Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.