Tänk vad några sanningens ord på "fotbollz" kan göra.... "Viasat" som konsekvent på senare tid lagt attraktiva matcher i udda kanaler har helt plötsligt ändrat sig och nu visat både Champions-league finalen och VM-kvalet mot Danmark i TV 6. Kanske är det så också att man insett att man utestänger fler än man lockar att öppna plånboken för mera utbud. Säkert har reklamköparna reagerat och dom väger väl i slutändan tyngst.

Apropå VM-kvalet så var ju förväntningarna skyhöga. Kvällstidningarnas sportbilagor den senaste veckan har frossat i olika vinklingar och även den mest inbitne fotbollsälskare har väl varit tvungen att sålla i materialet. Hur blev det då? Jo, en fantastisk inramning, man fick nästan nåt fuktigt i blicken av all denna blågula entusiasm dessutom perfekt placerat på nationaldagen. Allsången i "Du gamla, du fria" leddes av min nya idol Malena Ernman och TV:n placerad ute i "spenaten" (glasverandan) med nåt gott i ett glas och på en tallrik.

Själva matchen då, ja allting har ett slut och så även Lagerbäcks fantastiska svit med fem raka avancemang till VM och EM. Egentligen inget konstigt i sig, det är ju helt enormt när man ser tillbaka på landslagets bedrifter i dom här sammanhangen. Sverige är långt ner på den internationella rankingen och nån gång måste sanningen komma ifatt dom blågula. "Den svenska modellen" parad med en hel del flyt håller inte i evighet.

Om man då gör en helt personlig matchanalys så var väl Källströms straffmiss i inledningen signifikativ. Det som skulle inneburit en matchbild med jagande danskar blev i stället det omvända. En av stundens allvar nedtyngd svensk elva förmådde inte lösa upp den danske coachen Morten Olsens fiffigt uträknade knutar. Dom rödvita spelade med sin medfödda bollskicklighet sig ur svårigheterna bakåt och startade hela tiden vassa omställningar som tvingade svenskarna att offra mycket kraft i defensiven. Det danska målet också en följd av stressat uppträdande, Mikael Nilssons "rundpall" relativt ostörd bäddade för olycksaliga 0-1.

"Den svenska modellen" som skördat framgångar även utanför idrotten räckte som sagt inte denna gång. En förutsättning dock är ju att alla ansvariga inordnar sig i den och där har ju landslagsledningen ett problem med Zlatan Ibrahimovich. I klubblaget Inter finns två-tre specialrekryterade "vattenbärare", i det svenska landslaget måste alla elva på plan ha den rollen. Det går inte att efter ett avslutat anfall lomma iväg neråt mittlinjen medan övriga sliter som djur för att försvara och åstadkomma nya attacker. Någon sa mycket träffsäkert: "Problemet är inte Zlatans anpasssning till landslaget, problemet är landslagets anpassning till Zlatan". Om han inte kommer "ner" till den gängse nivån och ser bort från sin personliga status kommer han att vara, tror jag, en belastning snarare än en matchvinnare.

Jag är definivt ingen "Zlatan-hatare". För mej handlar fotbollen om underhållning och där är skåningen i sina bästa stunder snudd på oöverträffad. Speciellt förmågan att hela tiden tankemässigt ligga ett eller två moment före. Hitta dom där luckorna i djupled eller med några idividuella cirkusnummer sätta lädret i nät. I travet finns ett uttryck: "löphuvud", förmågan att ge allt för mållinjen. Det är väl den enda egenskap där Zlatan har en del brister.

Strikerkollegan Henrik Larsson börjar väl nå sitt "Bäst före-datum". Intelligent i spelet fortfarande men reflexerna i "boxen" är inte vad dom har varit, varken i landslaget eller eller Helsingborg. "Henke" som jag hyser min största medkänsla för efter det tragiska som drabbat hans familj. I övrigt är det ju lätt att vara "staketexpert" men Adam Johansson var väl ingen lyckad lösning för vänsterkanten i försvaret. Verkade på ren svenska "skita på sig" inför uppdraget. Kim Källström som spelmotor på mitten känns tung och dras med ständigt överambitionskomplex. Straffar kan alla missa även om lite mer koncentration innan inte hade skadat den här gången.

Nu är läget i gruppen "vinna eller försvinna" och kanske en anledning för Lars Lagerbäck att städa lite grann bland invanda tankar och spelmönster. Ge en ny generation mer utrymme och rutin inför kommande uppgifter. Nu är väl inte risken särskilt stor att så blir fallet om man känner Alby-sonen rätt och framtiden får väl regissera utvecklingen.

På det lokala planet har ÖFK i skrivande stund två viktiga hemmamatcher. Den ena i konkurrens med det nyvaknade intresset för tennis och i den andra kommer väl en del att häcka framför Sverige-Malta i det fortsatta VM-kvalet. Att hoppas på sex poäng är väl inte helt i linje med sakernas tillstånd men en seger mot Umeå skulle sitta fint efter flera bottennapp mot laget från Bottenhavet (häpp!!). Av bara farten då också ett "draw" mot Brage och därmed få konkurrenterna i den nedre regionen att "dala" i tabellen (häpp, häpp!!)