligen inte i slutändan bara en lek med siffror? Offensivt gäller det att hitta eller skapa ytor, defensivt att täcka desamma. Låt vara att tre gubbar längst bak ställer lite större krav på kantspelarna framför. Nån “showare” kanske inte skall ikläda sig den rollen då den defensiva disciplinen är av stor vikt.

Sen tror jag i ÖFK:s fall att balansen i laget rörande spelartyper gör att Graham Potter föredrar den lösningen. Skador och avstängningar drabbar i högre grad försvarsspelare sett från ett eget allmänperspektiv snarare än ett statistiskt statement. Summa summarum, det finns gott om mittfältare och därmed känns det självklart frestande med ovan nämnda taktik. Att det gått prestige i det hela tror jag inte alls på, Potter har seglat på större hav än Storsjön….

Eftersom jag följer Helsingborgs IF i vått och torrt via den förnäma om än något plånbokstörstande företeelsen webb-tv har jag också kunnat hänga med i David Accams utveckling därstädes. Allt har väl inte gått som på räls, det som väl är mest positivt är killens självförtroende. Att hela tiden använda det han är bra på, djupledslöpningar och dribblingar i hög fart. Misslyckas en kommer snart en ny vid nästa tillfälle. Efter 3-0 senast mot Åtvidaberg tyckte serbiska nyförvärvet Nicola Djurdich, senast i norska Haugesund, så här om sin anfallskollega i Helsingborgs Dagblad:

”– Vi gör vårt bästa, men det är lite annorlunda att spela med David än med Alvaro Santos eller Thomas Sörum. David spelar mer för sig själv medan jag tillsammans med någon av de andra två spelar mer som i ett anfallspar.
Viket föredrar du?
– Jag kan anpassa mig och det är tränaren som bestämmer det.”

Tempot verkar i varje fall inte vara nåt problem för David, snarare kanske något mer kilo innanför västen men det är ju sådant som går att utveckla. Det skall i varje fall bli spännande att följa fortsättningen, förtroendet hos tränaren Åge Hareide är ju till synes obrutet. HIF har väl via sitt mastiga program med cuperna ute i Europa försatt sin chans i den absoluta toppen i allsvenskan. ÖFK däremot dansar vidare i norrettan i allra högsta grad. Med eller utan trebackbackslinje.

Nu har kvalet till Damettan startat, och kvalet till Div 1 ska oxå starta snart. I det förstnämnda finns ÖDFF med och de har alla chanser att lägga Notviken och Tierp bakom sig i den första delen av kvalet. Inget av dessa lag har haft som uttalat mål att ta sig till Damettan, och de har inte satsat särskilt på värvningar under hösten heller. Dessutom slutade deras inbördes match med bästa möjliga resultat för ÖDFF, nämligen med en seger till Notviken med 1- 0. Det innebär att ÖDFF har råd att ta stryk nere i Tierp, men ändå ha allt i egna händer om två veckor på Jämtkraft Arena när Notviken kommer på besök.

Därtill går resultaten i de båda Div 1-serierna detta år ÖDFF:s väg, och det kommer att bli sjuan i den södra serien som får kvala sig till Damettan. Det innebär att det med stor sannolikhet blir en annan Div 2-segrare som ÖDFF får möta i det avgörande kvalet, om de skulle vinna kvalserien mot Tierp och Notviken, eftersom det avslutande kvalet inte lottas, utan har geografiskt avgörande gällande vilka lag som ska möta varandra. Det finns dock en hake, och det är att Husqvarna vann första matchen i den mellersta kvalserien mot Örebro Söder, och därmed kan de vinna den serien, även om jag ser Älta som favoriter.

Sammanfattningsvis för ÖDFF:s del gäller först att de ska vinna sin kvalserie, och om de då går vidare möter de endera sjuan i Div 1 södra, som fortfarande med två omgångar kvar är en kamp mellan sju lag, eller segraren i den mellersta kvalgruppen, som blir Älta eller Husqvarna. Jag håller ÖDFF som knapp favorit i den första kvalserien, men som tydliga underdogs i det fortsatta kvalspelet.

Tyvärr blir tydligen JHFF utan representation i kvalet till nya Div 1, då seriesegraren Häggenås tackat nej till kval, och sedermera även tvåan Frösön. Även i Hälsingland tackade ettan Hög nej. Där får tvåan Ljusdal istället kvala mot Medelpadssegrarna Alnö. Där är jag säker på att Alnö tar klivet direkt upp till Div 1, och får alltså där göra sällskap med ytterligare tre Medelpadslag, Selånger, Sund och Timrå.

KD kan satsa på Div 1 nästa år, eventuellt som enda JH-lag om ÖDFF kvalar sig högre upp. Till Div 2 är Ope, Häggenås, Frösön, Sveg och Myssjö/Oviken kvalificerade, då inga kombinerade lag får ta steget dit. Enligt uppgift ska inte Sveg ta den platsen, varför i så fall budet går vidare till Brunflo.

Det blir en intressant serie med följande troliga sammansättning från norr till söder: Modo, Moliden, Höga Kusten, Remsle, Långsele, Härnösand, Häggenås, Frösön, Ope, Brunflo, Myssjö/Oviken och ett lag från Medelpad. 2013 blir ett mycket intressant fotbollsår för JH-lagen.

I trean är det fler matcher kvar, men Häggenås verkar ha tagit ett stabilt grepp om seriesegern efter Frösöns förlust mot IFK/ÖDFF 2. Det senare laget har givit skäl till viss irritation då antalet ÖDFF-spelare i matchtrupperna varierat väldigt mycket, men jag tycker inte det är särskilt konstigt. Kvalitén på matchtrupperna i A-lagen kan oxå variera väldigt mycket. Häggenås har gjort en fantastisk säsong och skulle vara stora favoriter i kvalet till div 1, men då de mest framträdande spelarna tydligt trappat ner, så tror jag inte intresset för spel i div 1 finns. Men jag hoppas innerligt att de spelar i nästa års div 2, för annars kommer laget att vara så överlägset i jämtlandstrean att spelarna skulle tycka att det vore enormt tråkigt. Men det är fortfarande viktigt att notera att seriesegern inte är klar.

Enligt beslut av norrlandsdistrikten ska alltså fem JH-lag ta plats i nya div 2 tillsammans med lag från Ångermanland och Medelpad. Det är en enorm chans för fotbollen i distrikten i södra Norrland att ta ett stort steg framåt. Resorna kommer att bli något längre, men det ska både ekonomi och spelarnas liv i övrigt tåla. Se till att JH besätter dessa platser!

Årets div 4 har tyvärr åderlåtits. Tre av de nio anmälda lagen har dragit sig ur. Det känns som en väldigt tråkig trend, då detta problem inte varit stort tidigare här. Nu hoppas jag att förbund och föreningar jobbar på att uppmuntra ledare och tjejer runt om i distriktet att jobba så att så många tjejer som möjligt får möjlighet att fortsätta med denna härliga idrott långt upp i åren. Vi måste arbeta för att spelare 20- 25årsåldern ska inse att de fortfarande är "unga spelare", och att man brukar vara som bäst mellan 25 och 30.

Personligen kommer jag att åtminstone ta en paus från ansvarsroll inom Ope IF damer kommande säsong. Orken räcker inte riktigt till och jag tror att en förnyelse bör prövas. Men det är roligt att som avrundning finnas med i planeringen inför nästa säsong, som redan ligger långt framme. Beredskap finns för spel i endera div 1 eller div 2 och återväxten ser bättre ut än på väldigt många år. Skulle det bli spel i div 2 så har tjejerna en riktigt rolig serie att se fram emot, med många lag de tidigare inte mött och en kamp om seriesegern. Det ska bli väldigt roligt att följa Opelagen endast som supporter och inte som ansvarig, och jag är säker på att framgångarna kommer.

I egenskap av krönikör förväntas det att man kläcker ur sig nåt fyndigt med jämna mellanrum och eftersom det var knappa två månader sen senast kanske det är dags. Sen får väl arten av fyndighet vara upp till den eventuelle läsaren. I vilket fall som helst innehöll ju gårdagskvällen en intressant fotbollsmatch ur åtminstone tre aspekter:

1. Helsingborgs IF och hela Sveriges hopp i tredje och helt avgörande play off inför gruppspelet i Champions League.
2. Helsingborgs IF, laget i mitt hjärta och i alla övriga mer eller mindre vitala organ..
3. David Accam, en liten askungesaga. Från ÖFK rakt in i finrummet i 63:e minuten som avbytare i Helsingborgs IF.

På förhand fanns väl spekulationerna om att HIF hade stora möjligheter att rubba Celtic FC och därmed bli första laget efter 12 år att nå ända fram. Om någon till äventyrs inte kommer ihåg vilket svenskt lag som senast var i farten kan jag i all blygsamhet upplysa om det, Helsingborgs IF. Dessbättre gick den här matchen på TV 6, en relativt offentlig kanal och man slapp sitta och meka med en massa login på datorn.

Upptakten blev ju inte direkt vad man hoppats på, 0-1 redan efter knappa två minuter. Lille, extremt lovande 18-årige finländaren Jere Uronen på vänsterbacken för mycket bolltittande och nätrassel bakom Pär Hansson. Ett lite chockartat HIF några minuter innan man knöt den berömda näven i den berömda byxfickan och mer eller mindre spelade ut Celtic FC. Åtminstone tre högkaratiga chanser där i varje fall sydafrikanen och HIF-spindeln May Mahlangu borde satt sitt extrema friläge, en Mahlangu i fjolårets form hade definitivt gjort det.

Bra spel av helsingborgarna även i andra halvan. Accam kom in och hade ett läge i straffområdet men sköt över förutom ett par patenterade dribblingsaktioner. Inga nerver där inte. Men en knepig situation att tvingas göra mål inför bortamötet samtidigt som man inte öppnar sig bakåt. Ett scenario som Celtic utnyttjade och mer eller mindre hopplösa 0-2 också efter hand.

Kontenta: skottarna kanske inte lika bra som bl.a. på Henke Larssons tid men med en rutin från den här typen av matcher som genomsyrar hela klubben.
Ledord: effektivitet i avgörande lägen.

Går det att vända i Glasgow? Tja, varför inte, ända sedan den där hockeymatchen i OS 1980 vet vi att David alls inte är chanslös mot Goliat. Och heter David dessutom Accam i efternamn kan allt hända……….

Det har väl inte undgått någon som till äventyrs läser under den här vinjetten att jag är en stor supporter av ÖFK:s göranden och låtanden och har så varit ända sen starten av föreningen i slutet av nittiotalet. Har haft förmånen att få intervjua ett antal ÖFK-tränare från underbart lättsamme Leffe Widegren till en sur och inåtvänd Christer Andersson. Suttit på Hofvallens träsmaksalstrande långbänkar fram till dagens nästan luxuösa förhållanden på Jämtkraft Arena. Kanske inte enbart av ren klubbkänsla utan också från ett faktum av att konceptet rätt utnyttjat i en framtid kanske kan sprida lite fotboll från dom något finare salongerna även till våra obygder.

Därför blir jag så infernaliskt besviken när ledningen med tanken av att hålla igång en trupp, så märkbart laborerar med startelvan i ett läge när man har häng på finrummet. För det första, dom ungdomar som gavs chansen den här gången har jag i tidigare krönikor och referat alltid framhållit efter deras förtjänster. Men att gå in och ersätta avstängda backresen Sam Mensah och om inte nationalidolen så i alla fall jämtlandshjälten, David Accam, i ett läge där säkert 950 av dom dryga 1000 på läktarna undrar över varför inte all rutin på bänken utnyttjas, är ingen lätt situation.

Jag är naturligtvis inte kontant med alla dom bevekelsegrunder som Graham Potter har inför sin laguttagning men jag har svårt att tänka mig att både Hamberg och Kindberg som är enligt min mening två av de största vinnarskallar som skapats på det här halvklotet är helt med på vagnen. Potter är, menar jag, en enorm tillgång och har jättestor del i den positiva nystart som hela ÖFK genomgått och personligen hoppas jag han blir storsjöbygden trogen lång tid framöver men den här gången tillhör jag definitivt inte ja-sägarna.

För att sen återgå till själva matchen så tycker jag att Brian Wake årgång 2012 är ett mysterium. Visst är tempot högre, visst smäller det hela tiden i närkamperna men varför har grabben så helt kommit ifrån bland annat den “pappa-roll” för hela laget som han hade i fjol? Är det överambition eller helt enkelt dålig form? Tror att ett mål i och för sig kommer att lösa upp många knutar, det är säkert inte lätt att gå från firad målskytt till dagens situation där det mesta hannar i intet. Jag vägrar tro att division två norrland var limit för den sympatiske engelsmannen. I övrigt är naturligtvis förhoppningarna fortfarande stora på ÖFK men mitt och förmodligen många andra staketexperters enkla råd är, spela ihop ett lag som man tror på. I varje fall om målsättningen fortfarande är Superettan.

“Upp som en sol, ned som en pannkaka” en sliten formulering men på nåt vis ändå en bra beskrivning på ÖFK:s tredje uppgörelse i division 1 comebacken. Ytterligare en poäng i ladorna mot ännu ett förmodat topplag, Dalkurd, men ändå definitivt inte frid o fröjd i eftermälena till matchen. Och det är klart, har man stuckit ut hakan och siktat uppåt blir granskningen därefter.

Personligen tycker jag dock att det är för tidigt att dra några växlar på årets upplaga av det rödsvarta garnityret. Man mötte ett lag utan några egentligen svaga punkter och där devisen: “låt bollen göra arbetet” genomsyrade hela elvan. ÖFK tvingades jaga boll och springa mycket. Efterhand allt jobbigare och dessutom kombinerat med ett mycket psykologiskt bortamål i inledningen av andra avdelningen.

Första halvlek faktiskt också en rejäl match där ÖFK-ledningen genom kvicksilvret David Accam var om inte helt logisk så i alla fall en produkt efter flera fina intentioner. Bra prestationer också, tycker jag, av det inhemska inslaget där Tom Perman inledde piggt på kanten liksom Olle Hallström och Christoffer Fryklund i de bakre regionerna. Andra halvlek dock "en lång dags färd mot natt" där en furiös Petter Augustsson mellan hemmastolparna höll rent förutom kvitteringen genom etablerade Robert Mambo Mumba.

Det är naturligtvis lätt som så kallad “staketexpert” att döma ut än det ena och än det andra men i vissa matcher, typ lördagens, ställer jag mig tvekande till trebackslinje och ett överbefolkat mittfält. Ghananerna Shaaze och Mensah påminner om varandra och verkade ha lite svårt att bestämma vem som skulle göra vad. Sam Mensah duktig defensivt men personligen ser jag honom hellre renodlad på en kant, typ förra säsongen. Överhuvudtaget blev ÖFK väldigt centrerat och lättläst efterhand i matchen. Många runt mej på läktaren också väldigt förundrade över Brian Wakes relativa osynlighet i dom främre linjerna. Detta är en nivå klart över norrtvåan och Brian får en helt annan uppvaktning, framför allt är bevakningen hela tiden på bettet.

Tror dock att Brian kommer efterhand när Graham Potter hittat den ultimata uppställningen och “jobbet i det tysta” sköter engelsmannen som förut. Matthew Barnes-Homer fysisk och löpvillig och en förhoppningsvis nyttig backup framöver. Ett rejält glädjeämne dock det stora intresset från den jämtländska allmogen. 2047 personer är jättefina siffror. Låt vara fritt inträde men april på dom här breddgraderna kräver sina långkalsonger och fleecetröjor och mot den bakgrunden är det jättebra. Sen blir underhållningen på plan säkert också mer värmande framöver. Tre förmodade topplag avverkade, 0 i förlustkolumnen och allt kan bara bli bättre.

Nu är det bara dagar kvar till seriepremiären i div 2 södra Norrland. Våra tre lag från distriktet, ÖDFF, KD och Ope, gör de sista förberedelserna. Att ÖDFF återigen är storfavoriter till seriesegern är lätt att slå fast, och egentligen ska inget lag kunna hota. De två lag som i enskilda matcher ska kunna ta någon poäng mot dem ska vara Selånger och KD. Dessa tre lag betraktar jag oxå som de enda säkra att placera sig bland de fem första, vilket garanterar spel i nya division 1 nästa år. Ja sjätteplatsen ger ganska troligt en plats där oxå, då åtta av de nio sexorna i årets div 2-serier kliver "upp" i nya div 1.

Ja, nästa år ser alltså seriepyramiden helt annorlunda ut. Allsvenskan blir kvar som förut, men under den blir det bara en serie "Damettan", med lag från nordligaste till sydligaste Sverige. Därunder blir det sex "division 1-serier", där lag från JH-distriktet kommer att geografiskt ligga på gränsen till att endera åka upp till Norrbotten som längst, eller ner till norra Stockholm. För JH:s del så kommer därunder en ny "division 2-nivå", där våra lag hamnar tillsammans med lag främst från Ångermanland, men oxå från Medelpad. Skulle Sveg kvalificera sig hamnar de nog mot Hälsingland och Gästrikland istället. Fem JH-lag ska enligt planeringen ta plats på den nivån.

Segrarna i div 2 får en liten chans att ta sig upp till nya Damettan, men det blir en slingrig och svår väg. Det skulle vara oväntat om ÖDFF skulle klara detta, trots seriesegern. Vad gäller division 1-nivån 2013 skulle det faktiskt kunna bli så att fyra JH-lag kan hamna där. Klarar ÖDFF inte sig upp till Damettan, KD och Ope blir bland de fem första i serien och segraren i div 3 Jämtland vinner kvalet, ja då blir det ett faktum. Det skulle kunna bli riktigt roligt.

Åter till årets tvåa. Personligen är jag engagerad i Ope, och det kommer naturligtvis delvis att färga mina krönikor. Konstigt vore det annars. ÖDFF kommer alltså att vinna serien trots att dom som vanligt tappar en mängd spelare. 12 av de spelare som fanns i fjolårets trupp är borta. Nio nya eller nygamla spelare har anslutit, och alla har sitt ursprung i distriktet eller har spelat här tidigare. Den enda frågan runt ÖDFF är väl hur många poäng de kommer att tappa. Viktigaste spelare för ÖDFF kommer som vanligt att vara Cissi Hallberg. Intressant kommer att vara om målskytten Martina Sandström får vara hel under vårsäsongen. Men det finns ett halvdussin spelare till som håller god div 1-klass. Offensivt finns det en rejäl konkurrens om platserna, men defensivt ser det inte riktigt lika bra ut.

Andraplatsen tror jag att Selånger kommer att ta, efter kamp med KD. KD har en till numerären liten trupp och kommer att vara känsliga för skador. Eventuellt kommer tillskott så småningom, men hur säkert det är vet jag inte. För KD:s del är det väl istället defensiven som är den bästa lagdelen, och nyckelspelare borde bli Pernilla Arvidsson och Angelika Forsberg.

Efter dessa tre lag så kommer det att vara väldigt öppet. Tidigare har jag trott att Sund och Team Hudik skulle vara ganska säkra på platserna fyra och fem, men träningsmatcherna tyder på att även dessa båda lag kan tvingas kämpa hårt för att komma bland de fem första. Sedan har vi Remsle och de fyra nykomlingarna, däribland alltså Ope. Jag tror inte att någon av nykomlingarna kommer att bli "toksist", utan här kommer det nog att tas poäng lite hit och dit. Opes trupp under försäsongen har varit lite för svag för att räcka till att komma bland de sex första, men successivt ansluter nu fjolårets nyförvärv Charlie Gorman från England och säsongsarbetande Lena Lindström och Moa Lundberg. Även Kickan Magnusson kommer att spela när hon kan. Ett mycket intressant nyförvärv har Ope fått i Angelica Häreby, en hängiven spelare som inte kompromissar och har sinne för var målet är beläget. Fortfarande är det aktuellt med ytterligare förstärkningar, men det kommer nyheter om detta, om och när det blir klart.

Så att gissa platserna fyra till tio är väldigt svårt, så jag skulle egentligen vilja vänta med det till nästa krönika. Men jag ska göra ett försök, som redan skiljer sig från den gissning jag gjorde på forumet för en tid sedan. Jag tror att Sund trots allt kniper fjärdeplatsen och att Team Hudik knappt tar femteplatsen före Ope. Opes poäng ska dock räcka till spel i nya div 1. Därefter i tur och ordning Remsle, Timrå, BIK och Edsbyn. Men jag kommer att ändra mig efter tre-fyra omgångar. Det är jag nästan säker på.

I denna krönika nämner jag bara Jämtlandstrean på detta sätt; det kommer att bli en kamp om seriesegern mellan Frösön och Häggenås, där Frösön tog ett litet grepp genom att vinna DM-kvartsinalen i fredags. Men spelet visade att resultatet skulle kunna bli ett annat i serien.

Nu är det ca 1 vecka kvar innan serierna kör igång
Det kommer att bli en intresant säsong med många streck att spela om
i div 2 . Man har chansen att nå den nya superettan
och även spela sig kvar i den serie som kallas div 1 nästa år
Sedan kan man åka ner i blivande div 2 som blir en regional serie
Efter försäsongen så ser det ut som att Ödff kommer att slåss om seriesegern där K/D och Selånger verkar bli största konkurenterna.
Ödff har en bred trupp och kommer att ha samarbete med IFK denna säsong.Det har varit ett problem att man inte har haft något lag för bänken att spela i .Men nu kan man hålla igång truppen bättre än förr.
Den tuffaste uppgiften denna säsong för Ödff är att hålla uppe tempot till det stundande kvalet i höst.
Sedan skulle jag vilja att truppen spetsades till med 2 spelare som förra säsongen fast i mera god tid så de hinner spela in sig.
Eller att en Martina Sandström i god form blir kvar hela säsongen eller att Sunisa D kommer i målform.

Tror även att K/D kommer att ge Ödff en match om man kan hålla sig något så när skadefri.Truppen är lite tunn men spelarna är otroligt vältränade och samspelta.Ett problem man hade förra säsongen var att man drabbades av mycket skador på forvards och fick flytta upp annars duktiga defensiva spelare,I år är Marie Strid.Ronja Forsberg tillbaka på riktigt med en full försäsong ,de kan bidra med lite mera offensiv.Sedan har Pernilla Arvidsson spelat in sig som en killer i straffområdet . Ingen har sådan vilja som denna tjej när det gäller att ge allt för laget.
Löpstarka Cilla Bäckvall kommer även denna sommar att oroa motståndarnas försvarare med sin energi
Även K/D skulle behöva spetsa sin trupp om man på riktigt vill slåss om ett kvalspel

Ope är lite svårbedömd eftersom deras trupp har varit lite splittrad under försäsongen med att spelare jobbat borta och att det ev kommer att dyka några tjejer utifrån . Kan de spela ihop ett lag under sommaren så kommer de att kunna vara i mitten av serien.Men som det varit nu blir det tufft att nå div 1 . Det är synd att inte truppen varit intakt under våren .Det krävs det för att kunna hävda sig i 2 an. Fördelen för Ope är att det är 4 nykomlingar i serien denna säsong . Och av erfarenhet så brukar nykomlingarna ha problem att hänga kvar i denna serie
För Opes del gäller det att spela ihop ett lag som kan bli bättre och bättre under säsongen.

I div3 Kommer Frösön Häggenås IFK Östersund att kriga i toppen ,

Nu är det ca 1 vecka kvar innan serierna kör igång
Det kommer att bli en intresant säsong med många streck att spela om
i div 2 . Man har chansen att nå den nya superettan
och även spela sig kvar i den serie som kallas div 1 nästa år
Sedan kan man åka ner i blivande div 2 som blir en regional serie
Efter försäsongen så ser det ut som att Ödff kommer att slåss om seriesegern där K/D och Selånger verkar bli största konkurenterna.
Ödff har en bred trupp och kommer att ha samarbete med IFK denna säsong.Det har varit ett problem att man inte har haft något lag för bänken att spela i .Men nu kan man hålla igång truppen bättre än förr.
Den tuffaste uppgiften denna säsong för Ödff är att hålla uppe tempot till det stundande kvalet i höst.
Sedan skulle jag vilja att truppen spetsades till med 2 spelare som förra säsongen fast i mera god tid så de hinner spela in sig.
Eller att en Martina Sandström i god form blir kvar hela säsongen eller att Sunisa D kommer i målform.

Tror även att K/D kommer att ge Ödff en match om man kan hålla sig något så när skadefri.Truppen är lite tunn men spelarna är otroligt vältränade och samspelta.Ett problem man hade förra säsongen var att man drabbades av mycket skador på forvards och fick flytta upp annars duktiga defensiva spelare,I år är Marie Strid.Ronja Forsberg tillbaka på riktigt med en full försäsong ,de kan bidra med lite mera offensiv.Sedan har Pernilla Arvidsson spelat in sig som en killer i straffområdet . Ingen har sådan vilja som denna tjej när det gäller att ge allt för laget.
Löpstarka Cilla Bäckvall kommer även denna sommar att oroa motståndarnas försvarare med sin energi
Även K/D skulle behöva spetsa sin trupp om man på riktigt vill slåss om ett kvalspel

Ope är lite svårbedömd eftersom deras trupp har varit lite splittrad under försäsongen med att spelare jobbat borta och att det ev kommer att dyka några tjejer utifrån . Kan de spela ihop ett lag under sommaren så kommer de att kunna vara i mitten av serien.Men som det varit nu blir det tufft att nå div 1 . Det är synd att inte truppen varit intakt under våren .Det krävs det för att kunna hävda sig i 2 an. Fördelen för Ope är att det är 4 nykomlingar i serien denna säsong . Och av erfarenhet så brukar nykomlingarna ha problem att hänga kvar i denna serie
För Opes del gäller det att spela ihop ett lag som kan bli bättre och bättre under säsongen.

I div3 Kommer Frösön Häggenås IFK Östersund att kriga i toppen ,

“Jag är kär”, Paolo Roberto uttryckte sig så efter att ha sett en boxare i ett OS för ett antal år sen. För min egen del gäller det en fotbollspelare, Moon Seon-Min, 20-årig sydkorean och ett av ÖFK:s många nya ansikten inför säsongen 2012. Entré med dryga tjugo minuter kvar men dom räckte för att hjärtat skulle dunka till så där skönt som det kunde göra en gång i tiden.

Vilken balans, vilket rörelsemönster och vilken teknik i hög fart. ”Det är på en helt annan nivå” sa också en säkert lika imponerad man ur publiken när vi lämnade ett kylslaget JK Arena. Läste nånstans att Moon inte är riktigt klar för startelvan och finns det 10 rödsvarta utespelare som är bättre, då jäklar i min lilla låda som det brukar heta. Nu var naturligtvis inte ett något vingskjutet Sollefteå nån rejäl värdemätare så det skall bli mycket intressant att se grabben i en mer ”hårdför” omgivning.

En av mina favoriter från ifjol, Kyle Hawthorne, gjorde mig heller inte besviken. Förarbetet till Brian Wakes 2-0 var en delikatess för oss som gillar oväntade lösningar och av sådana verkar engelsmannen ha en hel del på lager. Hoppas bara att coach Graham Potter har tålamod framöver med dom små marginalerna. Jamie Hopcutt, också ett nytt ansikte, tempostark och rörlig på mittfältet där f.d. norrbottningen Jonas Desai dominerade inledningsvis men försvann efter hand enligt mitt tycke. Brian Wake verkar ha samma inställning och målhunger som förra säsongen vilket jag tror är ett absolut måste när allvaret sätter i gång. Det märktes inte minst när han byttes ut sista halvtimmen.

Av dom mer hemvävda namnen tror jag Martin Johansson går mot en ny fin säsong på ÖFK:s mittfält. Olle Hallström växer alltid med sin uppgift och Viktor Ageskär har förutom sin speed också lagt till lite spelintelligens och en del tekniska kvalitéer. Ingen av målvakterna Petter Augustsson och Viktor Hansson sattes på nåt större prov. Över huvudtaget verkar ÖFK bra i fas rent fysiskt och rörelsemässigt.

Sen kan man tycka att den enda träningsmatchen på hemmaplan förutom Brunflo-fighten kunde ha inneburit lite mer rent servicemässigt för publiken. Kanske en matchklocka, kanske en speaker eller åtminstone en enkel tryckt laguppställning att dela ut med tanke på alla nyförvärv på plan . Dom cirka 150 tappra som trotsar en bitande vårvinter är en kärna som är potentiella ambassadörer inför den spännande säsongen 2012.

Brunflo Fotbollsklubb avancerade via ett lyckat kval i höstas till klubbens andra division 3 sejour. Fotbollz.se har känt tränaren Adam Matiasson på den så kallade pulsen inför för den nya spännande säsongen.

Du är ju välkänd lokalt Adam men fotbollz.se har ju läsare över hela Sverige för att inte säga hela världen genom internet så vi kanske kan ta en liten presentation inledningsvis:

-Den aktiva karriären startade i IFK Östersund som är min moderförening, sen fyra säsonger i Stugun och tre i Frösö IF innan jag fick var med och starta upp Östersunds Fotbollklubb 1997. Ett fint minne och ett jätteroligt fotbollsår. Efter ytterligare en säsong i Frösön startade jag min karriär som tränare med U19-lag både i ÖFK och Frösön. Därefter seniortränare i Frösön fem säsonger och nu gör jag min tredje i Brunflo

Och nu tränar du ju faktiskt kommunens rankingmässigt näst bästa lag:

-Det tänkte jag inte på direkt men någon sa det i bussen hem efter sista kvalmatchen. Egentligen en fantastisk prestation, ett lag utan någon egentlig stjärna men med en enorm sammanhållning.

Vad har hänt sen dess:

-Vi hade en upptaktsträff i oktober där vi talade om vad som kommer att gälla framöver och sedan startade vi upp träningen i slutet av november. Faktiskt lite senare än vanligt men förhoppningen är att det istället skall vara lite kräm kvar hela säsongen. Sen har vi varierat med fyra eller fem pass i veckan. Vi kan absolut inte heller klaga på dom förutsättningar som finns för vinterträningen, riktigt bra. 20-22 spelare håller igång, kanske inte helt optimalt antal men inga dörrar är stängda.

Mattias Nyman och Niklas Wigen försvann efter ett år, varför:

-Bägge har problem med jobb contra fotboll, det är ju killar som jag känner väl sen Frösö-tiden och Mattias var verkligen sugen på att hänga på, men som sagt svårt att kombinera med jobbet. Jag tycker vi har fått bra ersättare i Andreas Wikström från IFK Östersund, och opekillarna Anton Sunding och Pontus Edholm. Andreas Hjalmarsson tillbaka från Tandsbyn och”Larsken” Nilsson f.d. Stuguns BK blir också viktig med sin division 3 rutin. Gabriel Röhdin åter efter långt skadeuppehåll och ettrige backen Björn Sterner finns också att tillgå igen. Sen har vi ungtupparna Alexander Yngve och Jocke Björnström som tagit ytterligare ett steg.

Truppen jämfört med i fjol och målsättning:

-Den är bättre, helt klart. Ett lag med stark moral och en fin gruppkänsla. Mjuka värden ger i slutändan ett hårt resultat. Det är svårt att ha en egentlig målsättning, vi vet inget om våra motståndare. Det är hopslagningar och en del värvade utlänningar. Naturligtvis går vi in för att vinna varje match.

Det speciella med att vara tränare i Brunflo:

-Som jag sa förut, gruppkänslan i och runt laget och sen många krafter som med små medel lägger ner ett enormt jobb.

Varför just fotbollstränare, på den här nivån förmodligen ingen vidare timpenning:

-Det är så otroligt roligt, att få vara med och utveckla en grupp och försöka ta steg för steg. Det har egentligen inte med serietillhörighet att göra. Sen har jag haft turen att få träna lag som verkligen vill något eftersom det är en förutsättning. Just nu är min uppgift att maxa Brunflo men sen är det ju klart att dom flesta vill nå så högt som möjligt i sin gärning.

Stort tack för pratstunden och till sist en klassiker, din högsta önskan:

-Om vi bortser från fred på jorden och sånt där så säger jag “Steven Gerrard...........”

　Efter ett par månaders skrivtorka där annat för livets fortlöpande måste ges sitt kommer här några rader utan det skyddsnät som ibland måste finnas mot den ibland rejält lokalfotbollsfundamentalistiska fotbollz.se familjen. Inspirationen påverkas också av den i mitt tycke höjda standarden på kommentatorsfälten, många inlägg behandlar just saker som man själv funderat över och dessutom med stor stilistisk finess. Det finns med andra ord gott om krönikörämnen i vår grön-vit-blåa “republik”.

Nu är det inte så att jag på nåt vis vill ha nån sorts kvalitetscensur, tvärt om. Det är ju själva åsikterna som är viktiga, inte hur dom förpackas. Men som sagt, det blir gärna att man mer o mer lutar sig tillbaka och tar del i stället för att deltaga. När vi dessutom är mitt uppe i den så kallade “silly season” är en del självklara ämnen vilande.

För en vän av fotboll i allmänhet och Jämtkraft Arena i synnerhet var det från egen synvinkel en befrielse att det nya arenabygget enligt all tidigare enighet förläggs till det ursprungliga området. Det kommer, tror jag, stärka Östersunds redan goda rykte som ett idrottscentrum. Vi har inte nån vidare industriell potential och då är värden för den rent mänskliga stimulansen viktiga. Det blir attraktivt att flytta hit och därmed ökad stimulans för allt näringsliv. Placeringen ger också utrymme till expansion och samordning vilket inte är minst viktigt.

Fick i form av en för tidig födelsedagspresent boken om Zlatan. Har inte hunnit läsa den än men lovar att ge en högst personlig recension längre fram. “Zlatan delar folket” heter det och det är ju nästan ett understatement. Vid det privata köksbordet får jag ibland försvara den långe skåningen mot sambons allt vildare empati. Jag älskar dom positiva sakerna, det nästan överjordiska sinnet för dom oväntade lösningarna, tekniken och snabbheten i den stora kroppen. Tyvärr är dock denne man när det gäller det svenska landslaget nåt helt annat. Med någon slags inställning att jag är “Gud fader allsmäktig” är han enligt min utstickande haka en direkt belastning. På senare år dock ett undantag, EM-kvalmatchen mot Finland på försommaren där han från bänken kom in och dunkade in tre mål och med en massa annat matnyttigt.

Klart ifrågasatt då och av olika orsaker inte med i startuppställningen men då fanns motivationen, löpvilligheten och framförallt den stora glädje som är ett huvudfundament för all idrottslig verksamhet. Varför går inte denna inställning att uppbringa var gång den blågula munderingen dras på. Skall Sverige lyckas i Ukraina måste också Zlatan lyckas eftersom han “fit for fight” är den absolut förste som Erik Hamrén klottrar ner i sina uttagningsfunderingar. Vågar Hamrén bänka “Ibra” för ett strategiskt inhopp? Erik är en glad gamäng med stort fotbollskunnande och nånting nytt i den svenska ledningen men någon “Sir Alex” i den meningen tror jag aldrig han blir.

Vill också passa på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År där en synnerligen spännande säsong så småningom står för dörren. Tänk, IFK, Ope och Frösön i samma serie och det är inte division 3 det handlar om. Samtliga vill upp igen snarast möjligt, vilka fighter!! Och en våning upp på kommunens fotbollsgräddhylla sitter “Kung Adam” med sina brunfloadepter och tittar ner, leende och förväntansfulla.
En rad också om ÖFK, kul att Olle Hallström skrivit på, allt det som Zlatan saknar har Olle i överflöd.

Säsongen 2012 närmar sig sakta. Spelare provtränar lite hit och dit, och funderar på hur de vill ha det med sitt fotbollsspelande. Föreningarna har i olika takt gjort klart med tränare och andra saker som berör spelarna. Serieomläggningen gör i sin tur att förutsättningarna för föreningarna ser väldigt annorlunda ut det kommande året. Vad gäller de nationella serierna är det helt klart hur det ska se ut, men vad gäller nivån under har Norrlandsdistrikten ännu inte tagit något beslut, men inriktningen verkar tydlig.

Jämtland har detta år tre lag i div 2 södra Norrland, nämligen ÖDFF, KD och Ope. ÖDFF kämpar för att få behålla så många spelare som möjligt, och har lagt extra mycket krut på att Heike Lippertz inte skulle ta steget upp i en högre division. Dessutom har de haft en mängd lokala spelare på provträning. KD uttalar nu för första gången att de har som mål att vinna serien, vilket är spännande. De har flera intressanta namn på ingång, och jag tror att de kommer allt närmre ÖDFF. ÖDFF har naturligtvis även de som mål att vinna serien, samt att de måste ha tillägget att de dessutom vill vinna kvalet. Dock kommer kvalet till nya Damettan att vara ett sådant nålsöga, att det kanske inte är ett särskilt realistiskt mål. Rimligen kommer bara en enda div 2-segrare från hela Sverige att kunna ta steget till Damettan, och chansen att det laget skulle komma från denna ganska svaga serie måste betraktas som väldigt liten. Däremot anser jag det självklart att både ÖDFF och KD redan kan anses klara för nya div 1. Kanske kan de båda gå igenom serien obesegrade av lag utanför Jämtland.

Istället kommer spänningen att koncentreras kring femte och sjätte placeringarna i serien. Som femma är man helt klar för nya div 1, och därtill kommer åtta av de nio sjätteplacerade lagen i Sverige att få ta det steget. Här kommer troligen Ope att få kämpa, och chanserna ser faktiskt riktigt bra ut för att laget ska klara detta. Dels beror det på en ökad träningsdos, dels på att några spelare kommer att krydda det redan slagkraftiga laget.

Frösön och Myssjö/Oviken får starta om i div 3. Där kommer Frösön tillsammans med Häggenås enligt mig att vara favoriter. Men fler lag kan blanda sig i den toppstrid som kommer att vara mer viktig än någonsin. Seriesegraren kommer att få kvala ända upp till nya div 1. Troligen kommer segraren i vår div 3 att få möta segrarna från Medelpad och Hälsingland om en plats där. Sedan kommer några lag att kvalificera sig för nya div 2. Hur många beror på beslut som Norrlandsdistrikten kommer att ta senare i vinter, men gissningsvis minst tre Jämtlandslag kommer att kvalificera sig dit. Norrland kommer troligen att instifta fyra division 2-serier, och där kommer Jämtlandslagen att hamna tillsammans med lag från Medelpad och södra Ångermanland. Möjligen oxå med något lag från Hälsingland.

Som sagt, Frösön och Häggenås får mitt favorittips. Sedan kommer kombinationslaget ÖDFF 2/IFK Östersund troligen att bli ganska starka. Får Myssjö/Oviken behålla de flesta av sina spelare kommer de naturligtvis att finnas med i toppen. Offerdal får nog rikta in sig på mittenskiktet tillsammans med Sveg och Brunflo. Mycket svårbedömda är Ope 2/BK Björnen, Sveg, Strömsund och Järpen. Men de får nog inrikta sig på att hålla sig kvar. Men både Sveg och Brunflo kan även dom hamna i svårt läge till hösten. Sammanfattningsvis är det oerhört svårt att sia om utgången redan nu. Jag återkommer om detta.

Om div 3 är svårt att sia om, så är div 4 fullständigt omöjligt. Jag lämnar därför denna serie otippad fram till våren, då jag kanske kan ha ngn aning om hur lagens slagkraft ser ut. Där kan det oxå både försvinna och tillkomma lag innan spelschemat läggs.

Till sist kan jag oxå nämna att det skulle kunna bli så att Häggenås erbjuds plats redan i årets div 2. Detta därför att Sundsvall DFF och deras farmarlag Sundsvalls FK inte tagit beslut om huruvida den föreningen ska fortleva eller inte. Drar SFK sig ur div 2 så bör erbjudandet först gå till "bästa tvåa" bland division 3-serierna i seriens geografiska område, och det är Häggenås

Ny säsong i antågande
Förra säsongen vart ett bakslag för damfotbollen i länet när Ödff misslyckades att ta sig upp i div 1 och att Frösön åkte ur div 2
Det possitiva var väl att K/D lyckades knipa en andra plats .Sedan måste man nämna Häggenås tappra strid mot OPE om seriesegern i div 3
Att Ödff inte gick upp tycker jag berodde mycket på att truppen var lite för liten och att man inte hade något lag där man kunde lufta de spelare som inte fick så mycket speltid.Sedan är serien lite för dålig för att hålla tempot uppe inför kvalet
Det verkar bli ännu tuffare för samarbete med andra klubbar i framtiden ,eftersom fotbollsförbundet ändrar reglerna för farmarklubbar,
Tror att Ödff behöver en fast klubb att samarbeta med.Det mest naturliga är ju att IFK Östersund blir den klubben.Men det gäller att IFK visar att man satsar på dam och flickverksamheten i framtiden,
Har hört ett rykte om att Ödff ev skall starta upp ett B-lag . Jag blir lite skrämd av detta.
Eftersom man då måste värva ihop spelare till detta lag . Det betyder att man måste plocka spelare ifrån andra klubbar i länet. Det blir först ca 20 spelare till detta lag och sedan behöver A-truppen minst 10 spelare för att fylla upp den truppen . Det betyder att 30 spelare skall plockas. Risken är då att man underminerar jämtlänsk damfotboll.
Det verkar vara svårt att hitta ett bra sätt att få till ett bra samarbete för att vi skall få till ett etablerat div 1 lag i länet.Förra gången Ödff spelade i 1 an samarbetade K/D med dem.Men det rann ut i sanden eftersom Ödff åkte ur div 1. Eftersom Ödff inte kan erbjuda spelarna någon bättre organisation än de har i sina klubbar med arbete . ersättningar mm .Tycker att organisationen höjde sig lite grann i höstas när man värvade hit Amerikanskorna.Det var synd att inte de kom redan säsongen i div 1.Då hade man troligtvis varit kvar i den serien. För att vi i detta län skall kunna utvecklas gäller det att hitta de spelare med den rätta talangen som vill träna 6-8 pass i veckan utan någon som helst ersättning
under flera år. Oftast går det bra medans dom går på gymnasiet , men sedan ska dessa tjejer försörja sig och då blir det oftast jobb inom service yrken med kvällsjobb .Man tycker det är konstigt att tjejerna slutar med fotbollen kring 20 års åldern.Men jag förstår dem att det är svårt att få det att gå ihop med fotboll och jobb.Det blir nog svårt om vi inte kan hitta lösningar.Att ta färdiga spelare utifrån med rutin ifrån ett högre tempo är en lösning men det blir också dyrt
Det blir spännande att se vad som händer med framtidens ÖDFF
Sedan verkar både Ope och K/D gå mot en intressant säsong
K/D verkar att få behålla sina spelare ifrån förra säsongen.Truppen var något tunn förra säsongen. Med några spelare som var skadade och några spelare som kliver upp ifrån det egna ledet + några nyförvärv kommer K/D att få pressen på sig att bli ett topplag även nästa säsong.
Att Bo"Beppe" Alenius blir kvar som tränare betyder mycket
Har följt K/D de senste 6 åren och har sett hur de hela tiden utvecklats och klivit ett steg för varje säsong.tror inte något lag idetta län tränat så mycket som dessa tjejer gjort under dessa år.Många har gått fotbollsgymnasium (ca 13 spelare har under 3 år tränat ca 6-8 pass i veckan)
Man ser också att det ger resultat .Deras 4-3-3 spel har ett klockrent i försvarsspelet .Det jag saknade i K/D förra säsongen var väl att man gjorde lite för lite mål framåt . I och för sig så hade man otur med att få några forvards skadade och fick flytta upp folk som inte var vana att spela som forvard K/D har väl kanske inte den organisation som krävs för div1 . Men det sätter ju en viss press på Ödff och det tycker jag är bra.
Att OPE redan är igång med träningen lovar gott . Hoppas verkligen att de kan hänga kvar i serien denna gång.Ope är det lag jag unnar en plats i div 2 med dess stora ungdomsverksamhet .
I div 3 verkar Frösön bli favorit.Det gäller att Frösön att få behålla de spelare som var med i div 2 och sedan få in de spelare som gjorde det så bra i div 3 förra säsongen.

ha en bra försäsong

Egentligen är det ett helt fantastiskt år det här, man har fem lag närmas hjärtat och alla fem lyckas med sin målsättning. Helsingborgs IF, “heåjeff”-”di röe”-”den gamla mjölkkossan” vilket man vill, vinner allsvenskan. Blågulrandiga Eskilsminne IF, från barndomskvarteren i samma stad, avancerar till division 2 för första gången sen bildandet för cirka 90 år sen. Östersunds FK tar tillbaka sin plats i division 1 och Brunflo FK, hemmaklubben där man genom åren spenderat mycken tid i härlig gemenskap avancerar för andra gången i modern tid till division 3 och helt hastigt och lustigt kommunens näst bästa lag. Dessutom som grädde på det så kallade moset fixar vårt blågula landslag efter många om och men plats i nästa års EM. Det är egentligen för bra för att vara sant.

I många glädjebägare finns det dock ofta en del smolk och till den kategorin får väl räknas Frösö IF, IFK Östersund och Stuguns BK. Kunde aldrig i min vildaste fantasi och den är stundtals rätt vild ana att samtliga dessa tre föreningar skulle flyttas ner till division 4 Jämtland/Härjedalen. På Frösön där jag tillbringat tolv år av den yrkesverksamma karriären ivrigt cyklandes i den mer eller mindre lodräta topografin och försett frösöborna med förmodligen mindre önskade fönsterkuvert. 1968 när man var uppe i Sveriges andra division bjöd “Sventa” Holmberg och company på fin underhållning på Hofvallen.

IFK är väl kanske den största negativa överraskningen men samtidigt ett bevis på att allt kan hända i idrott. Laget har varit och vänt i fyran förut och gör det säkert igen och med Leffe Widegren och ÖFK-kontakten ser det väl ljusare ut på sikt. SBK lärde jag mej älska som nästan ständigt utskickad reporter under den senare ÖP-tiden. Matcharrangemang av högsta klass och en speciell Stugun-anda med alla lirare från bygden. Kanske är det den som delvis gått förlorad i och med att man som det verkar öppnat upp för folk utifrån. Detta förmodligen på grund av att glesbygdsproblematiken nått ikapp även Stugun. Ett nytt Stugun dock via Alsens IF, kvar i trean, där också sammanhållningen runt laget verkar ha en icke oäven inverkan. Skall bli verkligen kul att få se både Alsen och Ytterhogdals IK här hemma på Åkreäng nästa säsong, kan bli riktiga publikfester.

En teori jag gått och burit på rörande turbulensen i vår division 3-fotboll är om barnens och ungdomens förändrade aktiviteter inverkar. Om den tekniska mediautvecklingen blivit passiviserande och spontanidrotten allt mer kommer i kläm. Vi har ju i det norrländska inlandet av naturliga skäl inte den bredd som i mer kustnära regioner. Nu läste jag i ett kommentatorsfält att vi via BFK:s lyckade kval har bättre standard på fyran än både Västerbotten och Ångermanland så ingen sanning är väl helt rättvisande.

Till sist apropå spontanidrott, i min barndom spelade vi fotboll nästan var ledig stund under säsongen som var rejält lång i vår sydligaste landsända. Ett par grabbar fick i uppgift att ragga ihop gänget, 10-14 stycken. En gräsplätt, helt naturligt benämnd “Gröningen” var spelplats. Skylten “Bollsparkning förbjuden” sket vi högaktningsfullt i. Klädespersedlar till målstolpar och sen delade vi lag. Vi hade växt upp tillsammans, gick på samma skola, firade födelsedagar hos varann och ingen som råkade bli vald sist kände av det på nåt vis. Vi var trygga med varann. En målsättning för världen, på alla plan.

Nu återstår det endast en tävlingsmatch för damlagen i distriktet. Men den matchen är desto viktigare. ÖDFF har kvar att på hemmaplan möta Västerås BK 30. Förutsättningarna inför den matchen blir dock inte klara förrän under helgen, men mest troligt krävs seger för ÖDFF, kanske med flera mål, efter förlusten i Kalix mot Assi.

Självförtroendet i ÖDFF var åtminstone utåt på topp inför Assimatchen. Sannolikt var det ovanan att vara satta under press som ställde till det i de situationer som ledde till de fyra baklängesmålen. Frågan har ställts om södra Norrlandstvåan är en mycket sämre serie än övriga tvåor. Jag är inte helt säker på det, men sannolikt har det under de senaste tre åren varit negativt att det saknats lag utöver seriesegraren som haft faktiska ambitioner att kliva upp en division. Möjligen med undantag av Frösön. Det har kanske gjort att många motståndare inte tagit matchen mot just seriesegraren som årets viktigaste. Det har varit viktigare att ha en rejäl inställning i matcherna mot de lag man haft närmast sig i tabellen. Om det skulle stämma så har det naturligtvis varit en nackdel för seriesegraren. Men både 2009 och 2010 vann ÖDFF resp Själevad kvalserien, vilket ändå visar att dessa lag varit tillräckligt bra de åren.

Jag tror att ÖDFF fortfarande har en god chans att ta klivet upp, även om nu Assi och BK 30 kanske har ett litet övertag. Men tvärtemot vad en del uttalat tror jag att det viktigaste är att täta defensiven.

I tvåan höll KD och tog välförtjänt andraplatsen. Förra året var Frösön tvåa. Det visar verkligen att bredden inom JH är allt större. Att Frösön inte höll i år hänger nog ihop med flera orsaker, men den största är naturligtvis att så många tongivande spelare lämnade föreningen. Det skedde ett år för tidigt. De yngre hade behövt spelats in under en mellansäsong, med bättre stöd från rutinerade spelare. Att Myssjö/Oviken skulle ramla ur var helt väntat, men i många matcher visades att de i sina bästa stunder kunde hota flera av de andra lagen.

Trean blev väldigt spännande ända in i sista omgången. Nu bestämde sig Opetjejerna i de två sista matcherna att de inte skulle ge motståndarna någon chans, och därför kunde de infria det stora favorittryck som låg på dem. Häggenås har dock gjort en mycket imponerande säsong, och jag tror att de kommer att göra det nästa säsong också. Ett annat lag som verkligen utvecklats är Offerdal. Tränarna har tillsammans med tjejerna gjort en riktigt bra insats. Dessutom är det imponerande att de haft skribenter i Fotbollz oavsett om de åkt på en storförlust eller inte.

Ett annat lag som måste berömmas är Frösön 2. Ett lag som vill spela fotboll, men även använder de styrkor laget har på ett effektivt sätt. Jag trodde inte att de skulle göra så bra resultat. I övrigt var det nog ganska väntade insatser av de andra föreningarna i trean. Ja, för en gångs skull känns det som att jag hade ovanligt mycket rätt när jag tippade inför årets säsong.

Den omläggning av serierna som aviserats stöter på motstånd, främst från många Norrlandsdistrikt. Bl a är de flesta av dem emot att det skapas en nationell div 3 för damerna, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. De vill istället att det skapas en nivå mellan nuvarande div 2 och en eventuell framtida "Superetta". Därför blir det nu extra spännande att följa vad beslutet kommer att bli.

Just nu har väl alla föreningar mer börjat titta framåt mot nästa säsong, möjligtvis med undantag av ÖDFF, som nog fortfarande mest ser fram mot årets sista och mycket avgörande match. Jag återkommer med tankar inför säsongen 2012.

Har försökt följa ÖFK:s öden och äventyr på “Arenan” den här säsongen så fort tillfälle givits. Hopplöst avsågade Junsele var väl ingen direkt adrenalinhöjare den här gången men samtidigt en chans att se bägge afrikanerna och spanjoren “in action” och som det verkade dessutom i startelvan. Tillhör väl den skara som inte har några som helst synpunkter på hur många “utbölingar” som kommer hit, bara vi begåvas bra fotboll. Det höjer intresset på alla plan enligt min mening.

Och frågan är väl, har ÖFK någonsin, rent kvalitetsmässigt mönstrat en trupp likt dagens? Juan Hervias, mittbacken visade sig vara precis så solid som man förväntat sig, elegant i sitt försvarsspel och ett klart och tydligt engagemang för lagets väl och ve. Låt vara att Junseles offensiva attacker mer kunde kategoriseras under rubriken “ärtbössa” men ett gammalt ärrat fotbollsöga avgör förhoppningsvis det ändå. Sam Mensah, speedkulan på högerbacken, som jag inte heller sett tidigare gav också en ny dimension till det rödsvarta garnityret

Isaac Shaze, jag kanske var lite elak med honom i ett tidigare reportage, var den här gången betydligt effektivare i sin mittfältsgärning och stort engagemang även där. Av dom mer “hemtama” utlänningarna gladde naturligtvis Brian Wake med ny målaptit. Synd bara att jag inte vågade frångå honom i sajtens “Plaza”-tips, tre mål men tyvärr i fel ordning. Borde följt hjärtat i stället och röstat på Kyle Hawthorne som satte det för tävlingen så viktiga första målet.

Kyle är en typ av lirare som jag verkligen gillar vilket inte undgått dom som till äventyrs följt mina rader här i detta medium. Grabben kan förmodligen inte ens stava till ordet “säkerhetspassning”. Utsidor, instick, lobbar och en mycket underhållande vilja att hela tiden sätta motståndaren på pottan. Naturligtvis delar en spelare med dom små marginalerna in åskådarna i två läger, antingen älskar man det eller också är det rena motsatsen. Jag tillhör definitivt dom förstnämnda. Gav i en tidigare skrift Potter rådet att flytta in Kyle i en mer central roll tillsamman med Wake men min blygsamhet förbjuder mig att tro att han lyssnat just på mitt råd.

Mycket utrymme till importer men gladast är jag nog över Dennis Widgrens fortsatta utveckling. Blev lite brydd när Graham Potter bänkade honom några matcher men engelsmannen är förmodligen klok som en pudel. En så ung spelare mår säkert bra av att få tagga ner lite, att allt inte går som på räls. Gjorde det mesta rätt i går eftermiddag och överhoppningen innan 1-0 var ett litet mästerverk i spelförståelse. Just tajmingen i all bollkontakt är en ren njutning att se. Viktor Ageskär, en annan ungdom har jag uppmärksammat förut och han fortsätter också en positiv utveckling. Svårstoppad efter kanten men behöver ha upp tempot lite enligt min mening i närkampsspelet.

Mycket ÖFK den här gången men jag tycker Kindberg & co fått upp ångan i lokomotivet på Stadsdel Norr. “Friskt vågat är hälften vunnet” sa nån tänkare en gång och i varje fall Division 1 norra bör väl kunna räknas dit. Sen är det ju inte fel om våra lag i trean får ett positivt utfall i dom avgörande omgångarna. Och varför inte lite sällskap av Brunflo……..

Detta blir en troligen ganska subjektiv krönika, eftersom jag är vitblåfärgad. På onsdagskvällen spelades en oerhört spännande seriefinal i trean på Tigervallen mellan Häggenås och Ope inför en storpublik på 252 personer. Endast två tidiga derbyn i tvåan har dragit mer publik på damsidan i år. Häggenås har gjort enorma framsteg i sitt spel detta år, och i denna match var det inte bara långbollar fram mot löpande forwards, utan man försökte ofta variera sitt spel. När dessutom Ope alltför många gånger bjöd på försvarsmissar kunde Häggenås få fler farliga chanser än Ope under delar av matchen. Ope spelade sig dock själva fram till fler chanser än vad Häggenås kunde göra. Två gånger tog Häggenås ledningen, och två gånger kvitterade Ope, varvid slutresultatet blev 2-2.

Detta gör att båda lagen fortfarande står på samma poäng, med visst övertag för Ope i målskillnaden. Men för att kunna hålla undan för Häggenås krävs inte bara segrar i resterande matcher för Ope, utan vartenda mål kommer att bli viktigt. Det blir dock ingen lätt väg för Ope att ta dessa segrar. Först handlar det om KD 2, och där bör Ope vinna. Sedan kommer Frösön 2 på besök på Torvallen. De kommer som vanligt att göra sitt yttersta för att knipa poäng. I de två sista matcherna handlar det om Offerdal och Mörsil. Inte det heller några lättköpta poäng, så Häggenås finns i allra högsta grad med i kampen om seriesegern. Häggenås kan naturligtvis oxå tappa poäng, även om jag tror att deras raka spel ska räcka. Men Sveg och Frösön 2 kommer nog att göra sitt bästa för att krångla till det för Erssons och Handlers gäng. KD 2 och Mörsil på hemmaplan tror jag Häggenås fixar, men Mörsil tog ju faktiskt en poäng av tigertjejerna i premiären, så kanske det kan hända igen.

I övrigt i trean har Frösön 2 tagit greppet om tredjeplatsen, med Sveg och Mörsil som utmanare, även om Mörsil fortfarande skulle kunna halka ner mot den lägre delen av tabellen vid förluster i de båda släpande matcherna mot just Frösön 2. I botten är nog Ås fast, men kampen om den troliga andra nedflyttningsplatsen är stenhård mellan KD 2, Brunflo, Offerdal och Strömsund.

Vad gäller tvåan ser det nu ganska mörkt ut för Frösön, även om det faktiskt öppnades en tydlig möjlighet då Remsle förlorade borta mot Ljusdal. Remsle har inga lätta matcher kvar, då jag tror att Myssjö/Oviken kommer att göra sitt yttersta i sista matchen om det skulle kunna hjälpa Frösön. Men nästan varje match måste nu gå Frösöns väg för att det ska vara möjligt att rädda kontraktet. Men det är inte omöjligt.

KD finns definitivt med i kampen om andraplatsen, och jag tror faktiskt att de kommer att greja den. Det skulle ge en rejäl skjuts för självförtroendet inför framtiden. Sedan hoppas jag verkligen att Myssjö/Oviken kniper några poäng i de sista omgångarna.

Vad gäller ÖDFF görs äntligen en satsning på spelare utifrån. Jag vet inte vilken klass de båda amerikanskorna håller, men om utsagorna stämmer så ska i alla fall Megan Mischler vara riktigt bra. Sedan gäller det att kunna anpassa sig till lagkamrater och spelstil. Denna satsning höjer naturligtvis rejält ÖDFF:s chanser i det kommande kvalet.

Sedan kan jag till några som kommenterat min förra krönika säga att den krönikan delvis skrevs just därför att jag inte fått svar som jag bett om avs Maja Öst. Dessutom fanns det personer som har oerhört mycket bättre insyn än mig i ÖDFF som uppfattat det på samma sätt som jag. Tarzan m fl får gärna ringa mig så förklarar jag mer om bakgrunden muntligt. I skrift får det räcka så här för tillfället.

Plötsligt händer det en del intressant runt ett par av de lokala lagen i damtvåan. Två föreningar som tidvis tidigare haft mycket negativt att säga om varandra (jag har hört det själv i vintras från båda håll) verkar nu, av skilda skäl, ha börjat att samarbeta. Det handlar om ÖDFF och Frösön. Jag ska dock vara tydlig med att uppgifterna kommer från spelarhåll och inte från ledarhåll, så har jag otur så stämmer dom inte. Men Fotbollz ska väl få innehålla en del rykten och spekulationer.

ÖDFF skickar alltså enligt trovärdiga uppgifter minst två av sina spelare till Frösöns slutspurt, nämligen målvakten Maja Öst och offensive Matilda Johansson. Jag är inte särskilt insatt i turerna runt detta, men känner till en del. Det finns en del man kan fundera runt i denna affär, men vi ska se vad den resulterar i först. Att det är en tydlig satsning från Frösön för att hänga kvar i tvåan, samtidigt som ÖDFF är beredda att ta vissa risker inför det stundande kvalet är dock uppenbart. Det är möjligt att ÖDFF värvat en annan målvakt, vilket jag inte har någon aning om, för annars blir det ju tydliga problem om Heike Lippertz blir skadad. Det måste finnas speciella skäl att släppa spelare samtidigt som tränaren John-Rune Wikén uttalar sig om behovet av att förstärka truppen inför kvalet.

Att detta eventuella samarbete sedan kan komma att skicka svallvågor neråt kusten är ju troligt. Det är många som pratat om att Sund självklart kommer att ta sex poäng mot Myssjö/Oviken och Sund, men nu kommer nog oxå en del personer runt Sundsvall att prata om att Frösön kanske kan räkna med tre poäng mot ÖDFF i sista matchen, om inte nedflyttningen redan är avgjord. Jag gissar att ÖDFF och Frösön räknar med att sådana spekulationer kan dyka upp. Det är sådant snack som vi kan känna igen härifrån Jämtland i andra sammanhang, så det vore inget konstigt med det.

Att Maja Öst, som är en mycket duktig målvakt, kommer att innebära en betydande trygghet för de bakre leden i Frösön är jag säker på, men frågan är om det kommer att räcka. Det är en annan form av trygghet som behöver slå rot i Frösön. De senaste matcherna har enligt uttalanden i tidningarna visat på att det finns en rädsla att misslyckas. De två närmsta matcherna kommer att vara väldigt avgörande för Frösön. Först matchen mot Team Hudik imorgon lördag, som inte får förloras, och sedan den ännu viktigare mot Sund nästa helg. Men nästan lika viktigt för Frösön är hur det går mellan Sund och KD ikväll. Tar Sund tre poäng där är uppförsbacken lång. Men vi får hoppas att Frösön ror hem detta till slut.

Med drygt tre omgångar spelade av höstsäsongen börjar damtvåan vad gäller de viktigaste placeringarna nästan se avgjord ut. I toppen behöver väl egentligen ÖDFF bara vinna ett par matcher till för att säkra segern. Tränarna uttalar t o m att det är dags att börja inrikta träningen mot det kommande kvalet. KD är lite ojämna just nu, men kniper en hel del poäng. Bl a blev man det andra laget att ta poäng av ÖDFF. Jag tror fortfarande att det kommer att räcka till en plats bland de tre i topp för KD.

I och med Sunds forcering i slutet av våren och början av hösten ser tyvärr Frösön ut att tvingas kliva ner i trean. Jag misstänker att det kan glädja vissa, vilket jag i så fall tycker är riktigt tragiskt. Jag anser att det tydliga uppsving som skett för jämtländsk damfotboll de senaste åren väldigt mycket handlar om att vi fått upp flera lag i tvåan. Självförtroendet ökar och naturligtvis blir det en bättre utveckling för allt fler spelare av att möta bättre lag. Därför skulle det verkligen behövas att Frösön stannar kvar. Vi skulle då kanske snart kunna nå 90-talets nivå, i förhållande till övriga Sverige, igen.

Frösön är dock helt tvingade att vinna hemma mot Sund, och måste nog oxå bli hjälpta av att Sund hamnar i en negativ trend även i övrigt. Att hoppas på att Sundsvalls FK ska klappa igenom tror jag inte alls på. Om det behövs kommer moderföreningen SDFF att skicka ned nödvändigt antal spelare. Att Frösön skulle knapra in runt 10 poäng mot något av de andra lagen efter ÖDFF tror jag inte heller på.

Myssjö/Oviken har fortfarande inte fått njuta av sina första poäng, men jag tro att det kommer. Om inte annars så i hemmamatchen mot Ljusdal. Det skulle i sin tur innebära att tjejerna från Bergs kommun skulle kunna lämna sistaplatsen.

Av lagen i övrigt visar Remsle återigen att jag har svårt att bedöma deras styrka innan seriestart. Jag trodde att det var dom som Frösön skulle kunna ha efter sig, men de plockar poäng i var och varannan match och har nu parkerat på övre halvan. De är den största positiva överraskningen för mig.

I damtrean tätnar toppstriden mellan Ope och Häggenås efter Opes poängtapp mot Brunflo. En riktig seriefinal finns att se fram emot på Tigervallen 31/8 kl 18. Jag hoppas att det kommer riktigt mycket folk. Den matchen är helt öppen. Ope har kanske ett mer homogent lag, som i sina bästa stunder oxå spelar den bästa fotbollen. Däremot har nog Häggenås ett par spelare som kanske är de bästa i årets trea.

Brunflo och Frösön 2 har väl annars blivit de mest omskrivna i serien efter en match jag gärna hade velat se. Det är ju oerhört svårt att kommentera något man inte sett. Brunflo spelar ofta en fysisk fotboll och har kanske ett par spelare som ibland kan vara lite odisciplinerade, men jag har aldrig tyckt att de allmänt har spårat ur någon gång. Kommentarerna i tidningarna och på Fotbollz visar verkligen hur olika man kan se på en och samma match. Men dom visar oxå vilket engagemang det kan finnas runt div 3 Jämtland. Det engagemanget tycker jag nästan alltid är positivt, men när det urartar till ren pajkastning blir det lite pinsamt. Chansen finns dock redan nu på söndag att se i stort sett samma Frösölag spela mot drygt hälften av Brunflos lag igen i DM-final för F-16 på Lövsta. Enligt JHFF kl 15.00, i så fall inte 17.00 som någon skrev i kommentar under div 3-matchen.

I övrigt har Sveg haft en positiv trend, mkt beroende på måltjuven Camilla Larsson som egentligen tillhör ÖDFF. De är nu uppe och nosar på tredjeplatsen i kamp med Frösön 2. Möjligen kan Mörsil, med många ospelade matcher, ta upp kampen med nämnda lag.

Ås verkar fast förankrade i botten, och behöver omgående börja plocka poäng för att kunna ta sig därifrån. De verkar löpa störst risk att få börja om i fyran. Om det blir fler än ett lag som måste kliva av, vilket det troligen blir om Frösön åker ur tvåan, så är det många lag inblandade i den striden. Just nu ligger KD 2 på näst sista plats, men med såväl Offerdal som Strömsund och Brunflo inom räckhåll. Ja kanske även Mörsil om de börjar hacka lite. Det känns omöjligt att gissa vilka som kommer att hamna på den riskfyllda niondeplatsen.

I fyran har inte många matcher spelats i höst, men där kommer Björnen att vinna säkert. Sedan får vi se vad som händer nästa år med det laget och den föreningen. Jag hoppas att de fortsätter i någon form och att de antar utmaningen att spela i trean. Annars tycker jag att det stora frågetecknet i fyran är hur IFK Ösd matchar sina spelare. Jag har inte tittat i några laguppställningar och vet inte heller om det är tillåtet att blanda spelare hur som helst mellan första- och andralaget. I vilket fall är det anmärkningsvärt att båda lagen tagit lika många poäng. Ope 2 har väl tillsammans med IFK 1 varit lagen som underpresterat så här långt, medan övriga tre andralag har presterat bättre än väntat. Orrviken väntar, precis som Myssjö/Oviken i tvåan, på att få ta sina första poäng.

Som avslutning kan jag nämna att jag från välunderrättat håll hört att det inför 2013 är på gång med en "Superetta" även i damfotbollen. Hur serierna under den ska hanteras verkar dock helt öppet. Det innebär att spel i den näst högsta divisionen kommer att kosta väldigt mycket ekonomiskt. Personligen tror jag att det vore väldigt negativt för damfotbollen i norra Sverige, så jag hoppas att det stoppas på något sätt. Däremot ser jag gärna att det blir färre div 2-serier med direktuppflyttning till div 1, och därunder nationellt styrda div 3-serier med ungefär samma geografiska spridning som i herrarnas div 3.

Efter en längre tid utan “hammarslag” där andra aktiviteter krävt sin uppmärksamhet pumpar nu adrenalinet och nånstans måste det få ett utlopp. Som vanligt när man höjer sig ovanför huvudläktaren på Jämtkraft-Arena eller all annan fotboll med lokal anknytning sitter det alltid nån fundamentalist som tycker att sajten till minst 150 % skall handla om just den lokala fotbollen. Man får dock ta en del risker här i livet och delar av nedanstående avsnitt är väl en av dom.

Bevittnade i går Sveriges semifinal i damernas VM-fotboll. Många ansåg ju att vägen nu låg öppen fram till dom ädlaste medaljerna sen Japan sensationellt betvingat värdnationen Tyskland. Har inte följt “Nippons” fotboll speciellt genom åren det skall erkännas och tänkte efter segern mot tyskorna att det här gör dom inte om, inte ens via 50 möjligheter till. Efter gårdagskvällen är jag dock beredd att tänka om, rejält.

Visserligen fick coach Dennerby vaska om en del i sin uppställning men på den här nivån och med dryga 20 spelare i truppen skall det fungera ändå. Men, svenskorna såg i många stycken ut som nybörjare. Man matchade helt enkelt inte det tempo och presspel som motståndet bjöd på, dessutom med hög teknisk färdighet i varje situation. Och nu till min poäng, för detta rejäla tillkortakommande lastas i dom flesta media målvakten Hedvig Lindahl?? Okej, när sista utposten ger sig ut i straffområdet skall det spruta revben och andra kroppsdelar åt alla håll men att mer eller mindre hänga ut henne för nederlaget känns väldigt magstarkt.

Samtidigt en uppvisning i den gamla sanningen att “man spelar inte bättre än motståndet tillåter”. Det hjälper inte hur talangfull eller rutinerad man är, om den omgivande spelmässiga nivån är högre avslöjas bristerna i den egna färdigheten obarmhärtigt. Detta som en liten personlig passning till alla som menar att bara man satsar på att spela ihop egna talanger så löser sig allt. Dels finns risken att talangen vill gå vidare och sen behövs det en större kader än vad som går att uppbringa i våra trakter. Japanskorna är många och av kulturella och andra skäl väl anpassade för lagidrott.

En talang som anpassat sig är väl Ante Björkebaum. Har aldrig hyst, till skillnad från en del fotbollskompisar, några tvivel på han förmåga i den vägen. Tillhör dom tongivande i Sirius och hänger in en hel del mål dessutom och nästa pinne på karriärstegen är säkert inte långt borta. Dessutom glädjande att David Röhdin, 16-åringen från Brunflo FK (!), får en fin vidare fostran i Gefle IF. Hans löpningar med bollen och i hög fart dessutom täcka densamma är som jag ser det, unik.

Många nya ansikten är som vanligt i omlopp i ÖFK, något som är sunt, skapar intresse och diskussioner, dessutom ett tecken på att man verkligen vill nånting. Det som dock inte torgförs är vilka som försvinner inför hösten, åtminstone har jag inte lyckats få med mig det. Hittade en speciell favorit under våromgången i engelsmannen Kyle Hawthorne. Började lite anonymt men växte mer och mer i mina ögon. Just den där förmågan att hitta lite udda lösningar och den underbart fina touchen på bollen. Wake, Burton och Clark verkar bli kvar men hur blir det med Hawthorne?

I vilket fall som helst en intressant höst och det pratas mycket ÖFK med många man möter. Hade själv lite blandade känslor inför degraderingen men på nåt vis har ändå samma lust och förväntningar inför varje match infunnit sig. Det är väl det som är det fina med fotboll, man hittar på alla nivåer nåt givande eller oväntat. I det här läget kanske en svensk seger på lördag är oväntad men givande i så fall en svensk bronsmedalj. I den bästa av världar inte illa alls.

Nu närmar sig våromgången sitt slut. I div 2 har nu ÖDFF i praktiken tagit ett totalt grepp om seriesegern i och med helgens vinst mot Selånger. Den segern i kombination med att lagen närmast bakom säkert kommer att ta poäng av varandra gör att ÖDFF successivt kommer att utöka sin ledning. Det finns dock en tydlig skillnad mot för två år sedan i matcherna. Då var oftast ÖDFF helt överlägsna, men nu kommer det perioder i matcherna då flera av motståndarlagen får grepp om Östersundstjejerna. ÖDFF:s motståndare i höstens kval kommer med stor sannolikhet att bli Notviken från Luleå och Västerås BK 30. Notviken har tagit ett litet grepp i Norra Norrland, men har ett svårt derby mot uppstickarna Luleå DFC kommande omgång, och BK 30 verkar överlägsna i Norra Svealand, även om Huge fortfarande tassar strax efter.

KD har som väntat börjat att plocka sina poäng, och jag blir förvånad om de inte tillhör de tre bästa i sluttabellen. KD har ett sammansvetsat gäng som kan utvecklas för varje år, om de fortsätter tillsammans. De spelar oftast rappt med säkert passningsspel. Föreningen har kanske inte riktigt lika många duktiga unga spelare på gång underifrån som tidigare, men tillräckligt många för att löpande ha påfyllning från egna led.

Frösön tog de tre viktiga segrarna mot nykomlingarna i serien, men förlorade sexpoängsmatchen borta mot Remsle. På torsdag har de allt att vinna och inget att förlora i derbyt mot ÖDFF och med en bra start skulle det unga Frösögänget kunna skaka om ÖDFF lite. Men gissningen är en klar seger för serieledarna. Frösön har sedan oxå Team Hudik kvar i vår och skulle i värsta fall kunna få ta sommarvila på nedflyttningsplats, men Sund tar knappast poäng mot Sundsvall eller KD, så de ligger nog kvar efter Frösön.

Myssjö/Oviken längtar fortfarande efter sin första poäng. De var nära mot Ljusdal och de spelar allt bättre för varje match. Ny chans till poäng ikväll mot Remsle. Att de skulle kunna rädda kontraktet anser jag dock som omöjligt. Men självklart utvecklas spelarna hela tiden, och de kommer endera att föra Myssjö/Oviken till toppen i trean nästa år, eller bidra på annat sätt till Jämtlandsfotbollens framåtskridande. Det var absolut rätt att ta chansen och kliva upp.

Trean verkar bli en kamp mellan favoriterna Ope och uppstickarna Häggenås. Ope vann den tidiga seriefinalen klart i siffror, men på planen ska det ha sett annorlunda ut. Jag missade tyvärr den matchen, men samstämmiga rapporter säger att Häggenås tog ett tydligt grepp om matchen i början av andra halvlek efter sin sena reducering i första. På slutet tröttades dock Häggenåstjejerna och Ope kunde göra två avgörande mål fram till 4- 1. Efter lagens tidiga poängmissar mot Mörsil resp Frösön 2 verkar de vara inställda på att ta full pott.

Frösö 2 är för övrigt årets verkliga sensation. Ett lag med i huvudsak 14-15åringar, kryddade med enstaka något år äldre A-lagsspelare, visar upp en fin och snabb fotboll. Troligen kommer de dock att tappa fler poäng än Ope och Häggenås, men att de strävar mot en tredjeplats i serien är tydligt. I övrigt har trean blivit mycket jämnare än jag trodde den skulle vara. Kvalitén är högre än på många år och de flesta lag kan plocka poäng av varandra. Ovanligt många spelare med erfarenhet från högre serier finns nu i trean tack vare att så många jämtlandslag spelat i tvåan på senare år. Bättre än väntat har, förutom Häggenås och Frösön 2, främst Offerdal presterat. De har några riktigt bra spelare och sedan utvecklas de övriga hela tiden. Sämre än väntat har främst Strömsund gått. För mig tycker jag även att Sveg varit en liten besvikelse, men då jag hört att de knappt kunnat tränat inför säsongen blir ju insatsen istället ganska imponerande. Mörsil och Brunflo är lag som i sina bästa stunder kan ta poäng även av topplagen, men de har lite för många svagheter för att riktigt kunna etablera sig i toppen. Men det är inte omöjligt att så sker kommande år. Just nu ligger KD 2 och Ås i botten. Risken finns att de oxå gör det i sluttabellen, men betydligt fler lag riskerar att hamna där om det börjar att gå tungt. Jag vet inte hur många lag som ramlar ur och därför är det omöjligt för mig att tippa vilka som gör det.

I fyran visar de unga gamlingarna i Björnen att de än så länge är starkast. Jag har sett två av deras matcher och de har några av distriktets bästa spelare i uppställningen. De spelar tidvis ett spel som skulle räcka till topplacering i trean, men sedan är det det här med konditionen. Den är inte den allra bästa för en hel del av spelarna. Men det är himla roligt att se lagets spelglädje och finesser. Orrviken är lika förankrade i botten som Björnen är i toppen. Jag är imponerad över föreningen att de håller laget igång år efter år. En eloge till Orrviken. Sedan har IFK Östersund fått igång sin damverksamhet riktigt bra på bredden. Nu gäller det att ta hand om de yngre spelarna, så att föreningen även kan börja att närma sig de bättre lagen i distriktet. Förutsättningarna finns, men finns stödet i föreningen och uthålligheten hos ledare och spelare?

Nu har säsongen 2011 dragit igång, och till största delen har det väl varit ganska väntade resultat i tvåan och trean. De resultat som främst sticker ut är väl KD:s förlust mot Remsle och Opes förlust mot Frösö 2. Jag har nu sett alla jämtlandslag i tvåan och de flesta i trean, och de åsikter jag redovisade inför säsongen står fast.

ÖDFF har börjat med tre säkra segrar, trots halvdant spel, vilket naturligtvis tyder på att laget är starkast i serien. Deras svåraste motståndare kommer nog att vara de själva, och förmågan att upprätthålla motivationen. Detta trots att de ännu bara ligger trea, men KD och Team Hudik har redan tappat poäng mot andra lag, och ledande Sundsvall kan ju ÖDFF ha före sig utan att det gör något, då inget farmarlag får kvala till ettan. Då återstår Selånger, som har startat bra och ligger tvåa i serien. Dom har oxå förbättrats sedan förra året, men kommer knappast att räcka till för att hota ÖDFF.

KD har nu börjat plocka poäng, och kommer att klättra i tabellen. De kommer att tillhöra de tre-fyra bästa när säsongen summeras. Frösön ska nog vara tacksamma för att Myssjö/Oviken och Ljusdal stod på programmet efter Sundsvall. De kommer att behöva varenda poäng för att vara på den säkra sidan i slutspurten. Men dessa båda storsegrar höjer naturligtvis självförtroendet, vilket är en oerhört viktig investering för att nå en bra placering. Myssjö/Oviken gjorde en bra halvlek mot Frösön, men alla måste spela på toppen av sin förmåga hela matcherna för att några poäng ska håvas in. En av de största chanserna under säsongen kommer nu i helgen mot Ljusdal. Jag hoppas att de kan hålla stämning och träningsnärvaro någorlunda på topp ändå.

I trean hade Ope full pott efter tre matcher, vilket de ska vara tacksamma för efter en mkt svår match borta mot Mörsil, där Martina Amrén avgjorde i slutminuten. Därefter kom ett riktigt bottennapp mot Frösö 2. Men det unga Frösölaget ska verkligen ha en eloge för sin insats, och vilka lovande spelare där finns, främst i 97:orna Rebecka Bill och Gry Tjärnström. De närmsta utmanarna för Ope tror jag dock fortfarande är Häggenås och Mörsil. Häggenås kommer att ta många poäng, när de har tillgång till de bästa spelarna. Seriefinal stundar tisdag 31/5 på Torvallen mellan Ope och Häggenås.

Jag är bedrövad, förtvivlad och näst intill tillintetgjord. Hade laddat hem derbyt Malmö FF-Helsingborgs IF som utspelades på Swedbank Arena i Malmö. Ettan och tvåan i tabellen, HIF med en tre poängs ledning. Båda lagen med viss turbulens, MFF med osäkerheten runt Roland Nilsson och HIF med lite intern fight spelare contra lagledning.

En fantastisk inramning, näst intill fullsatt, otroliga tifon och kampsånger. Visserligen ett kortare avbrott inledningsvis för att få bort röken från bengaliska eldar men matchen kom igång. Inget vanligt derby heller utan förutom den intensiva fighten också offensivt spel och målchanser i massor. Ett felaktigt (?) dömt offsidemål för MFF, en utebliven (?) straff när HIF-sprintern Erik Sundin dras omkull innan Rachid Bouazan sätter 1-0 till HIF i 30:e minuten efter ett utsökt förarbete av Rasmus Jönsson. Vild glädje och alla helsingborgare på plan i stort kramkalas.

Sen förändras allt, någon i MFF-klacken har kastat in ett knallskott mot HIF-målvakten Pär Hansson, denne går ner på knä tydligt påverkad av smällen och samtidigt kommer en figur inspringande och tänker attackera Hansson. Vaktpersonal och spelare kastar sig över inkräktaren och därmed är ännu ett fantastiskt fotbollsarrangemang saboterat. Domaren bryter enligt sina direktiv matchen och arenan avfolkas så småningom under till synes lugna former.

Hur länge skall det här få fortgå, vart är vi på väg? Vad är det som driver människor att till varje pris förstöra något så egentligen oskyldigt som en fotbollsmatch? Skall det inte gå att samla stora åskådarskaror till intressanta evenemang. Det som kanske grep mej allra mest var en intervju i spelargången med domaren Stefan Johannesson, mycket tagen och med en tydlig tår i ögonvrån. Men också den ilska och kraftsamling som strömmade ur alla parter. Hur MFF-supportrarna verkligen försökte identifiera marodören. Saxade också följande ur Helsingborgs Dagblads hemsida:

Ovanstående har ju tidigare varit ett ”08” problem men tydligen inte längre. Det är dags att berörda myndigheter får dom redskap som behövs för att marginalisera alla som bara har en sak i huvudet, att förstöra och visa upp sig själva. Okej, detta kanske är lite ”off the record” på sajten men istället för att dunka huvudet i väggen valde jag att attackera datortangenterna. För mej är fotboll något av det finaste på den här jorden och när den attackeras på det här sättet händer det nåt speciellt i kroppen. Jag är säkert en av dom trognaste HIF:are som finns men en sån här kväll är jag lika mycket MFF:are. Vad är en supporter om det inte längre finns nåt att supporta?

Så var då premiären i div 2 norrland avklarad för rödsvarta ÖFK, våra lokala fotbollshjältar. Härligt väder, bra med publik och av och till också helt okej fotboll. Har varit lite kluven inför omstarten i en lägre division men intresset verkar ju finnas hos gemene man och det bådar gott. Föreningen har ju också genomgått ett omfattande förändringsarbete och vad det leder till är ju naturligtvis för tidigt att sia om.

En del nya spelare men en glädjande stor stomme kvar från i fjol. En del skador så här inledningsvis, bl.a. på ett par av engelsmännen gör väl det hela lite svårbedömt, dessutom vilken kvalité håller premiärmotståndaren Umedalens IF totalt sett?
-Vi tränar tre gånger i veckan, halv tio på kvällarna sa ju till exempel tränaren Janne Westerlund till “Z-port” efter matchen.
ÖFK har ju emellertid gått riktigt bra på försäsongen och en hel tempo från i fjol verkar finnas kvar i laget. Dessutom sett från sidan en hel del spelglädje, inte minst viktigt.

Som krönikör har man ju lite möjlighet att få ta ut svängarna lite grand när det gäller enskilda insatser och min största blomma den här gången till innerbacken Olle Hallström. Ingen fysisk jätte men en förmåga att använda varenda centimeter av kroppen på rätt sätt. Kommer mer till sin rätt också i mittförsvaret jämfört med kanten där han ofta spelar. Blir Bobo Sollander borta ett tag tror jag Olle blir nyttig framöver,

Dennis Widgren har jag berömt förut, fantastiskt att en så ung spelare tar ett så stort ansvar som länk på mittfältet. Fint uppbackad dessutom av grovjobbarna Tom Perman och Martin Johansson. Längst fram märktes inte omskrivne Brian Wake förrän vid 1-0 målet. Men en chans, ett mål, så agerar en målskytt. Väldigt hårt uppvaktad dessutom och kanske lite tyngd av stundens allvar. Efter målet dock ett flertal bra “target”-grejor och fint huvudspel. “Putte” Lindgren har fin speed och kan bli ett bra komplement framöver

En annan engelsman, Alex Smith kom in i andra halvlek, kvick i fötterna, bra självförtroende men lite varierande kvalité i passningsspelet. Viktor Ageskär också en trevlig bekantskap på högerkanten i andra halvlek. Kul att Graham Potter släpper fram den typen av unga lirare. Besarion Kodalaev i buren verkar balansera på en knivsegg hela tiden men gör det bra och framför allt underhållande. Hur underhållande resten av året blir på Jämtkraft-Arena återstår som sagt att se. En helt okej inledning i alla fall.

Jag har åter tillfrågats om jag även säsongen 2011 kan skriva lite om damfotbollen, och jag börjar med att gå igenom de serier där distriktet är representerade. Allra först tittar vi tillbaka lite på tvåan 2010.

Förra säsongen

Frösön gjorde en väldigt bra vår, men under hösten blev resultaten sämre. Efter poängtappet mot Ope orkade man inte med någon mer seger, utan det blev segerlöst i de fem avslutande matcherna. Sannolikt berodde det på att motivationen sviktade när seriesegern inte längre tedde sig nåbar. Men man kan också fundera på andra skäl till detta. De två huvudledarna var avstängda några matcher. Några spelare dalade betänkligt i slagkraft och Frida Sjöberg dubblerade med spel i ÖDFF. Men en andraplats är ju riktigt, riktigt bra! Sedan var ju Frösön ändå nära att i sista stund få en plats i ettan, men föll på att IFK Gävle valde att ta den. Frösön hade dock bara behövt någon poäng ytterligare för att ha fått erbjudande före gästrikarna.

KD avslutade däremot bättre än man startade serien. De har ett ungt och utvecklingsbart lag och liksom säsongen innan uppstod det inte så många skador under säsongen. Ledarna har lyckats skapa en trygghet i spelet och laget faller nästan aldrig igenom. KD har verkligen chansen att fortsätta att utvecklas även framåt. En fjärdeplats är riktigt, riktigt bra. ÖDFF har placerat sig bättre endast tre av deras sju år i tvåan.

Ope tog sex poäng på våren och åtta poäng på hösten. Det hade behövts minst en seger till på våren resp på hösten för att ha kunnat ha haft chans på nytt kontrakt. Jag tror att det kunnat se väldigt annorlunda ut om Ope vunnit borta mot Bollnäs och hemma mot Remsle under våren. De hade verkligen chansen i dessa båda matcher. Tyvärr verkar höstderbyt Frösön-Ope haft samma inverkan på båda lagen. Ope orkade inte ladda om efter den urladdningen, utan gjorde två dåliga insatser i matcherna efter, och i nyckelmatchen mot Remsle borta så räckte inte det orutinerade laget riktigt till, trots en rejäl kamp. Opetjejerna har gjort många riktigt bra prestationer, och har bl a tagit poäng mot Själevad, men har tyvärr även några bottennapp. Orutinen skapade nog den ojämnheten. Laget måste nu ner i trean och bygga för återkomsten till tvåan.

Själevad höll hela säsongen ut denna gång, och för andra året i rad vann segraren i "vår" tvåa även kvalet till ettan. Oavgjort mot Mariehem och seger mot Gideonsberg. Som vanligt gnetade sig segraren i Norra Svealand oxå upp i ettan. Själevad var klart bästa lag och behöver väl inte ytterligare kommenteras. Jag hoppas att de kan etablera sig i ettan.

Selånger gjorde väldigt ojämna insatser, men det räckte ändå till en tredjeplats och för andra året i rad blev de bästa Medelpadslag i serien. Sundsvalls FK knep sjätteplatsen och det är väl ungefär deras uppdrag. De ska hänga kvar i serien och slipa spelare till att ta steget upp i moderföreningen. Hamnar SFK i kris så skickas lite fler spelare ner, och har de fixat kontraktet så spelar de ofta i stort sett utan spelare från SDFF i bortamatcherna. Inte så trevligt att sådant ska kunna avgöra för andra lag i serien.

Team Hudik har efter en kort svacka nu börjat få fram ett riktigt lovande lag. De hade svårt att hota de bättre lagen, men vann i stort sett alla matcher mot de lag de hade efter sig i tabellen, vilket tyder på en hög lägstanivå. Hudik har en mycket låg medelålder det kan bli riktigt bra framöver. Remsle inledde fjolårets serie bedrövligt och hade dålig närvaro på träningarna. Tränaren gjorde ett utfall om detta i lokalpressen. Tyvärr för Ope samlade sig den viktiga kärnan i laget och poängen började att trilla in. Anmärkningsvärt att vårens futtiga fyra poäng följdes av 17 på hösten. Det gav en andraplats i hösttabellen före såväl Frösön som KD. Men det finns åter många frågetecken inför nästa år.

Bollnäs lyckades med sitt primitiva spel ta nästan lika många poäng som Ope. Ledarna kunde verkligen ofta plocka fram det yttersta av sin trupp. Jag är dock tveksam till om detta lag återfinns i tvåan igen inom kort. Matfors hade däremot verkligt oflyt. De spelade tidvis en väldigt bra fotboll, men lyckades inte ta de poäng som krävs för att självförtroendet ska infinna sig. De fortsatte dock att kämpa säsongen igenom och bidrog till att Ope inte kunde rädda nytt kontrakt. All heder till ett lag som fortsätter att göra sitt bästa, trots att de egentligen inte har något att spela för.

Denna säsong

Om vi kort tittar på årets säsong så ska alltså ÖDFF spela i tvåan för åttonde året av de tio föreningen existerat. De gjorde sin bästa säsong någonsin förra året med en 31:a plats i Sverige. Samma resultat som Ope gjorde 2001, året innan Ope/Frösön (ÖDFF) bildades. Tjejerna visade att jämtländsk damfotboll kan vara på väg framåt igen. Utan egentligen några nyförvärv utifrån spelade de tämligen jämt med de flesta motståndarlagen, även om målvakten Heike Lippertz ofta räddade poängen genom många fantastiska räddningar. Sedan såg det ett tag i höstas ut som en knepig uppgift för styrelsen att skapa en plattform för en fortsatt utveckling för laget, men det blev lättare i och med att Persson/Wikén sa ja till en fortsättning. ÖDFF tvingades som vanligt ut med värvningshåven i distriktet, då en hel del spelare försvinner. Tio värvningar från distriktet, varav hälften från Ope, är klara. De av nykomlingarna som gjort bäst ifrån sig på försäsongen har väl varit Lisa Landin och Elin Åberg. Truppen är trots det tunn till antalet, c:a 20 spelare, men har ändå tillräcklig slagkraft för att vinna serien.

Frösön var efter serieavslutningen aktiva på flera sätt. Värvningshåven var, kanske t o m i större utsträckning än hos ÖDFF, ute åt alla tänkbara håll. Ett försök att få in ÖDFF i sin egen organisation gjordes och en elitsatsning på F-17 (Svenska Spel-serien) aviserades. Inget av detta blir av och Frösön blir istället av med flera viktiga spelare. De svåraste förlusterna är väl Emma Eriksson och Anna Ersson. Henka Lundkvist fortsätter som tränare med uppbackning av nye Johan Eriksson. Jakt pågår enligt uppgift efter fler ledare. Laget hade först som ambition att vinna serien 2011, men jag tror tyvärr att de nu måste rikta in sig på att hålla sig kvar.

KD sitter i en helt annan sits än de ovan nämnda lagen. Flera spelare söker sig själva dit, inte minst från ÖDFF, nämligen Emelie Holten, Jane Olofsson, Hanna Bäckman, Caroline Kurzawa samt Karolina och Pernilla Arvidsson. Från Ope ansluter Sofia Ihrén. Bäckman/Alenius fortsätter som tränare. KD har definitivt chansen att kunna slåss om seriesegern 2011, om de viktigaste spelarna får vara hela och friska, och om föreningen visar ett tydligt sådant intresse. Vi får se vad som händer.

Myssjö/Oviken tar steget upp i tvåan. Erik Gabrielsson kommer tillbaka som tränare. Naturligtvis kommer laget att få det svårt att hänga kvar. Men spel på en högre nivå är alltid utvecklande och jag tycker självklart att alla Jämtlandslag som kvalificerar sig ska ta chansen. Myssjö/Oviken visade oxå häromåret att de kan spela jämt med lagen i tvåan, när de bl a pressade Remsle i Svenska cupen. Inga-Lill Zackrisson är naturligtvis den viktigaste värvningen, när hon istället för att lägga skorna på hyllan åter ska ställa upp för sin moderförening.

Min gissning är att ÖDFF tar hem tvåan med KD och Team Hudik som närmsta utmanare. Men jag tror att ÖDFF får det svårare i årets kval än för två år sedan. Medelpadslagen Selånger, Sundsvalls FK och rejält förstärkta nykomlingen Sund tror jag hamnar i mitten på tabellen. Sedan måste nog tyvärr Frösön slåss med Remsle för att slippa nedflyttningsplats. Ljusdal och Myssjö/Oviken tror jag inte kommer att ha någon egentlig chans att hänga kvar. Som vanligt hoppas jag att lagen från distriktet lyckas bättre än jag tippar.

Ope spelar åter i Jämtlandstrean, och kommer att göra allt för att nå en snabb återkomst till tvåan. Man kommer inte ifrån favoritskapet där och ska, om skadeläget förbättras, oxå infria det.

Hotet mot Ope kommer främst ifrån Häggenås som förstärkt ordentligt, bl a från div 2. Sedan tror jag Mörsil, Sveg och Strömsund hakar på toppen. Möjligen kan ett föryngrat Brunflo oxå blanda sig i toppstriden. Jag vet inte hur många lag som åker ur, men Ås och Offerdal kommer att vara de lag som hamnar längst ner. Jag tror inte att Frösöns och KD:s andralag kommer att gå särskilt bra detta år, och möjligen kan ngt av dem t o m dras in i nedflyttningsstriden.

I fyran blir det Björnen, IFK Östersund och Opes andralag som gör upp om seriesegern.

Sen jag lämnade det aktiva klubbengagemanget har inte senvinter och tidigvår-matcherna varit något som jag prioriterat rent åskådarmässigt i livet frånsett något inhopp i journalistikens förtrollande värld. Fotboll hör på nåt vis, tycker jag, samman med ett analkande sommarhalvår med grönska och fågelsång. Dags ändå i alla fall i går kväll på “Arenan” för match ÖFK-Alsen i Reaxer Cup. Våra rödsvarta hjältar har ju gått nästan som tåget på slutet i en spännande riktning.

Tyckte i alla fall om det jag såg på den härligt gröna konstgräsmattan. Ingen bländande uppvisning i målgörandets ädla konst men känslan av ett sammansvetsat gäng som verkade trivas ihop. Alla tre engelsmännen på plan tror jag kan bli tillgångar. Vänsterbacken Steve Burton fysisk, spelintelligent och med en säkert viktig vänsterfot. Robbie Clark på defensiva mitten med rappa fötter och stort engagemang och längst fram Brian Wake. Inte direkt urtypen för en “centertank” men oj vad man bedrar sig.

Kommer att tänka på Janne Gummérus, ångstagrabben som i flera år frälste Tandsbyn men som avslutade karriären i Brunflo och var med om att föra upp laget i div 4 1971. Inga jämförelser i övrigt men just det där explosiva dom första metrarna som är så viktigt i fotboll och speciellt för en forward. Det där “raka” tänket också utan krusiduller. Wake verkar dessutom inte vara någon som enbart kämpar för sitt eget “cv” utan också pådrivare på plan, skall bli mycket intressant att följa fortsättningen.

Av det mer lokala folket tycker jag unge Dennis Widgren utvecklats åtskilligt sen i fjol. Ett härligt steg, företagsam och dessutom lite elak emellanåt. Förstår att nye tränaren Graham Potter ger honom mycket speltid. Anton Modigh, också en ungdom, i mål var olycklig vid Alsens kvittering men lade det bakom sig och uppträdde sen prickfritt. Ludvig Sundströms känsliga högerfot verkar också ha överlevt vintern liksom Tom Permans arbetskapacitet även om han var lite bollkär den här gången. På det hela taget en intressant upplevelse, som sagt kanske inte helt spelmässigt men som “teambuilding” och det är väl det försäsongen delvis är till för.

Alsens kapacitet är svårbedömd. Laget hamnade till stor del långt ner i banan men kontrade snyggt när tillfälle gavs. Lasse Danielsson kan bli en joker framöver med sin löpsstyrka och Adam Larsson, ny från Trollhättan ,också nyttig i dom bakre regionerna. Bäst dock välväxte 18-åringen Mikael Nilsson i mål. Hade mycket att stå i men gjorde det väldigt bra. Härligt med intresset också från väst-jämtland, en röststark läktarsektion med grönvita supporters.

I fjol vid den här tiden skrev jag också en profetisk inlaga om kommande säsong innehållande en hel del betraktelser dock i slutändan av olika anledningar inte helt med verkligheten överrensstämmande. Tycker emellertid nu att det finns fog för optimism. Ett förmodligen mer hanterbart motstånd i div 2, ett nytt tänk i ÖFK-ledningen och som sagt en överhuvudtaget mer “familjär” atmosfär vilket är viktigt då många nya kuggar varje år måste in i maskineriet.

Kan idrottsintresse avta med åren? “Sportspegeln” som allt sedan starten 1961 varit ett måste varje söndagskväll är inte det längre. Kanske kan det bero på att man bytt sändningstid och delat upp programmet i två avdelningar eller också är det annat som pockar på. Kanske får man också mycken information via “nätet”, lättåtkomligt när som helst. Detta inte sagt som nån kritik mot SVT som jag fortfarande tycker är överlägset bäst när det gäller idrottslig information både kommenterat och “live”

Dessbättre verkar också vår idrottsminister stöta på patrull rörande sina tankegångar att sparka undan benen på public-service via bland annat sponsorförbud. Utan att bli alltför politiskt tänkande på detta i övrigt relativt renodlade forum, så finns det säkert en och annan finansiär som dreglar över SVT:s tittarsiffror och det finns en övertro, enligt min mening, på den så kallade fria “marknadens” förtjänster. Dessbättre också bland de styrande ett inslag av folkrörelsekaraktär vilket i det här fallet skapar välbehövlig balans.

I ämnet lokala meningsskiljaktigheter får man väl räkna in den alltmer infekterade debatten rörande den nya idrottsarenans placering och behovet överhuvudtaget contra andra viktiga samhällsatsningar. När det gäller diskussionen om ett så kallat “kulturhus” står jag väl med ett ben i varje läger med tanke på dom intressen man begåvats med. Personligen tycker jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi måste våga blicka framåt, vi har nåt som på ren nysvenska kallas “space”. Tyskar och holländare med flera har upptäckt det och i takt med ökad folkmängd i redan trängda regioner, global uppvärmning med mera tror jag absolut att det finns en framtid häruppe.

Apropå placering av “multiarenan” hoppas jag som tidigare deklarerats så klart på “Stadsdel Norr”. Har full respekt för alla argument gällande Campus-området men med tanke på den redan ibland smått kaotiska trafiksituationen i innerstan och universitets framtida utveckling är för min del valet lätt. Sen lär det väl inte dröja många år innan även Stadsdel Norr räknas som relativt centralt belägen och den lösningen har väl redan behandlats och godkänts, eller……. Jag är inte insatt varken i upphandlingsfrågor eller saker av arkitektonisk natur utan endast besjälad av en förhoppning om en givande utveckling.

För att ge den här så kallade krönikan lite mer relevans så blir det även några rader fotboll. En känd monark uppmanade oss i höstas att “vända blad”. Något som för min egen del beträffande ÖFK:s nya liv i division två norra har varit svårt. Sorgearbetet tar tydligen aldrig slut även om en hel del signaler om ett “liv efter jul” syns på himlen. Nye tränaren Graham Potter verkar ha en social kompetens vilket är viktigt både mot den egna gruppen och i kontakten med allt runtomkring. Sen är det ju, enligt all expertis, betydligt lättare att hålla sig kvar i en serie än att vinna en så resan tillbaka mot finrummen blir säkert inte lätt.

Trist men förståeligt att Ante Björkebaum och Daniel Andersson försvann. Tror att Ante om han får vara hel kan ta ytterligare ett steg efter Sirius. Det handlar inte enbart om att göra rätt saker på plan, det måste även utföras i det omgivande tempot och där tror jag Ante har sin stora styrka. Daniel Andersson har väl en längre väg att vandra men förutom sin styrka i djupled har han också en förmåga att tänka till i ämnet oväntade passningar. En fin egenskap i ett ofta statisk spelupplägg. I övrigt verkar ÖFK fått behålla många tongivande lirare och med fingertoppskänsla från Kindberg och company kan det bli en rolig säsong även 2011. Med eller utan byggkranar i närheten…….

ÖHC (Östersunds Hockeyclub) verkar gå i graven som förening och egen företeelse. Detta med att slå ihop ÖIK och Brunflos seniorverksamhet var väl en djärv idé men föga lyckat som avstamp för avancemang i seriesystemet som jag ser och såg det. Här hade man två klubbar som konkurrerade och ur detta skapades intresse, både från media och allmänhet. Nu höjs naturligtvis röster för att även vårt “flaggskepp” i den betydligt större sporten fotboll, ÖFK, borde gå samma väg. Tycker egentligen inte att det går att jämföra, dels har ÖFK en mer än dubbelt så lång historia, en egen arena och ett betydligt större engagemang hos gemene man, i varje fall om man skall gå efter publiktillströmning.

Annars är ju fenomenet “klubbkänsla” intressant. I storts sett väldigt positivt men destruktivt när det skapar avundsjuka, intolerans och småsynthet. Numera kan man se idrott på TV i princip dygnet runt, i många fall från en helt neutral position men ändå har man stor glädje av prestationerna. Man skapar sina egna favoriter utan att från början egentligen ha tänkt sig det. Det borde då också gå att sitta på till exempel Jämtkraft Arena och njuta av det som bjuds, stötta utan att vara känslomässigt engagerad på det viset.

Det finns saker som upprör i en annars relativt grå och likformig vardag. Till exempel läste jag nånstans att TV4 köpt rättigheterna till skidskyttesändningarna. Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark har ju liksom blivit en institution i den i övrigt helt förträffliga “Vinterstudion”. Utan att förringa "fyrans" ambitioner så blir det inte detsamma med alla reklamavbrott och lite mer krämarmässig stil i övrigt. Hoppas bara man slipper ringa för 9:50 och rösta om än det ena och än det andra. Lite oroväckande också att SVT:s små oskyldiga reklamspots före och efter sändningarna är i farozonen om man lyssnar på sportministern. Pengar som säkert behövs när man är med i jakten på evenemangen.

I övrigt så har ju en sträng vinter börjat övergå i något som om inte vår så i alla fall åt det hållet. Dagarna blir längre. Mitt kära Helsingborgs IF är i Portugal på träningsläger och spelade bl. a. oavgjort mot Odense från danska förstaligan, detta med sju debutanter. Ser bra ut inför allsvenskan om ett par månader. Klubbkänsla var det…………..

Så här i det nya årets in ledande skede kanske det kan vara läge för lite tankar framåt men även lite återblickar mot det som varit. Den så kallade “Hammaren” har legat i verktygslådan en längre tid dels på grund av ett rejält sorgearbete efter ÖFK:s degradering men även av omgivningen framtvingad julstress. Nåväl, helgerna är över, dagarna blir ljusare och förhoppningsvis ökar även inspirationen bakom datortangenterna.

ÖFK:s debacle har ju analyserats in på bara mässingen här på sajten och jag kan bara konstatera att det fortfarande känns tomt. Efter att i åratal tillbringat mycket tid på Hofvallens visserligen charmiga men hopplöst uråldriga faciliteter har det känns nästan overkligt på Jämt-Kraft Arena. Dessutom med intressant motstånd, många bra spelare och därmed också en intresserad allmänhet. Det blir ett rejält kliv tillbaka, ett antal mer eller mindre satsande norrlandsgäng som kommer att bunkra upp framför eget mål. Dessbättre kan ju ingen normalt tänkande människa se in i framtiden och förhoppningsvis kommer ett och annat guldkorn att vaskas fram även 2011.

ÖFK-ledningen har ju bytt skepnad och det skall bli spännande att se vad det innebär. Det verkar ju i varje fall inte vara något fel på självförtroendet och det är ju en väsentlig del i allt idrottsligt skapande. Kan i sammanhanget dock tycka lite synd om Rolf Lohse som från ett utomstående perspektiv, uträttat ett hästjobb, inte bara i styrelserummet utan även ute i verkligheten. Har i min skrivande verksamhet genom åren stött på Rolf i princip överallt , snacka om koll på vad som hände under ÖFK. Många menar ju att just bristen på lokal förankring var ett av skälen till nedflyttningen. Division 2 blir väl ett mer lämpligt avstamp för lokala talanger och då får väl olika falanger sitt facit.

Ett av dom mera minnesvärda ögonblicken under förra året var ett möte med IFK-legendaren Sven Stockzell. Efter musikutövande i Ramsjö i Hälsingland hade vi en liten pratsund. Detta fysiska praktexemplar hade till synes inte förändrats mycket sen den aktiva tiden på sextiotalet. Ungefär samma längd som övertecknad men säkert 50 kilo lättare… Sven hade rimligen gjort sig ett namn i högre sammanhang men valde av olika anledningar ett stort antal år i den rödvita dressen vilket vi som var med på den tiden var tacksamma för.

Som sagt nytt år och nya insatser. Nu skall vi i första hand förpassa “parasiten” till evigheten, sen hoppas jag att bygget av den nya multi-arenan kommer igång så fort som möjligt. Naturligtvis i anslutning till vår fotbollsborg. Där finns utrymme, parkeringsmöjligheter och säkert en hel del samordningsvinster att utkvittera. Men därom tvista ju ett antal lärda.......

Jag fick en förfrågan om att få ta hand om distriktslaget för flickor födda 1997 förra sommaren
blev stolt att bli tillfrågad . Jag vet att det inte är lätt att få tag i ledare. eftersom jag varit klubbledare i många år så tyckte jag att det var en lagom uppgift efter alla dessa år. Det som slog mig första gångerna jag fick se dessa tjejer. Var att vad många tjejer det finns runt om i länet som skulle kunna bli riktigt duktiga fotbollsspelare.Det man kan se på de duktiga spelarna är att de ofta har väldigt kunniga ledare som lägger ner mycket tid.Eller så finns det spelare som leker mycket med bollen på fritiden och i skolan och har ett brinnande intresse för idrotten .Oftast förekommer det i de små skolorna . Jag själv tror att den spontana idrotten är den viktigaste för att dessa tjejer skall få en bra grund att idrotta.
Det räcker inte med att träna fotboll 2 gånger i veckan för att bli riktigt duktig.Det blir ca 3 timmar i veckan.på 70 och 80 talet tränade man inte så mycket . men spontan idrotten var ju mycket större då
Man lekte(tränade) kanske ca 2-3 timmar varje kväll.det är synd att man måste styra upp med så många fasta träningar för att få samma mängd nu.
Tänk om spontan idrotten kom tillbaka. Då skulle det bli lättare för alla oss ledare . Det är allt för många som ej tar på sig ledarsysslan för att de känner en stor press att man måste lägga ner massor av tid för att utveckla spelarna som klubben vill att man ska.Ledaren förr var att man i stort sätt fanns där och ungdomarna hade roligt med bollen.Dagens ledare krävs det att man är strukturerad och har ett stort kunnande.
Men åter till distriktsfotbollen i länet
Jag tror på tjejfotbollen i länet.Vi ser fler och fler tjejer som spontan idrottar fotboll.
man ser i många klubbar att det är lika många tjejer som killar som spelar . Gå tillbaka 15 år så var det inte många flicklag i varje klubb.Tjejerna får nu vara med på samma vilkor som killarna i de flesta klubbar.En sak som jag tycker är viktigt som distriktstränare är att klubbverksamheten fungerar.Därför har vi i ledarstaben under hösten åkt runt till många klubbar och tittat på hur verksamheten fungerar. vi har fått ett fantastiskt motagande.Det har blivit ca 20 besök.Vi har löst en del problem.som att man i vissa klubbar inte tränar under okt-mars pga att några tjejer vinter idrottar.Det man glömmer är att det finns tjejer som inte har någon vinteridrott.Våran uppgift har varit att se till att alla spelare har möjlighet i sin klubb eller samträna med andra klubbar under den tiden. Vi har fått igång så att de flesta spelarna(ca 100 spelare) har möjlighet till någon form av teknikträning under vintern
Det är väldigt roligt höra hur många av dessa tjejer har en stor framtidstro att bli bra fotbollspelare.Det är ju grunden för att dessa tjejer ska kunna utvecklas och nå så långt som möjligt.Sedan vet vi att vägen är lång och oförutsägbar. En första trupp på ca 50 spelare är uttagen . Det är inte lätt att veta vilka som har det där lilla extra som krävs.Det vi vet är att dessa tjejer har en bra teknisk grund och ett stort intresse att bygga vidare på.Sedan är det så mycket annat som kommer att hända under årens lopp.
Vårat mål är att efter att vi tagit ut denna trupp ha bra kontakt med ledarna runt om i länet för att se även hur de spelare utvecklas som inte är aktuella nu.
En del kommer och frågar mig om vi har en bra årgång i dessa 97 or.På tjejfotbollen tror jag att de flesta årgångar hänger med många distrikt i sverige. men det är upp till oss(ledare .tränare )vad vi gör av de talanger som finns.Det gäller att ge spelarna möjligheterna att utvecklas.Vi har en fördel i detta distrikt att div 3 har så många unga spelare.Det gynnar distriktslagen.

Ledare för detta lag är Micke Forsberg,Marie Larsson

Skrivet av Micke Forsberg

Jag fick en förfrågan om att få ta hand om distriktslaget för flickor födda 1997 förra sommaren
blev stolt att bli tillfrågad . Jag vet att det inte är lätt att få tag i ledare. eftersom jag varit klubbledare i många år så tyckte jag att det var en lagom uppgift efter alla dessa år. Det som slog mig första gångerna jag fick se dessa tjejer. Var att vad många tjejer det finns runt om i länet som skulle kunna bli riktigt duktiga fotbollsspelare.Det man kan se på de duktiga spelarna är att de ofta har väldigt kunniga ledare som lägger ner mycket tid.Eller så finns det spelare som leker mycket med bollen på fritiden och i skolan och har ett brinnande intresse för idrotten .Oftast förekommer det i de små skolorna . Jag själv tror att den spontana idrotten är den viktigaste för att dessa tjejer skall få en bra grund att idrotta.
Det räcker inte med att träna fotboll 2 gånger i veckan för att bli riktigt duktig.Det blir ca 3 timmar i veckan.på 70 och 80 talet tränade man inte så mycket . men spontan idrotten var ju mycket större då
Man lekte(tränade) kanske ca 2-3 timmar varje kväll.det är synd att man måste styra upp med så många fasta träningar för att få samma mängd nu.
Tänk om spontan idrotten kom tillbaka. Då skulle det bli lättare för alla oss ledare . Det är allt för många som ej tar på sig ledarsysslan för att de känner en stor press att man måste lägga ner massor av tid för att utveckla spelarna som klubben vill att man ska.Ledaren förr var att man i stort sätt fanns där och ungdomarna hade roligt med bollen.Dagens ledare krävs det att man är strukturerad och har ett stort kunnande.
Men åter till distriktsfotbollen i länet
Jag tror på tjejfotbollen i länet.Vi ser fler och fler tjejer som spontan idrottar fotboll.
man ser i många klubbar att det är lika många tjejer som killar som spelar . Gå tillbaka 15 år så var det inte många flicklag i varje klubb.Tjejerna får nu vara med på samma vilkor som killarna i de flesta klubbar.En sak som jag tycker är viktigt som distriktstränare är att klubbverksamheten fungerar.Därför har vi i ledarstaben under hösten åkt runt till många klubbar och tittat på hur verksamheten fungerar. vi har fått ett fantastiskt motagande.Det har blivit ca 20 besök.Vi har löst en del problem.som att man i vissa klubbar inte tränar under okt-mars pga att några tjejer vinter idrottar.Det man glömmer är att det finns tjejer som inte har någon vinteridrott.Våran uppgift har varit att se till att alla spelare har möjlighet i sin klubb eller samträna med andra klubbar under den tiden. Vi har fått igång så att de flesta spelarna(ca 100 spelare) har möjlighet till någon form av teknikträning under vintern
Det är väldigt roligt höra hur många av dessa tjejer har en stor framtidstro att bli bra fotbollspelare.Det är ju grunden för att dessa tjejer ska kunna utvecklas och nå så långt som möjligt.Sedan vet vi att vägen är lång och oförutsägbar. En första trupp på ca 50 spelare är uttagen . Det är inte lätt att veta vilka som har det där lilla extra som krävs.Det vi vet är att dessa tjejer har en bra teknisk grund och ett stort intresse att bygga vidare på.Sedan är det så mycket annat som kommer att hända under årens lopp.
Vårat mål är att efter att vi tagit ut denna trupp ha bra kontakt med ledarna runt om i länet för att se även hur de spelare utvecklas som inte är aktuella nu.
En del kommer och frågar mig om vi har en bra årgång i dessa 97 or.På tjejfotbollen tror jag att de flesta årgångar hänger med många distrikt i sverige. men det är upp till oss(ledare .tränare )vad vi gör av de talanger som finns.Det gäller att ge spelarna möjligheterna att utvecklas.Vi har en fördel i detta distrikt att div 3 har så många unga spelare.Det gynnar distriktslagen.

Ledare för detta lag är Micke Forsberg,Marie Larsson

Skrivet av Micke Forsberg

Det har gått några dagar sen delar av ÖFK-styret lämnade sina uppdrag och i första hand tänker jag på den operativa delen. Livet har rullat på men inte som vanligt på nåt vis. Köpte exempelvis tio röda rosor till min sambo i måndags vilket chockade mig själv och inte minst henne. Är uppfostrad i sann demokratisk och solidarisk anda där makten skall utgå ifrån folket. Detta har dock inte gällt ovannämnda fotbollsklubb där allt ifrån ett utomstående perspektiv i princip styrts av två personer.

Men på nåt vis har just “raka rör” och “snabba beslut” känts som något väsentligt i den oerhört tuffa konkurrens som ÖFK verkat i. Har funderat mycket över det här och tankarna har även torgförts tidigare på detta forum. Det känns väldigt tomt, ÖFK lever förhoppningsvis vidare men på nåt vis är vi tillbaka på “ruta ett” igen med 300 personer på läktarna och ett antal mer eller mindre kända norrländska landsortslag på andra sidan mittlinjen.

Det finns naturligtvis en väldig massa olika teorier om varför folk tappar sugen eller lag ramlar ur en serie. Vad gäller ÖFK så lämnar väl uppslutningen bakom själva idén enligt min mening en del i övrigt att önska. Där finns den ständiga debatten bredd contra elit, gammal nedärvd klubbkänsla, politiska ställningstaganden och kanske också här och var lite avundsjuka. Delar av detta skall man naturligtvis inte förakta. För egen del försöker jag dock bortse från allt det här, jag drivs ur en enda utgångspunkt: att få se så bra fotboll som möjligt i närområdet. Ledningen har haft en klar vision vilket har varit stimulerande, vision och motivation går ofta han i hand. Sen kan väl vi som varit med ett tag också inse svårigheterna.

Trots dessa stundande adventstider vill jag också passa på att “svära i kyrkan”. För egen del har jag aldrig haft något emot att man plockat hit folk från andra länder och på senare år då företrädes britter. När Ope IF hade sina fina perioder på -70 och 80-talet var väl inte stommen direkt jämtländsk? Det går säkert att fostra bra spelare här i länet men med alla härliga upplevelser på JK-Arena på näthinnan är det ett stort steg upp till div 1 och ett jättekliv till “Superettan”.

Sen kan även jag tillstå att enskilda fall under den gångna säsongen blivit styvmoderligt behandlade. ÖFK har också enligt min mening haft en del oflyt med sina importer rent skademässigt. Huruvida detta har att göra med den fysiska statusen vid ankomsten vill jag låta vara osagt. Makel, Holt, Routledge och Hamill har dock glatt i varje fall mej. Det skall trots allt bli intressant att se vad som händer framöver, om nya kvastar förmår städa i en framgångsrik riktning. Kanske blir det till och med anledning att dela ut en och annan ros.

Två synnerligen mörka söndagar. Först ÖFK:s degradering och sedan mitt kära Helsingborgs IF snubblande på mållinjen i Allsvenskan för ett par dar sen. Att guldet dessutom försvann sex mil söderut till ärkerivalen Malmö FF gör ju inte saken direkt bättre. Dessa malmöbor som pratar en mer eller mindre obegriplig skånska till skillnad från invånarna i “Sundets Pärla”. Tror att dom är någonting bara för att dom har en bro till kontinenten som man blir näst intill ruinerad på om man måste använda. Nåväl….

Hatten av emellertid för HIF som skulle rasa ihop enligt förhandstipsen efter “Henkes” sorti. Men en blandning av rutin o ungdomlig fräschör tillsammans med en helt underbar tränare och människa, Conny Karlsson, bärgade silvret. 67 (!) poäng tror jag det blev till slut. Dessutom, med nutidens kostbara men för en entusiast uppe i obygderna, fantastiska skapelsen webb-TV har man kunnat avnjuta dom flesta matcherna “live“.

Att ÖFK förr eller senare inte skulle orka hålla mälardalen med omnejd stången var för min del mer eller mindre väntat. Tror inte att folk i gemen häruppe förstår vilken relativt kvalitativ serie Div 1 är. Det fordras en enorm uppslutning både av näringsliv, supportrar och folk ute i “marginalen”. De förstnämnda tycker jag har gjort vad man kan begära med sponsring och annat. Däremot allmänhetens stöd för ÖFK under säsongen lämnar en del i övrigt att önska enligt min mening. Det är tydligen viktigare för en del att gång på gång anklaga klubben för “toppstyrning”, felaktig värvningspolitik och ovilja till samarbete.

Okej, styrelsen har väl inslag där ingen lägger “fingrarna emellan” men en styrelse är ju demokratiskt vald och det är ju upp till alla kritiker att själv ta ett ansvar i klubben eller via ett medlemskap försöka ordna en förändring. Att leda en idrottsförening på det här relativt höga stadiet kräver sin man eller kvinna. Sen finns det alltid tillvägagångssätt som går att diskutera men det tycker jag man skall ta under ett långt vinteruppehåll i stället.

Sen den gulskimrande brevbärarcykeln ställdes åt sidan för gott och en mer frilansinriktad och mer avslappnad verksamhet inleddes för dryga 15 år sen har ett av dom mer ritualbetonade företeelserna varit att plöja igenom våra lokaltidningar varje morgon vid frukostbordet. Eftersom egen medverkan i den ena förekom tidigare, visserligen i relativt blygsam omfattning, var det speciellt intressant vid dessa tillfällen. Hade något ur materialet redigerats bort, hade konkurrenten hittat någon vinkling eller någon formulering man själv hade missat? Fanns bland övriga reportage i tidningarna något spännande med utgångspunkt på hur olika skrivande människor tar sig an sitt uppdrag?

Allt sådant är numera historia, dag ut och dag in samma material från samma reportrar. Visserligen lite olika bilder och layout i övrigt, kanske någon dags fördröjning sinsemellan på visst innehåll men personligen tycker jag det är en oerhört trist utveckling. Allting stavas naturligtvis ekonomi, ingen behöver skickas till Stugun för att bevaka deras insatser i div 3-fotbollen, det är bara att greppa mobilen och ringa nån ledare. Samma referat i bägge tidningarna utan den speciella touch som en reporter på plats kan förmedla. Ingen konkurrens-billigt och bra men som sagt trist, jävligt trist.

Det är tuffa tider för papperstidningen och tillsamman med ett sviktande befolkningsunderlag är det väl något man måste försöka acceptera. Jag känner flera av dom som nu måste verka i det här nya formatet och dom gör, som dom alltid gjort, ett bra jobb utifrån dom förutsättningar som finns. Kul i alla fall att min gamle vän Hans Andersson fått breda ut sig lite grann i krönikeform. Där finns gedigen kunskap och ett stilistiskt bett. Sen har jag en önskan om att Agne Svärd får en time-out från sin nattredaktion och gläder oss sportidioter istället.

Jag hade tänkt skriva någon krönika ytterligare under rubriken "Damtvåan", men det här blir knappast en sådan krönika. Det blir istället en motvillig och återhållsam, men dock, hyllning till den man som skulle kunna kallas jämtlandsfotbollens Gossen Ruda! Detta blandat med lite ifrågasättanden och egna funderingar.

Den käre Henrik Lundkvist (HL) har alltså uttalat sina åsikter om distriktets fotboll i ett par artiklar för zport. Jag har uppmuntrats att påpeka en del saker utifrån hans torgförda idéer. Många har uppenbarligen åsikter om hans självförträfflighet. Och även om jag hävdar en del faktafel så vet jag t ex att Frösöns damer gjort mycket bättre resultat än Opes på senare år, så ingen behöver sväva i okunskap om just det. HL har varit duktig på att värva och driva spelare, och börjar numera även stå för att det är just det han gör.

Jag delar ju helt hans uppfattning om att det behövs att fler vaknar upp i fotbollsjämtland, och att vi bör börja att agera för att utveckla våra verksamheter samt att vi alla på alla sätt strävar efter att bli bättre. Alltså även resultatmässigt. Så det tackar jag för! Däremot delar jag inte idén om att detta ska göras genom att dra till sig ett stort antal spelare från andra håll. Lite konfunderad blir jag oxå, då HL ibland själv verkar anse att stor spelaromsättning är negativt. I alla fall när det gäller ÖFK.

Då till några av mina påpekanden. T ex har HL Sundsvall som förebild för sina idéer om Jämtlands damfotboll, men hamnar lite fel direkt när han säger: "Sundsvalls DFF (har) en trappa med ett lag i division 1, ett lag i tvåan och ett lag i en stark F 17-serie."

Visst finns ett div 1- och ett div 2-lag, men ngn särskilt stark F17-serie spelar man inte i. Söråker, Timrå och Matfors är de tre lag de mött i årets äldsta flickserie i Medelpad. SDFF spelar alltså inte i den F17-serie som nu HL vill att Frösön ska delta i. Med resor från Malmö i söder till Skellefteå i norr. Kanske Piteå tillkommer ännu längre norrut. Lycka till med dessa utgifter! Marknadsansvarige Ulf Olsson verkar vara klart tveksam till att det går att lösa.

Sedan följer om ÖDFF: " Min utgångspunkt är att man måste erbjuda fler spelare division 2-spel. Därför dömer jag ut ÖDFF som form just nu. Jag förstår att spelare inte ville gå dit i vintras eftersom de inte har något B-lag."

Pratar HL bara om Frösö- och ÖDFF-spelare så kan han ju ha en poäng, men så många JH-spelare som i år fått spela div 2- (och div 1-) fotboll var det evigheter sedan senast. Och som argument för att döma ut ÖDFF som form blir det väl därmed lite bakvänt. Det bör i så fall göras av andra skäl. Och jag skulle oxå vilja ifrågasätta om någon spelare, uppvaktad av ÖDFF inför 2010, lät bli att gå dit på grund av att man inte hade något B-lag.

Åsikter om utveckling i yngre år finns oxå: "Mer bollträning och spelförståelse i tidiga år.

- Spelförståelsen skiljer oss jämfört med övriga distrikt. Vi har för låg kunskap och det bottnar många gånger i att ledarna är för dåligt utbildade."

Det är faktiskt på flicknivå som jämtländska klubbar gjort hyfsade resultat de senaste tio åren. Det verkar vara på seniorsidan vi halkat efter, om vi tittar på resultat. Jag tror inte heller att det är sämre utbildning på flicktränare i Jämtland än i våra granndistrikt. Däremot bör vi få våra tjejer att titta mer på bra fotboll.

HL berättar vidare om hur man jobbar i Frösön med 14-15-åringar och säger bl a: " - Vi pratar för mycket om resultat.", vilket jag tror stämmer. Och kanske därför har inte Frösön kvar så stort antal egna spelare när de når 16/17-årsåldern.

Svar på frågan varför Ångermanland har fem div 2-lag på herrsidan och Jämtland inget blir: "- Ja, en orsak är att de har en vinnarkultur genom MoDo hockey. Vi har för lite toppidrott i länet. Tror också att Ångermanlandsfotbollen har fler högutbildade tränare."

Vid en snabbkoll visar det sig att Ångermanland 2007 och 2008 endast hade två div 2-lag och varken då eller nu något div 1-lag. Ja, 2006 hade de bara ett div 2-lag. Kanske MoDos framfart 2008 dragit fram nya fotbollslag till tvåan. Men jag håller definitivt med om att vi har alldeles för lite bollidrotter i Jämtland på hög nivå. Det är som om vi inte tror det skulle vara möjligt (trots basketen). Så fler vinnarskallar behövs.

Utifrån uttalandet om ÖFK ( "Men hur ska man nå sina långsiktiga mål med en sån stor spelaromsättning? Det är katastrofalt vad många spelare man haft de senaste åren.") skulle jag vilja nämna omsättningen i Frösö dam, enligt den egna hemsidan. Sedan 2009 har 20 spelare försvunnit från A-truppen och 17 tillkommit. Inför och under 2009 tillkom ytterligare 11 spelare. Av dessa 28 nykomlingar på två år är dock 11-12 från de egna leden, vilket kanske inte ÖFK klarat. Någon sorts styrka är det naturligtvis att ha lyckats med 16-17 värvningar på två år till en A-trupp. Men naturligtvis även en svaghet att inte lyckas ha en större andel egna produkter i A-truppen, särskilt när man påstår sig ha en sådan kvalificerad egen ungdomsverksamhet. Och nu vankas nya testmatcher med ytterligare ett stort antal spelare från olika håll i distriktet.

Vi har sedan det här med Opes herrar: " Ope herrar har misslyckats fullständigt de senaste 15 åren." Då skulle jag ändå vilja påpeka att Ope varit placerade före Frösön 7 av dessa 15 år. Och om dessa Frösöns herrar sade alltså HL innan serien skulle avgöras med Frösön på kvalplats: "Om tre till fem år ska vi spela i division 2!" Det bör ha känts konstigt för dessa killar att höra att målet låg så långt fram, när dom fortfarande hade jättechans att nå dit redan i år. Men HL är uppenbarligen en bra tippare, så någon gång åren 2013-2015 är jag övertygad om att Frösöns herrar spelar i div 2. Och visst är det spännande att han vill erbjuda tränaren ett 15-årskontrakt.

I den senare artikeln ställer HL bl a frågan: "- Jag frågar mig vem som ska ta hand om juniorerna i länet. De måste få vara med i rätt miljö, få en utbildningsplan. Vi kommer aldrig att få till framgångsrika A-lag om vi inte ger dem chansen till bra träning och matchning"

Retoriken i hela artikeln är ju sedan att det är just han själv som är svaret. Ett problem med HL är uppenbart att han, liksom vissa andra, verkar så oerhört säker på att alla andra gör fel.

"- Att arrangera testmatcher har varit lite av tabu, men syftet är att röra om i fotbollsjämtland"

Det är ju lovvärt att vilja röra om i ett ganska förstelnat distrikt. Men jag tycker att det blir en för konkret omrörning, när man försöker locka en så stor mängd spelare att röra sig från miljöer, som ofta kan vara en bättre miljö än den de lockas till.

Sedan över till ett uttalande som jag helt delar med HL: "- Andra klubbar har varit förlamade i tio år, men om fler är bra kommer det att gynna alla"

Detta är en grundåsikt jag delar, att alla måste vilja bli bättre. Det har en period varit nästan förbjudet i Jämtland. Men ÖFK:s ungdomssatsning triggade flera andra föreningar, t ex IFK Ösd och Ope, att börja jobba bättre med sina egna ungdomsverksamheter. Men andra föreningar, som t ex Frösön och Ås, hamnade tyvärr i bakvatten. Det är ett problem ÖFK:s ungdomsverksamhet orsakar, nämligen genom att locka många spelare från andra föreningar försvårar de för många andra föreningar att hålla en hög nivå på sin verksamhet. Nu faller oxå Frösön, eller åtminstone HL, in i detta sätt att se på fotbollsutveckling. Locka spelare än hit och än dit är inte ngt jag tror kommer att ge en positiv utveckling på sikt.

Men trots sina ibland felaktiga uppgifter och ofta rätt ostrukturerade åsikter så har Henrik Lundkvist varit med om att förbättra Frösö damers placeringar varje år han tränat dem. Nu finns bara serieseger kvar 2011 för att utvecklingen ska stå sig. Det blir naturligtvis en rejäl utmaning för honom. För det verkar verkligen som om det handlar om personen Henrik Lundkvist när man läser artiklarna. Kan det vara därför som "samarbetet" med ÖDFF är så åtråvärt för honom just nu? På torsdag är det dags för nya testmatcher på Lövsta. Vi får se hur många spelare som dyker upp och vad kommande år för med sig på såväl dam- som herrsidan. Spännande verkar det bli i alla fall, och mer spännande än på många år.

Jag vill avslutningsvis ärligt hylla Henrik Lundkvist för att våga utmana snart 15 år gamla oskrivna regler och för att våga vilja bli bra! Det behövs. Men jag tror inte hans tänkta satsning på att värva en mängd ungdomar till Frösön behövs.

PS Några synonymer till "driva" enligt ordbok är: fösa, mana, egga, stimulera, förmå, få att utvecklas, jaga, pressa, pådriva m fl. Bara att välja. DS

På nåt vis kändes det inte bra, hämta hem tre poäng mot ett lag i spillror. Ingenting kan i vissa fall vara svårare än det. Fullt med glada igenkännanden på läktaren där alla såg så där lugnt förnöjsamma ut som man bara gör när framgång skall inkasseras, punkt slut. Studerade värmningen, ingen Makel från start nu heller, jäklar. Smålagsspel i härligt tempo där letten Gramovics som vanligt imponerar med sin teknik och sina ibland smått geniala crosspassningar. Ingen Oscarsson heller i startelvan, lite synd, rutin är viktigt i det här läget.

Matchen igång, får till min stora förvåning se Hamill ersätta Oscarsson på vänsterbacken. Men hur tänker Makel? Hamill enligt min mening en av dom mest naturliga innermittfältare som vår Herre låtit se dagens ljus, rapp i steget, arbetsvillig och spelintelligent. Okej, lite för mycket “bolltittare” också ibland men en högst kapabel ingrediens i ett poänghungrigt ÖFK. Nytt försök också med Björkebaum på kanten, “target” och avslutare i en och samma person, varför ute på en kant? Gramovics från start, grabben har helt klart alla dom redskap som behövs för att lyckas men skickar bara bollen vidare hela tiden.

Matchen igång med en förväntad ÖFK-dominans men utan det klös i spelet som skapar dom där enkla målen som behövs i det här läget. För mycket lättläst bollande på Sollander på topp där istället unge Andersson firar en del triumfer. 0-0 i paus, Oscarsson kommer in, Hamill upp i banan och ÖFK får enligt min mening ett mer välkomponerat lag. Jätteläge för hemmalaget via en tilldömd straff. Jag har Gramovics som förste målgörare i Warks eminenta tips här på sajten och knyter bägge nävarna i jeansfickorna.

Enligt lagen om alltings jävlighet missar naturligtvis unge Gramovics. Jag tycker fruktansvärt synd om grabben, är tydligen säker på träningarna men i ett hett läge skiter det sig. Men vilket mod, all heder för det! Att sedan gästerna petar in sin enda rejäla chans med 10 minuter kvar är liksom sånt som man varit med om förr i idrottens värld. Den här matchen skall naturligtvis ÖFK vinna och det rejält. Boden med en kraftig lintott på topp som rörde om lite grann i övrigt enbart ett kopiöst kämpande.

Återigen och med staketexpertens fulla kompetens, de rödsvarta utnyttjade inte sitt material, det här borde man stängt med dubbla hänglås i ett tidigt stadium. Det finns sex poäng till att fightas om så än hoppar en hare men ett lurigt Hammarby TFF i nästa omgång på Söderstadion är ingen direkt önskemotståndare. Men redde man upp fjolårssäsongen så finns det inget som säger att inte div 1-fotbollen rullar på fantastiska JK-Arena även 2011.

Jämtlandslagen har börjat att hacka lite nu mot höstsidan, även om KD och Frösön i de flesta matcher fortsätter att visa att de är lag för övre halvan av serien. För Frösön och KD handlar det säkert ibland om att motivationen inte alltid riktigt vill infinna sig till 100%, då det nu bara handlar om vilken placering de ska hamna på. För Opes del är det nog precis tvärtom. Tjejerna känner press och spänner sig, och för Ope har det nu inneburit att laget hamnat i ett ganska svårt läge.

KD och Frösön har jag tyvärr sett för lite detta år för att kunna analysera på ett riktigt trovärdigt sätt, vilket ju är slarvigt av mig då jag tog på mig att skriva dessa krönikor. KD har med en ganska tunn trupp gjort det mkt bra. De har ofta ett snabbt och vårdat spel uppbackat av några ständigt löpberedda backar. Frösön tycker jag oxå har gjort en stabil säsong, med en betydligt bredare trupp, och under några omgångar hängde de verkligen Själevad i hasorna. Själevad har dock fler riktigt bra spelare än vad Frösön förfogar över och ett tålmodigare spel. Det har nog varit avgörande i det långa loppet.

Opes problem har främst varit att de hamnat i djupa svackor under vissa matcher, och då är det inte bara målgörandet som varit problemet, utan även att den annars så säkra backlinjen inte tagit djup tillräckligt snabbt när motståndarna erövrat boll och satsat på "långa bollar på Bengt". Och även om en av backarna gjort det har motståndarna ofta följt upp med fler spelare än vad Ope mäktat med.

Nu är det dags för de två sista omgångarna och de båda matcher som har ngn egentlig betydelse i helgen är dels hälsingederbyt Bollnäs- Team Hudik, där Bollnäs måste vinna för att ta det sista halmstrået för att hänga kvar, och så Opes bortamatch i Sollefteå mot Remsle.

Som nybliven Opeit (bara en dryg tredjedel av mitt liv) och gammal medelpading undrar jag förresten om man i Sundsvallstrakten slutit förbund med länskamraterna i Remsle under de två senaste omgångarna (själv har jag alltid känt mer samhörighet med Jämtland än med Ångermanland). Sundsvalls FK som Selånger släpper vardera tre poäng till Remsle i matchavslutningarna, samtidigt som såväl nämnda Selånger som Matfors kämpat frenetiskt för att inte ge Ope en enda poäng. Det ger mig ännu mer bränsle för att verkligen hoppas att Ope gör sensation och kniper alla poängen i Sollefteå, men Remsle får finna sig i att vara stora favoriter. Två segrar mot lag på övre halvan av tabellen samtidigt som Ope t o m förlorat mot seriejumbon bäddar naturligtvis för ett stort favoritskap för dem. Den här gången är det deras tur att ha pressen på sig och känna sig jagade. För övrigt tror jag att Själevad som vanligt vinner, nu mot ett Sundsvalls FK som tillsammans med Ope är de enda lag som snuvat övikstjejerna på poäng. Jag tror att Selånger visar upp ett helt annat spel mot Frösön än mot Remsle, men jag hoppas att Frösön vinner. Jag hoppas oxå, och är ganska säker på, att KD slår Matfors.

Skriver dessa rader just hemkommen från JuniorDM-finalen där Ope ganska bekvämt slog Brunflo med 7-2. Det känns skönt att ingen ytterligare Opespelare drabbades av skador inför de viktiga matcher som är kvar i tvåan. Det är tillräckligt många skador i truppen ändå. Tyvärr råkade däremot Brunflo ut för en knäskada.

Den gångna helgen säkrade i praktiken Själevad seriesegern då Frösön för andra matchen i rad tappade poäng. Nu mot Team Hudik i en 2-2-match, och tidigare i veckan 1-1 mot Ope. Opematchen blev kanske lite extra ödesdiger för Frösön då båda tränarna tydligen sa för mkt efteråt till domarna, och därmed drog de på sig avstängningar. Ope i sin tur orkade inte riktigt ladda om till helgens bortamatch mot selånger. Trots bitvis riktigt bra spel var det ibland lite för passivt försvarsspel som renderade flera baklängesmål. Totalt 4-0 till Selånger. Dagen efter åkte Sundsvalls FK upp till Sollefteå med ett lag som saknade många spelare, och trots jämnt spel och mållöst till det var drygt 20 min kvar så ramlade det in tre Remslemål till slut. Oerhört frustrerande för Ope.

KD gjorde en bra match mot Själevad men förlorade ändå med 0-3. Frösön måste nu jobba för att hålla sin andraplats och KD kämpar för att nå en placering på övre halvan av tabellen. Men det mest spännande är alltså nedflyttningsstriden mellan Remsle, Ope (båda med 14 poäng) och Bollnäs (12 poäng). Två av dessa lag kommer att tvingas spela i division 3 nästa säsong. Remsle har trumf på hand med en mkt bättre målskillnad än konkurrenterna och hemmamatch mot Ope i näst sista omgången. Men Ope har dock fortfarande allt i egna händer och fötter.

Till helgen möter Team Hudik Själevad och kan mkt väl snuva övikstjejerna på en poäng, men troligen vinner Själevad. Selånger tar emot Remsle och jag hoppas att Selånger till skillnad från Sundsvalls FK ställer upp med bästa tänkbara lag och satsar på en så bra placering som möjligt. Då ska det bli hemmaseger. Frösön möter just Sundsvall på bortaplan och bör vinna, om inte motivationen tagit slut. På lördag kl 14 tar KD emot Bollnäs och bör vinna med säkra siffror. Till sist spelar Ope på söndag kl 14 hemma mot Matfors, och då hoppas jag att alla med Opeengagemang kommer och stöttar tjejerna. Det skulle sporra dom till att göra sitt yttersta. Matfors är nog det lag som haft mest oflyt i årets serie. Ofta har dom presterat en fin fotboll och skapat många chanser, men inte lyckats knipa många poäng. De kommer säkert att bereda Ope problem, men utgångstipset måste nog ändå bli hemmaseger.

Nu går damtvåan in på sina fyra sista omgångar, men alla tre jämtlandslagen släpar efter med sina matcher i den 14:e omgången. KD fick ställa in sin match hemma mot Team Hudik i lördags pga vattensjuka planer. Hudiklaget fick vända i Stöde, och det fälldes säkert en och annan kommentar. Frösön och Ope spelar sin match inbördes på tisdagen. För såväl KD som Frösön verkar den riktiga nerven vara borta, även om Frösön fortfarande har en teoretisk chans till seriesegern. Däremot är det riktigt spännande för Ope i nedflyttningsstriden.

Frösön har gjort en riktigt bra säsong, har ett utmärkt läge för att behålla sin andraplats och kan därmed göra det tredje bästa resultatet i damtvåan något jämtländskt lag gjort under 2000-talet. ÖDFF har vunnit serien två gånger, men i övrigt har de en tredje-, tre fjärde- och en femteplats. KD i sin tur kommer att göra det bästa resultat i nationella serier ett "tredje bästa" jämtländskt lag gjort sedan Allsvenskan startades 1988. Och Ope i sin tur presterar det bästa resultat ett "fjärde bästa" lag gjort sedan dess. Före 1988 går det inte riktigt att jämföra serierna i norra och södra Sverige. ÖDFF kommer i sin nionde säsong, om de inte blir sist, att nå sin bästa placering sedan de bildades.

Ja, det är alltså kring Ope den mesta spänningen finns. Laget, med 13 poäng, har idag två poäng ner till nedflyttningsstrecket och jagas av såväl Remsle som Bollnäs, vilka båda har 11 poäng. Ett Bollnäs som överraskande knep sin första poäng på länge hemma mot Selånger i helgen. De gjorde oxå en bättre match borta mot Ope helgen innan än de gjorde på hemmaplan i våras. Nu var dock Ope ett snäpp bättre och kunde denna gång vinna med 3-0. Remsle startade hösten med två storsegrar mot Bollnäs och Matfors, men då hade dessa båda lag många spelare borta. Remsle visade dock styrka när de även tog poäng borta mot Team Hudik. I den senaste omgången förlorade de som väntat mot Själevad. De var tydligen helt utspelade och fick troligen en allvarlig skada på viktiga Isabell Jokiaho. Ope i sin tur gjorde en mer än godkänd match borta mot Team Hudik och pressade på för kvittering sista kvarten, då Hudik istället kunde kontra och göra 3-1 med enstaka minuter kvar, och sedan även sätta fyran mot ngt uppgivna Opetjejer.

Tisdag kl 19.30 spelar alltså Frösön- Ope på Lövsta och självklart är Frösön storfavoriter. Men Opetjejerna ger inte slaget förlorat i förväg och kommer att bjuda upp till riktig kamp. I omgång 15 tar KD emot Själevad på lördag kl 14.00. KD tar knappast poäng där. Samtidigt spelar Ope mot Selånger borta, enl uppgift på grus(!). Jag hoppas att grusuppgiften inte stämmer, men oavsett det så får Ope en riktigt svår match. Selånger har till hösten fått till sig en finsk spelare av toppklass (Jatta Aalto med meriter från högsta ligan i Finland, juniorlandslag och spel i Norge), och får vara favoriter till segern. Men Ope kommer att kämpa om varje poäng. Frösön åker till Hudiksvall och kommer verkligen att få bekänna färg mot ett återuppvaknat Team Hudik, men jag tror Frösötjejerna vinner knappt. I bottenmötet mellan Bollnäs och Matfors tror jag på ett kryss. Matchen Remsle- Sundsvalls FK törs jag inte tippa. Dels därför att jag inte vet vilket lag Sundsvall kommer med, och dels därför att jag så innerligt hoppas att dom vinner. Men matchen är helt öppen.

Förlåt mig mina fotbollsvänner för att jag skrivit så lite denna säsong
Jag har faktiskt haft ett sabbatsår(Halvår)från fotbollen detta år.
Jag har sett väldigt lite matcher.Och har därmed haft svårt att tycka till något
Har man varit aktiv tränare under 25 år året runt så tycker jag att man kan ta det lite lungt ett tag och kanske få lite distans till sporten.Det har inte varit lätt att inte gå till träningar 3-4 gånger i veckan .och att hela tiden tänka idrott. Men det har varit nödvändigt . Man behöver rensa ur hjärnan ibland för att utvecklas som människa
Eftersom jag saknade idrotten under våren så tänkte jag att någonting måste jag ju göra .
Så jag gick en domarkurs.(Det var det ingen som trodde efter att stått på sidan eller på planen i 30 år och tyckt till om domarna)Och det ångrar jag inte . Det har varit en fantastisk samanhållning och man har sett fram emot matcherna.Jag är imponerad vilket bra jobb Sverker Månsson på fotbollsförbundet gör för att allt ska flyta på.Och han håller ihop domarna på ett härligt possitivt sätt.
Sedan kanske man inte kommer att bli någon stordomare i framtiden.Men man känner att man gör en god insats för fotbollen.Jag skulle rekomendera flera att prova på att vara domare.
Och nu efter denna sommar så kunde jag inte hålla mig längre utan jag har tagit på mig att träna distrikslaget för flickor födda 1997 3-4 år framåt är det tänkt.Tycker det ska bli väldigt skoj och jag är mycket stålt att ha blivit tillfrågad om detta uppdrag.Jag jobbar för fullt med att se matcher och gör lite klubbesök just nu.Tänkte jobba mycket mot tränarna detta första år för att förklara mina ider.
Det kommer att underlätta för mig när de kommer till de få samlingar man har i ett distrikslag framöver .
Så nu är man igång igen
Jag har faktiskt sätt lite matcher från damtvåan i sommar . Mitt kära K/D har faktiskt överaskat och tagit mer poäng än väntat .Tror att Bo"beppe" Alenius och Eero Bäckman kan ta åt sig stor del för att laget fungerat så bra som det gör
Tycker även att Ope överaskat . ope har ju en fantastiskt bred ungdomsverksamhet och de är värda att få spela i div 2 även i framtiden.
Sedan har vi Frösön som verkligen vuxit in i div 2 serien.De är rutinerade och väldigt stabila hela tiden

Vi får nog tacka dessa konstgräsplaner för att damfotbollen utvecklats som den gjort sista säsongerna.Även att många duktiga ledare och tränare sökt sig till damfotbollen har gjort sitt
Sedan tränar man nog mycket mera nu än för 4-5 år sedan
Skolorna John Bauer och Riö har också bidragit till ett växande intresse

Tack ifråm mig för denna gång MICKE FORSBERG

Förlåt mig mina fotbollsvänner för att jag skrivit så lite denna säsong
Jag har faktiskt haft ett sabbatsår(Halvår)från fotbollen detta år.
Jag har sett väldigt lite matcher.Och har därmed haft svårt att tycka till något
Har man varit aktiv tränare under 25 år året runt så tycker jag att man kan ta det lite lungt ett tag och kanske få lite distans till sporten.Det har inte varit lätt att inte gå till träningar 3-4 gånger i veckan .och att hela tiden tänka idrott. Men det har varit nödvändigt . Man behöver rensa ur hjärnan ibland för att utvecklas som människa
Eftersom jag saknade idrotten under våren så tänkte jag att någonting måste jag ju göra .
Så jag gick en domarkurs.(Det var det ingen som trodde efter att stått på sidan eller på planen i 30 år och tyckt till om domarna)Och det ångrar jag inte . Det har varit en fantastisk samanhållning och man har sett fram emot matcherna.Jag är imponerad vilket bra jobb Sverker Månsson på fotbollsförbundet gör för att allt ska flyta på.Och han håller ihop domarna på ett härligt possitivt sätt.
Sedan kanske man inte kommer att bli någon stordomare i framtiden.Men man känner att man gör en god insats för fotbollen.Jag skulle rekomendera flera att prova på att vara domare.
Och nu efter denna sommar så kunde jag inte hålla mig längre utan jag har tagit på mig att träna distrikslaget för flickor födda 1997 3-4 år framåt är det tänkt.Tycker det ska bli väldigt skoj och jag är mycket stålt att ha blivit tillfrågad om detta uppdrag.Jag jobbar för fullt med att se matcher och gör lite klubbesök just nu.Tänkte jobba mycket mot tränarna detta första år för att förklara mina ider.
Det kommer att underlätta för mig när de kommer till de få samlingar man har i ett distrikslag framöver .
Så nu är man igång igen
Jag har faktiskt sätt lite matcher från damtvåan i sommar . Mitt kära K/D har faktiskt överaskat och tagit mer poäng än väntat .Tror att Bo"beppe" Alenius och Eero Bäckman kan ta åt sig stor del för att laget fungerat så bra som det gör
Tycker även att Ope överaskat . ope har ju en fantastiskt bred ungdomsverksamhet och de är värda att få spela i div 2 även i framtiden.
Sedan har vi Frösön som verkligen vuxit in i div 2 serien.De är rutinerade och väldigt stabila hela tiden

Vi får nog tacka dessa konstgräsplaner för att damfotbollen utvecklats som den gjort sista säsongerna.Även att många duktiga ledare och tränare sökt sig till damfotbollen har gjort sitt
Sedan tränar man nog mycket mera nu än för 4-5 år sedan
Skolorna John Bauer och Riö har också bidragit till ett växande intresse

Tack ifråm mig för denna gång MICKE FORSBERG

Förlåt mig mina fotbollsvänner för att jag skrivit så lite denna säsong
Jag har faktiskt haft ett sabbatsår(Halvår)från fotbollen detta år.
Jag har sett väldigt lite matcher.Och har därmed haft svårt att tycka till något
Har man varit aktiv tränare under 25 år året runt så tycker jag att man kan ta det lite lungt ett tag och kanske få lite distans till sporten.Det har inte varit lätt att inte gå till träningar 3-4 gånger i veckan .och att hela tiden tänka idrott. Men det har varit nödvändigt . Man behöver rensa ur hjärnan ibland för att utvecklas som människa
Eftersom jag saknade idrotten under våren så tänkte jag att någon ting måste jag ju göra .
Så jag gick en domarkurs.(Det var det ingen som trodde efter att stått på sidan eller på planen i 30 år och tyckt till om domarna)Och det ångrar jag inte . Det har varit en fantastisk samanhållning och man har sett fram emot matcherna.Jag är imponerad vilket bra jobb Sverker Månsson på fotbollsförbundet gör för att allt ska flyta på.Och han håller ihop domarna på ett härligt possitivt sätt.
Sedan kanske man inte kommer att bli någon stordomare i framtiden.Men man känner att man gör en god insats för fotbollen.Jag skulle rekomendera flera att prova på att vara domare.
Och nu efter denna sommar så kunde jag inte hålla mig längre utan jag har tagit på mig att träna distrikslaget för flickor födda 1997 3-4 år framåt är det tänkt.Tycker det ska bli väldigt skoj och jag är mycket stålt att ha blivit tillfrågad om detta uppdrag.Jag jobbar för fullt med att se matcher och gör lite klubbesök just nu.Tänkte jobba mycket mot tränarna detta första år för att förklara mina ider.
Det kommer att underlätta för mig när de kommer till de få samlingar man har i ett distrikslag framöver .
Så nu är man igång igen
Jag har faktiskt sätt lite matcher från damtvåan i sommar . Mitt kära K/D har faktiskt överaskat och tagit mer poäng än väntat .Tror att Bo"beppe" Alenius och Eero Bäckman kan ta åt sig stor del för att laget fungerat så bra som det gör
Tycker även att Ope överaskat . ope har ju en fantastiskt bred ungdomsverksamhet och de är värda att få spela i div 2 även i framtiden.
Sedan har vi Frösön som verkligen vuxit in i div 2 serien.De är rutinerade och väldigt stabila hela tiden

Vi får nog tacka dessa konstgräsplaner för att damfotbollen utvecklats som den gjort sista säsongerna.Även att många duktiga ledare och tränare sökt sig till damfotbollen har gjort sitt
Sedan tränar man nog mycket mera nu än för 4-5 år sedan

Efter dryga sex veckors uppehåll för den här lilla spalten där inspirationen inte riktigt infunnit sig försöker skrivaren nu åstadkomma några rader kanske till någons fromma och någons förtret. Den gråmelerade “fejan” har stirrat blint på mej alldeles in under en välformulerad herre med det förpliktande efternamnet “Lagerbäck” vilket inte gjort saken lättare.

Det absolut roligaste och mest givande för egen del med fotbollz,se förutom all nyhetsinformation är den debatt som förs gällande alla upptänkliga fotbollsskeenden i vårt närområde. När man märker att adrenalinet har sprutar över tangenterna. Det är väl det som är det fina med ett så direkt medium som en dator, dom omedelbara känslorna som förmedlas via ett enkelt tryck på “skicka”. Givetvis har herrar moderatorer fått rycka in någon gång men i det stora hela juste och givande diskussioner.

Fint också att även företeelser på ren fotbollsmässig “gräsrotsnivå” lyfts fram och får välförtjänt uppmärksamhet, inte minst vad som händer i Härjedalen med all den fotbollskultur som finns där odlad genom åren av eldsjälar som fått kämpa i ett verkligt glesbygdsdistrikt. I yngre dar var det Älvros man följde och numera Ytterhogdal med sina många spännande idéer för framtiden. Även Sveg verkar ha fått lite mera glöd under pannorna.

Spalten vore inte sig lik om inte ÖFK kom med på ett eller annat hörn och med en dåres envishet är jag en synnerligen ivrig påhejare av konceptet. Trots all kritik mot “toppstyrning”, trots alla synpunkter om mer eller mindre lyckade förändringar i spelartruppen, laguttagningar och taktik. Div 1 norra är sannerligen ingen dålig serie rent fotbollsmässigt och där gör ÖFK sin femte säsong om jag inte missminner mej.

Har visserligen aldrig varit någon särskilt framstående tippare men är fullständigt övertygad om att årets upplaga grejar ännu ett år i “Ettan”. Flera yngre har växt på sig och spännande importer tillsammans med klubbens “gamla” garde tror jag faktiskt fixar det. Sen kommer naturligtvis utvecklingen vidare i höst att granskas som vanligt och tycker hjärtat att saker och ting är åt h-e så kommer hjärtat att skriva det.

En s.k. sexpoängsmatch nu närmast hemma mot Carlstad U, hoppas min gamle idol Sigge Ericsson drar igång samma tryck på läktaren som förra hösten. När man tänker tillbaka på den uppryckningen sprids fortfarande känslan att idrott och speciellt fotboll är något av det finaste som finns.

Jag har nu varit engagerad i Opes damsektion sedan hösten 2004. Då hade ett farmarlagsavtal med ÖDFF nyss sagts upp. De första två åren (2005-2006) handlade det om att åter skapa en självständig förening som kunde erbjuda alla duktiga yngre Opetjejer ett väl fungerande A-lag att så småningom spela i. Då fanns inga resultatförväntningar utan bara utvecklingsförväntningar, och att vara supporter då var ganska trevligt. Varje framgång kunde stillsamt och tacksamt tas emot, och de flesta motgångar var ganska väntade.

Under den perioden slog vissa fast att div 2 var elitnivå. Då, som nu, delar jag inte helt den uppfattningen. Såväl 2005 som 2006 kom ÖDFF på fjärde plats i tvåan. 2006 som enda JH-lag. Alla övriga lag spelade på distriktsnivå. 2005 blev Strömsund sist i div 2.

2007 startade för Ope på ett riktigt häftigt sätt genom att man, med ett lag med en medelålder på drygt 16 år, vann en spännande DM-final mot ÖDFF. Ope hade ett otroligt lovande lag på gång. Samtidigt tog Frösö IF in Aspås IF i sin organisation med ett farmaravtal. Aspås hade många lite äldre spelare med erfarenhet av spel i de nationella serierna. Därutöver kom ytterligare ett antal nya spelare till skärgårdsföreningen, som året innan bara var ett par poäng från att ta sig upp i tvåan.

Eftersom div 2 då var elitnivå så blev ju elittrean, som 2007 fanns gemensamt med Medelpad på hösten, så nära elitnivå det var möjligt att komma. Det blev en oerhört engagerande serie där känslorna svallade. Sundsvalls FK fixade ganska snabbt Medelpads uppflyttningsplats, men mellan Frösön och Ope stod striden ända till sista matchsekunden i sista matchen. Hade Frösön släppt in ett enda mål i den matchen hade Ope istället avancerat till tvåan. Den hösten var jobbig för mig som supporter av flera skäl. Matcherna mot Frösön blev gastkramande och med publik runt 200 personer. ÖDFF kom femma i div 2. KD ramlade ur på sista plats.

2008 blev nästa jobbiga år. Trots att Ope inte gick upp kom det flera nya spelare till A-truppen, endast få lämnade, och kraven höjdes. Särskilt från omgivningen utanför klubben och från vissa inom. I själva verket hade KD en trupp med betydligt mer erfarenhet, men det glömdes liksom bort av de flesta. Inte blev kraven lägre efter vårens utspelning av KD i vårtrean, 6-1. Men när det gällde på hösten knöt sig både nervtrådar och vissa stämningstrådar, varför ett lugnare KD kunde vinna båda mötena på hösten. Det kändes på många sätt bittert. ÖDFF kom trea och för första gången sedan 1999 klarade Jämtlands andralag sig kvar i tvåan. Ja, först i sista matchen säkrades att ÖDFF var placeringen före Frösön i tabellen. Lite bitter var tydligen oxå ÖDFF:s ordförande då, eftersom han i tidningen uttalade att det "inte gagnar någon part" att Jämtland har tre lag i div 2.

Tretton Opetjejer, inkl t e x Anna Jonsson, gick redan inför 2008 till ÖDFF. Nu följde Karin Jonasson, Lisa Landin och Angelika Bergstrand efter dit, och därutöver gick Madde, Anna och Suzette Ersson samt Emma och Frida Sjöberg till Frösön. Men Ope har alltid många duktiga spelare som trycker på underifrån, så modet hölls uppe, och under 2009 kunde ett något dränerat Ope ändå ganska säkert ta hem trean och därmed platsen i årets div 2. ÖDFF vinner 2009 tvåan överlägset och både Frösön och KD hänger kvar. Kanske någon part ändå gagnas av att fler jämtlandslag spelar i de nationella serierna.

Så blir det plötsligt 2010. Återigen är det oerhört påfrestande att vara djupt engagerad i Ope. Varenda match är livsviktig och varje poäng har betydelse för om "vi" ska kunna hänga kvar i tvåan eller inte. Laget varvar högklassiga kämpainsatser med svagare. Ena helgen känns kontraktet säkrat, för att jag nästa helg ska känna mig tämligen modlös. Höstsäsongens inledning har väl varit typexemplet på detta. Först en fantastisk bra insats mot Själevad, där Ope på slutet låg närmast segern. Man blev dock det andra laget att under säsongen ta poäng av övikstjejerna. I nästa match mot bottenkollegan Team Hudik skapades nästan inte en enda målchans, men i matchen därefter den så vinner man borta mot Sundsvalls FK efter en härlig inställning matchen igenom. Nu hoppas vi att formen och inställningen ska bli mer stabil och att poängen fortsätter att trilla in.

Från att 2006 endast ha haft ett lag från Jämtland i div 2, så finns i år alltså ett lag i div 1 och tre lag i div 2. Alla dessa lag visar att de har klass nog att kunna hänga kvar i sin serie, även om det verkar osäkert just nu. Frösön är t o m med och slåss om seriesegern i tvåan, vilket ÖDFF inte gjorde åren 2005-2008. Jag tycker det bevisar att damfotbollen i Jämtland sedan 2005/2006 har gått oerhört mycket framåt.

Jag är stolt över att Ope är en av flera motorer i denna framgång, och det hoppas jag att föreningen kommer att fortsätta att vara. Men den starkaste motorn tror jag är att flera aktörer har satt sina egna mål, och försöker att bli så bra som möjligt. Den nu ganska gamla, och enligt mig utvecklingshämmande idén inom såväl dam- som herrfotbollen, att endast en aktör ska få ha som mål att bli så bra som möjligt, bör absolut ersättas av att alla som har tillräcklig ambition ska ha detta mål. Såväl föreningar som individer. Däremot bör det hållas öppet för samarbete.

Nu ser jag fram emot kommande omgång där jag tror att Sundsvalls FK tar poäng av Selånger, Team Hudik och Remsle spelar oavgjort samt att Själevad lätt slår Matfors. Här i länet spelas ett laddat derby fredag kväll kl 19.00 i Krokom mellan KD och Frösön. Det kan sluta hur som helst, men jag tror nog på oavgjort. På lördag kl 15.00 tar Ope emot bottenkollegan Bollnäs och får trots förlusten i våras finna sig i att vara knappa favoriter. Det viktiga är dock att tjejerna ser Bollnäs som en svår motståndare som kräver full satsning från första till sista sekund. Annars går alla tre poängen åt Hälsingland.

Det visade sig att jag hade rätt i att jag hade för dålig koll på flera av lagen inför omstarten av tvåan. Matfors utan sina tre ex-allsvenska nyförvärv håller inte division2-klass, därför storförlust mot Remsle. Två av dom dock tillbaka inom kort. Själevad utan tre av sina bästa spelare visade sig inte vara bättre än ett förstärkt Ope. Sundsvalls FK, med flera duktiga spelare från SDFF:s trupp på väg tillbaka från skador, var överlägsna Hudik.

Frösön rider dock vidare på sin framgångsvåg och avfärdade lätt Bollnäs trots bortaplan. KD tog en säker trepoängare mot Selånger, där tydligen duktige tränaren Mats Kankainen plötsligt tackat för sig.

Spänningen stiger i såväl topp som botten. Frösö IF har ett härligt läge att ta över ledningen då de möter Själevad hemma till helgen. Här är jag dock inte riktigt säker på vad förening, lagledning och tjejer vill. Har de som målsättning att vinna serien och kvala upp till ettan? Eller är de nöjda med att spela i tvåan? Just nu är det svårt att undvika en intrikat fråga; Vilka av Frösön och ÖDFF har störst chans att spela i Norrettan nästa år? Omöjligt att svara på idag, och hur läget kommer att vara i slutet av september månad kan då inte jag sia om idag.

Jag tror fortfarande inte att något annat lag än Själevad och Frösön blandar sig i toppstriden, och även om Sundsvalls FK skulle göra det, så får de ju ändå inte kliva upp i ettan. Selånger kommer att få mer problem i höst än de hade i våras och KD har inte möjlighet att nå hela vägen upp till toppen. De båda senare lagen får rikta in sig på att ta tillräckligt många poäng för att undvika nedflyttningsstriden och sedan försöka att utmana om tredjeplatsen.

I bottenstriden tror jag Matfors får väldigt svårt att hänga kvar, trots att de i sina bästa stunder håller tillräckligt bra klass. Remsle har en handfull riktigt bra spelare, och spelar de hela hösten tror jag att laget har alla chanser att hänga kvar. Men om Sohlberg, Jokiaho och/eller Ribbefors faller ifrån så faller nog oxå Remsle. Bollnäs har jag hela tiden tippat ska åka ur, och jag ändrar nog inte det nu heller. Men de har oxå tre riktigt bra spelare, men där finns skador redan med i bilden. Vad gäller Ope är istället trenden en annan. Tidigare skadade Maria Bäckman och Martina Amrén kliver mot Själevad in och gör en oerhörd nytta. Lisa Landin visade vilken toppspelare hon egentligen är och därutöver spelade för första gången Malin Lundkvist från start. Det är en spelare som jag verkligen gillar. Hon har en bollsäkerhet och blick för spelet som skulle kunna bära henne väldigt långt, om hon bara valde fotbollen före innebandyn. Kanske, kanske kommer det beslutet någon gång. Jag håller tummarna. Om alla spelare i Opes trupp får vara hela, och om de visar samma beslutsamhet som mot Själevad, så kommer Opes anhängare att få en trevlig höstsäsong. Team Hudik har varit väldigt konsekventa i sina matcher. De vinner mot bottenkollegorna och förlorar mot topplagen. Håller de den stilen klarar de sig naturligtvis kvar, men börjar de att tappa mot bottenlagen så befinner de sig snabbt i farozonen.

Jag måste oxå skriva några rader om Opes heroiska match mot Själevad (med två ganska nöjda Frösötränare på läktaren). Ope gör en kanonstart och skapar direkt några lägen, men efter en kvart händer det som brukar hända i matcher mellan topp och botten. På ett för enkelt sätt får Själevads målspruta Veronica Lundholm rinna förbi backlinjen och sätter säkert bollen vid ena stolpen. De närmsta tio minuterna följer mallen och Själevad tar över matchen, men sedan ändras bilden långsamt och efter en dryg halvtimma får Ope frispark vid sidlinjen. Den slås perfekt av Lena Lindström mot framstörtande Fanny Haeggblom som sätter en snygg nick i mål. Därefter böljar matchen fram och tillbaka under perioder och Ope skapar lika många tillfällen som Själevad. Under andra halvlek får Ope bud på ett par straffar, en hands och en dragning i armen. Vid det första tillfället skriker jag (med flera) kanske för mkt av frustration över den uteblivna straffen, vilket jag oförbehållsamt ber domartrion om ursäkt för. Själevad har dock kanske de två bästa chanserna, men 1-1 står sig, trots att Ope till slut får sin straff. Båda lagen uttrycker sig nöjda med sin poäng.

Mina tips gällande kommande omgångs matcher blir att Frösön kniper en poäng mot Själevad i seriefinalen och håller spänningen vid liv. Ope har oxå chans till poäng i sitt möte med Team Hudik. Tyvärr tvingas de troligen tyvärr spela utan tre av sina viktigaste spelare, Lena Lindström och Maria Bäckman för skadekänningar samt Malin Lundkvist som är bortrest. KD förlorar nog borta mot Sundsvall, men har naturligtvis chans på poäng. Remsle bör slå Bollnäs och Selånger bör slå Matfors. men här varnar jag lite för dödsryckningar från Matfors, om de har tillbaka Rehn och Viktorsson på plan. Så återigen har ni alltså chansen att se två mycket viktiga och gissningsvis spännande matcher i helgen. På lördag kl 14.00 tar Ope emot Team Hudik på Torvallen, och sedan på söndag spelas seriefinalen Frösön- Själevad kl 16.00 på Lövsta. Passa på!

Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Ännu ett fotbolls -VM är avslutat. Har personligen hängt med sen 1958 och såg faktiskt finalen Sverige-Brasilien i en televisionsapparat som det hette på den tiden. Visserligen via Danmark men ändå, några regionala svenska sändningar utanför stockholmsområdet existerade ännu inte vid det tillfället. Såg också en match live på Olympia i Helsingborg , Västtyskland-Tjeckoslovakien, 2-2, i gruppspelet. Detta strax innan familjens flyttlass drog iväg upp till Jämtland.

Åter till 2010, finalen blev väl ingen höjdare, Holland som var i princip chanslösa spelmässigt gick på “dirty-linjen” och dom spanska nervknutarna satt länge ihop. Roligt dock att Andres Iniesta fick avgöra, en prydnad för sporten i hela sin uppenbarelse. Fint också att se att holländska spelare och ledare paraderade när spanjorerna lämnade podiet efter prisutdelningen.

Detta skulle bli vuvozelornas mästerskap enligt förhandssnacket. Och visst, nog hördes dom alltid men sen väl matcherna kommit igång var det inget man tänkte på egentligen. Ungefär som ett antal fjolårsmygg i sovrummet en normal jämtländsk försommarnatt. Däremot är jag lite besviken på alltför många matcher rent spelmässigt. “Ligga rätt i positionerna”, “bra organiserade” är säkert härliga ledord för sportens taktikexperter men slutar enligt min mening ofta i väldigt tråkig fotboll.

Många lag backar hem och hoppas på en och annan kontring. “Höj passningstempot, utmana mera” säger kommentatorerna. Problemet är väl bara att då ökar felmarginalen och genast riskerar man 10 rättvända utespelare i “nacken”. Fotbollen har här hamnat i nån sorts moment 22 som är svårt att komma ifrån utan någon förnumstig regeländring mot alltför defensivt spel. Bakåtliret till egen målvakt reformerades för en del år sen men sen har inget hänt förutom en lite liberalare offsidebedömning. Något måste dock göras, vi i den innersta kretsen finns ju alltid kvar men fotbollen är väldigt beroende av sin marginalpublik.

Rolig fotboll presterades ju faktisk också, personligen hade jag mest behållning av Kamerun-Danmark. Inte bara för att jag är “halvdansk” utanför den nerv som hela tiden fanns. Ingen “låg rätt i positionerna”, ingen var speciellt “organiserad” men jäkligt roligt att titta på. Sen imponerades jag som många andra av Tysklands relativt unga lag. Tyvärr orkade man inte spela sin offensivriktade fotboll hela vägen.

Ett sort problem för VM dock framöver enligt min mening är det mastiga program som dagens stjärnor har gått igenom innan sommarens slutspel. 60-70 matcher är väl ingen ovanlighet för många av dem. Det säger sig själv att den fysiska och den mentala statusen inte är på topp. När sen som i Frankrikes fall den egna stjärnstatusen är viktigare än den egna flaggan så går det som det går. Italien lite också åt det hållet även om jag tycker att dom i alla fall försökte. Tycker synd om England, en hel del otur och en tränare tror jag som vill implementera ett spel som inte sitter i dom generna.

Eftersom jag själv varit en media-nisse, låt vara på en mycket låg nivå, vill jag avsluta med några tankar om den bevakningen. Tycker att SVT vann matchen på hemmaplan, Andrée Pops skötte sin uppgift galant med perfekt uppbackning av Johanna Frändén, vilket fotbollslexikon, och Ola Andersson som alltid är intressant. TV4 har sina kommersiella åtaganden som stör en hel del. Ibland läggs alltför stor vikt vid att hålla kvar tittarna till reklaminslagen. Sen är jag väl för gammal för att inse dom kvalitéer som Peter Jihde numera besitter. Hans expert Anders Andersson gjorde dock ett hästjobb med mycket erfarenhet och kunskap.

Av folket på plats hade TV 4 dock underbare Jens Fjellström. Om jag haft en giftasvuxen dotter och hon av alla presumtiva livskamrater presenterat en kille som Jens hade jag gladeligen betalat både bröllop och smekmånad. Kunnig utan att vara nördig, verbal utan tillstymmelse till ordbajseri och med en human inställning till sporten och livet i stort. Tillsammans med Robert Perlskog ett oslagbart team i Sydafrika enligt min mening. Men överhuvudtaget en bra rapportering där “vår egen” Tony Gustavsson gjorde en helt okej debut. Till sist också några ord om SVT:s David Fjäll som fick behandla hela spektrat i detta mångfacetterade land, blandade humor och allvar helt lysande.

Sex omgångar av vårens nio har spelats, och nu har alla JH-lag börjat att röra på sig. Frösön har ju vunnit alla matcher utom mot serieledande Själevad, och tog en meriterande storseger i helgen mot Sundsvalls FK med 5- 1. Unga Frida Sjöberg har gått loss i skytteligatoppen med fina 8 mål! Hon m fl visar att 93-årgången i Jämtland fortsätter att utvecklas mkt bra. Frösön måste nu betraktas som predestinerade att knipa andraplatsen i serien.

Såväl KD som Ope har nu oxå tagit två segrar i rad. KD avgjorde i sista minuten borta mot Bollnäs. Rättvist enligt KD, mindre rättvist enligt Bollnäs. Men det är väl så fotboll är, att vi mest ser våra egna lags fördelar. De övriga matcherna i omgången slutade ganska väntat. Själevad tog en säker 4- 0 seger hemma mot Team Hudik och Selånger knep alla tre poängen borta mot Remsle.

Ja, Opematchen borta mot Matfors kanske inte slutade helt väntat. Den startade med en total Matforsdominans. De visade upp ett oväntat rörligt och fyndigt spel första 20 minuterna och hade två totala frilägen, ja kanske tre med lite god vilja. Maja Öst i målet växer dock ju närmre spelarna kommer, så särskilt mkt nät ser dom inte. Denna gång så räddade hon flera farliga lägen och annars så smet bollen utanför. Efter c:a en halvtimme var dock Ope helt inne i matchen och Matforsspelarna såg faktiskt lite slitna och molokna ut. I andra halvlek så kom Ope ut som ett helt annat lag mot i första. De t o m förde spelet och efter 10 min kunde i anfallet uppflyttade Lena Lindström säkert förvandla sitt friläge till 1-0 för Ope. Därefter blev spelet lite mer låst och inget av lagen skapade särskilt mkt. Och just när Matfors åter började storma framåt så lyckades annars otroligt duktiga Matforsmålvakten Agnes Engström Johnsson, på ett inte alltför hårt skott av Fanny Haeggblom, nästan göra en kopia på en engelsk målvakts insats i VM. 2-0 till Ope var ett faktum och sedan spelades bara de återstående minuterna av.

I tabellen är nu Frösön säker tvåa, och KD och Ope har fyra resp tre poäng ner till strecket. Ope dessutom med en match mindre spelad. På lördag kl 14 spelar Ope en mkt viktig match hemma mot Remsle. Då hoppas jag på att många supportrar från Östersunds södra utkanter, och andra fotbollsintresserade, sluter upp på första hemmamatchen på Torvallen. Kan Opetjejerna visa samma inställning som från matchminut 20 i Matfors så får Remsle svårt att hämta poäng. Men tror Ope att poängen är lätthämtade så kommer Remsle att vinna.

På söndagen kl 14 är det så dags för KD att hemma på Hissmovallen ta emot Matfors. Det blir nog en hård match och hemmaplan ger KD en liten fördel, särskilt om publiken kan strömma till, men jag tror nog att Matfors kan knipa en poäng. Frösön möter Selånger borta och bör kunna ta alla tre poängen, men även där gäller att inte slappna av. Selånger släpper ogärna poängen ifrån sig. Sundsvalls FK bör vara chanslösa mot Själevad, trots hemmaplan. Hälsingederbyt Team Hudik- Bollnäs är framflyttat till 29/6, sannolikt beroende på många skador i båda lagen, men det är bara en gissning.

Jag och många med mig tycker att det är riktigt kul att så många tjejer i distriktet får möjlighet att äntligen spela på nationell nivå, och dessutom får de visa att de räcker till riktigt bra. Låt oss fortsätta att inspirera varandra till ytterligare utveckling. "Varje förening på sitt sätt" har visat sig vara ett fungerande recept.

Den gångna veckan var Själevads vecka. De krossade våra båda jämtländska lag KD och Frösön. Ska vi tro tränarna i våra lag så måste Själevad genomgått något av en metamorfos, för både KD och Frösön tycker att man gjorde en varsin mycket bra match, trots stora förluster med 6-0 och 6-1. Jag undrar om en herrtränare på nationell nivå skulle uttala tillfredsställelse efter sådana resultat. Troligen har därmed Själevad redan bokat in höstens kvalmatch, och det skulle vara roligt om dom finge ta klivet upp. Det verkar vara en välskött förening.

I övrigt fortsätter Bollnäs, som jag denna gång faktiskt gissade, att plocka poäng. Krislaget Remsle inkasserade ännu en förlust. Denna gång med 2-1. Även Matfors förlorade igen, denna gång i derbyt mot Selånger med 3-0. Oxå det väntat. Matfors slagkraft varierar mycket beroende på hur många av nyförvärven från Umeå Södra som finns med på plan. Opes match mot Team Hudik är flyttad till i augusti, så fram till dess kommer tabellen att halta.

På söndag är det dags för nya matcher. Kl 14 tar Frösön emot Sundsvalls FK på Lövsta och bör ta tre poäng. Men Sundsvall är som farmarlag alltid svårbedömda. KD åker till Bollnäs och ska enligt mig vara storfavoriter. Bollnäs har ett ihåligt lag, men krigar verkligen. På söndagen spelar även Remsle- Selånger, och det bör bli en klar tvåa.

Sedan på tisdag tar Själevad emot Team Hudik och om inte Själevad blir övermodiga så blir det en ny klar seger. Ope, som inte spelat sedan segern mot Selånger för 14 dagar sedan, åker till Matfors. Det blir troligen en jämn match som jag gissar slutar oavgjort.

Nu börjar ett och annat oväntat resultat rapporteras in i tvåan. Rent sensationellt för mig var Bollnäs bortaseger med 3-1 mot Matfors. Men med en av de tre ex-allsvenska nyförvärven troligen borta för säsongen så kanske Matfors slagkraft börjar att minska. Dessutom visar Bollnäs forward Sabrina Tikkanen återigen att hon troligen skulle kunna spela någon eller ett par divisioner högre upp i seriesystemet. Fem mål på två matcher är starkt. Henne måste motståndarna hålla koll på. Matfors ska dock ha beröm för att man kan se tämligen långa bra inspelade highlights från deras matcher. Det ger en bra bild av både dom och deras motståndare.

Sundsvalls FK fortsätter att rada upp endast vinster, nu senast 4-1 mot Remsle. Tränaren Mikael Melin var ändå inte nöjd med sina tjejers insats. Men Remsle verkar ha större problem. Tränaren Richard Aarseth kunde inte låta bli att uttrycka sin frustration till lokalpressen (allehanda.se) efter förlusten mot Sundsvall.
" - Jag känner mig uppgiven och besviken, säger han och fortsätter:
- Närvaron på träningarna är alldeles för dålig den senaste tiden. Vi har bara haft sju-åtta spelare på träningarna. Det är tyvärr inte mycket jag kan göra åt det. Vi kommer aldrig att bli ett bättre lag om spelarna inte är beredda att komma till träningarna."

Frösön fortsätter liksom Sundsvall och Själevad att knipa alla poäng som sätts på spel, men återigen var man tydligen illa ute. Laget visar dock moral genom att alltid ta ut det sista om det krisar i slutet av matcherna. Tränarna är fortsatt inte helt nöjda med spelet, utan räknar med att kunna ta ut mer av laget. Inför matchen mot Själevad blir nog det helt nödvändigt. Segern med 3-2 mot Team Hudik tackar nog lokalkonkurrenterna Ope och KD för. KD tvingades ställa in sin match mot serieledarna från Själevad, då ingen spelbar plan fanns att tillgå i Krokom efter allt regnande, samt att konstgräsplanerna var fullbokade vid aktuell tidpunkt. Men tydligen så åker istället KD upp till Övik för bortamatch mot Själevad redan imorgon onsdag.

Även Ope tvingades flytta sin match mot Selånger från sin riktig hemmaplan Torvallen, till Jämtkraft Arena. Till denna match kom jag några sekunder efter avspark från Stockholmstrakten, där jag bl a såg Sverige slå Bosnien/Hercegovina i en öppen match med 4-2. Nåja, åter till Ope. I denna match visade Opetjejerna sitt blåvita hjärta hela matchen. Ska jag vara ärlig så liknade denna match litegrann Opes förra, mot Bollnäs, men med bytta roller. Nu var det Opetjejerna som krigade och rensade undan alla bollar som närmade sig det egna målet. Dock försökte man även använda mittfältet vid anfallen, vilket var ovanligt att Bollnäs gjorde. I första halvlek hade Ope bollen en hel del, men Selångers ledningsmål var nog tämligen rättvist ändå. Därför kom Åse Permans kvittering kort därefter via ett långskott över målvakten verkligen lägligt. Det ingav ytterligare energi i laget denna gång, och nu bestämde sig tjejerna för att ingen motståndare skulle ta sig fram till en farlig chans. När så Fanny Haeggbloms tjusiga nick på hörna gav Ope ledningen så hägrade plötsligt de första poängen, och tjejerna slet sedan verkligen resten av matchen. Selånger försökte först rulla bort Ope för att skapa chanser, men lyckades inget vidare. Sedan prövade de långbollar i massor, men det lyckades ännu sämre mot ett väl samlat Opeförsvar. Ope höll undan matchtiden ut och det var ett lyckligt gäng spelare som jublade och hurrade efter att domaren blåst av.

I nästa omgång spelas två väldigt ovissa matcher, dels derbyt mellan Matfors och Selånger, där dock Selånger är mina favoriter till segern, delvis beroende på att Anan Rehn är avstängd efter utvisning för Matfors, och dels Bollnäs- Remsle. Där tror jag faktiskt att Bollnäs får bli knappa favoriter, om inte Remsletränarens uttalande givit önskad effekt och att Remsle då kan kontrollera Sabrina Tikkanen.

Sedan spelar alltså Frösön en riktig seriefinal borta mot Själevad. Ska Frösön kunna ta upp en verklig strid om kvalplatsen? Sundsvall får ju inte kvala, då de är farmarlag till Sundsvalls DFF. Jag betraktar Själevad som tydliga favoriter, men dom har haft väldigt svårt att omsätta sitt spelövertag i matcherna till mål, så kanske Frösön kan skrälla och ta en poäng. KD har alltså två matcher på några dagar. Bortamatchen mot Själevad imorgon onsdag tror jag kommer att sluta med en säker etta, men däremot tror jag att KD har chans att bli första lag att lugga Sundsvall på poäng på söndag kl 14.00. Sundsvall är nog inte riktigt så bra som tabellplaceringen visar. Åk dit och titta själva. Ope får däremot sin bortamatch mot Team Hudik flyttad till i augusti beroende på att Hudik har två tjejer med på en landslagssamling. Ope får vänta till 15/6 då en bortamatch ska spelas i Matfors.

Alla vi som hyst farhågor om Östersunds Fotbollklubbs väl och ve i div 1 norra säsongen 2010. Har vi tagit oss vatten över huvudet? 1-0 borta mot Arameiska Syrianska var om inte en skräll så i varje fall ett rejält fall framåt. Organisation och glöd var tydligen ledorden för dagen, precis det som enligt min mening saknades senast hemma mot Umeå. Tittar man sen i tabellen så ligger fyra av dom fem lag ÖFK torskat mot i topp. I det perspektivet är det ju då endast hemmaförlusten mot Forward man kan se som en rejäl flopp. Med andra ord, resten av vårsäsongen kan kanske bli lite roligare, sett med blå-vit-gröna jämtlandsögon.

Matchen mot Umeå, som man besegrade på försäsongen, kändes för egen del som flera steg tillbaka i utvecklingen. Jag anser att västerbottningarna stundtals spelade ut ÖFK och varför skall man i skrift försköna den verklighet man upplever. Förhoppningsvis kan några nävar knytas i några byxfickor och sen skapa en känsla som sen genererar i hela laget. Vill för allt i världen inte ta åt mig äran den här gången men tillsamman med övriga med något så när konstruktiv kritik tror jag i alla fall inte det är helt oviktigt.

Att Christoffer Fryklund kom på banan igen tycker jag är speciellt roligt. Var enligt min mening överallt och ingenstans förra matchen. Just “The Fryklunds” tycker jag är lite av ÖFK:s framtid. Bra gener, fint skolade och tydligen starkt fästade vid sin hembygd. Bra också att samarbetet med “Giffarna” är återupptaget och att importerna börjar leverera. Jonathon Rutledge tror jag är en spelartyp som behövs i laget i det “skitiga” arbete som behövs för att avancera i tabellen.

På sajten är det mycken debatt om långsiktighet och bristen på denna. Och naturligtvis, ingen skulle bli gladare än jag om länets ledande förening i framtiden dominerades av folk från närområdet. Det kommer säkert fram en antal lovande spelare som det gjort genom alla år, problemet är bara att blir dom tillräckligt bra så inte stannar dom runt Storsjön. Dom allra flesta vill se hur långt vingarna bär och i kombination med studier med mera så sprids talangerna för vinden. Att tro nåt annat är enligt min mening en orealistisk “Sörgårdsidyll“, i varje fall på nuvarande nivå.

Vi kan aldrig jämföra oss med Brage eller Mjällby för att ta några omnämnda exempel. Talanger per kvadratkilometer är hisnande i jämförelse och befolkningskurvan hos oss är inte direkt uppåtriktad. Kan vi krydda det lokala materialet med nyttiga och sevärda spelare utifrån och skapa en ekonomi för det kan det räcka en bra bit. Sen gäller det att minimera omsättningen i laget inför varje säsong, där tror jag begreppet långsiktighet skall sättas in. Vi har en fin arena, en oslagbar miljö runtomkring och ett inte oävet intresse för sporten fotboll. Viktiga ingredienser för framtiden.

Nu har den av de flesta tippade skiktningen av damtvåan skett. Själevad, Frösön och Sundsvalls FK rycker i toppen och nykomlingarna tillsammans med KD, Remsle och Team Hudik ligger runt nedflyttningsstrecket.

Det blev två spännande derbyn i förra veckan där Sundsvall drog längsta strået mot Selånger och Frösön vann mot KD med 2-1. Jag hade tyvärr inte möjlighet att se Frösön- KD, men har fått flera personers rapporter från den matchen. Den var uppenbart relativt jämn, med fördel Frösön från början och en stark KD-forcering på slutet. Men det är väl ofta så att ett lag som redan haft framgång ofta har den tur som behövs för att ta sig ur ett sådant grepp.

Själevad fick oväntat hårt hemma mot Matfors, även om dom öppnade med en totalt ensidig press mot Matforsmålet. Segermålet 2- 1 dröjde till slutminuterna. Team Hudik verkar ha fått ordning på sitt unga lag och vann relativt säkert borta mot Remsle med 2-0.

Själv var jag i Bollnäs och såg ett tappert kämpande Ope misslyckas med att dyrka upp ett lågt igelkottsförsvar. Bollnäs försökte sig knappt på en enda passning på egen planhalva under hela matchen, utan bollen spelades iväg så snabbt det bara gick. I bästa fall upp mot strålande duktiga anfallaren Sabrina Tikkanen. På den väldigt ojämna planen visade det sig att detta var den spelidé som fungerade bäst för dagen. Jag lider enormt med Opetjejerna som denna gång visade en betydligt bättre inställning än under stor del av matchen mot Sundsvall. Jag önskar dem verkligen lite medflyt så snart som möjligt, och naturligtvis helst redan kommande helg.

I mina jämförelser mellan de jämtländska lagen tänkte jag idag ta upp andelen egna produkter. Där har ju länge KD haft en mkt stor andel, men detta år har det förändrats en hel del. Det är t o m så att Frösön idag har en större andel spelare med start i den egna föreningen. Tydligt i topp ligger dock Ope med hela 67% egna produkter, följda av Frösön med 36% och KD med 33%. Här tror jag att föreningarna har olika grundidéer. Ope vill alltid främst lyfta egna spelare, men välkomnar de spelare som kryddar truppen på ett positivt sätt. Frösön har mkt aktivt värvat spelare på senare år och KD fiskar upp spelare i unga år från föreningar i omgivningen.

Även om man tittar på ÖDFF:s trupp, så ser man att Ope är i viss särklass som moderförening till dessa tjejer. Sex spelare har startat sin karriär i Ope, och ytterligare tre har spelat där. IFK Östersund har tre spelare och KD, Mörsil och Ås har två. Ytterligare fyra spelare har tidigare spelat för KD. Från Frösön kommer, liksom från t ex Stugun, Hammerdal, Strömsund och Myssjö/Oviken en spelare i dagens ÖDFF-trupp. Ingen ytterligare spelare har såvitt jag vet spelat för Frösön. IFK Östersund är nog den mest underskattade föreningen när det gäller att utbilda spelare. Förutom de tre spelarna i ÖDFF finns sju i Frösön och fyra i Ope med IFK som moderförening.

I omgång fyra tar Sundsvall emot Remsle och bör vinna, Matfors har hemma mot Bollnäs och det skulle förvåna mig oerhört om Bollnäs skulle knipa poäng där. Alla tre jämtlandslagen har hemmamatcher. På lördag kl 14.00 tar Frösön emot Team Hudik och är tydliga favoriter, men med en vinst i ryggen kan nog hälsingetjejerna skaka om Frösön lite. På söndag kl 14.00 kommer Själevad till Hissmovallen för att säkerligen ta alla tre poängen från KD och senare på söndag, kl 17.00 på Torvallen, så hoppas jag dels på mkt publik och dels på att Ope tar sin(a) första poäng mot Selånger. Men Selånger bär naturligtvis favoritskapet.

Efter två omgångar så fortsätter de tippade topplagen Själevad och Frösön att hålla alla poäng säkrade. Sundsvall och Selånger hakar på så här långt. Själv har jag inte bestämt mig för vilken klass årets div 2 södra Norrland håller, men jag tror inte att den är högre än förra året.

Själevad tog en kassaskåpssäker seger borta mot Bollnäs med 4-1. Bollnäs tränare Tomas Åhlström var betydligt mindre nöjd med insatsen mot Själevad jämfört med matchen mot Frösön, och Bollnäs var betydligt längre från poäng denna gång.

Frösön själva fick det så jobbigt med Matfors som jag anade. Men genom sin genomgående bästa spelare, Emma Eriksson, lyckades de vända 1-3 underläge till en seger med 4-3. Frösön var tydligen mycket missnöjda med första halvlek. Matfors kan nog störa de flesta lag i serien, men torde vara det lag som är mest känsliga för skador på nyckelspelarna.

Selånger avgjorde i sista minuten borta mot Team Hudik till seger 2- 1. Selånger är säkert väldigt nöjda med den start i serien de fått, eftersom de varit mycket hårt drabbade av skador. Full pott efter två matcher.

Tyvärr hade jag av skilda skäl inte möjlighet att se KD:s hemmapremiär. De hade, liksom Matfors, en ledning med 3-1 och är naturligtvis missnöjda med att släppa den. Men det blev i alla fall en poäng. Om jag förstått saken rätt spelade KD en riktigt trevlig anfallsfotboll, men hade istället tydligt svårt att få kontroll på exallsvenska Sara Solberg, som gjorde Remsles alla tre mål.

För Opes del startade de matchen på samma positiva sätt som de genomförde premiären mot Själevad. En intensiv press på motståndarna gav dem ingen ro, och spelet var nästan konstant lagt på Sundsvalls planhalva. Ett tidigt ledningsmål på en mycket fin frispark från Åse Perman borde ha gett ännu mer energi. Men strax efter det ledningsmålet så hände något för Opetjejerna. Istället för att jobba på det fantastiskt fina sätt som i Övik, där man likt ett trimmat fiskstim täckte upp för varandra och mellan lagdelarna, började de flesta spelarna mest beskåda de lagkompisar som var närmast bollen och tycktes mer hoppas att det skulle gå bra, än att själva backa upp i situationen. Det släppte naturligtvis in Sundsvall i matchen och sedan under större delen av kvarvarande tid var det Sundsvalls match. Ope skapade ingen riktigt klar målchans och att Sundsvall vann rättvist var det ingen tvekan om, men naturligtvis något mål för stort.

Det Ope absolut ska ha med sig är att man tveklöst visar att det finns tillräckliga kvalitéer för div 2 i laget. Men om man ser till större delen av matchen mot Sundsvall så behövs bl a mer rörelse utan boll, större beslutsamhet och mer mod när höjdbollarna närmar sig mål vid fasta situationer, såväl offensiva som defensiva.

I nästa omgång ska Ope åka till Bollnäs, och då får man finna sig i att nästan vara favoriter i mina ögon. Detta då Ope visat upp ett betydligt bättre eget spel än vad Bollnäs visade upp i den match jag såg, och som enligt deras tränare varit den bästa av de två man spelat. I Medelpadsderbyt mellan Selånger och Sundsvall tror jag Sundsvall kniper sin tredje trepoängare. Själevad slår säkert Matfors hemma, medan det ligger närmast till hands att tro att Remsle och Team Hudik delar på poängen. På fredag kl 19 är det dags för årets första emotsedda derby på Lövsta, där Frösön tar emot KD. Frösön ska naturligtvis vinna den matchen, men derby är derby och det skulle inte förvåna mig om det istället blir oavgjort.

Jag har oxå roat mig med att jämföra de jämtländska lagen litegrann, och idag tar jag upp medelåldern i lagen. Då har jag tittat på hela A-trupperna och endast på födelseår. Trupperna är dock väldigt olika stora, Frösöns 31 spelare, Opes 25 och KD:s 21. Skulle man bara titta på de spelare som faktiskt spelat div 2-fotboll hittills, så skulle t ex Frösöns medelålder stiga betydligt. Trots det har Frösöns trupp den högsta medelåldern med 19,3 år följda av KD med 18,8 och Ope med 18,4 år. Det visar på ett av damfotbollens större problem, nämligen svårigheterna att få tjejerna att fortsätta att satsa på fotbollen sedan de lämnat tonåren. Det skapas tyvärr ofta en känsla hos 20-åriga spelare att de börjar bli för gamla redan då, när de egentligen ska börja sina viktigaste utvecklingsår som spelare. Hur ska vi få våra 20-åringar att förstå att de fortfarande är väldigt unga och utvecklingsbara?

Är som jag tidigare ödmjukt försökt framhålla en mycket blygsam person. Vill inte gärna ta för stora ord i munnen. Många här på sajten berättar om sina favoritlag ute i världen så även undertecknad vid ett flertal tillfällen. Men nu sträcker jag på mej, blåser upp den väl inbäddade bröstkorgen och utbrister: HELSINGBORGS IF, WOOW!!!!!!!!!!. 32 vunna poäng av 36 möjliga och i skrivande stund fem poäng före gamla antagonisten Malmö FF och tolv före seriefavoriten Elfsborgs IF med en match mindre spelad. HIF ett lag som på förhand tippats få en mellansäsong i den finaste inhemska serien alla kategorier, Allsvenskan i fotboll. Legenden Henrik Larsson borta och en mycket ifrågasatt ny tränare, Conny Karlsson.

“Rödblått” årgång 2010 har hittills visat vad som kan hända när man utifrån en relativt blygsam målsättning lägger upp en plan och spelar efter dom resurser man har att tillgå. Alla ute på arenan har en speciell roll där man jobbar stenhårt så länge benen bär. Detta har i en del matcher kanske inte inneburit att man kammat hem nåt skönhetspris men poängen ramlar in och i slutändan är ju detta det viktigaste. Dessutom vill ingen i och runt laget dras med i den “hype” som av naturliga skäl infunnit sig. Att bli bättre än i fjol (8) är det som gäller fortfarande.

FC Barcelona misslyckades med att försvara titeln i Champions League och som fotbollsälskare är ju detta bara att beklaga. Mina personliga farhågor beträffande vår vän Zlatans betydelse för laget i den verkliga hetluften utanför dom inhemska matcherna på den Iberiska halvön besannades. För att lyckas skall den långe skåningen ha mycket boll och kunna ha råd med ett och annat halvtaskigt beslut. Här är bollen hela tiden fördelad på många fötter och när Zlatan blir delaktig är jag rädd att rädslan att misslyckas finns i bakhuvudet. Och i det läget är han en synnerligen vingklippt fotbollspelare.

Sen anser jag att han används lite fel, är enligt min mening ingen boxspelare. Jag vill ha honom i den offensiva uppbyggnadsfasen där just hans unika förmåga att hitta lösningar som egentligen inte finns skapar det utrymme som behövs för att få isär tajta försvar. Problemet är bara att den rollen kreeras av Lionel Messi, världens förmodligen bäste just nu. Frågan är väl vad som händer nu med Zlatan Ibrahimovic, personligen anser jag dock att det helt är upp till honom själv. I sina bästa stunder en naturlig världsstjärna och med rätt balans mellan jaget och laget en tillgång var som helst.

Våra egna hjältar i Östersunds Fotbollsklubb har väl inte övertygat i någon större utsträckning. Tre poäng efter fyra omgångar innebär ju inget välbehövligt andrum inför fortsättningen. Har tidigare skrivit om betydelsen av att årets något tajtare trupp hålls “fit”. Tyvärr pekar inte sakernas tillstånd i den riktningen med skador på viktiga kuggar i maskineriet. Importerna verkar speciellt drabbade, oturligt eftersom det enligt min mening finns en potential i det manskapet. Viktigast dock tror jag är att andan från epilogen i höstas plockas fram, känslan av att ingenting är omöjligt, titta bara på Helsingborg………

Ja, nu har första omgången av tvåan spelats, och inga resultat var särskilt sensationella för mig. Vissa kanske höjer på ögonbrynen för Matfors tydliga seger borta mot Remsle, men jag tror att ångermanländskorna kommer att få stora problem detta år, och på något sätt måste det ju märkas att tre exallsvenska spelare anslutit till Matfors. Matchen beskrivs dock som ganska jämn, men att Matforstjejernas djupledsbollar och Remsles oskärpa framför mål avgjorde. Team Hudik kommer oxå att ha problem i år, så deras förlust mot Sundsvall var ganska väntad. Att KD inte kunde knipa poäng borta mot Selånger var dock lite oväntat.

Så till de båda matcher som jag själv såg under helgen. Frösön var i första halvlek totalt överlägsna mot ett virrigt Bollnäs. Jag trodde att de skulle rinna ifrån till en sex-sjumålsseger. Men ack vad jag bedrog mig. I andra halvlek stannade Frösöns spel av, och man hörde diverse gnäll inom laget. Det tände hoppet hos Bollnäs, och de skapade tre-fyra rejäla chanser som mkt väl hade kunnat resultera. Totalt sett över hela matchen ett fullständigt rättvist resultat, men som det såg ut mot slutet levde Frösön lite farligt.

När det gäller Ope så mötte de ett Själevad som spelade en vårdad och attraktiv fotboll. Första halvlek dominerade Själevad totalt och visade att det är helt riktigt att de är tydliga seriefavoriter. I andra halvlek spelade Ope upp sig, samtidigt som Själevad kanske lite bevakade sin ledning. Det jag främst blev imponerad av i Ope var att de egentligen bara släppte till fyra-fem klara målchanser under matchen, trots ett tydligt spelövertag för Själevad och att man verkligen inte backade tillbaka med hela laget. Ope lyckades inte skapa någon riktigt klar målchans, men var flera gånger nära att lyckas med såväl djupledsbollar som snabba spelvändningar efter bollstölder på Själevads planhalva. Roligt var oxå att offensiva Martina Amrén var den som av Själevadsjuryn fick priset som Opes bästa spelare.

Jag ser efter första omgången inga större skäl att ändra på mitt tips vad gäller tabellen. Själevad vinner före Frösön och Sundsvall. Sedan blir det ett koppel lag som kämpar för att slippa nedflyttning. Bollnäs visade sig ha ett par-tre riktigt duktiga spelare, och kommer säkert att knipa ett antal poäng. Så här kanske en liten ändring ändå är på sin plats, de kanske kan hålla något lag efter sig i tabellen.

I den andra omgången tror jag att Själevad lätt slår Bollnäs, Team Hudik kniper poäng mot Selånger och ligger nog närmast segern på hemmaplan, Frösön får kämpa hårt för tre poäng i Matfors och kan tappa poäng, KD ska slå Remsle under normala förhållanden och Ope har chansen att ta sin(a) första poäng i tvåan mot Sundsvall, men Sundsvall är favoriter.

Nu hoppas både Ope och KD på storpublik till sina hemmapremiärer, Ope-Sundsvall lördag 14.00 på Jämtkraft Arena och KD-Remsle söndag 14.00 på Hissmovallen. Be there!

Under säsongen ska jag skriva krönikor runt Damtvåan, i år med tre intressanta jämtländska lag. Naturligtvis kommer det att märkas att jag är engagerad i ett av dem, Ope IF, men jag ska även försöka att ge en bild av det som händer i övrigt också.

Serien startar nu på lördag med att Ope reser upp till Övik och möter stora seriefavoriterna Själevad. Resten av matcherna spelas på söndagen. Jag tror att Själevad slår ett kämpande Ope, att Frösön vinner lätt mot Bollnäs trots ev sviter efter Turkietresan, att KD kniper en poäng av Selånger, att Matfors tar minst en poäng borta mot Remsle och att SFK slår Team Hudik.

Jag tror alltså att Själevad kommer att ta hem seriesegern och får kvala till ettan. Det enda lag som kan hota dem tror jag är Frösön, men inte i sluttabellen. Förutom Frösötjejerna så tror jag även att Sundsvall FK undviker att dras in i nedflyttningsstriden, med hjälp av moderföreningen Sundsvalls DFF som backar upp det som behövs. Sedan gissar jag att Bollnäs kommer att bli ohjälpligt sist. Däremellan finns ett koppel av lag som kommer att tvingas kämpa för att slippa nedflyttning. Dessa är Team Hudik, Selånger, Matfors, Remsle samt Ope och KD.

Mest spektakulära värvningar har Matfors gjort i och med att tre tjejer med erfarenhet från Allsvenskt spel i Umeå Södra valt nykomlingarna från Medelpad. Problem åt andra hållet har Remsle, Selånger och Team Hudik som tappat flera tongivande spelare. Även KD och i viss mån Ope har tappat viktiga spelare, som ni kunnat läsa om tidigare här på Fotbollz.

Jag hoppas att många fotbollsintresserade försöker att kolla in flera av alla intressanta matcher som kommer att spelas på Lövsta, Torvallen och Hissmovallen i sommar. Själv kommer jag att försöka att se nästan alla Opes matcher, både hemma och borta, och naturligtvis några av KD:s och Frösöns matcher.

Spelare ut och in, så som det gått att läsa på diverse hemsidor, jag missar säkert flera:

Bollnäs
Nya: Emma Edling och Veronika Rendahl, Kilafors

Bort: Melissa Feuerriegel, USA

Frösön
Nya: Frida Norén och Anna Kuhlefelt, ÖDFF U, Fanny Perström, KD U, Hanna Plantinger och Olivia Grönlund-Falk, Åzö samt Nadia Edfalk, Lit.

Bort: Nathalie Olander, Daphny Bergqvist och Helena Pantzar, Björnen, Madelene Ersson, Sundsvall, Emmelina Jansson, Örebro samt t ex Ronja Nordlund, Linnea Lechner och Sara Andersson.

KD
Nya: Helena Nydahl, Malin Rasteby, Åsa Jufvas och Linn Sparrman, ÖDFF.

Bort: Pernilla Arvidsson, Karolina Arvidsson, Jane Olofsson och Emelie Holten, ÖDFF, Angelica Forsberg, Sundsvall, Marie Larsson, Björnen.

Matfors
Nya: Maria Wiktorsson, Anna Rehn och Therese Andersson, Umeå S:a, Sofia Andersson och Frida Granath, Lucksta, Agnes Engström-Johnsson, Heffnersklubban samt Linda Gottvall, Hassela.

Bort: Erika Larsson, Stöde och Elin Nylund.

Ope
Nya: Martina Amrén, Ragunda, Julia Berg-Bring, KD U och Milly Langhammer, ÖDFF U

Bort: Sandra Nilsson, ÖDFF samt därutöver långtidsskada på viktiga Ellinor Gärdin.

Remsle
Nya: Isabel Jokiaho, Byttorp och Camilla Edlund.

Bort: Linda Sjödin, Sundsvall, Sandra Sundell, Långsele, Carolina Appelgren, Sofie Andersson, Charlotte Andersson, Maria Lidström, Sara Thyrell, Tina Söderström.

Selånger
Nya: Julia Hennström, Heffnersklubban och Maria Forsberg, Remsle

Bort: Patricia Törnros Kankainen, Frida Lundkvist och Madelene Pettersson samt många skador..

Själevad
Nya: Angelika Östberg, Mariehem, Sandra Abrahamsson och Johanna Hjälm, Hägglunds, Mira Goldman, Nätra/KB65, Emelie Bergman, Arnäs, Julia Gustafsson, Husum och inte minst exallsvenska Sanna Frostevall, Sunnanå.

Bort: Emma Mähler, Moliden och Catharina Grönros.

Sundsvall FK
Nya: Pernilla Eriksson, Ljusne, Pernilla Nordqvist och Erika Engblom, Timrå, Ida Mathiasson, Alnö, Caroline Persson, Stöde, Malin Söderqvist, Mohed.

Förluster: Julia Stark, Malin Sahlin, Frida Bäckström.

Team Hudik
Nya: Tora Lång och Elin Lindkvist, Enånger.

Bort: Josefin Halvarsson, Umeå IK, Kristin Persson, Sigrid Persson och Julia Andersson, IFK Gävle, Viktoria Mårtensson, Lina Fredin, Katrin Rönnkvist m fl.

Så var då premiären för vårt kära ÖFK avklarad. Fick ju möjlighet att följa evenemanget via webb-TV. Fin service egentligen när det handlar om landets tredje division. Sen finns det väl en del i övrigt att önska beträffande innehållet och kvalitén på sändningen. Hostar man upp en knapp femtiolapp har man ju en del förväntningar. Att kommentatorn, som senare visade sig vara både vältalig och fotbollskunnig, kallade ÖFK:s tränare för KG Björklund ingav ju dock inga större förhoppningar på förhand. Att denne också rekryterats från dom egna funktionärsleden och helt plötsligt mitt i sändningen befanns samspråka med någon kollega om praktiska ting rörande klubben var väl egentligen bara charmigt.

Det är ju lite jobbigt att följa ett evenemang via endast en kamera och vem eller vilka som är inblandade i situationer vid den bortre långsidan är ju inte lätt att ta till sig. Inledningsvis också en hel del avbrott och “stillbilder” men bättre på den fronten efterhand. Men som sagt, ett bra initiativ och får sändningarna tittare och arrangören därmed lite bättre ekonomi undanröjs säkert en hel del barnsjukdomar.

För att återgå till själva matchen så måste jag erkänna att ÖFK:s insats för min egen del var som norskarna säger, en liten “skuffelse”. Återigen bevisas tesen om att teori och praktik inte alltid går hand i hand, det är på planen sakerna avgörs och förhandsspekulationer kan vara av noll och intet värde. Nu kommer säkert Vasalund att ställa till det för många lag. Man har ju enligt uppgift till stora delar ny uppsättning, rekryterad från dom egna leden, och det har visat sig många gånger att grabbar som svetsats ihop under många år kan välta tunga lass. Där har 08-området en klar fördel med sin befolkningskoncentration.

Tror säkert att ÖFK när man trimmat ihop sin maskin visar upp en betydligt effektivare sida av sitt kunnande. Man har i den här matchen ett betydande bollinnehav, något som inte alltid varit förekommande tidigare säsonger, i varje fall inte under våromgången. Nye Olle Hallström kompletterade Bobo Sollander fint i mittförsvaret och kan förhoppningsvis undanröja dom tvivel som funnits på den lagdelen. Ny övertygande insats också i mål av Alexander Hysén, känns tryggt på målvaktsfronten den här säsongen.

Lee Makel tror jag hittar sin normala standard sen premiären är avklarad. Spelande tränare är en väldigt “split” situation. Övriga britter blandade och gav, Marvin Williams i en något oväntad roll som grovjobbare över hela planen. Hoppas att laget i fortsättningen får råd att använda honom för mer offensiva uppgifter. Richard Offiong

försvann efter en lovande inledning och Joe Holt vill och är delaktig i mycket, får säkert ut mer vad det lider. Hoppas också att Jonathon Routledge snart kommer i speldugligt skick igen.

Förhoppningsvis kan Jämtkraft -Arena bli en samlingsplats kommande lördag. Även om det inte är det “rätta” Hammarby som står för motståndet kan det bli en kul tillställning. Den magiska avslutningen i höstas visade att intresset för fotboll i dom här bygderna inte alls är oävet. Och en intressant topp generar alltid välkommen bredd!!

Är ingen speciellt försäsongsorienterad fotbollssupporter. Det var många år sen man stod och frös i ÖP-hallen, fotbollens energi ligger för min del i tävlingsmatcherna. Ett undantag dock i går kväll när Östersunds Fotbollsklubb för första gången luftade sina nya brittiska importer mot gästande Sollefteå, ångermanlänningarna med ett lag på tydlig uppgång. Intresset delades också av cirka 400 lika nyfikna, en imponerande och för ÖFK-staben säkert också glädjande siffra. Fint väder dessutom med en slösande kvällssol i varje fall under en stor del av matchen.

Vem f-n är Henrik Larsson? Helsingborgs IF i topp i allsvenskan efter tre raka segrar, nu senast i går kväll mot seriefavoriten IFK Göteborg. Ett IFK som man helt enkelt åt upp, med hull och hår. Har ju hittat det här med webb-sändningar från allsvenskan och följde matchen s.a.s. från första parkett i min ordningsmässigt smått havererade kontorsavdelning. Eftersom man supportat “di röe” sen barnsben är det inte utan att det svävas lite på moln just nu. Saker och ting kan ju förändras snabbt men varför inte njuta fullt ut så länge det varar.

Många proffstyckare har ju betecknat "Henkes" flykt som om inte en katastrof så i alla fall ett budskap om klart sämre tider, nu visar det sig som så många gånger förr att andra spelare träder fram. Rasmus Jönsson t.ex. Grabben ser ju egentligen inte ut som en fotbollsspelare, lång och smal och till synes helt utan koordination i den taniga kroppen. Men ack vad man bedrar sig, förutom en enorm näsa för målchanser också utrustad med ett spelsinne som mycket väl hittills ersatt Henrik Larssons smartness. Fungerar också utmärkt ihop med anfallskollegan Erik Sundin som också växt i takt med ett större ansvar.

Detta lite kanske “off the record” men som sagt, glädjen för en gammal nordväst-skåning går inte att ta miste på. Om man skall förflytta sig knappa 100 mil norrut och med några enkla rader kommentera det fotbollsmässiga skeendet i Östersund så är det ju för egen del Östersunds Fotbollsklubbs nya lagbygge inför ett nytt år i division 1. Först och främst att Lee Makel kommer tillbaka för ännu en säsong är naturligtvis glädjande. Tyder på att skotten gillar staden, klubben och det engagemang som finns runt omkring. Sen att ytterligare fyra britter ansluter i början av april är ju oerhört spännande.

Nu är det ju inte på pappret matcherna avgörs men infrias alla förhoppningar skapar det ju ett intresse. Folk vill se underhållning, spännande tillställningar och kan ÖFK skaka lagen i toppen tror jag att det blir hög stämning på JK-Arena. Förhoppningsvis får en och annan knatte också upp ögonen för vår sport och bidrar därmed till bredd och återväxt. Sen är det alltid diskussioner om kontinuitet och långsiktigt tänkande. ÖFK:s mål är "Superettan" och om alla gudar är på humör så visst kan väl det ske.

Men att sen etablera sig där tror jag är en utopi på dom här breddgraderna, vare sig man har kontinuitet eller tillfällig spetskompetens. I det långa loppet är det “Mammons” lagar som gäller och där har det norrländska inlandet en hel del att jobba emot. Var själv på 70-talet med om att via överskottet från “Furuparken” dansa upp Ope IF i näst högsta serien. När intäkterna från “Furan” sinade tappade laget kvalité och dalade i seriesystemet.

Sen skall det också bli spännande att följa utvecklingen i div 3. Vad betyder Kalle Björklunds inträde i IFK, Björn Hambergs “go for it” profil för Frösön, Opes talang och sist men inte minst Stuguns välförtjänta promovering? Laget var alldeles för bra för att åka ur för två år sen. Spännande var ordet.

GLAD PÅSK!!!

Efter en ovanligt kall och snörik vinter börjar det så smått närma sig för vår idrott fotboll på allvar. Allsvenskan kör igång till helgen, lite knepigt för en annan när man tittar ut genom fönstret men med konstgräs, värmeslingor och inte alltför nogräknade planskötare går det mesta att fixa nuförtiden. ÖFK har förlagt delar av sina förberedelser till Skottland, läste nyss ett härligt upplevelsedokument från målisen Lennart Sandahl. Andan verkar god i laget vilket ju är en av grundförutsättningarna för ett lyckat slutresultat. Kan man sen hitta nåt eller några potentiella nyförvärv där borta så är ju inte det fel heller.

Om jag eventuellt har nåt av värde att tillföra i skrivarbranschen så ligger väl det i rena matchreferat och kommentarer. Det är väldigt skoj att få analysera matcher utifrån sina helt egna upplevelser. Har ju fuskat på dom flesta områden inom sporten under det här relativt långa livet och det är många gånger en skön resurs att ösa ur. Sen är man väl inte helt nöjd med slutresultatet alla gånger men som Ralf Edström en gång myntade: “En gör så gött en kan”.

Vinterhalvåret är ju inte direkt någon adrenalinhöjare sett ur ett fotbollsperspektiv för oss som försöker sätta nåt på pränt på fotbollz. Att hoppa över skaklarna och blanda in annan idrott, med ledningens goda minne, känns därför ibland lockande. Har haft som princip att i så liten utsträckning som möjligt kommentera läsekretsens egna åsikter om vad man åstadkommit, smaken är ju som den berömda bakdelen d.v.s. delad och det är bättre om eventuell debatt förs ute i stugorna.

Men att bli kallad reaktionär känns ju lite knepigt när man i hela sitt liv hållit till på den andra kanten. Dessutom, dom åsikter jag förmedlade i det speciella fallet var ju inte direkt några kioskvältare utan sådant som diskuterades rätt flitigt. Rådet att starta en blogg på annat håll kan ju faktiskt vara en idé. Det finns mycket man reagerar på och ibland är det skönt att få “skriva av sig” utan att för den skull riskera att snurra för långt från ämnet. Därmed tar vinjetten ett break fram till att bollarna börjar rulla på allvar.

Säsongen 2010 börjar rulla igång och med det så börjar fotbollZ bli lite hetare igen.
Det som redan slår mig är att oavsett resultat, oavsett match - så är vi många som är duktiga på att hitta något från varje matchtillfälle som är värt att lyfta fram för att cementera hur svagt något är kring fotbollen i länet (ex: ÖDFF-JHP95).
Enligt den devisen så har vi många starka kommentatorsinsatser genom åren här på fotbollZ!

Igår spenderade jag ett antal timmar i snålblåsten på ett snöigt Jämtkraft Arena som med sina fina gröna mattor fick en att längta till en annan årstid. Nu när jag tinat upp så kan jag summera dagen enligt följande:

Jag såg delar av matchen JH F95-BK Björnen dam (5-2 till JH, hyfsad match med tanke på förutsättningarna så här i slutet av februari och två nykomponerade lag). Jag såg Gaisarn, Janne Edholm och Jon Persson drilla 30-talet JH P96:or med ett härligt engagemang. Jag såg inledningen av Ope P17 - Ås där matchen åtminstone startade i ett för mig överraskande bra tempo (såg bara inledningskvarten).

Jag fick prata med en av nyckelpersonerna kring Frösöns fotbollsverksamhet och han berättade med glad stämma om hur Frösön nu ändrat lite synsätt på sin verksamhet och därmed lyckats bättre med att fördela arbetet på många. Han såg mycket förväntansfull ut inför den kommande säsongen. Jag träffade en av eldsjälarna kring Rätan/Ytterhogdals ungdomsverksamhet och han lyste som vanligt av optimism och tillförsikt inför framtiden, detta trots sinande antal barn/ungdomar i bygden. Jag såg ungdomsledare från Ope, IFK, ÖFK och Hackås som intresserat följde 96:ornas övningar och gav sina adepter stöd från sidan. Jag träffade en ledare från Mörsils damer som berättade att det ser ljusare ut igen med spelartillgången inför den nya säsongen.

Själv representerar jag ju Svegs IK och vi hoppas även vi mycket på den kommande säsongen. Framförallt på ungdomsidan.

Jag tror vi som jobbar med fotbollen i länet är fördjäkligt bra på att borra ner huvudet och bara köra på. Motvind, snålblåst, kyla och domedagsprofeter till trots. En stor eloge till oss! Lycka till med 2010 och grattis till de föreningar som slår kommentarsrekordet som jag tror sattes i Härjedalen 2009. Hur många landade vi på efter div 4 mötet Lillhärdal - ÖFK U19? Och när väl rekordet slås - var lugn för att 97% av kommentarerna innehåller någon form av kritik. Hoppas jag har fel och att rekordet i stället slås när forumet fylls av kommentatorer som står på rad för att överträffa varandra i hyllningar kring någon företeelse inom fotbollen i länet.

Slutligen - kritiserar man så innebär det att man bryr sig. Man vill innerst inne att något ska fungera mycket bättre, man har förväntningar som inte uppfylls. Man måste få ge utlopp för sina känslor.
På så vis så kan vi alltså hävda att även negativa kommentarer i sak är positiva!
I bästa Kaj Pollak anda!

Det här är ju som någon i bland påpekat för mej en fotbollssajt men som gammal “hobbymurvel” med fortsatt tillgång till datortangenter och ett offentligt forum så kliar det i fingrarna när när det finns saker och ting att tycka till om. Som idrottsfantast missar man ju inte en OS-sändning, i varje fall inte dom så går på något så när anständiga TV-tider. Resultaten hittills har väl varit som man säger “ömsom vin och ömsom vatten”. Kul för Kalla o Ferry, två helylleidrottare direkt från det svenska folkhemmet.

Mindre lustigt i går kväll, svensk tid för Helena Jonsson. Helgum-tjejen har inte funnit sig till rätta i dom kanadensiska bergen och orsaken till det kan man ju bara spekulera i. Hennes stora styrka har ju varit att kunna koppla bort allt runt omkring oavsett tävlingssammanhang. Denna gång verkar hon inte ha bara bössan på ryggen utan även en säck fylld av psykologiska trauman.

Min fasta övertygelse är att lösningen på hennes problem finns här hemma i Östersund, sambon och skidskyttekollegan David Ekholm. Dennes resultat renderade inte i en OS-resa, helt riktigt naturligtvis men samtidigt, tror jag, en känslomässig katastrof för Helena som under en följd av år haft David i sin närhet. Detta kan låta aningen patetiskt men ingen människa är den andra lik och alla har vi våra uppfattningar om trygghet. Vi behöver vår “snuttefilt” även om få vågar stå för det.

Anja Pärson, måste erkänna att jag trots hennes enorma framgångar haft svårt att ta henne till mitt hjärta. Hon har liksom varit lite osvensk, kaxig och ofta sett saker och ting “von oben”. I går kväll förändrades dock min bild en hel del. Tårarna som rann på Anjas kinder under blomstercermonin sedan bronset säkrats i superkombinationen var ett stort idrottsögonblick i TV-soffan. En för mej helt helt ny värme och entusiasm i ögonen efter en enorm prestation med tanke på omständigheterna.

Bara att stå igen i samma backe, ett nytt störtlopp i oerhörd konkurrens plus ett nervigt slalomåk. Anja hade egentligen inget mer att bevisa, kunde lika väl ha åkt hem till Monaco, lagt av eller laddat för nästa säsong. Vet inte om det funnits kvinnliga vikingar, om inte så presenterade sig en i Whistler Mountain, Canada den 18 februari 2010

Mitt i all OS-upphetsning kanske det kan vara på sin plats med lite mer jordnära analyser av den idrottsliga verkligheten. Det finns många olika sorters fackspråk och idrotten har naturligtvis sitt. Och tur är väl det egentligen, hur kul skulle det vara att läsa referat, krönikor, bloggar, twittrar vad det nu är för nånting och inlägg av olika slag om allt vore utformat enligt alla tänkbara formaliteter.

Fotbollen till t.ex. där spelare blir lirare, domare-rättskipare, målvakt-burväktare, bollen-lädret o.s.v. o.s.v. Dom här företeelserna kallas väl i mindre dagligt tal för metaforer och är som sagt viktiga för att få flyt och rätt sammanhang i en text. Språket är också rikt på så kallade “klyschor“, alltså färdiga uttryck som stoppas in här och där och är i lagom doser berikande. Tänkte här nedan försöka göra en liten personlig och långt ifrån vetenskaplig utläggning om tre av mina favoriter i genren.

1. Bollen är rund

Egentligen ett fantastiskt uttryck som i all sin enkelhet säger väldigt mycket. Allt kan hända, ingen vet var en boll tar vägen. Hade själv en period på runt tio år då jag sysslade en hel del med bowling. Och där är verkligen bollen rund. Ingen konst all slå en “strike” säger någon, alldeles riktigt, konsten ligger i att upprepa det. Har aldrig spelat golf men inbillar mej att just därför att bollen är rund händer många oväntade saker. Det gäller inte bara att slå rakt, även terrängens topografi har ju stor betydelse. Men uttrycket funkar väl egentligen bäst där bollen inte alls är inblandad, i förhandsspekulationer t.ex.

2. Man spelar inte bättre än motståndarna tillåter

Självfallet finns det lag som underpresterar. Men när man sitter i “garderoben” som norskarna säger, och snörar på sig dojorna, nog fanken vill väl alla vinna, oavsett vilket sammanhang det handlar om. Men nu finns det alltid ett gäng på andra sidan mittlinjen och dom har naturligtvis samma inställning. Hur många gånger har inte en tränare stått och skällt ut sina disciplar under och efter matcherna när allt i grund och botten handlar om ovanstående rubrik. Coachen har naturligtvis sin framtida karriär i tankarna, media och supportrar vill se engagemang även efter en förlust. Tyvärr, enligt min mening förekommer det alltför ofta att förluster förklaras med “bristande inställning” istället för en noggrann analys om vad man kunde ha gjort bättre.

3. En tabell ljuger aldrig

En sanning så god som någon. Efter 18-20-22-24 omgångar eller vad det handlar om har man haft alla möjligheter att påverka sin situation. “En feldömd straff i sista omgången skickade laget ur serien”. Vilket kvalificerat “bullshit”. Hur många situationer under en säsong har inte inneburit fördelar av ett eller annat slag. Detta talas det sällan om och i många fall får den stackars domarekadern klä skott för alla former av misslyckanden. En gammal “järnkamin” Tommy Davidsson tränade Hammarby 1993-95 och vid en cupmatch mot IFK på Hofvallen hade jag förmånen att för ÖP:s räkning intervjua honom efteråt. Vi pratade om “Bajens” dåliga poängskörd dittills i allsvenskan trots genomgående bra spel. Davidsson ville absolut inte höra talas om otur:
“I fotboll finns inte tur och otur, i fotboll finns bara skicklighet och oskicklighet”.
Jag har använt citatet i någon tidigare krönika men det förtjänar att upprepas.

Åter till OS-soffan, ser att det börjar regna rejält i skidskyttet. Men Ferry betyder ju färja på engelska så det skall väl gå bra.

Återigen har “Idrottsgalan” sett dagens eller snarare kvällens ljus. Från mitt soffhörn sett en relativt blek företeelse där huvudpersonerna inte fanns på plats. Förståeligt i skidskytten Helena Jonssons fall då hon vis av Peter Settmans närgångna uppvaktning av Charlott Kalla häromåret inte ville utsätta sig för nåt liknande. Zlatan Ibrahimovich förnekade sig dock inte. Fick inte ledigt av klubben sas det, för resan till Sverige men fanns ändå på plats i Italien för en annan gala samma kväll. Om det berodde på Zlatans eget ställningstagande eller staben runt honom vill jag låta vara osagt, får väl hoppas på det senare.

Höjdpunkten för mig den här kvällen var “Sportspegelns” pris till hockeydomaren och ambulanssjukvårdaren Wolmer Edqvist. Strid om poäng och tabellplaceringar bleknar till intet när saker och ting ställs på sin spets som i det här fallet med hjärtstilleståndet. Vidare var den stående hyllningen till Lars Lagerbäck, en av många olika prisutdelare, på sin plats. Hockeyliraren Jörgen Jönsson utklädd till kanin var oväntat, Jörgen har väl inte direkt varit någon muntergök genom åren.

När jag ändå är ute och fladdrar lite från målsättningen med fotbollz vill jag bidra med ett litet inlägg i debatten runt Mathias Fredriksson och längdlandslaget, senast sidsteppningen vid tävlingarna i estniska Otepää. Har all respekt för vad denne uträttat, världscupvinnare, medaljer i mästerskap m.m. Talangfull, tjurig och envis men också med en säregen vilja, tycker jag, att ständigt gå sin egen väg. Tror att Mathias lite bundit ris åt egen rygg genom alla synpunkter på träningsupplägg och lagledning genom åren. Längdskidor är ju en individuell idrott till stor del men även här måste det finnas förståelse för varandra, ledarstab-aktiva.

Inte sen 1980-talet har det varit ett sånt “go” runt längdsporten med massor av unga där inget verkar omöjligt. Att landslagsledningen prioriterar denna efterlängtade nytändning är förståeligt. Åkare som t.ex. Hanna Falk, Emil Jönsson och Markus Hellner visar ju att “snorsporterna” fortfarande har en framtid i det här landet.

Vän av ordning kanske ondgör sig över skribentens lättjefulla kritiserande till höger och vänster men till mitt försvar kan då sägas att även jag hade en relativt aktiv “karriär” i skidspåret för 30 år sen. Detta i ett fåfängt försök att via en bättre fysik bli en rörligare fotbollsdomare.

Åkte bl.a. åtta “Haldo Hanssons” Alsen-Frösön, på den tiden loppet till skillnad från nu var ett verkligt kraftprov med sina sex mil i synnerligen kuperad terräng. Visserligen med kö-skotern ständigt i hasorna men ändå. Vidare sju “Kanonlöpet” Brunflo-Östersund 22 km och som kronan på verket “Vasaloppet” 1987, året då det slogs köldrekord, -30 i starten. Tid: 10,45. Alla kan inte vinna men det viktigaste är ju enligt Pierre de Coubertin, baronen, att kämpa väl och kämpade det gjorde jag, verkligen…….

Jo jag vet
ÖDFF kommer att överaska i div 1 pga att vi i jämtland visat under de senaste åren att vi spöar många av dessa lags ungdomslag i cuper runt om i sverige.Många av dessa spelare har nu vuxit på sig och spelar nu i Ödffs lag Jane Olofsson kommer att bli årets överaskning(oj vad press hon får på sig nu)
K/D kommer att vara på övre halvan av serien(div 2)De fortfarande unga talangerna kommer att blomma ut och samarbetet med Ödff kommer att fungera överaskande bra.
Yngre spelare kommer in i Frösön och spelet blir roligare och spelare som vågar göra det där lilla extra
utan att Henke behöver tala om för dem hur de ska göra. Opes orutinerade lag kommer att rädda sig kvar i serien tack vare att det kommer att bli en stor genirationsväxling i många lag.laget kommer att växa in i serien eftersom spelarna får rutin.Sedan är den starka ledarstaben med Robban i spetsen ett vinnar koncept med ett långsiktigt tänkande
Sedan kommer massor av tjejer att överaska under sommaren massor av talanger finns Kom ihåg namn som Frida s.Angelika B.Linda O,Ronja F,Ellinor G,Julia F,sofie P,Josefine A,Marie S.Lisa B olivia,Therese,
HannaB ,Sunesia D ,Johanna B sedan kommer massor av födda 94-95 or att få chanser att spela in sig i våra div 2 lag
Vi får se om kulan har rätt men så här ser det ut just nu i den

Anden i kulan

Så här under årets sista skälvande minuter kan det kanske vara på sin plats att försöka förmedla några rader till spaltens ”fromma”. ”Silly season” är ju inte direkt någon inspirationshöjare och skrivaren har dessutom flängt runt och försökt vara en pittoresk färgklick i diverse olika sammanhang under dom senaste veckorna. Nu när kylan tagit ett järngrepp om Storsjöbygden och almanackan inte är lika fordrande finns ett visst utrymme för mer eller mindre genomtänkta åsikter.

Har funderat en del både nu och tidigare på hur idrottsmän som når en viss nivå tappar en hel del av den ödmjukhet man måste ha för att bli riktigt stor. Har tidigare haft synpunkter på allas vår Zlatan. Den här gången gällande icke så kallade ”tävlingsmatcher” i blågult:”Visst är det en ära att spela i landslaget, men jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det.”

Har full förståelse för ett slitsamt matchprogram men det gäller, tycker jag, att balansera sina åsikter. Vad sänder det för signaler? Zlatan är en idol och förebild för många och han borde ha bättre kontakt med sin egen historia och uppskatta dom förhållanden, förutom dom egna enorma förutsättningarna, som gjort positionen möjlig .

En annan historia i en annan sport är Mikael Samuelsson kontra Bengt-Åke Gustafsson i ishockey. ”Dom kan dra åt helvete” är ju inte särskilt vuxet uttryckt om man blir sidsteppad i en laguttagning. I det här fallet, rörande OS-truppen, är det ju Bengt-Åke som bestämmer och någon måste ju ta ansvaret hur obekvämt det än blir i enskilda fall, sen får historien utvisa vem som har rätt och fel. Bevisa motsatsen på banan istället!

Apropå hockey, träffade jag på en tillställning en gammal domarbas från min egen korta karriär i sporten 1969-73 ,”Janken” Jonasson. Ishockey var egentligen ”lättare” att döma än fotboll. Man har väldig hjälp av linjerna och kan vara mer exakt än i leken med läderkulan men mitt skånska ursprung var dock ingen direkt fördel. Det här var före isladornas tid och min skridskoerfarenhet härrörde sig från några veckor i januari varje år på en halvdåligt frusen parkdamm.

Nu fanns ju dessbättre något att hålla sig i som domare, ramen runt planen. I ”Sargens vänner”, en egen liten avdelning i domarklubben, såg jag mig själv som talesperson. Problemet var dom gånger man måste ge sig in i banan för nedsläpp. Först att plocka upp pucken från isen och sen försöka hålla balansen tills spelet kom igång. Gjorde en gång ett tappert försök att nypa trissan direkt i fart vilket resulterade i en miss på ca en decimeter och ett jublande auditorium runt isovalen. 1974 invigdes Z-kupolen och samtidigt lades min hockeydomarkarriär åt sidan, saknad av förmodligen ingen.

Man har fortfarande inte landat efter den euforiska ÖFK-hösten men det bör det väl ändå vara på sin plats att knacka ner några rader för att visa att vinjetten “is still in action”. Det är drygt ett år sen “hjärntrusten” på fotbollz.se uttryckte ett önskemål om jag ville vara ett stående inslag på sajten och så här i backspegeln har det varit riktigt kul och hedrande. Efter sammanslagningen av sportredaktionerna på lokaltidningarna avslutades ju förmodligen ett bort emot 40-årigt engagemang som “reservmurvel” hos dom sköna “kollegerna” på Kyrkgatan och när abstinensen tryckt på som värst så har fotbollz varit en härlig ventil.

Spalten har väl rullat på utan att ha orsakat några våldsammare känslostormar med ett par undantag. Min gamle läromästare och förebild Stefan Nolervik visade sig ha ömmare fötter än vad jag nånsin kunnat ana. Att få hamna på hans tidnings första sida kändes knepigt men ändå stort. Bert Karlsson, Skara-mogulen, sa en gång: “Det är inte så noga vad som skrivs, huvudsaken det skrivs” och med tanke på att jag liksom Bert också är verksam i en bransch, fast på lite olika nivåer, där det gäller att synas så får man hålla god min. Grattis Stefan förresten till ditt pris på J/H:s Fotbollsgala. Tycker i allt mitt konservativa tänk att du efterhand hittat en mer intressant balans i ditt nydanande sportskrivande.

Att ge sig på en domare var väl inte så lyckat efter 20 egna år i branschen. “En gång domare, alltid domare. Du borde skämmas” fick jag bland annat läsa. Problematiken var väl egentligen lite djupare än så. Artikeln handlade från min sida om lojalitet, hur långt man kan driva den och när olika lojaliteter ställs mot varandra. Sen bröt den tjänstgörande huvuddomaren i den allsvenska matchen mot alla dom hederskodex man fått sig inpräntat men adrenalinet borde ha besparats datortangenterna. Dock, domarkåren får ju heller aldrig bli ett sällskap för “inbördes beundran”, ur ett sånt tillstånd kommer inget gott enligt min mening. Sen är det skillnad på domare och domare, elitskiktet skall ha krav på sig. Det skulle emellertid aldrig falla mig in att kröka ett hår på alla dom som kämpar på lokalt, där är jag alltför väl medveten om svårigheterna.

Apropå tidningar och journalister så tycker jag Agne Svärd borde få mer utrymme i sin tidning. Har ingen aning om varför han bara syns med någon enstaka krönika då och då. Kanske är det ett eget val, kanske finns en ansträngd ekonomi i botten. Agne har ett naturligt språk, kunnighet och blandar ris och ros i lagom doser. Ifrågasätter dock hans näst intill maniska kärlek till Rosenborg Ballklubb, bara namnet tycker jag låter lite suspekt…. Har inget emot norrmän, absolut inte, har haft en norska mitt emot mej vid köksbordet i snart 32 år. Men i idrott är dom våra fiender, punkt slut. Kanske min inställning i det här fallet färgats lite av Agnes lycksaliga referat efter Rosenborg-Helsingborg ,6-1, i Champions League på Lerkendal för en del år sen. Om det undgått någon är ju rödblå HIF Laget framför andra.

Har i tidigare alster kritiserat reklamkanalernas fördelning av attraktiva sportarrangemang. Jag har emellertid hittat en väg via Internet om man är villig att kasta upp ett antal svenska nödmynt. Det var dock inte lätt för en gammal trög hjärna att hitta rätt bland alla inloggningar och betalningsfunktioner men fick till slut möjlighet att se Zlatans fantastiska mål i “El Clasico.” Lite besviken dock på själva matchen, ett typexempel på hur två välutvecklade tränarhjärnor tillsammans kan “döda “ett förväntat skådespel. Nya sådana blir det istället förhoppningsvis på Jämtkraft Arena nästa säsong. “Lee Makel, welcome back next season when the konst-grass is growing……”