Det är naturligtvis aldrig roligt att förlora men jag tror att de flesta som har sina sympatier för ÖFK kan stå ut med söndagseftermiddagens 0–1 mot den ryska ligafemman Rostov.

Visserligen ska man inte dra några slutsatser av en träningsmatch i slutet av januari men jag måste tillstå att med tanke på omständigheterna, och fjolårets serieavslutning i färskt minne, gjorde ÖFK:s årsdebut mig ganska nöjd. Här fanns redan nu saker som var riktigt bra!

När snön ligger meterdjup runt huset härhemma springer ÖFK omkring på sommargröna gräsplaner på den spanska solkusten. Om det är det många som har synpunkter på i dessa pandemitider; vad är rätt och vad är del?

Alla har rätt till sin åsikt men i mina ögon är det inga som helst problem. Men ni som tycker att det är åt helvete att i dessa svåra tider flyga till Marbella och ett tre veckor långt träningsläger får inte glömma att det här handlar om professionella fotbollsarbetare, det är mindre än en månad kvar innan tävlingssäsongen rullar igång och att förbereda sig under rådande förhållanden är en omöjlighet i vår del av världen.

Vanligtvis varje vinter och särskilt den här!

Med det sagt; ÖFK luftade stora delen av sin trupp i årspremiären, 21 spelare fick chansen att visa upp sig och bara målvakten Sixten Mohlin fick spela hela matchen. Startelvan såg en aning B-betonad ut, här fanns bland annat ett par inlånade IFK Östersund-ungdomar (Peter Amoran, 16, och Jakob Jonsson, 19) medan man avslutade med ett betydligt starkare manskap.

Det märktes också på matchbilden; det var i den andra halvleken som ÖFK var som bäst, speciellt den inledande halvtimmen som såg riktigt angenäm ut och även om målchanserna inte var speciellt många så fanns det några möjligheter till nätkänning. Allra närmast var Frank Arhin som i mitten av andra ronden hade ett vasst skott från distans samt ett avslut från nära håll som borde ha suttit innanför målramen istället för utanför.

Där hade ni matchens bästa ÖFK-anfall med många fina ingredienser!

Här är några noteringar:

# Rostov avgjorde till sin fördel på en straffspark i mitten av den första halvleken sedan Henrik Bellman uppträtt klumpigt i en ofarlig situation. Dimitri Polog sköt i ena hörnet, Sixten Mohlin kastade sig i det andra.

# Matchens största överraskning och behållning var utan tvekan Peter Amoran. 16-åringens mittbacksspel var en riktig ”åh, va fan var det där-upplevelse” Moget, säkert, fräckt (ett par av dribblingarna som siste man ser man annars bara i juniorsammanhang...) och dessutom en fin passningsfot.

# Kalpi Ouattaras inhopp efter pausvilan måste också framhållas. Fylld av energi tog han hand om hela vänstersidan, bra framåt, bra bakåt.

# Frank Arhin såg vass ut under sina 45 minuter och Malcolm Stolt är en intressant centertyp med många fina egenskaper.

# Jag måste medge att jag inte gillar träningsmatcher så här tidigt på året och med så lite träning i kroppen, jag tycker att risken för skador är onödigt stor. Men av det jag såg så kom ÖFK bra ur den här fighten, bara Ahmed Awad såg ut att ha fått någon typ av belastningsskada (ljumskan?) och tvingades avbryta efter en dryg halvtimme. trasslet med

# Och jag har svårt att förstå hur ÖFK så kapitalt misslyckades med att kommunicera trasslet med sina brittiska spelare och deras återkomst efter julledigheten. Det måste vara något i klubbens DNA som gör att man ständigt misslyckas med att berätta sanningen. Detta gäller oavsett vem som styr klubben och vem som sköter kommunikationen.

# Ny match på onsdag, den här gången mot Lokomotiv Moskva. Det är inga lätta lekkamrater ÖFK ställs mot mitt i vintern.