Har försökt följa ÖFK:s öden och äventyr på “Arenan” den här säsongen så fort tillfälle givits. Hopplöst avsågade Junsele var väl ingen direkt adrenalinhöjare den här gången men samtidigt en chans att se bägge afrikanerna och spanjoren “in action” och som det verkade dessutom i startelvan. Tillhör väl den skara som inte har några som helst synpunkter på hur många “utbölingar” som kommer hit, bara vi begåvas bra fotboll. Det höjer intresset på alla plan enligt min mening.
Och frågan är väl, har ÖFK någonsin, rent kvalitetsmässigt mönstrat en trupp likt dagens? Juan Hervias, mittbacken visade sig vara precis så solid som man förväntat sig, elegant i sitt försvarsspel och ett klart och tydligt engagemang för lagets väl och ve. Låt vara att Junseles offensiva attacker mer kunde kategoriseras under rubriken “ärtbössa” men ett gammalt ärrat fotbollsöga avgör förhoppningsvis det ändå. Sam Mensah, speedkulan på högerbacken, som jag inte heller sett tidigare gav också en ny dimension till det rödsvarta garnityret
Isaac Shaze, jag kanske var lite elak med honom i ett tidigare reportage, var den här gången betydligt effektivare i sin mittfältsgärning och stort engagemang även där. Av dom mer “hemtama” utlänningarna gladde naturligtvis Brian Wake med ny målaptit. Synd bara att jag inte vågade frångå honom i sajtens “Plaza”-tips, tre mål men tyvärr i fel ordning. Borde följt hjärtat i stället och röstat på Kyle Hawthorne som satte det för tävlingen så viktiga första målet.
Kyle är en typ av lirare som jag verkligen gillar vilket inte undgått dom som till äventyrs följt mina rader här i detta medium. Grabben kan förmodligen inte ens stava till ordet “säkerhetspassning”. Utsidor, instick, lobbar och en mycket underhållande vilja att hela tiden sätta motståndaren på pottan. Naturligtvis delar en spelare med dom små marginalerna in åskådarna i två läger, antingen älskar man det eller också är det rena motsatsen. Jag tillhör definitivt dom förstnämnda. Gav i en tidigare skrift Potter rådet att flytta in Kyle i en mer central roll tillsamman med Wake men min blygsamhet förbjuder mig att tro att han lyssnat just på mitt råd.
Mycket utrymme till importer men gladast är jag nog över Dennis Widgrens fortsatta utveckling. Blev lite brydd när Graham Potter bänkade honom några matcher men engelsmannen är förmodligen klok som en pudel. En så ung spelare mår säkert bra av att få tagga ner lite, att allt inte går som på räls. Gjorde det mesta rätt i går eftermiddag och överhoppningen innan 1-0 var ett litet mästerverk i spelförståelse. Just tajmingen i all bollkontakt är en ren njutning att se. Viktor Ageskär, en annan ungdom har jag uppmärksammat förut och han fortsätter också en positiv utveckling. Svårstoppad efter kanten men behöver ha upp tempot lite enligt min mening i närkampsspelet.
Mycket ÖFK den här gången men jag tycker Kindberg & co fått upp ångan i lokomotivet på Stadsdel Norr. “Friskt vågat är hälften vunnet” sa nån tänkare en gång och i varje fall Division 1 norra bör väl kunna räknas dit. Sen är det ju inte fel om våra lag i trean får ett positivt utfall i dom avgörande omgångarna. Och varför inte lite sällskap av Brunflo……..
|