Det är nu några dagar sedan Ingemar Johansson gick ur tiden. Vi som har varit med ett tag minns den där tidiga sommarmorronen 1959 när Ingos arm höjdes och Floyd blivit totalt utmanövrerad. En nästan overklig känsla, en svensk tungviktare världsmästare i världens mest ensamma sport. Ingemar är enligt mitt förmenade Sveriges störste idrottsman genom tiderna vilket inte minst den massiva mediauppslutningen runt dödsfallet visar. På Ingemars tid var tungviktsboxningen stor, vi grabbar köpte "Rekordmagasinet" och slukade allt om pugilisterna. Rocky Marciano, Archie Moore med flera var idoler och helt plötligt fanns Ingemar Johansson från Sverige i det sällskapet.Till skillnad mot i dag fanns det bara en organisation runt matcherna och mästaren korades via "the man who beat the man".

Personligen överskuggar naturligtvis fotbollen allt men på klar silverplats finns boxningen. Egentligen den ultimata sporten, hos en riktigt bra boxare finns alla ingredienserna: talang, teknik, styrka, mod och hårda fighter där knock-out är en ingrediens, men samtidigt under väldigt sportsliga former. Man bugar för ett domslut och omfamnar varandra efteråt. Minns dom häftiga "galorna" i Tennishallen här i stan på 60-talet med Veit Burman och Sven Lundstedt som förgrundsfigurer med legendariske Curre Andersson som domare i nästan alla matcher. Curre också under många år rättskipare i fotboll med ett särdeles gott förhållande till spelarna. Curre som jag också fick förmånen att träffa i egenskap av underhållare under hans sista år då han vistades på "Jonsagården". En stor idrottsprofil och en härlig domarkollega.

Som sport har boxningen tyvärr gått i lite fel riktning. Amatörvarianten håller väl ställningarna även om det nya poängsystemet som används i OS bl.a. inte tilltalar mej. "Väderkvarnarna" får för stort utrymme på bekostnad av den mer tekniska stilen. Proffsboxning har tyvärr utvecklats till en avart och som alltid när pengar får för stor betydelse blir det på bekostnad av det sportsliga värdet. Det finns ett halvdussin "världsmästare" i varje viktklass och en hel del skumrask bakom många matcher. Mediautrymmet har också blivit mer begränsat genom alla former av kick-boxning som poppat upp. Kortare matcher i högt tempo men enligt mitt förmenade är det betydligt råare varianter.

Men, för att återgå till Ingemar Johansson, vilken status har han bland läsarna här på sajten? För mej är han dock den störste men jag kanske är ett barn av min tid. Glömmer i alla fall aldrig heller förlusten av bältet i returen mot Floyd i "Polo Grounds" New York, året efter inför 31000 åskådare. När USA-korrespondenten Arne Thorén med bruten stämma i radion förmedlade:
-Ingemar är utslagen.

Han var ju oövervinnlig.