ÖFK - Djurgårdens IF 1-1 (0-0)

Ett hemmalag, där konstaterat coronavirus i truppen möjligen stört uppladdningen, var i alla fall klart med i matchen inledningsvis. Slitvargen Ludvig Fritzon tillbaka från sjukdom och Blair Turgott i en mer isolerad roll på topp. Böljande spel första 10 där gästerna hade bästa möjligheten via rutinerade trion Jesper Karlström, Emir Kujovic och Magnus Eriksson som kombinerade sig igenom med skott över av den sistnämnde.

Alltmer initiativ dock från “Blåränderna” innan ÖFK sticker upp i den 18:e minuten. Charlie Colkett, Nebiyou Perry och Fritzon i en giftig attack. Isak Ssewankambo med ett skott som styrs till hörna där Colkett sätter bollen på DIF-målvakten Per Kristian Bråtveit. Resten av halvleken i klar dominans för gästerna. ÖFK har svårt med det tuffa presspelet och kontrollen om det centrala fältet.

Bästa chansen i halvleken efter 32 minuter, hörna och kalabalik framför ÖFK-målet där Aly Keita till slut får grepp om bollen på mållinjen. Hård press som sagt från Djurgården men emellanåt kontringsförsök via långa bollar, om inte på Bengt så i alla fall på Turgott längst fram. En varning på Jacob Une Larsson i DIF innan domare Granit Maqedonci flöjtar för halvtidsvilan.

Simon Kroon in direkt i andra i stället för Sam Mensiro och Felix Hörberg i en mer defensiv position. Fortsatt dock dominans från gästerna. Magnus Eriksson tätt utom efter pass från Jonathan ring. Nytt byte i det rödsvarta lägret, Jerell Sellars kommer in i stället för Colkett. Klart offensivt tänk från Amir Azfrafshan på sidan.

Fortsatt dock stora svårigheter för ÖFK att skapa nåt matnyttigt och i stället 0-1 sedan snabbe och oberäknelige Edwart Chilufya tar sig förbi på vänsterkanten, spelar in till Kujovic som släpper vidare till Eriksson där den senare nätar utan chans för Keita.

Ett något lugnare Djurgården ligger i sina positioner, kanske lite lurigt. Ett dubbelbyte i 71 minuten med Francis Jno Babtiste och Nikolaos Dosis ger ny energi och ÖFK kommer högre upp i banan. Sista kvarten med betydligt jämnare spel och 1-1 på övertid efter snygg nick från Jno-Babtiste efter bra förarbete av Kroon o Sellars.

Två spelmässigt mindre bra insatser från ÖFK men likväl poänggivande resultat. En inställning att ta fighten “to the bitter end” som verkligen imponerar och som symboliseras av det teamwork som Azrafshan på kort tid lyckats implementera. “Potter-fotbollen” är numera ett minne blott, långa bollar i parti och minut och så länge det finns folk som vill och kan springa fungerar det tydligen alldeles utmärkt.

Jag är djupt imponerad av ÖFK:s bakre region, trots ett hårt tryck stora delar av matchen upprätthåller man en organisation som verkligen inte lämnar mycket yta till övers för motståndet. Noah Sonko Sundberg en gigant där bak både i luften och på marken. Thomas Isherwood stark i sin fältherreroll och har nu fulltständig koll på sin tidigare lite flaxiga lekamen.

Kalpi Quattara har jag berömt förut, allt bättre i sina defensiva positioner och rör sig över allt större ytor. ÖFK närmar sig allt mer dom poäng som behövs för nytt kontrakt även om det går lite långsammare med en i taget. Men när motståndet är regerande mästare så är en poäng inte fy skam, sen får det väl se ut hur det vill, eller?