Häcken spelade ÖFK ur cupen

.

Matchinledningen var inte bra, ÖFK.
Häcken tog kommandot. De kom fram lätt, de erövrade bollen, de hotade hela tiden. Gång på gång kom de fram på sin vänsterkant och tryckte ner ÖFK långt ner i banan. Tidvis hade ÖFK svårt att nå bollen. De såg yrvakna ut. Det var inte ologiskt utan snarare väntat att Häcken och då Irandust kunde göra må i 7:e minuten. Efter erövring av bollen långt upp i banan fick han bollen och fick en stor yta att ostört avancera på och kunde skjuta bollen förbi Keita. Det är lätt att säga de, men kanske ÖFK skulle ha mött Häcken längre upp?

ÖFK började så småningom samla ihop styrkorna och stod då emot Häcken bättre. Bollinnehavet ökad och ÖFK försökte spela lugnt och metodiskt och det gjorde att man arbetade upp sig till Häckens planhalva. Vid ett Häckenanfall råkade Isherwood ta bollen med handen i samband med att han ramlade efter en närkamp. Domaren från Göteborg blåste straff i 23:e minuten, men Keita gjorde en strålande räddning och klarade även den efterföljande returen. Hoppet tändes för ÖFK igen.

Mitt under det att ÖFK hade en offensiv period så blev det 2-0 i 35:e minuten. Det var ett skott mot Keita som han först räddade. Han lämnade dock en retur som han inte kunde klara. Vid båda målen så var det stort avstånd mellan försvar och mittfält i ÖFK. Det uppstod en stor yta som Häcken kunde ostört röra sig på. Det var en brist i ÖFK som Häcken inte var sena att utnyttja. Det är inte första gånga som motståndarna utnyttjar denna yta.

Fritzon skapade bästa chansen i första halvlek med ett kanonskott strax utanför stolpen.

Andra halvlek

Hächens inriktning i andra halvlek var att spela sig igenom matchen och försvara och att inte släppa till något onödigt. Deras första halvlek bäddade för seger. De kunde i andra halvlek inrikta sig på tätt försvarsspel, gå in för att erövra bollen av bollen av ÖFK och kontra och det är något som Häcken är bra på. Det gjorde detta möjligt eftersom ÖFK var tvungna att flytta upp spelet för att kvittera.ÖFK lämnade då givetvis blottor bakåt. Häcken kom fram i tre giftiga målchanslägen, men skotten var inte välriktade.

ÖFK försökte så gott man kunde och hade inte gett upp. Deras spel fungerade bättre i andra halvlek. De hade mera bollinnehav och anfallen blev längre, de tryckte på framåt men hade det svårt att skapa någon riktigt farlig målchans. Häckens starka försvarsspel omöjliggjorde det. Det var svårt för ÖFK mot ett taktiskt Häcken som spelade tajt i försvaret. Häcken gjorde det främst gnom att göra det trångt för ÖFK i mitten. ÖFK:s många inspel från kanterna gav heller inget resultat.

Att försvara sig vid ledning är Häcken kanske bäst på i Sverige. ÖFK ska ha beröm för att man kämpade på. Man hade inte gett upp. De såg man redan i inledningen av andra halvlek då det pressade Häcken på bland annat två hörnor.

Isak hade skapade bästa chansen för ÖFK i andra halvlek. Hans skott höll målvakten på att tappa in. Vi noterade även ett skott på distans från Colkett

Sammanfattningsvis vann Häcken rättvist. Jag är inte främmande för att det var de blivande cupmästarna vi såg i eftermiddag. Möjligtvis är det Hammarby som kan hota.

ÖFK fick det svårt lång stunder i första halvlek. Häckens variationsrika anfall överraskade nog ÖFK som fick svårt att samla ihop sig i början av matchen. I andra halvlek blev matchbilden en annan. Häcken gick in för att försvara sig och kontra. ÖFK försökte och försökte med många passningar inom laget och kom fram i flera anfall, men de riktigt fina målchanserna uteblev. ÖFK ska ha beröm för att inte ge upp, men det var inte ÖFK:s afton denna gång. Inte heller det 13 hörnorna för ÖFK resulterade.

Bäst i ÖFK var Noa Sonko Sundberg, Aly Ketia och Rewan Amin. Det var en del spelare som underpresterade.

Märkligt att dages domare var hemmahöarnde i Göteborg?