En oförglömlig avslutning med ett oförglömligt julbord på Restaurang Hov! Sista aktiviteten innan spelarna får några veckors vila. Stort tack till 2 Kockar för samarbetet. Ni är en fantastisk pusselbit under året där spelarna får förstklassig föda för att prestera på topp! Så skrev ÖFK på sin Facebook.
Ja, visst var det var en måltid som heter duga för ÖFK:s krigare. Antagligen serverades det mest lokala råvaror och det igjorde man i den genuina jämtländska miljön som Jamtli erbjuder. Det är svårt att tänka sig något mera Jämtländskt. Det kan inte bli bättre.
Det var väl unnat för ÖFK:s spelare och ledare. De har under säsongen kämpat och kämpat vid varje träning och på varje match och trott på att det till slut ska lyckas.
Vi som trodde på det här kan känna oss stolta. Vi har så gott vi kunnat gett spelarna och ÖFK vårt stöd i både ord, tankar och handlingar.
Efter framgångarna under hösten blev ÖFK intressanta igen och man började känna en viss förbättring av känslan för ÖFK.
Många som varit kritiska, började mjukna och framför allt kom det publik till matcherna. Det var viktigt.
Det finns knappast bättre fingervisning än publiken, om att ÖFK ibörjat bli populära igen.
Vi måste komma ihåg och betona att Magnus Powell och Stefan Lundin inför säsongen ställdes inför en nästan omöjlig uppgift. På ett par månader skulle de med begränsade ekonomiska resurser skapa i stort sett ett helt nytt lag.
Den begränsade tidsmarginalen uppstod, efter att den tidigare sportchefen inte hade gjort ett dyft för att kontakt nya spelare. Han fick rättmätigt också sparken.
När serien var slutspelad, kunde vi läsa facit där det framgick att de otroligt nog hade lyckats hålla ÖFK kvar i Superettan och första målet var nått. Det var stort för oss alla och det var både spelarna ledarnas förtjänst att inte ge sig förrän målet var nått.
Vi som var på arenan och såg kvalmatchen mot Falkenberg, kunde själva konstatera, att det var oss förunnat oss att själva få uppleva det glädjerus när ÖFK triumferade i kvalmatcherna mot stöddiga Falkenberg.
Det rådde kvalfeber i Östersund och vi kände något av den fotbollsatmosfär som fanns under europaäventyret och i allsvenskan.
När allt hade lugnat ner sig så fanns det åter en ny svår uppgift för Magnus och Stefan.
Det var att sålla ut vissa spelare, behålla de önskvärda vars kontrakt löpt ut och eventuellt skaffa nya och allt detta skulle ske under osäkerheten om att ÖFK är kvar i Superettan nästa år.
I det läget krävs logik, kunnighet, ledaregenskaper och fin kontakt och trovärdighet från ledarare till spelare för att klara den uppgiften.
I några dagar till svävar ÖFK fritt utan markkontakt. Det är en märklig känsla och pressande för många av oss. Det vi kan göra är att hoppas och åter hoppas och tänka positivt att det blir Superettan även nästa år..
Skulle beskedet bli negativt så var julbordet på Jamtli kanske den sista middagen och gemenskapen mellan spelarna slut och nästan alla lämnar Östersund och går skilda vägar. Nej det får intte hända.
Det skulle kännas tragiskt för dem att inte få fortsätta tillsammans med tanke på den vänskap som uppstod dem emellan, när man en hel säsong grymt kämpat sida vid sida och klarat det som länge syntes omöjligt. Man gav sig inte utan kämpade med glöd tills det bittra slutet och de lyckades. Det var en bragd!
Det kan inte bli så grymt att ÖFK korta liv abrupt skulle avslutas, trots det stöd ÖFK har, genom ett byråkratiskt svårt beslut av sitt eget förbund. Jag tror dock inte någon i licensnämden vill stjälpa något lag, utan att man försöker istället hjälpa och att man försöker ser positivt på situationen.
Vi skulle bli förtvivlade och det skulle kännas hopplöst och dystert att vi inte har ett elitlag i fotboll i Östersund och länet. |