Att Peja nu med omedelbar verkan har valt att sluta i ÖFK kom som en blixt från klar himmel.
När ÖFK presenterade Peja Lindholm vid en presskonferens för ett och ett halvt år sedan, kände jag mig mycket glad och nöjd. Peja utstrålade en positivitet och arbetslust som jag sällan sett en person haft förut.
Nu när han inte finns med i ÖFK har min positivitet bytts ut mot undran och besvikelse.
Jag ställer mig frågan, har ÖFK gjort vad man kunnat för att Peja skulle vara kvar? Har man inte kunnat komma överens om en kompromiss om det har funnits olika synsätt i någon fråga inom klubben? Så viktig har Peja varit att ha kvar, trots att han inte har någon stor erfarenhet av elitfotboll och kanske inte heller ekonomi. Det har andra kunnat sköta.
Inom fotbollen hoppas jag, att det inte varit några problem. Där har en bra organisation funnits. Det finns sportchef, tränare och i övrigt det som behövs för att ett lag ska fungera bra under förutsättning att alla jobbat med de uppgifter det är satta att ha.
Jag ryggar tillbaka när jag hör att Peja vid en intervju på ÖFK:s hemsida säger - "- I februari reste jag med familjen på semester. Då hade jag jobbat mer än 14 månader utan en enda ledig dag. Jag är målinriktad och gillar att anta utmaningar men i långa loppet är det inte hållbart att arbeta så." Jag kan lägga till att Pejas fru även hon ställt upp på ett oroligt bra sätt för klubben. Han har lagt ner otaliga arbetstimmar.
Utan att veta det så har antagligen även den stora arbetsbördan inverkat på Pejas beslut att säga upp sig. Det är orimligt med denna arbetsinsats. Ingen född människa klarar av det. Utan att ta ställning frågar jag mig, är det ingen som sett detta, och beslutat att avlasta Peja från vissa arbetsuppgifter så att han kunna ha en åtminstone något mänskligare tillvaro?
Jag vill inte han några kraftfulla och bestämda åsikter om vad som gjort att Peja slutat. Vem som gjort fel eller rätt av Peja eller ÖFK som orsakat att han slutat vill jag inte ta ställning till. Så insatt i ÖFK är jag inte.
Jag konstaterar bara att jag saknar Peja och jag har gärna sett att han varit kvar. Han var en positiv person med stor lidelse och arbetskapacitet. Sådana personer finns det inte många av.
|