Grattis ÖFK till första segern, en riktig solskenshistoria både bildlikt och bokstavligt. Hyfsat med folk trots Pingstafton, och jag har sagt det förut, en fantastisk arena.

Kul att Alan Al Kadhi fick bli huvudperson. I dagens fotboll där alla exakt får reda på sina roller, med taktiktavlor, spelmönster, hög o låg press och allt vad det heter, är det skönt med en kille som hela tiden går sin egen väg. Som utmanar i varje situation och därmed skapar oreda i motståndarlägret. Darryl Smylie blev huvudperson i en annan riktning, har inte haft tillfälle att se någon av britterna tidigare och beträffande Smylie blev inte första intrycket nåt vidare. Verkade grinig på allt och alla och som ett brev på posten kom också det röda kortet. Trivdes uppenbarligen inte i sin roll som släpande forward eller offensiv mittfältare.

Paul Shields gjorde inte många knop på topp men säkrade kyligt segern via straffen till 3-1 och det är ju sånt målskyttar är till för. Stort glädjeämne dock tredje importen Lee Makel, här har firma Lohse-Kindberg gjort ett kap. Styrde och ställde på mitten med små men mycket effektiva medel, en klasslirare som ÖFK säkert kommer att ha enorm nytta av. En ny bekantskap för skrivaren också målvakten Thomas Meijer. En "linjemålvakt" med fina reflexer, bra i luften men lite mer osäker i det svåra spelet ute i straffområdet.

I övrigt en ny solid insats av omskolade Bobo Sollander, nu börjar det hetta till och några små skönhetsfläckar fanns men Bobo är verkligen en coming-man. Dessutom fin spänst och farlig framåt på fasta situationer. Fredrik Aliris, mittbackskollegan, har väl aldrig gjort en dålig match och hans 2-0 nick efter hörna satt som en smäck.

Hur långt det nya ÖFK-bygget tar sig den här säsongen återstår ju att se. Det finns många synpunkter på hur saker och ting sköts men frågan är om inte elitidrott, vid vilken det rödsvarta gänget i alla fall nuddar, kräver lite annorlunda tag. Är själv gammal gråsosse och demokrat ut i fingerspetsarna men i dagens kommersialiserade idrottsvärld är tyvärr dom demokratiska spelreglerna inte alltid i fas med verkligheten.

Ordörande Rolf Lohse är ingen man direkt går fram och snackar väder och vind med men samtidigt en kille som alltid morsar och uppmärksammar även oss som laborerar i sportskrivandets gärsgårdsserie. Daniel Kindberg har jag heller ingen större kännedom om men verkar besjälad av det han tror på, tål åtskillligt med stryk och sen får väl histiorien döma. För 36 år sen dök det upp en kille vid namn Kay Wieståhl i jämtlandsfotbollen, vände upp och ner på det mesta, inte helt okontroversiellt, och så nära det verkliga finrummet kommer vi väl aldrig mer, eller..............