S� h�r under �rets sista sk�lvande minuter kan det kanske vara p� sin plats att f�rs�ka f�rmedla n�gra rader till spaltens ”fromma”. ”Silly season” �r ju inte direkt n�gon inspirationsh�jare och skrivaren har dessutom fl�ngt runt och f�rs�kt vara en pittoresk f�rgklick i diverse olika sammanhang under dom senaste veckorna. Nu n�r kylan tagit ett j�rngrepp om Storsj�bygden och almanackan inte �r lika fordrande finns ett visst utrymme f�r mer eller mindre genomt�nkta �sikter.

Har funderat en del b�de nu och tidigare p� hur idrottsm�n som n�r en viss niv� tappar en hel del av den �dmjukhet man m�ste ha f�r att bli riktigt stor. Har tidigare haft synpunkter p� allas v�r Zlatan. Den h�r g�ngen g�llande icke s� kallade ”t�vlingsmatcher” i bl�gult:”Visst �r det en �ra att spela i landslaget, men jag har n�tt en niv� n�r jag k�nner att jag inte f�r ut n�got av det.”

Har full f�rst�else f�r ett slitsamt matchprogram men det g�ller, tycker jag, att balansera sina �sikter. Vad s�nder det f�r signaler? Zlatan �r en idol och f�rebild f�r m�nga och han borde ha b�ttre kontakt med sin egen historia och uppskatta dom f�rh�llanden, f�rutom dom egna enorma f�ruts�ttningarna, som gjort positionen m�jlig .

En annan historia i en annan sport �r Mikael Samuelsson kontra Bengt-�ke Gustafsson i ishockey. ”Dom kan dra �t helvete” �r ju inte s�rskilt vuxet uttryckt om man blir sidsteppad i en laguttagning. I det h�r fallet, r�rande OS-truppen, �r det ju Bengt-�ke som best�mmer och n�gon m�ste ju ta ansvaret hur obekv�mt det �n blir i enskilda fall, sen f�r historien utvisa vem som har r�tt och fel. Bevisa motsatsen p� banan ist�llet!

Aprop� hockey, tr�ffade jag p� en tillst�llning en gammal domarbas fr�n min egen korta karri�r i sporten 1969-73 ,”Janken” Jonasson. Ishockey var egentligen ”l�ttare” att d�ma �n fotboll. Man har v�ldig hj�lp av linjerna och kan vara mer exakt �n i leken med l�derkulan men mitt sk�nska ursprung var dock ingen direkt f�rdel. Det h�r var f�re isladornas tid och min skridskoerfarenhet h�rr�rde sig fr�n n�gra veckor i januari varje �r p� en halvd�ligt frusen parkdamm.

Nu fanns ju dessb�ttre n�got att h�lla sig i som domare, ramen runt planen. I ”Sargens v�nner”, en egen liten avdelning i domarklubben, s�g jag mig sj�lv som talesperson. Problemet var dom g�nger man m�ste ge sig in i banan f�r nedsl�pp. F�rst att plocka upp pucken fr�n isen och sen f�rs�ka h�lla balansen tills spelet kom ig�ng. Gjorde en g�ng ett tappert f�rs�k att nypa trissan direkt i fart vilket resulterade i en miss p� ca en decimeter och ett jublande auditorium runt isovalen. 1974 invigdes Z-kupolen och samtidigt lades min hockeydomarkarri�r �t sidan, saknad av f�rmodligen ingen.