Som alla vet gjorde garen till vra lokaltidningar i hstas lite revolution gllande sin idrottsrapportering. Man slog ihop redaktionerna, flyttade lite folk ut i environgerna och dammade av ngra. Detta naturligtvis fr att spara pengar. Helt pltsligt fanns sju-tta proffs frn dom egna salongerna tillgngliga fr arbetet ute p fltet och kostsamma frilansare kunde begrnsas till ett minimum. Ur ren, krass fretagssynpunkt naturligtvis en femetta men frgan r om det inte lngsiktigt r att bita sig sjlv i svansen? Hur roligt har det varit att i vinter t.ex. lsa samma basketreferat tv gnger?
Herrar sportchefer p dom bgge tidningarna har visserligen lite egna vinklingar ibland runt matcherna men huvudreferatet r ju alltid detsamma. Sportcheferna ja, dom har skert ett uppdrag uppifrn att frska hitta andra infallsvinklar och kanske locka nya lsare. Men det r, tycker jag, ofta en provocerande touch och man vill locka till debatt i stllet fr att som tidigare kommentera idrottsliga skeenden. Har vi inte nog av elnde och konfrontation nd? Kan inte idrotten f vara en fristad och en mjlighet till lite omvxling i den dagliga kampen fr brdfdan?
Nu "kackar" han i eget bo sger skert ngon eftersom jag sjlv frilansat fr en av tidningarna sen brjan av sjuttiotalet och det r klart, det knns en hel del i hjrtat. Speciellt under brevbrarren var den intellektuella stimulans som skrivandet gav viktig. Inget ont om brevbrare som i ur och skur gr en stor samhllsinsats men den strsta intellektuella utmaningen var att frska rkna ut vilket plgg sambon hade lagt p lunchmackorna. Ibland rusade man ut och hmtade in tidningen i nattskjortan fr att se om nn klfingrig redigerare hade sabbat nn klurig formulering.
Det innebar ocks mnga utmaningar, speciellt motorsport r inte direkt min grej. Tillhr gnget som fr svr migrn nr vi ser en skruvmejsel men hade fina upplevelser bde med moto-cross och isracing.
Nvl, nu knackar "Kung Fotboll" p porten och gubben fr ju trots allt nsta r mjlighet att bde mata duvor och spela boule........