Äntligen är 16 dagars intensivt TV-tittande på dom olympiska spelen, förutom några utryckningar för ÖP-Sport och med gitarren, över och livet kan återgå till något så när ordnade former. Något större firande fanns det ju inte anledning till även om en del insatser fastnade på näthinnan. "Grand old" Jörgen Perssons pingisföljetong lämnade väl ingen oberörd. Hade nån annan nation än Kina varit representerad på andra sidan bordet i semifinalen är jag övertygad om att det blivit en svensk bronsmedalj. Fina insatser också i cykel och i dom olika båtsporterna liksom i dubbeltennisen och hästhoppning.

Men friidrotten som skämt bort oss med medaljer ett tag svek rejält. Att Stefan Holm skulle få det svårt fanns liksom på känn och flytet som fanns i Aten förra gången ville inte infinna sig i Peking. Höjdhopp är dom små marginalernas gren och det har blivit många olika vinnare genom åren. Sagan om Karolina Klüft kanske avslutades i Kina, varje fall när det gäller guldmedaljer i stora mästerskap. Någon sa att det är lättare att vara bra i sju grenar än superbra i en och det stämmer nog. Sanna Kallur hade förmodligen tagit den enda guldmedaljen om hon fått fullföja sin häckfinal. SVT:s Peter Jonsson är en habil referent, klarade bl.a. att axla "Plex" mantel i i Garmisch Partenkirchen, men en smärre katastrof i den svåra konsten att intervjua. Ibland önskade man att det gick att klona "Popsen". Han har ju skött den avdelningen tidigare. Sanna spelar i en helt egen division när det gäller spontantitet och glädje och hade vartit värd ett bättre öde den här gången.

Hade förmånen att få intervjua simmaren Stefan Nystrand för ÖP:s räkning i våras och då var målet helt klart två guld på sprinterdistanserna. Nu blev det ju inte så, Stefan presterade på toppen av sin förmåga det var bara det att konkurrenterna presterade ännu bättre. Tyvärr har ju simningen utvecklats till en materialsport och där hängde Stefan tydligen inte med och definitivt inte "Tessan".

Kom på mej själv att jag följde friidrotten istället för fotbollsturneringarna. Kanske för att världsstjärnorna fanns i "fågelboet". Friidrott är suverän TV-underhållning, speciellt när man får njuta av Anders Gärderuds kommentarer, både kunnig och verbal. Hoppas bara inget provrör förstör upplevelsen av min nye idol Usain Bolt, vilken idrottsman! Av det jag såg av fotbollen så var ju Messi klart överlägsen Ronaldinho och frågan är väl om inte denne går i samma fotspår som landsmannen Ronaldo.

Har intresserad följt med i dom olika debatterna här på forumet. Så länge det inte går till personangrepp är den mycket utvecklade klubbkänsla som finns i det här länet inte enbart av ondo.
Det skapar konkurrens och intresse. Likaså proffs och deras förträfflighet kontra inhemska talanger är ett konstant diskussionsämne. Tror att en mix av bägge sakerna är ett måste, i varje fall för ÖFK. Sen gäller det att ha fingertoppskänsla och lite tur när man värvar utifrån. Känns kul att Daryl Smylie lyckas så bra.

Många lag, speciellt på den undre halvan av serien, skyller ofta sin placering på alla missade målchanser. Bra lag skapar den tidsmässiga marginal som behövs för att sätta bollen i nät. Dom något sämre hamnar i stressituationer och då blir inte utfallet detsamma. Ett bra lag vinner ofta fastän man spelar dåligt, just av den anledningen.

Ja, detta var lite utvik kanske från fotbollz:s målsättning men det har ju varit lite lugnt på krönikefronten ett tag. Nu möts vi på "Arenan" och lyfter fram det rödsvarta slagskeppet!!