"Brödrafolkens väl" var en gång kung Oscar II:s valspråk innan unionsupplösningen 1905. Vi är väl fortfarande ett brödrafolk till Norge även om den idrottsliga konkurrensen ibland inte påminner så mycket om syskonkärlek. Petter Northug t.ex. är ju inte så populär bland dom svenska konkurrenterna i skid-sprint.

Är ju sedan drygt 30 år sambo med en kvinna från "andra sidan kölen" och har därmed gjort åtskilliga besök hos hennes släktingar och fått en god inblick i norsk idrott från deras egen utgångspunkt. Bl.a. en svåger i en ort nedanför Röros känner jag stor samhörighet med. Vi har ungefär samma intressen: idrott, musik och världen i det stora perspektivet. Vi skiljer oss dock på en punkt, han är väldigt händig och har till stor del själv renoverat och byggt ut sitt hus. Själv får jag svår migrän så fort jag ser en hammare. Har dock för en hel del år sen tillverkat en kompostlåda som jag med stolthet ibland betraktar. Den börjar dock tyvärr bli angripen av "tidens tand" då materialet av ren okunskap inte var impregnerat.

Gjorde för några veckor sen ett besök därstäders och parkerade ett par dar framför "Fjernsynet" (TV) med "Sportslördag" respektive "Sportsöndag". Snacka om vår "Vinterstudio" men här fanns allt och lite till. Den märkliga sporten "Nordisk kombination" med skidor och backhoppning, EM på skridskor från Herenveen och skidflygning från nån ort nere i Europa. Kulm i Österrike tror jag visst att det var. En blågul skrinnare, Johan Röjler, höjde intresset en aning bland "rundetider" och allmänt stort engagemang bland dom norska kommentatorerna. En reflexion, så fort en norsk man eller kvinna inte är på "pallen" så är det en "skuffelse" (besvikelse). Snacka om självförtroende och förväntningar. Och vilken uppställning från supportrarna: flaggor, vikingahjälmar, en o annan "dram" (stärkande dryck) och hela köret.

Undrar förresten varför "snorsporterna" är så poulära? Förmodligen finns det en kulturell förklaring. Man går "på tur", och så fort gränsen är passerad ser man direkt cyklister, joggare eller skidåkare i betydligt större omfattning. Dom individuella sporterna, speciellt vintertid, har status i Norge. Vi är bättre i lagidrotter även om Sverige fick stryk av broderlandet i handboll just den där helgen till svågerns stora förnöjelse. Är vi lite latare eller trivs vi när vi får fördela ansvaret?

"Vinterstudion" slår dock den norska motsvarigheten med hästlängder. Suveräne "Popsen" (vem är Peter Jihde?), med sina gäster och underbara intervjuteknik. I Norge,en kvinna utan tillstymmelse till leende som slussade mellan dom olika inslagen av formatet "korvstoppning". Bl.a. visades 74 (!) startande i ett slalomåk bara för att just en norrman hade nummer 74.

Nåväl, här kanske skymtar lite avundsjuka från skrivaren över allla norska medaljer jämt och ständigt, dom är ju välförtjänta trots allt. Och det är ett trevligt folk med barnasinnet kvar vilket gör gemenskapen lättsam. Avslutar med en liten sannsaga med anknytning just till dom här släktingarna:

I början av vårt förhållande skulle jag ut och presenteras i Norge. En ruggig höstkväll kom vi dit. Många ord har sammma bestydelse både här och där, dock icke "pejs" som är ett norskt ord för "öppen spis". Här i Jämtland är det nåt vi killar tar fram när vi blir kissnödiga. Vi hade knappt hunnit innanför dörren förrän systern ystert utropade: "Nå skall vi sätte lite fart på pejsen........"